.

Jag har fått en intressant kommentar:

astri kleppe om 7. Det kallas rasism och fördöms. (1978):

Hej Karin,

tack för din intressanta blogg!
Jag är norsk-svensk med estnisk anknytning, och har antagligen ett annat perspektiv på detta med ett (litet) lands suveränitat än den gängse svensken. Jag tänker på alla egendomliga fördömanden av Estland som efter 1991 förekommit i svenska media. Detta med kravet att för att bli estnisk medborgare måste man behärska åtminstonde grundläggande estniska, vilket i svensk press beskrevs som förtryck av den ryska minoriteten. Eller staty-konflikten i 2007, när Moskva lade sig i vad det fria demokratiska Estland gjorde med sina statyer - och svenska media igen framställde Estland som orimligt och ärkenationalistiskt. Nu, låt oss anlägga ett norskt perspektiv på det hela, och antag att tyskarna suttit kvar i Norge fram till 1991, med massor av tyska barn födda i Norge etc etc. 1991 blir alltså Norge fritt: inte skulle man underlätta för tyskar att stanna kvar i Norge! Inte ens i det verkliga Norge av idag är tyskarna särskilt populära. Inför omröstningen angående norskt EU-medlemskap, kunde upprörda tyska turister rapportera att de i Trøndelagen sett att korna hade ordet NEIN! målat på sidan. Man vill inte vara i union med Tyskland.
Varför svenska media är så Baltikumfientligt är en gåta. Kanske handlar det om att rationalisera baltutlämningen, kanske handlar det om den gamla ryss-skräcken. Eller det underliga missförståndet att kommunistiskt våld liksom är lite bättre än nazistiskt våld... Man vill inte se att det är samma gamla fascism i olika uniformer. Man viftar bort Molotov-Ribbentrop-pakten, det är som om Sovjetunionen blev OK-förklarad i och med att Hitler gick till angrepp på Sovjet, enligt formeln mina fienders fiender är mina vänner. Eller?

Tack Astri för det du skrev. Jag håller med dig i allt du skriver. Vi har ofta sagt. ”Hur skulle Norge och Danmark, Holland och Frankrike t.ex behandlat tyskarna om de stannat i landet efter befrielsen?”

Det lustiga med statyhistorien Bronssoldaten, är, förutom att det är en helt inrikespolitisk estnisk fråga också visar att esterna inte är så grymma som ryssarna själva var när de ockuperat landet.

1. De förstörde alla estniska monument,

2. De förstörde estniska gravplatser (i ett fall vet vi att de asfalterade över den)

3. De har obekymrat flyttat statyer de inte ville ha kvar. Den 20.8 2009 skrev jag: Hanno berättade att 1965 var han i Kaliningrad, och där hade man staplat gravstenar från en kyrkogård i en enorm hög över varandra till en stapel (området var ju Ost-Preussen tidigare, så gravarna var tyska). Högst upp satte man den röda stjärnan. Detta var symbolen för Sovjets seger över tyskarna. Alltså apropå att Ryssland anser att man inte får störa en kyrkogård, och rusar in i estniska riksdagen och kräver regeringens avgång när det hände i Estland.(Tallinn 2007)

Av någon anledning vill Moskva alltid ha en liten stat att brännmärka, och då gärna just Estland. Nästan varje dag ser vi något i tidningarna som bekräftar det. Och då känns det verkligen illa att svenskar har hakat på. (Det är lite bättre nu) Även under ockupationen svartmålades esterna, och i hela Sovjetunionen florerade propagandan att esterna var fascister (trots att de ”bett att få bli en del av Sovjetunionen”). Men det finns en rationell förklaring till det: Estland var Sovjets Europa. I Estland visste de t.ex. att Moskva ljög om förhållandena i världen. Ester boende i norra delarna av landet kunde se finsk TV. Alltså måste de misstänkliggöras.

Det finns så mycket mer att skriva i frågan, men det är ju faktiskt det jag har gjort under de här snart tre åren, så det blir kanske tjatigt om jag upprepar mig för mycket.

30.12 2010.i min blogg om förhållandena i Estland under ockupationen. Sanningar som aldrig nådde ut genom järnridån. Sanningar som inte heller svenska tidningar publicerade.

Ilmar Vihman, lärare i Pärnu berättar bl.a.:

/…/ 1960 började jag (Ilmar Vihman) som bygglärare på Byggskola nr 20 i Pärnu. I ett samtal med rektorn fick jag veta vad jag speciellt skulle tänka på. På den tiden var förhållandet mella de ryska och de estniska  skolpojkarna livsfarligt. Ryska pojkar gick omkring i staden i kvällsmörkret beväpnade med kättingar, knogjärn och järnrör. De letade efter fascister, dvs. estniska skolpojkar. Rektorn berättade att även våra elever gick omkring i staden i grupper, men obeväpnade.  Han hade ett förslag; att de skulle lära sig karate, vilket ingen ryss var intresserad av på den tiden (Putin har nu svart bälte).

/…/ Den ryska skolans stora auktoritet var den 15-årige studiestjärnan Volodja (Vladimir)Jakunin. Den familjen bodde ca 300 meter från oss i ett hus uppfört för det ryska flyget. Volodjas pappa var bombflygare. Både pappan och sonen Jakunin var övertygade om att alla ester, utan undantag, var fascister. /…/ 1985-1991 arbetade han som Sovjetunionens representant i FN. Med tanke på hans bakgrund var han naturligtvis spion, säger Ilmar Vihman. FBI avslöjade honom emellertid aldrig. Jakunin är sympatisk och kraftfull. Jag är säker på att jobbet som ordförande i Ryska Järnvägen (RJ) är en bluff. Vi måste tänka på att RJ får sextio miljoner dollar förutom moms och vinst. Som alla förstår kan dessa pengar användas hur som helst. Jag tror att hans egentliga uppgift är att fördela dessa pengar.

/…/ Apropå det, för 1 år sedan (2009) blev en man som arbetat som milis i Pärnu plötsligt miljonär. Hans mamma hade varit klassföreståndare i Jakunins klass.