.

Den viktigaste nyheten i dag är att det ska bli 27 grader varmt i slutet av denna vecka! Fast det behöver inte bli så himla varmt. 23 grader hade nog räckt.

-----

         

Roligt att läsa är också att Finlands nye statsminister Alexander Stubb säger att han alltid varit ett stort "fan" av Estland!  Han är just på besök i Tallinn och träffade Estlands nye statsminister Taavi Roivas. “Estland har alltid varit vårt broderland.”

Han trodde att det var första gången i historien som en finsk statsministergör det första statsbesöket i Tallinn,(inte i Sverige)  och förresten ska han besöka Sverige snart också.

Han menar att Estland har haft en sådan beundrandsvärd utveckling sedan de blev fria, och faktum är att Estland står EU närmare än både Finand och Sverige pga. Euron.

Finland och Estland är de första länderna i världen som kommer använda gränsöveraskridande e-tjänster. Det har Ukrainakrisen visat, att Estland och Finland har gemensamma intressen och problem.”

De kom också överens att börja träna. Nästa gång de träffas, vare sig det blir i Bryssel eller Helsingfors, ska de ut och springa tillsammans.

-----

Finasminister Jurgen Ligi kommenterar presskonferensen som OSSE-observatören Tõnis Asson gav efter sin frigivning. Han är djupt besviken över att  Asson talade väl om separatisterna. Han menar att man ska inte prata om god mat och utvecklande samtal med så grova brottslingar. Att han själv nämnde stockholmssyndromet är betecknande. Det är avd det hanlar om, menar Ligi, som är djupt besviken på Asson.

Och så den första bilden jag sett där finansminister Jurgen Ligi ler! Han kan det, och det ser helt naturligt ut.

-----

En dirigent från USA, Lonnie Cline, som kommit hit med sin kör för att delta i sång- och dansfestivalen i Tallinn i juli utnämner Tallinn till alla sångfestivalers huvudstad!  “Var annars kan man se 30.000 sångare sjunga så stolt för att fira sitt kulturarv och sitt språk? Andra kulturer gör det också, men jag tror att detta är i en mycket djupare betydelse. (Då känner jag att Sverige inte finns bland de länder han talar om. Varför kan inte vi fira vårt kulturarv också. Och vårt eget språk, visserligen med många låneord från fr.a. tyskan och engelskan. Men ändå är det vårt språk.

 Utrikesministern och den befriade.

 

 

 

 

Först gick den lungt över vägen.

De ska delta i Östersjö-övningen Baltops, den största marina övningen under året.

Fartyget är ofta med i övningar. Den kan ha två helikoptrar, är beväpnad med olika missiler och torpedsystem med konventionella vapen. som ofta används i den amerikanska flottan.

Fartyget är uppkallat efter en modig soldat, Oscar Palmer Austin, som dog i Vietnamkriget 1969.

-----

I Tallinn finns det möjlighet att se hur KGB arbetade. På hotell Viru öppnade man tidigare lokaler som KGB använde för avlyssning av besökare. Jag kan intyga att det är helt sant eftersom vi vet att vi var bevakade under vårt besök 1978.

Många människor, de flesta, i Väst är ovetande om vad KGB gjorde i Sovjetunionen. Man har lärt sig att Ondskan är Hitler. Värre finns inte. Men det är inte sant. I Riga har man också öppnat ett KGB-museum. Jag tvivlar på att det kan få någon större betydelse för Väst-människorna. Jag tror inte att de är beredda att förstå den totala ondskan som rådde i Sovjet. Jag såg nyss en film om Hitler på SvT2, och den beskrivningen av honom skulle mycket väl passa in på Stalin. Omänsklighet. Grymhet. Kyla inför andra människors liv. Och mycket, mycket mer.

Här kommer nu artikeln från Postimees om det fruktansvärda huset i Rigas centrum:

           

I Riga öppnar man KGB-fängelset för besökare.

Det är i centrum av Riga det sex våningar höga tornhuset står, det som alla letter var väl medvetna om under de sovjetiska åren. Det var så skrämmande att alla undvek det och gick på andra sidan gatan om de måste passera där. De som hamnade där inne kom i bästa fall därifrån efter en mycket lång tid, eller aldrig. Eller kanske de skickades till Sibirien.

Här låg alltså KGB, i det sovjetiska Lettland officiellt högkvarter för den nationella säkerhetskommittén.

För första gången öppnas nu byggnaden för besök under Kulturhuvudstadsåret. Man förväntade sig en strid ström av turister, men det vsar sig att de flesta besökarna är rigaborna själva.

Här finns många speciella rum. Förhörsrum där fångar förhördes och torterades och rum vars väggar är klädda med gummerad väv och med en ränna i stengolvet där blodet skulle rinna ut; och ett källarrum där de svåraste folkfienderna hölls. De hade fyra kvadratmeter att dela på. De var nio stycken i taget!

När gärsterna lämnar de fruktansvärda lokalerna och kommer ut i solskenet, då drar de in frisk luft och njuter av livet omkring dem, då är de förändrade. Då inser de hur mycket de har att glädjas åt i livet.

Juris Viņķelis är en av dem, som just har klivit ut ur källaren i det fria - för andra gången i sitt liv. Den första var när han fängslades i nio månader. Hans brott var distribution av antisovjetiska broschyrer.

                                                                              

"Det var helt absurt. Jag var en 29-årig läkare, jag hade en familj. Jag sattes i fängelse efter bara några pappersark. Det är därför unionen försvann. Det var summan av landets absurditet som förgjorde det."

1912 byggdes ett hyreshus på platsen. Det förstatligades 1918. Inrikesministeriet flyttade in, och sovjet tog över huset 1941; därefter nazityskarna. Tyskarna gjorde ett litet museum i källaren för att gratis visa ryssarnas grymhet. 1944 kom ryssarna tillbaka och huset blev högkvarter för KGB fram till Lettlands självständighet 1991.

Inte ens lettiska polisen, som flyttade in, klarade av att vara där. Skräcken, smärtan och olyckan fanns i väggarna. Nu vill man få igång en diskussion om vad huset ska användas till, och ännu mer: hur ska letterna komma genom den delen av sin historia?

Ska KGB-arkiven bli offentliga? Juris Viņķelis menar att om man gjort det 1991, då hade det varit rätt, men nu är det för sent. I arkiven finns 4.500 namn, medan agenterna i själva verket var nästan 25.000. Resten finns i Moskvaarkiven eller har förstörts.

Lettiska parlamentet anser att arkiven ska öppnas, men först efter att man gjort en grundlig forskning av dokumenten, som beräknas vara klar 2018.

Dagens ungdomar är ovetande om den här delen av den lettiska historien. När ungdomar besöker lokalen frågar de vad det är för något. Historikern Rihards Pētersons svara med en förklaring:  “Varje stat är en institution vars syfte är att ta hand om den inre och yttre säkerheten, såsom FBI i USA. Viktigast är dock för de demokratiska eller diktatoriska myndigheterna att skydda landets intressen. Sovjetunionen var en diktatur och KGB var ungefär som Nazitysklands Gestapo.

"När jag talar på det här sättet, börjar de förstå", säger Pētersons.

Många lettiska institutioner röstar för att det ska vara ett KGB-museum i framtiden också.

Jag har berättat om ubåtskaptenen Verner Hans Purand. Mannen som fick amerikanerna att förstå att esterna inte var nazister trots att de bar tysk uniform.

http://karinsestland.blogg.se/2014/april/apil-28-2013-verner-hans-puurand-2.html

I dag invigds ett minnesmärke till hans ära i byn där han bodde och sedan gömde sig undan Röda armén. Vi är just på väg dit.

----- 

I dag valdes professorn, ambassadören i EU Marju Lauristin till vice ordförande för Socialdemokratiska fraktionen (S&D-gruppen) i EU-parlamentet. Hon är den enda representanten i styrelsen för Norden- Baltikum.

"Jag tror att inom ramen för min tidigare erfarenheter i estniska politik och internationell forskning, kan jag meningsfullt bidra till att S&D-gruppen genomför en politik för att bry sig om alla människor i Unionen. Jag anser att det är viktigt att de små staternafinns med i en av de största gruppen i Europaparlamentet välrepresenterade i ledningen för de olika delegationerna i norra och södra Europa för att på bredast möjliga grund arbeta för ett starkt och enat Europa,"förklarade Lauristin.

Det är så intressant med Marju Lauristin. Hon skulle kunna känna en så tung börda på sina axlar eftersom hennes föräldrar tillhörde de mest aktiva kommunisterna under de första sovjetåren, men hon arbetar hårt för ett fritt liv i ett fritt land, och man kan säga att hon gottgör den tidigare generationens misstag. Även om jag anser att ingen är ansvarig för tidigare generationers synder.

 

Vi har varit bortbjudna i dag och börjat planera för en historisk resa. Även om vi har rest runt i Estland under 23 år, ska det bli roligt att studera platser och samhällen med de nya ögon vi fått efter att ha läst så mycket om landet. 

 

Jag skriver mer i morgon.

 En liten del av Segerparaden.

 Lettlands president Andris Bērziņš och Estlands Toomas Hendrik Ilves.

Manuel Barroso på besök hos Arvo Pärt i Estland. Pärt är stor i hela världen.


Bilder från Postimees.

-----

Premiärminister Taavi Rõivas är på arbetsbesök i Tyskland och hade där ett möte med förbundskansler Angela Merkel.

Premiärministern och  Angela Merkel var överens om att reformerna måste gå mot en mer öppen inre marknad och skapa en digital inre marknad detta skulle öka konkurrenskraften i alla länder.

De betonade också vikten av stabilitets-och tillväxtpakten och en fortsatt försiktig finanspolitik. De var eniga om att EU inte bör ändra de finanspolitiska reglerna och tillåta underskott på mer än 3 procent. Taavi Rõivas sa att det skulle vara det snabbaste sättet att skapa en ny skuldkris.

Vid mötet behandlades också säkerhetsläget. Taavi Rõivas sade att Tysklands och hela EU:s agerande i säkerhetskrisen i Ukraina är avgörande. 

Båda ledarna var överens om att Ryssland måste visa konkreta åtgärder för att minska krisen i Ukraina. EU:s regeringschefer måste arbeta tillsammans för att försöka bidra till enighet i Ukraina.

Båda säger att om Ryssland inte minskar sitt agerande måste man överväga en tredje sanktionsrunda. "Även om införandet av sanktioner mot Ryssland är ekonomiskt känbart både i Estland och på andra håll i Europa, fortsätter vi att tro att säkerheten är viktigt för ekonomiska vinster på kort sikt", säger Taavi Rõivas.

-----

Som det regnar! Och i morgon är det midsommarafton. I Estland alltså. Här firar man på den rätta dagen.

Det var en så obehaglig notis i Postimees i dag.

Minns ni den sovjetiska försvarsministern marskalk Dmitrij Army Jazov? Han var en av kuppmakarna i augusti 1991 mot Gorbatjov. Han menar att sätts ryska armén i krigsberesdskap kan framkalla ett tredje världskrig.

För övrigt berättas det att han satt 18 månader i fängelse, och därefter var han en fri man.

 

Ständigt påminns vi om de svåra tiderna. Nu har man hittat kvarlevorna av en ung man, 21 år och skogsbroder. Det var i byn Tori som historieintresserade besökte en gård och fann resterna av den unge mannen som dött i en skottväxling.

Den som nu bor på gården heter Olmer Õigus och han berättar att han alltid vetat att skogsbrodern Peeter var begravd i skogen. Även sex tyska soldater har grävts upp i byn.

Här är reportaget från Aktuaalne Kaamera:

http://uudised.err.ee/v/eesti/255e3302-d9a5-4afe-a1a1-5a76eea6844d

Och varje gång jag åker förbi den gamla kvarnen på vägen mot Rakvere tänker jag på den man som gömde sig därinne. Han hade sina föräldrar i det lilla huset bredvid, och fick mat av dem hela tiden. Naturligtvis måste all mat smusslas in till honom. Man visste aldrig när man var bevakad och kunde avslöjas.

Jag tänker också på dirigenten Siiaks mor, som 1978 bad oss söka efter hennes son som försvunnit under kriget. Det är ett fruktansvärt trauma att inte veta vad som hänt ens barn. Resterna av de försvunna finns överallt där kriget gått fram.

Och Putin rustar sina soldater i mellersta Ryssland. Han är beredd att gå till anfall eftersom han inte vet vad Ukraina ska hitta på. Det fick vi höra i dag.

-----

Regeringen har godkänt de mindre krävande språkkraven enligt vilka en arbetsgivare inte kan kräva att en anställd ska behärska estniska till fullo.

Utbildnings- och vetenskapsminister Jevgenij Ossinovski sade att en sådan förändring är helt rimlig, eftersom man, trots allt, inte kan kräva sådant av en person som som han/hon inte kan uppfylla. "Kravet är konstlat högt, och med oförändrat språkkrav strider lagen uppenbart mot principen om likabehandling; vilket vi ser i att rysktalande människor är kraftigt underrepresenterade inom den offentliga sektorn", säger Ossinovski. "Detta problem kan lösas genom att vi antar förslaget, eftersom det inte är bra att hindra någon att arbeta bara beroende på smärre språkproblem."

-----

Så gäller det problemet med Savisaars parti och (o)troheten mot landet.

Socialdemokraternas ordförande Sven Mikser menar att det är fel att inte tillåta Tallinns TV (TTV) att närvara vid regeringens presskonferenser.

Mixer menar att eftersom den estniska regeringen är regering för alla människor i Estland; vilket val av politiskt parti de än gjort och var i Estland de än bor.

"Därför är det rimligt att de estniska nyhetskanalerna och nyhetsöverförande publikationerna har tillgång till den information som påverkar människor," sade Mikser.

"Om vi inskränker en del av media att närvara innebär det inte så mycket att vi straffar kanalen som att vi inskränker möjligheterna för de människor som får sina kunskaper från just den kanalen att bli informerade om vad regeringen gör."

"Även om jag inte gillar det, har Tallinn en kostsam, partipolitisk propagandamaskin, och tror jag inte att Tallinns TV-tittare ändrar sina mediavanor för att få regeringens information som de ska ha som estniska medborgare," sa Mikser.

Han betonade att människor ska ha frihet att välja mellan olika typer av media. "Vi måste bara inse att alla kanaler inte gör en balanserad nyhetsrapportering."

När TTV-journalisten inte tilläts närvara vid en regeringskonferens förklarade statsminister Rõivas det med

"Tallinns TV:s journalistik är en förolämpning mot journalistiken."

TTV har lämnat in en anmälan till domstol.

Styrelseledamoten i TTV Toomas Lepp säger sig inte tro att förbudet att närvara vid regeringens presskonferenser kan accepteras av domstolen.

Vi får väl se hur det går med det. Att det finns problem med Keskerakonds nära samarbete med Kreml är fullständigt klart, och att det är lätt att vinkla nyheter vet vi ju även från Sverige. Man hör det man vill höra och minns det man vill minnas och rapporterar på det sätt som passar en bäst. Vi har nyss sett hur en journalist skrev lögner och tog all heder och ära från en  annan journalist som inte ansågs "politiskt korrekt". Sveriges Radios program Media rapporterade.

 

Här och där möts man av de bruna skyltarna med ordet Kihelkond. 

             

Jag har skrivit att ordet kihelkond  ska härledas till svenskans gissel i betydelsen skattegissel.  Den bestod av en grupp människor som gemensamt skulle betala skatt till svenska kronan. Men. I dag köpte vi en ny vägkarta över Estland, och där står att

ordet kihlelkond eller kihel är ett lån från tyskan, som har använts för att beteckna en överenskommelse eller ett kontrakt. Samma ord används också för estniska kihluma, att förlova sig, och kihla vedama, att göra en överenskommelse. Människor som bor i samma kihelkond -by- ses som om de gemensamt gått in i en överenskommelse eller ett kontrakt, som de måste hålla. När Henrik av Livonien skrev sin krönika i början av 1200-talet hade Estland redan ett system med byar som fortsatte att vara administrationsställen tills den fria republiken Estland föddes. Det betyder att de estniska byarna inte kom till av kyrkliga skäl. Istället har församlingarna skapats i existerande samhällen. Under de följande 700 århundradena har deras antal fördubblats - de 50 som esterna hade när Tyska Orden erövrade området hade blivit 100 i början av 1900-talet. Sålunda är kihelkond den äldsta benämningen på ett samhälle, troligen landets egen benämning.

 

Kihelkond påminner om grunden för den regionala identiteten för esterna. Det tidiga Estlands kultur (folksånger, -dräkter, dialekter etc.) speglar landets indelning i dessa samhällen. Naturligtvis undrar man då: Vad fanns före det? Var det en grupp människor med samma språk och kultur som bosatte sig i samma område? Eller var det snarare kyrkobesöken och mötena på krogen som  gjorde att de i just den byn började klä sig och tala likadant? Sannolikt har båda sakerna haft betydelse - när grupper har flyttat har de tagit sitt språk och sina vanor med sig, och i det området de flyttat till har man påverkats av de nyanländas dialekt och tradition. Kan så vara, men den traditionella klädstilen påminner om andra byars, och estniska dialekter är präglade av byarna de kom till. 

Kihelkond speglar också klassisiseringen på Estniska Folkmuseet, estniska litteraturmuseet och andra liknande institutioner.

En annan viktig tradition som finns kvar bland ester är att begrava sina döda på församlingens kyrkogård och tända ljus där på gravarna för att hedra de döda.

 

Det här är en översättning jag gjort direkt från kartboken, och det där med att besöka gravar tycker jag är lite märkligt. Gör inte alla så? Är det att tända ljus som är ovanligt?

-----

 

Det där med att förstå Putin och Ryssland är ett stort problem. Vi har svårt att se världen med ryska ögon. Ryske författaren Boris Akunin, hans riktiga namn är Grigorij Tšhartišvili, är övertygad om att slutet på president Vladimir Putins agerande blir ett misslyckande.

"Vladimir Putin kan bara inte. Han avslutar alltid illa. Det gäller oavsett om det gäller förändringar av makten eller sociala förändringar", säger Akunin i en intervju som förmedlas i Postimees.
Ryssland har inte kunskap att på ett fredligft sätt gå över till ett mer demokratiskt styreklseskick.

Akunin sade att Ryssland inte känner kraften i sin enfald och kortsynthet och gör det därmed omöjligt att på fredlig väg gä över till ett mer demokratiskt styrelseskick.

Akunin var i Tyskland vid den årliga tysk-ryska konferensen "Potsdamer Begegnungen" (Möten i Potsdam). Han läste ett utdrag ur sin bok  "Black City" som skildrar världen  på tröskeln till första världskriget.

Akunin sade också att den nuvarande situationen i Ryssland är mycket lik den för hundra år sedan. «Dåtida plötsliga attacker; att återvända till det primitiva, stening och demonisering av motståndarna. Det är vad vi ser  i Ryssland i dag också, men som tur är på mycket låga nivåer. För närvarande ser vi en ökning av "hurra-patriotismen" och det är mycket likt situationen när Ryssland stod på på tröskeln till första världskriget. Därför tror jag att en andra revolution inte låter vänta på sig."

Författaren talade om Ukraina och Maidan. I Ryssland finns det inget Maidan, eftersom människor tycks leva bättre där än i Ukraina. Och så länge det förblir så kommer vi inte få se miljoner människor demonstrera på gatorna. Proteströrelserna är inte så starka."

 En rysk författare som kritiserar Ryssland och Putin alltså.

 

 104 år!

 Ivan den föärskräcklige, Lenin och Putin.

 En stilla bön.

Bara en kort kommentar i dag. Det är snart midsommar och vi har mycket att pyssla med...

 

Det diskuteras varför Anna-Lena Laurén intervjuade ryssen Markov med de underliga åsikterna. Somliga säger att han inte står Putin nära. Andra menar att han gör det.

Själv tycker jag att intervjun var bra. Vi förstår sällan hur man kan tänka i Ryssland. Vi tror att de är som vi, och de tror att vi är som de. Och så är det absolut inte. När man levt i en diktatur där makten t.o.m. "bestämmer vad klockan är", som esten sa, då har man inte fått erfarenheter av den värld vi lever i. Då är USA och EU djävulen som hotar Ryssland hela tiden. Och när jag läser att både FI och Miljöpartiet anser att Sverige inte ska ha något försvar utan lägga ner det som finns kvar, för att istället börja prata med Ryssland, då blir jag tveksam om vilken kultur och vilka erfarenheter de har. Ser de inte vad som händer i Ukraina? Förstår de inte att de människor som ser på världen på ett annan sätt än vad de gör, den staten som har blev utsatt för "1900-talets största geopolitiska katastrof" känner hävdelsebehov. Vet de inte vad som hände Tibet när de slutade tänka på försvar? När de trodde att de kunde leva utan vapen och ingen skulle bekymra sig.

 

Visst ska vi ha en positiv syn på världen och livet, men vi får aldrig bli naiva och tro att alla människor tänker som vi. Alla människor är olika! Alla människor är formade av det som den upplevt. Hjärnan fungerar så innan den skadas på något sätt. 

 

Jag blir jätterädd av naiviteten som graserar i vårt land. Jag undrar hur många som tänker framåt. Vi måste alltid arbeta med vetskapen om att världen fortsätter även när vi inte längre finns, och de som då lever ska vi inte satt krokben för.

 

PS. Anna Lena Lauren är finlandssvenska. Hon vet nog lite mer om hur det är att leva i beroendeförhållande till Ryssland, trots att hon verkligen trivs att bo där.

Det var många som i går talade om det fruktansvärda som hände för 73 år sedan. Vi i Sverige har nog aldrig funderat närmare på det och aldrig satt oss in i, att under en enda natt natt kan livet förändras från det vanliga till något helt fruktansvärt.

Postimees skriver om tre av talen som hölls i går. Ingen av de tre hade ännu fötts den där natten, men deras liv har ändå präglats av den.

Först president Toomas Hendrik Ilves, som föddes i Vällingby 1953. (Socialdemokraterna).

 «Kommunistiska och nazistiska brott, deportationerna, svältkatastrofen i Ukraina och Förintelsen är brott mot mänskligheten, det får vi inte glömma," sade president Toomas Hendrik Ilves i Kadriorg Rose Garden vid en mottagning med anledning av massdeportationena.

"Denna meningslösa ondska som drabbade generationer måste vi för alltid minnas för att inte hamna i en upprepning, en situation med en blandning av blind intolerans, brist på frihet och demokrati, förtryck av det egna folket och mot andra folk," sade Ilves.

Ilves sade i sitt tal att den kommunistiska regimen i sitt förtryck medvetet valde offer som hade varit fria människor och kände till det livet. "De var rädda och försökte förstöra som alla totalitära regimer: deportera och mörda, plantera in fruktan och ödmjukhet", sade statschefen.

"I dag högtidlighåller vi alla offer, oavsett etnisk tillhörighet, religion eller hemland," tillade han.

Tjugofem år efter efter “det underbara året” - järnridåns fall och kollapsen av det totalitära systemet - i Europa har vi återigen bevittnat våldsamma förändringar av gränsen till ett annat suveränt land och att den internationella rätten trampats hårt.

"Det handlar om att deras självgodhet i retoriken är kusligt bekant för oss. Vi har sett hur de vackra orden har dolda mål och grymma avsikter ", sade presidenten och tillade:" Det är därför vi hela tiden måste ta hand om Estland. Låta alla människor stanna i sitt land och skydda den nationella säkerheten och friheten i och utanför Europa. Friheten och demokratin kräver omsorgsfullt arbete. Det måste vi göra själva, vi kan inte skjuta över ansvaret på andra."

-----

Taavi Rõivas,statsministern  född i Estland 1979, (Reformpartiet) tände ljus denna kväll.

Ett starkt samarbete med internationella säkerhetsorganisationer kan hjälpa oss att utesluta varje möjlighet för nya brott mot mänskligheten i Estland, sade statsministern.

“Vi har för närvarande lugnt även på nätterna. Jag kan bekräfta det som premiärminister. Och vi tror verkligen på frihet för oss alla medborgare i Estland. Och när vi minns de tragiska händelserna för 73 år sedan, förstår vi särskilt tydligt betydelsen av det nationella oberoendet, ett fritt land och ett demokratiskt samhälle.

Jag hoppas att natten var lugn för våra landsmän den 13 juni 1941, samma sommarkväll som i kväll. Även om tiderna var oroliga, och spänningar kändes i luften var ingen i Estland riktigt förberedd för det som började hända denna natt.

Det var livligt på järnvägsstationerna, vagnar kopplades ihop, men ingen i Estland kunde tro att något så tragiskt, gällande så många skulle kunna hända. Att det var en massdeportation som gav vårt folk en ny historia...

Att det i själva verket var den sista natten för tusentals människor i vårt land som de var i sina egna hem. Det var sista kvällen mannen låg bredvid sin hustru i sängen, sista gången han kunde ge sina barn en kram och sjunga godnattvisa för dem. Det är mycket svårt att förstå, fortfarande efter så många decennier.

Nu är allt detta historia, känsloladdat och tufft. För mig och mina jämnåriga läser jag sanningen i historieboken.  Många äldre landsmän har fortfarande alla minnen kvar av fångläger i Sibirien och annorstädes, det är tusentals esters livshistoria.

Som även de bland oss som den natten kanske för sista gången såg sin far, och senare de unga mödrar som blev tvugna att begrava sina barn i Sibirien. Många av dem som deporterades kom aldrig hem igen.

Jag böjer mitt huvud inför alla offer.

Och jag försäkrar er - esterna kommer aldrig mer att vara ensamma. Vi har byggt starka nationella och internationella samarbeten och säkerhetsorganisationer. Uteslutit alla möjligheter till ett likadant brott mot mänskligheten på Estlands jord. Vi känner alltför smärtsamt priset för att förlora friheten. Ljuset som brinner hjälper oss att minnas.

 

Och till sist utrikesminister Urmas Paet, född i Tallinn 1974. Han talar flytande estniska, finska, engelska och ryska.(Reformpartiet).

Urmas Paet menar att junideporteringen inte får glömmas, den kommunistiska regimens förtryck har på något sätt drabbat alla familjer i Estland.

"För 73 år sedan, den 14 juni 1941, deporterade en totalitär främmande mer än 10 000 ester, vilket betyder att tusentals familjer förlorade sina nära och kära", sade Paet.

Paet betonar att deportationerna är ett brott mot mänskligheten. "Det var ett försök att förgöra folket i Estland. Ett försök från självständigheten gjordes att ta bort människors minnen och göra så att allt hopp om att återfå friheten och självstyret skulle dödas för alltid", säger utrikesministern.

 Paet konstaterar att i Estland är junideportationerna en historiskt tragisk händelse. "Den sovjetiska regimen förtjänade ett internationellt fördömande för sitt  brott mot mänskligheten", betonar han.

Och jag har ju Õie Kuritsas hela berättelse om sitt liv i Sibirien. Hon hade varit på klassfest, examensfest, och tappat bort sina skor på söndagen den 13 juni 1941. Hon skulle just börja sitt vuxenliv och kanske studera på universitetet i Tartu, men var så bekymrad över de borttappade skorna att hon sov lite dåligt på natten. Tidigt på måndagsmorgonen vaknade hon av röster. Hon drog på sig en morgonrock och gick nerför trappan. Där satt pappa vid sitt skrivbord och tre män i uniform stod framför honom. Hon kände igen en av dem från skolan. Pappan vände sig till henne och sa: "Õie, vi ska åka till Ryssland." Vad det egentligen betydde det han sa, tog det en bra lång stund för henne att förstå. Men hon fick order om att packa en väska. Det var försommar och hon tog med sig sommarkläder. Pappa tog med sig den stora säcken med nymald råg. Konstigt. De kördes till stationen och där tog hon och mamma farväl av pappa, som de aldrig såg mer. Han dödades under resan liksom många andra män. Han var dessutom en frihetssoldat, så han var självklart dödsdömd.

 

 

Nu vet vi. De förstörde inte bara kyrkogårdar och monument, de stal gravar också. I Postimees i dag läser vi om en estnisk grav som plötsligt benämndes "sovjetisk soldatgrav".

   

Elvi Pääro var fyra år när hennes far på hösten 1941 dödades nära Jõhvi. Hon har inga egna minnen av honom, men hon ser framför sig hur hon på våren 1945 besöker den nya kyrkogården i Jõhvi och ser kistor täckta av rött kläde. I en av dem finns hennes döde far.

Jaanus Lensment, fadern som begravdes på platsen.

Elvi minns hur hennes mamma ofta besökte kyrkogården med den vita sanden och gravplatser. Hon ser på foton från ett album från mitten av 1950-talet när hennes mormors begravdes.

Vid gravkullen står mamma Linda, Elvi och några andra kvinnor. Runt gravplatsen står fem hörnstolpar.

I början av kriget, 1941, då den första sovjetiska ockupationen var slut och den tyska ockupationen började, blev Elvis far och ytterligare 14 män och kvinnor från trakten dödade av kommunistiska hantlangare vid Toila-Oruvägen och slängdes i hål i bergen där man tagit järnmalm.

På våren 1945, när det stora kriget närmar sig sitt slut, ersätts den tyska ockupationen av den nya sovjetiska. Två massgravar grävdes upp och man försökte identifiera liken. Istället för att ta på sig skulden, anklagade de sovjetiska myndigheterna nazisterna för morden. ( precis som de sa att det var nazisterna som bombat sönder Narva.)

Någon gång, troligen på 1960-talet elller början av 1970-talet sattes en minnestavla med hammaren ock skäran upp vid graven och med namnen på sexton oidentifierade sovjetiska soldater och officerare vid gravhögarna.  

I Riksarkivet hemliga arkiv finns det information om vilka som verkligen begravdes där.

Elvi är inte särskilt förvånad eller upprörd över att det sovjeterna gjord med graven.  Året 1941 och åren därefter var en oerhört tuff tid, människor stred sida vid sida utan ens att veta varandras namn. Men Elvi har en önskan att få hedra sina föräldrar på platsen igen.

-----

Junideportationernas offer säger: Vi som överlevde måste också tala för dem som inte gjorde det.

På kvällen för exakt 73 år sedan, bankade det plötsligt på dörrarna till tusentals estländares hem.

I fulla boskapsvagnar skickades över 10.000 män, kvinnor och barn till Sibirien. Den estniska republikens säkerhet och vanor förändrades till något helt annat.

Den katolska prästen, teologen, historikern och författaren Vello Salos sammanställning år 1993 med alla namn på dem som hämtades: "Deporterades 1941". Boken var på engelska och släpptes i Toronto, han skrev den på engelska eftersom det under sovjetåren hade varit absolut omöjligt att ge ut en sådan bok i Estland. 

Salo säger att han ville finna de människor som var bortglömda och tystade. Han började att samla in information från olika håll. I USA, där många flyktingar fanns lyckades Salo få tag på den ursprungliga listan.

"Folk var glada att de äntligen fick berätta", säger Salo.

I Estland deporterades alltså sammanlagt över 10.000 personer. Salo har inte eammanställt deras minnen i boken, men han har pratat med många av dem.

"Den mest skrämmande med deras berättelser är att man inte kan förstå att detta verkligen kunde vara möjligt. Vi kunde inte tänka oss, på den tiden, att människor hämtades godtyckligt från sina hem för att föras långt, långt bort. Det är skrämmande att tänka sig att människor kört fram godsvagnar, gjort dem klara och parkerat dem för att vänta på dem som skulle deporteras. Ingen anade något, inte förrän på kvällen den 14 juni då människor började föras bort.”

Han tänker ibland på att man inte kunde tro att järnvägen kunde användas för ett sådant brott.

"Jag kunde inte själv tro det," säger Salo, som var en liten pojke denna hemska måndag.

Styrelseordförande i estniska Memento, Leo Õispuu överevde två deporteringar. Han var bara tio år gammal, när familjen kördes på ett lastbilsflak till varvet i Kuressaare, på flaket fanns också ryska soldater med estniska vägkartor. Soldaterna visste att det var fem barn i huset och de hade gett order om att de skulle packa väskor och så Marsch iväg! till bilen.

"Detta är just en sådan händelse som folk minns och numera, sedan tjugo år, högtidlighåller utan något som helst tvång", säger Õispuu. Han säger att man talade inte om det tidigare och alla sammankomster var förbjudna, nogsamt övervakade av KGB.

Memento är en förening sedan 1989. Õispuu berättar att dagens ungdom inte vet mycket om deportationerna, men ber alla äldre att berätta om vad som hände för sina barn och barnbarn, samt att förklara, förtydliga och skriva ner sina minnen.

"Mina minnen är starka," säger den för exakt 73 år sedan till Ryssland deporterade Õispuu.

"Få av de deporterade är fortfarande vid liv. Vi måste berätta deras öden, och vi måste berätta om dem som aldrig kom tillbaka från Ryssland.

(Postimees)

Man undrar över hur det kunde bli så, att sovjeterna visste så väl vilka som skulle deporteras och/eller skjutas. Jag tror att jag har en förklaring efter att ha läst om det.

1. Ryssland hade erfarenhet. De hade ockuperat andra stater innan de intog Baltikum. De hade redan fängslat och mördat miljontals människor. 

2. Komintern hade bildats med avsikt att genomföra världsrevolutionen. De hade gett kommunister i andra stater i uppdrag att göra anteckningar om vilka personer i varje land som var emot dem.

3. De samarbetade nära med kommunistiska partier i Europa, och finansierade deras partier. Även de svenska kommunisterna. 

Därför är jag säker på att listorna bara var att ta fram. I Estland gällde de i första hand alla intellektuella, alla frihetssoldater, alla som arbetat inom journalistik och rättsväsende. De dröjde inte många dagar efter att Estland och Lettland införlivats i Sovjetunionen så samlades topparna och saken var klar. Det var bara att sätta i gång.

Nästa steg var att skaffa speciella personer i varje samhälle som rapporterade till Högsta Sovjet eller KGB om folkets fiender.

En annan sak är att när det behövdes arbetare till de nya fabrikerna i Sibirien, då gick det ut deportationsorder på ett visst bestämt antal folkfiender. Om de hann smita togs andra som hittades, och man skickade iväg det antal som beställts. Man bestämde i förväg i Moskva hur många “förbrytare” det fanns på orterna. Sanning och verklighet var ointressant.

I Estland var det ju också så, att egentligen var ju varenda est folkfiende eftersom de krigat sig fria från deN fina unionen Sovjet. 

Kom också ihåg att man var skyldig i minst tre generationer, och man kan förstå att det gick att bemanna ganska många fabriker.

Förhållandena var svåra, men arbetarnas eget förlovade land brydde sig inte om människor.

Jag vet att jag skrivit om konsthantverket i Estland tidigare. Nu letar jag efter speciella estniska sticktekniker som översatts till sveska och presenterats i vårt land, och jag har hittat några riktigt bra saker.

1. Elastisk estnisk uppläggning som visas här (hoppa över annonsen i början):

https://www.youtube.com/watch?v=Frc5_9AIVy0

och här:

https://www.youtube.com/watch?v=xc_4ohrAzP8

2. Hur man stickar en dekorationsrand på estniskt vis, Vikkel Braid, Estonian Braid, or Lateral Braid

https://www.youtube.com/watch?v=Lu8Vv1YbV_g

3. Och så liljekonvaljemönstret från Estland. Kanske allra vackrast på en schal.

Internationellt blev estniska spetsmönster kända först 1995 då boken  Pitsilised Koekirjad (mer känd som Estonian lace book) av Leili Riemann såg dagsljuset. Men det var amerikanska Nancy Bush med sin bok Folk Knitting in Estonia: A Garland of Symbolism, Tradition and Technique som gjorde den estniska spetstekniken riktigt populär.  Liljekonvaljmönstret är nog det mest kända mönstret som även hyllas i en egen bok ”Variationen eines Traditionellen Strickmusters(Lily-of-the-Valley: Variations on Traditional Lace Patterns) av tyska Dorothea Fischer.

 

Hela beskrivningen finns här:

http://stickaboo.se/2013/08/31/estniska-liljekonvaljer/

4. Sticka estniskt fiskfjällsmönster:

5. En söt flickmössa:

    

Flickmössa handstickad av ullgarn, grundfärg grå med geometriskt mönster efter gammalt bandmönster i tegelrött, brunt samt litet klargrönt och ljusgult. Mössan är stickad i ett stycke med en framdel och en tydlig bakplatta avgränsad med en utskjutande kant runtom. Nedtill finns en kant med resårstickning med hålvarv för ett inträtt knytband av bomull samt några varv med rätstickning i mössans färger, runt framkanten ett varv virkade maskor med det tegelröda garnet. Varmfodrad med ljusbrunt bomullstyg s.k. mollskinn.

5. För den som vill köpa färdigt, finns naturligtvis alla butiker t.ex denna i Rakvere och Pärnu:

http://www.aale.ee/ 

och på nätet:

http://www.etno.ee/kott-toolid

 

Jag har också berättat tidigare om allt nytt som sys och tillverkas med de traditionella mönstren. Jag hittade en bok som visade hur man kan sy vackra kläder och annat av tygerna. Nu kommer jag ju inte ihåg vad den hette, men det var otroliga vackra saker jag hittade.

De här bilderna kommer inte från boken, men visar hur det kan se ut:

Det är roligt med den folkloristiska stilen, som använder sig av traditionella mönster och tekniker. Allt var inte dåligt förr i tiden!

När Frihetskriget var över 1920 och Estland och Lettland skulle bli fria stater då återstod ett problem. Var skulle gränsen gå mellan dem? Det hade aldrig funnits någon bestämd gräns, gränserna hade varierat. Det var ett allvarligt problem. För att slippa fatta beslut och kanske bli eviga ovänner bad de Storbritannien om hjälp. Det brittiska sändebudet överste S G Tallents löste den delikata frågan så, att han la gränsen mitt i staden Valga. De två städerna Valga, Estland och Valka, Lettland är nu tvillingstäder. Valga är 16,5 kvadratkilometer och Valka är 14,2 km2. Antalet invånare är 12261 respektive 6164. Från och med den 1 januari 2009 är alla alla gränsövergångar borttagna och alla vägar är öppna mellan de två länderna sedan de anslöts till Schengenavtalet.

Det var verkligen en annan god sida av medlemsskapet i EU. Under några år var det passkontroll mellan stöäderna helt plötsligt. Under sovjetåren var ju inte gränserna så viktiga, då kunde man precis som nu röra sig fritt mellan tvillingstäderna.

    

Mycket har gjorts efter befrielsen från Sovjet. Flera hus har renoverats: Centralbiblioteket, Valga stadion, Valga Museum, Valga sjukhus, samt Centrum för Hobby och Kultur. Skolor och förskolor repareras efter hand. Dricksvattnet har flörbättrats, och många privata investeringar har skett i handel, lätt industri och skogsbruk.

Och så lite historia:

• 1286: första gången stadens namn Valga (under tyskt namn Walk ) visas i ett register i Riga.

• 1298, 1329, 1345: Staden plundras av litauiska bandider ledda av storhertig Gediminas och senare av Algirdas.

• 1419: Staden blir säte för delstatsparlamentet i Livländska Konfederationen.

• 1481: Ryssar plundrar staden som brinner ner för fjärde gången.

• 1500: 36 gånger fram till år 1500 är Valga centrum för “stadsdagar” I Gamla Livonien.

• 1501: Under en rysk räd bränns staden ner för femte gången

• 1558: Under det livländska kriget blir den medeltida bosättningen i staden helt förstörd.

• 1584 11 juni: Valga beviljas samma stadga och lagar som Riga av kungen av Polen, Sefan Batory.

• 1590 17 April: Kung Sigismund Vasa av Polen ratficeras stadens stadgar för andra gången. Valga får sitt stadsvapen.

• 1600: Den första stadskartan. Den visar 42 hus. Staden är 7 km lång och mellan 0,25 till 0,5 km bred.

• 1626: Efter det polsk-svenska kriget tillfaller Valga Sverige. Kungen bekräftar stadsprivilegierna.

• 1657: Den 9 juli, den svenska armén under Friedrich von Löwen besegrar en rysk armé i slaget vid Valga.

• 1721: Som ett resultat av det stora nordiska kriget tillfaller Valga Ryssland, liksom resten av Estland.

• 1764 5 oktober: Kejsarinnan Katarina II bekräftar stadsprivilegierna.

• 1783: Under Katarina II bildas Valga län.

• 1780: De första stenbyggnaderna uppförs: en kyrka, en skola och ett länskontor.

• 1789: OS Engell utarbetar en karta över Valga som visar 76 tomter med hus.

• 1816: Byggandet av S: t Johannes kyrka är klar.

• 1876: Walkscher Anzeiger , den första tidningen i Valga (på tyska) utges.

• 1889: Valga järnvägsstation öppnas. Den 22 juli invigs Tartu-Valgabanan.

• 1890 16 December: Valga Nykterhetsförening bildas.

• 1896: Den smalspåriga järnvägen Pärnu-Valga invigs.

• 1901 7 December: Tillsammans med letterna lyckas esterna vinna valet över balttyskar för första gången på estniskt territorium. Till borgmästare väljs kemisten Johannes Märtson.

• 1902: Byggandet av Nykterhetslogen Säde påbörjas och Andres Alver, smittskyddsläkare, väljs till ordförande. Den smalspåriga järnvägen Valga- Marienborg invigs.

• 1904 22 maj: estniske poeten och författaren Paul Viiding föds i Valga.

• 1908 24 juni: estniske militäre befälhavaren, Alfons Rebane föds i Valga.

• 1917: En tysk zeppelinare flyger över staden och släpper fyrtio högexplosiva bomber utan att skada huvudmålet, järnvägsstationen.

• 1918 11 januari: Delegater från “Valga läns manliga  arbetare, soldater och jordlösa” vinner makten i staden. Den 12 februari intar den tyska armén Valga.

• 1919 11 januari: Valga Estniska Gymnasium öppnas vid Keskgatan 22.. För första gången i historien blir det som undervisningsspråket i en gymnasieutbildning i Valga sker på estniska i stället för tyska. I slutet av januari blir 107 människor offer för bolsjevikiska terrordåd. De finns i fem massgravar runt Valga; 67 personer förs bort som gisslan. Den 31 januari i slaget vid Paju befrias Valga från bolsjevikerna.

• 1920 1 juli: Det brittiska sändebudet överste S G Tallents fastställer slutgiltigt gränsen mellan Estland och Lettland.

• 1921 11 februari: Dekret från den estniska regeringen upprättar åter territoriet Valga län. Valga blir länscentrum.

• 1940 17 augusti: Den sovjetiska ockupationen börjar och med den massdeportationerna av ester och letter från Valga / Valka

• 1941 9 juli: Valga ockuperas av tyska trupper.

• 1944 19 September: Under hårda strider frigörs Valga från den tyska ockupationen av Estland. Den  ersätts omedelbart av den sovjetiska ockupationen av Estland.

• 1988. I Valga grundas Föreningen för skydd av gamla minnen. 27 november, på initiativ av föreningen, reses ett monument över dem som dog i Frihetskriget..

• 1989 24 februari: Den första estniska flaggan hissas offentligt för att markera återupprättadet av självständigheten.

• 1992 24 maj: Den ryska armébasen i Valga tas över av esterna och blir senare gränsbevakningens hus.

• 1993 17 oktober: De första fria valen till kommunfullmäktige efter återställandet av självständighet sker.

• 1994 31 januari: På 75-årsdagen av slaget vid Paju invigs ett minnesmärke.

Många siffror, många årtal, men bara en stad och dess människors liv. Invånarna i områden var tidigare liver med spåket liviska. Numera är det språket nästan helt borta.

 Natosoldater.

Christian Gerner skriver i dag att han blev alldeles chockad av Markovs uttalanden i går. (Se gårdagens blogg). Han hör till de som inte tidigare ville förstå, trots att han ska vara sakkunnig. så ofta vi har råkat ut för det. Vi som vetat det och sett det har inte tagits på allvar. Han var i alla fall en av dem som försökte förstå. I radio i dag kallade han Markov en schitsofren pajas som förstört väldigt mycket. 

 

Men en en annan sak. Är det inte ganska vanligt att, när man ska förstå andra människor, att man då flyttar över sina egna känslor på den andre? Putin arbetar för att han själv och Ryssland ska ses med största respekt. Putin vill att vi alla ska se Ryssland som den stormakt Sovjet en gång var. Där finns stormaktskomplexet, inte i Sverige. Vi har för länge sedan glömt bort det, och skolbarnen får vanligtvis inte läsa sig något om den svenska stormaktstiden. Jag tror inte ett ögonblick att Polen lider av det komplexet heller. 

 

Kom igen Ryssland! Hitta på något mer sannolikt. Faktum är att den ryska kulturen intresserar oss. Det är riktiga sagor och sägner det. Vi ser gärna Tjechov på teatern och jag har läst Anna Karenina och andra ryska mästerverk. Men Sovjet och Stalin är inget man läser om om man inte söker historiska fakta. 

 

 I morgon bl.a. om Stalin på teaterbesök. 

Det finns mycket att skriva om kulturskillnader mellan folk. Just det som man inte ska tala om i Sverige. Men en allvarlig skillnad är den ryska kulturen kontra den vi har i väst. I Ryssland har man så gott som bara regeringstrogna medier, och har så haft så länge vi kan minnas. Den sanning som serveras därifrån kan skilja sig totalt från det vi upplever som sanning.

I SvD i dag intervjuar Anna-Lena Laurén  Putins personliga sändebud Sergej Markov. Han presenterar en sanning som jag aldrig har kunnat tänka mig.

För det första menar han att andra världskriget började pga. antisemitsm.

Fem, sex länder ligger i täten när det gäller russofobin i Europa: Sverige, Polen de baltiska länderna och Finland.

Jag måste fråga alla som lever i de länderna: Har ni känt det så?

Så tänke jag, om det skulle vara så vad är då gemensamt med dessa länder? Alla, utom Sverige, har en gräns mot Ryssland. Alla länderna, utom Sverige och Finland, levde direklt i Sovjets maktsfär. Finland var oerhört beroende av Sovjet. Men Sverige då? Sverige och Ryssland har krigat så många gånger, att t.ex. under svensktiden i Estland måsrte man ha en rysktalande som kunde medla varje gång det behövdes. Senaste freden slöts 1809. Därefter har det “bara” varit hot.

Markov själv förklarar det dels så: I Sveriges och Polens fall kan rysshatet förklaras med gamla stormaktskomplex, i Lettlands och Estlands med att det har blivit ett politiskt instrument. Russofobin i Finland är däremot oförklarlig, (Han tycks ha glömt Anfallskriget och Fortsättningskriget under Andra världskriget. Seregei Markov presenteras som "statsvetare", vad är det egentligen en statsvetare i Sovjet/Ryssland får lära sig?) Finland har ju bara vunnit ekonomiskt på handeln med Ryssland. Av allt att döma är det Sverige och de baltiska länderna som har påverkat Finland, säger Sergej Markov, Putins så kallade doverennoje litso.

Sverige och Polen och stormaktskomplexet? Är det någon som tror att det finns något sådant i de två länderna? Polen ska ju i första hand komma i kapp efter den enorma nedgången under kommunismen.

Lettland och Estland. Politiskt instrument? Absolut inte! Det är det enorma lidandet under sovjetåren som är grund för att man vill hålla sig borta från Ryssland. Erfarenheten, mina vänner, erfarenheten!

Vad har vi gjort då?

Europa ser i dag på ryssar på samma sätt som man i tiderna såg på judar. Ert mål är att förstöra Ryssland. Men det kommer ni inte att lyckas med. Napoleon försökte, Hitler försökte, utan framgång. Ni kommer att förstöra Europa i stället.

I Ukraina tar man livet av människor därför att de vill välja sina guvernörer själva och håller fast vid rätten att tala sitt ryska modersmål.(I Ryssland väljs alla guvernörer av Putin själv! Och nästa fråga: Får ukrainarna också den rätten då?)

Om Nato:

Det stora problemet är att Nato försöker skapa konstgjorda konflikter. Nato behövs inte längre, det har förlorat sitt existensberättigande och letar därför efter nya uppgifter.

Men Putin är försiktig och vill bara väl:

I Ryssland är vi tvungna att hålla tillbaka en stor ström frivilliga som vill åka till Ukraina för att skydda sina bröder. Trycket på att Ryssland ska intervenera stiger hela tiden, 70 procent av det ryska folket anser i dag att Ryssland borde gå in i östra Ukraina. Men Putin vill inte. Han vill ha en konfederation.

Men, alla vapen separatisterna har då?

Har ni sett vilka gammalmodiga raketer de har? Ryssland är världsbäst på luftförsvar.(!!) Rebellerna slåss med vapen från 1970-talet. Men om regeringen i Kiev inte slutar utöva våld mot sitt eget folk blir vi tvungna att bistå rebellerna - med både vapen och män.

Men de gröna männen då? De som Putin förnekade så bestämt att de var ryssar ända tills han fått som han ville. Då tackade han de ryska soldaterna för deras fina arbete. Kan Putin nu säga när han ljuger och när han talar sanning, så vi vet?? Det skulle göra allt så mycket enklare.

Hur många i väst tror att antisemitismen var orsaken till andra världskriget?

Hur många i Ryssland vet att det finns något som heter “Andra världskriget”? De har ju så bestämt fått lära sig att “Det stora fosterländska kriget” började 1941 därför att Hitler gav sig på Stalin och Sovjet. -men det här ska väl inte läsas av ryssar förstås.

Är det Markov säger vad han vet, eller är det som han vill att det ska vara? Det är svårt att veta när allt blir så vinklat i våra ögon. Vi tror oss veta att det var de gröna männen som satte igång arbetet för att ryskt Krim. Det hade absolut inget att göra med Väst. Men jag förstår att risken att Ukraina skulle rinna ur Putins häner var ju tydlig.

Ett problem i Ukraina är, att de ytill skillnad från t.ex. Estland inte har arbetat aktivt för att få bort den sovjetiska kulturen med allvarlig korruption och europeiskt rättstänkande. Man levde kvar i sovjetsystemet, liksom Ryssland.

En fråga till Markov: Varför kallar ni oss alla i Väst för fascister? Vad menar ni då?

 

 

Den ryske politikern, bitränande statsminisrtern, Dimitri Rogozin arbetar för att namnet Stalindgrad ska återtas!

"Jag har aldrig tvivlat på att det är nödvändigt att ge den stora staden Stalingrad dess namn tillbaka,. säger han på twitter.

Rysslands president Vladimir Putin talade i går  om att 1961 fick Volgograd namnet Stalingrad, Tidigare hade det hetat Tsaritsaen/Tsarens stad? Staden kan åter byta om invånarna stöder namnbytet.

Hur många i Väst förstår att Stalin är tillbaka som idol i Ryssland? Trots alla mord, tortyr och omänsklighet? Trots allt lidande han förorsakat. Hur fort glömmer människan?  Hur många har sett Gudrun Schyman på youtube leda en småbarnskör i en hyllningssång till Stalin?

President Arnold Rüütel berättar nu i tidningarna, att han 1989 hotades av Moskva med 10-12 års fångläger med sträng regim för att han som ordförande i Estlands Högsta Sovjet hade skrivit under deklarationen om Estlands suveränitet inom unionen. Landet skulle ha sin egen flagga och skolorna skulle berätta den sanna historien. Man höll också på att arbeta fram en egen valuta för landet. Hela Estland var då som en stor sovjetisk militärbas, och därmed var det oerhört vågat av Rüütel. Hoten framfördes direkt av Gorbatjov.

 Vy över Tallinn.

 

Ytterligare 8 amerikanska Nato-jaktplan har baserats i Ämari, mellan Tallinn och Paldiski. Stridspiloterna berättar att det är kö för att bli placeriad i Estland.

 Minnesstenen invigs av bl.a. Edgar Savisaar och den franske ambassadören.

Nu finns det en undersökning som visar vad ensidig propaganda betyder för människor.¨

Det är Levada Center i Ryssland, ett oberoende icke-vinstdrivande forskningsinstitut som presenterar en undersökning de gjort. I slutet av maj i år ville de ha svar på frågan:  "Vilka fem nationaliteter anser du är de  mest ogästvänliga och mest fientligt inställda till Ryssland?"

Svaret är:

Rysslands fem mest fruktade invånare kommer från följande länder:

USA - anser 69%

Ukraina - anser 30%

Litauen - anser 24%

Lettland -anser 23%

Estland -anser 21%

Att de är oroliga för vad ukrainare kan göra dem beror naturligtvis på den pågående konflikten i östra Ukraina. Georgien har nu fallit till sjätte plats. 2009 var det georgier som ansågs mest fientligt inställda.

Varifrån är de vänligaste människorna? Svar:  Vitryssland, Kina, Kazakstan, Armenien och Indien.

Den höga siffran för USA är den absolut högsta på senare tid.

Jag minns när nyhetsprogram i Ryssland varnade ryssarna för att esterna gjorde sig beredda att anfalla. Det hela är absurt och beror naturligtvis på vad media säger. De har fått höra nu att USA och Europa är fyllt av fascister och bara väntar på att angripa deras land. Tänk om de i stället fick veta att ingen vill ge sig på dem. Ingen i Väst vill ha krig. Eller, majoriteten är emot krig i alla fall. Så här höll man på i Sovjetunionen också. Där trodde man verkligen att alla västmakter hade kärnvapen riktat mot dem hela tiden. I själva verket har vi ju sett att Sovjet hade kärnvapen riktade mot oss. Vi har varit i de gamla bunkrarna i Väjke Maarja-trakten.

 

Förlåt mig, men det här måste jag ta med. Jag har visserligen inte testat allt själv, men jag ska! Man kan spara mycket pengar.

Många bra sätt att använda ättika!

• Sköljmedel - Lägg till en fjärdedels kopp ättika till i tvättmaskinens sköljbehållare, då blir tyget mjukare .

• Borttagning av statisk elektricitet - statisk elektricitet kan tvättas bort på samma sätt ,

• Fläckborttagning - blöt kläderna i lite ättika för att få bort alla typer av fläckar .

• Rengöringsmedel - ättikslösning kan fungera bra för att rengöra golv och väggar i badrum och toalett.

• Tuggummiborttagning - värm ättikslösning i mikrovågsugnen och dra det över tuggummifläcken.

• Rengöringsmedel för rostfritt stål - blandning av soda och vinäger fungerar mycket bra för att skrubba rostfritt stål.

• Naturliga blekmedel - ättikslösning kan också användas som blekmedel om du blandar den med väteperoxid.

• Luftfräschare - ställ en skål med ättika där du känner att lukten kommer från.

• Skrämma bort katter. Spruta ättika där du inte vill ha kattor.

• Rostborttagning - om du har rostfläckar på verktyg eller annat föremål lägg dem i ättikslösning över natten. På morgonen sköljer du dem i vatten, så blir de inte skadade av ättikan.

• Rengöring av skärbräda - Rengör skärbrädan efter användning med ättikslösning, så slipper du bakterietillväxten.

• Rengöring av köksavloppen - Häll lite bakpulver i vasken och sedan vinäger på den. När bubblorna stiger i diskbänken , skölj ordentligt med kokande vatten.

Visst var det intressant! Jag fick lära mig av min mormor att ha lite ättika i sista sköljvattnet när jag tvättar kläder. Då stannar färgen där den ska vara. Det vet jag säkert att det fungerar.

Råden hittade jag på sidan naine24.postimees.ee.

-----

 

 

Utrikesminister Urmas Paet sa i går vid ett möte i Tallinn med Tomicah Tillemann, US Department of State, att Estland är intresserat av att delta med stöd för de nya demokratierna i öst Ukraina Kirgizistan och Mali.

Utrikesminister menar att de senare årens händelser som till exempel den arabiska våren och händelserna i Egypten och Ukraina inte betyder att vi kan ta demokratins framgångar för givna. Det är i stället så, att LEND (Ledare engagerade i nya demokratier ) och direkt hjälp från andra demokratier ‘är så viktiga. Paet och USA: s utrikesminister Hillary Clinton meddelade i juli 2012 att LEND, ett rådgivningsprojekt, fanns att tillgå för de nya demokratierna. Dess syfte är att säkerställa kvaliteten vid  övergången till demokrati genom att ett expertråd ska informera och finnas till hands. Projektet startades av det amerikanska utrikesdepartementet, som erbjudit Estland att deltaga med sin expertis.

(postimees)

Det är ännu ett exempel på hur USA värderar Estland. Den f.d. sovjetstaten som lyckats bäst vid övergången till demokrati och västlig utveckling.

En dag ska media i Sverige våga ta tillbaka sina lögner om vårt lilla grannland. De behöver gå igenom allt som sagts och skrivits och sedan be om ursäkt. (De kan fråga mig; jag har sparat en hel del.)  De måste inse att de styrdes av den otroligt skickliga sovjetiska/ryska propagandaapparaten och dra lärdom av det, Naturligtvis kan det vara svårt när vi ser och hör så mycket varje dag. Att tänka igenom och förstå att man är utsatt för lögner i vissa fall, när det är enklast att tro på det istället, det är inte lätt. Men alla måste vi vara ödmjuka och kunna diskutera även det svåraste. Det många media gjorde var ett rent brott. Men man kan ju inte sätta alla mediafolk och andra medlöpare i fängelse…

Är det extra pinsamt att det är just USA som förstod vad Estland utsattes för? Det började ju med att USA ålade Sverige att ta emot flyktingarna från Baltikum, och de nämnde de intellektuella särskilt. Antagligen för att de visste att de skulle mördas först. Sedan var det USA som förstod varför esterna hade klätt sig i tysk uniform och anförtrodde bevakningen vid Nürnbergsrättegången åt dem. Och nu visar de gång på gång att de högaktar esterna för deras skicklighet och intelligens.

 Den ortodoxa katedralen på Krim.