.

Det är inte storleken som är avgörande!

Är ni medvetna om att en vuxen människa kan lära sig av ett litet barn.

Att se hur ett barn reagerar, eller förstå hur det tänker, kan vara en grund till ny insikt. Barnet hinner iaktta saker du i din stressade tillvaro inte ser. Barnet vet faktiskt mer om vad som händer i den egna tillvaron; du är ju inte med hela tiden.

På samma sätt kan ett stort land lära sig av ett litet.

Vi kan gå tillbaka och se hur en hjärna fungerar.

Allt vi upplever ställs hela tiden mot det vi tidigare upplevt, och sparas sedan i vår hjärna som minne, och blir en grund för hur vi tänker och upplever. Därför blir vi alla olika. Därför kan vi även lära oss av små människor, och detsamma gäller stater.

Det finns några stater, som numera tillhör EU och som har helt andra erfarenheter än övriga EU. De jag tänker på ligger i Östeuropa och var knutna till Sovjet. Några av dem var mer fria än andra. De Baltiska staterna hade helt förlorat friheten, och var bundna till händer och fötter till ockupationsmakten. De levde sina liv på ett helt annat sätt än vi, som var fria och utvecklades tillsammans hela tiden. Vi hade tillgång till forskning och nya upptäckter som gjordes över världen. Det hade man inte i Baltikum. De måste forska själva, och det gällde att undvika att komna fram till resultat som kunde reta Kreml. En mycket stor och fruktansvärt allvarlig begränsning!

I stället lärde de sig att leva med den moral, den kultur och den sanning som rådde i det stora riket. En moral, kultur och sanning som på många sätt skiljer sig från den vi levde ocvh lever i,

Finns det anledning för övriga Europa att tillgodogöra sig dessa erfarenheter? Är det anledning att informera sig om vad de vet och förstår om det Ryssland som finns i dag?  Finns det anledning att tro, att Ryssland påminner stort om Sovjetunionen?

Kanske skulle de kunna förklara för oss hur Kreml och därmed Putin tänker om Ukraina och alla andra f.d. sovjetstater. Och allt annat också. Kanske skulle de fungera som experter på den ryska utrikespolitiken och det ryska tänkandet? Vågat? Naturligtvis. De staterna är ju så små... Och har dessutom varit fria så kort tid. Eller... Det är kanske det som är så viktigt.

     

Jag har tänkt fel. Frågan jag ställt så många gånger har varit: Varför frågade de inte esterna?

Frågan skulle ha varit formulerad så: Varför förbjöd de esterna att berätta? Det gäller alltså de estniska flyktingarna som kom till Sverige.

Esterna belades med förbud att uttrycka sig politiskt! De fick inte svara på frågor om hur livet i Sovjetunionen åren 1940-41 hade varit. De fick inte förklara varför de flytt!!

Detta är ett mycket bra sätt att förvränga historien. De fick inte förklara varför massflykten skedde när tyskarna drevs iväg 1944-45 av de sovjetiska trupperna, och inte tvärtom 1941 när tyskarna kom. Visserligen försökte båda stormakterna stoppa deras flykt, men 1944-45 gällde det utan tvekan livet!

Frågan är alltså: Varför förbjöds esterna berätta? Svaret är kanske: För att de inte skulle störa den kommande freden. För att man inte skulle förstöra relationerna mellan Västmakterna och Sovjetunionen. Betydde det då, att man visste i väst vad Sovjet gjorde med folket i de ockuperade länderna? I så fall måste västs accepterande av ockupationen vara ett brott mot mänskligheten! Ett brott som aldrig diskuterats. Liksom man numera säger att Stalin var grym, och över hundra miljoner människor dog pga hans åtgärder, men sedan är det stopp. Vad den ondskan egentligen innebar, det analyseras inte, och det märkliga är att det fortfarande finns människor som kallar sig stalinister.

Vad sker i dag i östra Ukraina? Om något liknande sker där, då är även det ett brott mot mänskligheten, och diskussionen om Europa gjort rätt som infört sanktioner mot krigsförande makt kan avslutas. Att de drabbar också länder i Europa är allvarligt, men kanske en nödvändig följd. Införande av sanktioner är ett modernt sätt att föra krig, att försöka göra så att människor ska slippa dö på slagfälten. Men det är västmakterna som använder sig av det. I östra Ukraina dör i alla fall massor av människor på slagfälten. Måtte detta krig snart få ett slut!

 

 

 

Vår vän Kai Tomingas, som vi brukar träffa på Böndernas Torg i Väike Maarja, kommer att bli dekorerad med ett diplom för alla sina insatser i kommunen.

Hon kommer ta emot diplomet vid en rikstäckande välgörenhetsgala i slutet av december i Väike Maarjas Böndernas hus.

För tionde året delas utmärkelsen “För utomordentliga prestationer” ut till någon i Estland som gjort mer än man kunnat förvänta sig. Det är en jury på tio personer som tar emot tips från dem som skickar in förslag på just sådana människor.

Kai Tomingas får alltså priset för 2014. Hon har sannerligen många järn i elden.

1. Hon är ordförande för Eipriböndernas förening,
2. driver byns gästhem och
3. är ledare för hela byn.
4. Hon är dessutom den som leder Böndernas Torgs sällskap,
5. och återvinningscentralen i Väike Maarja.
6. Dessutom är hon mor, mormor och farmor och det som kallas gårdsfru i Estland.
7. Hon arbetar i familjens jordbruk med beredning av mjölk, kött och allt som växer på gården: säd, frukt och grönsaker.
8. Hon är den som driver olika projekt i byn,
9. organiserar mässor och andra händelser för bönder och andra grannar.

Galan sänds i etv3 den 28 december kl 19.30.

Hon är helt enkelt fantastisk, och alltid trevlig att träffa. Skrattet och skojet finns alltid nära när vi ses.

När hon står på torget och säljer varor passar hon på att göra annat när det blir lugnt. Till exempel var vi där en gång när hon höll på att sticka fina långa strumpor till ett barnbarn i tonåren.

Jag undrar vad som gäller i det här landet?

Jag är född i det här landet av svenska föräldrar för en hel del år sedan.

Jag trodde jag var den som självklart skulle förstå det svenska. Jag har ju växt upp i den svenska kulturen och följt med i det som skrivits och sagts i våra medier sedan jag var barn.

Men, ärligt talat, nu förstår jag ingenting.

Exempel:

Vi ska ta emot flyktingar och förstå deras svårigheter och öppna våra hjärtan. Alla som förnekar flyktingars rätt att komma till vårt land förorsakar stora och starka fördömanden. Det är som om den som vågar säga något emot den rätten förlorar sitt människovärde.

Men.

Samtidigt kunde vi läsa i DN den 17 oktober i en artikel av Philip Tier, om att esterna -som flydde från sitt land under andra världskriget när städer, byar och flyktingfartyg bombades sönder och samman, och de alla riskerade att dödas av ockupationsmaktens vapen som sköt sönder alla deras drömmar om ett liv i en fri republik som fria människor med en demokratiskt styrd regering,

Jag har alltid tänkt att Oksanen, som författare, framför allt är intresserad av att visa hur människan är beredd att offra börd, hemgård, faster och moster för att rädda sitt eget skinn. (Skrivet med förstorade bokstäver! för att vi iunte skulle missa det.)

Tänk er om en svensk tidning skrev så om dagens flyktingar! Vilket ramaskri det skulle bli! "Rasister! Fascister!" skulle de kallas som vågade säga något sådant. Vad är skillnaden? Kan någon förklara det för mig? Det uttalandet vittnar, i mina öron, om fördomar och om att alla människor inte har samma värde. Att fly från brinnande världskrig är inte lika allvarligt (om man var est, vill säga) som att fly från de krig som brinner i Arabvärlden tydligen.

Den som fortfarande tror att det var ett bra liv man levde i Sovjetunionen, eller fortfarande tror på Sovjets propaganda om att esterna var/är fascister bör studera ämnet på ett allvarligt sätt utan vinklingar eller fördomar.

Nu har vi kunnat höra hur Putin svarar på journalisters frågor om varför Ryssland har så stora problem i dag, hur han skyller allt på västvärlden! Det finns inga ryska soldater i Ukraian! Finns där några, då är de där frivilligt på semester. Putin glömmer säga, att en rysk soldat aldrig får semester, eller att det begravs många, många ryska soldatar just nu i hemlighet, eller att han förnekade ryska soldaters närvaro i Krim för att senare tacka dem för deras insats. Förstår man då, att Putin är uppväxt med den sovjetiska kulturen, där sanning inte existerade så som vi har lärt oss. Sanning är vad Kreml säger. Inget annat. Ni vet, som esten( och andra) sa: “Jag behöver ingen klocka, Moskva talar om för mig hur mycket klockan är.” Allt in i minsta detalj bestämdes av Moskva, och snart är vi där igen.

Jag hörde just en intervju med en estnisk kvinna, Eevi Udeküll, som bl.a. berättade hur läkarstudenter, med bara ett par månader kvar av sin utbildning, relegerades från universitetet för att de upptäcktes under en gudstjänst! Komsomolmedlemmar gick runt i kapellet i Tartu och studerade vilka studenter som var där, och straxt därefter var de besökarna relegerade. Men kvinnan berättade aldrig om de fick fortsätta leva, eller hur deras liv sedan blev. Men vi vet. Det sista sovjetiska koncentrationslägret stängdes 1989.

Här är intervjun med Eevi Udeküll:: http://www.virumaateataja.ee/3030227/videosari-joulujutt-komnoored-jahtisid-kirikulisi

Jag har berättat många liknande historier, som ni hittar under “Livet i Sovjetunionen”.

-----

Per Gudmundsson i DN i dag:

Det är vämjeligt att höra den förre kabinettssekreteraren, FN-ambassadören och socialdemokratiske biståndsministern Pierre Schori hävda i P1 Morgon att förtrycket på Kuba kommer av ”53 år av onaturlig isolering”, och att reformer nu ”kommer av sig själv”, när 1900-talets historia borde ha gjort det uppenbart för alla och envar att det är kommunistregimen som bär ansvaret

Det här hör vi så ofta. Har man en gång trott på kommunismens godhet, då tar man inte till sig sanningen. Pierre Schori, som förklarade att “Detta är den lyckligaste dagen i mitt liv” när de baltiska länderna åter blev fria stater 1991. Just då glömde han att han förordat tidigare att de baltiska staterna inte skulle söka frihet, utan bli stater inom Sovjets ram.

Han har ändå inte lämnat tron på den goda kommunismen, och blundar för hur folket lider. Hur deras frihet smulats ner till stoft. Han vill inte se det.

-----

 

Kreml gör vad de kan för att genera Estland. I dagarna har de själva avslöjat en av sina spioner i Estland. Hans namn är Uno Puusepp.

Han arbetade för KGB medan Estland fortfarande var en del av Sovjet. Därefter anställdes han av den estniska underrättelsetjänsten Kapo, innan han 1996 värvades till Rysslands federala säkerhetstjänst (FSB), uppgav den ryska statliga tv-kanalen NTV i en dokumentär i söndags. /../

I mitten av 1990-talet ska Puuseep ha fått i uppdrag av Kapos ledning att hjälpa ”några svenska experter” installera avlyssningsutrustning på den ryska ambassadens telefonlinjer i Estland.

– Mitt uppdrag var att ta ambassaden under kontroll, alla utgående linjer, både öppna och slutna, säger Puusepp i programmet.

Han säger att han genast avslöjade planerna för sina ryska uppdragsgivare. Dessa i sin tur lät ”svenskarna” installera utrustningen, bara för att sedan omedelbart övergå till andra kommunikationskanaler.

– Jag kunde inte tillåta att detta skedde. All information skulle antagligen gå via Sverige till Amerika, säger Puusepp. (Dagens Nyheter och Postimees)

Naturligtvis gjorde ryssarna detta avslöjande när Puusepp var i säkerhet i Moskva. Det de ville uppnå var bara att genera Estland, och vad de tänker göra med den tillfångatagne estniske säkerhetspolisen Kohver, som togs i Estland tidigare i år, det har ännu inte meddelats.

 

Tack för ditt avslöjande inslag i radion alldeles nyss.

Abrahamsson har skrivit en bok "Låt mig få städa klart", där han gör upp med kommunismen. Han beskriver allt lidande som människor utsatts för i ÖstEuropa. Och vad händer? Aftonbladet låter en sann kommunist recensera boken!
Han visar för oss, just det jag skrivit så många gånger om, att det går inte att i vårt land beskriva dessa människors förstörda liv och död, eller rätta till felaktiga uppgifter i media om dem. Det är tvärstopp.
Men nu gjorde SR det! Bravo!

Jag läser Sofi Oksanens artikel i Axess, och tänker på artikeln i SvD där Philip Teir  skrev att "Jag har alltid tänkt att Oksanen, som författare, framför allt är intresserad av att visa hur människan är beredd att offra börd, hemgård, faster och moster för att rädda sitt eget skinn.". Detta föraktfulla uttalande från en svensk journalist om människor som flyr för sina liv under brinnande världskrig stämmer väl in på det Oksanen skriver i Axess. Det uttalandet går helt i Putins anda, och frågan är varför han har den inställningen. Och hur kunde SvD ta in det och dessutom markera det så stort utan att någon sedan fått kommentera det?

          

Putin finlandiserar.

Ryssland bedriver ett informationskrig mot Finland och Baltikum. Regimen behöver både yttre och inre fiender som stöd för sin politik.

Jag har berättat om det tidigare.

I Estland skärptes läget år 2007 i samband med konflikten kring statyn av en sovjetisk soldat mitt i Tallinns centrum. För esterna var den en representant för ockupationsmakten medan den för Ryssland symboliserade Befriaren. Statyn forslades i god ordning till gravgården och, tvärtemot vad Ryssland hävdar, förstördes den inte. Läget tillspetsades och ledde till upplopp som stöddes av Kreml, och i den ryska duman beskylldes Estland för fa­scism redan innan statyn hade flyttats. Ungdomsrörelsen ”Nashi”, som åtnjöt Moskvas beskydd, omringade Estlands ambassad i Moskva och bar omkring banderoller med slagord som vi känner igen från ryska medier under tiden för kriget i Ukraina.

I Finland: ­Lögnerna kom sig av rysk-finska vårdnadstvister som utspelade sig åren 2012–2013 och som fick stor uppmärksamhet i ryska statsstyrda medier. Där hävdades det att finska myndigheter kunde haffa ryska turisters barn direkt ur hotellrummen. Kampanjen påverkade Finlandsbilden i Ryssland, och det är enkelt att återkalla företeelsen i folkminnet när behov uppstår att ge sig på Finland. Och sedan: I oktober övergick ryska medier under en kort period till att svartmåla Finland: då inträffade nämligen ett tragiskt mord i Helsingfors och den finske förövaren råkade tillhöra det finländska makthavarpartiet Kokoomus eller Samlingspartiet, medan mordoffret var en representant för kretsen som driver rysk ”landsmannapolitik”. Rossijskaja Gazeta, språkrör för den ryska regeringen, rubricerade brottet så här: ”Finsk nationalist mördade rysk kvinna på grund av Krims återbördande till Ryssland.” Enligt ryska medier var mordet politiskt och ett resultat av russofobi.

Men också: Förnekare av den estniska belägringen och deportationerna hade redan tidigare etablerat sig i Finland. Till att börja med gav en förvånad finsk press utrymme åt dessa finländare som också köpte upp reklamutrymme i tidningarna, publicerade böcker och började nätverka med motsvarande aktörer i andra länder. Det grundläggande budskapet i verksamheten följde samma mönster: Belägringen av Estland liksom deportationerna var en myt och i Estlands byggdes koncentrationsläger för ryssar.

Det visste jag inte, att man sa något sådant. Om ryssarna tror att man i det ockuperade landet byggde koncentrationsläger för makthavarna, då vet de inte vad en ockupation är, de vet inte någonting om landet Estland och de kan inte sitt eget lands historia.

Ryssland försökte få ett slut på vänskapen mellan Finland och Estland.

Tyngdpunkten låg i den psykologiska påverkan som strävade till att isolera Estland från väst och från grannlandet Finland. Detta var Rysslands första internationellt synliga desinformationskampanj mot ett Natoland.

Koncentrationslägren representerar den ultimata ondskan, och påståendena om deras existens ligger därför helt i linje med Rysslands informationskrig. Fienden ges felaktig information som orsakar en känslomässig reaktion hos en person som inte inser att hon eller han har blivit manipulerad. Syftet är att förmå ­fienden att fatta önskvärda beslut. Metoden tillämpas såväl inom militär verksamhet som i inrikes- och utrikespolitiken, inom diplomati, medier och i handelsförbindelser.

Och här är ett viktigt stycke:

Ett folk som bygger koncentrationsläger för ryssar väcker negativa känslor hos dem. Upprepas påståendet tillräckligt länge, börjar tillräckligt många tro på det. Och även om ingen skulle tro räcker det med att tvivel uppstår, eller att negativa, odefinierbara känslor förknippas med det folk som påståendet gäller.

Och då ska man komma ihåg att esterna påståtts vara fascister ända sedan de ockuperades. Detta är en fortsättning på smutskastningen, och kanske kan man då förstå dumaledamoten Zirinovskijs uttalande att han anser att alla ester ska förintas.

Självklart arbetar Kreml för att vi andra ska tycka lika illa om esterna. Ibland känns det som om de lyckats. Minns att till och med i Mellanamerika frågade människor Sofi Oksanen hur många fascister det finns i Estland!! Minns när Pierre Schori talade om esternas fascistiska traditioner och Sten Andersson om den sovjetiska annekteringen av Estland.

Det går inte längre att styra Baltikum med hjälp av ekonomiska ­förmåner, men genom att förneka och håna ockupationerna och de med folkmord jämförbara deportationerna påverkas psykologiskt det land som utgör måltavla.

/../

I repetitionens uppdrag ingår också att normalisera begrepp. Medierna som verkar för Kreml och trollarmén fungerar synkront och stöder varandra. De grundläggande budskapen är desamma, vare sig de kommer från den ryska statsförvaltningen, diplomaterna, medierna eller genom trollen på internet. Att tillgodogöra sig denna ordbok är enkelt: i ryska medier och rysk diplomati är orden fascism, nationalism, extremism, koncentrationsläger och russofobi synonyma med västerländska värderingar och demokrati, pressfrihet och fri tillgång till information.

Det låter likadant när man påstår att Sverigedemokraterna är ett nyfascistiskt parti. Man använder det värsta ord man kan, det ord som tydligast symboliserar ondskan utan att riktigt veta vad det ordet egentligen betyder. I SvD Brännpunkt skriver Göran Adamson i dag om sin forskning i ämnet och han ser inte att partiet kan kallas nyfascistiskt. Kanske behöver vi inte vara livrädda för dem, men ändå uppmärksamma, som på alla partier och allt som skrivs om dem.

Sofi Oksanen skriver att allting beror på att det är viktigt att ryssarna inte får en positiv bild av livet i Väst och våra värderingar och vårt levnadssätt. Han styr Ryssland och tänker fortsätta så. Informationskriget är en oskiljaktig del av den ryska krigföringen, och de psykologiska operationerna utgör ett övergripande sätt till innästling. Denna form av krigföring genomförs av civila, politiskt aktiva, av massmedier och den ryska staten. Enligt den ryska krigföringsläran bör konstnärer, diplomater, sakkunniga, journalister, författare, förläggare, tolkar, specialister inom medier, internetplanerare och hackers ingå i de grupper som genomför informationsoperationerna. Om inte västerländska medier upphör att citera den ryska statsledningens tal eller börjar begränsa sina egna medborgares yttrandefrihet, så kommer budskapen från Kreml oundvikligen att tränga in i de fria medierna.

Det här är mycket viktigt att ta till sig. Just så här arbetade de också på sovjettiden. Även i Sverige var det många som trodde på propagandan därifrån. Vi har ju läst om hur svenskarna tog emot de återvändande från Sovjet som berättade en sanning som inte fick, inte tilläts, vara sann.

Kanske såg ni Tv- programmet om de ryska företagarna i Dokument utifrån? Vi såg det nyss. Det gav en fruktansvärd bild av ett land utan lagar.

Jag tänkte på att Hanno brukar säga "Om de kommer tillbaka, då blir det inte på samma sätt."

Jo, mycket blir som då, på 1940-talet. Det finns ingen ordning. Den som vill bli förmögen i Ryssland ska ägna sig åt polisyrket, eller arbeta som advokat eller vid Skattemyndigheten. Den som vill bli en helt vanlig egenföretagare måste ha kontakt med en beskyddare. Vad den beskyddaren egentligen gör, det fick vi aldrig veta.

Om, eller snarare när, någon vill åt den mark där du har ditt företag, då går han till en jurist, som ordnar ett intyg med stämplar som säger att numera. Är detta hans ägodel.

Ditt nästa drag, utan beskyddare, är att ta reda på hur du ska agera för att inte förlora livet också. Protesterar du, då är risken stor att du hamnar i fängelse dömd för ett påhittat brott, och dör dör du. -Att Chodorchovskij överlevde är ett fantastiskt undantag.

 

Äger du ett hus eller en lägenhet, då kan dessa enkelt skrivas över på någon annan. Just det är orsaken till att antalet hemlösas ökar på Moskvas gator. (Måtte våra myndigheter göra något, så det inte längre fungerar så i Sverige.) Pengar löser alla problem - för dem som har mycket i plånboken.

Och ändå. Precis så var det i Estland under ockupationsåren. Dels flyttade det in främmande människor i esternas lägenheter i staden. Dels konfiskerades hemmen på landet. För Ants familj var det vad som hände i lägenheten i Tallinn. För Hannos familj blev det lite annorlunda. Marta, som arbetade på kolchosen i Väike Maarja flyttade in i gården som ursprungligen hade köpts av Hannos farföräldrar. Av just den anledningen, att en kolchosarbetare bodde där, gjorde man inget åt huset -men åkrarna och djuren beslagtogs naturligtvis-. Därför kunde Hannos föräldrar besöka hemmet ibland på somrarna. Senare bildade Marta, Hanno och några andra en grupp, som träffades och festade på kyckling och annat som var svårt att få tag på i landets affärer någon gång om året. Marta kunde utverka kycklingar från kolchosen, och de andra "kombinerade" med andra matvaror, dvs de tog olika saker från sina arbetsplatser, och så kombinerade man allt till en härlig måltid. -Att kombinera var ett vedertaget uttryck för att stjäla på arbetsplatsen och festa tillsammans.-

Bland dem som först arkebuserades eller deporterades var de juridikkunniga under de första ockupationsåren. Det skulle introduceras en helt ny juridik i de tidigare fria staterna. Nya kursböcker i ämnet skickades till Tartu Universitet och de gamla lärarna "försvann".

Det är den nya juridiken som fortfarande verkar råda i Ryssland. Alla ska vara osäkra på sin frihet. När som helst kan något hända, av någon speciell anledning, och sedan förändras livet för någon eller några.

Tänk dig att du går på en stadsgata en lördagkväll. Kanske har du festat med några vänner eller släktingar och glad och nöjd är du på hemväg. Då står där en milismän framför dig. Han beordrar dig att komma med till polisstationen och låser in dig i en fyllecell. Vad spelar det för roll att du inte är berusad eller störande? Han måste ju fylla den kvot han har fått för hur många fyllerister han ska låsa in den lördagkvällen, som alla lördagkvällar.

Det märkliga var också, att Kreml hade i förväg bestämt hur många "banditer" det fanns på olika ställen. Utan rättegång hämtas det rätta antalet människor. Man fick ta de man hittade för att få rätt antal... De låstes in, och kanske överlevde de.

Ett sådant rättssamhälle önskar ingen uppleva. Vi har en relativt gemensam syn på hur det ska fungera, vi som lever i EU. Måtte ingenting hända våra vänner i Baltikum. I Ryssland kanske inte den stora förändringen kan komma förrän alla som uppfostras i sovjetisk anda är borta. Men då måste de våga tala om det svåra system de fortfarande lever i.

I morgon ska jag skriva om en synnerligen välskriven artikel av Sofi Oksanen i tidningen Axess, som vi nyss fick i brevlådan. Den handlar om hur Ryssland och Putin arbetar för att få ryssar att hata och frukta Estland bl.a.

Nu har vi inträtt i juletid. Vi har firat första advent, tänt ljusen och måste fundera på julklappar. Vi har firat Lucia sedan 1900-talets början, och den seden har varit speciell under den mörka decembermånaden. Det är en sedvänja, som blivit en viktig del i vår svenska kultur. Men, tyvärr kommer man inte göra det överallt i vårt land i år. Vi böjer oss för de nya i vårt land som aldrig firat det tidigare, och därför inte förstår varför vi gör det. Lucia kanske hör till det som av vissa kallas "trams".

I Estland däremot, där så många sedvänjor var förbjudna under ockupationsåren, där är allt lika viktigt. Där missar man inget, och absolut inget kallas för 'trams".

När Sverige gick med i EU då tänkte jag, att all gammal kultur skulle bli lika viktig. Jag trodde att ortens, länets eller landsdelens kultur skulle vara roligt att uppleva tillsammans. Och så ser det ut att bli tvärtom! Vi är obetydliga i kultursammanhang, och istället är det den amerikanska, och tidigare DDR-kulturen som suddar ut vår egen alltmer.

Jag blev glad när jag fick sommarbroschyren från Dalarna. På varje sida fanns bilder från ett soligt, blommande Dalarna, med folkdräkter, keramik, majstänger mm.

I går såg jag på det samiska nyhetsprogrammet Oddasat, att man i Norge har instiftat ett kulturfond, där bidrag kan sökas av samer från Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Det är glädjande. Jag hoppas att det även kommer skänkas pengar till den fonden från alla de länderna. Det är fantastiskt om vi kan inse betydelsen av den samiska kulturen. Rent krasst kan man säga, att det är en mycket bra orsak att besöka vårt land för att få delta i Jokkmokks marknad, vara med om renskiljning och se deras hantverk. Det är inkomst helt enkelt.

I vårt Europa ska vi kunna besöka varandra och uppleva de olika kulturerna som finns där. Det är ju det som är spännande när man är ute och reser. Jag vill komma till något annat än det jag har omkring mig i vardagen. Annars blir det inte lika spännande. Till exempel den ungerska hästgården på Pustan vi besökte en gång.

Jag tycker det är så roligt att tränga in i den estniska kulturen. Att få se hur de tänker och gör. De har helt andra, verkligen helt andra erfarenheter än vi, och de tänker därför oftast annorlunda än vi.

I går talade Putin i Moskva. Det visades både i estnisk, svensk och finsk TV. den svenska TV:n undvek att visa det mest kontroversiella. Vi fick se i estnisk TV när Putin anklagade USA och Väst för kriget i Ukraina. Han kallade oss för fascister och påstod att vi skapar misstämningen till Ryssland. Han jämförde kärleken till Krim, med den som israeler och muslimer känner för Tempelberget. För esterna är det här skarp information. De blir inte förvånade om han säger något liknande om Estland. Han säger det han vill. Det fick vi inte se i svensk TV.

Det gäller att leva i den kultur som betyder något för en så länge man kan. Om morgondagen vet vi inget, och även vår kultur och våra liv har ett värde.