Juni 5, 2011 KGB:s egen våning har blivit museum.
Det har tagit 20 år för Estland att bli respekterat. Att bli som alla andra Europeiska länder. Kanske kan jag sluta skriva nu. Men det var just 20 år som Estland fick vara fritt förra gången. Det här året blir magiskt. Det får inte hända igen. Och det har landet arbetat för under alla tjugo åren. Sakta men säkert och med stor klokskap har man sett till att integreras i Europa. Att visa att de är européer. Att människor tidigare sa att "Det har ju varit ryskt så länge, det är klart att det ska tillhöra Ryssland." Det ha vi glömt. Vi har förstått, att skillnaden mellan Estland och Ryssland är som skillnaden mellan Kongo och Belgien
Jag läste nämligen Mats Johanssons (riksdagsledamot (M) i utrikesutskottet och grundare av tankesmedjan Frivärld) kolumn i SvD i dag.
KGB:s egen våning har blivit museum.
Det pågår en konferens i Tallinn: Lennart Meri-konferensen. En årlig sammankomst för ett hundratal av västvärldens säkerhetspolitiska kännare och Rysslandsexperter.
Omvalet i aprilav den liberalkonservativa regeringen under statsminister Ansip understryker att det går att vinna val även efter skarpa åtstramningar under en ekonomisk kris som den just genomlidna. Medborgarna kan känna stolthet över kontinuiteten under de två första decennierna i frihet; partipolitisk mognad, stram marknadsekonomi som förebild för fuskarna i EMU, en markerad värdegemenskap med väst manifesterad i medlemskapen i EU och Nato. (mina understrykningar)
Det känns länge sedan dagarna under ockupationsslutet, då den svenska opinionen var delad. Å ena sidan alla de svenskar som stödde balternas frihetssträvanden i Måndagsrörelsen, startad i denna tidning och manifesterad under 79 måndagsmöten på Norrmalmstorg 1990-91, å andra sidan en socialdemokrati som med utrikesminister Sten Andersson i spetsen varnade för äventyrligheter som kunde förarga Moskva och förnekade att de baltiska staterna skulle vara ockuperade. (mina understrykningar)
Tjugo år senare är firandet av den baltiska friheten en del av officiell svensk utrikespolitik, vilket symboliseras av Baltiska året i regi av UD. Ett av inslagen är måndagsmötet den 15 augusti klockan 12 på Norrmalmstorg, nr 80 i ordningen. Vi ses där.
Ja, det lilla, unga Estland kan vara en förebild. Det har man inte hört så ofta. Och Sveriges svek under åttiotalet visar egentligen samma rädsla för Ryssland som vi såg under 1940-talet, egentligen under hela Sovjetunionens historia. Att vi nu nästan har lagt ner vårt försvar, betyder det att all Rysslands-rädsla är borta? Är det klokt eller helt vansinnigt? Hur gör Finland t.ex.?
Att KGB-s hemliga våning på hotell Viru numera visas för allmänheten skrev jag om den 14 januari i år.
Juni 4, 2011 Den 127 år gamla flaggan.
På Domberget i Tallinn började man firandet tidigt på morgonen av den 127 år gamla flaggan.
Den estniska flaggan är hissad!
Orkestern
och kören på flaggans födelsedag.
Flaggan skapades av en studentgrupp i Otepää, och antogs senare till nationalflagga.
Jag har försökt förklara nationalism här i bloggen tidigare, och jag menar att det är oerhört viktigt för ett folk som lever i en kultur som de inte förstår och inte kan acceptera ska få känna lycka över att helt förändra detta utan att bli svartmålade som nationalister. Jag tror att den som kan säga så som damen är en människa som alltid levt i en kultur hon känner som sin egen vare sig den är i hemlandet eller någon annan stans. Jag minns när Portugal befriat sig från sin diktator 1974 och deltog i Eurovisionens schlagertävling. Deras sång var en hyllning till Portugal. De sjöng den sång alla kände för. Jag minns också när jag arbetade på ett företag med många nationaliteter, och vi alla stod upp vid middagsbordet i tur och ordning och sjöng vårt lands nationalsång. Det var en underbar kväll. Och vi njöt av att vi var från så många olika kulturer.
Juni 2, 2011 Esterna ser mest positivt på livet
Fursten av Monaco, prins Albert är just nu på besök i Estland. Här
hälsar han på det estniska presidentparet.
Förra årets invigningsparad.
Mars 22, 2011. Estniska troll.
Det stora reseföretaget Happy Cruises har beslutat introducera lyxkryssningar med Tallinn och Köpenhamn som bas. Resorna ska gå från Tallinn mot S:t Petersburg, Helsingfors, Stockholm, Visby och avslutas i Köpenhamn. En andra resa går sedan åt andra hållet. Det kan betyda att turismen ökar i Östersjön. För Tallinn betyder det naturligtvis en del att basen är just Tallinn. Vi ska se efter sommaren om det blivit någon ökning av turister. Flygtrafiken kommer också att öka eftersom ca 850 människor ska forslas till Tallinn resp. Köpenhamn inför varje krysstart, och sedan därifrån.
Konstnären Pille Tammela har skapat en vänlig trollvärld. Under studier i Norge och övriga Norden upptäckte hon trollen. De norska trollen är stora, gapiga och skräniga. De svenska är små och elaka och de finska är tysta och gloende. Hon skapade de estniska trollen: vackra, snälla och godmodiga. Så tycker esten om att se sig själv, vänlig, naturtroende, familjekär, historieberättande och genompräktig.
Konstnären
och hennes troll
I den estniska landsorten har man börjat med att förnya VVS-rören. Allt ska vara bytt och klart innan årets slut.
Affärskedjan Maxima har börjat byggandet av en ny saluhall i Rakvere mellan Rakvere Spa bakom Pihlaka kohvik och den ortodoxa kyrkan.
Måndag natt mottogs våren av bl.a. borgmästaren Edgar Savisaar,60 på Musumäe i Tallinn. Våren började i går kl. 01.21.
Borgmästaren talade till de närvarande men kunde inte ta ögonen från Sofja Derjugina,22 som stod bland publiken. Efter talet gick han nerför trapporna, hälsade artigt på Sofja D, satte sig i sin bil och for iväg. Sofja tog fram sin mobil, ringde ett samtal, borgmästarens Mercedes stannade. Sofja sa "hejdå" till sin väninna, gick fram till bilen och satte sig i den. Vid senare förfrågan sa Sofja D att hon inte kan förstå varför hon skulle svara på vad hon gjorde sedan." Som medlem i stadsfullmäktige är jag i praktiken chef för borgmästaren" sa hon och skrattade. På frågan vart de åkte sa hon "Vi åkte från platsen och svängde till höger precis som vägmärkena visar." Savisaar svarade på sin fråga: "Vad gäller frågan vart vi senare åkte är svaret: Mot våren! För spänningen skull kan jag meddela att förutom Sofja D fanns ännu en mycket känd kvinna som åkte med oss. Hittills har jag klarat mina privata göranden och låtanden utan hjälp av media."
Sofja D fotograferad när hon stiger in i bilen.
I dagens Õhtuleht kunde vi följa en länk från Youtube om en pojke i Australien som mobbats i flera år och en gång försökt ta sitt liv. En dag tog han äntligen tag i problemet trots att han var ensam med flera av sina mobbare. Han mobbas inte längre. Se själva:
http://www.ohtuleht.ee/418472
Mars 14, 2011. Den estniska kulturen har bevarats.
I dag är det allmän flaggdag i Estland. Det är Emakeelepäev, modersmålets dag. Hela dagen är det program i radion om språket. Det diskuteras och förklaras och t.o.m utlandsester intervjuas om deras användande av det estniska språket. Hur många av tredje generationens utlandsester kan tala språket? Naturligtvis ska man fira segern för sitt eget språk i det här landet. Så många gånger som övermakten försökt utrota det och allt annat som kan kallas estniskt. Förryskningsförsök har pågått under tsartiden och framför allt under sovjettiden. Men den estniska kulturen har bevarats. Är det viktigt? Vad betyder en liten kultur i en stor värld? Till och med tsar Peter ville förändra den ryska kulturen till att bli mer europeisk, och numera vet alla att den sovjetiska kulturen var en katastrof. Den innebar inget annat är en avhumanisering av samhället. Det är verkligen inget att eftersträva. Vi som fortfarande lever kan glädja oss åt att den kulturen inte blev den dominerande i världen. Vi måste alla vara rädda om den mänsklighet och förståelse för att vi alla är olika som fortfarande finns. Esterna har aldrig tvingat sin kultur eller sitt språk på andra människor, däremot anser de att den som väljer att bo i landet ska kunna språket och förstå den estniska kulturen hjälpligt för att alla ska kunna leva i fred och lugn med varandra. De har sett motsatsen, och kan värdera det livet. De är experter.
Hur skulle vi handla om främmande människor flyttade in i våra hem och krävde att deras sätt att leva skulle följas. Varför dömde domstolen i Gävle (?) inte den man som mördat en dotter för mord? Varför menade domaren att det "tillhörde deras kultur" att döda döttrar för deras egen heders skull? Ska vi ändra vår kultur efter de kulturreglerna?
Är esternas kultur oförstörd efter sovjettiden? Naturligtvis inte. Alla utsattes för en form av hjärntvätt när de skulle glömma sina liv i det fria landet. "Så bra människor som vi var då, det kommer det dröja länge tills vi blir igen." sa bananförsäljerskan, som var läkare under frihetstiden men inte fick arbeta i sitt yrke, vid Viru Väljak i Tallinn i början på 1990-talet när hon intervjuades av Lasse Holmqvist i svensk TV. Fortfarande efter nästan 20 år går den äldre mannen till en kommunal makthavare med en flaska whiskey när han vill ha ett arbete utfört. Eller betalar läkaren mycket pengar för att bli väl behandlad. Det måste bort, och det är på väg bort. Den ene mutade mannen efter den andre avslöjas som brottsling, och ändå handlar de "bara" om ett de gör som alla gjorde under sovjettiden, när det bara var varor som räknades. Rubler betydde inget eftersom det inte fanns något att köpa, dollar däremot var viktigt eftersom man kunde köpa olika saker för dem i "valutaaffärerna" som egentligen endast var öppna för partimedlemmar dock.
...
Kanske viktigast av allt: Våren har kommit på riktigt i dag! Massor av snö ligger fortfarande kvar, snövallarna är höga; men solen skiner så varm på oss. Skuggorna avtecknar sig i den blixtrande snön. Nu rinner snön av taken på de sista snötäckta husen. Våra små bergstallar har länge tryckts ner under snön. Nu ser jag toppen av en, och sakta, sakta visar sig en annan som en lite grön fläck. Snart hoppas jag att jag får jag se om alla klarat sig i mörkret i vinter. Det var 24 grader på balkongen, nu när solen är på väg ner är det 9 grader.
...
Nu vet jag ett bra sätt hur ,man ska flytta alla böckerna från en byggnad till en annan om man har ett bibliotek. Man ska göra som de gjorde i Haapsalu. De inbjöd alla låntagare att vara med. Ställde upp alla i en lång rad mellan de två byggnaderna, och sen "langade" man böckerna. Alla böcker kom fram i rätt ordning när de ställdes in på de nya hyllorna. Och alla hade dessutom roligt. En bra idé.
...
Den store estniske författaren, konstnären och politikern Heinz Valk har gett ut sin andra bok om sin uppväxt i Estland. Han föddes i ett fritt land 1936 där man kunde fira jul som man ville, man kunde prata och skratta utan att andra brydde sig om det och man kunde sjunga vilka sånger man ville. Ingen förälder försvann plötsligt till Sibirien, och föräldrarna arbetade i yrken de själva valt.
Sedan kom den helt otroliga tiden under Sovjet. Pappan dog tidigt och mamman arbetade på en kolchos. Hon fick nästan ingen lön, så en dag svimmade Heinz i skolan av svält, men ingen gjorde något för att hjälpa honom. Sedan gällde det att hitta på något sätt att få in lite pengar. Han hade sparat samlarbilder på "lättklädda" damer, s.k. franska kort. Aldrig kunde han tro att intresset för dem var så stort! Det gav verkligen lite pengar till mat.
Heinz Valk och hans hustru Maarika på väg att hälsa på presidenten och hans fru.
Feb. 24, 2011. Estlands nationaldag.
När Estland firar Nationaldag, då är det fest. På morgonen hissas den estniska flaggan på Långe Hermans torn. I dag var det ca 1 000 personer där för att njuta av högtiden. Flaggan fanns där under hela den förra frihetstiden, de tjugo åren. Under ockupationerna var främmande flaggor hissade, men så, en dag hissades den rätta igen.
Efter flaggan gick man till Domkyrkan där det hölls en gudstjänst med biskopen som officiant.
På förmiddagen var paraden. Som alla fria år. Skillnaden i år var att eftersom det var så kallt förenklade man presidentens hälsning på soldaterna. Han sa till alla på en gång: ”Goddag Soldater" och så svarade alla: Goddag Herr President:"
Presidentens tal var, som alltid, mycket bra och hade samma tema som ÖB Ants Laaneots när de sa " Vi bor där vi bor. Vi har de grannar vi har." Laaneots tillade att "Vårt världskrig slutade 1991. ... Vi är mycket lyckliga över att vara fullvärdiga medlemmar i EU och Nato. ... Så länge estniska soldater paraderar på Vabaduse Väljak /frihetstorget kan esten sova lugnt."
Den officiella högtidlighet hölls därefter i Operahuset i Tallinn. Presidenten med följe kom in i lokalen sist. Han gick direkt fram på ett podium och höll ett av sina fantastiska tal. Han påbjöd först en tyst minut för de barn som dött i branden i Haapsalu, ett hem för utvecklingsstörda barn. "Vi är så få i detta land, att alla är värda att hedras." förklarade han sedan. Och fotsatte "Vi har försökt skapa oss ett samhälle som ska skydda oss från de fasor som vi drabbades av på 1900-talet. Det samhälle vi skapat är det, som vi drömde om under den första friheten. ... Jag måste beundra varje est som vägrade gå populismens väg och som hjälpte oss att skapa ett hederligt samhälle. (Jag tror han tänkte på Savisaar då). Vi kom fram ur skuggorna 1991. ...
Vart ska vi nu? Vi ska inte vara rädda för det totalitära samhälle vi genomlevde. Men vi måste vara beredda att försvara oss. Skräcken ska inte rida oss längre. Hederliga regler måste gälla alla. Ingen får skaffa sig fördelar i ett annat land. Allt som är suspekt väcker minnen till liv. (Där tänkte han på Savisaar-affären) Jag har iakttagit estländarens liv mycket noga och beundrar alla som lyckats skapa ett liv åt sig själv. Vi kan nu själva styra våra liv utan att fråga någon annan. Vi kan ha de föreningar och sammanslutningar som vi själva önskar: Röda Korset, Hemvärnet, frimärksklubbar o.a..
Man kan åter leva i Estland.
Vi är åter fria européer och klan göra samma saker som alla andra fria européer, vilket inte var möjligt under de femtio ockupationsåren.
Vi har ett land där varje människa syns, blir sedd. Där skolbusschauffören t.ex. ser varje barn; har någon ett problem gör han något åt det. Det är livskvalitet för alla ester.
Vi finns verkligen och måste inte alltid bevisa det.
Här behövs ingen sensationsjournalistik. Här kan vi redovisa konkreta sanningar.
Vi respekterar och förstår dem som vill göra sig fria, liksom vi en gång. Alla människor måste få den möjligheten.
Estland är inte färdigt."
Det var en snabbversion av vad presidenten sa, som vi uppfattade det, Ants och jag.
På kvällen var det så den stora mottagningen då presidenten och fru Ilves hälsade på alla gästerna. Det var estniska celebriteter och utländska ambassadörer och andra gäster. Som nr två i ordningen kom "Årets far". En annan gäst jag minns är Kalle Kråka, Kalle Vares. Och att det är svårt att säga Palmstierna när man är est.
Presidetparet
I Estland är det mer än accepterat att komma i folkdräkt denna dag.
Mart Laar med hustru Katrin.
Festen pågår ännu.
Feb. 22, 2011. Återinvigning av Jaani kirik i S:t Petersburg.
Isvägar har öppnats. En 3.5 km lång isväg mellan Haapsalu och Noarootsi. mellan Rohuküla och Sarve i Hiiumaa är isvägen 25,5 km lång. En 18 km lång väg är också öppnad mellan Hiiumaa (Dagö) och Saaremaa (Ösel), och mellan Rohuküla och Wormsi (Ormsö) är vägen 9,5 km. Alla har en speciell informationstelefon.
Gorbatjov: Putin kan bli president igen. (10 feb 2011) Han tror att Medvedev ställer upp i nästa presidentval i Ryssland, och vinner det. Att Medvedev och Putin sedan byter plats utesluter han inte. Apropå explosionen på Domododevo flygplats i Moskva och de många offren kritiserar Gorbatjov kampen mot terrorister i Ryssland. Han anser att man måste ha en politik för nationens bästa. Man måste bekämpa fattigdom, skydda mänskliga rättigheter och skapa en stabil livsmiljö för människorna.
Gorbatjov: Ryssland härmar demokrati. (22 feb. 2011) Gorbatjov kritiserar både Medvedev och Putin för att de själva bestämmer vem som ska bli nästa president. Han menar att det är ett otroligt bedrägeri och bristande respekt för väljarna. "Ryssland är bara en imitation av demokrati, parlamentarism och rättsstat. Enade Ryssland klassar han som en dålig kopia av kommunistpartiet. Det hindrar utvecklingen.
Oroligheterna i Egypten, Tunisien m.f. länder i Mellanöstern beror på att "Folk vill ha bättre liv. De har inget att förlora."
Det bästa livet levs i Vancouver. (22.2.11) Tidskriften The Economist publicerar en rapport från EIU om var det är bäst att leva. Här är de 10 bästa städerna i världen:
1. Vancouver, Kanada
2. Melbourne, Australien
3. Wien, Österrike
4. Toronto, Kanada
5. Calgary, Kanada
6. Helsingfors, Finland
7. Sydney, Australien
8. Perth, Australien
9. Adelaide, Australien
10. Auckland, Nya Zeeland.
Var Stockholm och Tallinn finns på listan framgår inte. Däremot kan man sluta bekymra sig för de ester som flydde till just dessa städer. Eller hur?
I söndags var det högtidlig återinvigning av den estniska kyrkan Jaani kirik i S:t Petersburg. I staden har det länge bott estländare. Dels sådana som flyttade dit under tsartiden, sådana som studerade på högskolor och senare inflyttade.
Vid den högtidliga ceremonin assisterades den estniske biskopen av en rysk och en ingermanländsk präst.
Under den första sovjettiden var kyrkan ombyggd till en hushållsskola, sedan var den öppen för vandalisering. Nu är den kyrka igen:
Tornet är helt nytt efter den gamla modellen.
Alla detaljer helgades liksom dopfunten:
Det var naturligtvis i första hand peterburgsboende i kyrkan, men en delegation från Estland var också där. Vår Hanno t.ex.
På balkongen t.v. satt manskören, också från Estland.
Estlands biskop med församlingens präst.
Hanno hälsar att han är positivt överraskad av det nya S:t Petersburg. Maten går att äta och människorna är vänliga. Kålpirogerna är just sådana som Ants tycker om. Allt har förändrats under de senaste tjugo åren.
