.

Först måste jag kommentera den märkliga uppgiften i "Godmorgon Världen" i dag. Estlands nationalister vinner mark, sas det. Det var en total nyhet för mig, som ändå följer vi med i vad som händer i Estland. Här litar de på EU och Nato. Vi frågade släkten, och de förstod inte heller.

-----

 

Jag läser en uppsats skriven av Anna Permjakova "Flerspråkigheten kan öppna många dörrar i min framtid" : Hur ryskspråkiga minoritetsungdomar i Estland upplever sin flerspråkighet och dess betydelse för identitet.
Magister-uppsats, Södertörns högskola/Institutionen för kultur och lärande.

    

Permjakova är från Ryssland och har flyttat till Sverige som vuxen. Det betyder att hon har inga egna erfarenheter från Estland och är utbildad enligt rysk historisk "sanning" vilket skiljer sig från den estniska, svenska och västliga sanningen.

Det värsta är att jag blir upprörd när jag läser. Jag hade bestämt mig för att bara läsa, inte känna, men hon skriver så många fel att jag inte kan låta bli att bli arg. 

Hon berättar om att Estland, Lettland och Litauen "Förvandlades till sovjetrepubliker" 1940. Hon beskriver Bronssoldaten som en estnisk Röda armésoldat. Bronssoldaten är enligt sovjettraditionen en symbol för Sovjets seger över nazismen, men för esten är den en symbol för rysk ockupation. Den står i Estland, och där måste väl esterna själva få bestämma om var deras statyer ska stå. När Sovjet ockuperade landet slog de sönder många statyer som var viktiga symboler för esterna. Det vet naturligtvis inte Permjakova.

Att Bronssoldaten var ett porträtt av esten och VM-medaljören Palusaalu, som deserterat från Röda armen efter att han tvångsmobiliserats dit, och sedan anslöt sig till den tyska armén, och därefter blev en i motståndsrörelsen mot kommunismen, Skogsbröderna, var en hemlighet som esterna inte talade om. 

 

Det är just så här missgreppen görs. Under den sovjetiska ockupationen var gränserna stängda, och propagandan från Sovjet stod för "sanningen'. Då var det aldrig någon diskussion om huruvida esterna for illa, eller diskriminerades och inte fick använda sitt eget språk i sitt eget land.

Och det Premjakova inte heller berättar är att de ryssar som " invandrade" till Estland, som hon skriver, kom som herrefolk, ockupanter. De tog t.ex de lägenheter som byggts i Lasnamäe som tallinnborna väntade att få flytta in i. Esterna fick flytta från sina egna lägenheter, som Anne och hennes mamma och mostrarna, eller bo i hallen; med stöd av de nybildade "hussovjeterna". De tvingade esterna att tala ryska! En betydande russifiering ägde rum. Ryssarna tog hand om de viktiga jobben, som bl.a. affärsbiträde, vilket var ett mycket viktigt jobb eftersom det var så ont om mat. Järnvägen betraktades som militär, så där var esterna inte heller välkomna att arbeta, osv. osv. Det var en tydlig segregering, där esterna drog det kortaste strået.  Om vi antar att ryssarna far illa nu i Estland, så kan jag intyga att esterna i sitt eget land for mycket mer illa under ockupationsåren, och ryssarna far verkligen inbte illa i Estland. Det vittnade just en inflyttad ryss om. De löever mycket bättre än ryssarna i Ryssland.

 

Vi måste ställa oss frågan: får en ockupationsmakt i vår del av världen uppföra sig hur som helst mot de erövrade folken, medan en befriad, suverän stat måste uppföra sig väl mot de tidigare ockupanterna vad de än utfört för missgärningar? Är det just det vi kräver av alla stater? Sydafrika, Zimbabwe, Israel osv.? Hur behandlas portugiserna i Mocambique, eller belgarna i Kongo? Över huvudtaget hur behandlades koloniatörerna som hade kolonialiserat dessa områden i hundratals år, av medborgarna i de länder som äntligen blev av med dem? Var hittar vi snyftartiklar om hur de vita behandlades i sina forna kolonier? 

 

En annan misstänkt svaghet i uppsatsen är, att hon bara använder sex intervjuoffer. Deras åsikter blir då vägledande för vår syn på hur alla ryssar lever och tänker i Estland. Även om det är flerspråkighet det ska handla om, berättar hon om hur de haft det i förskola och skola. De har uppenbarligen blivit illa behandlade av en lärare och av andra estniska barn.

De förstår inte vad som hände under Bronsnatten när "ryssar lungt demonstrerade och estniska poliser angrep dem med våld". Men när de slog sönder så många affärersfönster och stal därinne, var det också polisens fel? Jag lovar att så såg inte vår optiker på saken. Hon blev bestulen på alla de dyraste glasögonbågarna i sin affär. Den ligger dessutom inte i centrum, utan i Lasnamäe. I spritbutiken bredvid slogs också fönstren sönder och där stals mängder av sprit. Av ryssar. Den stora livsmedelsbutiken kallade på ett vaktbolag, rysktalande, som rensade butiken på ligister. Stora fönster var redan sönderslagna. Poliserna, också flera rysktalande, kom alldeles för sent. De rysktalande poliserna har en annan attityd mot brottslingar. inget av detta säger hon något om. Efter det här har alla butikerna på torget köpt svindyra stålsjalusier. Blomsterhandlerskan, ryska som talar perfekt estniska, har varit tvungen att höja prisetna p,g,a. de dyra sjalusierna. Är det också polisens fel?

Den stora ledighetskommitten vid torget saknar gratisspriten de fick innan stölderna börjat.  Vem betalade den? 

 

Förresten har vi besökt graven där den unge gammelryska ynglingen begravts så storstilat. Han fick en så storstilad begravning, nästan ståtligare än Jeltsin. Vad hade då hänt? De var två tjuvar som blev osams; den ene dog av ett knivhugg från den andre. Hans mamma har uttalat sig väldigt negativit om den agitation och fria sprit som spreds i Tallinn. Hennes son studerade i Tallinn till civilingenjör.

 

Välkommen till Tallinn och Lasnamäe och intervjua människorna i staden. Fler än sex.

 

För kännedom: Tyskarna ska äntligen ta bort den enorma sovjetsymbolen i Berlin.

Tack Putin för alla ögon du öppnat.