.

Striden om Bronssoldaten var ju ett verk av Moskva. De ville ha sin kandidat, Edgar Savisaar, till Estlands premiärminister. Det misslyckades. Esterna flyttade skulpturen till stadens krigskyrkogård mot alla ryssars protester. Där började de istället lägga sina blombuketter för att hedra bronssoldaten och visa sin tacksamhet för att, som de menar, Sovjet räddade Estland från fascismen. Enorma blomsterhögar läggs framför soldaten, och även på den plats där han tidigare stod, varje 9 maj. Till Moskvas besvikelse reagerar inte esterna. De låter sig inte provoceras. I själva verket är det lugnt i förhållandet mellan esterna och deras ryssar.

Ants och jag satt och pratade om det här och han sa bl.a.

Ryssland behöver esterna. Under tsartiden levererade de sprit till dem. Man kunde lita på dem under sovjettiden. De arbetade och producerade hela tiden. De behövs i industrin i Ryssland. Rysslands ekonomi baserar sig endast på råoljan. De är en s.k. jordnötsnation, som måste utöka sina industrier och modernisera och utveckla moderna produkter. De bilar, som ryssarna nu framställer köps egentligen bara av den egna  landsortsbefolkningen. Det är den enda bil de har råd med. De vill ha dem som de är just nu, så enkla att ägaren själv kan reparera den. En modern bil skulle vara en katastrof för dem.

Det ryska samhället är det mest selekterade i världen. Sovjet lyckades genomföra en ”järnridå” mellan stad och land. De lyckades faktiskt inte sovjetisera hela Ryssland, Det finns stora områden bl.a. i Karelen där sovjetiseringen inte genomfördes utan människor levde hela tiden och lever nu i små jordbrukssamhällen.

I dagens DN skriver Clas Arvidsson att Ryssland försöker köpa upp bl.a. Estland. Det har de försökt redan före Bronsnatten. Estland skulle knäckas, menade postsovjeterna, de ville hämnas för att de förlorat det lilla, obetydliga (men viktiga) landet Estland. När esterna tänkte göra om Eesti Energia till AB, blev de tvungna att skrinlägga planerna eftersom de förstod att risken att Moskva skulle köpa majoriteten av aktierna var överhängande. Det är livsviktigt för esterna att aldrig bli beroende av rysk energi. ”Det är skönt att en svensk journalist äntligen har förstått,” slutade Ants diskussionen.

Hans ringde. Han kom just från naprapaten, som ville att jag skulle höra den här historien, som antagligen berättas i Bulgarien.

Det var CIA, Scotland Yard och KGB som slog vad. Någon skulle släppa en kanin i skogen och de skulle se vem som snabbast fångade den.

CIA började. De tog dit alla sina fantastiska möjligheter att söka kaninen, men var tvungna att erkänna efter ett dygn, att de misslyckats. Nästa att pröva var Scotland Yard som använde alla möjligheter de hade, ni vet helikoptrar och massa tekniska prylar, men de lyckades inte heller. Då var det bara KGB kvar. De gav sig ut i skogen, och efter en stund ”hittade” de en blödande ekorre som ropade: ”Det är jag som är kaninen. Det är jag som är kaninen.” Och så vann KGB. Sa de själva åtminstone.

Nu måste jag komma på en rolig historia som Hans kan berätta för naprapaten.

Marknaden i Jäneda är slut. I dag kan vi läsa i Virumaa Teataja:

Jäneda trädgårdsmarknad lockade trädgårdsälskare från hela världen. (Och så var inte jag där!)

Massor med handarbete i Jäneda. En stor affär fylld med allt möjligt. Den ligger en trappa upp i den stora ladan. I undervåningen finns den stora restaurangen Musta Täku Tall (Betyder ungefär De svarta hingstarnas stall).  Där brukar vi äta något litet och njuta av maten och omgivningen. Känslan av stall finns bevarad.

Stallet i vintertid.  Ni skulle se den på sommaren under marknadsdagarna. En jätteparkering fylld med bilar och sedan massor med bord fyllda med föremål, timrade småhus och gungor och allt möjligt som ska säljas till oss alla. När Ants gick omkring där med sin keps som det stod Sweden på, hörde jag en gång en kvinna säga på estniska: "Där går en svensk, och han talar estniska!" Bakom gick jag med min keps som det står Estonia på, som jag förresten köpt på Jäneda, men jag var knäpptyst.

Restaurangen.

Stor, ljus och inbjudande med alltid lika trevlig personal.

Jag råkade få upp en intressant nyhet:

Sveriges vann över Estland. Det undrar man vad det gäller eller hur?

Så här är det:

Sveriges båda kägellandslag var i Estland för landskamp. Det blev seger för herrarna men damerna föll.

- I dammatchen var det inget snack. Estland var betydligt bättre. Men Agneta Ohlin slog personligt rekord och gjorde det bra, sa kaptenen Fredrik Eklund.

I herrmatchen var det desto jämnare.

- Per Nielsen blev stor matchhjälte när han vände 0-2-underläge till 2-2. Det gjorde att vi vann matchen.

Vänortssystemet har inte alltid lyckats. Mellan Sigtuna och Rakvere har det emellertid fungerat bra. Det är så härligt när båda orter har utbyte av arrangemanget. Jag hade en känsla av att det var ensidigt, och det är nog i de fallen, som de inte fungerat.

Detta har jag tagit från Sigtunas hemsida:

Rakvere har varit Sigtuna kommuns vänort sedan 1990

I norra Estland mellan Tallinn och Narva ligger Rakvere som är den sjunde största staden i landet och ett vik­tigt centrum för bildning och kultur. Rakvere är en grön stad med många berg och kullar och omfattar ett stort område naturskyddad ekskog. På senare tid har staden etablerat sig som ett turistcentrum i lan­det. Rakveres gamla stadsdel med kyrka och fästning samt det moderna centrumet är väl värt ett besök.

Befolkning: ca 17 000

Yta: 10,64 kvm

Vänortsföreningen

Sigtuna–Rakvere vänförening bildades i början på 90-talet då Estland blev självständigt och har cirka

100 medlemmar. Ordförande är Edit Kotka Nyman,

tfn 08-591 132 38. Välkommen som medlem!

Kulturdagarna

Som ett led i kulturutbytet och att lära av varandra anordnas traditionellt kulturdagar vartannat år i

Rakvere och vartannat år i Sigtuna kommun. 2008 har Sigtuna stått som värd. Rakvere kulturdagar an­ordnades i augusti då estniska ungdomar dansade och spelade musik i samband med Sigtuna möte.

Överenskommelsen

Den femåriga överenskommelsen innefattar utbyte och samarbete inom bland annat följande områden.

• Dans och musik • Turism

• Idrott • Näringsliv

• Ungdomar, skola • Klimatfrågan

• Bostadsförsörjning

Under 2008 ska särskilt uppmärksamhet ägnas åt

klimatfrågan samt bostadsförsörjning och infrastruk­turfrågor.

Och så Aktuaalne Kaamera:

• Den mannen som körde ihjäl ett nygift cyklande par i Pärnu i vintras fick i dag veta att han kommer dömas till mellan 3 och 12 år i fängelse. Den slutliga domen meddelas inom kort. Han hade GHB i kroppen vid tillfället och kunde absolut inte framföra en bil. Han hade vaknat till och börja köra, och brakade rakt in i det unga paret.. Efter att ha varit fängslad en vecka blev han fri mot en borgen på 390 000 EEK, men nu ska han in i fängelset. Han är est och arbetar i Finland.

• Ett turkiskt reseföretag, Top tours, har gått i konkurs. Resor har bl.a. sålts via Baltic Tours och Est Travel, som skickat vidare kundernas pengar direkt till Top tours. Men askmolnet från vulkanen kostade företaget ca 6 milj. EEK, och de var tvungna att ställa in alla betalningar. Baltic tours och Est Travel har beslutat att alla som betalat sina resor till dem ska få resa i alla fall. Företagen står själva för utgifterna. För övriga kunder hoppas Top Tours kunna meddela en lösning i juni.
• Här är ett förslag på resa med Baltic Tours. Låter spännande, eller hur?

Scandinavian and Russian Treasures
Copenhagen-Oslo-Bergen-Geilo-Karlstad-Stockholm-Helsinki-St.Petersburg-

Moscow 18 days / 17 nights
EN, ES guides
2009 JUNE - SEPTEMBER
Prices: from 3435,-  EUR pp

• Första elektroniska barnboken i Estland är: Piret Rauds Emma Roosa asjad.  (Emmas rosa saker av Piret Raud) Den är lättanvänd, men tyvärr en aning dyr, så föräldrarna kanske tvekar att köpa den.
• I Narva finns den stora fabriken Kreenholm, som Borås Textiläger eller har ägt. Där har nu öppnats ett stort vackert konstgalleri, som vi måste besöka i sommar, det såg intressant ut
• I Aktuellt i kväll såg ni kanske hur illa det är i finanskrisens Lettland, som tydligen blivit ett föredöme för södra Europa i sparande och neddragningar. Men folket har det svårt. ”Man får välja att betala hyra och mat eller sjukhus och medicin” sa en sockersjuk kvinna.
• I Estland säger de att sommaren är slut!

Ants tog en biltur i torsdags, och jag var hemma och pysslade lite. Solen sken och det var sommarhett på baksidan. Då ringde han och sa åt mig att snabbt sätta på radion. Det var "Nordegren i P1", och som gäst hade han Sofi Oksanen. Självklart fick jag jättebråttom och blev så förvånad över Nordegrens totala okunskap om dagens Estland. Han är en medieman, som diskuterar allt möjligt och måste sätta sig in i det mesta. Men Estland vet han inte mycket om. Till min stora sorg förklarade inte Sofi Oksanen hur okunnig han är.

För att ni ska förstå hur förvånad jag är ska ni få hans CV från Sveriges Radios hemsida:

Thomas Nordegren har varit utrikeskorrespondent i Washington (2003-2007) och Berlin (1997-2001) dessförinnan bl. a. i Helsingfors och Bryssel. Han har varit programledare och chef för P1s samhällsmagasin Kanalen och Studio Ett. Han har vunnit priser för sina reportageserier om bl. a. Stjärnornas krig, Baltikums frigörelse, aids och narkotikamissbruk.  Innan han kom till Sveriges Radio arbetade han bl. a. som, programledare och reporter på Sveriges Television och recensent och krönikör på Dagens Nyheters kulturredaktion. Han har skrivit ett dussintal fackböcker bl. a. uppslagsböckerna Droger A-Ö och Encyclopaedia on Substance Abuse.

Han talar om det 80- tal och början av 90-tal då han rapporterade om Baltikums frigörelse. Om osäkerheten Vilka var KGB-agenter och vilka var genuina frihetshjältar av de man talade med, och vad hände under kriget eftersom judeutrotningen i Baltikum skedde mer effektivt redan innan tyskarna ens hann komma dit i vissa fall??!! Detta gäller i alla fall inte Estland. Att det ska ha hänt i de andra länderna har jag heller aldrig hört. I själva verket var det så, att under frihetstiden hade judarna det bättre i Estland än i något annat land; esterna blev belönade av World Jewish Congress för det. Judarna förföljdes inte under den första sovjetockupationen innan tyskarna kom. Det stora flertalet av de estniska judarna som inte hunnit ge sig iväg till väst flydde istället med ryssarna 1941.

… Sedan blev det någon sorts vulgokapitalism med svartväxling. Svartväxlandet upphörde i och med att den estniska valutan infördes 1992.

… Man blev ett land av tjuvar istället. Estland är i dag ett av de minst korrumperade länderna i världen. Att de var ett land av tjuvar var bara en fortsättning på den moral som fanns i Sovjetunionen. Hela folket måste lära om.

Han frågade också om landet kan kallas feministiskt och Oksanen svarade att när man hör ordet jämlikhet tänker man på det sovjetiska samhället, socialismen. Det skulle behövas ett nytt ord för att begreppet ska rota sig i dagens Estland.

Då frågar Nordegren: Vilket var värst, kvinnoförtrycket i dag eller det i Sovjet? Oksanen svarar: Den s.k. sovjetjämlikheten var värre. Betydligt värre.

Och jag undrar vilket kvinnoförtryck i dag han talar om. Kan han specificera?

Oksanen svarar: Kvinnan gjorde mycket mer än mannen även på den tiden. Hon utförde allt arbete även hemma, och självklara saker som preventivmedel fanns inte. Och jag vet t.ex. att det inte heller fanns vanliga bindor. De fick använda tyg, som de tvättade. Ja, det var mycket som inte fanns att köpa då.

Har esterna bearbetat sin historia? Undrade han vidare.

Bearbeta? Geografiskt läge och miljön gör, att man inte kan lägga det bakom sig. Ryssarnas ständiga historieförfalskning skapar stora svårigheter för esterna internationellt. T. ex. påstår Ryssland att kriget började först 1941med Tysklands anfall. Det för Estland o.a. så ödesdigra hemliga tillägget till Molotov-Ribbentroppakten har ibland funnits, ibland inte. Dessutom är det svårt, därför att så många människor är inblandade. Min egen morfar skjutsade icke önskvärda personer (deporterade).

Från gårdagens Aktuaalne Kaamera:

Världens mest intelligenta (innovativa) städer utses varje år: ”Seven top intelligent Comunium of the year.” I år var det 400 kandidater, men det finns bara en stad i hela världen som kommit till finalen fyra gånger!

De sju är:

Tallinn, Estonia.

Arlington County, VA, USA.

Dublin, Ohio, USA

Dundee, Scotland, UK.

Eindhoven, Netherlands.

Ottawa, Ontario, Canada.

Suwon, South Korea. , electronics, green tech and software.

(Förra året vanns tävlingen av Stockholm)

Tallinns stads sekreterare berättar att man i Tallinn arbetar för att utöka IT-kapaciteten. Man implanterar de senaste systemen och förbättrar ständigt för att förbättra systemen. Motiveringen den här gången var att Tallinn implementerar nya och innovativa IT-lösningar och snabb utbyggnad av storskaligt datanät. Samtliga trehundra skolor i staden har tillgång till internet. Mer än 60 av stadens distrikt erbjuds gratis internat. Alla erbjuds gratis datautbildning. Man erbjuder också användarvänliga e-tjänster: ett id-kort för att t.ex. betala bussbiljetter, rösta vid allmänna val och att använda istället för e-leg i baken är exempel på sådant som görs via datorerna.

Andra exempel på Tallinns framgångar är: Högteknologiska institutioner som Ülemiste City, Tallinns teknologipark och Cyberförsvarscentret.

Vinnarna tillhör nästan alltid de rikaste länderna i världen. Tallinn är ett undantag, och vem vet premiärminister Ansip har lovat att Estland ska tillhöra de rikaste länderna i EU om några år! (Det var före finanskrisen)

Nu har jag inte skrivit på ett par dagar. Vi har haft några underbara sommardagar och varit ute mycket. Jag har varit på ett Systerbesök på Ersta och träffat min sköterska Hilde, vars rötter finns någonstans i Norge. Vi pratade om vilken tillgång det är att tillhöra två länder. Norge skiljer sig inte så mycket från Sverige som Estland gör, men det är ju ett ständigt syskongnabb. Hilde ville inte berätta för mig vad norrmännen säger om svenskarna. Förr hörde vi ju norgehistorier jämt och samt här i Sverige, men sedan Norge fick sina oljemiljarder har de tystnat. Jag tycker det är roligt i alla fall. Det ligger en positiv känsla i botten, som jag uppfattar det i alla fall.

Annars lyssnade jag på ett program ”Nordegren i P1”, där Nordegren själv chockade mig med okunskap om Estland, men jag måste lyssna om, så jag får berätta i morgon istället.

Jag har fått i uppdrag av min son att redogöra för alla berömda ester. Han måste nämligen slå sin naprapat, som har rötter i Bulgarien. Visst måste man hjälpa sina barn att hävda sig? Jag har kommit så här långt i dag.

Arvo Pärt, Världskänd kompositör

Neeme Järvi, Världsberömd dirigent

Adam Johann von Krusenstern, 1770-1846 från Kiltsi, Tsar-Rysslands förste världsomseglare

Jaan Kross, förf. Nobelpriskandidat

Jaan Kaplinski, förf. Nobelpriskandidat

Marie Under, poet, Nobelpriskandidat

Jaan Manitski, Abbas akonomiske rådgivare, f.d. utrikesminister i Estland; numera ägare av ett stort galleri i landet.

Paul Keres världsmästare schack

Wilhelm von Struve, professor o chef för Tartu Tähetorn. En mätning av jordens utplattning mot Nordpolen. ”65 mätpunkter 3 mils mellanrum 34 av dem upptogs 2005 på UNESCOS världsarvslista.

Karl Ernst von Baer 1792 – 1876 Upptäckte embryologin Embryologi är läran om organismers tidiga utveckling, från det encelliga stadiet till ett självständigt livs början. Är belönad med Copleymedaljen, instiftad 1731 och Royal Societys finaste medalj. Delas ut en gång om året för enastående forskningsprestationer inom vilken gren av vetenskapen som helst. Han uppskattades mycket av Charles Darwin.

Ilon Wikland behöver hon presenteras?

Rudolph Buchheim 1820-1879 professor i farmakologi, grundade i Tartu världens första experimenalfarmakologiska laboratorium.

Wilhelm Ostwald 1853 – 1932. Arbetade i Tartu 1975-81. Nobelpristagare i fysik 1909.

Johann Köler 1826 – 1899. Utnämndes till ledamot av Konstakademien i S:t Peterburg.

Philipp Karell 1806-1886 tsarens livmedicus i 30 år.

Eduard Tubin 1905-1982 Symfoniker, expressionistisk stil

Janus Friis startar Skype med en svensk 2003.

Bernhard Schmidt, född 1879, död 1935, optiker av estnisk härkomst. Han var huvudsakligen verksam i Tyskland vid observatoriet i Hamburg-Bergedorf. Han konstruerade det komafria spegelteleskopet som går under namnet Schmidtteleskop.

Eurovisionen Europaschlager 2001, Estland segrade

Olympiska medaljer för lilla fria landet Estland

Samtliga medaljörer [redigera]

Baruto Kaito eller Kaido Höövelson som han egentligen heter är mästare, stor mästare i sumobrottning

Karl Schueler skriver i dagens SvD:

Det är nästan åtta år sedan Mats Deland i Arbetaren avslöjade att Walter Sommerlath (Drottning Silvias far) redan 1934 blev medlem i NSDAP. Drottningen och hovet har haft gott om tid att, så långt som möjligt, söka sanningen, men tyvärr har man valt att glida undan. Kungafamiljens historia kan inte bara vara en privathistoria, den är en del av Sveriges historia, av Sveriges ansikte utåt.

Så lägg inte locket på utan låt istället en oberoende historiker klarlägga familjen Sommerlaths verksamhet under nazismen.

Varför är det så fruktansvärt mycket allvarligare brott att nationalsocialister dödade än att kommunister gjorde samma sak? Det har inte med antalet döda att göra. Då skulle de kommunistiska morden vara värst. Vad är det då? Beror det på att många av de människor som protesterar mot nationalsocialismen själva var kommunister? (Jag vet inget om Karl Schuelers politiska preferenser.) Var det sättet människor togs av daga? Det är väl inte mindre grymt att sätta människor på ett lastbilsflak i 30 graders kyla utan ytterkläder och inte avsluta färden förrän alla frusit ihjäl?

Vi vet att vårt kommunistiska parti samarbetade i Komintern med de sovjetiska kommunisterna. Trots att de säger att sovjetkummunismen inte var kommunism. Vi vet att svenskar skickade sina barn till pionjärläger i Sovjetunionen. Och att Stalin var oerhört grym förnekade kommunistpartiets partisekreterare Jenny. ”Han var inte alls så farlig.”

Varför kan en svensk som påträffats som samarbetspartner under flera år till kommunistiska KGB, med miljoner människors död på sitt samvete och spridande av fasansfull skräck till de andra medborgarna, fortsätta att leva och synas i TV som vanligt? Varför bryr sig ingen om alla mördade östeuropéer? Är de mindre värda som människor? Hur bestäms människors värde?

Ytterst sällan hör vi om de ca sju miljoner ukrainare som, med Stalins goda minne, svalt till döds på 1930-talet när allt ätbart togs ifrån dem av statsmakten.

Varför intervjuas kommunister i vår radio och får med stolthet berätta om sina liv? Varför kräver ingen att de ska rannsaka sitt samvete, och ta avstånd istället, med tanke på alla dödsoffer i kommunismens namn?

Varför ska vi inte få veta vilka som samarbetade med Stasi? Betyder det inget att man samarbetat med en totalitär makt och dess spionorgan? Jag förstår inte det här. Intresset för dessa människors arkebuseringar, död av svält och umbäranden i koncentrationsläger i Sibirien finns inte, men att vår drottnings far har varit medlem i ett nazistparti är mycket allvarligt, vare sig han förorsakat andra människors lidande eller inte.

Att ha tillhört 68-rörelsen är inte belastande på något sätt. Att drottningen själv inte varit nationalsocialist har heller ingen betydelse. Kommer 68-ornas barn en gång bli tvungna att ta ansvar för vad deras föräldrar gjort? Är det inte bättre att tala själv och befria dem från tvånget att förklara dig?

Säg inte att världen inte är förljugen!

Och när det gäller emigrationen från Sverige har jag missat det viktigaste i kommentaren tidigare.

Kanske var det tack vare den stora utflyttningen och att de kvarvarande därmed fick det bättre i landet som vi slapp en kommunistisk revolution! Då ska vi vara tacksamma.

Så skulle vi till Stenslätten och titta på estlandsbåten. Och så kom vi för sent! En halvtimme försent. Men det är vackert att åka utefter skogskanten i försommaren. Backarna är fulla av vitsippor och ser ut precis som jag minns att de alltid har sett ut. Och då känner jag ända ner i tårna hur fantastiskt allt är.

En flicka blev biten av en huggorm på skolans idrottsplats, en annan blev biten i Kunda samhälle. Naturen kan vara småfarlig också.

Rakvere vill bli en av världens kulturstäder.

Rakvere sjukhus har just ny tyska unga blivande sjuksköterskor som praktikanter. De tycker att det är lugnt och skönt i Rakvere. I deras stad Plöni arbetar estniska praktikanter i ett utbyte.

Jag läser just nu en lärobok på universitetsnivå om Ryssland efter 1991. Ryssland. Politik, Samhälle och Ekonomi red av Anna Jonsson och Carolina Vendil Pallin, SNS förlag 2009.

”Inte desto mindre har det ryska folket det generellt mycket bättre i början av 2000-talet än vad de hade i slutet av 1991. Ryssland har dock fortfarande en lång väg att vandra för att uppnå en demokrati, om vi med demokrati förstår öppna, fria, hemliga och rättvisa val, ett brett skydd och respekt för allas grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som till exempel mötesfrihet, yttrandefrihet och frihet från tortyr, samt förekomsten av ett självständigt rättsväsende med oberoende domstolar och samt en poliskår och säkerhetstjänst som står under civil kontroll.” sid 13.

”Enligt Putin kunde inte demokrati importeras direkt från väst, den måste anta en specifik rysk form. I Ryssland myntades begreppet ´suverän demokrati´ för den speciella formen av rysk demokrati. I själva verket var det bärande i denna tanke suveränitet istället för demokrati.” sid 16.

Jag måste lära mig lika mycket om Ryssland som om Estland. Det kan inte hjälpas.

I Estland:

Den stora livsmedelskedjan Grossi går mer och mer över till varor med sitt eget varumärke.

Baruto vann åttonde raka i går. Vilken estländare!

I Narva har det varit Barbecue Battle of Narva. Rakveres lag vann nötköttsgrillningen.

Först ska jag kommentera Edgar Savisaar som jag skrev om i går. Han är den mest kontroversielle av alla partiledarna i Estland. Samtidigt leder han det största partiet. Nu ska jag citera mig själv från den 24 oktober 2009:

Under Bronsnatten 2007, när den stora förstörelsen av Tallinns innerstad ägde rum. stod Moskva för regin i mening att Savisaar skulle sättas in som Estlands premiärminister. Det var nyval i maj 2007. Han var helt tyst under upproret, som utfördes av unga ryssar i Tallinn och inresta äldre ryssar.
Savisaar var en av kämparna för Estlands befrielse från Sovjetunionen. Han ska hedras för det. Men han tillhörde en falang, som inte ansåg att det fria Estland skulle ge tillbaka stulna egendomar till ester i Estland och utlandet. Han var, som tur var, inte den starkaste av kämparna, utan Marju Lauristins falang vann den interna kampen, och mycket lämnades tillbaka.

Han är en intelligent man brukar Hanno säga, och det stämmer säkert. När alla fick bilda partier efter 1991, då bildades flera ryska partier, vilket splittrade de ryska väljarna. Då såg Savisaar till att ta med de flesta ryska partierna i Centerpartiet. Naturligtvis blev det succé. Numera röstar de flesta ryssarna och många ester på honom, och dessutom bor de flesta ryssarna i Tallinn, vilket betyder att det är helt naturligt att han är borgmästare i Tallinn.

Det är svårt att sammanfatta honom. Han arbetade energiskt i den estniska frihetsrörelsen men samarbetar med Moskva i dag. Hur han skulle arbeta med Moskva om han blev premiärminister hoppas jag att vi slipper se. Det känns farligt.

Andrus Ansip

Estlands premiärminister sedan 12 april 2005 är Andrus Ansip, född 1 oktober 1956 i Tartu. Tog examen i Kemi vid Tartu Universitet 1979, 1986-1988 arbetade han som instruktör i Industrifakulteten och chef för organisationsavdelningen vid Estlands kommunistpartis Tartuavdelning vid Universitet. Han har arbetat vid Folkets Bank i Tatu bl.a. Många av dagens politiker började sin bana i kommunistpartiet.

1998 – 2004 var Ansip populär borgmästare i Tartu, representerande Reformpartiet ett mitt - högerparti.  Han hade kandiderat till parlamentet, men hoppade av för att fortsätta som borgmästare.

21 nov 2004 blev han ordförande i sitt parti. Tidigare ordförande Siim Kallas hade blivit kommissionär och vice ordförande i EU-parlamentet, och flyttade till Bryssel. Ansip flyttade till Tallinn och när Juhan Part och hans parti Res Publica avgick från regeringsmakten 2005 fick Ansip i uppdrag av presidenten att bilda regering. Han gick då i koalition med Centerpartiet och Folkpartiet. Den nya regeringen hade 53 av platserna av parlamentets 101.

Vid valet den 4 mars 2007 fick Reformpartiet 31 platser mot tidigare 19, Ansip själv fick 22 500 röster, den högsta siffran någonsin i det fria Estland. Den här gången gick han i koalition med Unionen Isamaa och Res Publika Liit samt Socialdemokraterna. I maj 2009 lämnade Socialdemokraterna regeringen och Ansip leder nu en minoritetsregering.

Ministrar i dag från Reformpartiet

·         Premiärminister: Andrus Ansip

·         Utrikesminister Urmas Paet.

·         Finansminister: Jürgen Ligi.

·         Justitieminister: Rein Lang

·         Kulturminister: Laine Jänes.

·         Inrikesminister: Jaanus Tamkivi

·         Socialminister: Hanno Pevkur.

Från Unionen Pro Patria och Res Publika:

·         Ekonomi- och kommunikationsminister: Juhan Parts

·         Utbildningsminister: Tõnis Lukas

·         Försvarsminister: Jaak Aaviksoo

·         Inrikesminister: Marko Pomerants

·         Jordbruksminister: Helir – Valdor Seeder

·         Regionalminister: Siim – Valmar Kiisler

Det var Ansip som gav klartecken åt flytten av Bronssoldaten i maj 2007.

Ansip är gift och har 3 döttrar. Han är medlem i Hemvärnet sedan 10 november 2009.

Hör nu: Ärligt talat, var inte alla som följde med Karl Oskar till USA några riktiga höjdare. Vad man kan vara säker på är att de gjorde något för att förändra sin svåra situation, de tog en chans. Det är naturligtvis märkligt hur faster Elin kunde lämna sin lille son Axel i Sverige. Att lämna sitt barn så definitivt är för oss underligt, trots att hon anförtrodde honom till sina föräldrar, och trots att hon var ensam mor. Att vara det i Sverige då, var en skam, antagligen trodde hon att det skulle vara ännu värre att komma som ogift mor till USA och skapa sig ett nytt liv där. Men det kan vi ju inte veta.

Dessutom tycker jag det verkar som om många smarta människor har stannat kvar i landet. (Nu har jag pudlat, eller hur?)

Om man ska jämföra med vilka ester det var som tog sig utomlands, var det de som inte väntade för länge. Många, många tvingades vända tillbaka till sina hem de där dagarna i september 1944, och hoppas att ockupanterna inte upptäckt att de hade försökt att ge sig iväg.

Vi har gjort en liten utflykt till Vaxholm i dag. Hembygdsgårdens café hade fått nya vita trädgårdsmöbler. Det ligger i en ”grosshandlarvilla” vid Norra Vaxholmsfjärden. Dit har vi flera gånger tagit våra estniska gäster för att visa vår underbara skärgård på nära håll. På fjärden passerar Waxholmsbåtar, segelbåtar av olika storlek och motorbåtar. Jag känner naturligtvis hur min barndoms och mina barns somrar passerar i mitt huvud. Båtsomrarna tog ju slut 1985 för oss; detta är ett suveränt substitut. Men båten finns kvar.

Sedan åkte vi förbi Bondens butik i Siggesta, som vi kunde jämföra med Bondetorget i Väike Maarja. Båda butikerna lever på samma idé. Närodlat och giftfritt. Det är lite mer närodlat i Estland, och billigare. Faktiskt mycket biligare. Ett ägg kostar 4 kronor i Siggesta och i VM bara motsvarande 50 öre! Men det är lika fint på båda ställena. Roligt att det kommer fler sådana butiker.

I Tallinn har Edgar Savisaar föreslagit att man ska ta ut en högre moms i staden. Handlarna menar at de inte kan höja priserna, så de måste ta inbetalningen för de extra momsen av sin egen moms. De undrar hur de ska klara det eftersom de redan har svårigheter att få det hela att gå ihop, de har i vissa fall till och med minusresultat. Skulle extramomsen klubbas så kommer vi antagligen få se hur stora affärscentra läggs precis utanför stadsgränsen, och så blir turisterna bussade dit. Typ.

Tallinns borgmästare, Edgar Savisaar.

Jag har nämnt Edgar Savisaar tidigare, och nu ska jag presentera honom lite mer.

Han är född 1951 i Harku.1973 avlade han examen vid Tatu Universitet i historia. Under åren 1980 till 1988 arbetade han med ekonomiska frågor inom ledningen i Sovjet-Estland. 1989 blev han vice ordförande i ministerrådet och ordförande i kommittén för statsplanering. Han blev ordförande för Centerpartiet och 1990 utsågs han till ekonomiminister. När Estland i augusti 1991 blev ett fritt land blev han dess första premiärminister. Den 29 januari 1992 blev hans regering tvingad att avgå p.g.a. dåliga finanser och andra problem.

Därefter blev han vice talman i parlamentet fram till 1995 och under 7 månader 1995 var han minister för inrikes affärer. När han anklagades för att spela in andra politikers privata samtal fick hela regeringen gå. Hans skuld i de hela blev aldrig bevisad men han meddelade att han skulle sluta med politiken. (Enligt en alltid säker källa fick hans dåvarande sambo, senare hustru och ännu senare exhustru gå i fängelse istället.)

Han slutade inte med politik. 1996 utsågs han till chef för Tallinn stads fullmäktige, och blev åter ledare för Centerpartiet, men det var inte alla som ville ha honom tillbaka. Partiet splittrades. Några gick över till Utvecklingspartiet. Sedan var han borgmästare i Tallinn 2001 – 14 oktober 2004. 11 april 2005 blev han minister igen i en koalitionsregering med Andrus Ansip som statsminister.

I Estland är det parlamentet som utser president och 2006 tog det lite längre tid än vanligt. Savisaar ville ha tillbaka president Rüütel igen, och när det trots allt blev Toomas Hendrik Ilves, då vägrade han att gratulera honom.

Han är nu åter borgmästare i Tallinn.

Savisaar är en omstridd ledare. Vissa väljare fr.a. ryssarna i landet ser honom som en bra ledare för dem, andra anklagas han för nepotism, korruption, intriger och att han är starkt lierad med de ryska ledarna. Han samarbetar med Putins parti, men deras överenskommelser är inte offentliga. När han var i Moskva sa han att det är den "ryska historien" som är den sanna, men när han kom tillbaka till Tallinn sa han att de missfäörstått honom. Någon riktig klarhet har vi inte fått. Han sägs använda Machiavellis politik och försöka nå hans mål (Stalin är ett exempel på en annan politiker som verkar ha lusläst Machiavelli). T.ex. att spela in andra politiker.

Ni minns Bronsnatten. När esterna tog sig friheten att flytta en staty i Tallinn till krigskyrkogården. Då förkastade Savisaar beslutet. Han menade att man provocerade den ryska minoriteten vilket har gjort att alltfler misstror honom. Tidningen Postimees gjorde en undersökning. Av 10 000 ansåg 87,4 % att Savisaar orsakar konflikter, bara 3,9 % gillade honom.

Det är verkligen vår.

Efter att Brorsan skickat in kommentaren om ordet ”Baltic” skrev jag till Sanna Rayman:

Hej igen

Apropå vår diskussion om Baltic Pride i Litauen
Jag tror, att man i det här fallet har använt ordet Baltic i betydelsen
Östersjön, och att man då skulle inkludera alla länderna runt Östersjön.
Baltic är det engelska ordet för Östersjön, och hela beteckningen på paraden
är ju på engelska.
I många andra sammanhang när man diskuterar samarbete runt Östersjön
använder man beteckningen Baltic.

Med vänlig hälsning
Karin

Jag vill också kommentera en bok av Tommy Hansson Destruktörerna. Han menar att Sveriges agerande under Östen Undéns tid som utrikesminister inte alls var grundat på rädsla för Sovjet, utan precis tvärtom, prosovjetiskt.
Min bestämda uppfattning efter att ha läst boken Svensk socialdemokrati och Baltikum under mellankrigstiden av Ulf Larsson var att det snarare var skräcken för Ryssland som var dominerande. Vem har rätt? Kanske båda. Jag ska studera frågan närmare.

Turid skickade artikeln om kulturer ”Fast i kulturen” som jag frågade efter. Det är en signerad ledare, skriven av journalisten David Brooks.

Han jämför de till USA invandrade svenskarna med oss som bor kvar i Sverige. 6,7 % av dem i USA är fattiga, motsvarande siffra är 6,7. Förbluffande. (Jag trodde att det var de ”bästa” svenskarna som utvandrade, de mest företagsamma. Förlåt mamma och pappa)

År 1950 levde svenskarna Sverige 2,6 år längre än amerikanerna. Efter alla våra sociala framsteg lever vi nu 2,7 år längre än amerikanerna.

Att livslängden och utbildningsnivån för amerikanerna i olika områden i USA är stor förklaras dock med historiska erfarenheter, kulturella attityder, praxis i barnuppfostran, mönster för familjebildning, förväntningar på framtiden, arbetsetik och kvaliteten i de sociala relationerna.

När jag kommer så här långt i artikeln känner jag så oerhört starkt, att här har vi de stora skillnaderna mellan Estland under Sovjet och Estland nu. Alla dessa problemexempel kunde vi hitta hos sovjetesterna. Alla, och några till. Daglig oro, känsla att inget betyder något, att man inte kan lita på någon, att man kan vara avlyssnad. Ja, ni vet redan.

Det intressanta är dock att vi svenskar är lika var vi än bor. Vi har något inprogrammerat i ryggmärgen, en känsla eller ett sätt att förhålla oss till verkligheten, som är unik för just oss. Och så är det för esterna också. Det är då det blir riktigt spännande. Bara under tjugo fria år under första halvan av 1900-talet och snart 19 år sedan 1991 har vi kunnat se vem esten egentligen är. Här i Sverige är det fler ester i procent av hela den estniska populationen som har högre utbildning än svenskarna själva. Under den förra friheten var det en viss överutbildning av akademiker. Hur det är nu vet jag inte. Men jag vet, att det finns flera universitet, så möjligheten finns.

”Det du har i huvudet kan de inte ta ifrån dig.”

I dag firas Mors Dag i Estland. Det är en mycket viktig dag.  Vi var där för några år sedan och imponerades av alla människor som var på väg med stora blombuketter i händerna. Modern är tydligen en viktig gestalt i Estland.

Det föddes 443 barn i Tallinn i april. 355 människor dog, men det är ändå ett överskott. Man oroar sig annars för att antalet ester minskar.

Det är också fredsdagen i dag.

I Tallinn har det varit otroligt många besök hos den flyttade Bronssoldaten. Blommor i tjocka lager har lagts framför soldaten, som är ett porträtt av en estnisk OS-mästare, som hoppade av Röda Armén. (Skandal!) Kanske kan världen förstå vad detta firande betyder för den estniska nationen? Tänk er att tyskarna skulle ha en liknande hyllning till en judemördare i Israel!

På den gamla platsen för Bronssoldaten, mitt i stadens puls, har det också lagts blommor. Alla ryssar accepterar fortfarande inte att statyn och gravarna av ryska soldater har flyttats till krigskyrkogården.

Vad är det som gör att makthavarna i världens största rike hela tiden ger sig på ett av världens minsta riken, som bara vill vara i fred? Varför kan man så gott som varje dag läsa om hur de på olika sätt misskrediterar den lilla myran Estland? Myran kan inte ens ryta, inte ens ett litet pip har vi hört. De bara lever vidare. Och jag känner den särskilda sagokänslan när jag tittar på bilder från skogarna, floderna och stenarna där människorna gått i tusentals år. Visst är det spännande att gå på Venedigs gator och nästan se människorna som gick här för så länge sedan, men det är minst lika spännande att känna närvaron av de som jagade, fiskade, födde barn och så ofta förföljdes av död, krig och herrars makt. Vi satt i dag på Nationalmuseum och pratade om kulturer och vad de betyder. Vår vän Turid berättade att hon just läst i DN att man kan se hur ett folks kultur fortsätter även när de flyttar långt. Man hade tittat bl.a. på svenskar och japaner i USA. Är det någon som kan säga när den artikeln stod i DN? Den bekräftar mina teorier att kulturen sitter så djupt förankrad i ryggmärgen att det kan ta mycket lång tid innan den försvinner.

I Russia Today, det ryska nyhetsprogrammet som vänder sig till väst, intervjuades president Medvedev med anledning av ”Segern över nazisterna i det stora fosterländska kriget”. Det var intressant att höra hans version av vad som hände och händer. Han medger att Stalins brott inte går att förlåta, men ändå var Sovjetunionen den store segerherren i andra världskriget. I Ryssland berättas den enda sanningen; andra länder och framför allt de baltiska har en helt felaktig version. Utan Sovjets seger hade Europa inte levt så gott som de gör. Vi ska tacka Sovjet. Att ryssarna levde i ett enklare samhälle efter kriget berodde på att de måste vila, och kanske Sovjets samhälle inte var den rätta sorten.

En bild från Keskturg - innerstadstorget i Tallinn

I estnisk TV berättade en husläkare att det är många människor som köper sina mediciner på torget för att det är billigare, men hon vill varna alla för att göra det. I Tallinn är det torget som kallas Järnvägstorget som säljer medicin. Det är rysktillverkade produkter där man inte vet vad som egentligen finns i tabletter och kapslar. Läkaren kallar det för rysk roulett.

Hon tog som exempel en medicin som heter Analgi och är jättebra mot värk. Det är bara det att det förstör levern. Det bryr de sig inte om.

Visnevskijs salva är ett annat exempel. Det går inte att säga vilka ingredienser den har.

Mediciner från Ryssland bör förbjudas därför att Estland har hunnit till utvecklade länders nivå. Vår medicinstyrelse arbetar bra och grundligt. På torgen kan man dock fortfarande hitta den gamla sortens medicin. Man vet aldrig om innehållet överensstämmer med det som står på etiketten. Man får hoppas att det verkligen är den gamla salvan, som man känner till, men vet ändå inte riktigt vad den innehåller. Riktigt allvarligt blir det om en hjärtpatient köper sin medicin på torget. Hon vet inte vad hon får. Man brukar säga att det är prisskillnaden som spelar roll. Den medicin som kostar 100 kronor på apoteket kostar ungefär 30 kronor på torget. Men om någon då lägger ut några hundra kronor på värdelös eller i värsta fall farlig medicin och sedan i all fall måste gå till läkaren och köpa medicin till apotekspris, då har det bara varit dyrt. Staten borde lära folk att gå till läkaren och att undvika de här s.k. medicinerna. (På torget kan man få medicin utan recept det är bara att gå till en annan bod så ordas det). Det finns naturligtvis flera orter som där det säljs sådana mediciner t.ex. i Narva och på estniska nordkusten där det bor många ryssar.

Malle, som är apotekare brukar säga: Ryssar har väldigt mycket krämpor. De är överrepresenterade inom sjukvården.

Vi har varit på Tallinns torg många gånger. I början kunde vi köpa ”exklusiva” klockor för en tia. Kött och andra matvaror var vi inte lockade av eftersom de låg framme och såg ohygieniska ut. Men jag minns när vi köpte en hel Saaremaaost för en liten slant. På den tiden fanns inga stora affärer, inget köpcentrum. Nu handlar vi i helt vanliga affärer med en standard som vi känner igen.

De berättade också på nyheterna att en plan antagits för att förbättra Estlands grusvägnät. Arbetet beräknas ta några år.

För 65 kronor kan du köpa en ask estniska jordgubbar i dag. 1 kg kostar 260 kronor. 

De vilda djuren börjar vaccineras nu mot rabies. Första gången skedde detta 2005. Senast en est insjuknade i rabies var 1986. Några barn hittade en ensam rådjursunge och tog hem den. Ett av barnen kände sig sjuk en kort tid, sedan dog det av rabies.

I dag har jag några kommentarer från svenska media.

1. Gokväll. Ebba Witt Brattström har estniska morföräldrar. Hon har skrivit om dem i sin nya bok, där hon berättar om det hon kallar inbördeskriget. Jag måste nog lära henne att det aldrig har varit inbördeskrig i det landet. Bara ett frihetskrig. Dvs. det krig hon menar.

2. Där fanns också ett intressant inslag från Dublin. Där sas: Irland har varit litterärt i 1500 år. Det betyder att det ändå är en stor skillnad att vara irländare i ett land med brittiska herrar än att vara est med ryska, tyska, danska och svenska herrar. Den estniska litteraturen föddes på 1800-talet.

3. DN. Ja, vi var fler som hade sett i DN att en man trodde att han var i Riga, när han i själva verket var i Tallinn. Några trodde att texten var på finska! Jag vet inte vad handtvätt av bilar heter på finska.

Och så de estniska nyheterna:

Tarja Halonen var i Estland bl.a. för att inviga en finsk konstutställning i Jaan Manitskis museum i Viinistu. Hon berättade att finska blir möjligt att välja som främmande språk i 6:e klass i Estland. Jag känner när hon talar om det, att vänskapen och samarbetet mellan Estland och Finland ökar på ett positivt sätt. Tänk om det kunde bli så med Sverige också. Carl Bildt är en högt respekterad man i Estland, men Sverige respekterar inte någon est på det viset. Ändå har jag förstått att Sverige är ett drömland för många ester. Manitski, som växte upp i Sverige, var ekonomisk rådgivare åt ABBA, och tjänade själv stora pengar då. Sedan blev han utrikesminister några månader i Estland, och numera tituleras han industriman. Han äger 50 % av en av Estlands största dagstidningar, Eesti Päevaleht.

Jaan Manitski och han konstmuseum i Viinistu.

Filmen jag skrev om i går ”Jag levde i Republiken Estland” hade en annan regissör nämligen Liina Triskina. Scenario: Indrek Teufeldt och Tiina Kalep. Den som berättar om filmen är Treufeldt och han säger: Det var ett lekfullt liv i landet 1939. Man njöt av livet och i sin oskulldsfullhet trodde man att det alltid skulle vara så. Det som sedan hände var en obegriplig mardröm, något helt otänkbart. Frihetstidens "lek" blev från ena dagen till den andra en sådan mardröm man aldrig kan önska någon annan att tvingas genomleva.  

Estlands utrikesminister har hållit ett tal i FN. Han presenterade synen att atomvapen är fruktansvärt och vi måste alla arbeta för att de ska bort! I Estland har det funnits atomvapen riktade mot fredliga folk utanför järnridån. Paet vet verkligen vad han talar om. Dessutom kallades många estniska män till Tjernobyl för att städa upp efter kraschen. Sovjet fungerade så. Människor betydde inget. Jag vet inte hur många av dem som lever i dag.

I det sovjetiska Estland svarade männen aldrig i telefonen. Det kunde vara en kallelse från krigsmyndigheten. De fick inte säga nej, det var bara att packa sin väska. Det var en fortsättning på värnplikten. Männen fångades upp på gatorna istället.

Esterna har ju utmärkt sig när det gäller datateknik. Det var ju en est och en svensk som hittade på Skype. Och nu är några av dem i Silicon Valley i ett samarbete med finnar, men de säger att de är konkurrenter också. Undrar hur de jobbar.

Jag hoppas att ALLA har hört och läst att de stater i EU som klarat sig bäst i finanskrisen är Sverige, Bulgarien och Estland! Det talas inte lika mycket om det som om att det gick så dåligt för Estland tidigare, vilket alltså var en anka. Det är intressant med Bulgarien också med tanke på den artikel jag kommenterade tidigare om hur dåligt det går för de östeuropeiska staterna efter kommunismens fall. Av tre länder är två före detta kommuniststater. Det är bekymmersamt när man tar alla i en sväng för enkelhetens skull. Varje land i Europa är unikt.

Det har också varit en "Håll Estland rent" aktion i helgen. Vilken skillnad det är nu jämfört med tidigare. Rent snyggt utefter de numera asfalterade vägarna där träden är ansade, vägrenen klippt, vita streck precis som här och stolpar med reflexer vid kanterna. Och hastighetsbegränsningar och dessutom poliskontroller.

En ny film «Ma elasin Eesti Vabariigis» (Jag levde i Republiken Estland) skildrar Estland under 1939 sett ur ett barns ögon. Regissör är Indrek Treufeldt. Den måste jag se när jag kommer tillbaka dit.

Regissören.

Jag såg en liten skojig grej i DN på Namn och Nytt-sidan.

Det var en bild på en dusch med en streckgubbe under. Texten: AUTO KÄSIPESULA och en pil: 600 m. (Jag lyckas inte få med den bilden här)

Texten till bilden:

BILTVÄTT INKL. FÖRARE?

Peter Borg, Södertälje, såg Den här skylten i Riga och undrar om det är en hänvisning till någon form av automatisk ”walk-through”- dusch för dem som inte har dusch hemma eller inte hinner duscha på morgonen.

För en vanlig bildad medborgare är det självklart att skylten inte fanns i Riga utan någonstans i Estland. Förmodligen var han i Tallinn men visste förstås ingenting om det. Det står tydligt: Handtvätt av bilar. På estniska.

 Och apropå att det kan vara svårt för svenskar att skilja på Riga och Tallinn:

President Meri var inbjuden till Stockholm någon gång i början av 1990-talet. Det skulle firas att tre fria stater återuppstått ur glömskan. Längst fram på podiet hängde en karta över de nya länderna, som varit glömda i femtio år. Där skulle talarna stå.

Det var fortfarande tyst i lokalen. Alla väntade på att värdarna skulle hålla ett tal till presidenterna i de baltiska staterna. Då reser sig president Meri, Estlands president. Går fram till kartan, betraktar kartbilden av sitt land. Tar en sudd i handen, sträcker sig fram mot namnet på sitt lands huvudstad, utan att säga något suddar han ut ”Riga” och skriver dit ”Tallinn” i stället. Sedan gick han och satte sig igen. Ett pinsamt sorl hördes i lokalen. Därefter började högtidstalen.

Jag saxar några rubriker i dagens Postimees och Virumaa Teataja:

Estnisk flicka från Lääne Virumaa vann EM i sumobrottning i 70-kg klassen. Hennes idol är naturligtvis landsmannen Baruto.

Tarja Hallonen förklarar att hon älskar Estland. Då är vi en till i gruppen!!

Här är de. Presidentparen.

Till sommaren introduceras ett nytt lättöl i Estland. Ett lätt sommaröl med en stänk av citron och endast 4,2 volymprocent.

Frågan ställs också om esterna kan roa sig utan sprit, men det ges inget svar. Valborgsnatten/Volbriöö har just firats. Morgonen efter, den första maj, var köerna långa till butikerna där man kunde köpa lite påspädning. Hur var det i Uppsala?

Esterna har förändrat sina matvanor rejält under de senaste åren. Numera går det åt mycket chips, pommes frites och Coca Cola i landet.

Världens sexigaste (kvinnliga) politiker har utsetts. Kristin Kelly från Frankrike, Alina Kabajeva från Ryssland, Maria Rossario Carfagna från Italien och Anna Maria Galojan från Estland toppar listan.

Eleverna i gymnasie- och yrkesskolan har fått sina stipendier ur kommunordförandens hand. Därefter förväntas de påbörja högre utbildning.

Om ni också älskar Estland och vill flytta hit: En herrgård i Väike Maarja socken är till salu. Renovering behövs dock.

Snart kommer de nya sommar-hastigheterna på de estniska vägarna. Maxhastigheten blir 110 km/timmen.

Det meddelas att Paris Hilton mår bra.

Jag hittade ett litet häfte på biblioteket som hette Gulag. Det är klart att man undrar hur man kan samla all information om Gulag i ett litet häfte. Egentligen är det en bok av  Gudrun Persson, som är doktor vid London School of Economics and Political Science. Hon undervisar vid Slaviska institutionen, Stockholms universitet, och är en av de främsta Rysslandskännarna i Sverige.

Den handlar om det fasansfulla dödandet i Sovjetunionen, och de lika fasansfulla lägren dit människorna skickades av någon anledning, eller … för att Stalin ville det. Det fanns läger redan under tsartiden. Det fanns dödsstraff och fångar då också, men den terror som utspelade sig i det kommunistiska riket går ändå inte att jämföra med det. Vid sekelskiftet 1800/1900 fanns otroliga 309 265 förvisade personer i Sibirien och Sachalin. Av dem var 1 325 dömda för politiska brott.  I början av 1917 var 155 134 människor fängslade.  De flesta släpptes fria i februari när tsaren abdikerade, och man avskaffade företeelsen förvisning. Men innan året var slut hade bolsjevikerna börjat återuppbyggnaden av fängelser och läger. De kallades i början för koncentrationsläger. Det var tjekan som fick till uppgift att befolka dem. Och den röda terrorns tid tog sin början.  Det var massterrorn som kallades så. Man började ta gisslan. D.v.s.  Man ville förinta vissa människogrupper som "bourgeoisien", militären, ämbetsmannakåren och prästerskapet.  När den röda terrorn avblåstes efter två månader hade  i genomsnitt 250 människor per dag fallit offer för verksamheten.  Författaren skriver: Det är tydligt att den nya regimen var betydligt mer blodtörstig och våldsbenägen än tsarregimen.

En annan stor angelägenhet var att "avkosackisera" landet. Det betydde att Don- och Kubankokosackerna i Ukraina utplånades som grupp. Det var en välplanerad aktion beslutad av partiets centralkommitté den 24 januari 1919.  Beslutet: "I ljuset av erfarenheterna från kriget mot kosackerna är det nödvändigt att som enda korrekta politiska åtgärd betrakta en skoningslös kamp, en massiv terror mot de rika kosackerna, som bör utrotas och fysiskt likvideras till siste man."

Mellan 1919 och 1920 hade lägren i antal vuxit från 21 till 107 stycken! 

1927 fanns omkring 180 000 människor i lägren.

1930 var siffran 300 000 och

1934 hade siffran stigit till 510 300.

En annan viktig sifferuppgift:

1929 fanns 25 miljoner småjordbruk i Sovjetunionen. 3 - 5 % utpekades som kulaker.

Kulaker  var:

1.      Kontrarevolutionära aktivister. Skulle avrättas eller sättas i läger. De var 60 000. (politbyråns siffra)

2.      Andrakulaker. Deporteras. 60 000. (politbyrån)

3.      Lojala mot regimen. Gården beslagtas, placeras på dåliga jordar. Ca 400 000.

Det fanns ett andra Gulag.  Stora områden som inte var omgivna av taggtråd. Först förvisades kosacker dit 1919 - 20. Sedan kulaker. Därefter etniska deporteringar: polacker, ester, letter, litauer, ukrainare, tjetjener och Volgatyskar. De fick oftast börja med at bygga sig någon form av bostad. Det fanns absolut ingenting i området. Min väninna Õie kom till ett sådant läger. Jag ska försöka berätta om henne senare.

Författarinnan skriver om den stora hungern under trettiotalet när många miljoner människor dog därför att allt ätbart togs ifrån dem och skickades fr.a. till Moskva och som export till utlandet. Det är en annan terror, men lika vidrigt genomförd.

Därefter kommer den stora terrorn. Den 2 juli skickade politbyrån ett telegram till lokala myndigheter som föreskrev att "omedelbart gripa alla kulaker och kriminella … skjuta de mest fientliga  bland dem efter det att en trojka (en slags politisk domstol) undersökt deras fall och deportera de mindre aktiva men icke desto mindre regimfientliga elementen …"

Den 30 juli 1937 kom verkställighetsordern nr 00447. Exakt 259 450 människor skulle gripas. 72 950 av dem skulle skjutas. Jag minns när Ave berättade att man inte kunde gå ut på söndagskvällen (jag tror det var söndagen) därför att om milisen inte hade häktat rätt antal berusade personer, då tog de första bästa till fängelset. "Någon" visste alltid i förväg det rätta antalet människor skyldiga till alla möjliga brott).

Ja, hon skriver mer i sin bok, men så här långt har jag kommit nu, och jag blir förtvivlad över vad människor i vår tid gör med varandra.

Till denna fruktansvärda värld inbjöds mina vänner esterna 1940, utan möjlighet att tacka nej.. De räddades några år av att tyskarna tog över, det var en mildare ockupation, men på hösten 1944 var det dags igen. Och ingen gjorde något! Plötsligt var alla goda löften glömda. Stackars, stackars alla som var tvungna att leva i den här världen med så sjuka ledare.

Det är underbart att möta den nya världen de har intagit sedan snart tjugo år. De var ett folk som bara ville leva, de är ett folk som bara vill leva. Ett värdigt liv.