juni 29, 2013. Mer om boken om beredskapsåren på Gotland.
I boken "Gotland under beredskapsåren 1939-1945" av Bengt Göran Holmert berättar några estniska flyktingar om tiden före och under flykten.
Jag tänker förstås på Tanja som gick på en liten båt i Pärnu med sin Vello. Hon satt på sargen hela överfarten. Båten var så full att alla bekvämare sittplatser var upptagna. Det mest pinsamma var dock att hon inte kunde kissa i båten. När hon kom fram till Gotland och båten lotsats i land, då måste hon "bakom en buske". Hon berättade att hennes första steg på svensk mark var en språngmarsch in bland träden. Hon var åtföljd av en beväpnad soldat som vaktade henne med vapnet skjutklart. Men ärligt talat; det var en så typisk bild av just Tanja, som aldrig riktigt var som andra människor.
Andra minnen:
Niklavs Laupkins berättar om natten mellan den 14 och 15 juni 1941, den första stora deportationen till Sibirien:
Den natten stegrades den dittillsvarande "vardagsterrorn" /.../ till ett skrämmande crescendo (som senare fick en fortsättning). Syftet var förmodligen dubbelt, dels att likvidera dem som skulle kunna tänkas ställa sig i spetsen för ett motstånd mot den sovjetiska ockupationen, dels att demoralisera de baltiska folken och skrämma dem till underkastelse.
/.../ De samlades upp vid järnvägsstationer och spärrades in i gallerförsedda kreatursvagnar där de sanitära förhållandena var vidriga. De fick vänta i flera dagar på avfärden och då klara sig utan annan mat och dryck än den de eventuellt fått med sig hemifrån. Många dog redan då eller under den påfrestande och förnedrande resan. Och många av dem som överlevde själva resan svalt eller frös till döds på den sibiriska tundran. Denna natt är för evigt inbränd i de baltiska folkens kollektiva medvetande.
Och jag minns den 14 juni 1992 när Ants och jag var i Tallinn. På alla husen fanns flagghållare och på många av dem var då estniska flaggan fäst tillsammans med ett sorgflor. Överallt såg vi de flaggorna. Det var som en tung börda lagts på oss alla den dagen.
Bengt Göran Holmert visar en bild på vice direktören i Skoldepartementet i Riga, Arnolds Cuibe. Först en bild på en akademiker, mycket ordentlig och trevlig.
Sedan en bild på samme man efter förhör hos NKVD. Samme man? Är det verkligen samme man?
Ja, så blev han behandlad, Var det för att han var akademiker? Att han var intelligent? Det kunde vara vad som helst.
En annan sak:
De baltiska folken tvingades också till den förnedring det innebär att hylla sina förtryckare, tvingades att "tacka" det "stora ryska broderfolket" för dess "osjälviska hjälp" när det gällde att "likvidera det borgerliga klassförtrycket". De tvingades att förneka och förfalska historien. De tvingades förtala de två decennier av nationell frihet som fram till dess unnats dem - och som med rätta var deras stolthet. De tvingades, kort sagt, åter och åter i ständiga förnedrande ritualer att slicka ockupantens stövlar och försäkra dem att inget var dem kärare än förtryckets bojor.
Jag måste också skjuta in att 1940 beskyllde Sovjetunionen Estland för att den estniska terroristliknande regeringen var ovänlig mot både Tyskland och Ryssland (Detta var före Tysklands angrepp på Sovjetunionen) och spelade under bordet med England. Detta var orsaken till att de skulle förintas. Överenskommelserna 1939 gav Sovjet rätt att föra in soldater och materiel till en specifik mängd. Den mängden överskreds med råge. Dessutom var I mitten av juni 1940 435 000 ryska soldater, 8 000 kanoner, 3 000 tanks och 2 600 flygplan vid den rysk-estniska gränsen. Detta för att Moskva misstänkte att Finland, England och Sverige skulle komma till Baltikums hjälp.Fångläger för 65 000 fångar ställdes i ordning i Estland.
Den 14 juni samma år var Estland isolerat från omvärlden. Allt enligt historikern Seppo Zetterberg som hann gå igenom en del av arkiven i Moskva under den korta tid de var öppna för forskare. Den sovjetiske ambassadören Nikitin telegraferade till Moskva den 14 juni 1940 att reservofficerarna är mobiliserade och att från Polen hade kommit 250 polska officerare som fransmännen betalade. Detta var inledningen till de "fria" valen som hölls i Estland. Valresultatet presenterades innan röstningstiden gått ut.
Estland var lika dåligt förberedda för krig som Sverige var. I Finland däremot var de väl förberedda. Den 17 juni började inmarscen mot Estland och på kvällen var Tallinn redan ockuperat. I tidningen Izvestija fanns bl.a. en lång artikel om esternas lycka att se de ryska soldaterna komma in i landet. Esterna fick genast problem med inkvarteringen av de ryska soldaterna. De krävde en "god" inkvartering. Skolor och andra lokaler användes. Människor fick lämna sina hem. Den extremsocialistiska civilisationen hade kommit till Estland. Soldaterna och officerarna var helt okunniga om hur en toalett används. De var vana att använda trädgårdar.
Det var bl.a. detta som så många flydde ifrån.
Kommentarer
Trackback
