Vi satte på SVT-play i dag och såg ett program om Ryssland efter Sovjettiden. Det var intressant, mycket intressant. OK vi såg bara halva programmet, kanske ser vi resten i morgon. I alla fall: det som tog mig hårdast var när historieläraren berättade för barnen, som fått lära sig att Sovjet var det bästa landet på jorden, och där var alla lyckliga, att folk deporterats till omöjliga områden att leva i, att staten beslagtagit alla privata egendomar – ”Tänk er att någon skulle komma och ta ert hus och ladan med era djur och alla större saker ni äger.” Och så får de klart för sig att det var ingen himmel folk levt i, det var ett helvete. Alla har alltid ljugit. Jag tyckte så synd om de här barnen, när de förstod att egentligen kan de inte lita på någon.

…..

Några som gillar Sverige?

Skandinaviska länderna högt rangordnade när det gäller värden på livsmiljö

Futurebrand har rangordnat världens länder när det gäller hur våra nationer skapar våra nationella varumärken. Sammanlagt kommer Sverige på första plats sedan på andra plats Danmark och Norge på fjärde plats. Finland, som inte tillhör Skandinavien kom på tredje plats och efter Danmark: Kanada, Nya Zeeland, Schweiz, Holland, Island och Australien.

”Under år 2011 har vi sett styrkan i det skandinaviska varumärket: dessa länder är inte bara immuna mot den kris som drabbat Europa; lagar formuleras utan att bryta mot mänskliga rättigheter eller individens friheter.”

Den politiska friheten i rangordnas: Sverige, Danmark, Finland, Kanada, Nya Zeeland och Norge, och när det gäller tolerans: Sverige, Danmark, Norge och Finland.

Det var dock överväldigande övervikt för Sverige, som fick första plats i alla fem underkategorier (politisk frihet, tolerans, yttrandefrihet, en stabil rättsordning ).

De svagaste länderna i den sistnämnda kategorin är Pakistan, Zimbabwe, Kambodja, Vietnam och Tunisien.

(Postimees)

Vet ni vad barn skräms av? Vad de är mest rädda för?  Naine 24.ee /Kvinna 24.ee berättar:

Ofta är barn rädda för något på grund av någon traumatisk upplevelse som de vuxna inte vet om.

Barnpsykolog Clair Mellenthin säger att rädsla är en naturlig del av barns utveckling. Det som är viktigt är hur föräldern hjälper barnet vid rädsla för att kunna begränsa rädslan.

Föräldern ska ge barnet tid att lugna ner sig och låta dem förklara sina rädslor. Det kan hända att ett barn som säger att hon är rädd för mörkret, rädd för att den här natten kanske mamma / pappa inte hör när hon/han ropar.

Ett barn ska aldrig känna skam för sin rädsla. Tvärtom bör föräldern bejaka barnets rädsla och låta barnet förklara hur det känner och gemensamt diskuterar man vad man kan göra för att lindra rädslan. Om barnet är mycket litet räcker det kanske att gosa tillsammans. Bara det kan ge barnet trygghet i mörkret.

En annan orsak till rädsla bland små barn är vatten. Om ett barn inte vill lära sig simma, ska man som förälder låta barnet själv bestämma när det är dags att gå i vattnet. Mamma och pappa ska visa hur roligt det är att kunna simma men inte göra barnet till åtlöje.

Ängsliga föräldrar gör också att barnet kan bli skrämt. Detta är ett svårt problem. Om ditt barn är rädd att han inte kommer duga, att han inte kommer klara kraven i skolan då måste man fråga varför han känner så.

Många barn är rädda att få sprutor. I sådana fall kommer det vara till hjälp att i förbereda barnet före läkarbesöket och distrahera det under själva besprutningen. Man måste själv alltid vara lugn. Det är inte meningsfullt att säga att det inte kommer göra ont det kan vara bättre att beskriva det som ett stick och inget mer. Belöna sedan barnet för visad tapperhet.

Hundar kan skrämma både barn och vuxna; det bästa är att låta barnet i lugn och ro bekanta sig med djuret i lugn och ro. Eller kan man låta barnet förklara vad det är exakt som hon/han är rädd för och sedan göra en teckning av en sådan situation.

Det låter väl bra! Fast egentligen handlar det om att man har en ständig kontakt med sitt barn och lär sig vad barnet går och tänker på. Det är i och för sig inte det lättaste. Först när min yngsta var i 30-årsålderna fick jag veta att det var för att strumporna korvade sig i stöveln som hon la sig på golvet och skrek när jag klätt på henne på vintern för att vi skulle gå ut och leka. Men: Bättre sent än aldrig.

Med anledning av artiklar i Svenska Dagbladet den 26 och 29 november vill vi kommentera med en liten artikel från samma tidning och detta:

Den 25 nov läser vi: i artikeln ”Antonov släppt mot borgen.”:

Antonov har orsakat ekonomisk och politisk kris i Baltikum.

Och den 26:

Rubriken: ”Antonovs lyxbilar har beslagtagits.”

Texten: Kraschen i Saabfinansiären Vladimir Antonovs två banker får allt värre konsekvenser i Baltikum.

Artikeln i SvD25 maj 2009:

Sluta se Baltikum som en enhet

Baltikum består av tre olika stater, med tre olika kulturer och tre olika språk. Lettiska och litauiska tillhör den indoeuropeiska språkgruppen och är baltiska språk. Estniskan är ett finsk-ugriskt språk, som skiljer sig totalt från de indoeuropeiska.

En est förstår inte ett ord lettiska och vice versa. Inte ens en lett och en litauer kan tala fritt med varandra på sitt respektive modersmål, trots att språken är släkt – ungefär som svenska och tyska.

Estlands kultur har mer gemensamt med den nordiska, medan Litauens kultur är starkt influerad av den polska och Lettland har stått närmare Ryssland.

Vi talar inte om att Nordens bruttonationalprodukt – BNP – sjunker katastrofalt för att Islands BNP gör det, eller hur? Naturligtvis vore det jättebra om vi kunde tala om Nordens olja, men det är faktiskt Norge som står för den stora oljeproduktionen i Norden.

Men vi slår ihop de baltiska länderna och talar om den katastrofalt sjunkande BNP:n i Baltikum och allt möjligt elände, som Lettland tyvärr råkat in i.

Visst är det besvärligt i Estland också, men inte alls på samma sätt som i Lettland. Risken är att vi kan hjälpa till att framkalla problemen genom att agera som om problemen är desamma och inte våga handla med Estland och Litauen.

Tumregel 1: Baltikum består av tre skilda stater, med tre olika kulturer som inte ska sammanblandas.

Tumregel 2: Norden består av fem skilda stater med liknande kulturer.

Raimo Raag

professor i finsk-ugriska språk, Uppsala universitet

Karin Tamm

stud. i estniska, Uppsala universitet

Virve Raag

universitetslektor i estniska, Uppsala universitet

Ants Tamm

Sverige-est

Jag tror att det räcker som kommentar till de här katastrofala missförstånden. Det är mycket olyckligt att den här benämningen av tre stater har skapats. Det går inte att fastställa när eller varför länderna började kallas Baltikum. En gissning är att det är uppkallat efter Baltiska Havet, vilket inte heller säger något annat än läget. Litauen har en helt annan historia än de övriga två staterna eftersom det var ett stort rike :

Polen-Litauen.

(citat från Kalmar läns museum) Inte bara de nordiska länderna var förenade i en stark union under senmedeltiden. Polen-Litauen var ett väldigt rike som sträckte sig från Östersjökusten ända till Svarta havet. Unionen mellan de två länderna skrevs under 1385 och varade i många hundra år.

Estland och Lettland däremot var underkuvat många olika makter under århundraden. Inte förrän efter första världskriget fick de egna gränser. Dock var skillnaden stor i området. Språket och kulturen skiljde dem åt.

Kanske var det någon som hittade på benämningen ”Baltikum” när de blev tre fria stater efter ockupation 1918-1920.

Hur som helst är det mycket olyckligt och vi hoppas en förändring är möjlig.

Ni minns:

Finanskaos i Baltikum!

Stora rubriker och artiklar i svenska dagstidningar. Jag kommenterade det och skrev att i Estland finns inget av det, och kaos råder inte heller i Litauen och Lettland, vad jag kunnat se. I kväll såg jag ett inslag om Litauen i finsk TV. Människorna håller på att få det bättre. Man tror på framtiden och landets utveckling. Inte ett ord om banken som gått i konkurs. Litauen klarar sig bra!

Och i Postimees läser vi:

Lettiska bankerna har gjort en total vinst på 74 miljoner lats eller ca € 106.000.000 under de senaste 10 månaderna. Det är till och med något bättre än bankerna i Estland.

…..

Professor Sutrop.

Professor Sutrop vid institutionen för etiska frågor vid Tartu Universitet, menar att kunskaperna i estniska måste underhållas för att inte glömmas. Problemet är inte att så många unga reser utomlands för att studera, problemet är att de kan glömma sitt språk.

Nyligen meddelade Undervisningsministeriet att nästan tre tusen studenter inte har återupptagit sina studier under höstterminen. De finns numera vid lärosäten i Finland eller något annat land.  Prof. Sutrop menar att det är alldeles utmärkt att våra ungdomar efter gymnasie-eller universitetsutbildning studerar ett par extra år utomlands. Men precis som efter andra världskriget är det estniska medborgarskapet fortfarande en viktig fråga.

…..

Estlands ambassadör i Ryska Federationen, Simmu Tiik, menar att Rysland ligger där det ligger, och kommer förmodligen inte försvinna. ”Jag ser inte att Fjärran Östern, Ryssland och Kaliningrad är dåliga grannar.”

Han säger att det kommer finnas mycket större frågor för Ryssland att ägna sig åt än det lilla Estland och landets grannar. Det kommer vara ekonomiska bedömningar och placeringar som avgör vartåt de ryska ögonen tittar.”

Guldmannen.

Premiärminister Andrus Ansip reser idag tillsammans med en företagsdelegation till sitt första bilaterala besök i det centralasiatiska landet Turkmenistan, en fri stat, som tills nyligen leddes av statschefen Saparmurat Nijazov, eller Türkmenbaši, som påstod sig vara odödlig, och som har rest ett sort förgyllt monument av sig själv i huvudstaden.

Dock är Saparmurat Nijazov nu död och Ansip förbereder sig inför ett möte med efterträdaren president Gurbangulõ Berdõmuhhamedoviga.

De kommer att tillsammans med riksdagens talman Akja Nurberdijevaga bevista ett seminarium om affärsförbindelserna mellan Estland och Turkmenistan.

Freedom House har placerat Turkmenistan bland världens mest odemokratiska länder.

Turkmenistan har när det gäller frihet indexet 1993. Som jämförelse kan nämnas att Syrien som nu kritiseras av hela världen är ett steg bättre.

Turkmenistan är ett av de få kvarvarande sultanaten i världen. Detta betyder inte att landet leds av sultanen, men landets härskare ser landet som sin "privata egendom".

"För länder i Centralasien är det viktigt att ha goda relationer på hög politisk nivå, eftersom det är det enda sättet för etablerade företag att utvecklas", sade regeringen i en skrivelse från kommunikationsbyrån. "Som framgår av det som hänt i Tadzjikistan med den dömde estniske piloten kan det vara nödvändigt att kunna kommunicera i akuta ärenden med även mycket fjärran länder."

Under senare år har den estniske statsministern en gång om året besökt en av de centralasiatiska staterna - Uzbekistan förra året sedan Kazakstan och Turkmenistan i år.

Under sitt besök undertecknade Estlands och Turkmenistans statsministrar en överenskommelse om undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt  samt avtal om villkor som främjar investeringar mellan Estland och Turkmenistan och främjar den fria rörligheten för varor och tjänster. Avtalet kommer att bidra till att förhindra att medborgare från Estland och Turkmenistan diskrimineras eftersom avtalet innehåller regler om likabehandling.

De ekonomiska förbindelserna mellan Estland och Turkmenistan är extremt passiva. För att utveckla affärsförbindelser åtföljs statsministern av en företagsdelegation med 13 medlemmar från åtta företag.

Det avses att ge möjligheter till ekonomiskt samarbete på många områden - IT, transitering, skeppsbygge, sjöfartsutbildning, flyg, men också andra möjliga samarbetsformer.

I Turkmenistan är man också intresserad av att bygga upp internetkunskapen. I går besökte ett 13-mannadelegation från regeringen och företrädare för den privata sektorn i Turkmenistan, Estlands Akademi för datakunskap för att lära sig frågor om e-förvaltning.

Eftersom det är stor brist på kompetens och elektroniska informationssystem i Turkmenistan är de mycket intresserade av Estlands erfarenheter och råd.

Våra företag är redo för e-tjänster (som X-vägs) att utvecklas i Turkmenistan, men sannolikheten för framgång är högre för försvarsministeriet uppskattar att om detta är den högsta makten i stöd av Turkmenistan.

Estniska företag som redan har erfarenhet inom e-förvaltning beräknads  slutföra sina förberedelser i november  i Azerbajdzjan. Samarbetet kan mycket väl utvecklas på transitområdet. För Turkmenistans olja och petroleumprodukter är de viktigaste genomfartsvägarna för närvarande i korridoren i Svarta havet.

Om exporten av oljeprodukter fortsätter att öka, beräknar regeringen att Östersjöns hamnar är attraktiva för Turkmenistan eftersom Svarta havets terminalanläggningar och rörledningskapacitet är begränsad och kräver stora investeringar för att växa. Estniska företag har tidigare rapporterat om intresset i Turkmenistan för framtida transitering av olja via Estland.

…..

Finansminister Liigi uppmanar Europa att balansera sina budgetar.

Finansminister Liigi.

Finansminister Jürgen Liigi betonade dagen innan konferensen i Riga att i en rapport vikten av strukturella reformer samt en försiktig finans-och penningpolitik, tillsammans med en effektiv tillsyn. Detta måste ligga i framkant just nu. Liigi sade att EU har gjort mycket på kort tid men den situation vi har i dag visar att åtgärderna för att bekämpa krisen inte har varit tillräckliga för att övertyga marknaderna, och därför behövs betydligt mer arbete.  "Skuldkrisen har visat att förutom en balanserad budget, bör medlemsstaterna ha tillräckligt med reserver att använda under sämre tider. I synnerhet bör reserverna i mycket små länder vara stora eftersom deras ekonomier är mer beroende av den övriga världsekonomin ", sa Liigi.

Där talar han av egen erfarenhet eftersom Estland hade lärt sig från tidigare kriser (1930-talet) att enda sättet att vara förberedd är att ha en buffert, vilket de inte hade då. Därav den svåra krisen under mitten av 1930-talet. Denna gång hade de verkligen en skattkista att använda, och därför var krisen inte lika akut som i grannländerna. Dessutom delade ALLA lika lojalt på bördorna. Även de högsta tjänstemännen accepterade sänkt lön.

…

42 000 människor i G8-länderna har varit med om en undersökning som Postimees presenterar.

·       Det bästa landet att leva i, där allt är bäst: Kanada, följt av Schweiz, Nya Zeeland, Norge, Danmark, Finland, Österrike och Nederländerna. De sista länderna på listan var: sex länderna var Ryssland, Colombia, Nigeria, Pakistan, Iran och Irak.

·       De mest effektiva regeringarna finns i Schweiz, Sverige, Norge, Kanada och Danmark.

·       Den starkaste ekonomin finns i Japan, Tyskland, Sverige, Schweiz och Norge.

·       Trevligaste land när det gäller centrumbyggnader är Australien, Schweiz, Sverige, Kanada och Italien.

·       G8-ländernas befolkning (de tillfrågade) vill helst besöka Australien, Schweiz, Kanada, Italien och Nya Zeeland.

·       Att investera mest i Schweiz, Japan, Kanada, Sverige och Tyskland.

·       De föredrar dock att bo i Kanada, Australien, Schweiz, Nya Zeeland och Sverige.

·       De arbetar i Kanada, Schweiz, Australien, Sverige och Nya Zeeland.

Den bästa studieorten finns i Storbritannien, Schweiz, Kanada, Australien och Sverige.

Så där ja, nu gav Carl Bildt mig rätt. Redan! Det gick fort. Han säger att någon makthavare i Palestina gjort ett uttalande om att Sverige kommer stödja dem nästa gång, vilket Bildt menar att han inte lovat. ”Han har väl missuppfattat vad jag eller någon annan sagt.” Just det. Palestiniern ville höra det och därför hörde han det.

…..

Edgar Savisaar.

Det är några politiker jag följer mer noggrant än andra. En av dem är Edgar Savisaar, Keskerakonds ordförande. Han har just återkommit efter tre dagar i Moskva. I går höll han ett föredrag vid Moskvas universitet. Han talade om likheterna mellan Ryssland och Estland, som båda fjärmar sig från demokratin. Han kritiserar president Ilves som sagt att Savisaar aldrig kan komma ifråga som statsminister efter pengaaffärerna med Ryssland och jämför detta med premiärminister Putin som låtit fängsla Chodorkovskij, som aldrig kommer släppas fri, enligt Savisaar.

"De är båda manifestationer mot demokrati, och tyvärr är det likadant, enligt min mening, i båda länderna", säger ordförande för Keskerakond.

Savisaar deltog idag i konferensen i Moskva, som handlade om vilka erfarenheter man samlat två decennier efter Sovjetunionen fall.

…..

Postimees skriver också om ett problem som uppmärksammas i Finland.

Många finländare irriteras över det ohyfsade beteendet de ryska turisterna har vid toalettbesök på offentliga platser.

Till exempel menar finnarna att det är ett oacceptabelt beteende ryska turister visar på toaletterna de klättrar upp på toalettstolen. "I Ryssland är det en annan nivå på hygienen än i Finland. Turister som befinner sig första gången i Finland vet inte hur man beter sig på toaletterna", säger den lokala finsk-ryska fackliga ledaren Tanja Karppinen.
Därför skulle en många av Södra Karelen toaletten behöva instruktion på ryska hur man beter sig på finska toaletter.

Karppinen menar också att detta betyder inte att ryska turister är dåliga människor, de gör bara precis som de är vana vid hemma.

Karppinen säger att många av problemen härrör ur det faktum att  människor inte förstår kulturella skillnader utan att få lära sig vad som skiljer kulturerna åt.

I Estland finns en speciell klisterlapp som talar om att man inte får stå på toalettstolen. Vi har en sådan i vårt toalettrum, men vi har inte uppfattat att den behövts ännu. Däremot förstår vi att en sådan skylt har efterfrågats. Problemet finns.

När ryssarna kom 1940 chockerades hela Estland över deras hygienbeteende. Det trodde man inte i västvärlden när de baltiska flyktingarna berättade det (man lyssnade väl inte) men nu börjar vi kanske förstå.

.....

Lägg märke till att de svenska tidningarna talar om ekonomiskt kaos i Baltikum. Estland är inte berörd av ryssen Antonovs affärer. Och jag uppfattar inte att det är kaos i Lettland eller Litauen heller.

Skogs-Janne/Metsa Jaan

Har jag berättat om Skogs-Janne som växte upp på barnhem under sovjettiden? Det var verkligen eländigt på barnhemmen på den tiden. Dåligt med mat och lekmaterial och avsaknad av kärlek. Efter den tiden har hans liv bara varit inriktat på att arbeta och samla in pengar så att han kan köpa papper och pennor och målarfärger och annat kreativt pyssel som han skänker till olika barnhem och dagis i området. Han är väl i 60-årsåldern nu. Länge bodde han i en liten hyreslägenhet på vintern och i en träkoja på sommaren, men nu har han fått en social lägenhet i det vackra faluröda huset ”Müüriku gård” nära centrum. Vi har fått veta att vi inte ska släppa in honom, det tar så lång tid att vädra ut odören efteråt. Istället ger vi honom tomflaskor och burkar som han kan panta. En gång råkade vi skicka med några burkar som vi hade knycklat ihop. Han blev fruktansvärt arg. ”Vem gör något sådant mot Skogs-Janne!”  Han var verkligen upprörd över tilltaget.

Vad han inte vet, och ingen vill tala om för honom, det är att det han köper inte behövs. Nu för tiden får alla förskolor och barnhem tillräckligt material av staten, men barnen har lärt sig att de ska tacka vänligt för vad han ger dem.

Müüriku mõis eller Marienhof som gården heter på tyska.

Nu skriver jag direkt från sidan http://www.genealogy.com/users/m/l/l/Jrgen-Mller/

Nära den lilla kyrkan Väike Maarja i norra Estland köpte min förfader Peter Johann Hoffmann (PJH) 1817 en vacker byggnad som han kallade Marienhof. Han var köpman från Tallinn.

PHJ öppnade en butik i Marienhof, och där fanns ingen konkurrens så han blev snabbt mycket rik. Han byggde då en ordentlig huvudbyggnad av trä, som finns kvar ännu i dag. Han son Georg byggde en mindre kontorsbyggnad. I den byggnaden öppnades Väike Maarjas första skola för flickor 1902. I huset inrättades också det första sjukhuset i Väike Maarja med fyra bäddar. A Hoffmann arbetade som läkare där. En av PJH:s barnbarn Ferdinand gifte sig med Leontine von Breustedt.

1891 när den nya järnvägen invigts sålde PJH:s son egendomen till en est, Jaan Allik, som skapat sig en förmögenhet som restaurangägare.

Under den sovjetiska ockupationen var Marienhof/Müüriku mõis ett kolshoskontor.

Byggnaden var också i början av kolchostiden bostad åt ledningen. Senare förföll allt och huset blev tillhåll för sovjetiska lösdrivare.

Nu finns där lägenheter som hyrs ut via socialkontoret, och huset har nyligen fått sin fina Falu rödfärg och nya fönster.

Narvas Rådhus, den enda byggnaden från den svenska tiden som finns kvar efter Sovjets bombningar.

Kan ni tänka er att kommunstyrelsens ordförande i Södertälje inte talar svenska? Kan ni tänka er att kommunfullmäktiges sammanträden i Södertälje Stadshus alltid hölls på ett annat språk än svenska? Enligt lagen ska det ju vara så, men om de inte bryr sig om lagen i Södertälje?

Estniska språkinspektionen besökte Narva kommunfullmäktige den 27 oktober och den 3 november och hörde till sin förvåning bara ryska.


«27 oktober vände de sig till ryskspråkiga tidningar och alla som tog till orda valde att tala på ryska”, sade generaldirektör Ilmar Tomusk. "Det är stadens tjänstemän som berörs av problemet- det är verkligen helt fel men alla rådets medlemmar talade bara ryska."

"Den 3 november höll finansdepartementets chef [Raisa Lihhuša] och stadens sekreterare [Ants Liimets], båda presentationer som direktöversattes till ryska, sedan hade ledamöterna några anföranden varav sex var på ryska och ett på estniska ", meddelar Tomusk.

"Vi har inte deltagit i alla möten i rådet, men efter att ha besökt dessa två kan man se att kravet på att fullmäktige skulle arbeta på det estniska språket inte är respekterat", säger Tomusk. ”Vi har begärt en förklaring av kommunstyrelsens ordförande Alexander Jefimov hur de ska uppfylla språklagen som finns specificerad i kommunallagen.”

"Mötena är offentliga och alla har rätt att närvara och lyssna och alla ska förstå språket, och språket i Estland är estniska.

Tidigare ordförande Michail Stalnuhhin behärskade båda språken så han översatte allt som sades till respektive andra språket. Men naturligtvis fanns det problem då också.”

Ibland diskuterades saker i förväg vid ett informellt möte och sedan hölls ett formellt möte med långa diskussioner, men arbetet dokumenterades alltid på det estniska språket.

"Men den nuvarande ordföranden i kommunfullmäktige själv har medgett att hans kunskaper i estniska är dåliga. Han kan förstå bitvis men kan inte tala språket själv. Han har lovat att komplettera sina kunskaper, men vi kan inte tänka oss att han kan fungera som tolk under mötena. Det måste finnas en annan lösning ", sa generaldirektören efter inspektionen.

Även vid ett telefonsamtal med Postimees vittnade Alexander Jefimov om sina usla kunskaper i estniska. Journalisten, som talade estniska fick artikulera sig och ta om flera gånger och fick svar på ryska.


De har en tydlig konflikt med kraven i lagen i Narva.


Språknämnden kontrollerade Narva kommunfullmäktige,  men några rapporter från andra städer har inte gjorts.

Chocken i Estland är stor efter denna nonchalans av Narvas Kommunfullmäktige. Detta är som ett förräderi och uppfattas som obstruktion och inblandning från en främmande makt att staden ska bryta mot landets lagar.

Någonstans någon gång i Estland.

Tallinn 1941

Han måste orka. Han måste orka se hur så mycket av det han arbetat för sedan han som 16-åring gått ut i frihetskriget, hur det raserats under ett år. Moritz hade åkt iväg till kontoret där han suttit vid skrivbordet och skött sin firma. Han köpte inhemsk textil och importerade utländsk textil till försäljning framför allt till fabriker och affärer i landet. Hans firma hade haft stor framgång och han hade varit nöjd med sitt arbete.  Till och med den stränge Hans hade varit stolt över sin son.

Men nu var så mycket förstört. Firman hade tagits om hand av okunniga människor. De hade inte lyckats sköta någon bokföring alls. De tyger som inköpts under hans frånvaro var ingenting han kunde eller ville sälja till sina kunder. Ja, egentligen visste han inte hur många av hans kunder som fanns kvar. Hade de lyckats sänka hans firma till botten, vad hade då hänt med andra företag i landet?

Han satt vid sitt skrivbord och tittade på skräpet som de lämnat kvar. Telefonen var stulen, hans skrivbordslampa likaså. Varför hade de lämnat kvar hans skrivbordsstol? Den som var så bekväm? Ska man vara tacksam, eller…?

Där hemma hade Irina besök av sin svärmor, Anna Lowisa. De sa inte så mycket. Anna Lowisa hade bara sagt att hon var så lycklig att de lever. Sedan hade Irinas svärmor satt sig i soffan i vardagsrummet och bara låtit tårarna rinna ner för sina kinder. Irina hade kokat te åt dem och serverade det utan något annat till. Hon hade ännu inte varit i affären så hon hade inget att bjuda på.

”Du lilla Irina, du är ung du. Du ska leva ditt liv, få en stor familj, uppfostra era barn. Det finns så mycket trevligt kvar i livet. Jag är gammal. Nästa år fyller jag 60, men jag kan säga att jag haft många trevliga stunder i livet. Jag lekte runt kvarnen när jag var liten. Hela sommaren var vi i badet eller lekte på ängen. Jag och mina syskon. Sedan dog min far och mor gifte om sig, och problemen började. Leena och jag fick arbete på olika gårdar och mor flyttade till Kaukasus. Jag hade tur som fick arbete på Hansgården hos min blivande man. Vi gifte oss, flyttade till staden och fick våra tre barn, och då kom glädjen tillbaka i mitt liv. Mina duktiga goda barn. Det var så roligt när Meeri började på konstskolan. Något sådant hade vi aldrig gjort förut i släkten. Och Elisabet blev apotekare. Hon fick utbilda sig. Gå i fin skola. Det fick jag aldrig göra. Ingen flicka fick det när jag var ung. Minst av allt jag eller Leena, min syster. Vi måste försörja oss själva när mor flyttade.”

Ira visste redan att de kom från bondsläkt. De flesta ester gjorde det. Inte hon. I hennes släkt var nästan alla män präster.  Hennes pappa var rektor. Både farfar och morfar var präster. Ortodoxa präster. Moritz var nog bonde i sitt hjärta, trots att han växt upp i stan.

Lowisa drog efter andan, tog en klunk av teet och såg på henne med ett leende.

”Ja du ska veta att min lille Moritz alltid varit en god son. Han har alltid tänkt på sin mor. När han var gift med Klaudia var han en god äkta make åt henne också. Vet du att hon var polska. Han träffade henne på någon resa och så gifte de sig och flyttade in i stenhuset. Hon var så rar, den flickan. Men Hans var nog inte riktigt nöjd. Han ville att Moritz skulle gifta sig ned en estniska. Ja, det var så sorgligt att de aldrig fick några barn. Men nu ska han få det. Eller hur? Du är ju ung och stark. Ni kommer få vackra barn. De blir min stora glädje mina sista år i livet. Era barn. Ja, vi har ju Anne, Elisabets flicka, men de bor så väldigt långt bort där i Viljandi. Era barn kan jag träffa varje dag.”

Ira kände sig generad. Sådant ville hon inte prata om. Hon var bara 18 år, blev inte 19 förrän i augusti. Först skulle de väl ha lite roligt nu när de hade chansen, när röda armén var borta. Hon undrade när Moritz tänkte komma hem. Det skulle vara skönt om han pratade med sin mor istället.

”Hur är det med din syster förresten? Är hon i Pärnu nu?”

”Ja, hon ringde nyss och berättade att hennes man också var hemma. Han har ju varit i skogarna under det här året.”

”Vi får hoppas att hans föräldrar kommer tillbaka också. Man kan undra hur de har det nu.”

”Ja, det undrar vi alla. Ännu har vi inget hört. Men det måste ha varit kallt där borta för dem.”

”Nej du lilla vän. Jag måste gå och göra ordning där hemma. Jag har bara haft vänner i min lägenhet, så det ser bättre ut än hos dig. Människor är konstiga. Att de inte kan hålla snyggt. Det är väl det första man lär sina barn. Kom ihåg det!”

Jo, hon skulle komma ihåg det, men blev glad när svärmor tackade för sig och gick. Hon kände inte den lilla gamla damen så bra. Tidigare hade hon bara behandlats som ett barn av Moritz familj. De tyckte nog att hon var för ung. Hon hade ju nästan kunnat vara hans barn tyckte de.

Någon öppnade dörren. Äntligen kom han hem.

Ni minns att Tallinn införde en speciell moms som lades till priset på allt som såldes i staden. Minns ni också att domstol förklarade den momsen olaglig, och staden är nu återbetalningsskyldig. Det är förvaltningsdomstolen som dömt Tallinn att återbetala pengarna till Statoil. Om andra företag vill ha sina pengar tillbaka måste de dra det i domstol själva. Det rör sig om stora summor, trots att skatten bara var 1 %. Tallinn har 30 dagar på sig att överklaga domen.
Kanske är det ändå advokaterna som gör den största vinsten nu. Det finns så många skattebetalande företag i Tallinn och varje företag måste ha en egen advokat.

Att Tallinn införde skatten berodde naturligtvis på att staden var i stort behov av pengar till renoveringar av skolbyggnader mm.
…..

Lanthandeln i Salla.

Även i Estland stängs lanthandeln. I Salla i nordöstra Estland stängs butiken 1 december.

Eda Aabo berättar att det varit så ont om kunder den sista tiden att det inte går att driva handeln längre. "Det är sorgligt men eftersom butiken inte bär sig är det oundvikligt". Hon har arbetat nästan 19 år i butiken.

Borgmästare Andrus Blok säger att om butiken stängs kommer en buss med varor att stanna utanför butiken två gånger i veckan.

Kommunen ger ekonomiskt stöd till varubussen. Flera av kommunens invånare talar om förlusten av butiken är tråkigt, men de förstår att ett sådant beslut ändå fattats.

…..

Middagen är klar!!

Nu ska vi se vad man skriver i Postimees om vikten av att äta blodkorv. Nu kommer:

Välsmakande knep och tips vid tillagning av blodkorv!

Även om julen ännu inte är här kan vi ändå äta blodkorv. Rakveres köttfabriks chef Gunnar Obolenskij ger här råd om hur man lagar blodkorv.

Korven ska läggas in i ugnen i en form med fett i botten, ister eller olja. Den kan också placeras i varmluftsugn med vattenånga.

Du kan också spraya olja över korven för att den inte ska spricka vid tillagningen. Så får du också en fin glans på korven.

Du ställer in formen med korven i 180 graders ugn i 125-20 minuter, sedan höjer du temperaturen till 200 grader och låter den stå kvar i ungefär 10 minuter.

För bästa smak: servera korven varm med gräddfil och pumpa, tranbär, äppelsallad.

Av egen erfarenhet vill jag dock påpeka, att om ni har småbarn säg inte att ni ska äta blodkorv! Säg blokorv, som man säger blopudding. Annars tycker de små att det är jätteäckligt. ”Man kan väl inte äta blod heller!”

Tack Felix för din kommentar. Det är kul att få respons på det jag skriver. Och det är verkligen roligt att kunna skriva om några som flyttar till Estland för att de känner något extra.

När jag skrev om att de sa att ryssarna har så märkliga uppfattningar om esterna, då påmindes jag förstås om den ryss som skrivit en kommentar tidigare i min blogg där han säger just det, att han fick lära sig att ryssarna var så hatade i Estland att det var farligt att prata ryska utomhus. Vilket alltså absolut inte är sant, utan elak propaganda. Felix, har du någon enda gång sett en ryss bli illa behandlad i Estland?
I går såg vi en film om Pearl Harbor. Den handlade om japanernas anfall och speciellt några unga amerikaners liv just då. Det var en fruktansvärd massaker japanerna utförde, och president Roosevelts slutord var så tunga; han menade att nu måste hämnden komma. Över 3 000 amerikaner hade dött. Självklart gick mina tankar direkt till esterna. De utsattes för fruktansvärda brott med långt fler mördade, men de har aldrig hämnats. De tänker inte heller hämnas. De vill bara leva sina liv i fred och frihet. De vet vad som hänt. De bär det i sitt hjärta. Men de gör ingen större affär av det. Jag tänker på vår vän optikern som stod och expedierade en ryska i sin affär när vi kom in. Det var en vänlig stämning och när ryskan gått sa vi att svenskarna skulle ha sett hur trevliga de var mot varandra. ”I Sverige tror de att ni hatar varandra och att esterna behandlar ryssarna illa.” Då blev hon så arg. Det var första gången vi sett henne arg. ”De skulle bara veta i Sverige hur VI blivit behandlade av DEM!”

Fortfarande blir esterna verkligt illa baktalade av ryssarna i Ryssland. Ni minns väl när det stod i ryska tidningar och meddelades i ryska TV 2007 efter Bronsnatten: ”Nu måste det ryska folket förbereda sig på stora svårigheter, esterna håller på att beväpna sig för att attackera landet!”  Ni vet det där med myran och elefanten. Det märkliga är, att de inte vet hur litet landet är, men det kanske är viktigt att de inte vet det, eftersom då måste de undra hur det lilla landet kunde ta sig ur Sovjetunionen.

…..

Kampen för mänskliga rättigheter som förs i Afghanistan förstås på ett helt annat sätt av nyligen terroriserade folk än av dem som inte varit med om det lidandet alls.

…..

Väskan.

Glöm alla svindyra hattar och väskor och njut istället av världens bästa väska! Estniska konstnärer och designers skapar läderväskor för smakfull design och kvalitet och för att kunna kombineras med andra tillbehör av skinn.

…..

Vladimir Putin, ni vet, machomannen. Han har nu deltagit i en träningslektion med de stora hockeyspelarna i Moskva. Detta med anledning av den ryska hockeyns 65-årsjubileum.  Tidigare har han varit engagerad i alpin skidåkning och judo. Intresset för hockey är nytt för i år.

…..

Gorbatjov hade inte för avsikt att möjliggöra självständighet för de baltiska länderna.

Historikern och författaren Pavel Stroilov som numera bor i Storbritannien presenterar handlingar som visar att Sovjetunionens dåvarande president Mikhail Gorbatjov inte hade någon avsikt att låta de baltiska staterna få sin självständighet.

Stroilov visar i dokumentet att Gorbatjov inte hade för avsikt att ge något oberoende varken till de baltiska länderna eller till t.ex. republikerna Georgien och Azerbajdzjan.

I Vilnius gav Litauen diplomater dokumenten till statsåklagaren som har försökt att intervjua Gorbatjov om det som hände den 13 januari 1991 i Vilnius.

Stroilov hävdar att de kopierade dokumenten är från personliga arkiv.

"Dessa dokument ändrar inte bara den historiska bilden som Gorbatjov har gett oss, utan de också tar hål på myterna i väst om hur det var under perestrojkan.”

Han visar att de 170 sidorna i dokumentet också är protokoll från möten i de baltiska staterna 1989-1991 samt Gorbatjovs samtal med sina medarbetare andra anteckningar och hans dagböcker.

Historikern påpekar att handlingarna inte visar om Gorbatjov hade gett ordern som gjorde att Militärkommando ”Alpha" och "Vitebsk"  öppnade eld vid Vilnius TV-torn mot obeväpnade och dödade 14 och skadade mer än 1 000 litauer.

Andra dokument visar avskrifter av Gorbatjov och förre amerikanske presidenten George Bushs telefonsamtal.

Estland kan tacka Jeltsin för sin självständighet. Det var han som vid ett besök i Estland gick med på det. Ryssarna förberedde en liknande attack mot TV-tornet i Tallinn som i Vilnius, men som tur var fanns det modiga ester som försvarade sitt torn.

I dag ska det handla om Ryssland och Putin – och så Estland förstås.

Boris Nemtsov, en rysk liberal politiker som var vicepremiärminister i Ryssland från 1997 till 1998, citeras i Expressen att: Korruption stavas "putinism" på ryska.

Mutor grasserar ohämmat samtidigt som svågerpolitikens omfattning saknar motstycke, skriver Boris Nemtsov. …
En av de värsta konsekvenserna av Vladimir Putins styre är att Ryssland sjunkit ner i en avgrund av korruption. Än värre är det faktum att korruptionen bland de högre makthavarna i Ryssland i alla avseenden har blivit ett faktum, utan rättsliga konsekvenser. Putins gamla vänner - även sådana som inte hade någon speciell ställning innan han kom till makten - har alla blivit dollarmiljardärer. …

Vid Putins tillträde år 2000 låg Ryssland på plats 82 i Transparency Internationals rankning över global korruption. Under Putins presidentskap gick situationen från att vara dålig till katastrofal. 2009 hade landet halkat ned till plats 146, jämsides med Östtimor, Sierra Leone och Zimbabwe. Transparency International uppskattar att värdet av korruptionsmarknaden i Ryssland uppgår till 300 miljarder dollar, vilket motsvarar en fjärdedel av landets BNP.
När Dmitrij Medvedev blev president 2008 utsåg han "kriget mot korruptionen" till sin prioritet. Sedan dess har Ryssland dalat ytterligare i världsrankningen. Mutor grasserar ohämmat samtidigt som svågerpolitikens omfattning saknar motstycke sedan 1990- talet.

Vid sidan av att genom korruption gynna sig själv och sina vänner är uppnåendet av internationell prestige det viktigaste politiska projektet för Putin. Det kanske mest absurda åtagande som han företagit sig i syfte att sprida internationell glans över Ryssland är vinter-OS i Sotji 2014.
Ryssland är ett vinterns land. Det krävs en rejäl ansträngning för att där hitta platser som aldrig upplever snö eller is. Putin har emellertid lyckats att hitta en sådan - den subtropiska semester­orten Sotji där han beslutat att vinter-OS ska hållas 2014. Utgifterna kommer att överstiga 15 miljarder dollar, varav hälften tas från den ryska federala budgeten. I jämförelse kostade OS i Vancouver två miljarder dollar, och spelen i Salt Lake City och Turin ungefär lika mycket. Nästan hälften av den totala budgeten kommer att gå till byggandet av en motorväg från flygplatsen till en kostnad av 150 miljoner dollar per kilometer.
Långt innan de olympiska spelen inletts har euforin över att Internationella olympiska kommittén (IOK) valt Sotji ersatts med allmän bestörtning hos stadens invånare.
Sotjis fortsatta existens som semesterort har blivit osäker, liksom det framtida livet där för tusentals medborgare. De astronomiska kostnaderna för vinter-OS hotar stadens fortlevnad.

De estnisk-kaukasiska byarna i Sotji har jämnats med marken. Invånarna har tvingats flytta. Vart? Någonstans.

Efter mer än tio år med Putin vid makten är svaret på frågan ”Vad betyder putinism?” glasklart. Korruption, censur, råvaruberoende, social ojämlikhet och avfolkning av landet. Avputinisering är Rysslands enda väg ur denna återvändsgränd.

I Postimees skriver den välkände ryske statsvetaren och publicisten Andrei Piontkovski: När Putin återvänder till makten kommer vi se hur hatet mot de baltiska staterna kommer tillbaka.

"Attityden mot dessa stater är lika fientlig nu som hans första och andra period som president. Medvedev var en fiktiv president som bara hade till uppgift att hålla tronen varm”, sa Piontkovski vid en konferens i Vilnius som handlade om tolerans.

Enligt statsvetaren behandlas de baltiska länderna fientligt av den ryska eliten eftersom de numera är en del av västvärlden.

Han säger också att i sovjetiska filmer har litauiska skådespelare ofta gestaltat fascistiska generaler och amerikanska spioner.

"Hata västvärlden, inklusive de baltiska staterna. De baltiska länderna är en del av västvärlden; det ska uppfattas som en mycket allvarligt eftersom väst aldrig var en del av Sovjetunionen och därmed var en fiende. Detta är ett exempel på den västerländska utvecklingen, och det kan vara mycket smittsamt för Ryssland ", förklarar han elitens syn på saken.

Piontkovski menar dock att det är ännu allvarligare att Ukraina och Georgien närmar sig väst.

"Moskva är rädd för ukrainska och georgiska ev. närmande västerut - de har alltid varit nära Ryssland. Baltikums utveckling är inte så trevlig, men inte så hemsk som Ukraina eller Georgien. Därför har mycket arbete gjorts för att undergräva den orangea revolutionen i Georgien ", säger den ryske statsvetaren.

…..

I Expressen läser vi också rubriken:

Ett hån mot Castros offer.

I lördags samlades Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson, Hans Linde och Rossana Dinamarca till utfrågning i Göteborgs Folkets hus och på ­frågan om USA eller Kuba är mest demokratiskt var det ingen som ville svara.
Det går inte att gradera brott mot de mänskliga rättigheterna, menade Hans Linde, och motkandidaterna nickade instämmande, som om han hade sagt något klyftigt. Det hade han inte.
Visst är alla brott mot mänskliga rättigheter förkastliga, men likafullt i olika grad. Att hålla människor inspärrade utan rättegång, som på Guantanamo, är oförsvarligt men kan inte likställas med folkmord. Och så vidare.

USA har i samband med kriget mot terrorismen gjort sig skyldigt till flagranta människorättsbrott. Det är alla amerikaner fria att protestera mot. Den kubanska regimen bygger däremot på att förneka människors grundläggande rättigheter och den kuban som påtalar detta hamnar i fängelse.
Hans Linde & Co borde tala med de anhöriga till Luis Enrique Labrador, David Piloto och Yordani Martínez - några av dem som i våras dömdes till mångåriga fängelsestraff i den senaste vågen av gripanden av oppositionella. Deras enda brott var att de hade delat ut regimkritiska flygblad. Nog vore det intressant att höra Hans Linde förklara för deras sörjande mödrar, barn och partners på exakt vilket sätt de inte lever under större ofrihet än amerikaner, som är fria att rösta på vilka de vill, bilda föreningar, och uttrycka sig fritt.

Att Vänsterpartiets kandidater vägrade talade klarspråk kanske hade med publiken att göra. Bland partiets gräsrötter finns många Castro-­kramare, och det är partifolket som avgör vem den nya ledaren blir. Men en så självklar sanning som att USA, med alla sina fel och brister, är mer demokratiskt än Kuba borde sitta i ryggmärgen. Och om det nu är så att exempelvis Jonas Sjöstedt valde att inte säga det självklara, att USA är mer demokratiskt än Kuba, av taktiska skäl så är det en taktik som är frånstötande utanför den lilla kretsen av ortodoxa vänsterpartister.
Partiets smutsiga historia av att bagatellisera dikta­turer har varit en stor belastning i väljarnas ögon. Att partiledarkandidaterna fortsätter svaja i demokratifrågorna bådar inte gott för Vänster­partiet. Men mest av allt är kandidaternas mumlande ett hån mot Castro-regimens alla offer. Skäms.

Här är det också skillnad på människors värde. Pinochet lät mörda ca 3 000 personer i Chile och anses som en fruktansvärd makthavare. Castro har dödat tio gånger fler på Cuba. Han hyllas av många som en hjälte.

Det är naturligtvis intressant att läsa hur de som ”inte är kommunister” ändå försvarar ett kommunistiskt land och dess brott mot människorna i sitt land.

Det är också ett så tydligt exempel på hur det sedan 70-talet har varit för oss som visste vad kommunismen i Sovjet och andra stater var, hur det var för oss att försöka säga något om det i Sverige. Så oförstående var många vi mötte till, att det begicks brott mot mänskliga rättigheter i Sovjetunionen. ”Några offer krävs det alltid”, sa man. Varför har inte alla människor samma värde? Är det inte det vi ska lära oss i vår moderna värld? Varför ska vissa människors liv inte räknas som värdefulla? Nu är jag inne på det som jag anser att allt handlar om. Vem blir makthavare? Hur väljer vi dem? Ingen människa kan förbli opåverkad av makt och pengar. Det som gäller då, det är att vi har kontrollapparater som ser när det barkar iväg. ”Kom ihåg att du är människa”, ska någon alltid viska i maktens öra.

I Sovjetunionen var de ständigt närvarande gränsvakternas vapen riktade mot … just det: mot den egna befolkningen.

I dag kunde vi se ett program på TV2 om Heinrich Himmler och hans ”verk”. Det var i och för sig inga nyheter, men vi blev återigen påminda om de ofattbara grymheter människor kan utsätta andra människor för. Vi fick träffa överlevare från koncentrationslägren och lära oss att innan man kunde utföra grymheterna genomgick men en avhumaniseringskur. Det var så likt. Så oerhört likt det som hände i den östra stormakten, i Sovjetuniuonen. En skillnad var att den judiska kvinnan som berättade sin fasansfulla historia fick ett brev att hon skulle göra sig klar att resa om 2 dygn. Esterna fick högst en halvtimme på sig. Dessutom blev de gasade i Hitlers läger. Sovjet använde inte gas. De hade andra medel att döda människor, och svält var en effektiv metod, eller att låta dem frysa ihjäl. Eller att inte hjälpa dem som blev sjuka. Eller andra metoder. Jag minns när Hanno berättade om Leningrad och floden Neva som färgades röd av människoblod. För att dölja blodet satte man in båtmotorer som fick röra runt och blanda upp det med flodens vatten. Eller när de lastade ett bilflak med lägerinvånare och körde runt i det iskalla Sibirien till alla var döda. Då lastade man av liken och hämtade nya och så fortsatte det. Den modige mannen Peep Kärp som vågade hjälpa Hannos pappa när han blev sjuk i lägret, vilket räddade hans liv.

Tänk att det var så nyligen två supermakter ägnade sig åt människoslakt! Vi ska inte glömma det.

…..

Veerpalu vid presentationen av dopinganklagelsen.

Finske idrottsläkaren Harri Hakkarinen menar att dopingproven som tagits på skidåkaren Andres Veerpalu inte är tillförlitliga. Han säger också att det tillväxthormonet som man anser att man funnit i Veerpalus blod inte är något skidåkare använder. Det är sprinters och tyngdlyftare som använder det.

Sista ordet är alltså inte sagt i denna affär.

…..

Estland är ett friskt och progressivt land i euroområdet konstateras i en studie som presenteras i Postimees i dag.

Bryssel tankesmedja i Europeiska rådet i Lissabon och Berenberg Bank  prtesenterar i en gemensam studie av den estniska ekonomin att det är det friskaste och mest progressivt landet i euroområdet.

Författarna skriver att av de baltiska staterna speglar Estlands framgång speglar tigerns inneboende vitalitet.

Den tillade att Estland och Irland har gått vidare till en ny fas, med stigande export och produktivitetshöjande investeringar i den privata sektorn för att ytterligare förbättra justeringen.

Efter Estland och Irland följer Luxemburg, Tyskland och Nederländerna i tabellen. Grekland ligger på en sista sjuttonde plats i undersökningen.

…..

Och så ett annat tema jag brukar skriva om.

DN hade en liten notis den 14 september:

Lärarna viktigare än skoltyp.

En effektiv lärare som ställer höga krav och skapar arbetsro är bland det viktigaste för att eleverna ska lyckas. Vilken typ av skola man väljer eller hur många barn som finns i klassen har betydligt mindre betydelse, enligt den hittills största studien på området.

Sveriges Kommuner och Landsting som låtit bearbeta de nyzeeländska rönen, hävdar att det är hög tid att låta de skickligaste lärarna ta ett större ansvar i de svenska skolorna.

Jag vet att det här är rätt. Det viktigaste är verkligen läraren. Vi var 36 elever i min klass hela skoltiden, och det fungerade väl. Så arbetar man i Estland nu.

…..

Följetongen. Tidigare: 23, 24, 25, 27, 28, 29, 30 sept,
2, 5, 7,13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 26, 27, 28, 29, 31 okt.
1 nov.

Någonstans någon gång i Estland.

Tallinn

Moritz lämnade sitt "fängelse" tillsammans med Irina, Tanja och lille Vello. De tog med sig sina resväskor. Sovjeterna var borta. Estland var inte längre en sovjetstat. Men vad det var i stället, det visste ingen ännu. Tyska soldater syntes på gatorna, på samma sätt som de sovjetiska när de varit ute och gått förra gången. Nu måste de ta sig till Tartu Maantee och huset där de hörde hemma.

Det blev en chock. Så fort det hade gått att förstöra ett vackert stenhus i staden. Efter att ha varit ett mönsterhus, precis så som Hans, den gamle, hade velat ha det, precis så välvårdat hade Moritz sett till att det fortsatte vara även efter faderns död, var det numera ett hus i förfall. Han gick först in i deras lägenhet. Nu bodde här bara Ida, hembiträdet. Hon sa inte mycket efter att ha hälsat på dem.

”Så här ser ut! Vi måste göra lägenheten beboelig igen! Vad har egentligen hänt här?” Ira var verkligen upprörd.

”Jag kan börja med golven”, var det enda Ida lyckades pressa fram, och då fick hon göra det. Ira och Tanja tog hand om alla smutsiga lakan och handdukar och började tvätta. Moritz gick runt i lägenheten och noterade allt som försvunnit. De nya invånarna i huset hade tagit med sig dörrhandtag, prydnadssaker, handdukshängare, elkontakter ja allt möjligt och omöjligt. Moritz suckade, nu måste han köpa allt nytt igen.

”Jag går och tittar i de andra lägenheterna. Jag är snart tillbaka.” sa han och gick iväg.

I lägenheten mittemot hade familjen stannat kvar och fått behålla ett rum för sig själva. Kanske var det därför som det inte var lika mycket stulet där.

”Tack för att ni är tillbaka! Det har varit en svår tid här i huset. Folk har sprungit omkring här och stört hela tiden. Det måste bli bättre nu när de röda har försvunnit.” Herr Jõgi såg på honom länge. Som om han måste förstå att Moritz verkligen var tillbaka.

”Ja, det har varit en svår tid. Värre kan det absolut inte bli!” Moritz hoppades att han hade rätt, men ett så okontrollerat dödande som de genomlevt kunde väl inte en europeisk makt syssla med.

Han fortsatte runt i huset. Överallt var det stulet, men inte så mycket som i hans lägenhet. Han gick ner i källaren. Så fort han öppnat källardörren slog stanken emot honom. Det luktade skit! ”Vad i hela...” Han kom nerför trappan, stod på golvet. Det slirade. Han fick tag på räcket och klarade sig från att halka iväg. Det var ingen tvekan. Folk hade använt hans källare till toalett! Toalett! ”Vad är det för människor som varit här? Har dörren stått olåst och vem som helst har kommit in och gjort vad de ville här? Eller?” Chockad gick han ut igen. Någon måste anställas för att tvätta hela källaren. Vem?” Han måste fundera. Själv skulle han inte klara det utan att kräkas hela tiden. Det var så fruktansvärt! ”Tur att pappa hann dö!”

”Moritz! Tur att du kom! Jaan har ringt och berättat att han är hemma nu och Tanja och Vello tar nästa tåg till Pärnu. Kan du tänka dig! Nu kommer alla ut ur skogarna. Nu är det inte lika farligt längre. Åh! Moritz”

Bara en kort notis i dag.

Arbetslösheten minskade under tredje kvartalet.

Antalet arbetslösa under det tredje kvartalet i år var 77.000  eller  10,9 procent, rapporterade statistikbyrån i dag.
Männens Arbetslösheten minskade mer än kvinnornas. Siffrorna jämförs med antalet arbetslösa under andra kvartalet i år som var 92 000.

Arbetslösheten var i topp under 2010. I början av året var ungefär två tredjedelar av männen arbetslösa.

.....

Och så några bilder från farsdags-firandet i Rakvere Põhja Keskus.

Tydligen ska det vara lite macho med militärer på Fars dag, och så lite uppträdande av barnen och en konstutställning.

Hoppas att de hade roligt också.

Tadjikistans president.

En av piloterna som dömdes i Tadjikistan var rysk medborgare. Det är känsligare än att en var est. Ryssland och Tadjikistan är allierade.

"Vi gav Moskva en signal att vi är redo att lösa detta problem på ett konstruktivt sätt enligt alla lagar och som inte stör den viktiga alliansen med Ryssland", sade en källan till tidningen  Postimees.

Tadzjikiska presidenten Emomali Rahmon sade i går att cheferna för de brottsbekämpande myndigheterna beslutat att själva ta kontroll över problemet efter att ha informerats ordentligt.

Hatloni vilajeti domstol dömde den 8: e november de båda piloterna skyldiga till illegal korsning av statsgränsen. Domen blev 8,5 års fängelse.

Piloterna hävdade att de utförde en nödlandning i mars, pga. brist på bränsle.

Enligt Tadzjikiska myndigheterna var landningen olaglig. Genomgången visade att tankarna hade tillräckligt med bränsle för returen.

Det är intressant att "vi är redo att lösa detta problem". Vad menas med det uttrycket?

(Jag skrev några rader den 9 november om domen).

…..

Hela familjen Ots.

Enligt traditionen har "Estlands bästa pappa år 2011" fått sina utmärkelser i dag

”En bra pappa ska lära sina barn att tänka, att skapa möjligheter för deras utveckling.” menar årets far 5-barnspappan, dirigenten och musikpedagogen Aavo Ots. Det behöver inte nödvändigtvis vara musik som ger detta.. Att det blev så för mina barn beror på att musiklivet är så engagerande här.” Alla fem barnen sysslar med musik som sin far.

De baltiska finansministrarna.

Baltiska tigrar klarade krisen.

Det är rubriken på en artikel i SvD Näringsliv i går. Som vanligt talar tidningen (Leif Petersen) om Baltikum som en enhet.

Efter att ha tagit sig igenom den globala finanskris som började 2008 har nya internationella orosmoln nu dykt upp vid den baltiska horisonten.

När de tre baltiska finansministrarna nyligen besökte Stockholm var de försiktigt optimistiska inför det kommande året och nöjda med hur de hittills klarat av den finanskris som blev akut 2008.

–Men visst finns det en oro, säger Jürgen Ligi, finansminister i Estland. Just när vi kommit ut ur en kris verkar en ny vara på gång.

Han berättar vidare om den kris som länderna drabbades av 2008 och de stora förändringar som gjordes i de tre länderna.

Ett tag såg det ut som om de svenska bankerna skulle få stora kreditförluster och Internationella valutafonden gav nödlån med hårda villkor. Åtstramningarna var kraftiga, pensioner sänktes liksom löner. Sjukhus och skolor stängde.

Estland fick inga nödlån; begärde inga heller. Inga sjukhus eller skolor stängdes i landet. Däremot sänktes allas löner. Även riksdagsmän och president fick sina löner solidariskt sänkta. Det var stor skillnad på de baltiska länderna under finanskrisen. Lettland hade det värst. Det var där sjukhus och skolor stängdes. Estland hade en speciell fond att ta pengar ur och behövde inte låna. Estlands finansminister utsågs till den skickligaste finsnaministern i Europa.

–Olika länder har uppträtt på olika sätt under krisen. I Sydeuropa har man inte gjort något av det som de baltiska länderna gjort, sade finansmarknadsminister Peter Norman vid ett seminarium på Handelshögskolan. …

Jämfört med länderna i Sydeuropa var reaktionerna mildare i de baltiska länderna även om det naturligtvis demonstrerades och debatterades hårt.

–Handlar det om politisk mognad? Kanske det, men också om stolthet, säger Jürgen Ligi.

–Jag tror, säger han, att det handlar om att vi kommer från olika bakgrunder. Vi är vana vid olika standard och kriser.

Hans lettiska kollega Andris Vilks håller med.

–Vi vet hur mycket vi gjort och då är det svårt att förstå att andra länder inte vill eller kan göra det som fordras.

Det tycker jag är en viktig kommentar. De gjorde verkligen allt för att klara krisen, och hela landet förstod allvaret och accepterade besluten, trots svårigheterna. Häromdagen kommenterade president Ilves Greklands problem, tveksamheter och demonstrationer  så: ”Det är ett chockerande agerande efter att de har fått en present.”

Trots den rådande skuldkrisen i euro-området så är alla de tre baltiska länderna positivt inställda till euron och till valutasamarbetet. Litauens finansminister Ingrida Simonyté säger att ett skifte till euro är ett viktigt mål för landet.

Från Estland vid Finska viken i norr till Moldavien (Bessarabien) vid Svarta havet i söder ligger ett bälte av knappt tio länder och områden som ofta, särskilt under 1900-talet farit mer illa än andra regioner i Europa.

Så inleds en artikel i Axess med rubriken: Länderna som Gud glömde. Skriven av Mats Bergquist.

Det är läget som är problemet, som vi tidigare konstaterat. De har varit buffertzoner och slagfält mellan först imperierna Ryssland, Tyskland och Österrike-Ungern, sedan mellan Stalins Sovjet och Hitlers Tyskland.

Tre av dessa områden är de baltiska staterna, som nu är fria och självständiga.  Jag ska koncentrera mig på vad som skrivs om dessa stater i artikeln.

De baltiska staterna hade en högre standard än det övriga ryska riket.

Livet i dessa regioner har skildrats av många lysande författare, till exempel Jaan Kross och Sofi Oksanen (Estland)…

När krigen bröt ut drabbades gränsländerna hårt, vilket ytterligare förstärkte utsattheten.

Eftersom Ryssland sett till att många ryssar utvandrat till de här områdena, hamnade befolkningen i problem. Vem kan man lita på? Ursprungsbefolkningarna förflyttades i hög grad in i Ryssland, dvs. Sibirien. Sammanlagt var det 1 miljon människor som deporterades från de här områdena.

Åren närmast efter första världskriget var våldsamma i hela området. De baltiska folken kämpade mot ”de vita”, tyska friskaror och inhemska ”röda”. (Jag är tveksam till uttrycket ”tyska friskaror” eftersom jag tidigare lärt mig att reguljära tyska trupper gav sig på Estland och de andra.)

Vi är numera starkt medvetna om Molotov-Ribbentroppakten som skrevs under av de två stormakterna för att inkorporera stora delar av Europa i sina stater utan inblandning av andra.

Gränsländernas oblida öde befästes … och förtryck och deportationer av alla slags ”folkfiender” i de sovjetiskkontrollerade områdena.

När de tyska trupperna retirerade (1944) hämnades de sovjetiska förbanden på gränsländernas befolkningar; de hade inte varit lojala mot Moskva.

…

De baltiska staterna har däremot, sannolikt bland annat till följd av sitt nordiska och tyska kulturarv, kunnat hävda sig väl och förvånansvärt snabbt etablerat sig som medlemmar i både EU och Nato.

Slut på artikeln.

Det är inte lätt att få andra att förstå det oerhörda lidande som de baltiska folken genomgått.  Man menar att alla folk led i kriget. Att judarna har betalat ett oerhört högt pris och inget kan jämföras med detta. Och att de har lidit oerhört är ju helt sant. Att alla människor lider i krig är också helt sant. Men att vara ett gränsfolk, utsatt för stormakters intresse och deras ögon historiskt självklara rätt till området, vilket ger dem rätt att behandla ursprungsbefolkningen hur illa som helst.

Vi vet ju också nu att Ryssland inte accepterar att vissa länder blivit självständiga, och att de ständigt anspelar på det.

Vi ska istället beundra de baltiska länderna för att de så snabbt förändrats från sovjettidens förfall till fungerande europeiska stater med framtidstro på ett häpnadsväckande sätt.

…..

En ökning av turismen från England och Ryssland har konstaterats.

Estniska logianläggningar har i september i år haft 212 000 inhemska och utländska turister, vilket var 15 procent mer än i september förra året. Det ökande antalet turister kommer huvudsakligen från Ryssland och Storbritannien.

13 000 turister kom från Ryssland. I september kom 47 procent fler turister än förra september från Ryssland. 71 procent av turisterna från Ryssland besökte Tallinn. Mer än 8000 turister kom från Storbritannien vilket betyder en fördubbling. 62 000 turister kom från Finland.

…..

I affärerna i Tallinn är osten som tillverkas på Saaremaa mycket billigare än i affärerna på ön.

…..

Var det en tillfällighet?

Valaffischen.

4:e december hålls val till duman i Ryssland, fyra månader senare hålls presidentvalet. Moskvas valkommission satte upp hundratals affischer som uppmanar ryssarna att delta i valen. Den här veckan dök det upp i hela Ryssland nästan identiska affischer, men de gällde Förenade Ryssland, Putins parti.

Upplysta affischer i de nationella färgerna blått, rött och vitt visar representanter för olika generationer - barn, föräldrar med barnvagnar och ett promenerande äldre par. Moskvas skriver över den stora röda delen" Gå och rösta!"

Enade Ryssland har precis samma affisch som föreställer barn, vuxna och det gamla paret och Moskvas text. Men även parollen: "Vi kommer att hålla / livet för folket." (??)

Tidningen Vedomosti ironiserar: "Hur kommer det sig att de är likadana?"

Tjänstemän förnekar all maskopi. Dmitry, Moskvas representant Valnämnden sade att myndigheterna inte har agerat felaktigt på något sätt. "Vi vill inte uppmana folk att rösta på Enade Ryssland", sa han.

Enligt en ny undersökning framgår att Putins partis popularitet har sjunkit med nio procentenheter under veckan till 51 procent.

…..

Toomas Hendrik Ilves föreslår att hans lön inte höjs lön nästa år och kommissionen har godkänt ändringen.

Presidentens lön är för närvarande € 5050.

…..

Den estniske piloten som tillsammans med sin ryske kollega tvingades nödlanda i Tadjikistan när de plötsligt inte fick landningstillstånd vid ankomsten vilket de tidigare haft, dömdes i går till 8½ år hårt fängelse. Flygplanet beslagtogs.

Rättegången ägde rum i Kurgonateppa 80 kilometer söder om huvudstaden Dusjanbe.

Olaglig gränsövergång, smuggling och brott mot flygets regler löd anklagelserna vilket kan ge upp till 15 års fängelse.

Vi fick se både Medvedev och estniska UD:s representant uttrycka sin avsky över domarna. Allmänt antas att det var flygplanet de ville ha i Tadjikistan.

Vi har just sett dokumentären "Dudajev i Tartu". Dudajev var chef för flygbasen i Estland under åren 1987-1991. Han blev Tjetjeniens förste president 1991-1996.

Han föddes 1944 i Tjetjenien, men 8 dagar gammal deporterades han, hans familj och tiotusentals andra tjetjener till Kazakstan. Det var en straffaktion från Sovjets sida. Därefter kände Dudajev ett ständigt starkt hat mot ryssar. Han skulle aldrig kunnat få någon utbildning om det inte stod i hans pass att han var född i Kazakstan, en tjetjen fick aldrig sådana möjligheter.

Dudajev.

Nåväl han blev flygare, och skickades till Estland som flyggeneral. Han besökte alla kulturella arrangemang tillsammans med sin fru Alla, och ansågs vara en vänlig man. Inte många visste att han var militär. När han gav order gjorde han det på ett lugnt och tyst sätt, men alla order utfördes omedelbart. Han var djupt respekterad. Hans mannar var helt korrekta, bäst i Sovjet. Där fanns ingen korruption t.ex.

När han kom till Estland upplevde han ett helt nytt europeiska sätt. Han imponerades av esterna. Reste runt i landet, som vi också gjort, och lärde känna många människor och deras tankar. Jag kan intyga att det har varit mycket givande. En annan som också förändrades av att vara i detta land är Solsjenitsyn som har skrivit om hur han i ett läger i Sibirien träffade en est som han diskuterade demokrati med vilket förändrade Solsjenitsyn hela världsbild. Efter tiden i läger for han till sin lägervän i Estland och skrev sin bok "En dag i Ivan Denisovitjs liv". Han älskade verkligen Estland då. Men tog tillbaka allt vänligt om landet när han återkom från USA och blev anhängare av idén om det tsaristiska Ryssland, och då var Estland förrädarland som brutit sig ur det heliga landet.

När esterna sjöng på Sångfestivalplatsen gjorde Dudajev ingenting. Han respekterade dem. När de stod i den långa kedjan från Tallinn till Vilnius, gjorde han inget heller. Vid en flyguppvisning lät han tillverka en fallskärm i blått-svart-vitt. Kan ni tänka er esternas reaktion när en soldat hoppade ut ur planet och fallskärmen breddes ut och där var de estniska färgerna, som var totalförbjudna i Sovjetunionen!

Det kom order från Moskva att Dudajev och hans män skulle provocera det estniska folket så att det uppkom möjlighet att börja skjuta mot folket. Det hade man redan gjort i både Vilnius och Riga med dödsoffer som följd. Men Dudajev vägrade. Det krävdes inga dödsoffer i Estland vid befrielsen från Sovjet. Som ett tack till Dudajev är en minnestavla uppsatt i Tartu.

Han återvände till Tjetjenien 1991, valdes till president, förklarade Tjetjenien självständigt och var hela tiden jagad av ryssarna. Han visste att han skulle dödas av dem. Förr eller senare. Det första Tjetjenienkriget bröt ut 1994 och i en intervju sa han att ”En normal människa kan aldrig förstå vad som händer här. Det är fullständigt omänskligt.”

Han dödades av en missil som skickades på honom när han lockades ut på en öppen plats vid ett telefonsamtal med Moskva 1996.

Hans hustru Alla bosatte sig sedan i Estland. Hon har beskrivit Estland som "världens mest fantastiska land".

Att anklagas för att vara nazist är synnerligen allvarligt efter andra världskriget. De baltiska folken har drabbats av detta.

Ubåten Kalev.

I Estland fanns under frihetstiden en ubåtskapten i estniska armén, som hette Verner Puurand. När ryssarna ockuperade Estland 1940 blev alla estniska soldater direkt överförda till den sovjetiska röda armén. Puuranna fortsatte på sin ubåt som kapten och beordrades till Leningrad. Därifrån fick han senare order att köra till Tallinn för ett specialuppdrag. När han ankrat i hamnen lyckades han fly och gömde sig i sin bondgård på landsbygden i Lääne Virumaa.

När tyskarna ockuperat Estland fick han ånyo uppdraget som kapten på ubåten Kalev. När det började hetta till igen och ryssarna närmade sig igen, då tog han sin bil och körde hela familjen till Tyskland. Där kom han sedan att först arbeta för att de ester som flydde in i landet skulle få en så bra tillvaro som möjligt.

Sedan började Nürnbergrättegången. Då blev kaptenen en hjälte. Han lyckades få amerikanerna att förstå att esterna inte var nazister trots att de varit med i Waffen SS. Han fick dem att förstå att det handlade om att rädda dem som ändå överlevt i Sibirien; att befria Estland från sovjeterna; att esterna skulle få leva som människor. Som en följd av detta blev det ester som fick hedersuppdraget att vakta krigsfångarna i Nürnberg; ett bevis för att de inte gjort något fel när de stred på ”fel” sida.

Nu tänker jag naturligtvis på Per Ahlmark som fick ett helt TV-program på 1990-talet för att anklaga dem för nazism. ”Alla som gick med i Waffen SS svor eden till Hitler!” Ingen opponerade sig efteråt. Jo, jag förstås och säkert flera ester, men det kom inte fram, naturligtvis. Mitt inlägg kom in i estniska tidningen Eesti  Päevaleht i Sverige.

En lustig sak med vakterna i Nürnberg: Den tyske säkerhetschefen i Tallinn under den tyska ockupationen vaktades av den man som varit hans chaufför under den tiden. Det berättas att chauffören var besvärad av situationen, men skötte sitt värv väl i alla fall.

Ä har de också berättat om. Han tänkte inte låta någon hänga honom, så han svalde en ampull som han hade gömt. I ett avskedsbrev skrev han, för att inte fångvaktarna eller annan personal skulle anklagas för att ha hjälpt honom: ” Jag har en ampull i min tvål också.”

Verner Puurand fick inte tillåtelse att emigrera till USA. Han hade ändå varit på fiendesidan, så han for till Australien från Tyskland.

Verner Puurand.

Den 3 april 1973 till 24 augusti 1977 var Puurand estnisk utrikesminister i exilregeringen. 24 augusti 1977 till sin död 12 juni 1983 var han handelsminister

Förresten fick jag i dag höra att de som deporterades till Sibirien drabbades av samma svält och matbrist som alla andra i det stora sovjetiska riket. Ni minns ordspråket: ”Den första gästen i ett kommunistiskt land heter Svält.” Några av dem såg som sin enda utväg att få mat, att gå med i röda armén.

Det är i sådana ögonblick när man förstår att man ännu inte vet hela vidden av deras öde som det är lätt att tappa modet.

Simona kyrka har fått ett nytt vitragefönster, se till vänster på bilden.

.....

Har du svårt att sova? Prova körsbärsjuice.

Glöm varm mjölk eller kumminte. Om du har problem att somna på natten, testa körsbärsjuice.

Forskare vid University of Northumbria  menar att körsbärsjuice hjälper till att förbättra sömnkvaliteten enligt Daily Mail skriver Postimees.

Forskarna betonade att effekterna av söt körsbärsjuice inte hjälper, det måste var sur juice.

Forskarna sa att denna studie kommer att hjälpa dem som har sömnproblem, skiftarbete eller s.k. jet lag.

…..

Grossi är en stor affärskedja i Estland. Den ägs av en man vid namn Oleg Gross. Företaget slaktar djur i sitt slakteri. De har en mycket bra kvalitet på sitt kött. Emellertid skulle en ko slaktas, men hon blev jätterädd och flydde ut ur slakteriet.

Polis hittade kon på vägen, ringde till slakteriet och fick historien klar för sig. De transporterade kon tillbaka. Hon slapp inte undan!

I Estland är man rakt på sak. Det heter inte "slakteri" utan "mördarhus". Kon ville inte mördas helt enkelt.

…..

En av böckerna om apotekare Melchior.

Den estniske författaren Indrek Hargla skriver i Postimees att 1500-talet är den mest spännande tiden för Estland. Den nära historien vet vi mycket om, men hur den estniska kulturen byggdes stark och integrationen med Väst skedde under 1500-talet vet vi inte så mycket. Och det berättar han om i sina nya böcker.

”Tallinn är den stad i Estland där det alltid funnits och fortfarande finns ester. Gamla Stan är ett vackert hantverk. Begreppet ´den estniska nationalismen´ blommade upp på 1800-talet bland esterna och balt-tyskarna uppfann samtidigt begreppet ´estofil´ och det nationella medvetandet var starkt i båda grupperna. Jag försöker skriva så som jag själv gillar att läsa, jag skriver om ämnen som ger en behaglig och spännande historia. För närvarande arbetar jag på fjärde delen av en historia om farmaceuten Melchior. Jag började arbeta med den i mars 2008. Jag tänkte mig fem delar, och enligt nuvarande planer skulle de utgöra den första cykeln. Jag tänkte mig att Melchior skulle vandra fram genom historien efter reformationen, och så skulle vi få en samlad bild av Tallinns historia", förklarar författaren Indrek Hargla.

De böckerna vill jag, estofilen, läsa!

.....

Nu ska jag berätta för er vad ni inte ska göra. Om ni redan känner er lite smått deppiga ska ni inte åka ut på landsbygden i Estland när löven fallit. Löven som döljer skavankerna. Då står de hemska stora redan helt förfallna kolchosfabrikerna nakna i all sin uselhet. Många trähus från frihetstiden är också ruiner. Då vet man att antingen deporterades familjen till Sibirien och kom aldrig tillbaka, eller, i bästa fall, flydde de och räddades i ett annat land. Allt påminner om den svåra tiden. Många vill glömma den, de inte ens försöker komma ihåg. Jag som kände förfallet med hela min själ, med hela min kropp när jag var här 1978 och 1991, jag gråter inombords. Jag vet att esterna mycket väl hade kunnat leva som vi i Sverige, om de bara hade fått behålla sin frihet.

Just nu går en stark nationalistisk ström genom Ryssland. Det är framför allt unga människor, som inte tycker att den ryska människans intressen tillvaratas i deras land. Det pratas för mycket om alla andra grupper. Ni kanske har hört det på radion. En man från Kirgizistan vågade inte lämna sin lägenhet på kvällarna. Han var helt enkelt rädd att bli mördad. Den nationalism som esterna är rädda om, den går inte ut över några andra människor. Här mördas ingen av rasistiska skäl. Det är sällan man hör talas om mord över huvud taget. I alla fall inte bland esterna.

Vet ni vad man kan göra då, när man är så där smådeppig. Man kan titta på en film från våra utflykter i Estland med Hanno. Det är verkligen väldigt mycket vi sett och undersökt. Jag såg just på en utflykt till Kongi, där deras farmödrar växte upp. Allt är borta, eftersom ryssarna skulle ha ett stort område till militärövningsfält, men vi fantiserade om hur det hade sett ut en gång när flickorna Eplik lekte där. Hur kvarnen fungerade. Den hade två hjul. Ett för malning av säd och ett för sågning av virke. Strömmen var stark där. Vi kunde höra forsen, precis så som den hördes för många år sedan. Det var verkligen roligt och skönt att då hade de ett bra liv. Det var under farmor Anna Lowiisas första 12 år 1882- 1894 när hennes pappa levde. Ett par år efter pappans död gifte mamman om sig. Familjen tvingades flytta från sitt hem eftersom kvarnen var arrenderad och godsherren skulle hyra ut den till någon annan. De nygifta flyttade till Kaukasus och de två flickorna fick börja arbeta som piga. Så träffades farföräldrarna och historien gick vidare.

Sumobrottaren Kaido Höövelson, som vi känner som Baruto är nu rankad två i världen.  Han är den est som är mest känd i världen. Han tänker fortsätta några år till, sedan ska han uppfylla en dröm. Han ska komma tillbaka till sin gård i Estland och börja arbeta som bonde. Han ska ha fem barn! "Den verkliga lyckan kommer när jag är tillbaka i Estland, och kan hantera mina egna angelägenheter."

…..

Ett rådjur hoppade rakt in i en buss på vägen från Tallinn till Kuressaare.

Han kunde undvika större skador på sin bil eftersom han iakttagit rådjuret på avstånd.  Då såg han rådjuret ta sats och hoppa rakt på bussen. Han bromsade sin bil tvärt, men fick ändå in rådjuret i sidan av bilen.

…..

Vid Vergi Sadam, Vergi hamn, som är en stor gästhamn framför allt för finska båtar under sommaren, var en man ute och fiskade. Döm om hans förvåning när han såg en björn simma en bit ut i viken!

Och unge Indrek har berättat om att han stod på gården hemma, ca 4 km från oss, och såg en björn lufsa runt i skogsbrynet. En god stund stod han där och tittade förvånad på björnen.

Man kan alltså konstatera att det björnarna kommer allt närmare.…..

I Lääne Virumaa har tillstånd getts att jaga upp till 8 vargar och 9 lodjur.

Förra året dödades 135 vargar i hela landet. Jaktsäsongen pågår fram till 28 februari.

…..

Jag tror att Savisaar egentligen ser sig som kung i landet Tallinn. Han har ju infört en särskild moms (som visserligen inte är tillåten) och en egen TV, Tallinn TV, TTV. I dag demonstrerade hans medborgare för bättre och mer barnanpassade förskolor och nedläggning av den fruktansvärt dyra TV-kanalen. Så är det den där ortodoxa kyrkan, som det fattas pengar för. Det ska bli intressant att se hur länge han får vara kung. Jag glömde! Han har en egen polis också: mupo. Municipalolisen.

Vad ska man prioritera TTV eller förskolan? frågar föräldrarna Kung Savisaar.

Under Bronsnatten (Ni minns väl aprilnatten 2007 när ryssar gick ut och plundrade butiker och slog sönder delar av Tallinn som protest mot att en staty flyttades?) blev kocken Zenja, egentligen Jevgeij Kazakov, ett känt ansikte eftersom en fotograf fångade han lyckliga uppsyn på bild när han stulit müsli, två förpackningar bindor, och Orbit godis i en R-kiosk. Han har också varit inne i en konstbutik ”Art och Mari” och misstänks för att ha förstört en tavla av en okänd konstnär. Det senare kunde inte bevisas så han dömdes till ett års fängelse för det första brottet varav två månader räknades av då han suttit häktad. Han får också betala 111,40 €  Till kiosken. Arbetet som kock på en restaurang i Tallinn förlorade han och arbetar nu i en grillkiosk.

…..

De ryska myndigheterna har satt in de baltiska länderna på listan över fientliga länder, och de försöker nå sina geopolitiska projekt, berättar utredaren Edward Walkers beträffande det postsovjetiska utrymmet.

University of California, Östeuropa och Eurasien Institute of expert Edward Walker bekräftar att även de baltiska staternas medlemskap i Nato och Europeiska unionen skiljer dem från andra postsovjetiska republiker, och gör att de inte kan ha samma känsla av trygghet som t.ex. Polen.

"Jag tror att ryssarna tar Natomedlemskap stort allvar. Det faktum att de baltiska staterna är  EU och Nato-medlemmar visar att de (ryssarna) finns i medvetandet hos dessa små länder, till skillnad från andra postsovjetiska länder utanför zonen inflytande ", förklarade Walker.

"Men det betyder inte att ryssarna inte är bra på geopolitiska mål och projekt. Mot de baltiska länderna försöker de göra samma sak som de gör överallt i närheten av sina gränser - köpa strategiska poster. De har också fördelen av den stora ryskspråkiga minoriteten, som ger dem möjlighet att göra en mängd olika fula tricks, mm som cyberkrig."

"De baltiska staterna är mer utsatta än till exempel i Polen. De är mindre, ligger närmare Ryssland, var en del av Sovjetunionen, och de är hem för många ryssar. Det är inte Polen. Polen har för länge sedan gått förlorad ", tillade vetenskapsmannen.

Walker räknar med att Putin-ledda Ryssland försöker att få området.

"Jag tror inte att de gör det som en stor nationell ideologi. Jag tror inte att vi hör Putins säga: Låt oss börja bli mer europeiska.  Det har varit svårt för polacker, för ryssarna  är det 20 gånger svårare ", sade Walker.

Däremot anser professorn att Nato bör ta hänsyn till oro för hoten.

"Om vi i väst kan sitta ner och komma överens om åtgärder beträffande några av deras farhågor när det gäller säkerhet, dvs. essensen av Natos utvidgning, skulle det vara en början,"

"Enligt min mening är detta ett nödvändigt steg, mycket svårt visserligen, men det är en förutsättning för en normalisering av förbindelserna med Ryssland", förklarade Walker.

"Jag tror att det skulle vara lika bekymmersamt för USA om Mexiko deltog i Warszawapakten”, avslutade han.

Detta gör att vi alla så tydligt kan se vilken rävsax de baltiska folken sitter i. Deras enda möjlighet för överlevnad var att gå med i Nato och EU. Hade de inte gjort det skulle deras frihet redan varit borta. Kanske under Bronsnatten, kanske tidigare. Nu menar Walker att just att bli medlemmar i dessa organisationer är fruktansvärt utmanande för Ryssland. Alltså en rävsax. Det känns otrioligt oroligt att läsa detta, men jag minns också vad Hanno alltid säger: ”Det blir aldrig som under Sovjet.” Kanske inte, men nog vill de straffa de ester som provocerat dem, kanske skicka dem till Sibirtien. Det är jag alldeles säker på. Ni minns kartan över Ryssland och den lilla vita pricken som var Estland. Det hjälper inte att vara mindre än en myra, man har absolut inga rtättigheter om man en gång förlorat sin frihet till detta jätteland.

…..

Detta är en fantastisk estnisk konstnär, Valli Lember-Bogatkina, som just fyllt 90 år. Hon är fortfarande mycket vital. Varje dag åker hon till sin ateljé i centrala Tallinn och målar. Hon har hunnit med en beundransvärd produktion och haft stor betydelse för det estniska konstlivet.

Först lät det märkligt. På bara några år har Fortum höjt priset för uppvärmning av bostäder med 40 %. Sedan visade det sig att i och med det så kom deras pris på samma nivå som Tallinns Värmes pris. I själva verket har Tallinn Värme tagit ut ett väldigt högt pris hela tiden.

…..

President Ilves sa i London i dag att han uppfattade Greklands premiärministers agerande som otacksamt och oerhört chockerande. Det är det vanliga sättet att se på Greklands finansproblem i Estland. Man ser det som om Grekland fått en present av EU. De har nämligen varit med i en annan union. Där hjälpte man inte varandra. Man tog istället för att ge. Man ska också betänka att Greklands levnadsnivå ligger över den estniska, ändå hjälper Estland dem. Förresten såg jag att trots alla problem med Euron arbetar Lettland och Litauen för att också gå över till den valutan inom några år.

…..

I Tallinn bygger man ut hamnen för att kunna ta emot fler och större fraktfartyg. I en intervju hörde jag. ”Många av våra hamnar påminner om den närliggande historiens hemskheter. Vi kan inte gräva mer än 6 meter djupt. ”Vissa” använde hamnarna som avstjälpningsplats tidigare.”

…..

Arvo Pärt har tilldelats den franska Hederslegionens orden. Det är den högsta utmärkelsen man kan få i Frankrike. Den skapades av Napoleon 1802.

Arvo Pärt

Någonstans någon gång i Estland.