Striden om Warszawa.
Okt 27, 2015 Några vackra ord.
Okt 24, 2015. Toom vid helvetets portar.
En artikel i Postimees som jag bara måste skriva om.
Yana Toom har hållit ett gråtfyllt tal i Narva. Det gällde Edgar Savisaar, hennes partiordförande. Flera av åhörarna flinade i smyg åt hennes känslofyllda ord, en av dem var Kadri Simsons far.
På första bänk satt Kadri Simson, hennes far, Aadu Must, vice borgmästaren i Tallinn, Mikhail Kõlvart, och partiets generalsekreterare, Priit Toobal.
Toom är alltså Keskerakonds representant i EU-kommissionen genom personval. Och vi ska komma ihåg, att Savisaar haft många kvinnor. Samt att han har en speciell förmåga att få andra att tänka och tycka som han, utan att de förstår vad som hänt.
Toom har föreslagit att Savisaar inte ska avgå. I stället ska man ha två partiledare, varav Savisaar vore den viktigaste. I alla fall har det tolkats så.
Tidningen kommenterar talet så:
Ivrig hushållerska.
Som Kerberos står Yana Toom vid helvetets portar för att skydda sin gud och mästare, Edgar Savisaar. Hon står mellan honom och hans motståndare. Ja, så är det. Och så som en hederlig hushållerska måste vara trogen sin herre, som ger henne arbete, måste partislaven troget tjäna sin skapare.- Ja, just det: skapare. För vi skulle knappast veta något om denna kvinna om hon inte funnits i Savisaars häxring. En ring där många andra politiker förekommit. och i motsats till många andra har Toom inte lyckats ta sig ur den ringen, utan kretsar som en satelit runt guden. Hade det inte funnits en Savisaar hade det inte funnits en Toom. Men, nog kommer mästaren skaffa sig en ny hushållerska när han inte längre behöver henne.
( Kan hon ha missuppfattat hela scenariot? Undrar om hon förstår det? Faller Savisaar faller Toom.)
Okt 21, 2015 Ett annat sätt att se på saken.
Okt 19, 2015. Ordförandeval i Keskerakond.
Jag ser på estniska nyheterna Aktuaalne Kaamera. Förutom flyktingkrisen ser vi just nu mest Savisaar och problemen för hans parti Keskerakond.
Partiordförande Edgar Savisaar, misstänkt för korruption och just hemkommen från sjukhus, ska nu ev. ersättas på sin post. Det är dags för val av ordförande. Partietdistriktet i Narva föreslår Kadri Simson som ny ordförande, och hon accepterar. “Jag har samtalat med Edgar. Vi pratade länge. Han var lugn. Han sa att det kommer bli en riktig kamp. Frivilligt lämnar han inte.“
De andra partierna säger att partiet måste ändra sig i grunden om det önskar samarbete. Keskerakond räknas stå till vänster om Socialdemokraterna, dock inte kommunistiskt, mera som Enade Ryssland i Ryssland. men inte ens om de två partierna skulle gå ihop vill de andra partierna samarbeta. (Socialdemokraterna är inte heller intresserade av att sådant samarbete.)
Det största problemet för partiet är, säger soc. dem. Andres Anvelt, är att Savisaar inte betraktas som en helestnisk politiker. En politiker som inte bara går Estlands ärenden, utan också anpassar sig efter ett grannland.
F.d. finansminister Jürgen Ligi, reformpartiet, anser att hela Keskerakond behöver bytas ut. De ljuger, stjäl och arbetar under bordet med Ryssland och har en helt annan kultur än de övriga partierna. En ny ordförande gör ingen skillnad. Och Kadri Simson kan inte fungera som ideologisk chef eftersom deras väljare är så annorlunda.
Marku Mihkelson, IRL, anser att det går att prata med Simson, vilket man inte kan med Savisaar, som i alla diskussioner är diktator och demagog. Savisaar har varit “Partíet”. Där finns ingen demokrati. Kanske kan det bli lite bättre med Simson som ordförande. Man får önska henne framgång i att förändra partiet.
Mihkelson säger också: “Jag skulle ställa två frågor till henne: 1. Vem tillhör Krim? 2. Fortsätter hon vänskapen med Putins parti Enade Ryssland?”
Kadri Simson själv svarar i TV-intervju att hon inte tror att Savisaar är korrupt. Men “även om han skulle förlora i domstolen kommer jag stödja honom som människa.”
Om hon vinner omröstningen, hur går det då med Yana Toom? (Hon sitter i EU på Keskerakonds mandat, och röstar där som Putin vill.)
“Jag kandiderar efter mycket grundligt förarbete. Jag vet att jag har väldigt starkt förtroende. Det är dessutom inte etniskt betingad. Dessutom är verkligheten sådan, att vi alltid måste prata med Ryssland.” Hon fortsätter: “Mihkelson glömde nog vem han skulle ställa frågorna. Jag har samma åsikt som han, att Krim tillhör Ukraina. Jag var en viktig del när överenskommelsen med Enade Ryssland skrevs under; jag var huvudsekreterare för Keskerakond och jag var uttalat pessimistisk för hur en sån överenskommelse skulle fungera. Den är helt öppen och det finns inga hemliga tillägg. Överenskommelsen är just nu i stort sett kall. Det är inte min första prio att diskutera den. Partiets arbete utvecklas och närmar sig folket. Överhuvudtaget har alla förstått att vi måste diskutera med ryska motsvarigheter. Fyra estniska partier var i i den ryska Duman förra veckan för att träffa parlamentsledamöter, men vi måste också diskutera med partier. Jag tror dessutom att vår svaga regeringen inte håller ihop i fyra år till.” (Där är det många som tror motsatsen.)
Savisaar har haft öppet hus på sin gård Hundisilma Talu/Vargögats gård. Han vill naturligtvis visa upp sig. Det är första gången han känner att han behöver göra det, och enligt partikamraterna är det hans egen ide. Han vill väl påminna folk om sin storhet och kanske säkerställa att de ska rösta på honom. Savisaar själv skrattar åt att Kadri Simson ställer upp som ordförandekandidat av omtanke om honom. Han klarar sig alltid! Men vi hör faktiskt att han nu är gammal och sjuk.
Det kom fem tusen besökare i helgen till hans gård. Några hade cyklat 10 mil. De hälsades välkomna och fick ta bilder överallt. Under matpausen, då de bjöds på soppa och smörgåsar var det dans och dragspelsmusik på gräsplanen.
Alla besökare vill naturligtvis ha honom kvar. “Och”, säger Savisaar, “det är dessa människor som hjälper mig.”
Angående att det är fler som kandiderar meddelar Savisaar att det spelar ingen roll för honom. “Det är jättebra att de är många, men om de gör det för att jag ska få lindring i mitt arbete, har det ingen relevans. Ett tiotal av distrikten har redan förordat mig. Simson är duktig, men det är ju partiet som bestämmer.”
Många har oroat sig för att Kadri Simson inte talar ryska, vilket alltså Savisaar gör, och det kommenteras av vice talmannen i parlamentet, Jüri Ratas, i Savisaars och Simsons eget parti, ”Rysktalande behöver inte oroa sig vid ett ordförandebyte. Om nu Narvadistriktet förordar Simson, där så många är rysktalande, då kan språket inte vara ett problem.”
En luthersk präst från Jaani kirik/Johanneskyrkan i Tallinn, Jaan Tamsalu, välsignade hemmet och alla som där bor. Det är inte ovanligt att både lutherska och ortodoxa präster gör så i Estland. Vi var med när en ny brandbil välsignades på samma sätt.
Undran
13 okt, 2014 Forts. Från flyktingförläggningen.
Vår gode vän ukrainaren, flyktingen som nu fått sin familj till sig i Vao, har en son på ca 8 år. Han går i Väike Maarja skola. Det är en väldigt rar pojke, men han har antagligen ADHD eller något liknande. Han är hyperaktiv. En dag slog han en av flickorna i klassen, och pappan kallades till skolan. Han bad Hanno följa med som tolk. Hanno berättade nyss för oss att pojken missförstått. Han trodde flickan var dum mot honom; han förstod inte att hon bara ville hjälpa honom. Rektorn, läraren, pappan och Hanno resonerade fram och tillbaka. Pojken kan inte estniska ännu. De kom fram till att anställa en personlig assistent till honom! Det tycker jag inte låter främlingsfientligt. Nej, pojken är inte från Afrika eller muslim, men det betyder bara att de är beredda att göra det bästa för en liten invandrarpojke.
Okt 10, 2015. Flyktingproblem i Estland.
Äntligen skriver DN en lång artikel om Estland. Och då är den naturligtvis bekymmersam. Den handlar om problemen för invandrare från Afrika och muslimska länder. Och, ja, det finns problem. Jag har dock aldrig hört talas om just det stora främlingshatet som beskrivs med glåpord och kastade flaskor mot fönster, men det är väl så då. Och det är inte bra.
Naturligtvis drar man in Förintelsen i det hela också. Förintelsen är fullständigt fruktansvärd, men vad hände egentligen i Estland? När Estland var ett fritt land, då belönades landet med Judiska rådets guldplakett för att judarna i Estland fått kulturell autonomi, det enda landet i världen som gett dem det. Det var på den tiden då Esterna bestämde själva i sitt land. Därefter följde den första sovjetiska ockupationen.
Vad hände då? Då deporterades tusentals ester till Sibirien. De fick inte längre bo i sitt eget land. Många av dem dog där av de fruktansvärda förhållanden de tvingades leva i. Andra dog för att de inte tilläts någon som helst vård när de blev sjuka, eller för att de mördades.
De som levde kvar i Estland var hela tiden hotade till liv och lem. Ingen visste om, när, var eller varför de skulle mördas. Som min svärmors kusins man som sköts på järnvägsstationen på väg hem från jobbet. Han hade arbetat som hjälppolis under sommarlov under frihetstiden, vilket straffades med döden under ockupationen. Svärmors kusin, Nilla, blev deporterad och var nära att dö, men överlevde mot alla odds.
Livet hade blivit ett helvete för esterna. Här är några siffror:
Under den första sovjetiska ockupationen 1940-41
arresterades 8 000 ester.
av dem överlevde 200
och i Ryssland dog 5 400 av dem,
i Estland dog 2 400.
De deporterades antal var 10 000
av dem överlevde 4 000
och 6 000 dog.
Till Röda armén tvångsvärvades 34 000 ester.
av dem överlevde 10 000.
antalet döda på väg till utbildning var 2000.
Döda i röda armén 10 000
Döda i straffbataljoner 12 000
Antalet döda ester under den första sovjetiska ockupationen: 37.200. Inget land hade förklarat krig mot Estland. Allt var resultatet av en sovjetisk kupp.
Sedan kom tyskarna. De hälsades först som befriare, men det visade sig att de inte tänkte låta Estland återfå sin frihet. Ja, det var ester som hjälpte till att tillfångata och mörda de återstående ca 900 judarna i landet. Vilka som egentligen utförde morden på dem och de övriga judarna som forslades in i landet vet jag inte. Men, som jag sagt tidigare, det finns galna människor i alla länder.
Under den tyska ockupationen:
Stupade i tyska armén 10 000
Dödade civila 7 800
Skickade till arbetsläger 800
av dem är 200 försvunna.
Skickade till fångläger 4 000
av dem är 1 040 försvunna
och överlevande 2 960.
Ester som flydde till Finland: 6 000
av dem är 4 000 försvunna. (sannolikt tillhörande finska armén i krig mot ryssarna)
1 800 av dem återvände till Estland för att slåss mot Sovjet. Finnarna lät dem fly från landet, dock utan vapen.
Sammanlagt dödade under den tyska ockupationen: ca 23 000
Därefter inträffade den tredje ockupationen på 4 år. Sovjet nr 2.
Under andra sovjetiska ockupationen 1944 - 1989
arresterades 30 000
av vilka 10 000 dödades.
23 000 deporterades
av dem dödades 3 000.
Dödade skogsbröder 3 000.
Av politiska skäl arresterades mellan åren 1953-88 500 ester.
Estlandssvenskar som evakuerades var 7 900.
Antalet ester som flydde västerut 70 000
De av dem som föll offer för sovjetiska bomber var 800.
I Tjeckien mördade Röda armén 1 000 ester som burit tysk uniform. Detta efter krigsslutet. Alltså: MORD!
Andra världskrigets ockupationer krävde minst 75 000 esters liv. Men den förlusten talas aldrig om. De utgör ändå 6% av landets befolkning, ett folk som ingen förklarat krig mot.
Det är en aspekt på esternas liv i dag.
En annan aspekt är den ryska inflyttningen i landet. Före 1939 när de sovjetiska soldaterna klev in i landet var antalet rysktalande endast ett fåtal, det var huvudsakligen ryssar som flytt Sovjet, och de blev först dödade av ryssarna.
1991 var 25,8% av befolkningen rysktalande. Och inte bara det. De var verkligen “herrefolket”, som förbjöd esterna att leva som de önskade. De skulle utrota den estniska kulturen och helst skulle Estlands tidigare historia helt falla i glömska. Man införde en ny historieskrivning, ett nytt rättsväsende mm. Ny, sovjetisk, kurslitteratur till Univeristetet i Tartu.
Om man verkligen tänker sig in i dessa problem, kanske man kan förstå att esterna som nu lever med sin egen kultur igen, är rädda för att hamna i samma svåra situation som då. Betänk att de bara varit ett fritt folk först 1918-1940 och sedan från 1991, just nu 36 år, sedan 1200-talet. Hur länge har Sverige varit ett fritt land? Svenskarna trodde att de aldrig mer skulle utsättas för krig, och la ner sin miltär i stort sett. Estland vet att de alltid är hotade, och de är alltid beredda att försvara sig.
Jag kan också tillägga att den ukrainske flykting vi talat med och jag skrivit om, han älskar Estland och esterna.
Mitt svar på frågan: “Varför är esterna rädda för en stor inflyttning av oliktänkande?”
De har varit med om att förlora sin frihet, att vara en andra rangens folk i sitt eget land. De kommer alltid strida för att det aldrig ska hända igen. De vet något som vi svenskar inte kan tänka oss.
Man ska respektera andra människor. Även när det går emot de egna värderingarna. Sverige är känt som ett mycket tolerant land. (Ett uttryck jag själv ogillar.) Är vi verkligen det? Försöker vi förklara andra människors problem utan att lägga in våra egna värderingar? Försöker vi verkligen förstå andra människor? Är vi “goda” när vi erbjuder hundratusentals invandrare att komma hit, utan att vi har förberett oss? Är det att vara god, att låta dem leva i getton där deras egen kultur får vara allenarådande och ibland blir allt mer extremistisk? Gör vi en god gärning om vi inte introducerar dem i våra vanor, vår kultur, vårt rättstänkande? Ska de bara stå oförstående till hur vi tänker? Jag kan naturligtvis inte glömma miljöpartisten i Stockholms stadsfullmäktige som ville belöna IS-krigare med jobb och bostad. Ibland lönar det sig att skjuta och mörda!Nobelpriset i litteratur 2015
