.

Jag tror nu, att jag åter kan ägna mig åt bloggen. Under tiden har mycket hänt i Estland. 

 

En intressant sak, är hur man har hanterat problemet med Edgar Savisaar, som har fått träda tillbaka i sitt parti, Keskerakond. För några dagar sedan, meddelade hans försvarsadvokat att han var för sjuk, och antagligen inte skulle orka med en rättegång. Varpå åklagaren förklarade, att så fungerar inte rättvisan i Estland. Rättegången måste hållas, men om Savisaar är för sjuk, då får han utebli.

Sedan talades det om reklamen han lät sätta upp upp över hela Tallinn inför förra riksdagsvalet. Han har förklarat att det inte var politiska bilder, det handlade bara om Tallinn, och därför  lät han staden betala. -För en vanlig människa var det helt klart politiska budskap och enorm reklam för hans parti-. Nu har han personligen ålagts att betala mer än 116.000 Euro för sina politiska affischer över hela stan, eftersom det inte finns något beslut i partiet om detta. Partiet lovar nu att lägga ut beloppet och och dra det från hans kommande löneutbetalningar från partiet. De har beslutat att "anställa" honom som partiets rådgivare. (SIC)

Historien om Savisaar och hans vänner i ryska nomenklaturan kommer fortsätta.

 

I dag såg vi en film om Sibirien.

En ung estnisk pojke tvingades att "frivilligt" mobilisera sig till Röda Armén 1941. Han flydde först till skogs liksom många andra. När de kom hem för att hämta mat, fick han veta ultimatumet:  "om han vägrade skulle familjens hem brännas ner och hans familj skulle skjutas eller torteras."Han hade inget val. Han anmälde sig till den kommunistiska armén.

Hans helt fruktansvärda historia kan man se här:

http://upnorth.eu/gulag113/

I går fick vi i Aktuaalne Kamera höra en ryss som talade om Estland, Keskerakond och Enade Ryssland. Han förstod inte varför de övriga estniska partierna inte vill ha samarbetet med Enade Ryssland. "Ett tiotal partier i Europa deltar i våra diskussioner", sa han.

Då undrar jag: Vilka partier är det? Naturligtvis Marine le Pens parti och de andra som fått ekonomiskt stöd från Putin. 

Vad pratar de om?

Riskerar de vår säkerhet?

Är det som när europeiska kommunistpartier var medlemmar i Komintern på Stalins tid? Det fick ju förfärliga följder, då Stalin dömde många av ledarna till döden. 

 

En annan sak, som man pratar om i Estland nu är, att en föreslagen utrikesminister i USA har sagt att Estland är som en förort till S:t Petersburg. Vad betyder det för esterna och säkerheten?

Nu har det gått mer än två månader sedan jag skrev senast. Så mycket har hänt! 

 

1. Estland har fått en ny president. Valet var inte lätt. Många ville ha uppdraget. Och med ett fult spel i bakgrunden blev resultatet att ingen kunde väljas till jobbet. Keskerakonds dåvarande ordförande Edgar Savisaar hade bestämt att det var hans gamle vän Siim Kallas som skulle väljas. Valet sker i riksdagen, och han beordrade att hans partikamrater skulle välja just Kallas och inte partiets egen kandidat, Mailis Reps. När sista valmöjligheten återstod fick de välja mellan Siim Kallas och  Allar Jõks. De från Keskerakond, som inte ville ha Kallas, la ner sina röster, och ingen kunde väljas. Då ville ingen av presidentkandidaterna fortsätta. 

Resultatet blev att den "svarta hästen" Kersti Kaljulaid blev Estlands första kvinnliga president. Hon är 46 år, och jobbade i EU i Europeiska Revisionsrätten. 

 

 

Jag ser det som en framgång att man valt en kvinna som inte jobbat i politiken, men hon har varit medlem i det liberala IRL.

 

2. En minst lika stor händelse i Estland är, att Edgar Savisaar valdes bort som ordförande i Keskerakond. I hans ställe är nu Jüri Ratas, 38 år ordförande. Det var ett platt fall för Savisaar, och stora händelser sattes omedelbart igång. Ratas är nu tillsammans med Kadri Simson, 39 år, partiets ledning. Även några av Savisaars ryskvänliga partikamrater finns med i styrelsen, t.ex. Yana Toom, dock i minoritet.

Det första som hände var, att Ratas påföljande dag anmälde misstroendevotum för statsminister Rõivas, och fick med sig de andra partierna (även regeringens koallitionspartner) och han tvingades avgå. Nu diskuteras hur en ny regering ska se ut. Rõivas Reformparti ser just nu ut att förlora och andra partier går in i en ny koallition med Keskerakond. Det diskuteras vilka som blir de nya ministrarna, och vi väntar på resultatet. Jüri Ratas blir med all sannolikhet ny statsminister.

När Savisaar försvann blev Keskerakond ett rumsrent parti. Omedelbart.(SIC)

Ratas föreslog att Savisaar skulle bli ständig hedersordförande i Keskerakond, men Savisaar själv säger. "Vänta till nästa år, då kommer jag tillbaka."

 

Det har hänt en hel del sedan jag rapporterade senast. Mest handlar det om presidentvalet, som är komplicerat. När det gäller Reformpartiets kandidat, var det Siim Kallas som blev officiell presidentkandidat. Han har varit Riksbankchef, partiledare, finansminiater, premiärminister, Estlands första EU-kommissionär.
Nuvarande utrikesministern lär ha uttalat att hon är missnöjd med att det inte var hon, som blev partiets kandidat, men det förnekar hon i dag. Hon är nöjd som det är. “Jag vill inte förstöra något”, säger hon.

I Estland börjar alla skolor den 1 september, och det är en viktig dag för alla. Det är en högtidsdag. Alla skolor gör något extra.
I en skola i Ida-Virumaa, Sonda, var det bara en flicka som började första klassen. Men hon var inte orolig. Hon får gå med andra i en befintlig klass. Hon känner redan alla i skolan, byn är så liten. Det är ett rysktalande område, men rektorn och eleverna talade bra estniska.
Flickans lärare sa, att klasserna är så små, att hon lär känna varje elev väl, och kan hjälpa alla.
Den lilla flickan fick en ros av rektorn.

I en skola i Pärnu såg vi hur rektorn högtidligt gav alla förstaklassare detas första lärobok, ABCboken.

I Frankrike börjar skolan med att lära alla elever hur de ska bete sig vid ett terrordåd. Hur de ska gömma sig etc. Esterna hoppas de inte ska behöva ha den undervisningen.

En annan nyhet är att Estniska Ockupationsmuseet har två nya utställningar, som vi ska gå och se.
Den ena handlar om anfallet på Tjeckoslovakien 1968. Den visar en ung student, som satte eld på sig själv i protest, och som avled på sjukhus några dagar senare.
Studenten tände folket. Han har blivit symbol för kampen för frihet. En kamp som har blivit aktuell igen efter alla hot från Ryssland.
Under och efter 1968 spreds lögner i media, att det var Väst som utfört dåden.

Den andra utställningen gäller massakern i Katyn, då 22000 militärer och andra sköts. I media sa Sovjetmakten att det var tyskarna som var skyldiga, och det var förbjudet att över huvud taget prata om det som hänt. Det var inget att diskutera om; självklart att nazisterna var skyldiga. Alltid nazisterna.

Tallins hamn har problem igen. De har beställt nya färjor som ska gå mellan hamnen och de stora öarna, men de har blivit ordentligt försenade. En fördyring som kommer kosta minst 5 miljoner Euro.
Den turkisktillverkade båten blir klar i november, och den polsktillverkade i bästa fall i januari. Under tiden måste transportproblemen lösa sig. De ska hyra ett fartyg för en enorm summa, ägaren kräver nämligen årshyra.

Den estniska sjukkassan har gjort en förlust på ca 33 miljoner. Frågan är var pengarna ska tas.

Det var ett inslag i svenska nyheter häromdagen. Det var en turist, en kvinna, som hade fått ett skärsår på benet, och blev körd till olika vårdplatser för att få det sytt. Det lyckades, men tog alldeles för lång tid. Hon tvingades åka 30 mil. Vi kan jämföra med vad som skulle hänt i Estland. Man ringer 112 och bestämmer om Kiirabi, ambulansvården, ska komma, eller om man ska åka in till deras mottagning. De kommer mycket fort, och allt är klart på nolltid. Så skulle vi ha det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mail till tidningen Skriva i dag:

Hej

Jag är prenumerant på Skriva, som jag alltid tycker om att läsa, men nu är jag oerhört besviken. På tidningen och på hela Media-Sverige.

Bokmässan i Göteborg är en stor händelse, och jag har länge tänkt åka dit, men nu är det definitivt stopp för det. Trots att jag gärna skulle besöka er monter och lyssna på föredrag.

Jag måste fråga: är allt mediafolk blinda för vad som hänt i det gamla Sovjet? Lenins, Stalins och Trotskijs skapelse? Tänker då utställarna att alla de miljoner människor som dödades av dem förtjänade det?

Är det skillnad på liv och liv?

En människa som arbetade som journalist; en läkare; en polis etc. etc. Är de mindre värda än en jude, homosexuell eller zigenare?

Vad tror ni att Juhan i Estland gjort när han sköts av Röda Armé-soldater vid tågstationen i Nõmme 1944 framför alla andra där? Jo, han hade, i det fria Estland, arbetat som hjälppolis under sommarloven från universitetet. Hans hustru Nilla deporterades till Sibirien pga hans brott, och var mycket nära döden. Det är två öden i Sovjetunionen. Två av flera miljoner.

Tänk på alla ukrainare som svalt ihjäl för att Moskva måste ha deras mat! De är minst sju miljoner öden av ca tjugo miljoner i Sovjetunionen.  

Men på bokmässan hedrar man Lenin med en bokhörna! Varför är Lenins mord inte lika ondskefulla som Hitlers? Ärligt! Svaret i ett rättsamhälle bör vara, att det alltid är förbjudet att ta någon annans liv. Vi ska inte hedra mördare, inte en som menade att “Om bara 10 % lever efter världsrevolutionen, men alla är kommunister, då har vi vunnit."

Eller Stalins ord: “Utan människor, inga problem.”

Det märkliga är, att människor har inget värde i sig, för dessa herrar. Det är deras egen “tro”, som ska överta världen, enligt världens kommunister.

Jag vill bara veta, om Skriva håller med Bokmässan, att nazism och Hitler är ondska, men Lenin och kommunismen är helt godkända.

Med vänlig hälsning

Karin

Det kan medföra svåra komplikationer om man uppger sitt namn och menar att kommunism är lika ondskefullt som nationalsocialism, därför vill jag inte att mitt namn påubliceras, -om ni skulle fundera på det.

 

I förrgår var det 25 år sedan Estland fick sin frihet igen. Det firades stort i landet.

 

Men. I Svenska Dagbladet publiceras naturligtvis en tendensiös artikel om den fria republiken. Jag kan inte förstå varför vi aldrig kan få sanna berättelser från Estland.

http://www.svd.se/25-ar-efter-frigorelsen-jag-kanner-inte-friheten

– Människor i Estland var tryggare under sovjettiden och arbetslösheten lägre, säger Paulina. Rösten är raspig, hennes ögon gråblå som havet.

Paulinas barnbarn, 36-åriga Olga säger att de inte känner sig som en del av befolkningen, även om det finns det som förenar:

– Nu har både estländare och ryssar dåligt med pengar, säger Paulina, som går med raska steg på den mjuka sanden.

Detta stämmer inte. Esterna var absolut inte tryggare under sovjetockupationen. Det är en fruktansvärd lögn.

Man visste inte vad som kunde hända i nästa ögonblick. Bara ett litet exempel: Man kunde när som helst bli kallad till KGB för förhör, och därefter kom ovissa följder. Vår unge släkting Enno, blev kallad till förhör hos KGB. Varför? En kompis hade skvallrat om att han hade en IKEA-katalog hemma. En katalog som vi lämnat kvar vid vårt besök 1978. Han släpptes, som tur var, men sådant skapade inte trygghet.

Man fick inte sjunga eller lyssna på de gamla estniska sångerna. Malle har berättat om en arbetskamrat på apoteket som kom inrusande när hon hörde att någon lyssnade på just en sådan melodi på radion. Hon ändrade snabbt program på radion.

Man hade fyra ansikten. Ett man visade upp utomhus, ett på arbetsplatsen, ett med vänner och ett med familjen. Och det var fullt allvar. Man måste hela tiden vara på sin vakt.

 

Inte kan det vara trygghet att vara ute på lördagskvällen, kanske på väg hem från en kväll med vänner, och så möts man av en milisman, som anhåller den gående för att vara för berusad. Kanske hade du inte ens druckit alkohol, men milisen hade ålagts att skicka ett visst antal i fängelse den kvällen, och fattades någon, ja då tog de vem som helst.

Så gick det ju också till vid deportationerna till Sibirien. KGB hade fått ett antal att deportera, och hittades inte alla. Då fick man ta vem som helst. Och det gjordes. Barn och gamla skickades verkligen på den långa resan till Sibirien.

Alla fick inte den medicin de behövde. Däremot fick alla KGB-medlemmar allt. Detta gjorde t-ex- att Malle fick tillåtelse att resa till Australien på semester. Men familjen måste lämnas kvar.

Bemötandet i affärerna var under all kritik. När nya varor kom till butiken, då ringde biträdena till sina bekanta, fr.a. ryssar, som på då sätt alltid kom först i kön. För övriga var det osäkert om de skulle få mat för dagen.

Otryggheten levde kvar ännu en tid. Tallinn, 1991. Det ringer på dörren hos Anne och Ülo. Anne går och öppnar, Ülo ställer sig gömd bakom en annan dörr, precis som han alltid gjort under ockupationsåren, men han hör vad som sägs. Han ser mycket orolig ut. Under sovjetåren kunde när som helst någon ringa på dörren för att t.ex. hämta mannen i huset för militär tjänstgöring. Så gick det till när olyckan hände i Tjernobyl. Många ester skickades dit utan skyddsutrustning.

Tillbaka till ockupationsåren: Om alla var så trygga, varför hade de då madrasserade ytterdörrar?

Jag skulle aldrig känt mig trygg att bo i ett hus som byggts och inte renoverats under den sovjetiska ockupationen. Ingenting renoverades. Den är dragig, inte isolerad, rören läcker, och om den ligger i stan, då har främlingar flyttat in. I de lägenheter i huset som vår släkt ägt innan Sovjet stal det, där bodde tre olika familjer i varje lägenhet. Tre familer som inte kände varandra från början. Inger det trygghet? Alla människor hade rätt till 9 kvm utrymme. Så fort någon flyttade, måste någon annan flytta in.

 

Nej, om ni vill höra sanningen, då ska ni skicka en reporter, som kan bakgrunden; som talar estniska, och som kan vända sig till den estniska befolkningen. Vi måste komma ihåg, att den rysktalande befolkningen ser på rysk TV och får därmed rysk propaganda. Numera vet vi även i Sverige hur man tummar på sanningen där. Inte bara tummar, man ljuger. Jag har tidigare berättat om hur en grupp ryssar reste till Tallinn och ställde sig utanför riksdagshuset för att protestera mot att de fick lägre pension är esterna. Det sas så i rysk TV. De for inte hem förrän en rysktalande riksdagsman talade om för dem att de var lurade. Det fanns bara en tariff för pensionärer.

 

Hur många journalister skickades till Estland under ockupationen för att höra hur esterna hade det? Jag minns ingen!! Intresset fanns inte. Den ryska propagandan hade lyckats. Alldeles för många svenskar ansåg att esterna levde i paradiset, och de som deporterats till Sibirien hade “gjort sig skyldiga till något”. Även lilla 6-åriga Evi Juhani då? Bara ett av de estniska barn som placerades i sibiriskt barnhem pga att hon var “skyldig” till något.

 

Res gärna i Estland! En rundtur. Särskilt om du inte varit där sedan 1990-talet. Se hur hela infrastrukturen har blivit helt annorlunda.

Numera är de stora vägarna målade, har skyddsräcken där det behövs och vägskyltar likaså. Reparationerna har åter satt fart efter finanskrisen 2007-08. Allt avstannade då, och esterna lärde sig smärtsamt hur svenska banker fungerar i kris. Kunde man inte betala sina lån, då fick man gå från sitt hem, men lånen var kvar. Det var en klar otrygghet. Nu har mycket hänt igen. Kommer ni ihåg hur det såg ut och luktade i städerna 1991? Förfall! Förfall!

När Estland förberedde sig för “seglar-OS 1980”, och vi var där 1978 och såg att man börjat reparera hus i Gamla Stan, då sa Tallinns vice stadsarkitekt till oss: “Kom tillbaka om treår, så kommer ni se hur allt förfaller igen.”

 

Men priserna då?  Det största problemet är de låga lönerna. Men priserna är höga, precis som i andra EU-länder.

Det tror man görna, men vi kan försäkra er, att det mesta är billigare i Estland än i Sverige, även om priserna gått upp. En kartong med tio ekologiska  ägg kostar motsvarande mellan 8 och 11 kronor i Estland, I Sverige kostar de ca 25-35 kronor. Det var det första jag kom att tänka på…

http://www.weske.ee/index.php?route=product/category&path=67_69 Ett annat exempel. Jfr dessa priser med de svenslka!

Shop for köpa stadscykel on Google

Kanske ska jag betona, att mormor i Sillamäe, som talar om dagens otrygghet, att hon är ryska. De flesta rysktalande i Estland har inte förstått att de inte är vanliga invandrare. De skickades till Estland för att så småningom utplåna den estniska kulturen! Före andra världskriget fanns nästan inga ryssar i Estland.

De spelade “herrar”. En släkting berättade om en estniska som gift sig med en ryss. När de hade släktkalas och de pratade estniska, skrek ryssen: “Sluta med det där ögonblickligen!! Annars ser jag till att ni hamnar i Sibirien!” Och det var ett reellt hot. Det kan jämföras med när vår släktings granne för 10 år sedan hade tröttnat på sin man, och på fullt allvar gick till våra släktingar och frågade: “Hur gör man nu? Kan man se till att han kommer till Sibirien?”

Gissa vad!!!!

 

Tre estniska flickor har skrivit in sig i olympiadernas historia. Inte för att de fått medalj eller så, men för att de tävlar i samma gren: maraton. För att de är systrar. Och för att de är trillingar!!!

Lila, Lily och Liina Luik heter de.

Lily sprang sitt personbästa 2:48,29 och kom på plats 97.

Leila kom på plats 114.

Liina blev tvungen att bryta pga. höftproblem.

 

Men ändå: Trillingar som startar samtidigt i en OS-tävling, och är från Estland!

 

Tyvärr kan jag inte ladda ner bildet i dag. Antingen är de fel på min dator eller sitter felet i datormusen. Ledsen. De ser nämligen precis likadana ut.

 

Vladimir Putin har avsatt sin närmaste man, Sergei Ivanov. Istället får Anton Vaino träda in i Säkerhetsrådet.

Anton Vaino föddes i Tallinn 1972. Har haft olika poster i Putins administration sedan 2002, och blev dess chef 2011. Han är helt och hållet rysk, och minns säkert inte mycket från sin tid i Estland.

Man hör: “Det är en skam för Estland att en av Putins närmaste medarbetare har ett estniskt namn.” 

 Karl Vaino, född i Tomsk 1923. Han jobbade tidigare vid järnvägen i Estland, ett säkerhetsklassat arbete, och tillåtet bara för ryssar.

Efter att han avgått som generalsekreterare flyttade familjen  till Moskva, och när han fyllde 90 år publicerades en berättelse om honom i estniska tidningar:

Karl Vaino hade varit i ett ärende i Narva under sin tid som generalsekreterare, och var på väg hem. Det var sent, och mörkt ute. Efter att ha kört några mil stannade chauffören bilen i Arkna, en by i Rakvere kommun, och förklarade att han måste ut och kissa. Han öppnade sin dörr, och gick ut. Då tänkte Vaino, som satt i baksätet,  att det var lika bra att passa på, så han gick ut från andra sidan och ständgde sin bildörr efter sig. Chauffören kom tillbaka, satte sig och körde vidare till Tallinn. När han var inne i stan frågade han “Ska vi till bostaden eller någon annanstans? Han fick inget svar. Då vände han sig om, och såg till sin fasa att Vaino inte satt i bilen.

Vaino själv hade förvånad sett hur bilen körde därifrån, och började gå för att se om han kunde hitta någon, som kunde hjälpa honom. Det var vinter och mycket kallt. Vaino var skräckslagen för att ett större estniskt sällskap skulle hitta honom. Skulle han då bli misshandlad? Kanske dödad i mörkret. Han var ju en ockupant.

Han såg ett ljus långt borta. De visade sig vara en lada med kor. Alla dörrar var låsta, som överallt i Sovjet-Estland. Inne i ladan fanns en vakt, som vägrade att öppna dörren. Vaino talade dålig estniska, så vakten bad honom gå därifrån i tron att han var en stråtrövare. Då började Vaino skrika på ryska bl.a. “Lenin”, “Stalin” etc. Då vågade vakte inte vägralängre,  utan öppnade dörren och Vaino fick komma in. Han såg en telefon och ringde till partikansliet i Tallinn, som hade bevakning dygnet runt.

Tallinn ringde till Rakvere partidistrikt, jagade upp partisekretaeraren och befallde honom att hämta Vaino och köra honom till Tallinn. Han fick stränga order att ha extra bensindunk med sig, eftersom det inte fanns några bensinstationer på den här tiden. Man tankade om en tankbil dök upp. (Det var vi med om 1978)

Vi ser hur den kommunistiska mentaliteten är/var: Herre-slav. Chauffören talade aldrig med Generalsekreteraren. Han väntade bara på order.

Alla dörrar var låsta i hela Estland, och vakter ställdes ut för att bevaka lador och andra förrådsbyggnader. De hade blivit av med så mycket vid olika raider.

Esterna betraktar Vaino ungefär som norrmännen ser på Quisling. Men de vill inte se honom som est; han är ryss!

 

Läs gärna den här artikeln, som handlar om dem, som inte sett vad kommunismen och Castro på Kuba gjort sig skyldiga till. Om dem, som inte ser kommunistdiktaturernas fasor som - just fasor. Det finns inte en kommunistisk stat som inte gått över lik och tvång. Men av någon anledning, är det kommunistiska mördandet och dess tvångströjor inte samma brott som nazismens. Den som tror på det "goda" i kommunismen, bör förklara varför människor inte är lika värda.

 

http://www.svd.se/svenskarna-som-blandades-av-castro/om/ledare

Nu har jag sett ett program på SVT2: "Världens fakta: Andra världskriget" Det var en tysk dokumentär från 2014. Ett program i två delar.

 

Jag slogs av hur stora likheter det fanns av Hitlers fruktansvärda grymheter i Polen med Stalins lika fruktansvärda grymheter i Estland.

De båda diktatorerna hade förberett sig likadant. Listor med namn på dem som först skulle försvinna var redan gjorda. Intellektuella skulle bort först. Det besinningslösa skjutandet. Ja, all denna grymhet människorna drabbades av. 

Hitler var Ondskan personifierad. Ja. Stalin var också Ondskan personifierad.

När jag sa i början av 1990-talet i radions "Klarspråk" att vi måste känna till all ondska Stalin utövade, innan vi säkert kan säga vad som var värst. Det är möjligt att nu, att göra den bedömningen, och även om Stalin inte hade några gaskamrar, hade han liknande fruktansvärda avlivningssätt.

 

Aldrig kommer vi få se en sann rysk dokumentär om de grymheter som Stalin utövade. Varken mot sina egna eller mot de länder han ockuperade.

Aldrig kommer ryssarna betala för allt som USA skickade genom ett lend-lease-avtal, som gav dem möjlighet att delta i kriget mot Tyskland.

Aldrig kommer ryssarna betala skadestånd för brotten de utförde  i de ockuperade l länderna, vilket tyskarna gjort. Israel fick möjlighet att bygga upp sitt land med hjälp av det enorma skadeståndet från Tyskland.

I gårdagens Gomorron Världen hörde jag, till min förvåning, Ulrika Knutsson berätta om Lenin, Stalin och Trotskij (vars egentliga namn var Lev Davidovitj Bronstein), på ett sätt som jag aldrig hört tidigare i radion: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=6486924

 

Äntligen sägs det officiellt, det som esterna kunde ha berättat om, när de kom 1944.  

Det som de upplevde 1940-41, och som gjorde att en flykt 1944 var nödvändig för att de skulle få fortsätta leva.

"Sovjet är en rättsstat", sa Sveriges utrikesminister. Men han visste ingenting, och försökte inte informera sig. Han frågade inte esterna...

 

Trotskij var en av Sovjets största massmördare. Liksom Lenin och Stalin.

 

Lenin brydde sig inte om de vanliga ryssarna, han uppmanade sina trosfränder att döda. Det viktigaste var världsrevolutionen. 

 

Lyssna och hör hur hon jämför deras beteende med Erdogans i dagens Turkiet. (Ännu vet vi inte om han börjat mörda.) En diktatorisk makthavare måste naturligtvis bli av med sina antagonister, och det sker på samma sätt. Eller som Gorbatjov sa om Putin: "Han tror han är Gud."  

Vem kan ställa sig vid Erdogans sida och viska i hans öra: "Kom ihåg att du är människa."? 

 

Istället för att mana till godhet, tror jag att vi måste förstå hur människan är. Vi är alla olika. Vi har olika drömmar om livet. Vi tänker olika. Det är så mycket som skiljer oss åt, och att vi alla skulle passa in i samma mall är en utopi. Nationalism är farligt! Är det så? Vad betyder egentligen ordet nationalism?  Varför är vi så rädda för ordet? Måste det betyda att vi stänger ute alla "andra"? Kan det inte helt enkelt betyda, att vi behöver någonstans i världen hitta en plats där vi kan alla regler och symboler. En plats där vi slipper oroa oss för att göra fel och råka illa ut? Vi kan gå till affären utan att hela tiden vara uppmärksamma på vår omgivning. Där vi kan sätta på TV eller radio och inte vara utsatta för propaganda? Kunna läsa tidningar och tro på det som står där. Är det en utopi? Kanske. Men att leva i en miljö och en kultur som vi förstår, det är eftersträvansvärt, och det kan esterna berätta mer om. Den verklighet de levde i under ockupationen, den var så främmande och annorlunda. Jag tänker ibland på när de på Sångfestivalplatsen i Pirita utanför Tallinn sjöng sången "Mu Isamaa" gång på gång hela kvällen. Hur kände de sig då? Det var ju förbjudet att sjunga estniska sånger, men det står ingenstans i texten att Mu isamaa/ Vårt fosterland i det här faller är Estland. Det kunde ju hänsyfta till Sovjetunionen, som man sa till ryssarna, när man bad om tillåtelse att få sjunga den sången.

När vi var i Tallinn 1978 fick vi se en film från den festen, och det kändes verkligen, att detta var en mycket viktig sång. Det var för mig en fantastisk upplevelse.

-----

 

Jag frågade Kristel, som är 40+, hur det var att växa upp i Sovjet-Estland med en pappa, som berättade om Estland som fritt och hur det livet var. Vågade hon prata om det? 

Hon fick inte se på sovjetisk TV, berättade hon. "Där var det bara lögner och propaganda", sa pappa.

 

"Man valde vänner som tänkte likadant", var det enkla svaret. "Vi försökte göra det så bra som möjligt här, vilket inte var särskilt lätt alla gånger. Vi förstod aldrig ryssarnas sätt att vara och tänka, det var en helt annan kultur och uppfostran. Våra ryska grannar slog sina fruar och barn. När vi frågade om det, då förstod de inte vad vi menade. Då sa de bara ´Och??´ Vi höll oss mest för oss själva, pratade sällan med dem. Vi hade våra egna fester långt från ryssarna och var någon annanstans där de inte fanns på loven."

 

 

 

Världspolitik,

Ekonomiska problem,

Tacksamhetsskuld,

Propaganda.

Vad är det som händer i världen?

USA ska välja en ny president, och en man med mycket pengar vill ha den posten.

Vad betyder det för världen?

Vad betyder det för Baltikum?

När Donald Trump nyligen fick frågan om hur han som president skulle agera om Ryssland attackerade de baltiska länderna, svarade han att USA endast skulle stödja dem förutsatt att de ”uppfyllde sina skyldigheter gentemot oss”, skriver New York Times.  

 

Medan nästan alla amerikanska banker har utfärdat kreditstopp till mångmiljardären, efter att hans skulder ökat drastiskt, har ryska oligarker som står Vladimir Putin nära visat sig villiga att stödja Trump. Bland annat har fastighetsmagnaten Aras Agalarov stöttat Trumps byggprojekt på södra Manhattan.

Även bland Trumps närmaste medarbetare finns kopplingar till Ryssland. Carter Page, en av Trumps utrikespolitiske rådgivare, har bland annat arbetat för Gazprom Media, som ägs av den statliga energijätten Gazprom, skriver Bloomberg.  (SvD 26 juli)

Trump har också sagt, att Krimborna själva ville tillhöra Ryssland, så allt har skett helt rätt där.

Vad betyder det här? Betyder det att Putin får en stor fot in i USA:s maktkorridorer om Trump skulle bli vald till president? Och vad skulle det betyda för oss andra? Skulle då Trump släppa in Putins “troll” och alla lögner spridas som sanningar? Vi vet hur det var under sovjetockupationen. Vi vet hur världen fick “veta” lögnen om att esterna var fascister. Vi vet att “sanning” blir ett mycket mer obestämt begrepp. Det blir det som passar makten i Ryssland, och att inte bara Trump tror på just den varianten, som meddelas från Ryssland. Jag gav ett intressant exempel häromdagen, när naturreservat på Gotland plötsligt blev Natogömmor, i rysk TV.

Vilka lögner som helst kan sedan bli sanningar och orsak till vilka övergrepp som helst.

Hur ska vi slippa sådant? Genom kunskap! Bara kunskap om vår värld kan ge oss förståelse för det som händer. Den kunskapen ska ges i unga år. Vi ska inte låta osunda makter ta över  världens sanningar. Vi måste förstå, att det som sprids som “sanningar” kan var ren illasinnad propaganda. Men vi Måste också lära oss att vara kritiska. Att informera oss på olika sätt, och försöka förstå vad som kan vara sant av allt som skrivs och sägs.   

Estland har rest sig ur sin mardröm och står med rak rygg bland alla andra världens stater. Det som här utvecklas är ett land med stor framtidskänsla, med en stark vilja att ge sina medborgare ett liv så bra som möjligt. Ett liv med förtrlöstan på sina ledare och demokratin. Måste man ha upplevt förnedringen för att kunna genomskåda illvilja, ointresse för andra och makthunger?

 

Fäljer du med på nyheterna? Läser du om vad som händer i Turkiet efter kuppförsöket?

Jag kan berätta, att det påminner mycket om det som hände i bl.a. Estland 1940, efter Sovjets första ockupation av landet. Visst ser vi tydliigt vad vissa makthavare tar sig rätt till. Den stora skillnaden är naturligtvis, att Estland var ett fritt land, medan Turkiet är en enda nation.

President Erdogan har proklamerat undantagstillstånd i Turkiet. Nej, det kunde Sovjet inte göra eftersom Estland var en fri stat. Men i praktiken var det ändå¨likadant. Man visste inte vad som skulle hända i nästa minut.

Erdogan har bestämt vem som är skyldig. Han har inte visat några bevis för sina anklagelser. Han har också arretserat många tusental människor. Flera tusen poliser är arresterade. Över 20 000 lärare har förlorat sina jobb, precis som många andra. Mänskliga rättigheter gäller inte längre. Eventuellt ska dödsstraff införas igen. Akademiker får inte lämna landet.

Sovjet hade också färdiga listor på vilka som skulle arresteras 1940! Listor som upprättats medan Estland var ett fritt land. Människor var svartlistade efter sina yrken. Akademiker var definitivt inte ett bra yrke att ha just då. Man ändrade t.ex. utbildningen inom juridik vid Tartu Universitet till en sovjetisk, kommunistisk utbildning. Man bytte ut kurslitteraturen och satte in nya lärare.

Lärarna dödades eller skickades till Sibirien.

Poliser och hjälppoliser sköts, arresterades eller deporterades.

Journalister och läkare detsamma.

Alla som hade yrken där man hade känslig information måste bort!

Osäkerheten och därmed rädslan bredde ut sig, precis som det är i Turkiet i dag.

 

 

Några citat från den senaste tiden:

 

President Ilves hälsar till fransmännen efter katastrofen i Nice, att han och alla ester delar deras sorg. Ester vet vad terror är.

Ja, så är det. 

 

Donald Trump valdes till republikanernas presidentkandidat i går. Han har gjort ett viktigt uttalande. USA kommer inte hjälpa de Baltiska staterna vid ett angrepp om de inte fullgjort sina skyldigheter mot USA.

Det enda landet i Baltikum och en av få Nato-länder som verkligen fullgör sina skyldigheter är Estland. Betyder det, att USA lämnar Lettland och Litauen i sticket? Betyder det, att Ryssland kan omringa Estland och därmed inte få det alltför svårt att inta även Estland. Eller kommer verkligen Nato och USA att kunna försvara det lilla landet där inne?

 

Annars håller alla politiska partier i Estland att nominera varsin presidentsoldat till det kommande valet i november. Reformpartiet har tre mycket starka kandidater:

Siim Kallas som nyligen var kommissionär i EU-parlamentet.

Marina Kaljurand, utrikesminister, som nyss varit på besök i Sverige.

Urmas Paet, tidigare utrikesminister 2005-2014.

 

Slaget står troligen mellan Kallas och Kaljurand. Vi får se...

 

Det är så intressant att tänka på hur alla har växt upp. I vilken kultur? 

Siim Kallas föddes den 2 oktober 1948 i Tallinn. Han växte alltså upp i Sovjetunionen och var alltså 43 år när landet åter blev fritt. 

Han har varit premiärminister, finansminister, utrikesminister. Han var tidigare medlem i Estlands Högsta Sovjet.

Har varit vicepresident för Internationella Liberaler. mm. mm.

Ibland är det knepigt för människor som var aktiva politiker under ockupationen. Vi får se om det betyder något för Kallas.

 

 

 

Marina Kaljurand föddes 6 september 1962. Hon var alltså 29 år 1991. 

Hon är nu utrikesminister, men har också varit ambassadör i USA, Mexico, Kanada, Kazakhstan och Israel. Det var hon som var ambassadör i Moskva under Bronssoldatbråket, då många av Putins inga belägrade gatan utanför och hindrade henne från att lämna byggnaden.

Hennes pappa är född i Lettland, och hennes mamma i Ryssland, men hon betonar att hon själv är estniska och inget annat!! Det brukar skojas om att det är hennes enda problem, att mamman är ryska. Men hon är mycket omtyckt i Estland. Dessutom är hon inte medlem i något parti, så jag tror att Kallas ligger bättre till i nomineringen.

Urmas Paet. Född  20 April 1974. (23 år 1991) Alla tre är faktiskt födda i Tallinn. 

 

 

 

 

 

Jag fick en hatisk kommentar som jag inte vill publicera, men känner att jag ändå måste säga till mannen, som har ett vanligt svenskt förnamn, men absolut inte behöver vara svensk:

 

Jag läser tidningar och böcker från olika länder, och lär mig hela tiden.

Jag talar med rysktalande i Narva, och de är helt införstådda med vad jag menar.

 

Den sovjetiska tiden för esterna var extremt svår. Det ryssarna gjorde i Baltikum var ofta omänskligt. Ofta jämför mina ryska vänner det som hände då med dagens IS.

 

Alla människor är olika. Vi påverkas av allt vi upplever och av våra inre organ. Numera kan vi läsa att t.o.m. tarmens bakterier präglar oss.

Men den kultur som esterna upplevde under ockupationsåren var helt skild från deras egen, och den kultur som präglar Kreml i dag, och det de gjort med Krim t.ex, och Putins uttalanden först att där inte fanns några ryska soldater, men sedan tackade han alla ryska soldater för deras gärning på Krim, det påminner för mycket om Sovjet. Alla löften om högre pensioner på Krim etc. visade sig naturligtvis också vara lögn. Medvedev förklarade nyligen att det inte finns några pengar till sådant. 

 

Västvärlden har ändrat sin syn på Ryssland. Oron för vad Kreml tänker göra sprider sig.

 

Kan man kalla detta för rysshat? Nej, snarare ett realistiskt tänkande. Avsikten är inte, som Gorbatjov säger, att Nato förbereder ett krig mot Ryssland. De förbereder ett försvar.

 

 

Det är inte gratis att vara medlem i Nato. Det vet man i Estland i alla fall. Men det är självklart. Först betalar man sitt eget försvar enligt Natos regler med 2% av BNP, och sedan bygger de kasernbyggnader för de Natosoldater som är stationerade i landet.

Det har nyss varit Natomöte i Warszava, och man har beslutat att tusen soldater ska placeras i Estland, och naturligtvis måste de ha någonstans att bo och ha sina övningar. Det innebär en kostnad på 52,2 miljoner € under fyra år.

 Den första kasernen öppnades i Tapa den 27 juni i år. Där finns förutom bostadsutrymmen för 300 personer också klassrum, arbetsrum, lager, utrustning och vapenanläggningar. Den är 5.100 kvadratmeter stor.

Dessutom måste finnas övningsfält, flygfält, lager, garage, ammunitionsdepåer mm mm. Man måste också bygga en järnväg, som ska förenkla transporter.

Allt detta för att Putins Ryssland är så oförutsägbar. Efter Krimockupationen går ingen säker, och det är antagligen Putins önskan att det ska vara så. Vi får aldrig glömma att han finns, och att han har massor av vapen!

Han hotar ständigt Estland och han har också uttalat hot mot Sverige. Om vi går med i Nato, då är inte livet säkert för oss.

När Gazproom ska bygga den nya oljeledningen till Tyskland, då behöver de använda hamnen i Slite på Gotland för sina fartyg och arbetsmaterial, säger de. De kommer aldrig acceptera ett “nej”. Det betyder att Gotland inte är säkert längre; något försvar av ön finns ju inte.

I korthet:

Putinkvinnan Yana Toom vill att Estland lämnar EU.

Till Tapa kom också bl.a. USA:s femtonde pionjärbataljon.

Till Tapa kommer också ett kompani ca 200 tyska alpjägare med alla sina tillbehör för att öva i Estland under tre månader. De kommer från Baad Reichenhall i södra Tyskland.

Estland känner verkligen förtroende för Obama och hans lölfte: “Vi kommer aldrig överge er igen!”

Viiru Kemigrupp, som arbetar med oljeskiffer, öppnar två anläggningar som legat i malpåse, och anställer 350 personer.

 

Jag vet att jag inte ska haka upp mig på vad skådespelaren Sven Wollter säger. Men när han i en stor intervju berömmer Stalin för hans grandiosa tankar, då kan jag inte släppa det.

 

För det första: I SVT får man alltså tala gott om Stalin och hans kommunism. Trots att Stalin lät mörda miljontals människor. Han stal egendomar och människors föda efter behag. Han skickade människor på många mil långa resor, utan att ha fått chansen att ta med sig vad de behövde för sin överlevnad, till ett liv i misär och en trolig död av svält eller andra umbäranden. Osv. Osv.

 

Naturligtvis måste jag ställa frågan: Skulle en svensk kändis få säga att han beundrar Hitler, att Hitlers tänkande var imponerande? De levde under samma tid. De tillhör samma historia, de lät mörda miljontals människor, men de betraktas på helt olika vis. Varför? För att det är segraren som skriver historien? Inte den klokaste, mest insatta, mest medvetna forskaren!

För dem som besökte Estland 1991, efter befrielsen, och som nu gör ett andra besök, för dem är skillnaden overklig. Detta är verkligen ett land som stigit upp ur askan. Numera lever människorna ett liv som européer. Det finns mat i butikerna. De får veta vad som händer i världen. De behöver inte oroa sig för att vara skuggade, avlyssnade eller på andra sätt iakttagna av någon säkerhetstjänst i landet,  Infrastrukturen är helt modern. Livet är ungefär som i hela norra Europa.

Stalin dog. Sovjet levde sedan vidare i nästan 30 år, men inget kunde rädda den staten. Ändå finns det människor i Sverige, som inte har förstått någonting.

Så behandlades utbildade människor, och jag skulle vilja fråga SVT och Sven Wollter, om de anser att man ska göra så.

 

Ants moster tant Olga var sjuksköterska på ett sjukhus i Ryssland, före, under och en tid efter revolutionen, och hon har berättat om hur alla sjukhusets läkare försvann över en natt, och sedan kunde vem som helst kalla sig läkare. Hon återvände snart till det då fria Estland.

 

Vi satt och pratade. Det var Ants, jag och vår nyförvärvade ca 35-åriga väninna, Ane. Hon har aldrig varit utomlands, och vet bara det hon läst i tidningar och sett på TV om Sverige.

“Är det sant att poliserna inte vågar gå in i vissa områden i Sverige? Det kan väl ändå inte vara sant!”

Vi var tvungna att erkänna, och Ants berättade om de ca 50 områden i Sverige där polisen inte går in ensam. Han berättade om bilbränder och stenkastning och skjutningar i de ca femtio no-goområdena i Sverige. Han berättade om hur det var i höstas, när det kom så många, att t.o.m. Vänsterregeringen måste stoppa flyktingarna. Han berättade om arbetsbrist och bostadsbrist. Om hopplöshet och svikna förhoppningar.

Ane lyssnade och skakade på huvudet. “Så naivt!”

Ja, så naiva var svenskarna. Alla som försökte tala om riskerna kallades fascister och rasister.

Svenska journalister rapporterade från Estland istället om “främlingsfientligheten som präglade det estniska folket”.

Men varför tänker man så olika i våra två länder? Varför är inte esterna lika generösa som vi godhjärtade svenskar?

Vi går tillbaka till året 1940. Sverige lever i fred. Estland däremot har tvingats öppna sina gränser för ryska soldater, som sedan tvingat människor från sina hem. De fick ett par timmar på sig att försvinna, sedan flyttade ryska soldater in. Därefter var livet mycket svårare att leva i landet. Esterna tvingades att gå med på ett val till en ny regering, som sedan “ ber” om att få bli en del av Sovjetunionen. Och därmed är friheten försvunnen.

Därefter deporteras tusentals ester till Sibirien, och istället kommer ryssar över gränsen och tvingar sig in i många esters lägenheter och andra bostäder. Allt estniskt ska förintas. Statyer och minnesplatsen jämnas med marken. Estniska sånger får ej sjungas. Högtider som jul och påsk är totalförbjudna att fira. Många kyrkor blir lager eller gymnastiksalar. Inflyttarna tar makten. (Inte förrän USA tvingar Kreml att öppna kyrkor, för att Sovjet ska få det “land-leasingavtal” de vill ha för att få mat och krigsmateriel till sina soldater. Men då är prästerna knutna till KGB för säkerhets skull.) Inflyttarna får alla viktiga jobb, som arbete vid järnvägen och affärsbiträden. Det senare gjorde att när nya varor kom till butikerna, då ringde den ryska personalen till sina släktingar och vänner, så att de kom först i kön när butikerna öppnades nästa morgon. Fanns det något kvar till esterna, fick de vara nöjda. Sparpengarna beslagtogs. Det lilla esterna fick behålla, fick de gå till banken och ta ut, men bara några kronor om dagen. Köerna ringlade långa utanför bankporten, och om man var tvungen att gå ifrån kön för att utföra naturbehov, då lärde ryssarna ut, att man gick in i något hyreshus och gjorde det man skulle i farstun. Det blev en fruktansvärd stank i husen, som det bara var att vänja sig vid. Problemen hopade sig. Esternas egen kultur och deras tänkesätt fick ta en lång paus. Folk förändrades. Livet blev annorlunda.

Detta och mycket mer drabbade det estniska folket när de nya inflyttande människorna kom till deras land. Vem, som känner till detta, kan tro, att esterna välkomnar främmande människor med främmande kultur i stora massor, såsom t.ex. svenskarna gör och har gjort, och kräver att andra folk ska göra.

I Europa bor många folk med olika bakgrund och olika minnen. När vi besöker varandra, då måste vi ta hänsyn till detta, och inte kräva att alla ska göra som vi. Ett enat Europa förutsätter att vi gör det, att vi förstår att vi är väldigt olika. Men också att vi kan arbeta, leva och försvara vår frihet tillsammans.

Ane säger tyst “Förstår inte svenskarna stt vi redan har 250.000 invandrare i vårt land, som inte är beredda att anpassa sig efter vår nya frihet, och 75% inte vill lära sig vårt språk. De ser på rysk TV, de läser ryska tidningar och de pratar ryska med varandra. Men de vill inte flytta till Ryssland, eftersom de lever mycket bättre här.”

Jag tror att Ane förstod vad vi menade, och vi förstod Ane mer än väl.