jan 31 2013 Senaste nytt.
Nu ska jag vara riktigt ärlig. Estland är inte vackert just nu. Vi åkte in till Tallinn i dag, och kan verkligen bekräfta att det här vädret gör att det ser eländigt ut överallt. Grått, lite smutsigt och inte så helt. Självklart finns det jättefina byggnader, men det är de andra som lyser grått i det gråa.
Jag kan också berätta att skolmobbarna som jag berättade om i går, de är nu ett fall för polisen. Sådant dåligt uppförande måste stoppas i tid!
Det finns ett nytt jättefint maritimt museum som heter Lennusadam. Där har man i dag delat ut pris till en kvinna som gjort en utställning på KuMu om modet under det kalla kriget. Klädmodet alltså. Det var stora problem i Estland eftersom fönstren mot väst var stängda, och kommunisterna inte ansåg att folket här skulle kläs i fascistiska kläder, så måstre man hitta på egna lösningar.
Vi måste dit och titta!
Jag kan också berätta att skolmobbarna som jag berättade om i går, de är nu ett fall för polisen. Sådant dåligt uppförande måste stoppas i tid!
Det finns ett nytt jättefint maritimt museum som heter Lennusadam. Där har man i dag delat ut pris till en kvinna som gjort en utställning på KuMu om modet under det kalla kriget. Klädmodet alltså. Det var stora problem i Estland eftersom fönstren mot väst var stängda, och kommunisterna inte ansåg att folket här skulle kläs i fascistiska kläder, så måstre man hitta på egna lösningar.
Vi måste dit och titta!
Mode under Kalla Kriget.
I Lettland har de beslutat att öka sin militärbudget med 2 % eftersom Ryssland ökar sin. Det märks en klar ökning i luften och i vattnet. Norge, Estland och Lettland har konstaterat ökningen, och agerar! Länderna ska försvaras!
Lettland övergår till Euron 1.1 2014.
De funktionshindrade i Tallinn har börjat ta sig an problemen själva. De kontrollerar allt för att se var man måste förändra. Den socialistiska infrastrukturen är under all kritik på flera sätt. Bl.a. kan trottoarkanter var upp till 2 dm höga. Plattor ligger långt ifrån varandra på trottoarer, så man kan inte köra rullstolar. Man går igenom allt i stan, märker ut felaktigheter och kräver åtgärder. Alla övergångsställen ska göras möjliga för även blinda personer att klara av.
Men den allra viktigaste nyheten i dag handlade om demokratin.
För första gången har alla ester haft rätt att lämna förslag till parlamentet och läns- och kommunstyrelser på saker de vill förändra. Alla dessa förslag måste debatteras och behandlas med samma allvar som de egna förslagen. 1 800 förslag har lämnats in till parlamentet, och i dag var det sista dagen att göra det.
På detta sätt blir allt mer transparant och väljarna engageras även när det inte är valår. Och det är god demokrati.
Jättebra tycker jag!
I Lettland har de beslutat att öka sin militärbudget med 2 % eftersom Ryssland ökar sin. Det märks en klar ökning i luften och i vattnet. Norge, Estland och Lettland har konstaterat ökningen, och agerar! Länderna ska försvaras!
Lettland övergår till Euron 1.1 2014.
De funktionshindrade i Tallinn har börjat ta sig an problemen själva. De kontrollerar allt för att se var man måste förändra. Den socialistiska infrastrukturen är under all kritik på flera sätt. Bl.a. kan trottoarkanter var upp till 2 dm höga. Plattor ligger långt ifrån varandra på trottoarer, så man kan inte köra rullstolar. Man går igenom allt i stan, märker ut felaktigheter och kräver åtgärder. Alla övergångsställen ska göras möjliga för även blinda personer att klara av.
Men den allra viktigaste nyheten i dag handlade om demokratin.
För första gången har alla ester haft rätt att lämna förslag till parlamentet och läns- och kommunstyrelser på saker de vill förändra. Alla dessa förslag måste debatteras och behandlas med samma allvar som de egna förslagen. 1 800 förslag har lämnats in till parlamentet, och i dag var det sista dagen att göra det.
På detta sätt blir allt mer transparant och väljarna engageras även när det inte är valår. Och det är god demokrati.
Jättebra tycker jag!
jan 30 2013 I den estniska skolan har läraren kvar sin auktoritet.
Aktuaalne kaamera i dag.
Försvaret har en helt annan betydelse i Finland och Estland än i Sverige. Det är absolut inget "särintresse", det är en realitet som alla anser oerhört viktig.
Även skolan skiljer sig från många andra länders skolor. I den estniska skolan har läraren kvar sin auktoritet och ska ha på sitt ansvar att se till att det är ordning i klassrummet.
Två elever i en estnisk skola mobbade en lärare under lektionen. Sedan la de ut en film de tagit på händelsen på nätet. Det blev skandal!
I dag bad eleverna läraren om ursäkt på ett mycket trevligt och övertygande sätt. "Det här var första gången, och det ska aldrig hända igen!" sa de.
Det anses här att läraren gjorde fel som inte kallade på rektorn. Reglerna är sådana att om det kommer in en anmälan om att en elev uppför sig oförskämt kan han dömas till att tillbringa två dagar i avskildhet (i en cell). Lärarna vill egentligen inte använda sig av den möjligheten, men nu uppmanas de göra det. De får aldrig acceptera att en elev stör under lektionen.
I Estland ska staten skydda lärarna.
En elev som anmälts och tagits om hand i två dagar blev mycket trevlig efteråt.
En psykolog som intervjuades menade att det är ett systemfel när läraren inte har tillräcklig auktoritet, och att den estniska skolan har tagit intryck av utlänska skolor där läraren inte har några rättigheter kvar. "Vi ska stämma i bäcken."
Nu föreslås att man ska sätta upp kameror i alla klassrum där rektorn kan se omedelbart om något negativt inträffar. Då är rektorn skyldig att ingripa och stoppa det som händer.
Jag tänker också på förslaget från (S) i Sverige i dag att gymnasieskolan ska vara obligatorisk. Det är att angripa problemen fel. Det som är viktigt är att få eleverna att inse att de går i skolan för sin egen skull, att de går i skolan för att få ett bra liv. Som jag sagt tidigare: Varje lärare ska se varje elev! Det är ett måste. han ska också förklara för eleverna varför de är i skolan. Vad de ska lära sig och varför.
-----
Det är faktiskt samma problem i Estland som i Sverige. Sjukhusplatserna räcker inte.
"Vi har ännu inte råd att ha 20 sjukhus med all specialistvård. Vi har några. Därför har vi Ambulanssjukvården. Det finns alltid minst en läkare där och sjuksköterskor som tar emot de sjuka och som ska ge dem en första vård och sedan köra dem till det sjukhus som har plats och kan ta hand om den sjuke. Det är inte längre mellan våra sjukhus än att en ambulans kan hitta rätt plats.”
-----
Försvaret har en helt annan betydelse i Finland och Estland än i Sverige. Det är absolut inget "särintresse", det är en realitet som alla anser oerhört viktig.
Även skolan skiljer sig från många andra länders skolor. I den estniska skolan har läraren kvar sin auktoritet och ska ha på sitt ansvar att se till att det är ordning i klassrummet.
Två elever i en estnisk skola mobbade en lärare under lektionen. Sedan la de ut en film de tagit på händelsen på nätet. Det blev skandal!
I dag bad eleverna läraren om ursäkt på ett mycket trevligt och övertygande sätt. "Det här var första gången, och det ska aldrig hända igen!" sa de.
Det anses här att läraren gjorde fel som inte kallade på rektorn. Reglerna är sådana att om det kommer in en anmälan om att en elev uppför sig oförskämt kan han dömas till att tillbringa två dagar i avskildhet (i en cell). Lärarna vill egentligen inte använda sig av den möjligheten, men nu uppmanas de göra det. De får aldrig acceptera att en elev stör under lektionen.
I Estland ska staten skydda lärarna.
En elev som anmälts och tagits om hand i två dagar blev mycket trevlig efteråt.
En psykolog som intervjuades menade att det är ett systemfel när läraren inte har tillräcklig auktoritet, och att den estniska skolan har tagit intryck av utlänska skolor där läraren inte har några rättigheter kvar. "Vi ska stämma i bäcken."
Nu föreslås att man ska sätta upp kameror i alla klassrum där rektorn kan se omedelbart om något negativt inträffar. Då är rektorn skyldig att ingripa och stoppa det som händer.
Jag tänker också på förslaget från (S) i Sverige i dag att gymnasieskolan ska vara obligatorisk. Det är att angripa problemen fel. Det som är viktigt är att få eleverna att inse att de går i skolan för sin egen skull, att de går i skolan för att få ett bra liv. Som jag sagt tidigare: Varje lärare ska se varje elev! Det är ett måste. han ska också förklara för eleverna varför de är i skolan. Vad de ska lära sig och varför.
-----
Det är faktiskt samma problem i Estland som i Sverige. Sjukhusplatserna räcker inte.
"Vi har ännu inte råd att ha 20 sjukhus med all specialistvård. Vi har några. Därför har vi Ambulanssjukvården. Det finns alltid minst en läkare där och sjuksköterskor som tar emot de sjuka och som ska ge dem en första vård och sedan köra dem till det sjukhus som har plats och kan ta hand om den sjuke. Det är inte längre mellan våra sjukhus än att en ambulans kan hitta rätt plats.”
-----
Den store estniska författaren A H Tammsaare (t.v.) skulle i dag ha fyllt 135 år. Det firades med stipendieutdelning till författaren Kalle Käsper (t.h.), och att ett kapitel i en av Tammsaares böcker läses i radion varje dag av en kulturpersonlighet fram till mars månad. Den förste att läsa var kulturministern.
-----
Till slut:
Folksångaren Kihnu-Virve firades på sin 85-årsdag. Det var en riktig fest!
-----
Till slut:
Folksångaren Kihnu-Virve firades på sin 85-årsdag. Det var en riktig fest!
jan 29 2013 Var esterna verkligen livegna under 700 år. Hade de ingen frihet?
Det har kommit en ny bok om Estlands historia, och det jäser i samhället.
Hur mycket sanning finns det i världens historia? Hur mycket anpassas historieskrivningen efter berättarnas önskemål och bakomliggande tankar? Allt gammalt som skrivits är utsatt för tolkning av någon och presenteras som en sanning. Under vissa tider är en vinkling av händelserna mer sannolik än en annan.
Historierna om esternas totala livegenskap passade bra in i Nationalromantiken och sedan även under sovjettiden då det gällde att härstamma från så enkla och svåra förhållanden som möjligt. Det socialistiska systemet skulle då visa sig vara superbt.
De flesta Esterna kunde inte börja studera på universitetsnivå, forska och redovisa sina kunskaper förrän livegenskapen upphörde 1816. Landet var så dominerat av balttyskar och ryssar. Den förste store estniske historieberättaren, C R Jakobson (1841 - 1882) är ett stort namn i Estland trots att han dog så ung. Han har bl.a. skrivit flera böcker:
"Eestirahva valguse-, pimeduse- ja koiduaeg" (1868) /Det estniska folkets ljus, mörker och gryningstid"
"Võitlemised eesti vaimupõllul" (1870) /Strider i estnisk anda
"Nõia-usk ja nõia-protsessid" (1870) /Häxtro och häxprosesser
Alla behandlar den estniska historien och har varit grundläggande för den estniska historieforskningen.
Nu ifrågasätts de. Var esterna verkligen livegna under 700 år. Hade de ingen frihet?
Det är professor Sulev Vahtre som fortsätter det arbete som påbörjats av Hans Kruus (1891-1976), som under sovjettiden skrev om den estniska historien.
I Vahtres bok accepetras inte 700 års träldom. Han kan visa att de tyska vasaller som kom till Estland under 1200-talet, som i de flesta fall var tyskar utan någon hög status gifte sig med estniska kvinnor. Han menar också att de som upphöjdes till grevar var av både tyskt och estniskt ursprung. På grund av detta kan man säga att de som vi benämner "balttyskar" mycket väl kan vara ester med tyskt efternamn. Esterna hade inga efternamn då, och såg möjligheterna de skulle få om de tog sig ett tyskt efternamn. Kyrkan gav dem arvsrätt, men vi vet inte varifrån vasallerna ursprungligen kom eller hur stor del av dem som var ester.
Esterna under 1200-talet gav sig inte utan kamp. Alla försökte skapa goda förhållanden för familjen och för samhället. De försökte ta makten i sin kamp för liv och död. Man försökte undvika vapenmakt och kompromissade med tyskar och danskar, men det accepteras inte nu eftersom det förstör minnen från det romantiska 1200-talet.
Det var särskilt under danskarnas krig i Tallinn och på Saaremaa gjordes fördrag med "ledande" ester. Enligt Henrik av Livland sågs de esterna som förrädare, och de andra vägrade fullfölja avtalen.
Samhällen med kollektivt ledarskap, som det estniska, ska inte ses som underlägset då de är mer skickliga att göra koordinerade aktioner; det handlar om en kulturell skillnad. Det nordiska valhövdingssystemet fanns även i Estland, men i och med kristnandet försvann det.
Vilket språk som användes var olika beroende på hur familjen var sammansatt. Var hustrun estniska kunde familjens språk mycket väl vara estniska. Så var det ända in på 1700-talet att barnen i de balttyska familjerna talade estniska. Kanske var det därför det senare fanns så många estofiler bland dem. (A Hüppel)
Från början var det ingen uppdelning av människorna, segregationen kom senare.
När det gäller kvinnans ställning i det estniska samhället, tror man att de haft politisk makt. Man har hittat gravar där kvinnor begravts med vapen. Återigen var det den Tyska Orden som fråntog de estniska kvinnorna deras ställning. Världshistorien har visat att när två system krockar, då vinner det ena systemet och i det här fallet var det den estniska kulturen som fick stryka med foten. Dessutom visar Henrik av Livoniens krönika att Tyska Ordens tosslan för önerna. De hade lika väl kunnat ta döttrarna eftersom de sågs lika viktiga som sönerna. men de begrep inte bättre.
Det uppstod stora problem när Tyska Orden upptäckte att många stora egendomar ägdes av en mor eller dotter. Det stred mot religionen. Därför påtvingade de ändring! En man skrevs istället som ägare, och förvirringen blev stor i det estniska samhället. Damerna kan ha fått godset som förläning eller som arv.
Att kvinnorna spelade en stor roll då kan man se på kulturarvet; det pratas om kvinnoföreningar, ritualer och musik. I Setumma var det alltid kvinnor som var försångare, och på kyrkogpårdens tavla i Värska har man ritat ut de viktigaste gravarna, och där finns just flera kvinnliga försångares gravar angivna.
Bröllop hölls länge utanför kyrkan!
Georgsnatten, då esterna startade ett krig mot de ockuperande tyskarna, 1343, är ett exempel på det motstånd som har stärkt esterna under alla ockupationsår. Känslan av att de kan försvara sig! Niumera, sägs det i boken, har man hittat fler sådana uppror. Det finns fler "georgsnätter".
jan 27 2013. Jag ville ju att även barn som hade svårt att gå skulle få vara utomhus,
I Huvudstadsbladet intervjuas Juhani Seppänen om tv-serien "Finland är svenskt" om det svenska i Finland.
Det har varit många känslor i svang i Finland på grund av den serien. Det är ju omöjligt att förneka att Finland och Sverige har varit ett och samma land men för en del är det tydligen väldigt svårt att hantera, och det verkar bero på finlandssvenskarna som är en helt annan diskussion.
Enligt honom kan man svårligen förneka att Finland och Sverige var samma land i över 600 år. Likaså är det svårt att förneka att då Finland 1809 anslöts till Ryssland så fick de samhällsstrukturer som byggts upp under svenska tiden bestå.– Sveriges inflytande fortsatte – religion, förvaltning, utbildning, lag och så vidare. De har gjort Finland till vad vi är i dag. Hade Ryssland tyckt att man ska ändra på strukturerna vet ingen väl hur det hade sett ut nu, men man kan ju titta på grannländer som varit en del av Sovjetunionen och hur livet där är.
Seppänen jämför med Estland, som varit självständigt i mer än 20 år.
– Kunde man göra ett program ”Estland är ryskt”? Nej, inte ännu för esterna är först nu på väg att bli mentalt självständiga. Men Finland har snart varit självständigt i 100 år. Diskussionen avslöjar ändå att en del inte ännu hunnit bli mentalt självständiga.
Jag behärskar svenska, har jobbat i Sverige och upplever att vi är väldigt nära i värderingar, i vardagsliv. Sedan är det förstås skamlöst hur lite svenskarna vet om vårt gemensamma förflutna. Finländarna är väldigt mycket mer utbildade i den frågan och känner Sverige mycket bättre än svenskarna känner oss. Är det problem med utbildningen i Sverige eller är det svårt för dem att bli påminda om att de miste en så stor del av sitt rike 1809?
Jag har svårt att tro att vi svenskar har svårt att tänka på att vi förlorade Finland. Nej, det är utbildningen som saknas. Överhuvudtaget menar jag att den Nordiska samhörigheten skulle förstärkas. Vi har så mycket gemensamt, vi skulle kunna samarbeta och utveckla vår region. Och då inbergriper jag Estland och Lettland i Norden. (Litauen och Polen får berätta själva var de vill höra hemma. De har en annan kultur som bättre liknar länderna söder om dem.)
Från samma tidning saxar jag ett stycke i Anna-Lena Lauréns blogg från Moskva:
Den pensionerade småskolläraren Olga sade att hon själv har jobbat som volontär på ett barnhem i Moskva, men helt enkelt gav upp. Hon skildrade sina upplevelser på ett sätt som länge ska stanna i mitt minne.
– När jag tog barnen i famnen sade de anställda att jag skulle sluta skämma bort dem. Jag ville ju att även barn som hade svårt att gå skulle få vara utomhus, jag minns en liten mager flicka som knappt kunde gå och därför bar jag henne. Men personalen förbjöd mig. Barnen skulle inte vänja sig vid att få vara i famnen. De som inte kunde gå fick aldrig vara utomhus. Det var ett omänskligt förhållningssätt, men det var egentligen inte personalens fel. De var alldeles för få och slutkörda och deras lön är urusel, sade Olga.
Enligt henne blir barn som växer upp i dessa förhållanden oförmögna att klara sig i samhället som vuxna.
– De institutionaliseras. De kan inte längre ta ansvar för sig själva. Men ännu värre är att de växer upp utan beröring. Inte en kram, inte en smekning. Hur kan man förvägra dessa barn möjligheten att få egna föräldrar?
(Till saken hör att förhållandena i ryska barnhem varierar väldigt mycket. Det finns båda bra och dåliga. Jag kommer själv att göra ett reportage från några barnhem i S:t Petersburg som ni senare får läsa om i Hbl.)
Hon menar att Putin straffar de ryska barnhemsbarnen när han stoppar deras möjligheter att komma till en fungerande familj.
Jag minns ett TV-program där vi fick se hur apor utvecklas (blir helt utan känsloir) när de aldrig får kroppslig kontakt eller omvårdnad av en tänkande människa. Är det vad Putin önskar de ryska övergivna barnen?
-----
Det blev stor dramatik i Tallinn när ett socialt bostadshus började brinna. Det var på morgonen, de flesta hade gått till sina arbeten eller någon annan stans. Det var bara två små barn kvar i en lägenhet. De grät förtvivlat och det var svårt, men räddningspersonal kunde till sist få ut dem ur huset och de fördes till sjukhus.
----.-
På Hiiumaa diskuterar man hur man ska få människorna att stanna på ön. Det saknas tillräckligt med arbetsplatser, men kommunikationerna till fastlandet fungerar nu. Med de nya båtarna kommer man 19 inuter snabbare fram. Vi får hoppas de hittar någon lösning.
-----
På Saaremaa firar man Rahvateater /Folkteaterns 50-årsjubileum. Det började med Tatercirkus för 50 år sedan och så småningom utvecklades en folkteater, som kunde få godkänt av kommunistregimen. Kanske för att den hette Folkteatern?
-----
Vi fick se bilder från Snells Park i Tallinn. Där har man av snö och is byggt rutschkanor och tunnlar att åka i. Gissa om barnen såg lyckliga ut!
jan 26 2013. I världens mest jämlika stater var ojämlikheterna monumentala.
DN Kultur i dag:
Olga Grjasnowa är född 1984 i Baku i den dåvarande Sovjetrepubliken Azerbajdzjan vid Kaspiska havet. Hennes pappa var på den tiden ak tiv medlem i kommunistpartiet och talskrivare åt topparna inom par tiets centralkommitté. –Nej, vår familj var mycket pri vilegierad tack vare min pappas ar bete i kommunistpartiet. Vi bodde bra, gick i bra skolor
–I alla konliktområden, och i synnerhet i Azerbajdzjan och Ar menien, är myndigheterna mycket misstänksamma mot alla journalister och författare och det är svårt att komma in. Jag har därför varit där som turist med mitt tyska pass. Problemet när man kommer in i dessa länder är att det är så mycket falsk propaganda. Det verkar som om de statskontrollerade medierna i dessa länder använder samma spökskrivare eftersom samma nationalistiska argument används från båda sidor.
I bisatserna sägs ofta mer än i huvudsatserna.
Ja, i världens mest jämlika stater var ojämlikheterna monumentala. I Sovjet var det tydligt. Vet de svenska kommunisterna det? Eller blundar de för den verkligheten?
Falsk propaganda var dessa länder helt översvämmade av.
Undrar om Putin varit snäll mot ester i dag? I Estland ska alla ryssar behandlas med stor ömhet medan esterna i Ryssland inte kunnat hävda sina speciella rättigheter.
Vi hade besök av en hantverkare som berättade att när Stalin dog var hans bror i militärtjänst och de blev alla beordrade till en plats där de skulle gråta och där det redan stod ryska soldater och grät hjärtskärande. På riktigt!
Hur kan man begråta en man som orsakat så många miljoner människors olycka? Jo: propaganda. De var också helt övertygade om att västmakterna vilken dag som helst skulle slå till mot Sovjet. Västvärlden var redan rustad till tänderna och väntade bara på rätt tillfälle. Visste ni det också?
Och då var det naturligtvis helt i sin ordning att de hade kärnkraftsmisiler riktade mot oss. Också här i V M.
-----
Det ska bli kallt i morgon igen. Jag såg i någon tidning i dag att Världsbanken säger att klimatförsämringen har stannat upp.
Det gör inget om det är kallt bara solen skiner. Naturen och vi behöver mycket sol.
jan 25 2013. Den försvunna staden.
I dag ska jag inte skriva om Putin eller politik över huvud taget. Nej i dag är det ett stycke ur en saga.
Den försvunna staden
Leena och Anna-Lowiisa går ner till floden igen. Simmar och dyker och gör kullerbytta i vattnet. Det gillar inte mamma, men när hon inte är med, då leker de allt de kan. Tvätta sig... Hm. Det går nog lite fort. Och så ropar mamma igen och de springer in.
Nu kanske mamma berättar en saga för dem.
“Kom sätt er här”, säger mamma. Hon sitter redan vid sängkanten och väntar på dem.
De skyndar sig att få på sig nattlinnen och kryper ner.
“Mamma! du kan väl berätta om den där staden som fötrsvann!”
“Ja det kan jag, men den har ni hört flera gånger.
“Men den är så spännande. Jag vill höra den”, säger Leena, och Anna Lowiisa håller med.
“Då så. Det fanns en gång en stad som låg på ett högt berg. Där bodde människorna och de hade en kung som regerade över dem. Ebavere hette både staden och berget. De levde ett gott liv där och var lyckliga. Men så kom tiden då korsriddarna kom in i landet. De var grymma och härjade och brände ner allt de såg. Folket i staden blev väldigt rädda för de ville fortsätta att leva i sin stad. De ropade ut sina bekymmer till Vanaisa där uppe i himlen och han hörde dem. Han funderade på hur han skulle rädda dem och kom på en bra idé.” “Jag vet! Han flyttade hela staden in i berget”, ropade Leena.
“Tyst Leena! Låt mamma berätta”, förmanade Anna-Lowiisa.
“Ja, men det är alldeles rätt”, sa mamma “en natt när alla låg och sov, gjorde han så att staden började sjunka ner i berget. Alla sov och ingen märkte vad som hände. När de vaknade nästa morgon förstod de inte först var de var. Kungens son och några till som hade varit och festat just den natten hann inte komma tillbaka hem. De överraskades av korsriddarna och blev dödade.
Korsriddarna letade efter staden. De kunde inte förstå var den var. De visste att den hade varit på berget, men nu såg man ingenting där som visade att det varit en stad just där. En skog och några blommor fanns det, men inga tecken från en stad.
Människorna fortsatte att leva sina liv i staden. Egentligen var det inte så stor skillnad för dem. Folket utanför berget, vi andra, trodde förstås att de dött på något sätt allihop. Vad skulle de annars tro?
Men det hände konstiga saker vid berget. Ibland kunde man se rök komma ut ur berget på morgnarna. Och vid midsomma kunde man höra bjällror och vackra sånger från berget.
Och, kan ni tänka er, vart hundrade år kommer de fram. Hela staden lyfts upp ovanpå berget och människorna går där som om de alltid funnits där. Om man är uppe då, kan man se dem.
Det var en ung man som så gärna ville se den gömda staden. Han tyckte han kunde ana någon människa, men han ville se hela staden. Han gick till en vis man som sa till honom att han måste vara vid berget varje midsommarnatt i sju år i rad. Sedan skulle han få se!
Han var där sju gånger, sju år. Den sjunde kunde han se staden uppe på berget. Han blev alldeles förstummad. Men ville komma närmare. Han stakade ut vägen för att komma rätt och ibland när han gick försvann staden bakom skogen, men den kom snart fram igen. Tills han var väldigt nära. När han tittade fram bakom några granar var den borta! Han letade och letade, men kunde inte se den mer. Har han inte slutat leta, ja, då söker han fortfarande.”
Mamma tittar på sina små flickor som krupit så nära henne.“Nej, nu flickor måste ni sova. Vilken tur att vi inte bodde där. Eller kanske är det de som haft tur.”
Mamma stoppade om dem och gick ut i köket. De somnade tätt ihop som de brukade när de hört den sagan. I morgon skulle mamma få berätta en som inte var så skrämmande.
Kanske handlar sagan egentligen om Estland. Landet som varit försvunnet men kommit tillbaka igen. Och fölrhoppningsvis har det nu visat sig för att aldrig mer försvinna.
jan 24 2013. President Putin har meddelat att han vill ha bra relationer till Estland!
Stor Nyhet:
President Putin har meddelat att han vill ha bra relationer till Estland!
President Ilves har svarat att esterna alltid velat ha en ömsesidigt respektfull relation med sin granne. "Estland har alltid velat umgås på ett konstruktivt sätt som grannar och ömsesidigt respektfullt och med en ömsesidigt givande relation", sade han. "Vi är redo för en uppriktig, meningsfull och varaktig dialog om alla frågor som rör estnisk-ryska bilaterala samarbetet samt om Natos och EU: s relationer med Ryssland", sade president Ilves.
Tänk om det inte kommer skrivas dumheter om Estland i rysk media! Vilken förändring.
-----
En viss kategori människor talar om 1960-talet i Estland som "den gyllene tiden". Författarinnan Viivi Luik skriver som svar: Det finner flertalet ester som märkligt.1960-talet var inte "gyllene", utan utgör en tid av pinsamma minnen från den tid då människorna vande sig vid fängelselivet och började söka "bra" sidor. 1960-talet är mer skam än gyllene.
Viivi Luiks man ambassadör Jüri Luik var hos Putin i dag och presenterade sig. Det var då Putin sa att Estland och Ryssland ska ha bra relationer.
-----
Vi såg en märklig jakt på en bil körd av en berusad man i TV. Två polisbilar jagade honom och han slirade och körde från sida till sida av vägen tills han hamnade i diket. Kastade upp dörren och rusade iväg. Men med två polisbilar hade han inte någon chans.
President Putin har meddelat att han vill ha bra relationer till Estland!
President Ilves har svarat att esterna alltid velat ha en ömsesidigt respektfull relation med sin granne. "Estland har alltid velat umgås på ett konstruktivt sätt som grannar och ömsesidigt respektfullt och med en ömsesidigt givande relation", sade han. "Vi är redo för en uppriktig, meningsfull och varaktig dialog om alla frågor som rör estnisk-ryska bilaterala samarbetet samt om Natos och EU: s relationer med Ryssland", sade president Ilves.
Tänk om det inte kommer skrivas dumheter om Estland i rysk media! Vilken förändring.
-----
Viivi Luik
En viss kategori människor talar om 1960-talet i Estland som "den gyllene tiden". Författarinnan Viivi Luik skriver som svar: Det finner flertalet ester som märkligt.1960-talet var inte "gyllene", utan utgör en tid av pinsamma minnen från den tid då människorna vande sig vid fängelselivet och började söka "bra" sidor. 1960-talet är mer skam än gyllene.
Viivi Luiks man ambassadör Jüri Luik var hos Putin i dag och presenterade sig. Det var då Putin sa att Estland och Ryssland ska ha bra relationer.
-----
Vi såg en märklig jakt på en bil körd av en berusad man i TV. Två polisbilar jagade honom och han slirade och körde från sida till sida av vägen tills han hamnade i diket. Kastade upp dörren och rusade iväg. Men med två polisbilar hade han inte någon chans.
Tallinns Dockteaters direktör avgick i dag. Han har gjort en Nalle Puh-föreställning där han använt material från en finsk författare. teatern blir nu ersättningsskyldig.
Nalle Puh på scenen.
Här är en länk som Inge-Lise från Danmark har skickat. Den handlar om hur esterna levde innanför och utanför Järnridån. Jag har inte läst hela texten ännu.
jan 23 2013. Rakvere teatercafé.
Rakvere igen. Och teatercaféet. Skådisarna tittar på ioss i smyg och undrar vilka vi är. Vi ser helt oberörda ut. Skoj!
Inte fullt så kallt nu.
Mycket att göra, ett avlopp strular, grannens hund hälsar på, en stor sak, som en varg som hoppar över staketet mmmm, skriver mer imorgon.
Domherrarna
jan 22 2013. Den stora svälten 1932-33.
Det är intressant att läsa om sovjetsystemet beskrivet av olika fölrfattare, uttolkare. Just nu är det alltså Gudrun Perssons bok jag läser.
Den stora svälten 1932-33.
Först bara. Jag har inte riktigt fattat förut att det rör sig om två olika stora svälttider i Sovjetunionen. Den första skedde i Ryssland 1920-21 under Lenins tid, och den andra under 1932-33 under Stalin. Båda perioderna var det medveten terror riktad motr bönderna.
Tänk er en stat. En ny ideologi. Vad händer. Man säger att det handlar om att göra livet bättre för alla(?) eller bara för arbetarna. Vad gör man? Man gör en stat som har all kontroll. Som har en säkerhetstjänst som ska vara en terrororganisation. Man ska besegra bönderna! Är det bönderna som är folkets fiender alltså? Ja, och det handlar inte heller om att bara ge sig på några bönder som har skadat landet på något sätt. (Hur skulle de gjort det?) Nej, alla bönder är folkfiender.
NKVD, eller vad de heter vid olika tillfällen, bestämmer hur många människor som ska hämtas och straffas från ett område. Ett godtyckligt antal. Någon som bor i just det området får ansvaret att hitta på vilka som ska straffas. Hur väljs den människan ut? Hur väljer han/hon ut de olycksaliga? Vi har exempel från Estland där de valde en mindre begåvad angivare. Hon valde ut dem som varit dumma mot henne i skolan! Bl.a. En annan gång var det en man som var förståndshandikappad (han spelade det för att slippa använda vapen), som valdes ut.
Ett exempel på antalet "kulaker" som skulle tas omhand 1929:
Det var trec kategorier. Man bestämde att det var så:
1. Kontrarevolutionära aktivister. Arresteras och sättas i sökerhetstjänstens läger eller avrättas. 60 000
2. Andra kulaker: Gripas och deporteras. 150 000.
3. Lojala mot regimen. Gården beslagtogs. Familjen fick bo i utkanten av området Gällde hela familjen. 400 000 bönder och inräknat hela familjerna blev de ca 1 000 000.
När männen kom för att hämta de utvalda var de tvugna att ta folk som fanns tillgängliga, därför var det både äldre och barn som blev straffade. För vad? För att de var hemma. Något riktigt brott hade inte begått. Eller, det får vi egentligen aldrig veta eftersom sådant inte var av intresse.
Så gjorde man i Sovjetunionen när man skulle skapa den ideal statsbidningen. Och här i Sverige säger man att "den som har hjärtat på rätta stället har det till vänster." Vari ligger det "goda" i den historien?
- Vad skiljer de svenska kommunisterna från de sovjetiska? Få de makten vad händer då? Läs t.ex. om Cirkus Cirkörs rektor på nätet.
Sovjetunionens hörnstenar talar hon om.
1. Ideologins roll -marxismen-leninismen.
2. Planekonomin - det militariserade folkhushållet.
3. Terror och rädsla.
Allt bygger på terror. Ingen ska kunna koppla av.
Planekonomin är ett gissel. Hur man producerar spelar ingen roll, det är antalet produkter som räknas. Eller vikten. Det var mer lönsamt att tillverka grova spikar än vanliga tunna, därföer var det stor brist på sådana.
Jag minns också historien jag hörde att skjortfabriken låg efter med produktionen av skjortor, så man skickade ut ärmlösa skjortor till butikerna för att hålla programmet. Då klarade man av år A. Sedan fick man tillbaka de ärmlösa; satte ärmar på dem och så ingick de i år B:s resultat. Dessutom tillverkades mycket, väldigt mycket, för den svarta marknaden som var mycket stor. Den omfattade i stort sätt alla i unionen.
Kvalitet spelade inte heller någon roll, och det var orsaken till att de flesta produkter som tillverkades var urusla. Utom militärt material. Det fick kosta. Där tävlade man med västvärlden och framför allt med USA. Vilket man inte hade råd med.
En orsak till att Gorbatjov inte kunde förändra villkoren mot en mer logisk produktion var att korruptionen var så stor. Så orimligt stor. Folkk ville ha kvar sina förmåner och var inte samarbetsvilliga i det fallet.
Vad Sovjetunionen lämnade efter sig var ett betungande bagage för det nya Ryssland: en statlig byråkrati, korrumperad av den gamla planekonomins "genvägar", en mängd olönsamma företag, en ekonomisk brottslighet som stigit fram ur sin sovjetiska bakgrund och blivit alltmer hänsynslös.
De delade med sig av alla dåliga sidor till de ockuperade staterna. Vilket betyder att det var inte helt lätt för de baltiska folken att omforma sina länder till länder med europeisk kultur. Det tog en tid, men nu tror jag att Estland har kommit dit. Estland är inte sämre än de andra nordeuropeiska staterna.
Jag har berättat tidigare om hur förvånade och illa berörda ester blev som kom till Sverige och såg 1 maj-tågen. I ett fritt land!
jan 21 2013. De skulle arbeta för en stark propaganda och ta livet av misstänkt intelligenta och andra människor.
Det bolsjevikerna gjorde mot de länder de ockuperade är inte tillräckligt debatterat. För att beskriva deras ondska tar man gärna upp alla mördade människor, alla som fick betala experimentet med sina liv. Det måte vara det experiment som kostat flest liv. Men det finns fler vinklar på problemet som måste dras fram.
Vi ser Estland, där de efter tsartiden hade själva skapat ett land med god levnadsstandard och ett på alla sätt fungerande samhälle. Ett land som levde mycket efter Europas livsmål. De kunde utbilda sig, de kunde välja yrke själva, de hade mat och förnödenheter. Jordbruket blomstrade, industrin gick framåt. Framför allt hade alla ett människovärde.
1939 när ryssarna begärde att få områden för sin militär, då började en total omstruktuering av deras samhälle. De områden ryssarna ville ha tvingades esterna lämna direkt utan någon form av kompensation. Ett märkligt sätt när man som utomstående begär något från ett annat land.
Allmänna och demokratiska val begravdes. 1940 var det ockupationsmakten som bestämde vem som fick sitta i statsledningen. Fortfarande utan någon krigsförklaring eller något liknande tog de alla rättigheter från esterna i Estland; allt de hade uppnått togs ifrån dem.
Esternas banktillgodohavanden stals. Man införde rubeln och gav den estniska kronan ett värde som var så lågt det någonsin gick.
Bostäderna var inte längre en privat angelägenhet. Vilken ryss eller bolsjevik som helst kunde flytta in var som helst, och krävde sina rättigheter där. Inget privatliv tolererades. Alla var alltid bevakade, eller: de var aldrig säkra på var de inte var bevakade.
Mord och deportationer förändrade människors liv totalt.
Men det som inte sägs är att den tunga filt som lades över esterna också innebar att de inte hade någon möjlighet att få tänka själva. Deras eventuella intelligens fick de inte använda. Absolut inte. Jag försäkrar att det är ett fruktansvärt straff att helt underordna sig andra som inte kan eller inte vill tänka logiskt. Att inte få, inte tillåtas att, använda sin hjärna skapar en förvirring i människorna. Att se hur allt skulle kunna bli bättre, men bara hålla tyst. Att visa att man har en hjärna kunde vara detsamma som dödsstraff.
Det fanns två samhällsklasser och ett socialt skikt i Sovjetunionen:
1. bönder
2. arbetare
3. intelligensian. De hittades i partitoppen eller på NKVD/KGB. De skulle arbeta för en stark propaganda och ta livet av misstänkt intelligenta och andra människor.
Vi ser Estland, där de efter tsartiden hade själva skapat ett land med god levnadsstandard och ett på alla sätt fungerande samhälle. Ett land som levde mycket efter Europas livsmål. De kunde utbilda sig, de kunde välja yrke själva, de hade mat och förnödenheter. Jordbruket blomstrade, industrin gick framåt. Framför allt hade alla ett människovärde.
1939 när ryssarna begärde att få områden för sin militär, då började en total omstruktuering av deras samhälle. De områden ryssarna ville ha tvingades esterna lämna direkt utan någon form av kompensation. Ett märkligt sätt när man som utomstående begär något från ett annat land.
Allmänna och demokratiska val begravdes. 1940 var det ockupationsmakten som bestämde vem som fick sitta i statsledningen. Fortfarande utan någon krigsförklaring eller något liknande tog de alla rättigheter från esterna i Estland; allt de hade uppnått togs ifrån dem.
Esternas banktillgodohavanden stals. Man införde rubeln och gav den estniska kronan ett värde som var så lågt det någonsin gick.
Bostäderna var inte längre en privat angelägenhet. Vilken ryss eller bolsjevik som helst kunde flytta in var som helst, och krävde sina rättigheter där. Inget privatliv tolererades. Alla var alltid bevakade, eller: de var aldrig säkra på var de inte var bevakade.
Mord och deportationer förändrade människors liv totalt.
Men det som inte sägs är att den tunga filt som lades över esterna också innebar att de inte hade någon möjlighet att få tänka själva. Deras eventuella intelligens fick de inte använda. Absolut inte. Jag försäkrar att det är ett fruktansvärt straff att helt underordna sig andra som inte kan eller inte vill tänka logiskt. Att inte få, inte tillåtas att, använda sin hjärna skapar en förvirring i människorna. Att se hur allt skulle kunna bli bättre, men bara hålla tyst. Att visa att man har en hjärna kunde vara detsamma som dödsstraff.
Det fanns två samhällsklasser och ett socialt skikt i Sovjetunionen:
1. bönder
2. arbetare
3. intelligensian. De hittades i partitoppen eller på NKVD/KGB. De skulle arbeta för en stark propaganda och ta livet av misstänkt intelligenta och andra människor.
Eliten.
Ska vi fråga varje enskild kommunist, stalinist, leninist i Sverige var han/hon passar in?
Hanno är en mycket bra representant för den intelligenta delen av befolkningen. Han visste att han inte skulle kunna använda sin hjärna till det som intresserade honom, historia. Han skulle inte få vara fri, utan tvingas underordna sig lögner och falsarier. Han skulle hela tiden vara iakttagen så att han bara lärde ut den accepterade varianten av historien. Han valde att bli spritingenjör därför att han antog att där fanns inga politiska svåra ställningstaganden att göra.
Vad för samhälle mår vi alla bäst av att leva i? Ett samhälle som strävar till att alla ska få leva ett meningsfullt liv med de framsteg vi gjort under tidens gång. Sovjet innebar en tillbakagång till träldom och ofrihet.
Det finns mycket vi skulle kunna förändra i dagens samhälle för att få ett bättre liv. Javisst. Men inte en tillbakagång! Ingen vill vara ofri.
Alla vill ha mat på bordet och ett arbete man trivs med.
En bred humanistisk livssyn. Alla ska vara sedda.
Redan under skolans första år ska lärarna se alla sina elever. Från allra första början ska läraren förklara varför barnen går i skolan och vända sig till deras förnuft. Många av problemen i dag beror på att barnen inte känner att läraren har sett det. Vänd er till varje enskilt barn varje dag!
Jag minns en gång när jag gick med min dotters klass, läraren och några andra föräldrar till bussen för en utflykt. Några pojkar började tjafsa och prata. Både läraren och någon förälder sa åt dem skarpt på det vanliga viset: över deras huvuden men inget hände. Då böjde jag mig fram till pojkarna såg dem i ögonen och bad dem allvarligt vara tysta för allas skull. De gick sedan ordentligt och de andra vuxna tittade på mig. Men jag vet att man kan vädja till alla människors förnuft om man visar att man talar till just dem. Och jag vet också att alla barn är en människa som vill att man pratar med dem. Jag har nämligen själv varit barn.
-----
Och så något helt annat. Ett tips om hur ni ska uttala estniska ord. Jag hörde på Ekot en som kallade Estlands utrikesminister för Pät. Det stavas Paet. Och så enkelt är det: uttala det precis som det stavas.
Jag såg en rubrik i en tidning: Körglädje. Ett sådant ord skulle aldrig kunna finnas i estniskan. K uttalas alltid som K, aldrig med ett tjeljud. Vad artkeln handlade om? Bilar.
jan 20 2013. Det är västkulturen som kommit in i landet!
Vi fick besök av Õie Ilves i dag. Hon berättade bl.a. om sitt barnbarn Kaisa, ca 12 år, som har börjat säga att hon är för tjock. Hon kan inte äta vad som helst, hon måste tänka på sin vikt. "Det är så märkligt. Sådant tänkte vi aldrig på när jag var i den åldern", sa Õie, som är 60+ nu, "Vi åt vad som fanns och mest blev det potatis till middag. Stekt potatis en dag. Kokt potatis en annan dag. Vad vi vägde eller hur vi såg ut, det brydde vi oss inte om."
Det är västkulturen som kommit in i landet!
-----
Ryssarna har just nu en stor militärövning i Medelhavet och Svarta Havet. Detta för att kunna öva samarbetet för olika flottor i svåråtkomliga områden. (Och visa vad de kan.)
-----
Detta är bilvägen över isen mellan Haapsalu och Noa-Rootsi.
jan 19 2013 Det är inte bara i Sverige tokiga människor vinterbadar.
Det har varit jättekallt. I morse var hela huset nedkylt trots att vi haft värmen på. Minus 25 grader var det då, i Jõgeva, inte så långt härifrån var det - 32 grader på natten. Det värsta ska vara över nu, nästa vecka blir det inte fullt så kallt säger de.
Man diskuterar om samma person ska få sitta både i riksdag och i kommunfullmäktige. Kaja Kallas, reformp., tycker att det skulle göra att stats- och kommunförvaltning skulle komma närmare varandra. Andra, som Keskerakond, menar att det måste väl finnas tillräckligt med människor i landet så att inte någon ska behöva göra dubbelarbete. Troligtvis kommer det diskuteras ett tag, och sedan får vi se.
Ett stort bostadshus i Narva har brunnit i natt. 300 människor fick evakueras.
I Haapsalu har man börjat en utbildning av speciallärare. Mottot är: Inget barn får lämnas utanför. Rektorn vid en skola menar att lärarna har för mycket att göra för att kunna se till varje enskilt barn i skolan. Ett mycket bra initiativ tycker jag. Alla barn har rätt att känna sig sedda i skolan. Jag minns själv hur det var. Vi var 36 elever i klassen, och trots att vi satt tyst och lyssnade under lektionerna, när vi inte arbetade själva förstås, så lärde inte lärarna känna alla elever på rätt sätt.
När det gäller mordförsöket på partiledaren i Bulgarien, visade estnisk TV hela förloppet och vi kunde se hur revolvermannen blev misshandlad efteråt; det som var bortklippt i svensk TV.
Man diskuterar om samma person ska få sitta både i riksdag och i kommunfullmäktige. Kaja Kallas, reformp., tycker att det skulle göra att stats- och kommunförvaltning skulle komma närmare varandra. Andra, som Keskerakond, menar att det måste väl finnas tillräckligt med människor i landet så att inte någon ska behöva göra dubbelarbete. Troligtvis kommer det diskuteras ett tag, och sedan får vi se.
Ett stort bostadshus i Narva har brunnit i natt. 300 människor fick evakueras.
I Haapsalu har man börjat en utbildning av speciallärare. Mottot är: Inget barn får lämnas utanför. Rektorn vid en skola menar att lärarna har för mycket att göra för att kunna se till varje enskilt barn i skolan. Ett mycket bra initiativ tycker jag. Alla barn har rätt att känna sig sedda i skolan. Jag minns själv hur det var. Vi var 36 elever i klassen, och trots att vi satt tyst och lyssnade under lektionerna, när vi inte arbetade själva förstås, så lärde inte lärarna känna alla elever på rätt sätt.
När det gäller mordförsöket på partiledaren i Bulgarien, visade estnisk TV hela förloppet och vi kunde se hur revolvermannen blev misshandlad efteråt; det som var bortklippt i svensk TV.
I Schnells park i Tallinn gjorde man något som kan vara inspirerat från Gävle. Man eldade upp halmskulpturer! Effektfullt i mörkret. Och alldeles tillåtet.
Det är inte bara i Sverige tokiga människor vinterbadar. Det gör man i Narvafloden också. I dag! I den här kylan! I Ryssland är det en vintersport.
jan 18 2013 "Det sovjetiska arvet" del 2.
Vi hade en härlig dag i går. Vägen till Tallinn är så vacker på vintern. Stora snöiga åkrar och här och där ett hus. Tyvärr har taket rasat in på flera lador i år igen. Det är de övergivna ladorna som försvinner.
I dag fick vi höra lite berättelser från förr. Vi hade besök av en reparatör som gärna berättade.
Jag minns så väl när Toomings estniska bröd kom till Sverige. Jag tyckte vi hade så tråkigt matbröd i affären och väldigt lite att välja på. Så kommer ett rågbröd som smakar jättegott. Den mannen, bagaren Tooming, kom från våra trakter i Lääne-Virumaa. Hans bror hade deporterats och han lyckades fly straxt därefter. Och det ska vi svenskar vara glada åt.
Reparatören (N) kände en man som tillhörde dem som valde ut vilka som skulle deporteras. Vid ett tillfälle skulle två "kulaker" skickas iväg. Men han valde att låta N:s mormor slippa eftersom hon inte hade några drängar. Så var det. Om man tog hjälp av några män och betalade dem lön, då var man kulak och ett offer för Stalin och hans troende.
Den mannens chef var en kvinna som inte var omtyckt. Hon var en sur och gapig chef som fått sitt jobb för att hon var partimedlem. 1991, när friheten kom, då blev damen genast religiös. Anmälde sig till en luthersk kyrka. Besökte den varje dag. Men det hela slutade ändå med att hon en dag hängde sig. Varför? Vi vet inte, men kanske hon var så illa sedd av alla människor att hon inte orkade längre. Inte ens kyrkan kunde skydda henne. Hon hade naturligtvis också sett till att präster och andra religiösa människor deporterades.
Det var en hemsk tid. Döden var nyckfull. Ingen visste vem som nästa gång skulle fångas in och skickas iväg, utom den som bestämde, som valde ut. Är det ett värdigt liv? Är det ett rättssamhälle? Nej, det är ett kommunistiskt samhälle.
Jag läser vidare i boken "Det sovjetiska arvet".
Kommunisterna måste skriva en bok om sin egen historia. Då var det inte sanningen man sökte utan en tillrättalagd variant. Naturligtvis.Den boken översattes till alla språk som talades i Sovjetunionen och såldes där i över 40 miljoner exemplar. Den trycktes i 11 miljoner exemplar översatt till andra språk. Även svenska. Där fick alltså hela världen en tillrättalagd historiebok om Sovjetunionen och kommunismen.
Är det inte alltid så? Det som skrivs, allt det som skrivs, måste speglas mot den som skrivit. Vi måste försöka förstå vad författaren har för intentioner, vad han har för erfarenheter och mer om hans bakgrund om vi ska förstå en berättelse. Vi har så många olika sätt att uttrycka oss och ett ord betyder inte samma sak överallt. När Ants läste litteraturhistoria skulle ämnet plötsligt byta namn till litteraturvetenskap och man skulle bortse från författaren och bara tolka böckerna utifrån vad som står där. Helt upprörande! Han slutade läsa ämnet då.
I dag fick vi höra lite berättelser från förr. Vi hade besök av en reparatör som gärna berättade.
Jag minns så väl när Toomings estniska bröd kom till Sverige. Jag tyckte vi hade så tråkigt matbröd i affären och väldigt lite att välja på. Så kommer ett rågbröd som smakar jättegott. Den mannen, bagaren Tooming, kom från våra trakter i Lääne-Virumaa. Hans bror hade deporterats och han lyckades fly straxt därefter. Och det ska vi svenskar vara glada åt.
Reparatören (N) kände en man som tillhörde dem som valde ut vilka som skulle deporteras. Vid ett tillfälle skulle två "kulaker" skickas iväg. Men han valde att låta N:s mormor slippa eftersom hon inte hade några drängar. Så var det. Om man tog hjälp av några män och betalade dem lön, då var man kulak och ett offer för Stalin och hans troende.
Den mannens chef var en kvinna som inte var omtyckt. Hon var en sur och gapig chef som fått sitt jobb för att hon var partimedlem. 1991, när friheten kom, då blev damen genast religiös. Anmälde sig till en luthersk kyrka. Besökte den varje dag. Men det hela slutade ändå med att hon en dag hängde sig. Varför? Vi vet inte, men kanske hon var så illa sedd av alla människor att hon inte orkade längre. Inte ens kyrkan kunde skydda henne. Hon hade naturligtvis också sett till att präster och andra religiösa människor deporterades.
Det var en hemsk tid. Döden var nyckfull. Ingen visste vem som nästa gång skulle fångas in och skickas iväg, utom den som bestämde, som valde ut. Är det ett värdigt liv? Är det ett rättssamhälle? Nej, det är ett kommunistiskt samhälle.
Jag läser vidare i boken "Det sovjetiska arvet".
Kommunisterna måste skriva en bok om sin egen historia. Då var det inte sanningen man sökte utan en tillrättalagd variant. Naturligtvis.Den boken översattes till alla språk som talades i Sovjetunionen och såldes där i över 40 miljoner exemplar. Den trycktes i 11 miljoner exemplar översatt till andra språk. Även svenska. Där fick alltså hela världen en tillrättalagd historiebok om Sovjetunionen och kommunismen.
Är det inte alltid så? Det som skrivs, allt det som skrivs, måste speglas mot den som skrivit. Vi måste försöka förstå vad författaren har för intentioner, vad han har för erfarenheter och mer om hans bakgrund om vi ska förstå en berättelse. Vi har så många olika sätt att uttrycka oss och ett ord betyder inte samma sak överallt. När Ants läste litteraturhistoria skulle ämnet plötsligt byta namn till litteraturvetenskap och man skulle bortse från författaren och bara tolka böckerna utifrån vad som står där. Helt upprörande! Han slutade läsa ämnet då.
Vidare om "Sovjetunionens kommunistiska partis historia”: Eftersom Lenin var förvisad till Sibirien 1898 när kommunistpartiet grundades ändrade man glatt datum för grundandet till 1903. Trotskij framställs som partiets fiende redan 1908, trots att han började utveckla Röda armén 1917.
Historien kodifieras som en exakt vetenskap där inget utrymme finns för olika tolkningar och infallsvinklar. Detta blev vägledande för sovjetisk historieskrivning. Ibland ledde det också till rena historieförfalskningen.
Jag minns då och då hur jag som femåring (5) plötsligt förstod att "du kan aldrig lita på vuxna människor. De ändrar ständigt reglerna efter sina behov."
Historien kodifieras som en exakt vetenskap där inget utrymme finns för olika tolkningar och infallsvinklar. Detta blev vägledande för sovjetisk historieskrivning. Ibland ledde det också till rena historieförfalskningen.
Jag minns då och då hur jag som femåring (5) plötsligt förstod att "du kan aldrig lita på vuxna människor. De ändrar ständigt reglerna efter sina behov."
jan 16 2013 Det sovjetiska arvet, skriven av Gudrun Persson
Åter en jätteintressant bok! Det sovjetiska arvet, skriven av Gudrun Persson, historiker och forskare vid Försvarshögskolan.
Alldeles i början säger hon att Ryssland åtog sig 1991 att uppfylla internationella avtal och skulder från Sovjetunionens tid.
Det har vi inte sett något resultat av.
För övrigt talar hon i de inledande kapitlen om hur man noga och genomtänkt förändrade samhället så att inget minne skulle finnas kvar av den tidigare historien,
1. Orter, gator mm byter namn.
Dock inte Moskva! Under 1922 inleddes namnbyten på 350 000 orter och städer, och gator och fabriker. En rysk forskare har gått så långt att han kallar dessa namnändringar för ett "toponymiskt folkmord".
Det hela var namnbyten till något som hade med kommunismen att göra. Leningrad är ett typiskt exempel. Stalingrad ett annat.Några platser fick byta namn flera gånger allt efter som tidigare kommunistledare mördades.
Nu har de flesta fått tillbaka sitt namn från tiden före bolsjevikerna.
2. Man tillrättalägger verkligheten.
Det är intressant. Man skriver om händelser så att det ska passa ideologin. Man gör det så skickligt att även besökande intellektuella tror på den "sanningen".
De retuscherade fotografier. Det fick inte finnas några "folkefiender" på bilder, och det hände ju särskilt under 1930-talet att goda kommunister "blev det och måste suddas bort.
På originalet står Trotskij och Kamenev på trappamn bredvid Lenin. Den retucherade till höger.
3. Man reglerar konsten.
All konst skulle vara "realistiskt socialistisk". Böcker konfiskerades, brändes eller låstes in i källare avsedda för detta. I oktober 1929 påbjöds att dessa författares böcker skulle rensas ut från biblioteken: M. Proust, S. Lagerlöf, S. Zweig m.fl.
Till hjälp for konstnärer framställdes listor på lämpliga motiv. När de tre baltiska staterna ockuperats 1940 skickades en lista ut med förslag på motiv kring Kommunistpartiets historia: porträtt: Marx, Engels, Lenin, Stalin. På temat "Livegenskapens upphörande 1861" anvisades följande motiv: "Piskande av livegna i Tsarryssland, Livegen vid plogen, Tvångsarbete". Tavlor om 1905 års revolution föreslogs visa: "Ett massuppbåd. Talaren bärs av arbetarnas händer, fanor".
Träldomen under bolsjevikerna var mycket hårdare än den under tsaren för de baltiska folken.
All historia skulle vinklas mot kommunismen. Vi måste ha klart för oss hur lätt det är att göra det. Varje lärobok är beroende av vem som skriver den. Här gällde det att beskriva Lenin, i första hand, som den intellektuelle kommunisten, som utvecklade Marx lära till en högre nivå. Alla måste läsa om kommunismens historia, den tillrättalagda historien.
jan 15 2013. Edgar Savisaar, Tallinns borgmästare har gett ut en bok: "Tõde Eesti"/Sanningen om Estland.
Ibland, eller mycket ofta, blir jag imponerad över vad esterna gör. De har lärt sig av tidigare misstag, och gör inte (Obs! inte!) om dem. Som det att de direkt började lägga undar pengar för att göra sig beredda vid en ev. framtida bankkris. Det var ju så svåra problem på 1920 - 30-talen vid den stora krisen i världen. 2008 hade de möjlighet att mildra slaget med hjälp av sin reserv. Dessutom gjorde de INTE som SAS just gjort. De sänkte lönen för ALLA. De ordnade inte autonomi för alla större minoritetsgrupper som de gjort vid förra friheten. De tillät alla att ha sina egna skolor, sin egen religiösa tro etc, men i förvaltningarna är det estniska språket som gäller för att man ska kunna hålla en gemensam linje och inga onödiga missförstånd ska uppkomma. Och för att det är Estland man arbetar i.
Varje vecka går ett program på TV "Meie inimesed" /Våra människor. Då har de gjort ett helt program om en enskild människa i landet, om hennes liv och önskningar. I dag handlade det om en kvinna som gjort "en omvänd flytt". Hon växte upp i Sibirien och har nu flyttat till Estland. Hon är rysktalande, är gift med en ryss och delar lägenhet i Mustamäe utanför Tallinn med hans föräldrar. Hon har levt här i 4 1/2 år, arbetar som lärare och känner sig som est. Hon lärde sig estniska väldigt fort.
Så genialt. Tänk om vi skulle presentera vanliga svenskars liv och tankar under en halvtimme varje vecka i vår TV. Tänk så många feltänk som skulle försvinna. För, ärligt talat, hur mycket vet varje enskild svensk om människor från andra delar av landet eller i annan samhällsställning? Hur många "sanningar" går vi och tror på som självklarheter utan att ha kontrollerat dem? Javisst, vi är ju nästan nio gånger fler i vårt land, men man kan alltid börja.
-----
Varje vecka går ett program på TV "Meie inimesed" /Våra människor. Då har de gjort ett helt program om en enskild människa i landet, om hennes liv och önskningar. I dag handlade det om en kvinna som gjort "en omvänd flytt". Hon växte upp i Sibirien och har nu flyttat till Estland. Hon är rysktalande, är gift med en ryss och delar lägenhet i Mustamäe utanför Tallinn med hans föräldrar. Hon har levt här i 4 1/2 år, arbetar som lärare och känner sig som est. Hon lärde sig estniska väldigt fort.
Så genialt. Tänk om vi skulle presentera vanliga svenskars liv och tankar under en halvtimme varje vecka i vår TV. Tänk så många feltänk som skulle försvinna. För, ärligt talat, hur mycket vet varje enskild svensk om människor från andra delar av landet eller i annan samhällsställning? Hur många "sanningar" går vi och tror på som självklarheter utan att ha kontrollerat dem? Javisst, vi är ju nästan nio gånger fler i vårt land, men man kan alltid börja.
-----
Edgar Savisaar, Tallinns borgmästare har gett ut en bok: "Tõde Eesti"/Sanningen om Estland.
Boken ger en översikt över den estniska ekonomin, näringslivet och politiska förbindelser under den senaste tiden och nuet. Beskriver visioner om framtiden och möjliga scenarier. Boken är en fascinerande och lärorik läsning för alla som är intresserade av livet i Esland.
Så beskrivs den i bokhandeln.
Det var många människor som samlades på tisdag eftermiddagen i bokhandeln Apollo i Solaris då Edgar Savisaar presenterade boken. Många var medlemmar i partiet men även andra människor i alla åldrar var där.
"Huvudfunktionen med denna bok är att stödja de människor som vill förändra genom handling, och jag vill också erbjuda underlag till en offentlig diskussion som annars undertrycks. Det är därför jag är här i dag för att stödja människors tro att de kan finna något i denna bok. Och råda alla er som fortfarande har tid och är intresserade av Estland: läs igenom den.
Liksom Edgar tror jag också på Estland ", sade professor Reinhard Ruutsoo som introducerade presentationen.
"Liksom titeln på boken" Sanningen om Estland ", försöker vi vara mycket exakta. När vi talar om fattigdom, då vi talar om fattigdom, och inte påtvingade åtstramningar i det europeiska sammanhanget ", säger Jan Õmblus, bokens redaktör.
Savisaar noterade dock att estländarna fortfarande är bokläsare. "Till exempel när boken "Peaminister"/Statsministern kom ut 2004 blev den en riktig bästsäljare, förresten köps den fortfarande i dag. Dess inflytande har inte minskat", sade Savisaar.
«Läs recension och bli lycklig. Jag känner själv att jag har skrivit just en sådan bok, som efterfrågas nu och som passar människors förväntningar", tillade han.
Ja, jag tror att han kämpar för sig och sin makt. Partiet Keskerakond har minskat sitt väljarstöd och vill naturligtvis inte förlora sin ställning som Estlands största parti. Han var helt enkelt tvungen att hitta på något. Ni känner ju till det andra: Tallinns "gratis" TV-kanal, "gratis" dagstidning i Tallinn och "gratis" kommunikationer i staden för dess invånare. Inga andra ester åker gratis!
jan 14 2013 Av alla länder i världen ligger Estland på nionde plats när det gäller personlig och ekonomisk frihet!
Vi såg ett program i estnisk TV i går om Sovjet. Första programmet i en fransk-tysk serie “Farewell comrades”. Den behandlade tiden 1975 - 1979 med bl.a. Helsingforskonferensen då de kommunistiska staterna skrev under Helsingforsavtalet om mänskliga rättigheter. Redan när de skrev under ansåg de att det bara var nonsens. “Ett papper betyder inget.” Det var Breznjnevs talskrivare som sa det. Trots detta blev avtalet en bomb. Alla dissidenter hänvisade till avtalet, och det blev svårt för Kreml att hävda att det bara var nonsens.
En intressant film som vi ska följa.
-----
Av alla länder i världen ligger Estland på nionde plats när det gäller personlig och ekonomisk frihet!
Detta avslöjar Institute for Policy Studies i Kanada, Faser Institute i Tyskland och Institut liberales.
På de första platserna finns Nya Zeeland, Nederländerna och Hongkong. De följs på delad fjärde plats av Australien och på delad sjätte plats, Kanada, Irland, USA, på delad nionde plats Japan, Danmark och Estland. Dessutom är Finland nr 13, Sverige nr 29, Lettland nr 48 och Ryssland nr 89. Sist i tabellen hittar vi Pakistan, Burma och Zimbabwe.
-----
Svenska försvaret diskuteras nu med anledning av konferensen som pågår. Mikael Holmström skriver om problemen i SvD under rubriken “Försvarets stora dilemman”
1992 bestämde Sverige att det finns inget krigshot mot det egna landet. Försvarsbudgeten skars ner väsentligt.
Men 2013 är verkligheten en annan. EU-samarbetet krisar och i Nato skärs försvarsanslagen ner. Ett allt mer auktoritärt och självsäkert Ryssland som enbart i år ökar försvarsanslagen med 25 procent ses med allt större oro av omvärlden.
/../ ”Vad är vitsen med att ge 40 miljarder per år till ett försvar som knappt klarar av något, när 45 miljarder skulle få det att fungera?”
/../”Vi kan försvara oss mot ett angrepp mot ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand”, sade ÖB Sverker Göranson i en SvD-intervju vid nyår. Det var för många svenskar ett chockerande klarspråk. Det är dock enligt försvarsminister Karin Enström (M) ”rimligt”, något hon kommer att få frågor om under rikskonferensen.
Sverige ställer sitt hopp till att Nato kommer vid ett angrepp.
En intressant film som vi ska följa.
-----
Av alla länder i världen ligger Estland på nionde plats när det gäller personlig och ekonomisk frihet!
Detta avslöjar Institute for Policy Studies i Kanada, Faser Institute i Tyskland och Institut liberales.
På de första platserna finns Nya Zeeland, Nederländerna och Hongkong. De följs på delad fjärde plats av Australien och på delad sjätte plats, Kanada, Irland, USA, på delad nionde plats Japan, Danmark och Estland. Dessutom är Finland nr 13, Sverige nr 29, Lettland nr 48 och Ryssland nr 89. Sist i tabellen hittar vi Pakistan, Burma och Zimbabwe.
-----
Svenska försvaret diskuteras nu med anledning av konferensen som pågår. Mikael Holmström skriver om problemen i SvD under rubriken “Försvarets stora dilemman”
1992 bestämde Sverige att det finns inget krigshot mot det egna landet. Försvarsbudgeten skars ner väsentligt.
Men 2013 är verkligheten en annan. EU-samarbetet krisar och i Nato skärs försvarsanslagen ner. Ett allt mer auktoritärt och självsäkert Ryssland som enbart i år ökar försvarsanslagen med 25 procent ses med allt större oro av omvärlden.
/../ ”Vad är vitsen med att ge 40 miljarder per år till ett försvar som knappt klarar av något, när 45 miljarder skulle få det att fungera?”
/../”Vi kan försvara oss mot ett angrepp mot ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand”, sade ÖB Sverker Göranson i en SvD-intervju vid nyår. Det var för många svenskar ett chockerande klarspråk. Det är dock enligt försvarsminister Karin Enström (M) ”rimligt”, något hon kommer att få frågor om under rikskonferensen.
Sverige ställer sitt hopp till att Nato kommer vid ett angrepp.
/../Ambassadör Sven Hirdman som var statssekreterare i försvarsdepartementet under två borgerliga regeringar (1979–82) konstaterade på DN debatt i lördags att denna klausul: ”saknar all trovärdighet såväl inom som utom Sverige. Dess enda berättigande vore som en inträdesbiljett i Nato, men det saknar stöd hos svenska folket”.
Hur länge är Ryssland inget hot? De rustar redan nu. Vad gör vi vid en förändring? Vad hinner vi göra? I Sverige har man redan glömt vad som hände i Georgien, då de aldrig gick över sitt eget lands gräns, men ändå blev attackerade av Ryssland. I Sverige vet man inte att Estland så gott som dagligen trakasseras. I Ryssland finns miljoner människor som är helt övertygade om att Estland rustar för ett framtida anfall mot dem. Numera tillhör Estland väst, och sedan i början av 1900-talet har västländerna alltid utgjort en fara som bara vill krossa Ryssland. Vi i väst är vi alla fascister enligt Ryssland.
/../Den som för svenska folkets räkning ska göra en ny omvärldsanalys till i juni i år är försvarsberedningen där riksdagens åtta partier är med. Frågan är om dessa folkvalda förmår att rita en ny karta som kan vägleda Sverige in i en förändrad omvärld.
Hur realistiska måste vi vara? Hur tänker vår omvärld? Estland satsar på ett effektivt försvar. De vet att de alltid har en fiende i öster. Ryssland anser att Estland egentligen är ryskt, och avtal har ingen betydelse i sammahanget.
På konferensen har Estlands utrikesminister uppmanat både Sverige och Finland att gå med i Nato för att
utöka säkerheten runt Östersjön, hör jag just nu i radion.
Hur tänker Reinfeldt och hans ministrar?
Estnisk sånggrupp. Lyssna!
http://youtu.be/SIRJF8sCYeE
jan 13 2013 Djuren märker inte när de passerar gränsen!
Här syns inte hur stor nötskrikan verkligen är.
Vi sitter i köket och tittar på fyra nötskrikor som gärna äter av vår fågelmat. För en stund sedan var där två hackspettar. Naturligtvis många talgoxar och andra småfåglar också.
Räven syns inte just nu, men den brukar gå eller springa över åkern.
Det mest spännande var nog ändå när vi i går åkte till Rakvere och precis utanför vårt samhälle såg en älg springa över vägen. Så nära.
Det finns gott om vargar i Estland. På Vargfakta kan vi läsa att man vill halvera vargstammen eftersom de är orsak till så många problem för bönderna. Under år 2011 dödades 659 får och under 2012 har 536 får och 29 nötdjur dödats.
För den som inte är invigd i hur fort en vargstam förökar sig kan det komma som en överraskning att ett land som Estland väljer att ta till så dramatiska metoder som att halvera den. Estland är ungefär lika stort som Dalarna och Värmland tillsammans och att myndigheterna anser att 110 vargar är tillräckligt på det området bör ses mot de förmodade 200 som finns i de två äldsta varglänen.
Räven syns inte just nu, men den brukar gå eller springa över åkern.
Det mest spännande var nog ändå när vi i går åkte till Rakvere och precis utanför vårt samhälle såg en älg springa över vägen. Så nära.
Det finns gott om vargar i Estland. På Vargfakta kan vi läsa att man vill halvera vargstammen eftersom de är orsak till så många problem för bönderna. Under år 2011 dödades 659 får och under 2012 har 536 får och 29 nötdjur dödats.
För den som inte är invigd i hur fort en vargstam förökar sig kan det komma som en överraskning att ett land som Estland väljer att ta till så dramatiska metoder som att halvera den. Estland är ungefär lika stort som Dalarna och Värmland tillsammans och att myndigheterna anser att 110 vargar är tillräckligt på det området bör ses mot de förmodade 200 som finns i de två äldsta varglänen.
Man kan tillägga att esterna menar att vargarna invandrar utan problem från Ryssland. Jag misstänker att de inte ens noterar att de passerar en EU-gräns.
Vad beträffar björnarna, så blir de också fler i Estland.
I Estland har björnstammen vuxit och breder ut sig allt mer efter att jägarna har minskat jakttrycket. Just nu finns mellan 650 och 700 björnar i landet, vilket gör att Estland har den tredje största björnpopulationen i Europa, efter Sverige och Finland.
Björnjakten i Estland är numera strikt kontrollerad. Sedan 2003 har jägare fått fylla i detaljerade formulär efter varje björn som skjutits för att myndigheterna ska kunna samla in så mycket data som möjligt om den estniska björnstammen.
Eftersom björnstammen växer så ökar även avskjutningen. 2012 har 55 björnar skjutits, jämfört med 27 stycken under 2007.
Att spåra björn i skogarna har blivit ett nytt nöje och ger estniska lantbrukare möjlighet att även få inkomster av turism. Det finns även webbkameror där naturvänner kan se vilda björnar online.
Alla estländska lantbrukare är däremot inte lika nöja, eftersom björnarna allt oftare gör räder mot biodlingar.
http://www.jaktojagare.se/bjornarna-sprids-i-estland
Vi bodde på en gård där ägaren jagade björn. Han bjöd på björnstek, men det var inte så gott. Lite torrt faktiskt. Jag tyckte att vildsvinskött var avsevärt mycket godare.
Här finns en sida där du kan klicka dig till de olika djuren i webkamera. http://www.looduskalender.ee/en/node/2141
Här kan man se vildsvin:
http://www.looduskalender.ee/en/node/15259
Det finns mycket att se...
jan 12 2013. “Jag sitter och pratar med en utlandsest, och jag har aldrig haft så roligt.”
Vilken vacker dag. Vi tog en tur till Rakvere och njöt av naturen. Några skidåkare såg vi i Palermoskogen. Vi tog en kaffe på Teatercaféet. Där satt en ensam man med en flaska öl i handen vid ett annat bord. Han ville prata. Så han satte igång och Ants svarade vänligt. De pratade lite om jobb och annat kallprat, men så sa mannen, troligtvis för att provocera lite grand: “Jag är ryss.” “Jaha du, men jag ska inte slå ihjäl dig för det”, sa Ants. Då blev de ännu bättre vänner. När han fick ett mobilsamtal hörde vi honom säga: “Jag sitter och pratar med en utlandsest, och jag har aldrig haft så roligt.”
Det är - 15 grader ute i dag och mannen drog upp byxbenen och visade att han inte hade några varma strumpor på sig. Han måste bara frysa! Men han förklarade att det är typiskt sovjetiskt, och att han hade små korta nylonsockor är också sovjetiskt.
När han druckit ur sin flaska och förstod att vi var färdiga och skulle gå, då fick Ants en kram av honom. Det är varken sovjetiskt eller estniskt att män kramar varandra.
På hemvägen for vi en annan väg. Vi tog Tõrmavägen som är lite lantligare än den vanliga. När vi körde förbi ett fint trähus berättade Ants att han hört att där bodde en man under förra friheten som ägde och skötte både gård och kvarn. Vid den första stora deporteringen 1941 blev han ivägskickad till Sibirien, och mot alla odds överlevde han. Och mot alla odds lyckades han komma tillbaka till området han kom ifrån. Han inkvarterades io ett hus i närheten, när han släpptes 1956. GHans gård hade då fungerat som kolchos i många år. Han kunde inte låta bli att studera hur de skötte hans gård och kvarn. Det var en rysk kolchoschef. Mycket var fel. Allt kunde göras så mycket bättre genom att förändra arbetssättet. Det var så tydligt att ingen, och framför allt inte chefen, visste något om hur ett lantbruk ska skötas. Han påpekade det ena och det andra. Folk blev sura. En dag hittades han död.
-----
I Hbl/Borgåbladet läser vi en hel artikel om esterna.
Minns när jag fick en kommentar från en ryss som mycket kraftfullt framförde att esterna inte vill kroppsarbeta och se ett exempel på sovjetisk propaganda.
Det var en “småredare” i Åbolands skärgård som i början av den nya friheten kom på den smarta idén att hyra in estniska fartygsbesättningar för att förmedla dem vidare till världens stora rederier.
Det första han upptäckte var att de var så språkkunniga. De kunde 4 - 5 språk.
Esterna anpassar sig extremt snabbt till internationell businesskultur, säger en finländsk exportföretagare i Helsingin Sanomat (HS 10.1). Och vi har inte heller egentligen reflekterat över hur smidigt det estniska har promenerat in i vår vardag, också här i Östnyland.
Välkomna, till alla delar. I själva verket skulle framför allt stora delar av huvudstadsregionen till och med fungera dåligt utan de estniska hjälpstyrkorna, säger de som analyserat saken. Estniskregistrerade skåpbilar kör omkring på våra gator. Estniska småfirmor sköter om mycket av det hantverk och sjå som gör att samhället dagligen fungerar. I småfixandet och saneringar bland våra hus är den estniska snickaren en nästan given figur.
/../
De senaste årtiondena söder om Finska viken kommer att få sin plats i historieböckerna som en av de många guldåldrarna kring Östersjön. Hör du till dem som hade möjlighet att "på den gamla tiden" se förfallet, de rostande revolutionsskyltarna och den bleka gatubelysningen kring hotell Viru, ska du lägga minnet till din allmänbildning; jämför med hur Tallinn blomstrar i dag.
"De tysta esterna" vandrar in på scenen som en omärklig musikalkör, och finns plötsligt bara där. Finländska arbetsgivare säger att de smälter in i arbetskraften utan större åthävor. De är en bra lektion för oss i både arbetsrelaterad invandring, språktolerans och arbetsmoral.
Den est som tar sina veckor i Finland jobbar sig också snabbt till ett personligt välstånd för sig och de sina därhemma. Detsamma förekommer inte längre på samma sätt i Finland; de två tomma händerna, lite verktyg, en paketbil och en telefon.
Också i våra språkdebatter ger esterna oss sin tysta lektion. Finländare klagar över att vi i Norden ska behöva grannlandets svenska i en värld, "där alla talar engelska". Då har man inte tänkt på hur bra vi i alla dessa år har kunnat röra oss i Estland – på finska. Eller hur självklart det i årtionden har varit för ester på ärende i Finland att ta sed och språk dit man reser, och tala finska.
Och ändå har esterna under alla dessa år haft mer än nog skäl att tröttna på finländarena som põdrad, renarna från norr, som går av färjorna i slutna flockar och lunkar mot sina feta välfärdsintressen.
Så har historien sin gång, kring ett föränderligt Östersjön. Det förs debatter om världsläget och samhällsproblem av olika slag. Ändå blir allt detta mest som krusningarna på ytan. Under den snusar, letar och vibbar människor sig ofta lugnt och målmedvetet sig fram till de platser, där livet för dem just nu blir bäst
Som de lågmälda esterna gör.
Jan-Erik Andelin
Ledarskribent och reporter vid Borgåbladet och Östra Nyland.
Det är - 15 grader ute i dag och mannen drog upp byxbenen och visade att han inte hade några varma strumpor på sig. Han måste bara frysa! Men han förklarade att det är typiskt sovjetiskt, och att han hade små korta nylonsockor är också sovjetiskt.
När han druckit ur sin flaska och förstod att vi var färdiga och skulle gå, då fick Ants en kram av honom. Det är varken sovjetiskt eller estniskt att män kramar varandra.
På hemvägen for vi en annan väg. Vi tog Tõrmavägen som är lite lantligare än den vanliga. När vi körde förbi ett fint trähus berättade Ants att han hört att där bodde en man under förra friheten som ägde och skötte både gård och kvarn. Vid den första stora deporteringen 1941 blev han ivägskickad till Sibirien, och mot alla odds överlevde han. Och mot alla odds lyckades han komma tillbaka till området han kom ifrån. Han inkvarterades io ett hus i närheten, när han släpptes 1956. GHans gård hade då fungerat som kolchos i många år. Han kunde inte låta bli att studera hur de skötte hans gård och kvarn. Det var en rysk kolchoschef. Mycket var fel. Allt kunde göras så mycket bättre genom att förändra arbetssättet. Det var så tydligt att ingen, och framför allt inte chefen, visste något om hur ett lantbruk ska skötas. Han påpekade det ena och det andra. Folk blev sura. En dag hittades han död.
-----
I Hbl/Borgåbladet läser vi en hel artikel om esterna.
Minns när jag fick en kommentar från en ryss som mycket kraftfullt framförde att esterna inte vill kroppsarbeta och se ett exempel på sovjetisk propaganda.
Det var en “småredare” i Åbolands skärgård som i början av den nya friheten kom på den smarta idén att hyra in estniska fartygsbesättningar för att förmedla dem vidare till världens stora rederier.
Det första han upptäckte var att de var så språkkunniga. De kunde 4 - 5 språk.
Esterna anpassar sig extremt snabbt till internationell businesskultur, säger en finländsk exportföretagare i Helsingin Sanomat (HS 10.1). Och vi har inte heller egentligen reflekterat över hur smidigt det estniska har promenerat in i vår vardag, också här i Östnyland.
Välkomna, till alla delar. I själva verket skulle framför allt stora delar av huvudstadsregionen till och med fungera dåligt utan de estniska hjälpstyrkorna, säger de som analyserat saken. Estniskregistrerade skåpbilar kör omkring på våra gator. Estniska småfirmor sköter om mycket av det hantverk och sjå som gör att samhället dagligen fungerar. I småfixandet och saneringar bland våra hus är den estniska snickaren en nästan given figur.
/../
De senaste årtiondena söder om Finska viken kommer att få sin plats i historieböckerna som en av de många guldåldrarna kring Östersjön. Hör du till dem som hade möjlighet att "på den gamla tiden" se förfallet, de rostande revolutionsskyltarna och den bleka gatubelysningen kring hotell Viru, ska du lägga minnet till din allmänbildning; jämför med hur Tallinn blomstrar i dag.
"De tysta esterna" vandrar in på scenen som en omärklig musikalkör, och finns plötsligt bara där. Finländska arbetsgivare säger att de smälter in i arbetskraften utan större åthävor. De är en bra lektion för oss i både arbetsrelaterad invandring, språktolerans och arbetsmoral.
Den est som tar sina veckor i Finland jobbar sig också snabbt till ett personligt välstånd för sig och de sina därhemma. Detsamma förekommer inte längre på samma sätt i Finland; de två tomma händerna, lite verktyg, en paketbil och en telefon.
Också i våra språkdebatter ger esterna oss sin tysta lektion. Finländare klagar över att vi i Norden ska behöva grannlandets svenska i en värld, "där alla talar engelska". Då har man inte tänkt på hur bra vi i alla dessa år har kunnat röra oss i Estland – på finska. Eller hur självklart det i årtionden har varit för ester på ärende i Finland att ta sed och språk dit man reser, och tala finska.
Och ändå har esterna under alla dessa år haft mer än nog skäl att tröttna på finländarena som põdrad, renarna från norr, som går av färjorna i slutna flockar och lunkar mot sina feta välfärdsintressen.
Så har historien sin gång, kring ett föränderligt Östersjön. Det förs debatter om världsläget och samhällsproblem av olika slag. Ändå blir allt detta mest som krusningarna på ytan. Under den snusar, letar och vibbar människor sig ofta lugnt och målmedvetet sig fram till de platser, där livet för dem just nu blir bäst
Som de lågmälda esterna gör.
Jan-Erik Andelin
Ledarskribent och reporter vid Borgåbladet och Östra Nyland.
jan 11 2013. Det är problem med allmänna toaletter i Finland
I den finska tidningen Länsi Savo läser vi att det är problem med allmänna toaletter i Finland. De ryska turisterna vet inte hur man gör på en vanlig vattentoalett. Det händer att skålarna spricker när ryssarna kliver upp på stolen. Därför vill man sätta upp skyltar som denna:
Vi vet ju redan att ryssarna förde med sig en fruktansvärd toalettkultur till Estland. Vi hann se en del. Jag minns bäst kvinnan på gästhemmet i Värska som gick in på en toalett och mycket snart kom stapplade ut ur rummet och skyndade sig ut för att få frisk luft. Gäster som hade bott där en natt gick ut och satte sig i trädgården och gjorde sina behov. Den tiden är över nu! Men man kan köppa en klisterlapp med bilden till vänster. Den har vi själva köpt och satt på en toalettring. Men bara på skoj.
jan 10 2013. Bytt epitet från "Ondskans imperium" till "Lögnens imperium".
En film på TV om fängelser i Ryssland visade bl.a. ett fängelse i Sibirien med mycket hård regim. De pratade om hur svårt det var när det var minus 45 grader ute. Inne i fängelset var det nog ganska bra temperatur. Fångarna hade inte ytterkläder på sig.
Jag kom naturligtvis att tänka på de deporterade från Estland. De hade inte ens vinterkläder eftersom de hämtades under varma årstider och inte visste vad som skulle hända. Deras "hem" var ibland bara en jordkula eller någon träbarack som inte var ordentligt uppvärmd. Dessutom fick dagens fångar mat varje dag, men det var inte säkert att de deporterade hade något att äta förutom ett par skivor rågbröd eller något de hittat i naturen. Och naturligtvis var det många som dog av svält eller av kylan eller bådadera.
Är det något som man kan föra fram som ett brott mot mänskligheten?
-----
Vi fortsatte att prata politik vid middagen i dag då Hanno återigen satt med vid bordet. Hans viktigastye budskap om det nuvarande Ryssland är att det har bytt epitet från "Ondskans imperium" till "Lögnens imperium". Vi pratade om Estland under de sista åren av ockupation. Hur vilsna alla var. Vad man skulle kunna kräva och hur man ville ändra på allt. De hade fått lära sig under alla år att hela västvärlden och framför allt USA arbetade mot att förgöra hela Sovjetunionen. Alla där på andra sidan var fascister. Det satt och sitter fortfarande mycket, mycket djupt efter all propaganda. Alla västvärldens flaggor symboliserade fascismen. När Marju Laurustin, som då var lärare på Tartu Universitet, såg den estniska flaggan sa hon spontant: Nu födde åter fascismen i vårt land." Hon var en av frihetskämparna, men det var ryggmärgen som reagerade på synen av flaggan.
När man hade en affär var det självklart att man lurades. Det var naturligtvis förbjudet, men alla gjorde så, verkligen alla. När en affär fick in nya varor, då ringde biträdet till sina vänner och sa det till dem. De gick genast till den affären och det bildades straxt en kö. Den kön var ett tecken. Alla kloka människor ställde sig i den kön trots att de inte visste vad som fanns att köpa. Vännerna varslade sen butiksbiträdet om de hade fått tag på något värdefullt som en kaffebryggare eller något annat. Så hjälpte man varandra.
Vi talade också om släktingarna som blev utdrivna från sitt hus eftersom ryssar skulle bo där. De fick istället bo hos vänner i deras lägenhet. De bodde i en hall eller under ett köksbord. Allt var bättre än att bo utomhus. Vilket liv! Vilket frujktansvärt liv som blev deras. Tidigare hade alla bott i varsin lägenhet eller hus. De hade haft mat varje dag och behövde aldrig vara rädda för att någon kom på natten och hämntade dem för en fruktansvärd resa till Sibirien.
Man hade fått en tomt i Tallinn för att bygga ett ryskt museum för åren före revolutionen. Det skulle handla om Estlands historia under tsartiden. Man började samla in material och gjorde ritningar för inredningen. Men då sa Edgar Savisaar, borgmästaren, som inte släpper ifrån sig någon makt. Han är Tallinn. Ingen annan ska kunna göra viktiga förändringar utan att han givit sitt godkännande och fått den självklara rätten att kallas grundare, han sa "Ge oss alla saker!" De vägrade, och nu ligger museet på is. Vi får se hur det går. Risken för dem som arbetar för museet är att Savisaar gör ett museum som ska passa Moskvas intentioner och inte esternas.
Jag fick veta att Savisaars mamma är ryska, och det kan kanske förklara hans handlande och att han gjort sig beroende av de rysktalades röster. Han är väl medveten om vad de förväntar sig.
Middagen fick godkänt, speciellt blomkålsgratängen.
Jag kom naturligtvis att tänka på de deporterade från Estland. De hade inte ens vinterkläder eftersom de hämtades under varma årstider och inte visste vad som skulle hända. Deras "hem" var ibland bara en jordkula eller någon träbarack som inte var ordentligt uppvärmd. Dessutom fick dagens fångar mat varje dag, men det var inte säkert att de deporterade hade något att äta förutom ett par skivor rågbröd eller något de hittat i naturen. Och naturligtvis var det många som dog av svält eller av kylan eller bådadera.
Är det något som man kan föra fram som ett brott mot mänskligheten?
-----
Vi fortsatte att prata politik vid middagen i dag då Hanno återigen satt med vid bordet. Hans viktigastye budskap om det nuvarande Ryssland är att det har bytt epitet från "Ondskans imperium" till "Lögnens imperium". Vi pratade om Estland under de sista åren av ockupation. Hur vilsna alla var. Vad man skulle kunna kräva och hur man ville ändra på allt. De hade fått lära sig under alla år att hela västvärlden och framför allt USA arbetade mot att förgöra hela Sovjetunionen. Alla där på andra sidan var fascister. Det satt och sitter fortfarande mycket, mycket djupt efter all propaganda. Alla västvärldens flaggor symboliserade fascismen. När Marju Laurustin, som då var lärare på Tartu Universitet, såg den estniska flaggan sa hon spontant: Nu födde åter fascismen i vårt land." Hon var en av frihetskämparna, men det var ryggmärgen som reagerade på synen av flaggan.
När man hade en affär var det självklart att man lurades. Det var naturligtvis förbjudet, men alla gjorde så, verkligen alla. När en affär fick in nya varor, då ringde biträdet till sina vänner och sa det till dem. De gick genast till den affären och det bildades straxt en kö. Den kön var ett tecken. Alla kloka människor ställde sig i den kön trots att de inte visste vad som fanns att köpa. Vännerna varslade sen butiksbiträdet om de hade fått tag på något värdefullt som en kaffebryggare eller något annat. Så hjälpte man varandra.
Vi talade också om släktingarna som blev utdrivna från sitt hus eftersom ryssar skulle bo där. De fick istället bo hos vänner i deras lägenhet. De bodde i en hall eller under ett köksbord. Allt var bättre än att bo utomhus. Vilket liv! Vilket frujktansvärt liv som blev deras. Tidigare hade alla bott i varsin lägenhet eller hus. De hade haft mat varje dag och behövde aldrig vara rädda för att någon kom på natten och hämntade dem för en fruktansvärd resa till Sibirien.
Man hade fått en tomt i Tallinn för att bygga ett ryskt museum för åren före revolutionen. Det skulle handla om Estlands historia under tsartiden. Man började samla in material och gjorde ritningar för inredningen. Men då sa Edgar Savisaar, borgmästaren, som inte släpper ifrån sig någon makt. Han är Tallinn. Ingen annan ska kunna göra viktiga förändringar utan att han givit sitt godkännande och fått den självklara rätten att kallas grundare, han sa "Ge oss alla saker!" De vägrade, och nu ligger museet på is. Vi får se hur det går. Risken för dem som arbetar för museet är att Savisaar gör ett museum som ska passa Moskvas intentioner och inte esternas.
Jag fick veta att Savisaars mamma är ryska, och det kan kanske förklara hans handlande och att han gjort sig beroende av de rysktalades röster. Han är väl medveten om vad de förväntar sig.
Middagen fick godkänt, speciellt blomkålsgratängen.
Ang artikeln i SvD
Jag skickade ett mail md mina synpunkter till Björkman och fick svar:
Hej Karin,
Jag vill på inget sätt förminska de brott som begåtts i Sovjetunionen. Däremot handlade det denna gång om Nazitysklands illdåd – de andra förbrytelserna nämndes enbart för att jämföra med detta.
Vänliga hälsningar,
Anders Q Björkman
Anders Q Björkman
Jag får vara nöjd för den här gången, men ärligt talat, det är jag inte.
jan 8 2013. De brott som begicks där är så fruktansvärda att de aldrig får glömmas.
Artikel i SvD Kultur:
Nej, jag vill inte glömma Förintelsen.
Nej, jag vill inte glömma Förintelsen.
Självklart måste vi lära oss av de brott mot mänskligheten som nazisterna begick under andra världskriget. Men lärdomen kan inte vara att ett barn som föds i Berlin idag är skyldigt till Förintelsen.
KRÖNIKA ANDERS Q BJÖRKMAN
7 januari 2013 kl 00:10 , uppdaterad: 7 januari 2013 kl 13:51
På kultursidorna i lördagens Expressen recenserar Göran Rosenberg krönikesamlingen ”För att livet ska bli något mera uthärdligt bör man tro på under” av Cordelia Edvardson. /../ Mot mitten av texten slår Rosenberg fast att Cordelia Edvardson ”skulle få svårt att andas i en värld där Förintelsen börjar anses vara ett avslutat kapitel i Tysklands och Europas historia. Där allt fler röster höjs för att det är dags ’att gå vidare’ (som en redaktör i Svenska Dagbladet nyligen uttryckte saken) och bejaka det nya Tyskland istället för att älta det gamla”.
/../ Självklart måste vi fortsätta att diskutera det som hände och hur det kunde hända. Och skuldfrågan är så klart central. Själv ”ältar” jag detta ämne – det vet alla i min omgivning.
/../ Den baby som föds i Berlin idag är inte skyldig till Förintelsen. Barnet må vara tyskt, men har ändå inte någon sådan skuld – lika lite som ett nyfött barn i Ankara kan ställas till svars för folkmordet på armenier 1915, en baby i Bryssel för kung LeopoldII:s utrotning i Kongo eller ett gossebarn i Madrid för conquistadorernas framfart i Latinamerika.
Obs! Anders Q Björkman väljer att inte ta med sovjeternas brott mot mänskligheten under och efter andra världskriget! Det kanske betyder att ett litet barn som föds i det som en gång var Sovjetunionen är skyldig till alla mord där. Nej, men jag vill att man tydligt och klart deklarerar att de brott som begicks där är så fruktansvärda att de aldrig får glömmas, och inte minst: vi måste lära oss av den historien; dra lärdomar av det som hände!.
Tyvärr har svenska medier valt att glömma. Att förneka. Svenskar får vara med i kommunistiska rörelser i Sverige, även revolutionära sådana, utan att man ens höjer på ögonbrynen. Man får tala om sin kommunistiska tro helt öppet. Man respekteras. Det finns många exempel på detta, nu senast läste vi om hur fotbollstränaren Pia Sundhage, stalinist och leninist, hyllas nu.
Kan någon ge mig en rimlig förklaring till att de mord som begicks i kommunismens namn knappt är klandervärda, medan de mord som begicks i nationalsocialismens namn är det värsta som någonsin hänt? Vad är det för skillnad på människor? Är vi olika mycket värda? Säg det då! Redan Marx talade för att vissa folkgrupper skulle utrotas, t.ex. slovenerna. Visste ni det?
Säg det till de överlevande från den av Stalin medvetna svälkatastrofen i Ukraina, som drabbade alla, oavsett ålder, kön och politisk hemvist. (Medan han exporterade säd till utlandet)
Säg det till alla de ockuperade folken, som miste så många medborgare. Inte p.g.a. att de hade “gjort något” nej, när man valde ut människor valde man i första hand efter deras yrke! När rätt person inte fanns på plats tog man dem som var där. Barn, kvinnor och gamla. En fruktansvärd hänsynslöshet bredde ut sig.
Den sovjetiska Förintelsebataljonen gav unga män höga poster i kommunledningen (som i Väike Maarja) och därmed rätt att tillfångata vem som helst, och senare rätt att mörda vem som helst. De tillfångatagna dog inte i läger, de sköts i skogarna. Varför fick de namnet Förintelsebataljonen förresten? För att de skulle förinta naturligtvis.
Vi pratade om det i går med vår middagsgäst, och han skakade förtvivlat på huvudet. Han kunde inte förstå.
Om vi inte erkänner att alla brotten begångna under och efter andra världskriget är lika fasansfulla, då kommer detta att vålla problem och brist på förståelse för de olika erfarenheter som finns hos svenskar och ester t.ex. Vi ska istället lyssna på dem och lära oss av dem.
Vi behöver inte bara skaffa oss en ny bild av Sovjetunionen, vi måste lära oss av det och acceptera det som hände, och handla därefter.
Jag ställer den här frågan om och om igen till människor, men ingen vill svara. Alla vänder bort blicken!
jan 7 2013. Esten hade fyra ansikten.
En lugn och skön dag med läsning av boken om spioner, virkning och politikpratande vid middagen.
Boken berättar också om svenska spioner under kriget. Vem som blev spion var ofta en tillfällighet. Naturligtvis var de kommunister. De som stannade i Sverige hade sin bild kvar av det underbara kommunistiska samhället, medan de som reste dit lärde sig på ett hårdhänt sätt att så var det absolut inte. Den ryska ambassaden var full med förklädda spioner som värvade svenskar. Bl.a. var det en ung ryss som såg till att bli nära vän med en ung svenska. Han påstod att han var 17 år, och talade inte om att han var gift. Stackars flicka. Hon var intressant för att hennes pappa var underofficer vid pansarregementet i Strängnäs. Båda sidorna i kriget var intresserade av att få veta så tidigt som möjligt om den andra sidan skulle anfalla Sverige, om svenskarna exporterade krigsprodukter till den andra siden etc.
Det jag tycker är allra värst är att de svenska kommunisterna hade gått på propagandan och var så lättköpta. De var som omvända till en religion.
-----
Boken berättar också om svenska spioner under kriget. Vem som blev spion var ofta en tillfällighet. Naturligtvis var de kommunister. De som stannade i Sverige hade sin bild kvar av det underbara kommunistiska samhället, medan de som reste dit lärde sig på ett hårdhänt sätt att så var det absolut inte. Den ryska ambassaden var full med förklädda spioner som värvade svenskar. Bl.a. var det en ung ryss som såg till att bli nära vän med en ung svenska. Han påstod att han var 17 år, och talade inte om att han var gift. Stackars flicka. Hon var intressant för att hennes pappa var underofficer vid pansarregementet i Strängnäs. Båda sidorna i kriget var intresserade av att få veta så tidigt som möjligt om den andra sidan skulle anfalla Sverige, om svenskarna exporterade krigsprodukter till den andra siden etc.
Det jag tycker är allra värst är att de svenska kommunisterna hade gått på propagandan och var så lättköpta. De var som omvända till en religion.
-----
Estniskt frimärke med flaggan hissad på tornet Långe Herman.
Hanno berättade att han ser inte TV-programmet NSV som skojar om sovjettiden. Han kan inte, det gör för ont. Jag förstår honom, och tänker att de unga esterna som inte har några egentliga egna minnen från tiden har lättare för att skämta om allt fruktansvärt som hände.
Även kommunisternas barn ville fira jul. Men föräldrarna vågade inte. Inte ens de vågade. Alla var rädda och, som Hanno säger, esten hade fyra ansikten (1. på jobbet, 2. ute i offentligheten, 3. med vänner, 4. hemma med familjen) men Putin har bara två. Ett mot ryssarna, ett mot väst.
Det har också kommit fram att många estniska barn aldrig fick veta under ockupationsåren att Estland varit fritt. Föräldrarna vågade inte berätta. Nu anklagar de sina föräldrar för tystnaden. Många, som Hanno, berättade om frihetstiden, om julen, om Kalevipoeg och om väst. Han firade jul med en studiekamrat när han studerade i Kiev. Slaverna i området visste absolut inte vad de höll på med. Allt sådant var totalt utsuddat ur deras medvetande.
Många äldre människor kunde tillåta sig att dö när de såg den estniska flaggan för första gången på nästan 50 år hissas i Tallinn. Det var ovanligt många som dog då. Likaså var det många som dog 1991, när Estland verkligen var fritt.
Varför är det så svårt att offentligt få berätta hur det egentligen var under den kommunistiska ockupationen, om alla mord, deportationer och allt lidande, om hur allt som kunde användas eller ätas stals och fördes till Moskva. Jag upprepar: Varför är det inte ett lika stort brott att döda människor i kommunismens namn som i nationalsocialismens?
jan 6 2013. "Presidendi rada"/ “presidentens skidspår”
Det är verklligen roligt att se vilda djur utanför husknuten. Nu har vi sett fem rådjur, en räv, en mullvad, fem domherrar och många andra fåglar. De finns i verkligheten också, inte bara på TV!
Ett program i estnisk tv i dag handlade om ett besök som den finske presidenten, Urho Kekkonen gjorde i Estland 1964. Han var den ende västlige statschefen som någonsin besökte det lilla landet, som de flesta glömt bort att det existerat.
President Urho Kekkonen.
Han skulle övernatta i Tartu och besöka universitetet bl.a., och vi fick höra vilka bekymmer borgmästaren fick. Ingenstans i området fanns en bostad där man kunde inkvartera en president utan att skämmas. Nej, han fick i en hast order om att köpa in möbler från väst till hotellet där det beslutades att de finska besökarna skulle bo. Och likadant med mat. Det fanns inte särskilt mycket att äta på den här tiden, så man beställde även maten från väst. Och dekorationerna. Besöket skedde i mars, festmiddagen serverades på presidenthustruns födelsedag, och aldrig hade man sett ett så exklusivt middagsbord. Om man levde i Sovjetestland vill säga. Naturligtvis såg Kekkonen att det inte var en estnisk miljö han såg, och inte kunde han luras att tro att alla dessa fantastiska vårblommor som prydde bordet i mars månad kom från Estland.
Han gjorde också en skidtur i trakten, och vi åker ibland förbi skylten vid stora vägen som pekar innåt mot skogen med texten "Presidendi rada"/ “presidentens skidspår”.
Det var en härlig skidtur för alla utom för den man som var utsänd av ryska KGB och inte visste att det planerades en skidtur. Han var klädd i överrock och under den en nylonskjorta; inga vantar, ingen huvudbonad. Han var i alla fall tvungen att åka med för att se till att ingen pratade privat med presidenten. Han föll naturligtvis, och en revolver föll ur hans ficka. "Undrar vem han skulle skjuta", sa presidenten.
Han höll ett tal på estniska. "Jag ber om ursäkt för att jag talar på estniska och inte på finska som jag kan mycket bättre", sa presidenten, och därefter följde ett bejublat tal.
En studentska som höll ett anförande på universitetet blev intervjuad nu, och hon berättade att hon talade om Estland på ett sätt så att Kekkonen skulle förstå vad hon menade, medan ryssarna inte förstod andemeningen.
På vägen till Tartu stannade Kekkonen bilarna när han såg en man som arbetade vid vägen. Han pekade på yxan mannen höll i handen och sa: "Den där yxan fungerar inte. Inte kan du arbeta med den!" Mannen nickade, men sa inget. Så var det med alla verktyg som kom till Estland från Moskva, de var obrukbara. I de flesta fall kunde esterna justera dem, men det hade tydligen inte gått att göra med yxan.
Ja, det var mycket intressant och bra program som vi nog aldrig får se i svensk TV.
-----
Vilken förljugenhet:
Har ni tänkt på att alla kommunister man hör prata i Sverige är miljonärer? Precis som Depardieu i Frankrike, som byter medborgarskap för att han inte vill betala så mycket skatt. Nu har han fått ett ryskt pass och betalar 13 % rak skatt på sina deklarerade inkomster. "Min far var kommunist och han lyssnade mycket på radio Moskva," var hans förklaring.
Slutsats: En kommunist vill inte betala skatt. En kommunist vill inte dela med sig av sin förmögenhet. Vad betyder det då att vara kommunist när man ska skapa proletariatets diktatur? Jaha, de räknar med att tillhöra eliten, som har alla förmåner och inga skyldigheter. Jaha.
Han gjorde också en skidtur i trakten, och vi åker ibland förbi skylten vid stora vägen som pekar innåt mot skogen med texten "Presidendi rada"/ “presidentens skidspår”.
Det var en härlig skidtur för alla utom för den man som var utsänd av ryska KGB och inte visste att det planerades en skidtur. Han var klädd i överrock och under den en nylonskjorta; inga vantar, ingen huvudbonad. Han var i alla fall tvungen att åka med för att se till att ingen pratade privat med presidenten. Han föll naturligtvis, och en revolver föll ur hans ficka. "Undrar vem han skulle skjuta", sa presidenten.
Han höll ett tal på estniska. "Jag ber om ursäkt för att jag talar på estniska och inte på finska som jag kan mycket bättre", sa presidenten, och därefter följde ett bejublat tal.
En studentska som höll ett anförande på universitetet blev intervjuad nu, och hon berättade att hon talade om Estland på ett sätt så att Kekkonen skulle förstå vad hon menade, medan ryssarna inte förstod andemeningen.
På vägen till Tartu stannade Kekkonen bilarna när han såg en man som arbetade vid vägen. Han pekade på yxan mannen höll i handen och sa: "Den där yxan fungerar inte. Inte kan du arbeta med den!" Mannen nickade, men sa inget. Så var det med alla verktyg som kom till Estland från Moskva, de var obrukbara. I de flesta fall kunde esterna justera dem, men det hade tydligen inte gått att göra med yxan.
Ja, det var mycket intressant och bra program som vi nog aldrig får se i svensk TV.
-----
Vilken förljugenhet:
Har ni tänkt på att alla kommunister man hör prata i Sverige är miljonärer? Precis som Depardieu i Frankrike, som byter medborgarskap för att han inte vill betala så mycket skatt. Nu har han fått ett ryskt pass och betalar 13 % rak skatt på sina deklarerade inkomster. "Min far var kommunist och han lyssnade mycket på radio Moskva," var hans förklaring.
Slutsats: En kommunist vill inte betala skatt. En kommunist vill inte dela med sig av sin förmögenhet. Vad betyder det då att vara kommunist när man ska skapa proletariatets diktatur? Jaha, de räknar med att tillhöra eliten, som har alla förmåner och inga skyldigheter. Jaha.
jan 5 2013. "Spioner och spioner som spionerar på spioner" av Tore Forsberg
Jag var aldrig intresserad av andra världskriget. Det var forntid för mig. Att Ants läste allt han kom över var hans sak, och jag kunde förstå det eftersom han var krigsflykting.
När jag i slutet av 1950-talet åkte på skolresa till Danmark sa läraren till oss, att vi måste vara medvetna om att danskarna inte tycker om oss. Vi skulle vara extra noga med att uppföra oss ordentligt. (Smart!)
När Öresundsbron invigdes sa statsminister Göran Persson att Danmark och Sverige alltid varit goda vänner. Jag tänkte att han hade väl inte varit på historielektionerna. Så mycket visste jag i alla fall, att Sverige och Danmark varit i krig mot varandra många gånger under årens lopp.
Nu läser jag alltså boken "Spioner och spioner som spionerar på spioner" av Tore Forsberg, och det blir ännu tydligare varför danskarna har rätt att misstro svenskarna, precis som Inge-Lise i Danmark skrev till mig för en tid sedan. När ett krig står för dörren och man måste välja sida, då blir det väldigt viktigt vilket val man gör. Svenskarna valde först den tyska sidan, och hjälpte dem med transporter av soldater och material i stor skala. Självklart försökte danskar stoppa transporterna. Och sanning att säga förekom det ju också en hel del transporter från Sovjet till Tyskland i början av kriget. Det var då ryssarna skrev på vagnssidorna "Mattransporter till det svältande folket i Estland" för att den egna befolkningen skulle få "rätt" information. I själva verket var det mattransporter till tyska soldater i fält.
Tyskarna fick rapporter om alla fartyg som lämnade Sverige. Sverige har ju stora malmfyndigheter som är särskilt intressanta i krigssammanhang. Vi levererade bl.a. kullager till deras fiende England, som blivit vår fiende i och med krigsutbrottet. Det är svårt att förstå i dag; fiendskapen menar jag.
Vilken nytta gjorde då transporterna. De som gick mellan Sverige och Norge är en historia för sig, men de som gick mellan Sverige och Finland ska vi faktiskt vara tacksamma för. Vi måste inpränta finnarnas betydelse i stoppandet av Sovjets utvidgning västerut. Hade inte finnarna lyckats stoppa dem, med tyskarnas hjälp, då hade Sverige blivit lika utarmat som Estland och de andra baltiska staterna blev. Det goda liv vi lever nu hade inte funnits. Hur många som skulle överlevt är också svårt att säga. Jag minns med en rysning hur illa det var i Tallinn 1978. I det land som under tjugo fria år hade lyft sig i håret och förändrat medborgarnas liv så mycket. 1978 var det bara elände, grått och fattigt. "Kommunismens första gäst är svält." Det hade vi fått känna på även i Sverige.
Dessutom tycker jag att den höga tonen många använder mot de baltiska folken för att de hälsade tyskarna som befriare 1941, den kan vi sluta med. Vad gjorde vi själva? Vi hjälpte tyskarna med transiteringar, vi lämnade ut fler människor än ryssarna krävde i Baltutlämningen. Hur kan svenskar sätta sig på sina höga hästar mot balterna, när vi har agerat som vi gjort utan att ha upplevt det helvetiska år som balterna gjorde?
När jag i slutet av 1950-talet åkte på skolresa till Danmark sa läraren till oss, att vi måste vara medvetna om att danskarna inte tycker om oss. Vi skulle vara extra noga med att uppföra oss ordentligt. (Smart!)
När Öresundsbron invigdes sa statsminister Göran Persson att Danmark och Sverige alltid varit goda vänner. Jag tänkte att han hade väl inte varit på historielektionerna. Så mycket visste jag i alla fall, att Sverige och Danmark varit i krig mot varandra många gånger under årens lopp.
Nu läser jag alltså boken "Spioner och spioner som spionerar på spioner" av Tore Forsberg, och det blir ännu tydligare varför danskarna har rätt att misstro svenskarna, precis som Inge-Lise i Danmark skrev till mig för en tid sedan. När ett krig står för dörren och man måste välja sida, då blir det väldigt viktigt vilket val man gör. Svenskarna valde först den tyska sidan, och hjälpte dem med transporter av soldater och material i stor skala. Självklart försökte danskar stoppa transporterna. Och sanning att säga förekom det ju också en hel del transporter från Sovjet till Tyskland i början av kriget. Det var då ryssarna skrev på vagnssidorna "Mattransporter till det svältande folket i Estland" för att den egna befolkningen skulle få "rätt" information. I själva verket var det mattransporter till tyska soldater i fält.
Tyskarna fick rapporter om alla fartyg som lämnade Sverige. Sverige har ju stora malmfyndigheter som är särskilt intressanta i krigssammanhang. Vi levererade bl.a. kullager till deras fiende England, som blivit vår fiende i och med krigsutbrottet. Det är svårt att förstå i dag; fiendskapen menar jag.
Vilken nytta gjorde då transporterna. De som gick mellan Sverige och Norge är en historia för sig, men de som gick mellan Sverige och Finland ska vi faktiskt vara tacksamma för. Vi måste inpränta finnarnas betydelse i stoppandet av Sovjets utvidgning västerut. Hade inte finnarna lyckats stoppa dem, med tyskarnas hjälp, då hade Sverige blivit lika utarmat som Estland och de andra baltiska staterna blev. Det goda liv vi lever nu hade inte funnits. Hur många som skulle överlevt är också svårt att säga. Jag minns med en rysning hur illa det var i Tallinn 1978. I det land som under tjugo fria år hade lyft sig i håret och förändrat medborgarnas liv så mycket. 1978 var det bara elände, grått och fattigt. "Kommunismens första gäst är svält." Det hade vi fått känna på även i Sverige.
Dessutom tycker jag att den höga tonen många använder mot de baltiska folken för att de hälsade tyskarna som befriare 1941, den kan vi sluta med. Vad gjorde vi själva? Vi hjälpte tyskarna med transiteringar, vi lämnade ut fler människor än ryssarna krävde i Baltutlämningen. Hur kan svenskar sätta sig på sina höga hästar mot balterna, när vi har agerat som vi gjort utan att ha upplevt det helvetiska år som balterna gjorde?
Baltutlämningen.
jan 4 2013. Samhället var lika uppdelat före som efter “revolutionen”
Två Fabergéägg, tillverkade till den ryske tasare.
Såg ni programmet om tsarfamiljens juveler? Ett mycket tänkvärt program. Alla kungligheter av alla slag har väl alltid varit avskurna från verkligheten. Men att det var så fundamentalt som i tsarens Ryssland har man ju svårt att tänka sig. Jag visste det från historielektionerna, men att se det på det här sättet med de otroliga förmögenheter de lagt på juveler, det var häpnadsväckande.
I Estland levde våra släktingar sina liv i en vardag så helt avskilt från härskarna. Men så blev det ju senare också. Alla pamparna i kommunismens Moskva levde ju långt från den vanlige ryssen. Alla politikerna ute i landet levde åtskilda, med stora förmåner, från den vanlige medborgaren. I Tallinn körde taxin sakta när han måste passera ett område där de lokala pamparna bodde. De fick inte störas. När vi lämnade Tallinn 1978 fick alla ester vinka adjö till sina släktingar bakom ett högt staket och en rad med poliser med hundar. Utom kommunalpoitikern som stod och pimplade öl på kajen framför båten när hon vinkade av någon.
I Moskva fanns ett stort hyreshus med mycket stora lägenheter avsett för politikerna; de behövde absolut inte öppna dörren och släppa in okända människor som skulle flytta in. Och de stora välplacerade datjorna, inte fick en vanlig människa bo där! Nej, sanningen är att samhället var lika uppdelat före som efter “revolutionen”, det var bara andra människor som hade privilegierna.
Känslan för människovärdet var det lika illa med. När Stalin skickade ut sina soldater mot tyskarna, då var det till ett planerat massmord - av de egna soldaterna. Han brydde sig inte ett dugg om hur många som dog; det enda viktiga var att de kunde avancera.
I Estland levde våra släktingar sina liv i en vardag så helt avskilt från härskarna. Men så blev det ju senare också. Alla pamparna i kommunismens Moskva levde ju långt från den vanlige ryssen. Alla politikerna ute i landet levde åtskilda, med stora förmåner, från den vanlige medborgaren. I Tallinn körde taxin sakta när han måste passera ett område där de lokala pamparna bodde. De fick inte störas. När vi lämnade Tallinn 1978 fick alla ester vinka adjö till sina släktingar bakom ett högt staket och en rad med poliser med hundar. Utom kommunalpoitikern som stod och pimplade öl på kajen framför båten när hon vinkade av någon.
I Moskva fanns ett stort hyreshus med mycket stora lägenheter avsett för politikerna; de behövde absolut inte öppna dörren och släppa in okända människor som skulle flytta in. Och de stora välplacerade datjorna, inte fick en vanlig människa bo där! Nej, sanningen är att samhället var lika uppdelat före som efter “revolutionen”, det var bara andra människor som hade privilegierna.
Känslan för människovärdet var det lika illa med. När Stalin skickade ut sina soldater mot tyskarna, då var det till ett planerat massmord - av de egna soldaterna. Han brydde sig inte ett dugg om hur många som dog; det enda viktiga var att de kunde avancera.
Eller som Mao har sagt till Nixon: Döda en miljon kineser, och det märks inte, vi har en miljard kvar. (På den tiden) Eller döda hundra miljoner kineser, och vi har nio hundra miljoner kvar. Om vi dödar hundra miljon amerikaner och har ni bara drygt hälften kvar. (ungefär)
-----.
Aktuaalne Kaamera i dag:
Elpriserna är högre i Estland än i Finland! Med tanke på löne- och levnadsnivåer borde det sannerligen vara tvärtom. Hur går det när människor inte har råd att betala elräkningen? Tidigare kunde elbolaget stänga av elen för hela hyreshuset när någon enstaka hyresgäst inte betalade, men nu ska det inte vara möjligt att göra så längre.
Elpriset i Estland i dag, 40,9 Euro och i Finland 35,04 Euro. (Enheten missade jag.)
När det gäller Estonian Air är det inte lätt att komma överens. Det krävs att piloter och annan flygpersonal går med på lönesänkning, men det tar tydligen längre tid än man hoppats på att få klart förhandlingarna.
BNP vänta stiga i Estland med “bara” 3,6 % för år 2013. Löner och priser kommer höjas i början av januari.
Brigitte Bardot hotar med att bli rysk medborgare p.g.a. skatterna i Frankrike. (Helt förfärligt!)
På sjön Peipsi som skiljer Estland och Ryssland åt håller gränspolisen på med mätningar av isdjupet. På vissa platser är det 40 cm djupt men på andra väsentligt mindre. En gammeltroende rysk kvinna som stod på isen bredvid några tält där män satt och fiskade intervjuades. Hon berättade att hon stod och vaktade eftersom hennes man ser så illa, men hon är oerhört tacksam för att gränspoliserna mäter isdjupet och kan varna dem vid fara.
-----.
Aktuaalne Kaamera i dag:
Elpriserna är högre i Estland än i Finland! Med tanke på löne- och levnadsnivåer borde det sannerligen vara tvärtom. Hur går det när människor inte har råd att betala elräkningen? Tidigare kunde elbolaget stänga av elen för hela hyreshuset när någon enstaka hyresgäst inte betalade, men nu ska det inte vara möjligt att göra så längre.
Elpriset i Estland i dag, 40,9 Euro och i Finland 35,04 Euro. (Enheten missade jag.)
När det gäller Estonian Air är det inte lätt att komma överens. Det krävs att piloter och annan flygpersonal går med på lönesänkning, men det tar tydligen längre tid än man hoppats på att få klart förhandlingarna.
BNP vänta stiga i Estland med “bara” 3,6 % för år 2013. Löner och priser kommer höjas i början av januari.
Brigitte Bardot hotar med att bli rysk medborgare p.g.a. skatterna i Frankrike. (Helt förfärligt!)
På sjön Peipsi som skiljer Estland och Ryssland åt håller gränspolisen på med mätningar av isdjupet. På vissa platser är det 40 cm djupt men på andra väsentligt mindre. En gammeltroende rysk kvinna som stod på isen bredvid några tält där män satt och fiskade intervjuades. Hon berättade att hon stod och vaktade eftersom hennes man ser så illa, men hon är oerhört tacksam för att gränspoliserna mäter isdjupet och kan varna dem vid fara.
jan 3 2013. Vi kommer aldrig kunna förlåta dem alla de många miljoner liv som de spillt i de kommunistiska länderna
Jag har fortsatt att läsa boken om spioner.
Tore Forsberg berättar om tiden i början av 1900-talet, när kommunismen anammades av allt fler, och han skriver så att jag verkligen kan förstå att det var intressant för så många. Självklart ville även arbetarna ha bättre standard när pengarna började flyta in. Dem jag aldrig kan förlåta är de som fortsatte att tro även när Lenin börjat det meningslösa massmördandet. När det blev en synd att ha en fungerande hjärna. Fortfarande när Stalin tog makten var det många som var blinda. Varför var det så? Jo, naturligtvis vill man ha en bättre verklighet att tro på och leva efter, antingen ett bättre liv här eller i nästa liv. Men att det ska behöva att dessa oreflekterande människor som inte studerar verkligheten måste döda så fruktansvärt många! Var det verkligen nödvändigt? Varför trodde inte t.ex. kirunaborna på de från Sovjet återvändande när de berättade sanningen om sovjetlivet? De ville inte! De dömde dem som lögnare och marodörer, och egentligen var väl inte de heller värda att leva. Hur kan en annan människa ta på sig rollen att bestämma vem som ska få leva eller som måste dö? Att Stalin gjorde det, det har jag faktiskt förstått. Alla som han var skyldig ett "tack" måste naturligtvis dö. Han måste ha ensamrätt till alla beslut utan att vara beroende av någon annan m’änniska. Han misstrodde alla! Han måste ha total kontroll. Att även “oskyldiga” människor måste förlora livet är bara ett mindre nödvändigt misstag. (Vad menas med att någon var skyldig? Skyldig till vad? Att de hade fel yrke? Är det en dödssynd? Övertyga mig om att det var rätt att skjuta ihjäl Liia Leetmas unge svåger för att han arbetat som hjälppolis på sommarloven och jag ska medge att jag har fel.)
Jag menar verkligen allvar med mitt krav på att de svenska journalisterna i Etiopien ska erkänna att det var så fruktanvärt att ständigt vara så nära döden, att de måste säga att revolution är förkastligt. Men de vägrar att uttala sig om det. De säger bara att det var fruktansvärt, det som de var med om.
Vi kommer aldrig kunna förlåta dem alla de många miljoner liv som de spillt i de kommunistiska länderna världen över. Vi kommer aldrig få ett avslut eftersom arvtagarna inte är ett dugg intresserade av det, tvärtom vill Putin t.ex. uppliva minnet av Stalin och vill att alla ska förstå hans storhet. Han tänker nämligen ta över den rollen; rollen att vara den som har den absoluta makten över människors liv och vardag.
Estland är ett helt annat land med sann demokrati. Måtte Putin hålla tassarna borta från de här europeerna.
Kappelin glömde att ta reda på var gränsen mellan Europa och Asien går i den här delen av världen. Det är inte som vi lär oss i geografin i skolan. Gränsen går utefter Narvafloden.
Tore Forsberg berättar om tiden i början av 1900-talet, när kommunismen anammades av allt fler, och han skriver så att jag verkligen kan förstå att det var intressant för så många. Självklart ville även arbetarna ha bättre standard när pengarna började flyta in. Dem jag aldrig kan förlåta är de som fortsatte att tro även när Lenin börjat det meningslösa massmördandet. När det blev en synd att ha en fungerande hjärna. Fortfarande när Stalin tog makten var det många som var blinda. Varför var det så? Jo, naturligtvis vill man ha en bättre verklighet att tro på och leva efter, antingen ett bättre liv här eller i nästa liv. Men att det ska behöva att dessa oreflekterande människor som inte studerar verkligheten måste döda så fruktansvärt många! Var det verkligen nödvändigt? Varför trodde inte t.ex. kirunaborna på de från Sovjet återvändande när de berättade sanningen om sovjetlivet? De ville inte! De dömde dem som lögnare och marodörer, och egentligen var väl inte de heller värda att leva. Hur kan en annan människa ta på sig rollen att bestämma vem som ska få leva eller som måste dö? Att Stalin gjorde det, det har jag faktiskt förstått. Alla som han var skyldig ett "tack" måste naturligtvis dö. Han måste ha ensamrätt till alla beslut utan att vara beroende av någon annan m’änniska. Han misstrodde alla! Han måste ha total kontroll. Att även “oskyldiga” människor måste förlora livet är bara ett mindre nödvändigt misstag. (Vad menas med att någon var skyldig? Skyldig till vad? Att de hade fel yrke? Är det en dödssynd? Övertyga mig om att det var rätt att skjuta ihjäl Liia Leetmas unge svåger för att han arbetat som hjälppolis på sommarloven och jag ska medge att jag har fel.)
Jag menar verkligen allvar med mitt krav på att de svenska journalisterna i Etiopien ska erkänna att det var så fruktanvärt att ständigt vara så nära döden, att de måste säga att revolution är förkastligt. Men de vägrar att uttala sig om det. De säger bara att det var fruktansvärt, det som de var med om.
Vi kommer aldrig kunna förlåta dem alla de många miljoner liv som de spillt i de kommunistiska länderna världen över. Vi kommer aldrig få ett avslut eftersom arvtagarna inte är ett dugg intresserade av det, tvärtom vill Putin t.ex. uppliva minnet av Stalin och vill att alla ska förstå hans storhet. Han tänker nämligen ta över den rollen; rollen att vara den som har den absoluta makten över människors liv och vardag.
Estland är ett helt annat land med sann demokrati. Måtte Putin hålla tassarna borta från de här europeerna.
Kappelin glömde att ta reda på var gränsen mellan Europa och Asien går i den här delen av världen. Det är inte som vi lär oss i geografin i skolan. Gränsen går utefter Narvafloden.
En vacker bild där man ser Narvafloden och på ömse sidor om den: borgarna. Den ena i Estland och den andra i Ryssland. Efter freden i Tartu 1920 tillhörde båda borgarna Estland, men det gillade inte Stalin. Han ritade om kartorna. Borgarna ska stå och titta hotfullt på varandra.
-----
Såg just Carl Bildts twitter. Han skriver:
Talked also with Estonia FM Urmas Paet since we will not see each other when I'm in Tallinn next week. But he'll be in Stockholm week after.
Samarbete, samarbete!
jan 1 2013. Vi får tacka de kloka människor som såg till att den ryska kommunismen inte spreds vidare.
En annan mycket intressant bok. Jag börjar med att citera den sista sidan:
Förteckning över Lenins reskamrater genom Sverige 1917.
Fredagen den 13.4 1917 på förmiddagen anlände med tåg från Malmö hit till staden en samling utlänningar, som vid Centralbangården mottogos av bland andra borgmästaren Carl Lindhagen, riksdagsmannen Fredrik Ström och redaktören Ture Nerman. /../ Sällskapet bestod av nedannämnda 32 personer:
Och så kommer uppräkningen av namn på människor från flera olika länder i Europa.
/../ Flertalet av utlänningarna uppehöll sig under dagens lopp på hotell Regina, där de besöktes av bl.a. borgmästaren Carl Lindhagen och riksdagsmannen Fredrik Ström. Det har även uppgivits att utlänningarna samma dags förmiddag på hotellet haft ett sammanträde med några representanter för den socialistiska vänstern - borgmästaren Lindhagen, sekreteraren Ström, samt redaktörerna Carlsson, Kilbom och Nerman - vid vilket sammanträde borgmästare Lindhagen var ordförande.
Enligt referatet i "Politiken" hade redaktör Carlsson riktat några ord till ryssarna; och talaren uttryckte, enligt referatet, "till sist svenskarnas förhoppningar på en klart internationalistisk aktion, ej blott nationella revolutionen utan en internationell revolution."
Vi får tacka de kloka människor som såg till att den ryska kommunismen inte spreds vidare. Det är tillräckligt hemskt att så många europeiska stater kom under dess paraply.
Förteckning över Lenins reskamrater genom Sverige 1917.
V.P.M
Angående revolutionärer tillhörande den s.k. "Lenins grupp" vilka från Schweitz tillåtits genomresa Tyskland för att bege sig till Sverige,Fredagen den 13.4 1917 på förmiddagen anlände med tåg från Malmö hit till staden en samling utlänningar, som vid Centralbangården mottogos av bland andra borgmästaren Carl Lindhagen, riksdagsmannen Fredrik Ström och redaktören Ture Nerman. /../ Sällskapet bestod av nedannämnda 32 personer:
Och så kommer uppräkningen av namn på människor från flera olika länder i Europa.
/../ Flertalet av utlänningarna uppehöll sig under dagens lopp på hotell Regina, där de besöktes av bl.a. borgmästaren Carl Lindhagen och riksdagsmannen Fredrik Ström. Det har även uppgivits att utlänningarna samma dags förmiddag på hotellet haft ett sammanträde med några representanter för den socialistiska vänstern - borgmästaren Lindhagen, sekreteraren Ström, samt redaktörerna Carlsson, Kilbom och Nerman - vid vilket sammanträde borgmästare Lindhagen var ordförande.
Enligt referatet i "Politiken" hade redaktör Carlsson riktat några ord till ryssarna; och talaren uttryckte, enligt referatet, "till sist svenskarnas förhoppningar på en klart internationalistisk aktion, ej blott nationella revolutionen utan en internationell revolution."
Vi får tacka de kloka människor som såg till att den ryska kommunismen inte spreds vidare. Det är tillräckligt hemskt att så många europeiska stater kom under dess paraply.
