.

Statsminister Ansip intervjuades i TV i går. Estland går som på räls. Även Lettland! Det var så roligt att höra efter deras svårigheter under finanskrisen. Grattis Lettland!

Ansip sa bestämt att landet inte ska låna pengar för sin utveckling. Aldrig! Estland ska aldriig komma i samma situation som Grekland. ”Vi höjer nivåerna allteftersom inkomsterna ökar.”

…..

Försvarsminister Mart Laar kommenterade ett lagförslag att de soldater som kämpade mot Röda armén officiellt ska betraktas som frihetssoldater.

Han sade att det är fel som bl.a. Moskva säger att de ester som kämpade i tysk uniform var förrädare. Man måste känna till grundläggande fakta om Estland för att kunna uttala sig rätt.

Laar betonade att Estland har fördömt både fascism och kommunism, och det beslutet går inte att radera. Men detta är ett preliminärt lagförslag som ska diskuteras igenom ordentligt.
…..

Folklivsforskaren Ingrid Rüütel, förre presidenten Arnold Rüütels fru, säger i dag att människorna ser fram emot ett starkt enande parti för hela folket.

Ingrid Rüütel sa att hon under det nya året väntar på framväxten av ett politiskt parti som samlar människor på landsbygden och andra människor intresserade av den estniska kulturen. Ett tecken på det stora intresset för estnisk kultur var sommarens stora musikfestival för ungdomar ”Maa ja ilm” /se http://maa-ja-ilm.laulupidu.ee/

"Själva programmet - sånger, danser och presentationer var rena gymnastiken. Ett stort tack till Raul Talmari, Veronika Portsmuth och Agule Mart och alla ledare och dirigenter och till dansare, sångare och gymnastiker. "

"De flesta unga spelare var fyllda av egen iver och entusiasm. Sången och dans är inte bara för de stora konserterna utan också tydliga tecken på estnisk kultur, som skapar och stärka den nationella identiteten, garanterar kulturell kontinuitet. Det unga estniska språket och den estniska kulturen kan i fortsättningen också hålla och bära sitt hemland. Esterna tror på framtiden. "

"Fragmentering av politiska partier med olika åsikter eller politik fylld av likgiltighet snarare förstör, och garanterar varken lämplig representation för Estlands folk eller de europeiska ekonomiernas försök att forma det politiska landskapet. Koncentrationen av opinionsbildare till städer kan bli till total förödelse för den estniska nationen. Jag hoppas att det aldrig blir så", avslutade fru Rüütel.

…..

Fortfarande påstår vissa i antydningar eller säger rakt ut att Estland är ett nazistiskt land. På flera ställen har jag diskuterat detta, och försökt förklara att den anklagelsen är planterad av kommunisterna. Estland är inte och har aldrig varit nazistiskt. När Tomas Nordegren i sitt program diskuterade Estland och nazism fick hans bisittare, Dilsa Demirbag-Sten det sista orden. Först sa hon som kommentar till att det ”bara” var 900 judar som mördats i Estland att: Estland är ett så litet land. Sedan sa hon att de baltiska länderna inte gjort upp med sitt förflutna. Det var helt klart att hon inget vet om Baltikum, men ändå uttalar hon sig.

För det första: de judar som tyvärr förlorade livet i Estland var till stor del deporterade från andra områden. De flesta estniska judarna hade följt med när Sovjet retirerade när tyskarna kom. Hade Sverige ockuperats av tyskarna är jag helt säker på att många judar dött i vårt land. För det andra: esterna har gjort upp med det som hände under den ockupationen. Ett minnesmärke över de judiska offren invigdes den 27 januari 2011.(se även min blogg den 28 okt 2011)

Även i Estland är det osäkert om alla bytt till  vinterdäck, landet har ju haft samma varma höst som Sverige. I dag skriver Postimees om att polisen varnar förare som har glömt att byta.

Trafikpolisen i Tallinns stad och Harju län, kontrollerade på måndagen vid olika tidpunkter och på många olika platser huruvida bilisterna hade bytt till vinterdäck och även mönsterdjupet. Det kunde bli en varning, men var däcken alltför slitna blev det böter.

Trafikpolis Sirle Pai menar att målet är inte att straffa så många som möjligt; polisen behöver påminna bilisterna om att vinterdäck är obligatoriska.  "Även om hösten i år i allmänhet har varit mild måste man nu vara förberedd på att den ”svarta isen” är här nu. Det får inte vara någon överraskning för bilisterna.”

"Att använda fel däck nu betyder ökat hot mot hälsa och egendom."

Vinterdäck är obligatoriska från 1 december och till sista mars. Vinterdäcks minsta mönsterdjup ska vara 3 mm. Kom ihåg det om ni åker till Estland.

…..

Estniska nationalbiblioteket får nu in flera decennier av översatt estnisk litteratur.

Estniska litteraturcentrums VD Ilvi Liive sade att många av de estniska böckerna nu blivit översatta.

"Det finns totalt 267 böcker på 27 språk, och med tanke på hur små både den estniska litteraturen och det estniska språket är då är det en hel del", sade Liive.

Informationscenter inbjuder till Utställningen 22 Estofiler som presenterar estniska författare i översättning i världen. En av översättarna, Cornelius Hasselblatt, som har översatt Jaan Kross, Viivi Swan och Tõnu Onnepalus till tyska och holländska kommer fram och berättar om sitt engagemang.

"Orsaken är troligen att jag kommer från Tyskland och har levt i den kulturen, och att jag till min glädje upptäckte de mindre kulturerna. Jag fann Finland och Estland.Det var så intressant att jag har varit här på besök många gånger under 25-30 år", säger Hasselblatt.

Som tur är har det funnits många översatta böcker till svenska, så jag har kunnat läsa en hel del estnisk litteratur. Jag har också blivit visad runt i det här biblioteket när det var ganska nytt. Då fylldes en hel del hyllor av böcker skänkta från bl.a. Sverige.

…..

En statsvetare i Estland säger detsamma som jag faktiskt sa häromdagen. Det är inte sannolikt att det blir revolution i Ryssland nu.

Sannolikheten att de nuvarande protesterna i Moskva och St Petersburg mot Vladimir Putins regim leder till förändringar är mycket små även om missnöjet troligen kommer öka, säger forskaren professor Vyacheslav Morozov vid Tartu universitet.

”En stor del av befolkningen är ännu inte redo att protestera”, säger Morozo till den ryskspråkiga nyhetsportalen i TV. "Samtidigt kan man inte utesluta att möjligheten för ett sönderfall ökar. Det är samma människor som har suttit vid makten i många år, det är problemet.”

"Händelserna i Moskva och St Petersburg har visat att människor är beredda att visa sitt missnöje även om det fortfarande är en liten andel av befolkningen som gör det, men jag tror att mobiliseringen mot regimen fortsätter att växa", sa professorn.

Väljare till den ryska Duman I Estland.

I Estland vann Enade Ryssland.

Det kom 17 941 människor till Ryska Federationens ambassad i Tallinn och till vallokalerna I Tartu och Narva.

I Estland lever totalt 118 220 ryska medborgare, alltså var det 15,7 % som röstade.  Enade Ryssland var mest populärt, de fick 67.19 % av rösterna. Ryska kommunistpartiet fick 15,14 % och Rättvisa Ryssland fick 7,33 %.

Liberaldemokraterna fick 5,88 %, Jabloko 3,57 % Rysslands patrioter  0,64 % och övriga 0.25 %.

Allt är preliminära siffror.

…..

Kopli är en speciell del av Tallinn. Under den första frihetstiden byggdes där hus för arbetare.

Första gången vi var där var alla hus i starkt behov av renovering. Det var 1992. Enno tog oss dit för att vi skulle se något riktigt dåligt. Istället för fönster var det masonitskivor, färgen flagnade och husen var delvis fallfärdiga. I ett fönster satt en skylt: Bordell, öppet 9.00 – 129.00, lunchstängt 11.30 – 12.30. Ungefär så. Det var ett helt ryskt område.

I dag läser jag i Postimees om att någon som bodde på 5:e våningen har somnat i en soffa med en cigarett i handen. Soffan tog eld, men brandbilen var snabbt där så ingen förolyckades. Vad jag förstår är det fortfarande ett område i behov av renovering, men jag hittar också ett förslag till en helt ny stadsdel med höghus och köpcentrum. På sätt och vis är det synd. Jag minns Kopli som en förstad som en gång i tiden varit mycket vacker med röda trähus. Men det var för länge sedan.

…..

Det är inte bara jag som gillar folklore…

Det blir nymålade bussar som tar oss till Museet i Tallinn se bara:

Skogs-Janne/Metsa Jaan

Har jag berättat om Skogs-Janne som växte upp på barnhem under sovjettiden? Det var verkligen eländigt på barnhemmen på den tiden. Dåligt med mat och lekmaterial och avsaknad av kärlek. Efter den tiden har hans liv bara varit inriktat på att arbeta och samla in pengar så att han kan köpa papper och pennor och målarfärger och annat kreativt pyssel som han skänker till olika barnhem och dagis i området. Han är väl i 60-årsåldern nu. Länge bodde han i en liten hyreslägenhet på vintern och i en träkoja på sommaren, men nu har han fått en social lägenhet i det vackra faluröda huset ”Müüriku gård” nära centrum. Vi har fått veta att vi inte ska släppa in honom, det tar så lång tid att vädra ut odören efteråt. Istället ger vi honom tomflaskor och burkar som han kan panta. En gång råkade vi skicka med några burkar som vi hade knycklat ihop. Han blev fruktansvärt arg. ”Vem gör något sådant mot Skogs-Janne!”  Han var verkligen upprörd över tilltaget.

Vad han inte vet, och ingen vill tala om för honom, det är att det han köper inte behövs. Nu för tiden får alla förskolor och barnhem tillräckligt material av staten, men barnen har lärt sig att de ska tacka vänligt för vad han ger dem.

Müüriku mõis eller Marienhof som gården heter på tyska.

Nu skriver jag direkt från sidan http://www.genealogy.com/users/m/l/l/Jrgen-Mller/

Nära den lilla kyrkan Väike Maarja i norra Estland köpte min förfader Peter Johann Hoffmann (PJH) 1817 en vacker byggnad som han kallade Marienhof. Han var köpman från Tallinn.

PHJ öppnade en butik i Marienhof, och där fanns ingen konkurrens så han blev snabbt mycket rik. Han byggde då en ordentlig huvudbyggnad av trä, som finns kvar ännu i dag. Han son Georg byggde en mindre kontorsbyggnad. I den byggnaden öppnades Väike Maarjas första skola för flickor 1902. I huset inrättades också det första sjukhuset i Väike Maarja med fyra bäddar. A Hoffmann arbetade som läkare där. En av PJH:s barnbarn Ferdinand gifte sig med Leontine von Breustedt.

1891 när den nya järnvägen invigts sålde PJH:s son egendomen till en est, Jaan Allik, som skapat sig en förmögenhet som restaurangägare.

Under den sovjetiska ockupationen var Marienhof/Müüriku mõis ett kolshoskontor.

Byggnaden var också i början av kolchostiden bostad åt ledningen. Senare förföll allt och huset blev tillhåll för sovjetiska lösdrivare.

Nu finns där lägenheter som hyrs ut via socialkontoret, och huset har nyligen fått sin fina Falu rödfärg och nya fönster.

Ni minns att Tallinn införde en speciell moms som lades till priset på allt som såldes i staden. Minns ni också att domstol förklarade den momsen olaglig, och staden är nu återbetalningsskyldig. Det är förvaltningsdomstolen som dömt Tallinn att återbetala pengarna till Statoil. Om andra företag vill ha sina pengar tillbaka måste de dra det i domstol själva. Det rör sig om stora summor, trots att skatten bara var 1 %. Tallinn har 30 dagar på sig att överklaga domen.
Kanske är det ändå advokaterna som gör den största vinsten nu. Det finns så många skattebetalande företag i Tallinn och varje företag måste ha en egen advokat.

Att Tallinn införde skatten berodde naturligtvis på att staden var i stort behov av pengar till renoveringar av skolbyggnader mm.
…..

Lanthandeln i Salla.

Även i Estland stängs lanthandeln. I Salla i nordöstra Estland stängs butiken 1 december.

Eda Aabo berättar att det varit så ont om kunder den sista tiden att det inte går att driva handeln längre. "Det är sorgligt men eftersom butiken inte bär sig är det oundvikligt". Hon har arbetat nästan 19 år i butiken.

Borgmästare Andrus Blok säger att om butiken stängs kommer en buss med varor att stanna utanför butiken två gånger i veckan.

Kommunen ger ekonomiskt stöd till varubussen. Flera av kommunens invånare talar om förlusten av butiken är tråkigt, men de förstår att ett sådant beslut ändå fattats.

…..

Middagen är klar!!

Nu ska vi se vad man skriver i Postimees om vikten av att äta blodkorv. Nu kommer:

Välsmakande knep och tips vid tillagning av blodkorv!

Även om julen ännu inte är här kan vi ändå äta blodkorv. Rakveres köttfabriks chef Gunnar Obolenskij ger här råd om hur man lagar blodkorv.

Korven ska läggas in i ugnen i en form med fett i botten, ister eller olja. Den kan också placeras i varmluftsugn med vattenånga.

Du kan också spraya olja över korven för att den inte ska spricka vid tillagningen. Så får du också en fin glans på korven.

Du ställer in formen med korven i 180 graders ugn i 125-20 minuter, sedan höjer du temperaturen till 200 grader och låter den stå kvar i ungefär 10 minuter.

För bästa smak: servera korven varm med gräddfil och pumpa, tranbär, äppelsallad.

Av egen erfarenhet vill jag dock påpeka, att om ni har småbarn säg inte att ni ska äta blodkorv! Säg blokorv, som man säger blopudding. Annars tycker de små att det är jätteäckligt. ”Man kan väl inte äta blod heller!”

Nu har jag fått bilderna från vår utflykt i juli. Nu kan jag berätta om en sommardag i Estland.

En härlig utflyktsdag. Något lite ”svalare” bara. Från bilen  såg vi ett stort mörkt moln i fjärran, som troligtvis låg just över vårt mål, Toolse borgruin. Men konstigt nog missade regnet oss. Det kom några droppar bara.

Den heter Toolse Ordensfästning och byggdes troligen av Tyska Orden 1471 för att skydda hamnen mot pirater. Människorna i Kunda brukar säga att högborgen i Toolse var ett slott med sjörövare. Härskaren var en man vid namn Otto. Han kallades för Otto från Toolse. Det sägs att Otto hade två (eller tre) söner, Ugo och Konrad.

Dessa sjörövare brukade lura passerande skepp att sakta ner genom att anlägga falsk eld nära slottet, sedan tog de allt gods och förde människorna till fängelset. Senare sändes de till borgen i Rakvere, där de såldes som slavar.

Folk sa att mellan borgarna i Toolse och Rakvere fanns en hemlig underjordisk gång. Det sägs också att när Ugo gifte sig red hans bror Konrad fram till altaret och hotade med att döda alla med sitt svärd.

I dag finns inga sjörövare där. Ruinen är tom så när som på turister. Det stod väl cirka sju-åtta bilar på parkeringen i dag, och alla gick vi runt och njöt av den fantastiska utsikten över Finska viken. Det var långgrunt med många stenar som låg som öar flera meter ut i vattnet.

Finska viken.

Ett sjörövarskepp stod på gräset vid borgen.

Jag antar att det ordnas lekar för barn där ibland. Nu gick bara några pappor och deras barn omkring och studerade båten.

Borgen är byggd i platt kalksten som omsluter naturliga granitstenar. Det ser lite lustigt ut.

Man är i borgen på egen risk. Några dagar efter vårt besök läste vi im en man som fick delar av muren över sig. Han klarade sig med livet i behåll, men jag är glad att det inte hände när vi var där.

Vi stannade inte så länge utan fortsatte till nästa ställe:

Kalame museum i Karepa, konstnären Richard Sagrits födelseplats.  Den ligger vid floden Selja 150 meter från Finska viken. Museet vill visa Sagrits arbete, kustkulturen och den lokala historien.

Byggnaderna uppfördes i slutet av 1800- och början av 1900-talen. Från början var det en s.k. rehi-byggnad, ni vet det långa huset där lada och bostadshus ligger i rad i samma byggnad.

När vi kom undrade vi varför det satt en halvnaken kvinna på en kvarnsten där borta. Sedan såg vi att det var en man av trä. Han var verkligen levande.

De har lyckats behålla en gammaldags fin estnisk bondmiljö av Rikard Sagrits födelseplats. Han var en stor estnisk konstnär som levde 1920-1968. Han gick på Palace konstskola i Tartu som de flesta andra estniska konstnärer under frihetstiden. Hans verk ställs ut i en av byggnaderna.

Vi hade tur att träffa Teet Veispak en estnisk utställningscurator, som berättade för oss om Sagrits liv.

Sagrits lärde sig t.ex. inte sovjetisk propagandakonst. Han togs med till Moskva 1941 tillsammans med många andra estniska konstnärer sovjeterna tog med sig när de retirerade. Konstnärern fick gå i sovjetisk konstlära för att måla riktiga realistiska bilder. Sagrits socialrealistiska bilder blev bedrövliga.

1944 återvände sovjeterna till Estland och ett antal år senare fick också konstnärerna återvända. Estniska kommunistpartiet tröttnade på Sagrits och hans usla realism. Han fick sitta där vid havet och måla sina träd. Han protesterade aldrig offentligt mot kommunismen, men de ryska kommunisterna förstod aldrig att det estniska kommunistpartiet lät hionom måla. Endast statliga målare fick vara aktiva i Sovjetunionen. Sagrits var statlig målare i Sovjetestland.

Två av hans många tavlor.

Hur Lasnamäe kyrka fick sitt kors.

19.02.2011

Vid middagstid lyftes den nio och en halv meter höga och 3,2 ton tunga korset upp på kyrktornet på den nya ryskortodoxa kyrkan i Lasnamäe, den största förorten i Tallinn, som till stor del är bebodd av rysktalande. De kom inflyttande under ockupationstiden när esterna själva såg framför sig att få nya bostäder; men det  kom hela tiden ryssar från Ryssland med papper från Moskva att de hade rätt till en lägenhet i just de nybyggda husen i Lasnamäe.

Den här söndagen den 19 februari 2011 var köerna långa fram till kyrkan. Det var kallt men soligt och alla människor (rysk-ortodoxa) var skadeglada och förväntansfulla. Bussar kom fullastade, ändå tycktes de inte räcka till. På Narvavägen var det långa bilköer. Parkerade bilar så långt man kunde se. Kanske var det tio tusen ryssar som kommit. På torget framför kyrkan var det oerhört trångt. Två tält var uppställda för att servera te och kakor gratis till dem som ville ha.

Några minuter efter tolv anlände Tallinns borgmästare Edgar Savisaar och stiftelsens ryske  ordförande Andrei Pervozvannõi samt chefen för den ryska järnvägen Vladimir Jakunin, mannen som skänkt pengarna som bekostat detta beryktade kyrkbygge.(se min blogg 30.12 2010) De gick tyst genom folkmassan uppför trappan till kyrkan där många präster stod uppställda. Sedan hände ingenting under en lång tid. Publiken väntade tålmodigt. Några tullade redan på vodkaflaskorna.

Till slut började ceremonin, som firades tillsammans med den nye Metropoliten Cornelius. Savisaar  får ordet, han är tvåspråkig. Han uppmärksammar bidraget från Tallinns stadsfullmäktige till kyrkan. Därefter talar Jakunin som säger att han minns sin barndom i Estland, och förklarar sina motiv för att stödja utvecklingen av kyrkan. Han beklagar sina bristande kunskaper i estniska språket; han kan bara säga ett ord: ”tere”/goddag. Han får dock hänförande applåder från publiken. (De flesta av dem kan också bara ordet ”tere” på estniska.) Mycket starkare applåder än tvåspråkiga Savisaar fick efter sitt tal.

I högtalarna spelades religiösa sånger samtidigt som korset började lyftas. Publiken höjde sina händer med telefoner, och kameror.

Metropolit Cornelius gav en intervju i en TV-kanal. Utvalda företag fick komma in i kyrkan. Publiken började lämna i tysthet. Jakunin mötte journalisternas frågor på vägen från kyrkan och poserade villigt för fotografer.

En grupp demonstranter stod vid busshållplatsen med skyltar: "Nog med Savisaar!",  ”Viseringsförbud till Jakunin!" Och andra slagord.
Narvavägen fungerade som vanligt redan vid ettiden.
Människor rörde sig, solen sken, korset hängde fortfarande i kranen. När det hela är färdigt vet vi inte. Den som lever får se.

(fritt från Postimees)

Jag måste kommentera Vseviovs syn på stat och kultur, som jag skrev om i går. Hans syn är naturligtvis en följd av Estlands öde. Vad skiljer Estland från alla länder landet omges av? Kulturen och dess delar: språk, problemlösningar, traditioner. Trots att det förekommit flera försök att förryska folket har de lyckats behålla sin kultur. Jag gjorde en uppställning där de finsk-ugriska folken presenteras den 29 jan. i år. Några kulturer är på väg att försvinna, de uppslukas av Ryssland. Men flera finns kvar.

En tidning berättade i dag om vad man minns från den tidiga barndomen. Ett syskonpar som ska dansa på Ungdomens Dans- och Sångfestival i Tallinn i helgen berättade att de hade varit på folkdanser innan de var födda. Det kom de ihåg. Och det är självklart. De hörde dansmusiken redan i magen, och sedan kände de igen den när de hörde samma sånger och samma musik efter födseln, och den gav dem ro. Det kan man kalla att ge kulturen vidare till sina barn. Jag minns förresten när vi dansade folkdanser på gymnastiklektionerna i skolan. Jag älskade det. Den musiken betyder något speciellt för mig. Den känns trygg. Då var jag äldre förstås.

Vi fick se tidigare ungdomsfestivaler och sångfestivaler på TV. 1987 var det som ”den sjungande revolutionen” inträffade. Då sjöng de och grät samtidigt. Då hoppades de, men visste absolut inte hur fort det skulle gå. Fyra år senare var de ett fritt folk igen.

I kväll börjar alltså Ungdomsfestivalen. Det har varit genrep hela dagen och alla väntar med spänning på att det ska börja. Här är en härlig bildserie från genrepet.

http://www.postimees.ee/?g=4234&art=485994#149338

Tänk er över 12 000 ungdomar klädda i folkdräkter sjunga och dansa traditionella visor och folkdanser i Stockholm? Jag kan det inte. Men nu såg jag vanliga estniska ungdomar i TV, de sjöng med känsla och glädje. Det är en självklarhet att man ska delta. En ung flicka som intervjuades om hur hennes vänner som inte var med tänkte. ”Har man inte varit här kan mn inte föreställa sig vad man missat”, sa han glatt.

President Thomas Hendrik Ilves höll öppningstalet. Han såg ovanligt livad ut, och berättade att han har fyra önskningar i dag.

1.      Att vädret ska fortsätta att vara vackert!  Vill vi det? –Ja, ropade publiken.

2.      Att vi alla ska vara som en stor familj! Vill vi det? –Ja, ropade publiken.

3.      Att vi alla kommer tillbaka hit! (det var så många som försvann efter kriget, familjen Ilves t.ex.) Vill vi det? –Ja, ropade publiken.

4.      Detta ska vara den största och roligaste händelsen någonsin under alla Kulturhuvudstadsår i EU. Vill vi det? –Ja, ropade publiken!

Vi fick inte se några av danserna, det skulle ställas om kameror och sådant; vi får se på TV i morgon bitti istället. Och det ska vi göra.

En underbar kväll. Vi var på lantmännens sommarfest. Solen sken, brasan brann, värden grillade och alla hade bidragit med något till bordet. Där var de vanliga gästerna och några till.

Jag pratade mest med Annika, som berättade att i år har det varit många vargar och björnar i området. En väninna till henne var på väg hem efter jobbet i ladugården när hon mötte två vargar. Hon hade inget att försvara sig med om vargarna skulle gå till anfall. En ficklampa var det enda hon bar på. Den svängde hon framför vargarna som stannade upp, tittade på henne en stund och sedan gick därifrån. Nästa dag när hon var i ladugården såg hon två vargar titta in genom fönstret på henne.

Vi pratade också om hur det är med de olika kulturerna i Estland. De gamla har svårt att vänja sig vid de nya reglerna trots att det gått tjugo år nu. I Sovjet fanns inget "mitt" och "ditt". Allt var allas. Sedan blev landet fritt. Människor fick tillbaka sina egendomar och alla var tvungna att förstå att andra ägde sina hus och tomter.

En kvinna som nu är 88 år har inte kunnat lära sig det. Hon har fortfarande sin vedhög på Annikas tomt. "Det spelar väl ingen roll", säger hon, "du använder ju inte den delen av tomten". Men alla måste lära sig. Det är nya regler som gäller. Estland är ett europeiskt land. Jag sa till Annika, att jag nyss läst i tidningen att man ordnar kurser i Sverige för att vi ska lära oss förstå hur invandrarna tänker. "Somliga vill inte betala läkarbesöket i förväg, och då tar vi hänsyn till det." Så stod det i tidningen, och det känns så märkligt. Ska vi ändra våra regler som fungerar så bra för oss, eller ska de nyanlända leva som vi, gjort så länge? Jag minns när vi var i Estland på 1990-talet och regeln var att man skulle betala bensinen först och tanka sedan. Det lärde man sig ganska snabbt. Det var bara så. Det går att lära sig nya saker om man bara vill.

Numera betalar man bensinen efter tankniungen som i övriga länder i Europa.

Raidma: försvaret av Östersjön och Mustvee är lika viktiga.

Ordförande i försvarsutskottet i Riigikogu Mati Raidma sade på Segerdagen:

"I Estland är vi övertygade om att ett komplett försvar är viktigt för oss. Det är lika angeläget att försvara  Mustvee, Tallinn, Östersjön, som sjön Peipsi. Varje person som bor i Estland måste förstå och känna att landets självständighet och en säker miljö för alla är vårt gemensamma arbete och ansvar.

I dag är det midsommarafton i Sverige. Vi ska helt enligt den enda tradition vi svenskar har enligt Mona Sahlin, hoppa ”små grodorna” och annat tjafs. Det tycker vi mycket om, och vi minns många midsommaraftnar under hela vårt liv tillsammans. Två har varit mer omstörtande än de andra. Först den midsommarafton vi träffades första gången, Ants och jag och så den när vi reste  till Tallinn 1978; mitt första besök i staden. I Stockholm lämnade vi sol, sommar, i ett stort vitmålat fartyg, vi passerade öar med midsommarfirande och båtar på väg till något, och vi kom till en fullkomligt tyst kust. Inga båtar, inget firande. Några måsar runt båten var det enda som påminde om sommaren. Nu är det annorlunda. Tack och lov!

Det byggdes en ny stor arena i Tallinn som stod klar 2001. Alldeles lagom för Eurovision Song Contest 2002. Den fick namnet Saku Suur Hall, som betyder Saku stora arena. Där har det varit stora musik- och idrottsevenemang sedan öppnandet, men inte tillräckligt. Arenan har ekonomiska problem. Staten vill minska sitt aktieinnehav, som för närvarande uppgår till  15,5 %. Tallinn stad äger 15,8 % och ett aktiebolag OÜ Pivotal, som kontrolleras av den störste aktieägaren i Estland: Marcel Vichmann äger 68,6 %.

…

Midsommareld.

I dag är det midsommarafton i Estland. Istället för midsommarstången tänds eldar på många, många ställen i landet. Jag minns när vi var med vid en midsommarbrasa för första gången. Det var bönderna i Väike Maarja som träffades i en skog. Jag lärde mig att leta efter lysmaskar. Om året skulle bli ett bra år, då gällde det att hitta en lysmask, och det gjorde jag. Jag hittade två stycken. Levande musik och visor var det också, och så naturligtvis spelade de en Taubevisa eftersom vi var med, och det pinsamma var, att där i skogen, med de, för mig, nya sederna kom jag inte ihåg texten alls! Jag satt och skämdes. En Taubevisa. Jag minns inte om det var ”Brevet från Lillan”, ”Calle Schewens vals” eller någon annan visa. I själva verket har jag nog förträngt det. Men kvällen var vacker och människorna var trevliga och vänliga mot oss svenskar. Det är ju så att i Estland är också Ants svensk. Nästan. Han är ju Hannos bror också, tror många.

….

EMHI varnar för storm och åska på midsommaraftonen. Det kan komma byar upp till 25 m/s.

Jag får väl veta i morgon hur det blev.

….

Det är också den officiella Segerdagen i dag. Man firar dagen när esterna och letterna vann striden över tyskarna och befriade staden Cesis (Võnnu) den 23 juni 1919.

Det är två flaggdagar i rad. I dag hissas alltså estniska flaggorna för att fira Segerdagen och i morgon firar man midsommardagen.

…..

Minns ni Arctic Sea, fartyget som ”blev kapat” på Östersjön. Fartyget som i all hast togs till en rysk hamn innan någon utomstående hann komma ombord. Fartyget som, enligt Moskva,  kapades av ester.

Nu har Rysslands högsta domstol dömt i målet och t.ex. förkortat Aleksei Buljevis, statslös,  straff från 10 års fängelse till 2 år, enligt Interfax och Postimees. I Arkhangelsk oblast domstol hade Buljevi och de övriga fem dömts till 7 – 12 år i fängelse.

Det är numera klart att ingen av ”kaparna” var est.

Tack Alexandra för det nya fina utseendet på bloggen!

1945 när kriget var slut och de baltiska staterna återigen var ockuperade av Sovjetunionen, då menade svenskarna att de inte varit fullgoda som stater eftersom de hade haft så många regeringsbyten och en tid varit diktaturer. Jag har skrivit om detta många gånger. I dag råkade jag höra i radio att den svenska semesterlagen infördes 1938 och gav alla 2 veckors semester varje år.
I Populär Historia kan vi läsa:
Idén om lagstadgad rätt till semester för anställda fick genomslag under 1930-talet. En internationell konvention antogs 1936. Samma år infördes lagstiftning i bland annat Frankrike och Norge. Den första svenska semesterlagen infördes 1938 och gav arbetstagare två veckors betald ledighet per år. Semestern förlängdes till tre veckor 1951 och till fyra veckor 1963. Nu gällande lag från 1978 föreskriver fem veckors årlig semester.

Hur var det då i Estland?

Arbetstiden under 1930-talet i industrin var 8 timmar om dagen och 48 timmars arbetsvecka; man arbetade även på lördagar på den här tiden men då ett par timmar kortare än vanliga vardagar. På kontor kunde man arbeta upp till 10 timmar per dag. Efter 5 timmars arbete fick man en halvtimmes paus för lunch. Endast 75 timmars övertid per år  var tillåtet. Om en arbetsgivare begärde mer utsattes han för sanktioner; från 500 kronor i böter upp till tre månaders fängelse. Lagen förbjöd arbete på söndagar, men fattiga män arbetade gärna ändå men med en högre lön; vilket alltså var tillåtet.

Semester kunde tas ut i ledig tid eller i pengar. Ledigheten var från början 12 dagar, dvs. 2 veckor, men redan 1940 beslutades om längre semester beroende på hur länge man haft sin anställning.

Inte var det helt fel att leva i Estland på den här tiden.

….

Jelena Bonner är död. Hon arbetade för den ryska människorättsorganisationen och var därför inte populär i Moskva. Hon dog i USA och blev 88 år.

I dag blir det mest torra fakta från Postimees, men det behövs ju också för att ma ska se utveckling, eller hur?

…..

Korruptionen i Ryssland är så stor, at den skrämmer bort utländska investerare. Detta påstående ska nu undersökas av ledande företrädare för det internationella näringslivet.

…..

Reallönerna sjunker inte längre..

2010 var den genomsnittliga månadslönen 12 397 estniska kroon (792 Euro) brutto. I den offentliga sektorn var medellönen förra året 12 850 EEK eller 821 Euro. I den offentliga sektorn sjönk lönerna med 0,5 % medan de ökade med 1,6 % i den privata sektorn.

Arbetsgivarens sammanlagda kostnader per anställd och månad var 1074 Euro eller 16 812 EEK. Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade med 0,7 % per timme under 2010, jämfört med 2009 då den sjönk med 1.5 %.

När jag tänker på hur Estland klarade finanskrisen och sänkte allas löner, även regeringens, då drar jag mig till minnes när det diskuterades i Sverige att man måste sänka löner och bidrag p.g.a. pågående kris (jag minns inte när det var) och tanken kom att man kanske skulle sänka lönerna för regering och riksdag också, då blev svaret: Det ger ingen effekt. De är så få.

Olika länder resonerar på olika sätt, men man kan fråga sig vem som får människorna med sig i synen på krisen.

…..

En undersökning bland EU-länderna visar att flest nya bilar under de fem första månaderna i år har sålts i  Lettland (!), som hade en ökning med 122,4 % jämfört med samma tid förra året. Två är Litauen som ökat sin försäljning med 102 % och därefter kommer Estland med 100,7 %.

Man kan anta, att det inte såldes så många nya bilar i Baltikum under krisåren.

Grekland (-45,6 %) och Spanien (-25,7 %) har haft störst sjunkande försäljning.

…..

Arbetslösheten i landet har sjunkit till 8,3 %.

Den 16 juni var 53 916 personer registrerat arbetslösa. Det är fortfarande i östra Estland som arbetslösheten är störst. Där bor det flest outbildade människor som inte talar landets språk. I Ida Virumma var arbetslösheten 14,3 %. I Jõgevamaa var den lägst i landet med 5,0 %.

I hjärtat av Viru ligger nationalparken Kivi

I början av maj inleddes ”kalkstenens år” i Estland som kommer att pågå under nästa år under ledning av den estniska Paeliidu /Kalkstensföreningen. Man kan följa vad som händer i  Forum Gästboks Webbkameror .

I Porkuni museums nya utställning får man en överblick över den speciella nationalstenen. Utställningen presenterar  kalkstenens historia, fossiler i stenen och dess användning.

Det kommer finnas många olika evenemang under Stenens år t.ex. workshops i skolorna.

Storskarven

I Sillamäe höll en storskarv på att skrämma vettet ur folk när den började attackera människor.na. Räddningsmanskap kallades till platsen och de kunde fånga fågeln och släppa ut den vid havet.

I Rakvere ligger nu ett fartyg tillverkat av ädelträ av hantverkare från Mauritius.

Victory

Det är en hundra gånger förminskad kopia av en av historiens mest kända segelfartyg, försäkrar Tiit Lõugas som är styrelseledamot i Rakvere Skogssällskap , som äger båten.

Apropå det så finns det ett annat exempel på gamla fartyg, men i naturlig storlek och ”äkta vara”: ett f.d. kungaskepp som sjönk 1628. Det bärgades från havets botten år 1961, 333 år gammalt och har sedan renoverats. Nu visas det i ett specialbyggt museum i Stockholm.

Hannover Ek , militärhistoriker i Estland,  som har besökt museet berättar att fartyget är byggt i ek, och museibesöket har givit honom en oförglömlig upplevelse för livet.

Gå in på http://www.natourest.ee/ och se en intressant film på en brunbjörn i skogen eller titta på fotogallerier med andra av skogens djur. Det är riktigt kul!

Först en artikel i DN som berättar om hur det är i Ryssland:

En yrvaken björn söker sina fiender. /SvD Krister Eduards

Den officiella ryska hotbilden kretsar i mycket kring maktbalans, territoriella aspekter och yttre eller inre hot om angrepp av skilda slag mot landet och dess institutioner. Ett återkommande tema är hotet från Nato. Sett ur en rysk synvinkel har Natos expansion i Europa medverkat till att krossa en allierad regim i Belgrad och ryckt undan en för den ryska vapenindustrin viktig marknad i östra Centraleuropa. Den har vidare militariserat den västerländska demokratioffensiven in på det forna sovjetiska territoriet, vilken därmed i sin tur för många ryssar kommit att framstå som ett instrument för fortsatt Nato-expansion. Perspektivet att denna tvåfaldiga expansion skulle fortsätta in i ytterligare några forna sovjetrepubliker, såsom Georgien och Ukraina, uppfattas som ett ödesdigert hot i Moskva och var ett avgörande skäl till det ryska militära ingripandet i Georgien 2008.

Jag har själv av min läsning och vad jag sett på TV förstått att ryssen i gemen är rädd för Nato, men vet egentligen inte vad Nato är. Kanske är det inte lika illa som under den sovjetiska tiden, när alla hade lärt sig, att Nato står hela tiden på språng för att bomba Sovjetunionen. Efter Bronsnatten 2007, när esterna flyttade en staty, fick man i Rysslands radio höra, att Estland nu rustar för att anfalla Ryssland. Det var skrämmande för folket. I själva verket vet de inte hur litet Estland är. När de stod utanför den estniska ambassaden och protesterade mot flytten framkom det vid intervjuer att de inte visste vad det var för land de protesterade mot. De ryska historieböckerna skiljer sig i allt väsentligt från våra och Estlands.

De ryska säkerhetspolitiska bedömningarna grundar sig logiskt nog på motpartens militära kapacitet snarare än på dess uttalade intentioner – Washingtons och Bryssels upprepade försäkringar att Nato inte är ett hot mot Ryssland lugnar inte.

Naturligtvis inte. De vet väl hur de själva arbetar, eller som en man sa som vi hade en affär med: ”Ett namn på ett papper, vad löjligt.” Och så rev han sönder överenskommelsen, och arbetade tvärtemot den. Han var utbildad i Sovjetunionen.

Andra bedömningar gör sig dock hörda i Moskva. Så menar den ryske historikern Dmitrij Trenin att Moskva har fastnat i idén att ”Väst är fast beslutet att med alla tänkbara medel försvaga och ytterst stycka landet och förvandla det till underdåniga satelliter.”

Det fanns en tid under 1990-talet när USA kunde arbetat så, men de valde att inte göra det.

EU har utvidgats och flera stater som funnits i den sovjetiska unionen tillhör nu både EU och Nato, Baltikum och Polen t.ex. Kanske har Moskva nu börjat förstå hur EU fungerar, men måste lära sig att arbeta med den synpunkten.

När Ryssland nyss tog beslutet att sluta importera grönsaker från EU, var det inte då en maktuppvisning? Har de någonsin brytt sig om ifall människor blir sjuka?

Det största problemet i framtiden menar författaren är förhållandet till Kina.

Ett problem är att Kina beslutar sig för att skydda sina flera miljoner medborgares intressen i Sibirien, i likhet med hur Moskva skyddade ryska medborgares intressen i Sydossetien i Georgien. För en sådan eventualitet saknar den ryska säkerhetspolitiken enligt den inhemska kritiken helt beredskap. 47 procent av befolkningen i Vladivostok bedömer Moskvas politik som det främsta hotet mot de ryska intressena i Fjärran Östern, medan hotet från Kina sätts på andra plats. Även andra regionala hot, som den ryska politikens misslyckats med att effektivt bemöta, uppmärksammas av kritikerna. Ett är det säkerhetshot mot Ryssland, som utvecklingen i Tjetjenien och andra nordkaukasiska ryska län utgör.

I ett dystopiskt scenario skissar den oppositionelle politiske analytikern Andrej Piontkovskij hur Ryssland om tio-femton år kommer att se Kina svälja den ryska Fjärran Östern och Sibirien, för att sedan förlora kontrollen av norra Kaukasus och Volgaregionen till deras växande muslimska befolkningar. (Det södra federala distriktet är det enda som växer i Ryssland, med 12 procent mellan 1989 och 2003, medan landets befolkning minskar från dryga 148 miljoner 1991 till knappt 143 miljoner 2010.) För resten av den Ryska Federationen återstår därefter att ansluta sig till Ukraina. Efter 1000 års kontinental expansion och kontraktion skulle Ryssland därmed komma att ha ”fullgjort en hel cirkel och ha återvänt till det ryska Kievriket”. Tankefiguren är ett sönderfall av Ryssland, som dock inte har åstadkommits av yttre fiender utan av den egna inkompetensen.

Det är en större fara för Ryssland än att Baltikum vänder dem ryggen.

Kanske faller de på eget grepp:

Behovet av stöd för landets modernisering framförs också ofta av ryska representanter, senast av premiärminister Putin vid hans besök i Stockholm den 27 april i år. Moderniseringen är tänkt att rå på den ekonomiska och tekniska efterblivenhet, som nu även landets ledning ser som ett hot mot dess fortsatta utveckling. Inte minst svenska företag inbjuds till samarbete. Men som väl känt tvekar tilltänkta samarbetsparter ofta inför bristerna hos det ryska rättssystemet, den omfattande och växande korruptionen och den organiserade brottsligheten. Ledningen har uppmärksammats på att sådana problem i många fall står i vägen för – och därmed utgör ett hot mot – den hett eftertraktade moderniseringen av landet. Med tanke på frågans betydelse för Rysslands fortsatta utveckling finns på detta område en riskabel brist på handling. Så är korruptionen ett kärt ämne i retoriken men har ändå tillåtits att växa ohämmat under de senaste tjugo åren.

Det saknas

1. en adekvat säkerhetspolitik i bemärkelsen en politik, som förutser och bemöter allvarliga hot mot landet, som inte baseras på att rädsla och respekt är synonymer.

2. en samhällsstyrning, som skulle kunna kanalisera krav på politiska reformer och strategiskt omtänkande. För att långsiktigt säkerställa det egna maktinnehavet har den nuvarande ledningen under det gångna decenniet, genom att framställa den demokrati som kunde utgöra ett hot mot dess egen maktposition som ett hot mot Ryssland, framgångsrikt ägnat sig åt att neutralisera och bryta ned de demokratiska institutioner och organisationer, som hade börjat byggas upp under 90-talet. Därmed har i praktiken också förändringstrycket minskat kraftigt – regimen kan nu tillåta sig att stelna utan kortsiktig risk. Men, som den förra året bortgångne historikern Moshe Lewin har framhållit, både tsardömet och sovjetväldet föll på grund av statens rigiditet och oförmåga att möta tidens dynamik, i kombination med dess stora dominans i samhällslivet.

Till dess att en ledning tar över i Moskva, som ansvarar för sin politik inför landets befolkning, riskerar de nuvarande säkerhetspolitiska bristerna att bestå. I den bemärkelsen är det svårt att avvisa intrycket att landets ledning faktiskt själv utgör ett hot mot landets säkerhet. I ett Moshe Lewinskt perspektiv framstår den också som ett hot mot sin egen fortsatta existens.

Och med alla dessa problem som Moskva har är det egendomligt att de ägnar så mycken kraft åt att fördöma Estland. Men enligt Postimees har ingen kritik riktats mot något annat land angående brist på mänskliga rättigheter, bara Estland. Och de tror absolut inte på den ryske studenten som påtalade att det var fel, som jag berättat tidigare om (18 och 19 Okt 2009, 29 dec 2009 och 7 sept 2010)

Det ryska utrikesministeriet kritiserade  bristen på mänskliga rättigheter för minoriteter i Estland.

Det ryska utrikesministeriet gjorde ett uttalande på torsdagen, där de uppmanar till regelbunden översyn av de mänskliga rättigheterna i Estland.

Den estniska delegationen i Genève informerade det internationella samfundet om deras syn på rekommendationerna. De bekräftade sitt åtagande att ge alla fullständigt skydd både lokalt och internationellt. Estland lovade också att ta hänsyn till rekommendationerna för  internationella, regionala och lokala organisationer beträffnde mänskliga rättigheter.

Det ryska utrikesministeriet sade på sin webbplats att "de mest akuta problemen i Estland är problemen med internationella mänskliga rättigheter, nationalism och fascism ».  Därför uppmnar Ryssland Estland att på nytt tänka över sin strategi och genomföra alla nödåtgärder som krävs för att minoriteternas rättigheter kommer i full överensstämmelse med Geneveöverenskommelsen när det gäller statslöshet samt utrota all diskriminering.

I Genève diskuteras på torsdag en bred översikt angående mänskliga rättigheter för etniska minoriteter som bor i Estland och deras utbildning, samt rättigheter för sexuella minoriteter och människor med funktionshinder.

Saxat ur Postimees i dag.

Jag undrar vad det är för begränsningar man ska diskutera. Och vilken utbildning? Det finns ryska skolor på alla nivåer i Estland. Den enda förändringen man gör nu, det är att alla skolor ska införa mer undervisning på estniska, och böckerna ska vara desamma för alla skolor. Är det diskriminering? Då måste Ryssland säga hur de gör. De tillåter t.ex. inga utländska lärare i historia, eftersom det då finns risk att eleverna får lära sig historien som vi i övriga världen lär oss. Är det inte diskriminering att inte tillåta utländska medborgare att äga mark i Ryssland. Trots att den är ärvd i samma familj i många hundra år.

Och så några bilder från Punkfestivalen i Rakvere:

Ni ser att det var mycket folk! Och att det var många som var "utklädda". Alla säger att det var jätteroligt.