Juni 27, 2016 Boet är borta.

 Efter att ha funnits där i många, många år, har nu storkboet blåst ner i stormen. Jag hoppas det blir så, att när hanen kommer tillbaka  nästa vår, att han bygger ett nytt bo på samma ställe. Dör vid den stora vägen har man alltid kunnat följa när stormannen lagt sitt ägg och hela utvecklingen fram till att de flyttat söderut på hösten.
 
Där står pelaren alldeles tom. Runt den har många bundit band under årens lopp för att storken ska se till att de får det barn de så länge har önskat sig. Det är en historisk plats. 

Juni 13, 2016 Stora estniska författare

Estland har haft flera stora författare. Jag har tidigare berättat (bl.a. 11.11 2011 och 12.7 2012) om Jaan Kross, som var föreslagen till Nobelpriset många gånger, men fick det aldrig.
 
Jaan Kross
En annan stor diktare är Marie Under. Hon föddes 27 mars 1883 i Tallinn och dog den 25 september 1980 i Stockholm. Hon kom med den stora flyktingvågen 1944 till Sverige, och bosatte sig i Mälarhöjden. Hennes kista är nu flyttad till Tallinn, och det var en stor ceremoni när begravningen ägde rum. Hon betraktas som den stora nationalpoeten i Estland, och blev många gånger föreslagen till Nobelpriset. Men hon fick det aldrig.
 
 
 
Marie Under
 
Nu undrar jag: Varför fick dessa stora författare aldrig Nobels litteraturpris? 
Kan det ha varit av politiska skäl? Hur stor betydelse har politik för valet av pristagare. Är det inte enbart storheten i det skrivna som fäller utslaget.
Båda dessa stora författare var emot Sovjets ockupation av Estland. Kross skrev historiska romaner, som egentligen beskrev den tid han själv levde i. Marie Under lämnade Sovjet.
 
Var det Eyvind Johnsons övergång från socialism, kommunism till liberalism, som utgjorde en del av bråket när han och Harry Martisson tilldelades Nobelpriset 1974? Det är bara en undran.
 
Artur Lundkvist lär ha sagt att Jaan Kross aldrig skulle få Npobelpriset på grund av sin syn på Sovjet. Är det sant, då är det inte mindre än en skandal. Lundkvist kan inte ha haft en aning om hur livet verkligen var i de ockuperade länderna. Han trodde på det han ville tro på, och kontrollerade aldrig sanningshalten i den sovjetiska propagandan. 
 
Var det så, att Alfred Nobel trodde mer om människorna i den Svenska Akademin?

Juni 9, 2016. Hannah Arndt

Axess nr 4 2016 diskuterar Hannah Arndts bok Totalitarismens ursprung, som kommit ut i svensk översättning. Det gäller de totalistiska regimerna i vår del av världen under 1900-talet. 
 
 
                                       Hannah Arendt,14 October 1906 – 4 December 1975, 
 var en tyskfödd amerikansk teoretiker som växte upp i Kaliningrad, och senare flyttade till Heidelberg i Tyskland, men emigrerade och kom saå småningom till USA och blev amerikans medborgare 1950.
 
 
Hela artikeln är mycket intressant. Hon nämner samarbetet mella Stalin och Hitler före 1941.
Var de inte ytterligheter på den politiska skalan snarare än näraliggande? 
 
/.../ Vad utmärker totalitära herravälden enligt Arendt? 
 
1. Ledarprincipen explicit i fascismens och nazismens ideologi. Förnekad av marxismen, men i praktiken oerhört framträdande i leninism och stalinism.
 
2. Terror och koncentrationsläger, framträdande i båda systemen.
 
3. Enpartistat, uppfunnen av Lenin, övertagen av Stalin, Mussolini och Hitler.
 
4. Styre i namn av en allsmäktig ideologi, en politisk religion.
 
5. Strävan efter världsherravälde, explicit bara i kommunismen ("världsrevolutionen") men implicit även i fascism/nazism.
 
6. Förintelsetanken- av Lenin och Stalin utformad som förintelse av aristokrater, borgare och "kulaker", förintelse av klasser. Av Hitler framförallt förintelse av raser, i första hand av judarna.
 
7. Mobiliseringen av hela befolkningen genom olika massorganisationer.
 
8. Utraderandet av hela det tidigare existerande civila samhället, den tidigare existerande kulturen, religionen etc.
 
9. Åberopandet av "vetenskapen" som legitimationsgrund.
 
Arendt pekar på viktiga likheter mellan kommunisternas sätt att åberopa Marx och nazisternas sätt att åberopa Darwin. I det ena fallet är det kampen mellan klasserna som anses vara historiens drivkraft, i det andra fallet är det kampen mellan raserna. Skillnaden är i praktiken inte så stor. Darwin historiserade naturen. Marx, som var en stor beundrare av Darwin, och som av sin vän Engels utnämndes till den sociala vetenskapens Darwin, naturaliserade historien. Kampen blev för kommunister liksom för nazister till den högsta etiska principen. 
 
Någon gång i början på 1990-talet fick jag möjlighet att i radion säga, att "inte förrän vi verkligen sett vad som hände i Sovjetunionen kan vi avgöra vilken tyranni som var värst, den nazistiska eller den kommunistiska".
Det tar tid, men det närmar sig.
Tyranni är alltid tyranni, och andra människors liv, än tyrannens eget, blir utan intresse. Tydligast var det nog i Moskvarättegångarna, när Stalins män tvingades hitta på anklagelser för tidigare partikamraters dödsdom, samtidigt som de visste, att nästa gång kan det gälla mig. 
 
Livet i tsarens Ryssland i Estland under de första tjugo åren av 1900-talet var inte på något vis så fruktansvärt, som under tiden i Sovjetunionen. Den skräck och fasa; den godtycklighet som rådde under Stalins tid är svår att beskriva. Kan vi förstå, att det var helt förbjudet att sjunga en estnisk sång, att man inte ens fick säga "god jul", att man aldrig fick nämna de fria åren. Ja, mycket, mycket mer var förbjudet. 
 
Allt kommer över mig när jag läser om denna bok. 
 
Annars går mycket av min tid till att redigera min blogg, och när jag skickade lite material till ett barnbarn, svarade hon, att just detta som kommer snart, det gav henne en klar bild om ett annat Eatland.
 
Det var vårt besök i Tallinn 1978:
 

Det var verkligen en vacker midsommarafton. I kvällssolen lämnade vi Stockholm hamn. Jag försökte se så mycket som möjligt, och kände med hela min själ vilken vacker stad Stockholm är. Jag vågade inte lita på, att jag skulle få se den igen. Att resa in i Sovjetunionen, att krossa järnridån, det var vågat på den tiden. Och ändå hade jag med mig mina barn! Hur tänkte jag?

Slottet.

Skeppsholmen.

Den friska grönskan.

Skärgården i solnedgången.

Stugor.

Segelbåtar.

Motorbåtar.

Waxholmsbåtar.

Liv överallt.

Människor, djur!

Vår, min, levande skärgård!

Hela vägen följde oss måsarna.

Skrik och skrän i den ljusa sommarnatten.


På däck stod musiker och spelade kommunistiska kampsånger. Vi gick till restaurangen och åt kålpiroger och sedan gick vi till kojs. Natten var lugn. Alla sov gott, och alla vaknade tidigt på morgonen. Vi klädde oss och gick ut för att se Estland. Jag hade sytt likadana kjolar till flickorna och mig för att alla skulle se att vi hörde ihop om vi skulle komma ifrån varandra, ingen av oss kunde ju göra sig förstådd i Estland, bara Ants behärskade språket.


Solen sken.

Måsarna skränade,

för övrigt var intet.

Inte en båt.

Inte en människa.

Inga stugor vid stranden.

Tyst.

Tomt.

Nej, där kom en liten båt med lotsen.

Det var allt.

Vi stod förstummade.

Det är klart att vi visste.

Trodde vi.

Men vi visste inget.


Vi hade aldrig kunnat föreställa oss denna tomhet. Vad betydde den? Vad skulle vi få se härnäst?

 

Maj 30, 2015 Historiedagarna, estlandssvenskarna. Del 3.

Äntligen! Nu fortsätter jag med del 3 av De estniska historiedagarna i Tallinn 2015.

 

Jörgen Hedman, författare o gymnasieadjunkt vid Tyska skolan i Stockholm föreläö

ser om estlandssvenskarnas historia, och vi får en massa årtal av intresse att lära oss. Jag försöker presentera dem i dag.

 

Att Östersjön är en viktig handelsled, det kan vi hålla med om. Det var ju bl.a. över Östersjön och vidare över Estland och Ryssland vikingarna tog sig för att komma till Konstantinopel.  En mycket stark orsak till intresset för estniska öarna är också att hamnen i Paldiski och Rågöarna är isfria under vintern! Hamnen i Paldiski är dessutom hamnen en djup naturhamn.

 

Nu kommer årtalen:

 

1196-1206 Dansk-svenska korståg till västra Estland.

 

1206-1220 Svensk bosättning o kolonisering av Wiek.

 

1219 Danske kungen Valdemar Seir erövrar norra Estland.

 

1271 Den första svenska namngivna byn i Estland är Aponäs.

 

1283 Rågö nämns första gången. Padise kloster är betydelsefullt och tillhör cisterienserorden.

 

1296 Helmold von Lode grundar staden Lodenrode i det inre av Rågerviken.

I ett försök att konkurrera med Reval som handelsort. Tecknar ett avtal med Lübeck i Tyskland, viktig Hansastad. Lodenrode får samma rättigheter som Lübeck. De kan ju konkurera med Tallinn med sina isfra vintrar. Men det visar sig vara en dödfödd tanke, att konkurrera ut en ledande handelsförbindelse.

 

1305 Cisterciensermunkarna flyttar sin verksamhet helt till Padis från Riga. (Bedrev aggressiv mission i hela området)

 

1343 det stora estniska upproret på Georgsnatten, Jüriöö, mot den tyska överheten. De slår ihjäl alla tyskar de kunde män, kvinnor och barn. Tyskarna svarade med vad som kan kallas en bondeslakt, som resulterade i ödelagda byar, och möjliggjorde ny svensk bosättning.

 

1345 Fem namngivna svenskar köper Stora Rågö o Laides. Tysk adelsman säljer först en del av sitt gods på fastlandet, och efter ett par år resten av godset, och svenskar flyttar in.

 

1309-talets mitt eller slut nämns svenskar i Korkis vacka. (Vacka betyder “skatteområdet” )

 

Före 1402 nämns svensk bosättning även i Vihterpalu vacka.

 

1561 Blir norra Estland svenskt.

 

1562 Alla fem vacker runt Rågerviken upptas i svenska skatteboken.

 

1650 Rågerviken, vid Rågö, blir en naturlig hamn för den svenska flottan.

 

1684 Hela flottan flyttas till Karlskrona.

 

1667 En undersökning av svenskar i Laides med omnejd. Rättsliga status undersöks.

 

1684 Karl XI:s skyddsbrev angående svenskar kring Rågerviken. Man beslutar att de s.k.: svenskarna i Pallasi själva verket är ester, och de mister sina privilegier. (svenskar hade tilldelats rätten att äga bostad och åkrar, och kunde inte klassas som livegna, som esterna gjordes från 1200-talet)

 

1684 De fria svenskarna i Padis slottslän åläggs att ställa upp med 71 båtsmän, varav 16 från Stora Rågö. De försäkras fortsatt frihet. (gäller både livegenskap o lägre skatter)

 

1688 svenskar i Laides fråntas sina privilegier. Svenskarna som köpte Laides anses inte vara svenskar eller förfäder till invånarna i Laoküla by. De som vill flytta får göra det.

 

1710 Ryssland erövrar Estland. Basen Rogerwiek (Rågerviken) anläggs åren 1715-25.

Peter den Store ser en bra flottbas där, som han vill behålla.

 

1762 skapas det nya namnet Baltischport, tidigare Paldiski.

 

1783 får Baltischport formella stadsrättigheter. Tanken är att den isfria hamnen ska bli militärbas.

 

Nu hoppar vi fram:

1939 Estland tvingas avträda Paldiski som åter blir rysk flottbas. Evakuereing sker av den svenska befolkningen på öarna. En stor del av dem blir hemlösa.

 

1940, 110 rågöbor får svenska och estniska statens tillstånd att flytta över till Sverige.

Man bildar Rågöstiftelsen och Rågökommittén för att hjälpa dem som kommer. Det kunde vara övergivna fiskebostäder eller skärgårdshemmansom inköptes och där man placerade estlandssvenskarna.  Arbetet kan jämföras med det som gjordes 1929 då 900 svenskar från Gammelsvenskby, som levde i Ukraina kom till vårt land. (Kanske skulle man studerat detta innan man tog emot så många flyktingar i dagens Sverige.)

 

1939-44 lämnade nästan alla estlandssvenskar Estland. Från början kallade man det sjuktransporter. Det blev ca 7-8000 som flydde. Av rädsla för att bli uttagna till Röda Armén eller Tyska armén var det till en början många unga män som flydde.

 

1949 Paldiski med omnejd blir exklusivt militärområde, med enbart tillstånd för sovjetisk militär närvaro.

 

1962 Paldiski blir övningsbas för kärnvapendrivna U-båtar.

 

1991 Estland blir åter självständigt.

1 aug antas: Lagen om egendomsreform i Estland. Äganderätten räknas efter 1939:års ägande, och alla egendomar ska återlämnas till 1939 års ägare. Det beslutades att det Sovjet gjort var kriminellt.

 

1992 Staten börjar återlämna mark.

 

1995 utryms Paldiski-området. De ryska soldaterna har lämnat landet och det andra världskriget tar äntligen slut för esterna.

 

Till den äldre historien igen:

 

Det görs en dansk kartläggning 1219-1220. Den s.k. "Estlandslistan av den stora danska jordboken" tillverkas.

De estniska byarna som danskarna erövrat omtalas där. Det gäller byarna i Harjumaa, Virumaa och delvis Järvamaa. Där finns inte så många byar än, men Laidesby kan vi se.  Laides= holme. Man färdades sjövägen för besök. 1220-30 fanns ännu inga svenskar där.

 

Varför koloniserades de estniska öarna? Under 11-och 1200-talen var Sverige “överbefolkat” och man började med nya jordbruksmetoder. Det var detta som gjorde att svenskar sökte sig nya områden att leva på. Ibland var överförflyttningen oganiserad (1203-1206 och 1343 och framåt) ibland var det naturlig flyttning bara.  

Paide kloster var en viktig markägare. De hade krav på t.ex. att få del av den fångade fisken.

Landhöjningen var också en orsak till flytt.

 

Varför flyttade svenskarna frivilligt till de estniska öarna?

 

  1. Skattelättnader. (De blev priviligierade invånare)

  2. Geografisk o ekonomisk nisch

  3. De outnyttjade kustbygderna. (Esterna hade sällan sökt sig till kusten)

  4. Fisket o sälfångsten samt sjöfågeljakt. (Där fanns god tillgång till dessa.)

  5. Kreaturshållningen med ost o smör. (Viktigt för svenskarna, och större möjligheter för dem än i Sverige.)

  6. Lotsningen och assistansen vid skeppsbrott..

 

 

Varför blev då en svensk bonde i Estland?

 

  1. De var fria, i motsats till de livegna esterna.

  2. De fick en högsta gräns för skatter, avgifter o dagsverken

  3. Visst beskydd av överheten.

  4. Viss rusthållsskyldighet.

 

Köpet av Stora Rågö 1345

  • 28 april sålde abboten i Padios ön till fem svenskar till ett pris av 34 mark silver. De kunde inte betala direkt, utan skrev på att det skulle vara betalt före julen 1349.

  • Klostret skulle sina behålla fiske- och betesrättigheter.

  • Fick bruka enligt eget önskemål, men ej avverka brännved för försäljning.

  • Köpet görs enligt svensk rätt. (Osäkert vad det betydde.)

 

Priset motsvarade priset för fyra fullt rustade stridshästar, eller 12-13 arbetshästar.

 

Hur såg då Stora Rågö ut 1345?

I den nordvästra delen av ön fanns deras bostäder, som nu har brunnit.

Däremot har deras betesfält funnits fram till våra dagar.

De stora byarna sedan är Storbyn och söder om den, Munkgärde.

På 1500-talet var även Rågöarna  “överbefolkade”.

 

Varifrån kom då dessa svenskar?

  • I bynamnen finns ordet “bol”, en term som används i Finland.

  • Deras Runkalendrar, som användes som arbetsschema och helgdagar, följer Åbo stifts exklusiva dagar.

  • S:t “Äinvaldär” som dyrkades på Södra Rågö kopplar till Borgå, Blekinge och Nederländerna

  • Köparnas namn antyder att åtminstone de flesta kom från Finland.

 

Deras livshållning:

De levde på fiske, jakt och kreatur och i allmänhet mindre jordbruk.

 

En typisk gård 1686 i Storbyn, Lilla Rågö. vid 1400-talets slut och 1500-talets början:

På varje gård fanns:

  • Två vuxna män

  • en häst

  • två oxar

  • två till tre kor

  • en till två kvigor

  • någon kalv

  • åtta får.

 

Men förändringar kommer:

  • 1498 Ridderskapet i Harrien kräver högre skatter av svenskarna.

 

  • 1508, Tyska ordens beslutar: Alla svenskar kvarstår under sina gamla rättigheter, men om någon svensk vill bruka en annan hake (hemman) och besitta denna, då ska han komma under samma förhållanden som varje annan Hakeman. (est)

 

  • 1509:  Harriens ridderskapet och biskopen av Reval fattar samma beslut:

          Alla svenskar kvarstår under sina gamla rättigheter, men om någon svensk vill bruka en annan “hake”        (hemman)  och besitta denna, då ska han komma under samma förhållanden som varje annan “Hakeman”. (est). Alltså samma lydelse som ovan.

 

  • 1509. Revals stad protesterar. Om ridderskapet genomför sina fordringar angående bondeförhållanden kommer Revals stad att för upprätthållandet av stadens behov att inkalla främmande, icketyska nationer (ester), utifrån till staden. Nämligen “till att utgöra våra drängar o pigor, något vi hittills haft de här födda svenskarna till”.

 

Konsekvenser

  • Svenska bosättningsområden begränsades 1509. En expansion för svenskarnas del var inte längre möjlig.

  • Svenskar som flyttar ut förlorar sin personliga frihet.

  • Följden blev också en naturlig uppdelning av de svenska odlingsenheterna genom arv, haken delades i mindre o mindre enheter.

 

Svenska regenter försökte garantera skydd genom de svenska privilegiebreven, men de gällde inte under Rysslands regim.:

  • Karl IX skyddsbrev för bönderna i Padis område år 1600

  • Detsamma 1691 (endast Stora Rågö)

  • Gabriel Oxenstierna skyddsbrev för bönderna i Wichterpahl år 1614.

  • Drottning Kristinas skyddsbrev 1638, gällande Stora Rågö för att poängtera för adeln att detta skulle gälla.

  • Karl XI för Laidsby 1684, och utredningen 1688

  • De ryska makthavarnas resolution angående Rågö 1714 följde den svenska lagen.

  • 1769 De ryska makthavarnas resolution angående Wichterpahl avslutade svenskarnas privilegium.

  • Livegenskapens upphävande 1816. Den stora och mycket betydelsefulla förändringen för alla.

 

Förläningar var vanliga, speciellt när konungen inte kunde betala sina generaler och befälhavare. Detta är Estland:

 

  • 1588. Wichterpahls byar förlänas Betendt Grönigh.

  • 1595. Slottsfogden Hans von Wartmann förlänas delar av Kegels slottslän (inkl Laides vacka). Bekräftas 1629 av GIIA.

  • 1622 borggreve Hans von Ramm i Riga förlänas hela Padis slottslän inklusive svenskbygdernas Stora Rågö och Wichterpahl/ Korkis

  • 1628 von Ramm köper Lilla Rågö av kronan o därmed var hela svenskbygden runt Rågerviken i privat godsägarägo.

 

En stor katastrof inträffade när Estland drabbades av pesten 1710-11. Till exempel fanns på Stora Rågö endast 37 överlevande. 174 dog. Endast 15 gårdar var sedan bebodda på ön. 6 gårdar var ödelagda och även 5 torp stod öde.

 

Vissa saker stannar kvar i människors minne. Man talar om “före” eller “efter Krimkriget”, “före” eller "efter andra världskriget, och i svenskbygderna har man ett annat uttryck också.

Det var den estlandssvenska lärarinnan, Marta Blees, som gifte sig med en finsk lärare, Gotkampf. De vigdes och på natten när de sov, då vaknade brudgummen och behövde en toa. Han undersökte noga, men hittade bara en behållare med en vätska under sängen. “Jaha, är det den de använder, då göra väl jag det också”, tänkte han. Och sedan myntades uttrycket: “före” och “efter Gotkampf pissade i öltunnan”.


Ja, sedan kom ryssarna tillbaka. Och Sovjet…

1991 Den andra FRIHETEN!!


Maj 25, 2016 Problem i Sverige och på Krim.

Först vill jag visa er en mycket bra intervju med Tino Sanandaji i USA-TV:  http://tino.us/.
Den är i två delar, och han säger många bra saker. T.ex. det som jag sagt tidigare, att man måste först förankra bland folket i landet, att flyktingar i stora mängder ska tas in i landet. Vi är ett förhållandevis litet land, och dent antalet flyktingar vi tog emot förra året motsvarar om USA tagit emot 16 miljoner!!
Med ett bättre förarbete är möjligheterna stora att det blir ett bättre resultat på flera sätt. Kanske hade man kunnat diskutera en gräns för antalet flyktingar mycket tidigare, ett bättre mottagande hade gett flyktiongarna större möjligheter att lyckas i Sverige etc, och att förbereda bostäder för inflyttning skulle underlättat och gjort det hela mycket billigare.
-----
Nu till något annat.
Minns ni hur bra pensionärerna på Krim skulle få det när det blivit ryskt? Den där låga pensionen Ukraina betalade ut var ju rent oförskämd. 
Nu har Medvedev varit på besök på Krim och fått höra av en kvinnlig pensionär bl.a. att det inte går att leva på den pension de får. Priserna gar gått upp, men inte pensionerna. Medvedev medgav att pensionerna är låga över hela Ryssland, och att de inte kan höja dem i bara ett område. De har helt enkelt inte råd med höjda pensioner!!
Så här formuleras det:

1. Pengar finns inte.

2. Håll ut.

3. Allt gott till dig, ett gott humör och god hälsa.

Så blev det med de fantastiska löftena om ett bättre liv för alla på Krim.

(Ohtuleht)


Maj 22, 2016. Vilken utveckling det varit.

Jag lyssnade på ett radioprogram om en 30-årig mans plågsamma död på ett svenskt sjukhus efter felaktig behandling, och jag tänkte på när jag åkte in akut på sjukhus i Rakvere 2009. Jag hade sån tur. Sjukhuset var nyrenoverat med EU-pengar. Så mycket nytt hade installerats. Så duktiga läkare. Allt kunde de undersöka, och allt kunde de avläsa. Hade jag blivit sjuk några år tidigare, då är risken stor att jag inte levt i dag. När Ants akut hamnade på sjukhus i Tallinn  året innan, då sa unge Indrek: "Vilken tur han inte är på Rakvere sjukhus, där är det livsfarligt."
 
Estland utvecklas så snabbt. Ingen annan tidigare sovjetrepublik kan jämföra sig med Dem. Ett så litet land, som har fattat så kloka beslut för sin utveckling, från ett land i kris, tömt på allt man byggt upp under friheten, till ett europeiskt land med mycket god infrastruktur, utbildning, socialvård mm, mm. Jag tänker på det hus Ants farfar byggde 1903. Ett vackert stenhus med moderna lägenheter i Tallinns utkant. När vi såg det första gången 1978, var det i totalt förfall. Ingen hade gjort något för att underhålla det sedan familjen flydde 1944 när staten stal det. 
När de gäller sjukvård, gällde det att den sjuke hade pengar att muta läkaren med. Och för att få medicin måste man ha tur på apoteket. Medicinen måste finnas där, och apotekaren skulle vilja sälja den till den sjuke. Som exempel: En släkting berättade att om man skulle få en abort gjord betalade man för att läkaren skulle göra rätt; kvinnan fick stanna för observation och hon skulle ha möjlighet att bli gravid senare. En annan släkting fick tillstånd att resa till Australien därför att hon sett till att en KGB-man alltid fick sin medicin på Apoteket där hon arbetade. 
Det jag upplevde på sjukhuset i Rakvere var något helt annat. Ingen förväntade sig att jag skulle betala några mutpengar. De gjorde självklart allt de kunde, och jag är så tacksam.
 

Maj 19, 2016 Så mycket har förändrats i media på en kort tid.

 

Jag vet att jag planerade att skriva två gånger i veckan, men ibland kan man inte bestämma över tiden. Jag skriver nu i alla fall.


Tänk att jag kunde läsa i en svensk tidning i dag, att svenska media haft så fel när de talade föraktfullt om esterna som rustade för försvar av sitt land. Vladislav Savic, en av flera, har sagt att esterna fattar inte att krigen i Europa är slut!

Så mycket har förändrats i media på en kort tid. “Sveriges problem med den stora invandringen har nu blivit en dyr historia för landet”. Så fick ingen säga för ett år sedan, då var man rasist. Nu ser jag aldrig ordet rasist i tidningarna. Men ändå är det jag eftersträvar, att man arbetar på ett realistiskt sätt med invandrarfrågan. Gör gärna som esterna: Ge dem asyl, som vill bli svenskar, lära sig språket och kulturen. Ta emot även andra, men på tidsbestämd asyl. Jag vet, det är för sent. Alldeles för sent. Men esterna ser faktiskt vilka enorma problem vi står inför, eller rättare sagt, vi redan har och kommer ha mycket länge. Och så reser svenskar till Estland och gör ett föraktfullt reportage om främlingsfientlighet, utan att se, att problemen är mångfallt större i Sverige. Min dröm, det är att våra journalister, politiker och professorer ska vara kloka, intelligenta människor, som vet vad de talar om, som söker kunskap, och ser bakgrunden till allt som sker. Tänk om journalisterna Hasse Svens, Niklas Orenius och de andra hade gjort reportage om Estland som inte bara var fyllda av fördomar, utan som var skrivna med en större kunskap om och förståelse av vad Estland egentligen är. I själva verket är Estland och dess invånare ett exempel på ett tömt och härjat land som rest sig ur askan och blivit ett framgångsland.

-----


Nu måste jag berätta om en 11-årig flicka, Meline, som kommit som flykting från Armenien till Tartu för fyra år sedan. Hon vet redan vad hon ska bli när hon blir stor! Hon ska nämligen bli modedesigner. Vi fick se hennes fantastiska kollektion av kläder till Barbie-dockor som just nu ställs ut i Tartu. Hon har klätt 70 Barbie-dockor i alla slags kläder. Hon har gjort olika kollektioner för olika behov. Det är kläder för alla årstider, för promenader, sport, för att gå ut med väninnorna mm, mm.

Hennes klasskamrater kom med sina dockor, och gav dem till Meline för utställningen, och nu har hon en dröm, nämligen att hon som tack ska kunna sy likadana kläder till dem, som just deras docka har på sig!


Tyvärr hittar jag ingen bild att visa på den fantastiska utställningen.

Maj 15, 2016, Ukraina vann!!

 
 

Ukraina vann schlagerfinalen. Med en mycket känslofylld sång om deportationen av krimtatraterena 1944 till ett kargt Sibirien långt därborta. Vilka länder gav dem högsta poäng? De som vet vad det handlar om. De som upplevt deportationer. Dödsskjutningar. Svält. Och en helvetisk vardag.

Så vackert hon sjöng, Jamala. Vad tänker hon i dag? Hur kändes det att sjunga när segern var klar? Lycklig vinnare måste snabbt åter sätta sig in i sin farmors mammas öde och sjunga lika mäktigt som tidigare. Visst måste hon vara lycklig för att hon berättat om sin farmors mamma för minst 200 miljoner människor. Kan det betyda, att många, många människor har fått kunskap om vad som hände 1944. Kan det betyda att många, många fler människor kan förstå att så många andra människor upplevde samma öde i sitt ockuperade land? De som väcktes mitt i natten av män med vapen som gav dem en halvtimme att packa en väska för en resa, som de inte fick veta destinationen på, inte heller hur länge de skulle vara borta, de kunde inte veta om de skulle överleva resan, eller om de skulle överleva över huvud taget. Många, många skulle aldrig se sitt hem igen, eller de släktingar som slapp det ödesdigra nattbesöket.


Ordet deportation kan betyda så mycket, men de deportationerna som genomfördes i österut grundades bara i ondska och inhumanitet.


Jamalas sång ska spelas då och då i hela världen för att påminna oss om vad människor kan göra mot varandra. Vi ska påminnas om vad ockupationer betyder, och komma ihåg att människorna självklara rätt att få leva i sin kultur i sitt eget land aldrig får ifrågasättas. Det är inte självklart för alla.

30 april, 2016. Historiesynen skiljer sig.

Vi har just tittat på några avsnitt av den ryska filmen Mästaren och Margarita. Den är mycket bra och visas just nu på Axess TV. Den som verkligen är intresserad av hur livet var i Sovjet bör se den. Vi kan se hur fullständigt bisarrt, hur ologiskt livet var. Man kunde inte säkert veta från den ena stunden till den andra vad som skulle hända. Det är inte helt enkelt för en svensk att hänga med i handlingen, men se den och föreställ dig att livet är så. Och känn efter om det verkligen går att leva så. För sovjeterna var det nödvändigt.

En annan bisarr historia är den ryske utrikesministern Sergei Lavrovs beklagande över att de baltiska statern inte är tacksamma för att Ryssland lämnade dem utan våld. Inte helt rätt. Inte rätt alls om man inte värdesätter litauers och letters liv. Det var faktiskt skjutande och död i både Riga och Vilnius. Esterna slapp det men hotades med att tankbrigader och godsvagnar kördes in mot Tallinn, men som tur var användes de inte.

Annars brukar Kreml skilja på de baltiska staterna. I Litauen levde inte så många ryssar beroende på att många sköts eller dödades  av litauer under alla ockupationsåren. Därför behandlas de med större respekt av ryssarna. Letter och ester gjorde aldrig det, och ses som “fascistiska mähän, som inget vågar”. I lLitauen har man dessutom numera totalförbud mot alla sovjetsymboler. De ryska tågen som måste passera genom Litauen på resan mellan Ryssland och Kaliningrad måste ha gardinerna fördragna, och det får inte förekomma någon sovjetstjärna på loket, vilket annars är vanligt.

 

Lavrov anklagar också Natoländerna för att de trängde sig på Estland, Lettland och Litauen. Vilket, som vi ju vet, är en lögn. Margaret Thatcher hade lovat att inte ta med Baltikum och Polen i Nato, men de tjatade sig in, väl vetande att deras nya frihet var i fara utan det stödet.

Lavrov anser dessutom att ryssarna inte gör sig skyldiga till något fel, när de markerar mot Natos örlogsfartyg i Östersjön. Fartygen är  inkräktare, och en fara för freden, ditkallade av de fascistiska balterna.

 

I tidningen Õhtuleht läser vi att Lavrov också säger: Dessutom börjar man prata om att Sovjet ockuperade länderna, utnyttjade och exploaterade dem! Helt obegripligt. I dag kräver de sjuka människorna i Lettland dessutom en ersättning på 185 miljarder €. För vad? Är det tacken för att vi industriualiserade Baltikum, moderniserade och investerade enorma pengar där? Ja, vi investerade mer där än vi gjorde i det ryska Sovjet, sa han retoriskt.

 
I Lettland finns en kommission ledd av Ruta Pazdere, “Kommissionen för i Lettland orsakade problem i Lettlands infrastruktur under Sovjetåren” (ungefär). Hon menar att egentligen bör Ryssland betala 300 miljarder €, men då går Ryssland i konkurs. Men, säger hon, vi skulle nöja oss med en symbolisk kompensation, kanske på 1€, om de vidgår sin skuld och ber om ursäkt.

 

(Jämför gärna med hur många miljarder Västtyskland försökt  gottgöra Hitlers förbrytelser med och hur många tusentals ursäkter de uttalat.)

 

Lavrov  påståer också att de baltiska staterna sprider russofobin i Nato, och därmed är de skyldiga till rysskräcken inom Nato..

Av någon anledning menar Lavrov att det mest ryssofoba landet är Litauen. Ändå gav Litauen alla ryssar medborgarskap vid Sovjets fall. (De fanns inte så många rysktalande där som i Estland och Lettland.)

Vi undrar om Lavrov läst någon icke ryskspråkig historiebok sedan han slutade skolan. Hans syn på de baltiska folken sammanfaller med det Gorbatjov sa i Oslo, när han mottog Nobels fredspris. “Balterna förstår inte hur mycket de har Ryssland att tacka för.” Jag undrar om han kanske har ändrat åsikt nu. Han låter numera som han förstått mer av verkligheten än han fick lära sig i skolan under Sovjetåren.

Alla länder har sina historieböcker, och ska väl ha rätta att ha det. Men, visst är det rätt av esterna att kräva att de rysktalande i Estland ska läsa samma historieböcker som de estnisktalande. Hela landet är uppbyggt med den sanningen som grund.

Lustigt att Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Rumänien, Bulgarien, Ungern, Tyskland, m.fl, mfl., har en helt annan historiesyn än Ryssland och Lavrov.

April 23, 2016. En film av Ingmar Bergman.

Inte visste jag att Ingmar Bergman gjorde en film om ester och ryssar i Sovjetunionen 1950. Jag vet varför. Den är dålig. Till och med regissören själv tyckte det. Men den berättar om livet i Sovjet och hur det många gånger var för esterna i Sverige. De fick propaganda i sina brevlådor t.ex. 
Sådant händer inte här, heter filmen och stjärnorna är Signe Hasso, Ulf Palme och Alf Kjellin. 
 
Om man bara är väl införstådd med att filmen är dålig, kan man gott se den. Den visar alltså redan 1950 sanningen om hur det var att leva i Sovjetunionen, och hur man kunde förråda människor och misshandla dem.  Notera även en av huvudpersonernas och ett fartygs namn. Tips: Läs orden baklänges.
 
Den sågades direkt, och istället var det den sovjetiska propagandan som tog över. Om människorna i Västvärlden hade förstått hur livet var i det kommunistiska Sovjet, Kina, Kuba och andra länder verkligen var, då hade man inte gått i paraderna för Vietnam. Då hade man önskat vietnameserna ett bättre alternativ, som Sydkorea, Taiwan etc. 

April 21, 2016 Ännu ett svar på en fråga i kommentarerna.

Jag måste svara på frågan jag fick i kommentarerna angående min blogg

APRIL 10, 2016 ESTLAND ÄR ETT SPECIELLT LAND, som handlar om att esterna inte tror på medborgarlön. “Vi kanske har en mer realistisk syn på mänskliga svagheter”, säger socialförsäkringsministern.

Vad är det för erfarenheter mer specifikt ? från Sovjettiden ? undrar Jonas.

Ja, vad är det som skiljer esterna från oss? Vad är det för erfarenheter de har, som är så annorlunda än våra?


Att jag började skriva min blogg, var bl.a. för att jag ville att vi ska förstå vad de gått igenom. Under femtio år levde de ett eländigt liv, där allt var osäkert. Naturligtvis var de först åren medan Stalin ännu levde de allra värsta. Då stals deras egendomar och det mesta blev förstatligat eller blev kolchoser eller sovchoser. Allt under tvång. Många mördades och/eller deporterades. Många flydde för sina liv.

Jag har skrivit mycket om det.

De kunde inte slappna av. KGB fanns alltid i närheten. Godtycket var allenarådande. Stöld av statens egendom var vanligt, eftersom staten hade stulit av dem. Man kunde inte lita på någon egentligen. Till och med om barnen sa något olämpligt kunde föräldrarna råka illa ut. Vad var olämpligt? Ja, att man firade jul t.ex. Att man hade julgran. Att de berättade om livet under frihetstiden. Eller sjöng en gammal folksång. Ja, vad som helst kunde bli straffbart.

Man lärde sig ljuga, stjäla och ange.

I Sverige hade vi en kultur där man litade på varandra. Vi vill tro att alla människor är “goda”. Vi tror absolut inte att folk vill oss illa. Vi tror inte att någon kan komma på tanken att utnyttja vårt välfärdssystem på ett felaktigt sätt, för egen vinning. Och om det ändå händer, då blir de avslöjade och återbetalningsskyldiga.

Men så börjar invandringen av människor från andra kulturer. De är i behov av hjälp, och vi vill hjälpa. Det dröjer tills vi ser, att de tänker på ett annat sätt. Vi förstår inte att vi måste berätta för dem om hur vi tänker och hur vi gör i vårt land. Vi förstår inte hur olika kulturer skiljs åt. “Vi är ju alla lika!” Och så blir vi utnyttjade. Vårt välfärdssystem töms på pengar. Miljoner betalas ut till bedragare. Hur kan det vara så? Media vill inte berätta eftersom det är “rasism” att få oss att inse att vi är olika.

Sanningen är den, att vi är präglade av vår uppväxt. Det fungerar så. Vi lär oss tidigt vad som förväntas av oss och hur saker hänger ihop. I Sovjetunionen var livet helt annorlunda än i väst. I Estland minns man så väl hur det var, och man vet hur människorna blev, och de vill inte komma tillbaka till det osäkra livet.
 

April 15, 2016 Frihet eller inte frihet...

Tack, Jörgen Städje för din kommentar. Som är mer aktuell än någonsin. Vad förstår vi om de ryska avsikterna? Varför låter vi oss luras in i ett hörn? Varför kan vi inte sätta oss in i andras tankar och avsikter med deras handlande?
Svenska journalister reser till Estland och gör reportage om det "främlingsfientliga" landet. De reflekterar inte alls över vad som kan ligga till grund för det handlandet, som de klassar det som främlingsfientligt. Punkt. Sedan händer mycket värre saker. I vårt eget land, men vi är ju inte främlingsfientliga! Vi är goda människor som låter oss luras in i hörn. Vi låter Ryssland få en hamn på Gotland. Vi vill ju samarbeta!! Men att det kan finnas någon baktanke från Ryssland, det kan vi aldrig föreställa oss.
 
Nu har en svensk minister avslöjats med att äta middag med högerextrema från hans ursprungsland. Han har självklart umgåtts med dem i flera år. Det är inget märkligt i hans egna ögon. Men det borde det vara för oss andra. Vi vill inte riskera vår frihet i vårt eget land. Just det. Vår frihet i vårt eget land. 
Just det handlar det om när esterna inte vill ta emot människor i sitt land, människor som inte är intresserade av just Estland. Esterna har nyligen fått tillbaka sin frihet och SKA behålla den. De har levt i en främmande kultur i femtio långa år, och nu ger de inte upp! Ni som skriver om Estland, sätt er in i deras situation istället för att se dem uppifrån med "svenska ögon". 
I Sverige har vi en kultur! Vi lever fortfarande i ett fritt land, och vill inte förlora den friheten och den rättskultur vi arbetat fram under historien. Vi kan aldrig acceptera att någon extremist, varifrån han än är, får inflytande i vårt land! 
 
"Du gamla, du fria..." Vår nationalsång, som flera har försökt byta ut, den är vår, och den ska inte tas bort. Jag är svensk, och jag kräver att det är människor med förstånd, som styr i vårt land,
 
 

April 10, 2016 Estland är ett speciellt land.

Estland är ett speciellt land. Ett land jag alltid känt mig hemma i. Ett land som gör det absolut bästa av sina möjligheter. Där man lärt sig av livet, och använder sina erfarenheter. Ett land som håller ögonen öppna, och vet, att nya idéer ska granskas innan man tar dem till sig. Man förblindas inte av vackra ord. Man ser verkligen till innehållet först.

Detta kan vara svårt att förstå för människor med helt annan bakgrund. Det är så lätt att tänka illa om det man inte undersökt själv, bara för att det inte stämmer med de ideal man har hängett sig åt.

Ester kommenterar inte anklagelserna som kommer från oss i väst. Det tjänar ingenting till. De “ideologiska” lyssnar inte.  De vet ju vad som är rätt och fel. De tolkar andra folk efter de egna mallarna.

 

Estland utvecklas med rekordfart. När det gäller tekniken har de sluppit de första trevande åren med datorer. De fick aldrig hela kunskapen om den nya tekniken under sovjetockupationen. Men sedan, när de blev fria, då gällde det att snabbt sätta sig in i allt nytt, och utveckla det!

 Statsmisnistrarna.

Vad kan det lilla landet Estland med mindre ängen och en halv miljon invånare ha gemensamt med Japan som har över etthundratjugosju miljoner människor?

Kanske närheten till ett hotande land. Japan har både Kina och Nordkorea i sin absoluta närhet.

Just nu är statsminister Taavi Rõivas i Japan på statsbesök. Han har talat med Japans statsminister och de har deklarerat att Rysslands agerande i Krim och östra Ukraina är helt oacceptabelt, och kan inte förklaras eller normaliseras. De talade också om Nordkorea och deras totalt oberäkneliga beteenden.

De diskuterade också gemensamma försvarsfrågor och att utveckla samarbete i utbildningsfrågor.

De båda ländernas statsministrar delar synen på världen. De har också stor förståelse för varandras problem med sina grannar.

I Japan är många ester kända namn. Fler än i Sverige! De känner kompositören Arvo Pärt, dirigenten Neemi Järve, sumobrottaren Baruto och så lilla sagofiguren Lotte som i flera seriestrippar är sumobrottare!

 

Tillsammans med statsministern har också en affärsdelegation kommit till Japan. Ett företag utbildar japaner i engelska! Det estniska språkföretaget Lingvist. De har utarbetat ett system som underlättar språkinlärningen. “Learn a language in 200 hours”, eller “Kiirenda omakeeleõpet”.

 

Esterna har utvecklat systemet med idkort på nätet för säker inloggning, och japanerna har tagit efter.

 

Själv har jag i bekantskapskretsen en husmäklare som specialiserat sig på japanska kunder, som är intresserade av att köpa estniska bondgårdar, sommarstugor och lägenheter. Japanerna njuter bl.a. av att bo med mycket luft omkring sig, i motsats till det japanska livet där man är många på ett litet område.

 

Esternas syn på människan skiljer sig en del från den svenska. Vi tror att alla människor vill gott, och underordnar sig systemet eftersom det i grunden ska vara gott. Esterna har diskuterat medborgarlön, som Finland ska försöka genomföra. Esterna stöttar inte den idén. De vill inte hamna i samma situation som finnar och svenskar med enorma socialförsäkringsutgifter, som hela tiden ökar. Medborgarlönerna är tänkt att minska de utgifterna. “Vi kanske har en mer realistisk syn på mänskliga svagheter”, säger socialförsäkringsministern. “Att arbeta för sin försörjning måste vara prio ett.”

 

Ja, för människor som levt under andra förutsättningar, i en annan kultur, är det lätt att se hur man enkelt kan kringgå regler i Väst, och inte minst nu, när Panamamaterialet offentliggjorts, kan vi se hur alla, verkligen alla, kan frestas att se till sina egna behov istället för att följa regler. Nu måste vi sluta vara naiva i Sverige, och betrakta människor med esternas krassa ögon istället!

 

Ett annat problem som esterna sköter bättre än vi, det är problemet med hemlösa.

I Tallinn bor ca 600 personer under socialförvaltningens beskydd. Ungefär lika många väntar på att få komma med i programmet. Man är rädd för att hamna i ett “sovjetiskt system” med uteliggare och andra sociala problem.

Det hela går ut på att det inte får finnas uteliggare, och att så många som möjligt ska återbördas till samhället.

Tallinns vice borgmästare Eha Võrk berättar att det nu finns ett hus renoverat och bra att bo i, där ca 200 personer lever. Familjer (just nu ca 60) har en egen lägenhet och de ensamstående får ofta dela rum. I huset finns bestämda regler för att förhindra problem, t.ex. får endast en i taget vistas i tvättstugan. All upplysande text finns på estniska och ryska.

Nu vill man bygga fyra hus till för att täcka behovet. Viktigt är, att de inte ska ligga intill varandra. Man vill inte ha getton!

Att renovera räcker inte. Isoleringen i sovjetiskbyggda hus är urusel, eftersom uppvärmingen var i stort sett “gratis” på den tiden. På vintern blir det iskallt inomhus. Det kostar ofta mer att isolera än att bygga nytt.

Avsikten är att det ska vara fräscht och rent i husen. Det ska alltid finnas möjligheter till hjälp för de boende. Alla följer ett program för resocialisering. Men, alla går inte att “omvända”, några blir kvar i socialhusen.

Det är också lite problem att få personal. Rysktalande t.ex. vill inte ha sådana jobb.



Esterna och de två andra baltiska länderna har också ett annat specialgebit. Det visar sig på årets Venedigbiennal.

För balterna är arkitektur inte bara en vacker fasad. Det handlar också om energi, transporter, biutrymmen, vägar; ja helheten i infrastrukturen helt enkelt. Det tänkandet som inte fanns i Sovjet alltså! 

 

Varje stat får på biennalen 100 kvadratmeter för att visa landets speciella arkitektur, utom de baltiska staterna som delar på 2000 kvadratmeter. Esterna visar t.ex. Det snart färdigbyggda Folkmuseet i Tartu, letterna visar Rigas nya bibliotek, och litauerna Ignalina atomkraftverk med omgivningar. Dessutom visas ritningar på tunneln mellan Tallinn och Helsingfors, som inte är klubbad än, och Rail Baltica, järnvägen från Tallinn genom Lettland, Litauen, Polen till Tyskland. Det är ett stort och fantastiskt projekt.

Utställningen öppnas 27 maj, och kommer senare vandra runt i Europa och kommer till Estland nästa sommar.samt med Japan som har över etthundratjugosju miljoner människor?


April1, 2016 Vem är egentligen en äkta estländare?

Professorn i socialpsykologi, Anu Realo, har i en undersökning kunnat fastställa, att den är en riktig, äkta estländare som känner sig som estländare.
I Estland anser man att varhelst i världen man bor kan man vara estländare. 
Hur ska man ställa sig till detta i den situation vi befinner oss? Den allmänna meningen är, att den som kommer till Estland, delar estniska värderingar och vill leva i den estniska kulturen är också estländare. Man behöver inte vara född i Estland för att betrakta sig eller betraktas av andra som estländare. 
 
Två damer fick frågan på stan: "Hur ska en äkta est vara?"
Svaret: "De ska vara som vi, de ska vara glada och skratta."
 
Kanske är jag ändå estländare trots att jag har svenska föräldrar!

mars 31, 2016. Mail till Rapport


Mars 29, 2015. När man vet sanningen är det alltid fel i media.

Vi har varit med om det här förr.
Ska jag våga tro på vad de säger i Rapport?
Ska jag över huvud taget våga lita på media?
 
Ett inslag om Estland i Rapport! Bra! Trodde jag.
 
Journalisten Hasse Svens rapporterade om esterna och deras flyktingar. Det handlade bl.a. om dumheter att de 700 kvotflyktingar esterna ska ta emot under ett år, nu skulle bli 345 på två år. Det måste i så fall ha blivit ändrat sen i går! Då gällde nämligen 700 på ett år.
Vad esterna däremot gör, är att kontrollera så mycket som möjligt; att det inte är terrorister som kommer, till exempel. Det är väl självklart, att ett litet land som Estland, med de fruktansvärda erfarenheter de har av deportationer och okontrollerat mördande av oskyldiga männskor i ett främmande kulturklimat i deras eget land, att de är extra försiktiga! 
 
I Estland skrivs det om Sverige. Om bränder av bilar, no-go-områden där inte ens polisen går in ensam. Det skrivs om mord och mordförsök. Om att flyktingarna i Sverige är så många, och att det saknas bostäder för alla. Om stor arbetsbrist. Att flera av de unga muslimska flyktingarna, fler än i andra europeiska länder, återvänder till sina ursprungsländer för att kriga med IS, och allt detta skrämmer dem. Kan en svensk förstå det?
Esterna vill leva ett lungt liv. Äntligen. Detta lugna liv ska inte behöva ta slut redan efter 25 år av frihet och demokrati.
 
Dessutom måste de lösa problemet med alla rysktalande, som inte vill lära sig estniska, och inte vill inordna sig i det estniska samhället. "Narva är ockuperat av esterna." Så sa vår guide i Narva en gång.
 
De har Ryssland som närmaste granne i öster. Ett land som hotar dem och t.o.m har gått in och tagit hand om estnisk säkerhetspolis på estniskt område, och sedan ljugit och påstått att esten var på ryskt område. Kan esterna behöva en säker gräns mot Ryssland? Kan t.o.m en svensk journalist sätta sig in i den situationen?
 
Jag har en bön till SvT. Sätt in en reporter att rapportera om Estland som känner till landet. Någon som kan rapportera med djupoare bakgrundskunskap. Estland är ett land med så mörk bakgrund, så olik vår, att kunskap behövs. Är det lika okunniga reportrar på andra ställen också? Vet de verkligen något om Turkiet, SydAfrika etc? 
 
Det är inte första gången det uttrycks felaktigheter och fula vinklingar om Estland i våra media. Jag har skrivit om det vid flera tillfällen. Och: Jag vill inte skämmas för att jag är svensk!!!

Mars 27, 2016 Märkliga uttalanden; Minnesmärke mm.

Som jag berättat om flera gånger är det stora problem i Estlands största parti, Keskerakond/Centerpartiet. Det är inte bara det, att ordförande Edgar Savisaar har avslöjats med stor korruption, eller att han numera inte tål sin tidigare vice ordförande, Kadri Simson, för att hon ställde upp mot honom i partiets ordförandeval. Det är inte heller bara det att partiet fått pengar från Ryssland, eller att deras EU-representant Yana Toom röstat enligt Moskvas önskemål i EU-kommissionen.

Nej, nu har en av partiets medlemmar Viktor Vassilijev haft en monolog i radion, med minst sagt märkliga åsikter.

 Viktor Vassilijev

"Jag förstår mig inte på EU. De släpper in gränsöverskridare utan papper. Vi har lärt oss, att om någon olovligen tar sig över gränsen ska vi 1. Varna personen. 2. Skjuta i luften. 3. Skjuta på dem. 4. Köra över dem.”

Dessutom anser han att skolagan ska återinföras, och kvinnor i tvivelaktiga sysselsättningar eller med funktionshinder ska steriliseras. “Alla möjliga idioter överlever sin förlossning, och barnen blir sedan ofta ännu mer korkade.”

Vassilijev sitter i parlamentet, och parlamentets ordförande Erki Nestor kommenterar det hela med: “Den som får en plats i parlamentet måste först i ed lova att aldrig göra något uttalande som kränker någon annan människa. Det Vassilijev  sa i radion har kränkt många. Parlamentets arbetsgivare är väljarna, och vi får se vid valet 2019 vad de säger om sådana uttalanden. Visst kan jag tänka mig att några applåderar, men om de är så många att han åter väljs, då är det förskräckande.”

-----

 Krista Aru

Det var val till ordförandeposterna i parlamentet nyligen, och en som ställde upp var Krista Aru, Vabaerakond/Frihetspartiet. Om hon blev vald skulle hon genast ta bort ledamöternas möjlighet att leasa bilar på väljarnas bekostnad. "Varför ska vi, med våra höga löner ha leasingbilar som andra betalar? Många andra har mycket lägre löner än vi. Sådana dumheter måste bort!”

Jag kommer då att tänka på när det var ekonomiska problem i världen och alla i Estland, även politikerna, fick sina löner sänkta för att klara krisen. Vid en liknande situation på 1990-talet sa man i Sverige. "Nej, inte ska vi sänka riksdagsmännens löner, de är ju så få att det betyder ingenting." Jag kan aldrig glömma det. Det är ett uttalande, så naivt och helt utan förståelse för de vanliga människornas situation; deras väljare. Så resonerar man inte i Estland.

 Erki Nestor
 

När ordförandevalet var klart, och Erki Nestor, SDE/socialdemokrat, hade blivit vald lämnad han en bukett rosor till Krista Aru, Vabaerakond. Då stack en partikamrat en likadan rosbukett i hennes hand, som hon genast lämnad till Nestor. Det var så snyggt gjort!

-----

Man har också beslutat att uppföra ett stort minnesmärke över kommunismen offer i Maarjamäe, på platsen i Tallinn vid Östersön där Sovjetunionen reste ett monument över deras seger mot esterna. Det kallas “Bron till Finland” i folkmun.

Hur det ska se ut är inte bestämt. Förslag ska vara inlämnade senast den 30 maj.

 

Kalle Kommissarov, ansvarig för tävlingen säger att de tänker sig:

1. En mur med alla namnen på alla kommunismens estniska offer.

2. En tavla med de mördade estniska officerarna.

3. Förslag på officiell minnesplats.

4. En minnesplats för gåvor: blommor och ljus.


När detta är färdigt, då kanske besökare kan få klart för sig vidden av det lidande esterna utsattes för. Då kanske världen kan få klart för sig varför ester klädde sig i tysk uniform, och man kan sluta att kalla dem nazister och fascister. De var, och är fortfarande, ett litet folk som fått kämpa, och riskera livet för sin frihet!

mars 26, 2016 De nya esterna.

 
Den estniska flaggan är hissad på tornet Långe Hermann.

Nu ska jag berätta om hur man kan, och bör, agera för allas bästa. Det är så fint att se hur Estlands makthavare arbetar i vår svåra tid med flyktingarna som söker sig till Europa. Man ser så tydligt skillnaden mellan ett land som tagit sig ur stora svårigheter och en förlust av självständighet, egen kultur och sätt att se på livet, och ett land, ett folk, som aldrig varit med om något sådant.

Estland har lovat ta emot 700 kvotflyktingar under 2016. De ska välja komma till just Estland, helst ha en kristen kulturbakgrund, intresserade av estnisk kultur och vilja bli ester.

Nu har de första sju kommit. Det är en irakisk familj på fem personer, en syrier och en jemenit. Men innan det blev klart att just dessa skulle få komma undersöktes noga att

1. De sannolikt inte var terrorister och hade sådana kontakter.

2. Att de hade verkligt skyddsbehov

3. Att de förklarade hur och varför de flytt från sitt land.

Dessutom fick de information om Estland, estnisk kultur och levnadssätt. De fick veta vad som inte är tillåtet, om relationen kvinna - man, relationen mellan lärare - elev. De fick veta vad som förväntades av dem själva, om ekonomi och att de förväntades söka och ta ett arbete.

Därefter fick flyktingarna en viss betänketid och meddelade sedan att de accepterade och gärna ville komma till Estland.

Dagen för deras ankomst meddelades inte allmänheten i förväg, men de har nu anlänt och installerats i sina bostäder. Därefter var det hälsokontroll och de registrerades på arbetsförmedlingen. Barnen introducerades i sin skola, och de träffade sina stödpersoner, som utsetts i förväg. I skolan finns också förberedda stödlärare. Undervisningen sker på estniska.

Utbildningsministeriet säger, att barnen behandlas som alla barn, ev. speciella behov visar sig så småningom. Vi är beredda.

Chefen för gränspolisen talar om säkerhet. " Det vi undersöker är skyddsbehovet, om de förstår vad Estland är och om de vill leva i vårt samhälle . Vi kontrollerar om de har kontakt med terrorister eller kan misstänkas vara det. Det viktiga är att förklara varför vi skiljer oss från andra ´generösa´ länder i Europa. Hittills har vi sagt nej till ett tio-tal flyktingar. I första hand ser vi på deras dokument och diskuterar kring dem. Det får ta den tid som behövs, ibland en dag, ibland flera dagar."

På frågan om hur många som sökt sig till Estland svarar han: "Inte så många, eftersom de inte vet något om vårt land. Men vi berättade om vårt lilla land, med en liten befolkning, och ännu inte så många flyktingar. Det såg de som positivt, men när vi berättad om klimatet, då tyckte de att det lät lite jobbigt. Men de tvekade ändå inte."

Grekiska myndigheter har valt ut tolv nya flyktingar till Estland. "De är från Jemen, Syrien och Irak. Vi håller på att gå igenom deras papper. Är de ok, då åker vi ner för en intervju. Vi tar högst emot femton flyktingar i taget. Vi anser det viktigt att vi kontrollerar allt grundligt. Vi har nog av etniska problem utan flyktingar. Vi kan inte öka bördan."


Visst är detta värt att studera. Ett litet land i ett utsatt läge, måste vara noga med att landet inte råkar i nya svårigheter. Att med öppna ögon se verkligheten handlar inte om att inte välja hjälpa människor i flykt, det handlar om att inte skapa livsfarliga situationer varken för dem eller det egna folket.

Maktmänniskor.

Jag hörde just någon säga, att om man vill att Savisaar ska få mindre inflytande, då ska man sluta skriva om honom. Vi kan läsa om honom så gott som varje dag. Det stärker honom, även om det är negativa saker som skrivs. Men det är svårt när åklagaren har nya åtalspunkter; när han gör saker som kan drabba Estland etc. Och en bloggare, som jag, borde kanske hitta andra viktiga saker att skriva om. Men jag är klart oroad av att en man riskerar Estlands frihet. Även om Nato finns här.
Om vi tänker oss att Putin skulle känna sig hotad som president för Ryssland. Vad skulle han göra. Inte skulle en maktmänniska som han, lämna sin plats. Nej. Då skulle risken vara stor, att han skulle göra något drastiskt. Varför ska andra människor få leva, om hans liv är i fara? Då kan en sådan man som Savisaar vara en reell fara för sitt land.
Människorna i Estland vet hur det är att leva i ett ockuperat land. De vet hur det är att leva i krig. De vet hur det är att leva i en främmande kultur. Låt det aldrig hända dem igen!

Mars 20, 2016. Savisaar har talat i Moskva.

Alltid denne Savisaar. Men finns det en partiordförande, som är beredd att göra vad som helst för att behålla makten, då måste man hålla ögonen på honom. Det verkar som om han är t.o.m. är beredd att offra sitt lands frihet. Han är nu i Moskva har hållit ett föredrag för studenter i statsvetenskap vid Moskvauniversitetet. Han jämförde sig med Jaan Poska, mannen som skrev under fredsavtalet i Tartu 1920. Savisaar själv  har samma goda förbindelser med Moskva som Poska hade, menar han. Han sa också att han inte gillar EU:s aggressiva politik mot Ryssland utan vill arbeta för goda grannrelationer. Han menade att Keskerakonds goda samarbete med Putins parti Enade Ryssland skulle ses som en förebild för resten av Europa.

Det hans huvudämne skulle vara, var att berätta om hur Tallinn växer. Där kunde han visa på betydelsen av stadens bostadsstiftelse och gratis kollektivtrafik.

Som åhörare fanns bl.a. också Maria Jufereva, stadsdirektör för Lasnamåe, som är en stadsdel i Tallinn bebodd av till största delen rysktalande, och den tidigare ordföranden för de ryska järnvägarna Vladimir Jakunin, som skänkt pengar till en ny kyrka i Lasnamäe och till partiet. Det var en stor skandal i Estland när detta uppdagades. Jakunin har växt upp som huligan i Pärnu, hans pappa var sovjetisk stridspilot och kallade esterna “fascister och vita judar”, och är en god vän till Savisaar. Se min blogg från Dec 31, 2010.

 
På väggen fanns en bild av Yana Toom, rysktalande EU-parlamentariker vald av  Keskerakond, och numera vice ordförande i partiet. Hon ses då och då i rysk TV i debatter och lekprogram, och har röstat i EU enligt Moskvas önsemål.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0