.

Dagens Nyheter i dag:

På sid 13 ser vi en tabell över världens länder och hur transparanta de är. Hur fritt man talar och skriver i landet:

1. Finland och Norge                index     -10

3. Estland och Nederländerna                 - 9

:

12. Sverige                                             - 5,5

:

179 Eritrea                                             +142

(Man ska alltså ha så mycket minus som möjligt och Eritrea är sist med sina 142 pluspoäng.)

Då är det väl fastslaget att det riktigt öppna samhället inte finns i Sverige, men i andra länder i vår närhet.

-----

Så Lenin:

Döda kulakerna!

"...Dessa vampyrer som har varit och fortfarande håller sitt grepp om lantegendomarna; gång på gång förslavar de fattiga lantarbetare. Ett skoningslöst krig mot dessa kulaker! Döda dem!

Lenin

Första halvan av augusti (efter den 6:e) 1918

(Lenin, V.I. Complete Works vol. 37. p. 41.)

(Lenin var själv son till en “storkulak” och levde på inkomsterna därifrån under sin uppväxt.)

Jag klipper följande stycke från tidningen Axess recension av boken Döda själar av Annagreta Dyring. Det ger en tydlig bild av livet i Sovjet.

Det stod i brevet att de var enkla och försagda, och att bolsjevikerna utnyttjade deras okunnighet. De hölls i hårda tyglar, skrev de. Om de opponerade sig blev de kallade kontrarevolutionärer och kastades i finkan.

Detta skrev en grupp bönder på den ryska stäppen 1924 i en insändare till Krestianskaja Gazeta, ”Bondebladet”. Men tidningens redaktion godkände den inte för publicering; i stället hamnade den tillsammans med miljontals andra insända texter i ett arkiv i Moskva. Sammantaget utgör dessa ett stycke rysk bondehistoria; de avslöjar in på bara huden de ryska böndernas situation under åren efter revolutionen 1917.

Att Lenin propagerat för kulakernas död på ovanstående sätt  har aldrig diskuterats! Jag förstår inte varför det aldrig ifrågasatts. I Estland fanns inte så många storbönder, och de flesta var tidigare livegna som efter 1860 under den tsarryska tiden fått möjlighet till statliga lån och kunnat köpa en liten gård och några djur. Därefefter hade de med hårt arbete skapat sig sin försörjning. Somliga lyckades bra, andra var inte lika framgångsrika men kunde leva på sin inkomst. När Sovjet hade ockuperat landet räknades alla bönder som hade någon anställd som "kulak". Även änkan som hyrde in hjälp för skörden och annat som hon inte klarade själv, även hon var kulak.

När landet skulle "kolchosiseras" gällde det att få bort att bönder. Deras gårdar skulle ingå i traktens kolchos, och deras bostäder skulle bli bostäder åt kolchosarbetare eller kontor eller något annat som behövdes. Då måste man bli av med bönderna. Till att börja med krävdes bönderna på orimliga skatter. För det andra fick folk som hade kommit från Ryssland inte berätta om hur livet var i kolchoserna där. Det var belagt med dödsstraff!

Vi ser förfallna gårdar fortfarande som ingen vill röra. De som levde där deporterades till Sibirien. Vi ser förfallna kolchosbyggnader. Ingen vill ha med de där dåligt byggda betonghusen att göra som bara minner om ett dåligt liv. Historien finns hela tiden omkring oss i Estland. Där finns de stora herrgårdarna som oftast är vackert restaurerade. Många är skolor, de flesta används. Vi ser husen från de fria åren på 1900-talet. Funkishus som på så många andra ställen i Europa. Hyreshusen från ockupationsåren. Betong, fuktskadade, dåligt isolerade. Nu är det hyresgästerna som bekostar renoveringarna. Vägarna asfalteras och får en mycket bra standard med EU-pengar. Bönderna är viktiga. De ska producera den livsviktiga basfödan i landet. Aldrig mer ska man svälta i Estland! (Om bara inte rysssarna kommer!)

Vi minns den duktiga bondfamiljen Lepik (klassade som kulaker) i Väike Maarja som deporterades till Sibirien med sina barn. Men barnen fick komma hem igen efter några år. Redan ett par år senare kom kommuniterna för att hämta dem och skicka tillbaka dem till det helvete de så väl redan kände till! De gömdes dock av sin farmor och hittades inte av kommunisterna! De överlevde!

-----