.

Detta är ett brev till olyckskamraterna som bodde i lägret i Geislingen an der Steige under några år efter andra världskriget. Det är skrivet på det språk som flest människor i världen behärskar: bad english. 

First time I went to Estonia, after WWII was in 1978. My wife and my three small children did accompany. The children because we believed that they made us more secure. It would have been embarrassing for the Sovjets to be violent against us, we belived.  Nowadays I know how wrong it was. Our relatives in Sweden where very concerned. I was related to Radio Free Europa and my stepfather, Harri Kiisk, was not well seen in Estonia. The communist leader Karl Vaino had said to another musician in Estonia, Harald Siiak, that Siiak never would be allowed to go abroad again, because he had met Harri Kiisk in Helsinki.

But one thing was nice, the meetings with relatives in secure rooms with dark curtains. We smiled and talked about the terrible situation in Estonia and the rest of the country. Really?

Yes, More or less they all lived when the freedom came 1991, and we talked of course of 1978, and they said: "We had to choose, tell you lies or the truth. We did choose the truth. Sink or swim. We knew who you knew in the West; that you and your friends would be careful about everything we said and so on. We trusted each other and it worked out."

And so it was, very little was told in Radio Free Europa, just what everyone alredy knew, cueues, shops for communists which were forbidden for others and…well, we all knew about Estonia during the Sovjet time. how incredibly strange it still seems to us.

Our relatives told us, in 1978, the most horrible stories of everyday life, but nobody really showed us any bad feelings;  we fled to the free world and they did not. That was that.

After 1991 many says often how glad they where that we dared to visit them, how their lives ”changed”, they have relatives in flesh and blood, and they repeated: we told you the truth and you kept your word.

After 1991 we have been in Estonia many times every year, I have met ex-soviet teachers, I have lectured for teachers in history, I have met pupils who asked their teachers, "why did you lie to us,” and I have heard their answers.

I have struggled with Tallinn city about houses and renovations.  I have argued with renters and learnt the soviet way of thinking - nothing to recommend, and I have seen Estonia been transformed from a former soviet country to a western democracy, and I am of course very pleased.

In 2005 we built our house, remaining of an old Estonian farm house, more or less, and now we spend every second month there. By the way, we are going to Estonia the day after tomorrow.

Nowhere we have met bitter and envy people. We do not only see relatives, also neighbors, farmers, politicians, historically interested people and historians, doctors, pharmacists, former members of the communist party, people who studied five years in Leningrad, people who served in the soviet army,  people who travelled over the whole Sovjetunion.

We had relatives in Kaukasus. Now the Estonian village near Sootj is destroyed…

And everybody show us good behavior and are friendly and nice.

Of course I understand that there was and now are problems. But I know why. Many officials, one former  Commander in Chief and  a former Foreign Minister, from US and from Sweden, talked before thinking. They treated people as stupid children. They meant well but did wrong. Many others made the same mistake.

Some left Estonia soon enough, but many bought houses and now they live there or spend vacations in Estonia.

The coast is, by the way, again filled with Estonian Swedes. They came the first time to Estonia already about 1000 years ago. In 1944-1945 they fled from the Soviets, but now they are back again.

I know people who has bad things to say about Estonians. And there are of course Estonians trying to cheat you, when you for example build houses, or make business.

I do recommend you all  to read a fantastic blog, ”http://karinsestland.blogg.se”. (Or google "karinsestland") It is in Swedish but you can use google translate. Karinsestland tells you about Estonia today and yesterday. She follows Estonian media every day, Russian media now and then and she knows ”everything about Estonia”.

And we must all remember that Estonia and Estonians have made a remarkable journey, well compared with the first freedom time. If the Russians had left Estonia alone and the occupation never had occured, Estonia had been as Schweitz or Lichtenstein, a little and prosperous republic. And soon they are there. Twenty years of freedom and soon they are there.

But Estonians are Estonians,like I once wrote: if two Estonians meet………

Good evening. 

OS i Sotji har utvecklats till något som liknar förberedelse för krig. I Ryssland talar man mest om skenande korruption, homosexuellas rättigheter, restriktiva lagar och terrorism. Idrotten befinner sig i bakgrunden. Betraktar man hur USA och Ryssland förbereder sig för OS verkar det mer som om de förbereder sig för krig, inte den fred som de olympiska spelen ska handla om.

USA har två krigsfartyg vid den ryska kusten som ska ligga där under hela OS. Ett okänt antal amerikanska militärplan finns på flygplaser i närheten. Vi får inte veta var. Idrottsmännen vaktas av minst två internationella säkerhetsföretag med specialiserade enheter. Dessutom finns där FBI-agenter.

(Postimees)

Är detta exempel på idrottstävlingar 2014? Det är helt fantastiskt vilken satsning. Är det ett fredligt land spelen går i?

-----

I Tallinn springer en kaukasisk fårhund omkring som den vill. Den attackerar andra hundar och äter t.o.m. upp dem vid behov. Människor är naturligtvis jätterädda.

Den har skador och har behandlats på Viimsi djurklinik, men verkar inte blivit bättre.

-----

I Tallinn byggs just nu lyxlägenheter med havsutsikt. Det ska vara mycket hög standard. Priset ligger på drygt 5.000€ per kvm. Det är mycket pengar, men ändå är redan 85% av lägenheterna sålda, trots att huset inte är färdigbyggt.

-----

Nu har det äntligen hänt. Det var ju så, att alla blev ägare till lägenheten de bodde i, när Estland blev fritt. Det var något helt nytt för människorna, och de har ofta renoverat interiören, men när det gäller exteriören gäller det att ha pengar. Elpriserna har ju ökat explosionsartat och allt kostar pengar. Man måste komma ihåg hur det såg ut 1991. Vi såg ju eländet på de hus Ants ärvde. Nu har man i alla fall förstått att man måste gå ihop i en större förening för att höras. En riksförening för blstadsrärrsföreningar är bildad, och nu ska man börja diskutera elpriser bl.a. Man ska också kunna få hjälp av en juridisk kommission under justitieminister Pomerans ledning.

Jag ska snart ha min första tenta i folkloristik. Den handlar om seder, ritualer och skrock. Och jag tänker på Estland, som alltid.  Vi skapar oss rutiner och ritualer för att få ordning på vår tillvaro utan att vi tänker så mycket på det. Vi firar våra högtider och födelsedagar på ungefär samma sätt varje år, och vi kan ritualerna och kan förbereda oss i tid.

Min tanke går då till esterna under ockupationen. De förlorade även den tryggheten. Allt blev farligt. De fick inte sjunga sina sånger, dansa sina danser, fira sina fester; de fick inte tända ljus på julafton, de fick inte ta in en julgran. De fick inte ens undervisa elevena med de kunskaper de hade. Allt skulle göras om. Nya läroböcker skrevs, och därefter var lärarna tvingade att ljuga om landets historia och omvärlden. De var dessutom alltid bevakade. Hur kan det ha varit att få sin tillvaro så förstörd. Dessutom var det många som dödades eller skickades till Sibirien. Kan det verkligen vara en god makt som gör detta? De säger ju att de var “goda” i tanken. “Kommunismen är det enda ´goda´ partiet”. Usch! jag ryser. Och vårt komunistparti arbetade tillsammans med dem. Länge.

-----

I det där östliga landet håller t.o.m. fåglarna på att supa ihjäl sig. I dagens Postimees kan vi läsa att temperaturen fluktuerar så att frukten jäser på träden och fåglarnba äter frukten och har glada dagar. De tappar balansen och flyger in i fönster och väggar. Folk skräms!

Enligt specialister har Sibirien en ovanligt varm vinter och först frös bären för att därefter tina och sedan jäser de och fåglarna blir fulla.

-----

Tidningen Õhtuleht fick tipset att i Facebook har skapats en sida “Estnisk man eller potatisskalle” Där vi ser att “mannen” flirtar och och man kan se att han är alkoholmissbrukare.

 Den som tipsade sa att det var ett skämt som de delade med landsmän bosatta i Estland.

"Vi vet att estniska män har humor” säger en av skaparna av sidan. Enligt honom är det inte en attack mot de estniska männen, snarare samma sorts skämt som att letterna har sex tår, "Vi tror att förmågan att skratta åt sig själv är nyckeln till livet."

Och vi förstår vi kan ju en del norgeskämt, och norrmännen kan dra några sverigeskämt.

-----

 Vitali Belobrovtsev

 I Postimess läser vi att läraren och mediaexperten Vitali Belobrovtsev menar att icke-ester bör delta i det politiska livet Och söka estniskt medborgarskap.

"30 % av Estlands befolkning är ryssar, och därför borde 30% av de valbara och väljarna vara rysktalande”.

«Vid valet till Europaparlamentet kan man bara rösta på EU-medborgare, varför kan inte ryska medborgare bosatta i Estland med grått pass väljas eller välja? Jag tycker att icke-ester bör så långt som möjligt aktivt delta i det politiska livet i landet, och därmed också söka estniskt medborgarskap! "sade medieexperten.

Just det. Så var det. När Sovjet ockuperade Estland var det absolut inte tal om att esternas liv och kultur skulle betyda överhuvudtaget något alls i det nya riket. Tvärtom. Allt skulle förändras. Allt. Det enda, det absolut enda, som skulle finnas i det nya samhället var den kommunistiska idén. Vilket betydde att allt skulle bort. Framför allt känslan för människors värde.

Så går det ofta när andra människor tolkar vad någon skrivit, i det här fallet Marx. Man ser det man vill se. Man förstår det som passar in i de egna erfarenheterna och de egna önskemålen, och så ser man inte helheten och allt blir fel.

-----

Regeringen har nu godkänt inköp av 20 nya spårvagnar som ska trafikera fyra olika linjer.

Fantastiskt. Tallinn får en mycket moderna look. Snart kommer ingen komma ihåg hur Tallinn såg ut under ockupationen.

------

Estlands hopp i OS i Sotji heter Jelena Glebova, konståkerskan, skriver Õhtuleht.

I EM placerade hon sig som sjua.

I OS i Salt Lake City 2002, Turin 2006 och Vancouver 2010 tog estniska landslaget hem medaljer. 1992 i Albertville var det Allar Levandi som var stjärnan och i Lillehammer 1994 hade vi Allar Levandi. 1994 i Lillehammer Levandi, Ago Markvardt och laget i Nordisk Kombination som nådde topp tio. 1998 i Nagano var det Andrus Veerpalu och Jaak Mae .

"Jelena ligger på ungefär 15: e plats i OS", säger en tidigare konståkare som nu är teknisk specialist inom den internationella träning, Margus Hernits.

 

Det finns också ett duktig par i konståkning. Det är Natalja Zabijako ja Aleksandr Zabojev som hamnade på 10:e plats i EM i Budapest i helgen. Jag är osäker om de ställer upp i OS.

-----

Jag fick en kommentar som säger att Sovjet inte var kommunistiskt. Det är så intressant att många absolut inte vill att kommunismen var ond. Man vägrar inse konsekvenserna av den fundamentalistiska läran. Vi ska ju alla vara lika. Leva på samma sätt. Ha samma möjligheter. Det är bara ledargänget som kan ha det lite bättre. Eftersom vi ändå är människor med människans alla egenskaper och önskan om att få det  "bättre", är frestelsen så stor och övertygelsen om att "jag är värd det" blir det så enkelt att ge sig själv fördelar. Eller som Stefan Einhorn sa: Alla människor accepterar att tjäna 20 000 i månaden om "andra" tjänar 15 000, men om andra tjänar 25 000 då är han inte nöjd.

I dagens tidningar kan vi läsa om hur den kommunistiske ledaren Kim Yong Un i Nordkorea lät hundar mumsa på hans farbror och andra fiender medan de fortfarande levde!

Vi ser också att i Kuba får man nu köpa sig en bil utan särskilt tillstånd från staten, som är ensamförsäljare!

Sedan i fredags kan kubanerna för första gången sedan revolutionen 1959 köpa nya och begagnade bilar från staten utan särskilt tillstånd. Men för de flesta är det en ouppnåelig dröm. Staten har monopol på att sälja nya bilar och sätter priserna därefter. En Peugeot 508 som kostar omkring 260.000 kronor ny i Sverige, kostar i Kuba 262.000 dollar – det vill säga motsvarande 1,8 miljoner kronor.

Den genomsnittliga månadslönen i Kuba är 130 kronor. skriver SvD.

I Sovjet krävdes också tillstånd från staten för inköp av bil. Väntetiden var minst 10 år. På den tiden hade man pengar eftersom det inte fanns något att köpa och kunde därför man undan en del av den ynka lönen man fick. Dessutom fick man bara köpa den ryska Ladan.

Det är så fantastiskt! Ants pratar just nu med Merike som han senast såg 1948 i Geislingen i Tyskland. De var då 6 resp. 9 år. Familjerna hade flytt de sista möjliga dagarna från Estland. Han hittade hennes kontaktuppgifter på Skype och ringde upp. Klockan var halv åtta på morgonen, men hon blev glad att höra honom och berättade att för bara några dar sedan hade hon pratat med sin bror Jüri om Ants. Och så ringer han plötsligt upp henne!

 

Aado Kommendant.

 

 Här förs hans kista till begravningsplatsen.

 

I dag kl 10:30 hölls en tyst minut vid Segermonumentet i Tallinns centrum för att dels högtidlighålla minnet av dem som dog i Frihetskriget och dels för att också högtidlighålla årsdagen av vapenvilan 1920, som betydde en fullständig seger i kriget mellan Sovjet-Ryssland och Estland.

Talare var försvarsminister Urmas Reinsalu och eleven vid Tallinns realskola, Kaarel Allemann. Ärkebiskop Andres Poder bad en bön med de församlade.

Den 31 december 1919 inleddes förhandlingar om upphörande av fientligheterna på alla tre fronter och den 3 januari kl 10.30 var man överens. En månad därefter skrevs fredsavtalet under i Tartu, och kriget var slut.

Så mycket har hänt sedan dess.

-----

I går såg vi på en intervju med den vitryska författarinnan Svetlana Alexsijevitj på TV. Hon har skrivit om den sovjetiska tiden i Ryssland och Vitryssland. Hon talade om den helt fruktansvärda ondskan som har förstört alla människor. Människorna har förändrats och har svårt med det nya livet. Mycket lätt, chockernade lätt, hamnar de i de gamla reaktionerna. Hon berättade om hur alla reagerat med ryggraden och börjat ange varandra igen. Jag ska läsa hennes böcker så jag kan berätta mer.

Jag tänker ofta på den korta tunnelbaneresan medan jag läser Svetlana Aleksijevitjs lysande krönika Tiden second hand. I den där vagnen i Moskva fanns något av det postsovjetiska samhället i koncentrat. En gammaldags artighet, unga kvinnor med västeuropeiska märkesväskor, medelålders män med läsplattor. Och så ett godtyckligt våld, en påminnelse om vad som präglat så mycket av Sovjettidens historia./.../

Här möter vi till exempel den gamle kommunistveteranen som likt en religiös fundamentalist uthärdar prövningar i den Allsmäktiges namn utan att tvivla eller förneka. Han har varit med om att ange en morbror som sedan dömdes till döden. Samme man var i sin ungdoms revolutionära iver med om att bränna ner en kyrka trots bybornas gråt och vädjanden. Själv blev han senare ett offer för angivare, mötte tortyr och fångläger men utan att egentligen tvivla på att högre syften krävde uppoffring och lidande.

Så skrivet Torsten Kälvemark i en recension av boken “Tiden second hand”.

Jag är helt övertygad om att vi måste förstå hur genomgripande ondskan var i det stora sovjetiska riket. Om vi kan tänka oss in i hur så många miljoner människor drabbades av den; fick sina liv förstörda och helt förändrades som människor, då kanske vi kan vara mer uppmärksamma på  vad människor kan göra varandra av ren okänslighet. Av ren skräck. Jag menar vad jag tidigare skrivit att Stalins paranoia smittades på hela folket. Att leva var att passa sig. Att aldriog slappna av. Vem som helst kan bli din fiende för att skydda sig själv. Sofi Oksanen skrev om just det i boken “Utrensning” när en kvinna angav sin syster som därmed deporterades till Sibirien.

Eller vår grannkvinna som ville ange sin man för något, så att han deporterades någonstans. Hon förstod inte att det inte fungerar så längre.

Man har i Sverige försvarat kommunismen med att den i grunden är “god”. Om den kan urarta så fruktansvärt som den gjorde i Sovjet, Kina,  Kambodja, Kuba och andra stater då är den inte alls god. Den bygger på förutsättningen att vi alla måste ändra på oss. Personligheter måste försvinna och helt slätas ut för att vi alla ska tänka likadant. Det är då sådant som Sovjet, Kommunist-Kina, och Nordkorea uppstår. En människa tar på sig att veta vad “sanning” och “rätt” är, sedan måste alla andra anpassa sig efter det, utan att reflektera över om det är förnuft bakom det som sägs. Den bygger på något annat än mänsklighet och humanism. Det gäller de flesta fundamentalistiska staterna i världen.