.

Mail till tidningen Skriva i dag:

Hej

Jag är prenumerant på Skriva, som jag alltid tycker om att läsa, men nu är jag oerhört besviken. På tidningen och på hela Media-Sverige.

Bokmässan i Göteborg är en stor händelse, och jag har länge tänkt åka dit, men nu är det definitivt stopp för det. Trots att jag gärna skulle besöka er monter och lyssna på föredrag.

Jag måste fråga: är allt mediafolk blinda för vad som hänt i det gamla Sovjet? Lenins, Stalins och Trotskijs skapelse? Tänker då utställarna att alla de miljoner människor som dödades av dem förtjänade det?

Är det skillnad på liv och liv?

En människa som arbetade som journalist; en läkare; en polis etc. etc. Är de mindre värda än en jude, homosexuell eller zigenare?

Vad tror ni att Juhan i Estland gjort när han sköts av Röda Armé-soldater vid tågstationen i Nõmme 1944 framför alla andra där? Jo, han hade, i det fria Estland, arbetat som hjälppolis under sommarloven från universitetet. Hans hustru Nilla deporterades till Sibirien pga hans brott, och var mycket nära döden. Det är två öden i Sovjetunionen. Två av flera miljoner.

Tänk på alla ukrainare som svalt ihjäl för att Moskva måste ha deras mat! De är minst sju miljoner öden av ca tjugo miljoner i Sovjetunionen.  

Men på bokmässan hedrar man Lenin med en bokhörna! Varför är Lenins mord inte lika ondskefulla som Hitlers? Ärligt! Svaret i ett rättsamhälle bör vara, att det alltid är förbjudet att ta någon annans liv. Vi ska inte hedra mördare, inte en som menade att “Om bara 10 % lever efter världsrevolutionen, men alla är kommunister, då har vi vunnit."

Eller Stalins ord: “Utan människor, inga problem.”

Det märkliga är, att människor har inget värde i sig, för dessa herrar. Det är deras egen “tro”, som ska överta världen, enligt världens kommunister.

Jag vill bara veta, om Skriva håller med Bokmässan, att nazism och Hitler är ondska, men Lenin och kommunismen är helt godkända.

Med vänlig hälsning

Karin

Det kan medföra svåra komplikationer om man uppger sitt namn och menar att kommunism är lika ondskefullt som nationalsocialism, därför vill jag inte att mitt namn påubliceras, -om ni skulle fundera på det.

 

I förrgår var det 25 år sedan Estland fick sin frihet igen. Det firades stort i landet.

 

Men. I Svenska Dagbladet publiceras naturligtvis en tendensiös artikel om den fria republiken. Jag kan inte förstå varför vi aldrig kan få sanna berättelser från Estland.

http://www.svd.se/25-ar-efter-frigorelsen-jag-kanner-inte-friheten

– Människor i Estland var tryggare under sovjettiden och arbetslösheten lägre, säger Paulina. Rösten är raspig, hennes ögon gråblå som havet.

Paulinas barnbarn, 36-åriga Olga säger att de inte känner sig som en del av befolkningen, även om det finns det som förenar:

– Nu har både estländare och ryssar dåligt med pengar, säger Paulina, som går med raska steg på den mjuka sanden.

Detta stämmer inte. Esterna var absolut inte tryggare under sovjetockupationen. Det är en fruktansvärd lögn.

Man visste inte vad som kunde hända i nästa ögonblick. Bara ett litet exempel: Man kunde när som helst bli kallad till KGB för förhör, och därefter kom ovissa följder. Vår unge släkting Enno, blev kallad till förhör hos KGB. Varför? En kompis hade skvallrat om att han hade en IKEA-katalog hemma. En katalog som vi lämnat kvar vid vårt besök 1978. Han släpptes, som tur var, men sådant skapade inte trygghet.

Man fick inte sjunga eller lyssna på de gamla estniska sångerna. Malle har berättat om en arbetskamrat på apoteket som kom inrusande när hon hörde att någon lyssnade på just en sådan melodi på radion. Hon ändrade snabbt program på radion.

Man hade fyra ansikten. Ett man visade upp utomhus, ett på arbetsplatsen, ett med vänner och ett med familjen. Och det var fullt allvar. Man måste hela tiden vara på sin vakt.

 

Inte kan det vara trygghet att vara ute på lördagskvällen, kanske på väg hem från en kväll med vänner, och så möts man av en milisman, som anhåller den gående för att vara för berusad. Kanske hade du inte ens druckit alkohol, men milisen hade ålagts att skicka ett visst antal i fängelse den kvällen, och fattades någon, ja då tog de vem som helst.

Så gick det ju också till vid deportationerna till Sibirien. KGB hade fått ett antal att deportera, och hittades inte alla. Då fick man ta vem som helst. Och det gjordes. Barn och gamla skickades verkligen på den långa resan till Sibirien.

Alla fick inte den medicin de behövde. Däremot fick alla KGB-medlemmar allt. Detta gjorde t-ex- att Malle fick tillåtelse att resa till Australien på semester. Men familjen måste lämnas kvar.

Bemötandet i affärerna var under all kritik. När nya varor kom till butiken, då ringde biträdena till sina bekanta, fr.a. ryssar, som på då sätt alltid kom först i kön. För övriga var det osäkert om de skulle få mat för dagen.

Otryggheten levde kvar ännu en tid. Tallinn, 1991. Det ringer på dörren hos Anne och Ülo. Anne går och öppnar, Ülo ställer sig gömd bakom en annan dörr, precis som han alltid gjort under ockupationsåren, men han hör vad som sägs. Han ser mycket orolig ut. Under sovjetåren kunde när som helst någon ringa på dörren för att t.ex. hämta mannen i huset för militär tjänstgöring. Så gick det till när olyckan hände i Tjernobyl. Många ester skickades dit utan skyddsutrustning.

Tillbaka till ockupationsåren: Om alla var så trygga, varför hade de då madrasserade ytterdörrar?

Jag skulle aldrig känt mig trygg att bo i ett hus som byggts och inte renoverats under den sovjetiska ockupationen. Ingenting renoverades. Den är dragig, inte isolerad, rören läcker, och om den ligger i stan, då har främlingar flyttat in. I de lägenheter i huset som vår släkt ägt innan Sovjet stal det, där bodde tre olika familjer i varje lägenhet. Tre familer som inte kände varandra från början. Inger det trygghet? Alla människor hade rätt till 9 kvm utrymme. Så fort någon flyttade, måste någon annan flytta in.

 

Nej, om ni vill höra sanningen, då ska ni skicka en reporter, som kan bakgrunden; som talar estniska, och som kan vända sig till den estniska befolkningen. Vi måste komma ihåg, att den rysktalande befolkningen ser på rysk TV och får därmed rysk propaganda. Numera vet vi även i Sverige hur man tummar på sanningen där. Inte bara tummar, man ljuger. Jag har tidigare berättat om hur en grupp ryssar reste till Tallinn och ställde sig utanför riksdagshuset för att protestera mot att de fick lägre pension är esterna. Det sas så i rysk TV. De for inte hem förrän en rysktalande riksdagsman talade om för dem att de var lurade. Det fanns bara en tariff för pensionärer.

 

Hur många journalister skickades till Estland under ockupationen för att höra hur esterna hade det? Jag minns ingen!! Intresset fanns inte. Den ryska propagandan hade lyckats. Alldeles för många svenskar ansåg att esterna levde i paradiset, och de som deporterats till Sibirien hade “gjort sig skyldiga till något”. Även lilla 6-åriga Evi Juhani då? Bara ett av de estniska barn som placerades i sibiriskt barnhem pga att hon var “skyldig” till något.

 

Res gärna i Estland! En rundtur. Särskilt om du inte varit där sedan 1990-talet. Se hur hela infrastrukturen har blivit helt annorlunda.

Numera är de stora vägarna målade, har skyddsräcken där det behövs och vägskyltar likaså. Reparationerna har åter satt fart efter finanskrisen 2007-08. Allt avstannade då, och esterna lärde sig smärtsamt hur svenska banker fungerar i kris. Kunde man inte betala sina lån, då fick man gå från sitt hem, men lånen var kvar. Det var en klar otrygghet. Nu har mycket hänt igen. Kommer ni ihåg hur det såg ut och luktade i städerna 1991? Förfall! Förfall!

När Estland förberedde sig för “seglar-OS 1980”, och vi var där 1978 och såg att man börjat reparera hus i Gamla Stan, då sa Tallinns vice stadsarkitekt till oss: “Kom tillbaka om treår, så kommer ni se hur allt förfaller igen.”

 

Men priserna då?  Det största problemet är de låga lönerna. Men priserna är höga, precis som i andra EU-länder.

Det tror man görna, men vi kan försäkra er, att det mesta är billigare i Estland än i Sverige, även om priserna gått upp. En kartong med tio ekologiska  ägg kostar motsvarande mellan 8 och 11 kronor i Estland, I Sverige kostar de ca 25-35 kronor. Det var det första jag kom att tänka på…

http://www.weske.ee/index.php?route=product/category&path=67_69 Ett annat exempel. Jfr dessa priser med de svenslka!

Shop for köpa stadscykel on Google

Kanske ska jag betona, att mormor i Sillamäe, som talar om dagens otrygghet, att hon är ryska. De flesta rysktalande i Estland har inte förstått att de inte är vanliga invandrare. De skickades till Estland för att så småningom utplåna den estniska kulturen! Före andra världskriget fanns nästan inga ryssar i Estland.

De spelade “herrar”. En släkting berättade om en estniska som gift sig med en ryss. När de hade släktkalas och de pratade estniska, skrek ryssen: “Sluta med det där ögonblickligen!! Annars ser jag till att ni hamnar i Sibirien!” Och det var ett reellt hot. Det kan jämföras med när vår släktings granne för 10 år sedan hade tröttnat på sin man, och på fullt allvar gick till våra släktingar och frågade: “Hur gör man nu? Kan man se till att han kommer till Sibirien?”

Gissa vad!!!!

 

Tre estniska flickor har skrivit in sig i olympiadernas historia. Inte för att de fått medalj eller så, men för att de tävlar i samma gren: maraton. För att de är systrar. Och för att de är trillingar!!!

Lila, Lily och Liina Luik heter de.

Lily sprang sitt personbästa 2:48,29 och kom på plats 97.

Leila kom på plats 114.

Liina blev tvungen att bryta pga. höftproblem.

 

Men ändå: Trillingar som startar samtidigt i en OS-tävling, och är från Estland!

 

Tyvärr kan jag inte ladda ner bildet i dag. Antingen är de fel på min dator eller sitter felet i datormusen. Ledsen. De ser nämligen precis likadana ut.

 

Vladimir Putin har avsatt sin närmaste man, Sergei Ivanov. Istället får Anton Vaino träda in i Säkerhetsrådet.

Anton Vaino föddes i Tallinn 1972. Har haft olika poster i Putins administration sedan 2002, och blev dess chef 2011. Han är helt och hållet rysk, och minns säkert inte mycket från sin tid i Estland.

Man hör: “Det är en skam för Estland att en av Putins närmaste medarbetare har ett estniskt namn.” 

 Karl Vaino, född i Tomsk 1923. Han jobbade tidigare vid järnvägen i Estland, ett säkerhetsklassat arbete, och tillåtet bara för ryssar.

Efter att han avgått som generalsekreterare flyttade familjen  till Moskva, och när han fyllde 90 år publicerades en berättelse om honom i estniska tidningar:

Karl Vaino hade varit i ett ärende i Narva under sin tid som generalsekreterare, och var på väg hem. Det var sent, och mörkt ute. Efter att ha kört några mil stannade chauffören bilen i Arkna, en by i Rakvere kommun, och förklarade att han måste ut och kissa. Han öppnade sin dörr, och gick ut. Då tänkte Vaino, som satt i baksätet,  att det var lika bra att passa på, så han gick ut från andra sidan och ständgde sin bildörr efter sig. Chauffören kom tillbaka, satte sig och körde vidare till Tallinn. När han var inne i stan frågade han “Ska vi till bostaden eller någon annanstans? Han fick inget svar. Då vände han sig om, och såg till sin fasa att Vaino inte satt i bilen.

Vaino själv hade förvånad sett hur bilen körde därifrån, och började gå för att se om han kunde hitta någon, som kunde hjälpa honom. Det var vinter och mycket kallt. Vaino var skräckslagen för att ett större estniskt sällskap skulle hitta honom. Skulle han då bli misshandlad? Kanske dödad i mörkret. Han var ju en ockupant.

Han såg ett ljus långt borta. De visade sig vara en lada med kor. Alla dörrar var låsta, som överallt i Sovjet-Estland. Inne i ladan fanns en vakt, som vägrade att öppna dörren. Vaino talade dålig estniska, så vakten bad honom gå därifrån i tron att han var en stråtrövare. Då började Vaino skrika på ryska bl.a. “Lenin”, “Stalin” etc. Då vågade vakte inte vägralängre,  utan öppnade dörren och Vaino fick komma in. Han såg en telefon och ringde till partikansliet i Tallinn, som hade bevakning dygnet runt.

Tallinn ringde till Rakvere partidistrikt, jagade upp partisekretaeraren och befallde honom att hämta Vaino och köra honom till Tallinn. Han fick stränga order att ha extra bensindunk med sig, eftersom det inte fanns några bensinstationer på den här tiden. Man tankade om en tankbil dök upp. (Det var vi med om 1978)

Vi ser hur den kommunistiska mentaliteten är/var: Herre-slav. Chauffören talade aldrig med Generalsekreteraren. Han väntade bara på order.

Alla dörrar var låsta i hela Estland, och vakter ställdes ut för att bevaka lador och andra förrådsbyggnader. De hade blivit av med så mycket vid olika raider.

Esterna betraktar Vaino ungefär som norrmännen ser på Quisling. Men de vill inte se honom som est; han är ryss!

 

Läs gärna den här artikeln, som handlar om dem, som inte sett vad kommunismen och Castro på Kuba gjort sig skyldiga till. Om dem, som inte ser kommunistdiktaturernas fasor som - just fasor. Det finns inte en kommunistisk stat som inte gått över lik och tvång. Men av någon anledning, är det kommunistiska mördandet och dess tvångströjor inte samma brott som nazismens. Den som tror på det "goda" i kommunismen, bör förklara varför människor inte är lika värda.

 

http://www.svd.se/svenskarna-som-blandades-av-castro/om/ledare

Nu har jag sett ett program på SVT2: "Världens fakta: Andra världskriget" Det var en tysk dokumentär från 2014. Ett program i två delar.

 

Jag slogs av hur stora likheter det fanns av Hitlers fruktansvärda grymheter i Polen med Stalins lika fruktansvärda grymheter i Estland.

De båda diktatorerna hade förberett sig likadant. Listor med namn på dem som först skulle försvinna var redan gjorda. Intellektuella skulle bort först. Det besinningslösa skjutandet. Ja, all denna grymhet människorna drabbades av. 

Hitler var Ondskan personifierad. Ja. Stalin var också Ondskan personifierad.

När jag sa i början av 1990-talet i radions "Klarspråk" att vi måste känna till all ondska Stalin utövade, innan vi säkert kan säga vad som var värst. Det är möjligt att nu, att göra den bedömningen, och även om Stalin inte hade några gaskamrar, hade han liknande fruktansvärda avlivningssätt.

 

Aldrig kommer vi få se en sann rysk dokumentär om de grymheter som Stalin utövade. Varken mot sina egna eller mot de länder han ockuperade.

Aldrig kommer ryssarna betala för allt som USA skickade genom ett lend-lease-avtal, som gav dem möjlighet att delta i kriget mot Tyskland.

Aldrig kommer ryssarna betala skadestånd för brotten de utförde  i de ockuperade l länderna, vilket tyskarna gjort. Israel fick möjlighet att bygga upp sitt land med hjälp av det enorma skadeståndet från Tyskland.

I gårdagens Gomorron Världen hörde jag, till min förvåning, Ulrika Knutsson berätta om Lenin, Stalin och Trotskij (vars egentliga namn var Lev Davidovitj Bronstein), på ett sätt som jag aldrig hört tidigare i radion: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=6486924

 

Äntligen sägs det officiellt, det som esterna kunde ha berättat om, när de kom 1944.  

Det som de upplevde 1940-41, och som gjorde att en flykt 1944 var nödvändig för att de skulle få fortsätta leva.

"Sovjet är en rättsstat", sa Sveriges utrikesminister. Men han visste ingenting, och försökte inte informera sig. Han frågade inte esterna...

 

Trotskij var en av Sovjets största massmördare. Liksom Lenin och Stalin.

 

Lenin brydde sig inte om de vanliga ryssarna, han uppmanade sina trosfränder att döda. Det viktigaste var världsrevolutionen. 

 

Lyssna och hör hur hon jämför deras beteende med Erdogans i dagens Turkiet. (Ännu vet vi inte om han börjat mörda.) En diktatorisk makthavare måste naturligtvis bli av med sina antagonister, och det sker på samma sätt. Eller som Gorbatjov sa om Putin: "Han tror han är Gud."  

Vem kan ställa sig vid Erdogans sida och viska i hans öra: "Kom ihåg att du är människa."? 

 

Istället för att mana till godhet, tror jag att vi måste förstå hur människan är. Vi är alla olika. Vi har olika drömmar om livet. Vi tänker olika. Det är så mycket som skiljer oss åt, och att vi alla skulle passa in i samma mall är en utopi. Nationalism är farligt! Är det så? Vad betyder egentligen ordet nationalism?  Varför är vi så rädda för ordet? Måste det betyda att vi stänger ute alla "andra"? Kan det inte helt enkelt betyda, att vi behöver någonstans i världen hitta en plats där vi kan alla regler och symboler. En plats där vi slipper oroa oss för att göra fel och råka illa ut? Vi kan gå till affären utan att hela tiden vara uppmärksamma på vår omgivning. Där vi kan sätta på TV eller radio och inte vara utsatta för propaganda? Kunna läsa tidningar och tro på det som står där. Är det en utopi? Kanske. Men att leva i en miljö och en kultur som vi förstår, det är eftersträvansvärt, och det kan esterna berätta mer om. Den verklighet de levde i under ockupationen, den var så främmande och annorlunda. Jag tänker ibland på när de på Sångfestivalplatsen i Pirita utanför Tallinn sjöng sången "Mu Isamaa" gång på gång hela kvällen. Hur kände de sig då? Det var ju förbjudet att sjunga estniska sånger, men det står ingenstans i texten att Mu isamaa/ Vårt fosterland i det här faller är Estland. Det kunde ju hänsyfta till Sovjetunionen, som man sa till ryssarna, när man bad om tillåtelse att få sjunga den sången.

När vi var i Tallinn 1978 fick vi se en film från den festen, och det kändes verkligen, att detta var en mycket viktig sång. Det var för mig en fantastisk upplevelse.

-----

 

Jag frågade Kristel, som är 40+, hur det var att växa upp i Sovjet-Estland med en pappa, som berättade om Estland som fritt och hur det livet var. Vågade hon prata om det? 

Hon fick inte se på sovjetisk TV, berättade hon. "Där var det bara lögner och propaganda", sa pappa.

 

"Man valde vänner som tänkte likadant", var det enkla svaret. "Vi försökte göra det så bra som möjligt här, vilket inte var särskilt lätt alla gånger. Vi förstod aldrig ryssarnas sätt att vara och tänka, det var en helt annan kultur och uppfostran. Våra ryska grannar slog sina fruar och barn. När vi frågade om det, då förstod de inte vad vi menade. Då sa de bara ´Och??´ Vi höll oss mest för oss själva, pratade sällan med dem. Vi hade våra egna fester långt från ryssarna och var någon annanstans där de inte fanns på loven."

 

 

 

Världspolitik,

Ekonomiska problem,

Tacksamhetsskuld,

Propaganda.

Vad är det som händer i världen?

USA ska välja en ny president, och en man med mycket pengar vill ha den posten.

Vad betyder det för världen?

Vad betyder det för Baltikum?

När Donald Trump nyligen fick frågan om hur han som president skulle agera om Ryssland attackerade de baltiska länderna, svarade han att USA endast skulle stödja dem förutsatt att de ”uppfyllde sina skyldigheter gentemot oss”, skriver New York Times.  

 

Medan nästan alla amerikanska banker har utfärdat kreditstopp till mångmiljardären, efter att hans skulder ökat drastiskt, har ryska oligarker som står Vladimir Putin nära visat sig villiga att stödja Trump. Bland annat har fastighetsmagnaten Aras Agalarov stöttat Trumps byggprojekt på södra Manhattan.

Även bland Trumps närmaste medarbetare finns kopplingar till Ryssland. Carter Page, en av Trumps utrikespolitiske rådgivare, har bland annat arbetat för Gazprom Media, som ägs av den statliga energijätten Gazprom, skriver Bloomberg.  (SvD 26 juli)

Trump har också sagt, att Krimborna själva ville tillhöra Ryssland, så allt har skett helt rätt där.

Vad betyder det här? Betyder det att Putin får en stor fot in i USA:s maktkorridorer om Trump skulle bli vald till president? Och vad skulle det betyda för oss andra? Skulle då Trump släppa in Putins “troll” och alla lögner spridas som sanningar? Vi vet hur det var under sovjetockupationen. Vi vet hur världen fick “veta” lögnen om att esterna var fascister. Vi vet att “sanning” blir ett mycket mer obestämt begrepp. Det blir det som passar makten i Ryssland, och att inte bara Trump tror på just den varianten, som meddelas från Ryssland. Jag gav ett intressant exempel häromdagen, när naturreservat på Gotland plötsligt blev Natogömmor, i rysk TV.

Vilka lögner som helst kan sedan bli sanningar och orsak till vilka övergrepp som helst.

Hur ska vi slippa sådant? Genom kunskap! Bara kunskap om vår värld kan ge oss förståelse för det som händer. Den kunskapen ska ges i unga år. Vi ska inte låta osunda makter ta över  världens sanningar. Vi måste förstå, att det som sprids som “sanningar” kan var ren illasinnad propaganda. Men vi Måste också lära oss att vara kritiska. Att informera oss på olika sätt, och försöka förstå vad som kan vara sant av allt som skrivs och sägs.   

Estland har rest sig ur sin mardröm och står med rak rygg bland alla andra världens stater. Det som här utvecklas är ett land med stor framtidskänsla, med en stark vilja att ge sina medborgare ett liv så bra som möjligt. Ett liv med förtrlöstan på sina ledare och demokratin. Måste man ha upplevt förnedringen för att kunna genomskåda illvilja, ointresse för andra och makthunger?