.

Jag fick en kommentar i går. Helt riktigt menar Städje, att jag bör förklara vad de olika partierna står för. Jag skrev inget om dem, bara väljarundersökningens resultat.

Anmärkningen är helt riktig. Jag var bara så förundrad över att Keskerakond, Edgar Savisaars parti, fortfarande är Estlands största parti efter alla skandaler.

Det senaste är att Savisaar vill ha en partisekreterare som är dömd för olika brott.

Det gäller Priit Toobal, som var partisekreterare åren 2006-2007. Den 17 oktober 2014 dömdes Toobal till ett års fängelse för bl.a. dokumentförfalskning under tiden som partisekreterare. Han ville dölja hur Keskerakond fick sina pengar.

Nu är han misstänkt för att ha lockat unga pojkar in i bastun med sprit och för att ha trevligt.

När Keskerakond samlades för att välja honom till partisekreterare var Kadri Simson och några andra frånvarande, just för att Toobal var under polisutredning.

Savisaar förklarade i TV att Toobal är en mycket bra man. Han är glad att styrelsen förordar Toobal. Vad gäller domen och utredningen sa han: “Jag tror att folk vet hur estniska domstolar fungerar!” (Vad han menar med detta förklarade han inte.)

Och beträffande de frånvarande förklarade han det med: “De var väl på bio eller semester, eller så julstökade de.”

I en finsk intervju säger Savisaar: “Det stora hotet för Estland i dag kommer inte från öster utan är torrorismen från ISIS.” Som exempel tog han faktiskt den rigorösa säkerheten vid Nobelfestligheterna: “Tror du att det var ryssarna man skyddade sig emot?”

Nu till de politiska partierna, dem som jag nämnde i går:

Keskerakond, det parti jag skriver oftast om, och jag citerar bl.a från Wikipedia:

Centerpartiet (estniska: Eesti Keskerakond, KE) är ett populistiskt och socialliberalt parti, bildat den 12 oktober1991. Partiet har en plats i Europaparlamentet (genom Yana Toom, som är Putins röst i EU) och är medlem i Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE). I valet 2015, efter en kampanj för att dubbla minimilönen och införa progressiv beskattning fick partiet 24,8% av rösterna och 27 platser.

De andra partierna har tagit avstånd från samarbete; Centerpartiet anses ha för nära samröre med Rysslands maktparti Enade Ryssland. Partiet har starkast stöd med 58,9% av rösterna i östra Estland i Narva som har stor ryskspråkig minoritet och i Lasnamäe, förort till Tallinn, där också flertalet är ryskspråkiga.

Reformierakond/Reformpartiet:

Ett liberalt parti. Grundades av Siim Kallas, nu i EU. Nuvarande ordförande är Taavi Rõivas som också är premiärminister i en koalitionsregering tillsammans med socialdemokraterna och IRL. Han efterträdde Andrus Ansip, som nu är EU-lkommissionär och ansvarig för datafrågor.

Det är ett ett marknadsliberaltpolitiskt parti

Estonian Vabaerakond/Frihetspartiet:

Ett konservativt parti, som bildades 2014. Ett center-konservativt parti under Andres Herkel som fick 8 platser av 101 i riksdagen.

IRL

Deras program säger att de ska understödja Estlands utveckling i ett omtänksamt, humant och inkluderande samhälle. De vill att esterna ska använda sina kunskaper och sin skicklighet. De vill också  återupprätta förtroendet för politiken och samhället. De vill ge tillbaka Estland till folket.

Eesti Konservatiivne Rahvaerakond, EKRE (Estlands konservativa folkparti) De Konservativa:

är ett konservativt och EU-kritiskt parti, som förespråkar direktdemokrati efter schweizisk förebild. Partiet har nära 8 000 medlemmar.

EKRE beskriver sig själva som ett principfast och modigt patriotisk estniskt parti, med det absoluta uppdraget att skydda de estniska nationella värdena och estniska intressen.

Partiet blev större efter den sk Bronsnatten då rysktalande terroriserade Tallinn efter att staten beslutat flytta en bronsskulptur. Partiet saknar representation EU-parlamentet men är sedan lokalvalen i oktober 2013 representerade i beslutande församlingar på flera platser i landet. I några av dessa har man egen majoritet i kommunfullmäktige.

I parlamentsvalet 2015 vann partiet 8,1% av rösterna och trädde därmed in i Riigikogu med 7 mandat som det minsta av sex där representerade partier.

IRL/ Förbundet Fäderneslandet och Res Publica Liit

är ett  nationalkonservativt parti, en sammanslagning av Isamaaliit och Res Publica. De var en del av den tidigare regeringskoallitionen med Reformpartiet under Andrus Ansip.

Dessutom:

Socialdemokratiska partiet (estniska: Sotsiaaldemokraatlik Erakond, SDE)

är ett socialdemokratiskt politiskt parti i Estland, bildat den 8 september1990. Partiet är medlem i Socialistinternationalen sedan november 1990 och i Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) sedan den 16 maj2003. Partiet har en plats i Europaparlamentet och sitter i Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet (PES). Estlands president Toomas Hendrik Ilves är tidigare europarlamentariker för socialdemokraterna. 2014 ingick partiet i regeringskoalition med Reformpartiet.

I Europaparlamentsvalet 2004 blev partiet det största i Estland och erhöll tre mandat. I det nationella parlamentsvalet 2007 fick partiet 27,8% och tio platser avRiigikogus 101 mandat, 2011 ökade andelen till 19 platser. 2015 sjönk andelen röster till 15,2% med 15 platser i Riikikogu vilket gör det till det tredje största partiet.

Det går inte att sätta likhetstecken mellan dem och svenska socialdemokrater. De sjunger inte Internationalen eller demonstrerar på första maj med röda fanor. Allt sådant påminner alldeles för mycket om sovjetåren.

Det kan tyckas som om det finns många borgerliga högerpartier i Estland, men man måste alltid ha i minnet Estlands ställning som en f.d. Sovjetstat, där allt som kunde tolkas som estnisk kultur och främmande för Sovjet var absolut förbjudet där den allenarådande kulturen skulle vara den ryska kommunismens kultur.

Jag läste för en tid sedan att skådespelaren Sven Wollter hade sagt att "Stalin hade många mycket kloka åsikter innan han blev paranoid."

Det sa han i Sveriges Radio, och det blev inte bortklippt. Det visar att vissa massmördare är godkända att beundra, medan andra är "Ondskan" själv.

I tidningen Axess, som vi fick i brevlådan i dag recenseras boken "Stalin, ett porträtt av en ledare." Rubrik: Värre än vi trodde.

Inte värre än jag trodde, men mycket, mycket värre än Sven Wollter kan tänka sig.

Författaren Oleg Chlevnjuk har sökt i gamla arkiv och funnit dokument som berättar sanningen om mannen som är skyldig till många miljoner människors död. Chlevnjuk berättar att Stalin själv tog initiativet till alla avgörande beslut om utrensningar och massarresteringar. "Delegera var inte någon konst han lade sig vinn om."

Han var välunderrättad om vad som hände i hela landet. T.ex. att kannibalismen var utbredd på både 1930- och 1940-talen. 

Produktiviteten var låg i kolchoserna. Antagligen var det därför inflyttade ryssar i Estland belades med munkavle. De fick absolut inte före 1948 säga något om livet på kolchoserna till esterna, när systemet infördes, dvs tvingades på esterna. 

Under åren 1930-1952 dömdes ca 20 miljoner människor till läger, straffkolonier och fängelser. Varje år under Stalin var det i genomsnitt en miljon människor som sköts eller dömdes till läger eller förvisning. Alltså åren 1924-1953.

NKVD-avdelningarna fick order om hur många som skulle gripas, och hur många av dem som skulle skjutas. För att gjuta skräck i människorna. 

Landsbygden behandlades "som en koloni". 

Gorbatjov har sagt, att "allt var mycket värre än vi trodde".

Före revolutionen exporterade Ryssland livsmedel, under sovjetåren importerade man. 

Baltikum i Sovjet:

Under 1944-1952 var det enligt ofullständiga officiella uppgifter omkring en halv miljon människor av de baltiska republikernas befolkning som dödades, arresterades och deporterades, och ungefär lika många i västra Ukraina.

Observera att många var minderåriga. Jag har berättat om lilla Evi Juhani och hennes syster som utan föräldrar skickades till Sibirien; hon hade dömts skyldig till något oklart vid 6 års ålder. Deras morfar kunde inte bara se på. Han såg till att han fick följa med.

Det parti, som nu heter Vänsterpartiet, hette då SKP, Sveriges kommunistiska parti, medlem av Komintern till 1945. Högste chef hette Stalin. Jag förstår faktiskt inte att de inte ombildar sig, och lämnar den bakgrunden. Stalin! Massmördaren! Då lovprisades han av dem, och man hyllade honom t.o.m. för utrensningarna och de groteska skådeprocesserna mot gamla ledare.

Vi behöver nog läsa boken. Men det märkliga är, att människor glömmer så fort. De har glömt svälten, fattigdomen och den ständiga oron. Putin vill sätta upp Stalin på tronen igen. Hur kan människor glömma? Vad Hitler gjorde ska vi aldrig glömma, men Stalins brott, som berövade så enormt många människor livet, dem ska vi glömma fort och kvickt. Är inte människor i det f.d. Sovjet värda mer?

Jag vill påminna om Svetlana Aleksijevitjs böcker som visar vad vanliga människor upplevde i Sovjetunionen. 

Jag vill också påminna om Lenins order till Trotskij att förstöra hundratals byar och döda så många människor som möjligt på ett så bestialiskt vis, att alla verkligen skulle förstå vem som bestämmer i landet. Trotskij fick av Lenin en signerad fullmakt, som han fick fylla i efter eget gottfinnande. Han utförde sitt uppdrag med en psykopats njutning. "Detta är nödvändigt för att sprida revolutionen." 

Dessa män är fortfarande beundrade av många svenskar, det finns t.o.m. ett trotskistiskt parti i Sverige, och så har vi det svenska priset med Lenins namn som delas ut varje år. 

Kommer ni ihåg kvinnan i Estland, som fick i uppdrag att välja ut vilka som skulle deporteras från hennes kommun? Hon valde dem som varit "dumma" mot henne i skolan.

Måste det inte vara obligatoriskt att alla grundskolor även ska lära ut om dessa ondskans män, och inte bara utbilda om den nationalsocialistiska ondskan.