.

Jaha, så blev det oväder igen och all internet stängdes av. Därför skrev jag inget i går.

…..

Vi hade några gäster på middag i går. Det var så där varmt igen så vi satt inomhus med AC-kyla. Hanno hade jacka på sig hela tiden. Vi var glada att han lämnat pälsmössan hemma.

Vi satt och småpratade och Hanno berättade om Leningrad där han studerade på 1960-talet. Han brukade gå på Mariateatern där.

 

På Mariateatern har svenskar spelat en viss roll. Detta tog jag från Generalkonsulatet i S:t Petersburg:s sida Ett verkligt bestående avtryck i den ryska kulturhistorien har lämnats av Pehr Christian Johansson (1817–1903), framstående balettdansör och sedermera lärare vid Mariateatern. Prima ballerinor som Anna Pavlova, Tamara Karsavina och Matilda Ksjesinskaja var alla elever till Pehr Christian Johansson från Stockholm och har intygat hans betydelse för dem.

 

Men det var inte det Hanno berättade. Han ville förmedla rysk kultur. Opera och balett är ju stora konstarter i Ryssland.

 

”I Sovjet var de flesta sångerskorna mycket tjocka. Jag var på Mariateatern när Neemi Järvi debuterade på 60-talet där. Det var i Carmen. Ridån gick upp. Carmen visade sig. Hon var mycket kraftig. När hon började sjunga ropade publiken: ´José! Döda henne fort!´ Och så började publiken storskratta.

Och vi med. Fast det var ju inte riktigt snällt. Men tänk er just Carmen stor och tjock. Det stämmer inte riktigt.

 

…..

EMHI rapporterade i går att den mest kraftfulla storm noterades i Väike Maarja. Det regnade 57,4 mm regn och blåste 24,4 m/sek, och det var snabbt över. Det var mest i hela landet under gårdagen. Därför stängde vi av internet.

…..

Tidningen Postimees uppmuntrar alla att berätta hur de upplevde augusti 1991.

Sarah Krupp som nu är 76 år berättar:

Mitt minne av Augusti 1991. Det är ett av de vackraste minnena i mitt liv.

 

 

En bondgård på Muhu.

 

Under augusti 1991 var jag, min make och vårt barnbarn Grete i vår nyförvärvade gamla bondgård på ön Muhu. Det var en mycket hektisk tid, och därför var radion hela tiden avstängd. Den 24:e Augusti på eftermiddagen satt lilla Grete vid bordet och satte på radion. Vi hörde hallåmannnen med darrande röst kl 17 säga:  "Idag, kl 15.15 (som jag minns det, dessa siffror är rotade) undertecknade Boris Jeltsin i Kreml i erkännandet av Estlands självständighet ... "

Jag började gråta av rörelse. Grete såg skrämt på mig och fick en idé. Hon gick till en byrå, tog fram vår blå-svart-vita flagga ur lådan. Viftade med den framför mig och torkade mina tårar med den. Denna lilla fem år gamla flicka förstod sambandet mellan meddelandet i radion, mina tårar och den estniska flaggan,!

När vi åkte till  Muhu den 20 Augusti hade skeppet ingen flagga, men när vi for tillbaka till fastlandet hade masten den blå, svart och vita på toppen!

…..

Under mellankrigstiden var Estland bland de först i Europa som införde 3 veckors betald semester. Före Sverige t.ex. Nu ligger inte landet i framkant längre. Tyskland har 10 fler dagar betald semester än Estland.

Eurofound har jämfört längden på betald ledighet i 15 europeiska länder för vilka data fanns tillgängliga. Genomsnittlig längd på den betalda semestern var förra året cirka 25 arbetsdagar.

Estland har bara 20 dagar (sedan tillkommer helgerna). Bland de analyserade länderna har Tyskland och Norge längst betald semester: 30 dagar!

…..

I dag publicerar Eurofond en analys av antalet helgdagar i Europa. Resultat för år 2010:

Spanien: 14

Malta, Slovakien, Cypern: 13

Lettland, Litauen, Österrike, Portugal, Tjeckien: 11

Grekland, Luxemburg, Tyskland, Danmark, Frankrike, Belgien: 10

Estland, Ungern, Slovenien, Finland, Italien, Sverige, Bulgarien: 9

Polen, Irland, Storbritannien: 8

Rumänien: 6

Nederländerna: 5

I Estland firas aldrig några ”annan-dagar”. Att de ändå har lika många helgdagar som Sverige beror på att de firar flera dagar som är förknippade med friheten, och midsommarhelgen inträffar när den ska. Inte som hos oss där det alltid är fredag-lördag.

Lite kuriosa.

…..

Telekom går bra i Estland. Här har alla gratis internet som bor i städer och centralorter. Utdelningen på Elions och EMT:s aktier för förra årets resultat beräknas till 1170 miljoner EEK

Förra året var utdelningen för estniska Telekom, 842 miljoner euro.

EMT: s försäljning minskade med 12 procent förra året, € 2720000000. Bolagets rörelseresultat minskade, men nettovinsten steg något.

Elion, minskade nettoomsättningen med två procent i fjol till EEK 2930 miljoner, rörelseresultatet var stabilt på en lägre nettovinst.  Elion Estland Telekom ger en utdelning på nästan 470 miljoner kronor.

Det betyder bra inkomster till staten.

…..

Viktig nyhet: Glassen är dubbelt så dyr i Estland som i Finland. Här som de har lägre löner och så varmt!

En av Europas största folkfester, Hansafestivalen i Tartu, slutade i en Grand Final konsert.

Huvudpersonerna på Rådhusets balkong under söndagen var bröllopsparet Katrin Kuuba och Priit Ginters hade folkdräkter från Põlva. De svor varandra evig trohet och fick borgmästare Urmas Kruuses välsignelse. Hela staden var deras vittnen.

Hansadagarnas uppskattade chef Ants Johanson glädjer sig åt alla trevliga människor  och den överväldigande positiva respons han fått. "Mycket tillfredsställande", säger han. ”Jag har bara hört beröm!”
Även om det på årets mässor deltog ett rekordstort antal hanseatiska handelsmän, var köparnas intresse på samma, lite lägre nivå som förra året. "Visst är vi fortfarande påverkade av införandet av euron och den ekonomiska recessionen så människor är fortfarande mycket försiktiga med vad de köper", förklarade han.

Regnet på lördagskvällen störde lite grand, men Ants Johanson menar att det kanske ändå var bra. "När regnet slutade var det fortfarande trångt på Rådhustorget och dansen fortsatte. Staden hade tvättats ren och snarare hade regnet skapat en avkylande effekt efter allt damm och den stekande värmen vi haft i Tartu."

Arrangörerna säger att esternas intresse för Hansadagarna var större än väntat. Det var succé helt enkelt.

…..

En kursdeltagare.

Det pågår ett språkläger för barn med annat modersmål. Det fanns där förra året också. Det är bara fler platser i år. Intresset för att lära sig estniska ökar!

I år hålls kursen ”estniska som främmande språk” i tre skift i Audru kommun i Pärnu län. 70 barn från Finland, Sverige, Lettland, Litauen, Ryssland (Pechora, Moskva, St Petersburg, Verkhniy, Krasnojarsk, Archangelsk), Irland, Belgien, Tyskland, Ukraina, Vitryssland, Kazakstan, Norge, Danmark, Skottland, Kanada och USA (Kalifornien, Michigan, Viginia) deltar. Lägret är för barn av estnisk härkomst som inte bor i Estland.

"Aldrig tidigare har förekommit att barn som inte kunnat tala estniska har pratat sinsemellan på ryska eller engelska", säger arrangören Adamson. I första hand vänder man sig till barn med estniskt ursprung som vill förbättra och behålla sina kunskaper. I år deltar alltså även barn som inte kan någon estniska tidigare.

…..

 

Sångfest.

Den 20 augusti är dagen för Vabaduse Laul /Frihetssångerna på Sångfestivalplatsen i Kadriorg. Då blir det en jättefest för att fira 20 år av frihet. Det kommer uppträdande från Estland, Lettland, Litauen, Sverige, Norge och Finland. Festen börjar klockan 17 och skall avslutas kl 01. Vi får väl se hur det går med det.

.....
Hiiumaa. Dagö.
I dag återinvigdes den estnisk-ortodoxa kapellet i Malvaste. Det är en gammal fin träkyrka från 1906 som har renoverats och nu invigdes med präster från båden den ortodoxa och den lutherska kyrkan. Hela invigningen tog 5 timmar!

Jag skulle berätta i går om en härlig utflykt vi hade gjort, men då försvann internet fört oss. Det mörknade ute. Blåsvarta moln kom över oss. Regnet började och efter en stund forsade det ner. Och så kom blåsten. Vi kände igen det från förra året, men det blev ändå inte så starkt som då. Det var aldrig någon orkan. Träden står kvar och kyrktornet är fortfarande nere. Det tar en bra tid innan församlingen kan betala vad det kostar med reparation och återställande.

Nu vill jag vänta med att berätta om utflykten tills jag fått bilderna. Jag har sett dem i kameran, och de är riktigt bra! Nu väntar vi alltså på att bilderna ska laddas ner och skickas till min dator.

…..

Hela dagen i dag har det sänts direkt i TV om katastrofen i Oslo. Det är helt fruktansvärt det som hände där. En mans verk. En galen mans verk. Högerextrem. Ja, men extremister finns av alla sorter. Men i Norge som är ett så fridfullt land.

Även i Estland skakas man om av dådet. De vet exakt vad det hela handlar om. Först upplevde de sådana händelser under ockupationsåret 1940-41. Arkebuseringar, dödande och deporteringar. Inte bara en enda dag, utan hela det året.

Oro.

Osäkerhet.

Vad ska hända nu?

Vem ska dö nu?

Och sedan började det om 1944, och ända till 1953 när Stalin dog och det lättade lite. Kanske kan vi nu bättre förstå esternas (och andras) liv under ockupationsåren? Alla estniska lutherska kyrkor ringde i kyrkklockorna i dag, och ärkebiskopen höll en gudstjänst i Domkyrkan för offren i Oslo.

Postimees skriver också om mördaren Breiviks manifest där han talar om vilka människor han skulle vilja träffa: "Vladimir Putin eller påven. Putin verkar vara en ärlig och beslutsam ledare som förtjänar respekt. Även om jag inte är säker på om han skulle vara vår bästa vän eller vår värsta fiende. "

Vad skulle vi kunna göra för att upptäcka en sådan dåre i tid? Mycket lite. En ensam man som inte pratar med andra är svår att upptäcka. Men jag tror ändå att vi kan göra något. Jag anser att det är oerhört viktigt att vi ser varje barn som en individ. Att vi pratar med våra barn. Ofta och mycket. Och även nä de säger att de inte vill prata. Det vill de i alla fall. Likadant i skolan. Varje barn måste bli sett. Varje barn ska bedömas efter sina egna prestationer och de ska prestera allihop. Jag tror inte på grupparbeten om läraren inte har koll på vad varje enskild deltagare gör. Ants kusin Vello berättade för oss att 30 % (jag tror det var så, annars var det fler) av alla barn i Sverige saknar föräldrar. Nej, de är inte borta allihop, men de talar inte med sina barn. Det är allvarligt. Mycket allvarligt. Och så har vi datorerna. Enda möjligheten att veta vad våra större barn läser på datorn är att prata med dem. Höra hur de tänker just nu. Hela tiden.

…..

Kom till Narva 12 – 14 augusti och upplev ”Slaget vid Narva”! En festival vid Hermannborgen.

Deltagare väntas från Ryssland, Lettland, Sverige, Finland, Norge och Spanien. "Spanjorerna kommer att gå i krig mot den svenska sidan - trots att de inte deltog i nordiska kriget. I år får de delta i striden, de försökte förra året, men då var festivalen tillägnad svenskarna till 300 årsminnet av segern i det stora nordiska kriget vid Narva", sa en av organisatörerna av festivalen Dies Alexander.

Striderna utspelas på fredagen.

Festivalen handlar inte om det historiska slaget. Det är ett militärläger där byborna kan visa gammaldags teknik. De ska t.ex visa papperstillverkning, som det gick till på Karl XII:s tid, och de och ska lära ut de danser som dansades på den tiden. Det mest vågade är att några ska skjuta musköter.

Mässan äger rum på lördag i norra gården.

Det är fortfarande varmt. Strax utanför Rakvere visade vår biltermometer en utetemperatur på 37 grader. Och där stod vägarbetare och jobbade. I bilen var det mera lagom temperatur.

…..

Nu tar jag några rubriker från Postimees:

Ansip: För Estland har euron inneburit fler fördelar än väntat.

"För Estland var det verkligen viktigt att ansluta sig till euroområdet, och även om jag då hade haft kunskap om vad som skulle hända förra året, skulle jag säga att, ja, det var ett riktigt bra beslut för Estland. Vi hade förväntningar, och nu kan jag säga att verkligheten blev ännu bättre än vi då förväntade oss."

"Så är livet" kommenterade Ansip i Washington det faktum att Estland bidrar till räddningspaket. "Om någon har hamnat i stora svårigheter måste vänner hjälpa till, såväl gamla som nya."

…..

Liigi: Det största problemet är inte grekiska, utan att av paniken sprider sig i Europa.

"Det viktigaste målet är nämligen att problemet inte expanderar - Grekland är ett stort problem  men det största är en smittsam utveckling som kan innebära stora ekonomiska förluster som alla länder kan drabbas av, kanske hela världen men helt säkert hela Europa”, sade finansministern.

…..

Estnisk affärsman rånades på en miljon dollar i Ryssland.

Enligt Interfax har två företagare rånats på nästan en miljon dollar i Leningrad Oblast.

Ryska tjänstemän har hittat två män kedjade och i handfängsel, av vilka en representerade ett företag i Estland. Interfax rapporterade att esten passerade den estnisk-ryska gränsen med en miljon dollar, vilka rånarna tog med sig. Enligt offret stoppades bilen med de två männen och  tre maskerade ligister bröt sig in. De satte på passagerarna handbojor, tog deras pengar och körde ut bilen i skogen.

Interfax rapporterar att beloppet inte är bekräftat officiellt. De hänvisar till en anonym poliskälla.

…..

Apropå de judiska reaktionerna på högtidlighållandet av offren för striderna vid Sinimäe (Blå bergen), och deras uppmaning att regeringen absolut inte ska stödja dessa möten:

Premiärminister på besök i USA: Estland är inte antisemitiskt.

Premiärminister Andrus Ansip i möte med representanter för amerikanska judiska organisationer

Premiärminister Andrus Ansip bekräftade på mötet med representanter för amerikanska judiska organisationer, som ägde rum idag i Washington, att Estland stödjer fullt alla manifestationer mot antisemitism och rasism.

"Estland är inte och har aldrig någonsin varit antisemitiskt på statlig nivå ", sa statsministern. "För det estniska folket som lidit mycket under de två olika totalitära regimerna är  antisemitism och rasism i grunden främmande."

Ansip förklarade att alla yttringar av främlingsfientlighet kommer att entydigt fördömas av regeringen.

Statsministern tillade att de judar som bor i Estland ska känna sig säkra i hemlandet, och regeringen stödjer gemenskapen mellan folkgrupperna på alla sätt.

Amerikanska judiska organisationer påminde  också tacksamt om det högtidliga öppnandet av den nya synagogan i Tallinn 2007 där representanter för judar från många länder och Israels president deltog.

Statsministern förklarade att först var Estland ockuperat av Sovjetunionen, och sedan av Tyskland och det innebar att landet deltog i andra världskriget, med allt vad det innebar. Vid Blå bergen ägde det största slaget rum som resulterade i att cirka 2 500 ester föll. Esterna stred på båda sidorna.

Ansip betonade att de möten som numera äger rum för att hedra offren i dessa strider är en Memorial precis sådan som äger rum i andra europeiska städer. Regeringsföreträdare deltar  alltid i sådana minneshögtider.

"Minneshögtiden vid Blå bergen är inte en nazistisk manifestation", sade han. "Att skildra händelserna och offren på detta sätt är djupt stötande för esterna. Estland har drabbats hårt av både kommunism och nazism och offren på båda sidorna hedras "

Vi började lyssna på Carl Bildts sommarprogram i morse. Tyvärr har vi problem med internetanslutningen. Kan det vara vädret? Stekhett och stark vind. Hur som helst hann vi höra när han talade om att det snart är tjugo år sedan de baltiska länderna vann sin nya frihet. Och spelade den estniska nationalsången. Han berättade om när Estniska skolan i Stockholm och ungdomar i Estland tillsammans sjöng den sången 1986 i radio. Bildt själv och dåvarande utrikesministern Sten Andersson var närvarande vid det tillfället. För att man ska förstå det alldeles speciella med detta radioprogram måste man komma ihåg att den estniska nationalsången var totalförbjuden i Sovjetunionen. En bland många estniska sånger som Moskva inte tyckte om. Vilken känsla det måste varit den gången!

Ni kommr kanske ihåg att esterena gärna bjöd in finnar för nationella idrottsspel. Av någon anledning vann finnarna ofta, och hela publiken sjöng med i den finska nationalsången - som ju är samma melodi som den estniska. Då kunde Moskva inte straffa någon.

…..

Det är fruktansvärt hett nu. Vi hade 41 grader på vår veranda i dag. Som tur är har vi AC. Vi är inomhus i normal temperatur, öppnar dörren och går ut och den enorma hettan sköljer över oss. Jag föreställer mig att det är som att en vinterdag ta flyget från Stockholm till en varm plats på jorden. När flygplansdörren öppnas kommer den otroliga värmen som en chock, som ett täcke.

 

Stranden i Pärnu -igen.

Värmerekordet i år är 31,8 grader som uppmättes i dag i Pärnu. I den värmen låg 16 000 personer och solade! Klockan 16 i dag var det 30,9 grader i Tallinn. EMHI räknar med att det blir ett par grader varmare i morgon. Troligtvis blir det värmeåskväder i södra Estland.

…..

Antalet överviktiga ökar i Estland, alkoholkonsumtionen minskar meddelade ministern för sociala frågor Hanno Pevkur. Ökningen av överviktiga är 31,7 % jämfört med samma tid förra året.

 

Bara så ni vet hur en överviktig ser ut.

 

"Det här är definitivt en negativ trend där allt måste göras för att förbättra människors rutiner med motion och matvanor så att trenden inte fortsätter ", sa Pevkur och poängterade att med  övervikt förknippas hög kolesterolhalt och hjärt-kärlsjukdomar.

Alkoholkonsumtionen har minskat i Estland. Under 2008 beräknades alkoholkonsumtionen per person och år till 12,6 liter ren alkohol per person. Nu är denna siffra 9,7 liter per person och år.

"Det är en stor förändring och jag hoppas verkligen att det inte bara är effekterna av lågkonjunkturen, utan att vi fortfarande kan säga att människors preferenser har förändrats lite grand", fortsatte Pevkur.

…..

Antalet turister som besöker Estland har ökat. För att locka turister till Estland, spenderar EAS något mer än 3 miljoner euro per år.

 

 

Turister i Tallinn.

"Överallt är det inte rätt tid att agera och det är ett tufft val som måste göras. Vi har gjort en beräkning på grundval av olika preferenser och vilka länder som det är största chansen för Estland att få turister från " säger utvecklingsdirektören för Enterprise Estonia (EAS) turism Tarmo Mutso.

Det är i första hand Finland, Ryssland och Tyskland man tänker satsa på. I andra hand  Sverige, Norge och Lettland. Sedan gäller det Storbritannien, Litauen och Polen. Framväxande marknader är Italien, Spanien, Frankrike. Näringslivet driver också i viss utsträckning turistinformation i  USA, Kina, Japan och Ukraina.

 

 

Presidenten på Rådhustorget.

 

I Tallinn invigdes Europeiska Ungdomsmötet 2011, med temat: ”Hållbar utveckling.” Det var president Ilves som invigningstalade. Deltagande ungdomar har utmärkt sig i stt land för engagemang och initiativ i frågan. Beslutsfattare och experter från Europarådet, EU-kommissionen och FN kommer leda workshops och paneldiskussioner.

Slutdokumentet ska ingå i Global Youth:s presentation och ska läggas fram nästa år i Rio de Janeiro på Rio 20.

…..

Också från Postimees:

Ryssland kämpar med arvet från det ruttnande Sovjetunionen.

I Ryssland används fortfarande gamla transportmedel från Sovjettiden, därav många olyckor. Det dog minst 125 människor i fartygsolyckan på Volga. ”Titanic Volga” t.ex. är ett 56 år gammalt skepp.

Det inträffar explosioner i kolgruvor och elektriska kraftverk;  det är strömavbrott, spruckna rör och gasolyckor; dålig infrastruktur och usla vägar. Av en standard som länge varit förbjuden i EU.

Aeroflots störste aktieägare Alexander Lebedev säger att Rysslands industriella bas är kvar sedan Stalins, Chustjovs och Brezjnevs tid. ”Själv åker jag inte ens hiss i Moskvas gamla byggnader.”

Pravda förmedlar åsikten inrikesministeriet menar att 35 % av alla trafikolyckor är orsakade av vägarnas dåliga skick.

Det plan som Polens president Lech Kaczynski förolyckades i var av Tupolevtyp som för länge sedan konstaterades vara riskabla. Produktionen av dessa plan upphörde för 27 år sedan. De är trånga, bullriga men används fortfarande ofta i Ryssland. New York Times skriver att plan av denna typ är förbjudna i övriga Europa av säkerhets- och bullerskäl. 5 % av de tillverkade planen har förlorats i olyckor.

Exempel på olyckor i Ryssland de senaste åren:
17:e Augusti 2009 - Jenisej, ett vattenkraftverk Šušenskaja Sajano-75 dödsfall.
8:e maj 2010 Raspadskaja en explosion av metangas vid kolbrytning 90 dödsfall
7:e Juni 2010 – ett JAK-52 sportplan kraschar i Tyumen regionen 2 dödsfall.
10:e Juni 2010 – ett JAK-52 sportplanet störtar i Amur regionen två dödsfall
5:e Mars 2011 – ett Antonov-148 plan störtar i Belgorod regionen sex dödsfall.
21:e Juni 2011 - ett 44 Tupolev-plan på väg från Moskva störtar, etthundratrettiofyra dödsfall.
10:e Juli 2011 - fartyg på floden Volgai Bulgarien, motorhaveri, mer än 125 dödsfall.

Källor: BBC / postimees.ee

…..

 

Baruto "den store".

 

Baruto klarade det omöjliga och tog sin nionde seger  i Nagoya Basho-turnerinegn.

I sista stund drog han ner motståndaren Aminishiki.

Aminishiki turneringen har hittills gått”över stenar och stubbar” – som ma säger i Estland. En man har vunnit en och förlorat tio matcher.

Baruto har nu registrerats för nio segrar och två förluster.

Presidentkandidaterna Ilves och Tarand.

 

Presidentvalet närmar sig. Om sex veckor ska parlamentet fatta beslut om vem som ska bli nästa president i Estland. Eftersom presidenten inte väljs genom allmänna val har man hittills inte hållit några allmänna debatter ännu. Några TV-kanaler förbereder emellertid debatt mellan huvudkandidaterna nuvarande president Toomas Hendrik Ilves och Indrek Tarand. De kommer sändas några dagar före valet.

…..

 

 

Mitt i Tartu i går.

I går sprang tre strutsar mitt i centrala Tartu! En man berättar att han satt på bussen och tittade lite förstrött över vänster axel, när såg han en ett par meter hög struts springa i en hastighet som han bedömer till 30 km/tim. Tala om märkliga saker som bara händer!

…..

 

 

En sten för dem i tysk uniform och en för dem i rysk uniform.

I Vistla, Porkuni finns ett mycket vackert minnesmonument över de estniska soldater som stupade i slaget vid Porkuni den 21 september 1944. Jag har varit där ett par gånger. Det är två större stenar som är tillägnade soldaterna på respektive sida, en för ester i tysk armé och en för ester i sovjetisk armé. Sedan står många mindre stenar för enskilda soldater som dog under striden. Efter striden begravde byborna 273 ester med tysk uniform och 73 soldater i tysk uniform varav 57 med estniska namn.

Hanno Tamm som har sett till att dessa stenar rests säger lakoniskt: ”Striden fortsätter i Porkuni.”

Nu har ett gäng ungdomar vanhelgat platsen. Estland får inte ha vilka minnesmonument som helst, det vet vi numera. I detta fall är det minnesstenarna över de estniska soldaterna i tysk uniform som har välts omkull.

Det är en skamlig handling och kan renderatill böter eller fängelse. Man har vanhelgat de män, sm beslutade sig för att riskera sitt liv för att ge människor då och i framtiden ett bättre liv i ett fritt Estland. Tyckte ungdomarna att det var roligt att göra detta illdåd, eller var de bara manligt? Det finns alltid några som är beredda  att överträda gränser och bryta mot regler.

På kommunen såger man att skadan inte är så stor eftersom stenarna är helt oskadda. Men: ” du bör tala med ditt barn om livet och döden och om hur man beter sig på en kyrkogård”

 

President Ilves med sin partiordförande Sven Mikser.

President Toomas Hendrik Ilves sade på fredagen i Nelijärve på socialdemokratiska partiets (SDP) sommardagar  att ett land har låga skatter inte självklart betyder att landet har  framgång,  utan framgång har det land där människor vill bo.

"Jag vågar säga att alla dessa fyra post-kommunistiska länder har blivit mer eller mindre välbeställda: Slovenien, Tjeckien, Polen och Estland", fortsatte han.

"En mycket viktig sak är att i Estlands korruption på nationell nivå är mycket, mycket låg, tyvärr är den fortfarande mycket hög på kommunal nivå", sade han.

Saxat ur Postimees.

.....

DDR blottades i sitt nakna förfall.

En kolumn på Nyhetssidan i SvD.se, skriven av Rolf Gustavsson

På lördagsnatten den 13 augusti sattes planen i verket. Östtyskland började bygga Berlinmuren, symbolen för kalla krigets delning av Europa, Tyskland och dess huvudstad.

En av de mest avslöjande beskrivningarna om DDR:s sönderfall finns nu sammanställt på grundval av säkerhetspolisens hemliga rapportering till partiledningen: ”Die DDR im Blick der Stasi 1961”. På tungfotad byråkrattyska beskriver Stasi det demoraliserade sönderfallet.

Redan 1952 hade Östtyskland stängt gränsen till Västtyskland, men i Berlin rådde ett speciellt styre (med de fyra segrarmakterna). Folk kunde bo i Östberlin men arbeta i Västberlin, som var en västlig enklav i Östtyskland. Genom Västberlin kunde östtyskar lämna sitt land. Diktatorn Ulbricht hade formulerat det storslagna löftet att Östtyskland till 1961 skulle överträffa Västtyskland i materiellt välstånd, i konsumtion av livsmedel och andra konsumtionsvaror. Allt tack vare sjuårsplanen.

Verkligheten var annorlunda. I Stasi-rapporterna beskrevs det osminkade eländet. Ingenting fungerade. Livsmedelsförsörjningen var en katastrof på alla områden: mejeriprodukter, fläsk, korv, fisk, fjäderfä, ägg, potatis, grönsaker, bröd och brännvin. Bristen på smör orsakade protester och Stasi rapporterade om populära vitsar bland befolkningen, som den att kosmonauten Gagarin gjort sin rymdfärd på jakt efter smör. Bakom försörjningseländet låg planekonomin och tvångs- kollektiviseringen inom jordbruket.De bönder och lantarbetare som kunde lämnade landet. På gårdarna rådde kaos.

Även bostadsstandarden var katastrofal. De flesta bostäder saknade modern uppvärmning, bad och WC, många saknade vatten inomhus. En femtedel av bostäderna beskrevs som otjänliga.

Till detta kom parti- och statsapparatens kadrar och tjänstemän som Stasi beskrev som odugliga, korrupta, omoraliska och okunniga. På alla nivåer. Ända upp i regeringen.

Rapporterna gick i huvudsak bara till Erich Mielke, som var Stasichef, till Walter Ulbricht, partichefen, Erich Honecker, säkerhetschefen – samt till sovjetiska KGB.

Den härskande klicken beslöt bygga Berlinmuren, stängde till alla öppningar mot Väst och inledde en brutal repression mot alla försök till protester och flykt från republiken. Diktaturen militariserades.

När Michael Gorbatjov 1989 drog undan det sovjetiska beskyddet brakade Östtyskland och Berlinmuren samman. DDR blottades i sitt nakna förfall. Kaputt.

Denna kolumn handlar om DDR, Östtyskland. Det landet som var ett föredöme för flera av Sydamerikas stater. Jag minns när Cedrik, från Chile, sa till mig när Berlinmuren föll. ”Men dom som hade det så bra!!” Man kan säga att muren hade gjort sin plikt. Han och många av hans landsmän trodde verkligen på DDR-kommunismen.

Jag kan intyga att skillnaden inte var så stor i själva Sovjetunionen. Åtminstone inte 1978 när jag var där. Livsmedelsförsörjningen var en katastrof på alla områden: mejeriprodukter, fläsk, korv, fisk, fjäderfä, ägg, potatis, grönsaker, bröd och brännvin. Det fanns så lite att köpa i vanliga butiker att expediterna blev irriterade på oss när vi tittade på de tomma hyllorna. Där stod inlagda grönsaksprodukter. När Liia L kom till hotellet och bjöd oss hem på middag, då måste hon få minst två dagar på sig för att säkert hitta något hon kunde bjuda oss på. Och det vi fick, det var gott, men det var precis samma mat som vi fått på i de andra hemmen vi besökte. Ülo hade fått tag i ett paket kex en gång några år tidigare. Stolt tog han fram dem och bjöd oss. De smakade tvål! Ants frågade varför. Jo, han hade viktiga saker på samma hylla i samma skåp för att ta fram vid högtidliga tillfällen. Det var de här kexen och så en tvål och lite annat.

Även bostadsstandarden var katastrofal. De flesta bostäder saknade modern uppvärmning, bad och WC, många saknade vatten inomhus. Ja, så var det där också. Men hos Anne och Ülo fanns det faktiskt både WC och vatten. Annars kände vi den fruktansvärda stanken av avföring när vi gick in i andra portar. Och Tanja berättade om de ryska familjerna från Leningrad som hade lagt beslag på några av rummen i den lägenhet där hon bodde. De bajsade i badkaret. De var visserligen "utbildade" människor, men de hade inte sett en toalett förr.

Till detta kom parti- och statsapparatens kadrar och tjänstemän som Stasi beskrev som odugliga, korrupta, omoraliska och okunniga. På alla nivåer.

Ja, det stämmer med Sovjet också. Utan tvekan.

.....

Visste ni att Bayern har varit en sovjetrepublik. Det visste inte jag, men jag läste det nu i tidningen ”Världens Historia” nr 1/2010. Den 7 april hade den sovjetiska republiken utropats. Den exilryske Augén Leviné grep sin kommunistvän sex dagar senare och övertog makten själv.

 

 

Eugen Leviné

Han inför dödsstraff för de bayerbor som inte lämnar in sina vapen. Vapnen lämnas så till partitrogna, som använder dem för att ta maten från borgarna.De stora husen beslagtas av soldater, och de blir kollektivboende åt stadens arbetare. Privatbilar konfiskeras. Regina Palace Hotel ska hädanefter inhysa arbetslösa. Soldaternas löner fördubblas och de får kalla sig rödgardister.

Leviné slickar ett telegram till Lenin: ”Proletariatets sanna diktatur har etablerats i Bayern.” Han får ett svar med en lista på vad som ska göras. Det mesta var emellertid redan gjort. (Här får jag definitivt svar på min fundering över hur det hann hända så mycket i Estland under 1940 – 1941, den första sovjetiska ockupationen. Allt var redan förberett. Det var bara ett verkställande som återstod. I Bayern tog den mindre än 20 dagar! Redan den 29 april störtades kommunisterna av de tyska trupperna, ”de vita” som de kallades av rödgardisterna.

Det kan nämnas att den man som var utrikesminister i den kommunistiska regeringen hade tillbringat flera omgångar på sinnessjukhus. Kan det vara förklaringen till att han förklarade krig mot Schweiz? Och att han allvarligt funderade på att förklara Vatikanstaten krig också.

I går berättade cyklisterna i den frigivna gisslan att det var pengar kidnapparna var ute efter. Den första frågan de fick var emellertid: Är någon dansk? Danskar skulle ha dödats direkt. Sedan frågade de om någon var amerikan, fransman eller jude. De blev besvikna när de alla var ester. ”De kommer aldrig mer kidnappa någon från Estland” En grupp människor från ett litet land som man inte vet att det finns. Det ger verkligen ingen effekt för seriösa kidnappare som är ute efter mycket pengar. Annars blev de väl behandlade och nästan vänner med kidnapparna. ”Stockholmssyndromet”?

Jag googlade förresten på ”estnisk gisslan” för att se vad de svenska tidningarna skrivit. Gissa resultatet? Det var ”karinsestland” och finska tidningar som skrivit om dem. Så litet är intresset för landet så nära oss. I Estland är det varje vecka rapporter om vad som händer i Sverige, och jag har hört i estnisk radio att det kostar 800 kronor att kasta skräp och bli upptäckt i Sverige och också om alla allvarliga brott och allt möjligt annat. Men mycket sällan råkar det stora landet i väster blicka 35 mil åt öster. Och apropå det hörde jag för en tid sedan också i svensk radio att Lettland var ett föredöme för länder i finanskris. Läser journalisterna inte landets tidningar? Att Lettland haft det väldigt svårt under finanskrisen är ju ingen hemlighet och att Estland hör till dem som klarat sig bäst är inte heller en hemlighet. Det gäller bara att följa med i nyhets"flödet" när det någon gång skrivs om Estland.

Sök på ordet ”Estland" i sökrutan i SvD och du får inte en enda träff! På DN får jag träff, men inget om gisslan.

Finns det inget intresse i Sverige för de små grannländerna? Jo. Många yngre människor med rötter i Baltikujm, vars anförvant/-er flydde till Sverige efter kriget säger att de vet så lite. De är ganska många. Jag tror att en viss information skulle löna sig.

…..

Finansminister Liigi är nöjd med ”stresstestet” som gjorts på banker även i Estland. "I Estland kan vi vara fullt nöjda med resultatet, ingen bank har dåligt resultat, testet gjordes på cirka 98 procent av den estniska bankmarknaden och därmed kan vi slå fast att vår kreditmiljö är stark och pålitlig", säger finansministern.

.....

 

 

Idag avtäcktes i Penza, Ryssland, en staty över Sovjetunionens diktator Josef Stalin. Lokala kommunister har haft en insamling som bekostat statyn.

"Monumentet restes för offentliga pengar", bekräftades av det lokala kommunistpartiets Georgi Kamnev Novostile RIA.

Det har börjat om...

Alla studenter hade alltså en obligatorisk föreläsning där Lysenko förklarade sin forskning. Ni vet teorin att växterna kunde ärva egenskaper som de fått genom yttre påverkan. Jag ser bilden framför mig, när hane tes skulle visas upp. Det var ett vetefält. Raka fina vetekorn. Bland dem, men utan att kameran såg det, var en pall placerad. På den ställdes en gosse. Klick. Så togs bilden, och alla kunde se att fotografen hade lyckats övertyga vetet att det var så kraftigt att det inte böjdes när man stod på det.(min blogg 9 mars 2011). Alltså en genförändring hos vetet baserad på den kommunistiska läran.

Jag minns också så väl när min biologilärare småleende berättade om Lysenkos fantastiska rön.

.....

När det gäller den frigivna gisslan berättade en av cyklisterna att han lovat sin fru att han bara ska cykla på den egna tomten i fortsättningen och att frun ska spana på honom hela tiden!

 

 

August Tillo, en annan i gisslan,  sa att de tänkte på sina nära och kära oavbrutet. "Den enda ögonblick som vi inte tänkte på dem var när vi sov.”

.....

Segelfartyget Krusenstern har anlänt till Tallinns hamn.

 

 

Men det gick inte riktigt bra. Massor av människor hade samlats i hamnen för att se fartyget segla in, men det hela drog ut på tiden. Bogserbåtar förde skeppet in i D-terminalen vid middagstid, flera timmar senare än väntat, men då var folk redan irriterade och sura. Många hade redan gått därifrån.

 

Allt var mycket festligt planerat: Mässingshorn och fyrverkerier. Men det var för sent. Det var mycket formalia innan fartyget fick tillåtelse att komma in i hamnen. Först fick bara journalister komma på fartyget först efter 2½ timme började den flera hundra meter långa kön släppas in.

.....

Baruto tog sin femte raka seger i dag.

Gisslan är fri!

Det är en glädjens dag i Estland. Utrikesminister Paet har rest till Libanon för att hämta de sju cyklisterna som togs som gisslan den 23 mars i år. De har fått skägg, men ser annars ut att må bra trots fångenskapen.

 

De befriade.

 

 

Utrikesministern på väg.

Det dröjer antagligen femtio år tills det blir offentligt vad som egentligen hände. Vi får inte veta vilka som hjälpte esterna för att få dem fria, men det låter som om det är Nato-länder. Kanske Frankrike och Storbritannien. President Ilves menar att de andra europeiska länderna har erfarenhet av gisslantagande,vilket Estland inte har. ”Vi har erfarenhet av annat….! Sa Ilves. Han tackar dem för att de höll sig vid liv och vid gott mod. Han tackar alla, inklusive UD, Säkerhetspolisen och alla andra som arbetat verkligen hårt för att lösa problemet. Han tackar bröderna i Nato.

En av fäderna till en i gisslan trodde att det kanske var så, att den nya regeringen i Libanon behövde en massa good will, och därför släppte dem. Den som lever får se.

…..

Jag läste Allt om Trädgård nr 15 december 2008. Den råkade bara ligga där jag satt. Jag hittade en artikel med rubriken "Sådan nation sådan odlare – allt du inte visste om odlarmentalitet. Skriven av Lena Israelsson

Artikeln börjar:

Det här kommer bli något av det mest fördomsfulla du läst på evigheter. Jag tänker nämligen uttala mig om folks kynne i olika kommer till den del av artikeln som intresserar mig mest:

Ryssar-finsmakare av högsta rang.

En annan osvensk syn är följande: Du står i en kö framför försäljare av frön eller plan5tor. I kön pågår en intensiv diskussion om fördelar och nackdelar med olika sorter. Tidighet, friskhet, härdighet, avkastning, smak, färg, form – allt är av betydelse.

Nej, sådant händer inte här. Men jag har stått i sådana köer i Estland och Ryssland.

… Förklaringen till denna skyhöga sortmedvetenhet är forna Sovjets historia. Innanför järnridån var man självförsörjande. Växtförädling var därför högt prioriterad, varenda lite stad hade en växtförädlingsstation. Ryssar och ester blev finsmakare och är det än i dag.

Jag har aldrig hört om växtförädlingsstationer i Sovjet. Däremot var våra estniska släktingar glada när vi kom med svenska fröer på 1990-talet. Jag kände mig tvungen att fråga Malle, som är intresserad av trädgårdar och odling. Och gissa vad! Jo, hon skrattade! Nej, det hade hon heller aldrig hört talas om. Seemnemaailm, den estniska fröfirman, som artikelförfattaren tycker bäst om av alla, de fanns. De arbetade och förädlade, men att det skulle finnas växtförädlingsstationer i varje småstad i Sovjetunionen ansåg hon bara vara trams.

”Ni måste förstå hur de var”, säger hon och Hanno fyller i: ”Den sovjetiska människan var en helt ny sort. De hade blivit fråntagna all initiativförmåga. På arbetet gjorde man bara vad man blev tillsagd. Cheferna på fabrikerna gick runt och instruerade alla hela tiden om vad arbetarna skulle göra. En est blev chef på en fabrik. Problemet var bara att han hade kvar lite grand av det europeiska tänkandet. Han började delegera. Resultatet blev att ingen gjorde någonting, och fabriken fick stänga.”

Och jag minns när en ung man från det kommunistiska Rumänien (han tillhörde landslaget i vattenpolo och hoppade av i Stockholm på 1980-talet)  berättade för mig, att det handlar bara om att gå till jobbet. Vad man sedan gjorde där, det hade inge betydelse. D.v.s. man gjorde ingenting.

En av de verkligt stora esterna (rent bokstavligt) Baruto har vunnit fem segrar i rad i Japan i den pågående kampen i Nagoya Basho.

 

Den store.

 

Hela Tallinn har i dag varit fylld av turister. I hamnen ligger nu sex stora kryssningsfartyg. Det är en bra dag för turismen i Tallinn och Kulturhuvudstadsåret.

 

 

Tallinn ovanifrån.

 

Hela Tallinn var fylld av turister.

 

 

Kryssningsfartyg, och dessutom de vanliga stora Tallinkbåtarna. Hamnen lever!

 

För övrigt har det äntligen regnat ordentligt i dag, åtminstone i vårt område.

Apropå det jag skrev i går om minoritetsspråken i Estland och Ryssland: När vi ringer till företag som svarar med en inspelad hälsning och instruktion, då kommer meddelandet först på etniska och sedan på ryska. Jag uppfattar det som om esterna vet, att om rysktalande snabbast ska förstå ett budskap, då säger man det på ryska. Tydligen har man inte gjort samma erfarenhet i Ryssland.

…..

 

 

Världens dåvarande ledare.

 

Läst i Populär Historia 5/2005.

Potsdamkonferensen.

Segrarmakterna ritar om kartan, Thomas Roth.

Den 17 juli 1945 möttes ledarna för USA, Sovjetunionen och Storbritannienför at besluta om framtiden. För att dela upp världen. De var Harry S Truman, Josef Stalin och Clement Attlee, som under konferensens gång efterträdde Churchill efter riksdagsval i Storbritannien, med respektive utrikesministrar.

Man enades om hur Tyskland skulle fungera och om krigsskadestånd (vilket till största delen skulle tillfalla Sovjet p.g.a. deras stora skador under kriget).

Stalin krävde dessutom mandat i Libyen, fri tillgång till Medelhavsområdet och internationalisering av Ruhrområdet. Stalin avvisade all inblandning från de allierade i Polen, Rumänien, Bulgarien och Ungen. (De allierade befann sig ju i Italien och Grekland) Det blev en kompromiss utarbetad av den amerikanske utrikesministern.

Stalin krävde också att alla de områden som tillhört tsarens välde mellan Östersjön och Svarta havet skulle bli ryska igen. Det blev förhandlingar om Polen, Ukraina som fick gränser ända till Karpaterna. Detta innebar att tolv miljoner tyska familjer drevs från sina hem och sin hembygd som varit tysk innan det tyska riket bildades.

Detta beskrivs med många meningar i artikeln. Sedan kommer en rad:

Frågan om de baltiska staternas anslutande till Sovjetunionen vållade inte mycket debatt.

Bara så. Ingen kommentar. Ingenting om gamla löften att alla stater som förlorat sin frihet under kriget skulle återfå den i fredsförhandlingarna efteråt. Hur många brydde sig egentligen om att dessa, flera miljoner, människor dömdes till slaveri?

Artikeln fortsätter, men jag slutar här.

.....

 

 

Minneshögtid i Viljandi. Man högtidighåller minnet av befrielsen från det sovjetiska helvetet 1941.

Simon Wiesenthalcentret  protesterar mot att det hölls en minnessamling med anledning av den tyska arméns marsch in i Estland för 70 år sedan. Centret menar att esterna förvränger historien och förolämpar offren för förintelsen i Estland.

Wiesenthalcentret uttryckte sin solidaritet med Estland judiska församlingen som informerade om händelsen och man uppmanade estniska politiska ledarna att offentligt fördöma detta initiativ och se till att offentliga medel inte används för att utföra en sådan festival.

Zuroff sade att om ester  tror att massmord på oskyldiga judar är en normal händelse passar  de antingen i fängelse eller på mentalsjukhus. "Det är mycket viktigt att Estlands ledare tydligt uttalar detta inte är en estnisk ideologi, och sådana initiativ aldrig kan stödjas av regeringen."

Postimees

Zuroff har aldrig ens försökt förstå vad esterna fick utstå under den första sovjetiska ockupationen 1940-1941. Inte Zuroff och inte så många andra heller. Problemet är stort, även om esterna själva vet att det inte är någon mening att få dem att förstå. Ondskan är Hitler. Punkt. Slut. Att det fanns en galning i Moskva utan mänskliga känslor, som utövade sin makt fullständigt hänsynslöst på ett sätt som jag nu inte kan finna ord för, det är totalt, fullständigt och absolut ointressant. Vad spelar det för roll att esterna mördades, deporterades och misshandlades både fysiskt och psykiskt? Ingenting. Inte ens i deras eget land ska de visa några känslor. Inte får de ha vilka skulpturer de vill, inte heller får de visa respekt för sitt eget folks öde. Är landet för litet? Är invånarna för få? Varför är det så här?

 

Dessutom: Stalin mördade fler judar i Estland än tyskarnas hantlangare gjorde!

Minoritetsspråken i Ryssland och Estland.

Från Postimees.

Utrikesministeriet har beställt en analys för att sammanställa och jämföra språkets ställning i lagar och förordningar i Estland och Ryssland. Analysen bekräftar att Ryssland under det senaste decenniet har skärpt sina språklagar  medan Estland har liberaliserat sina.

 

Till exempel måste alla annonser i Ryssland vara skrivna enbart på ryska, medan de i Estland kan vara översättningar av estnisk text till andra språk. I Lasnamäe t.ex är det absolut ingen mening att skicka ut reklam på enbart estniska, och det finns flera sådana områden.

 

I Ryssland finns allt registrerat på ryska, och de utdrag som medborgarna behöver skrivs endast på ryska. I Estland kan man få allt översatt till ryska eller engelska.

Tidigare kunde de nationella republikerna i Ryska federationen använda sitt modersmål i de allmänna domstolarna,  men är nu krävs i alla civila och administrativa sammanhang att det enbart förhandlas på ryska.

 

Estniska språklagen innehåller en mer detaljerad utformning av medborgarnas rättigheter än motsvarande lag i Ryssland.

För ryskt medborgarskap krävs att en i utlandet född eller statslös person skall klara en examen i ryska språket. De testas på kunskaper i läsning, skrivning och förmåga att lyssna, samt kunskap om konstitutionen i det ryska samhället. Dessa krav ligger på samma nivå som Estland kräver av lärare, sjuksköterskor och specialister med högre utbildning.

Ryssland har kallat en övergång till 60 procent estniskt tal i de (i Estland) ryska skolorna för  diskriminering. Men ryskspråkig gymnasieutbildning i Estland garanteras. I Ryssland däremot krävs att minoriteterna måste lära sig ryska.

Ryssland kompenserar inte för kostnaden det innebär att lära sig språket; estniska språkskolor  återbetalar alla utgifter till eleverna.

 

Alltså: Ryssland kräver en sak av andra länder, men gör något annat själva.

…..

Premia food, som tillverkar glass har ökat sin omsättning med 22 % under en sexmånadersperiod jämfört med samma period i fjol.

Och det beror på det varma vädret. När man i Sverige har sagt att regnområden kommer från Baltikum, då menar de inte norra Estland. Här har varit 38 grader i skuggan. Just nu har det verkligen regnat och luften känns både svalare och friskare.

…..

Jag råkade lyssna på radion för en tid sedan när president Ilves sa, att hans presidentlön är lägre än en grundskolelärares i USA.

I dag skriver Postimees att premiärminister Ansip tjänar mindre än många tjänstemän i EU. Däremot bidrar Estland till dessa tjänstemäns löner med avsevärda belopp.

 

23 928 st tjänstemän anställda direkt av Europeiska kommissionen tjänar ungefär mer än 71,500 pounds (€ 80.049), förmedlar Telegraph brittiska tankesmedjan Open Europe rapport.

 

Estlands premiärminister Andrus Ansip hade förra året € 64.130 i lön.  Open Europe har registrerat att 527.490 brittiska statstjänstemän tjänar mer än 79.800 €.

 

En talesman sade att kommissionen är mycket liten, men betjänar 500 miljoner europeiska medborgare. "Vi måste attrahera de bästa begåvningarna som kan arbeta på många språk, villig att flytta till ett annat land med sina familjer," sa han. Har vi hört det förr?

…..

När vi hörde hur grekiska taxiförare och andra inte betalar skatt tänkte jag på de små länderna, som Estland, som kämpar på för att klara sig på bästa sätt, hur de bidrar med stora summor som tas från landets medborgares skatteinbetalningar för att hjälpa Grekland. Jag har inte uppfattat något knorr här, men jag knorrar själv.

.....

En annan undersökning visar att Estland har den billigaste bensinen i EU med 1,2 Euro/liter  och Danmark den dyraste med 1,682 Euro/liter.

 

Boken har tre delar. Den första behandlar åren 1939 – 1967. ”De första mötena.”

Han beskriver bland annat en resa med Transsibiriska järnvägen 1958, under Sovjetunionen.

Det är någonting i det sibiriska landskapet som gör en vanmäktig, betryckt och skrämd. Framför allt det ofantliga, det gränslösa, den oceaniska oändligheten. Marken har inget slut, världen har ingen ände. … Människan är skapt för ett avstånd som hon kan tillryggalägga på en gång, under ett dagsverke.

Han reser ensam i en tvåmanskupé. Har ingen att tala med. Han reser mil efter mil. Allt är vitt.

En plågsam ensamhet. … Det finns inge att tala med. Man kan gå ut i korridoren. Och vad händer då? Alla kupéer är stängda, jag vet inte ens om det sitter någon där, det finns inget fönster att titta genom.

Så beskriver han hur människor han ändå kan råka möta i korridorerna undviker att svara honom på hans frågor. Han möter konduktören och frågar: ”Är det någon i de här kupéerna?” ”Det är olika det”, svarar han undvikande och försvinner. Andra svarar lika undvikande eller hummande. Inget rakt svar från någon. Vad beror det på?

Han menar att alla tänker så: Bäst att undvika frågor, för man vet aldrig hur man ska svara. Man kan lätt råka säga en dumhet. … Det värsta är att den som träffar en utlänning och utväxlar ett ord med honom, han är redan misstänkt, utpekad!

Det var den verkligheten de deporterade mötte i Sibirien. Vitt. Oerhört vitt. Iskyla. Slutna människor. Ingenstans att ta vägen. Misstänksamhet. Ondska. Tja, jag kan fortsätta hur länge som helst.

 

Nu något helt annat:

 

 

 

Stranden i Pärnu

 

Man räknar med att det i dag är 10 000 människor på stranden i Pärnu i dag.

Hur Lasnamäe kyrka fick sitt kors.

19.02.2011

 

Vid middagstid lyftes den nio och en halv meter höga och 3,2 ton tunga korset upp på kyrktornet på den nya ryskortodoxa kyrkan i Lasnamäe, den största förorten i Tallinn, som till stor del är bebodd av rysktalande. De kom inflyttande under ockupationstiden när esterna själva såg framför sig att få nya bostäder; men det  kom hela tiden ryssar från Ryssland med papper från Moskva att de hade rätt till en lägenhet i just de nybyggda husen i Lasnamäe.

Den här söndagen den 19 februari 2011 var köerna långa fram till kyrkan. Det var kallt men soligt och alla människor (rysk-ortodoxa) var skadeglada och förväntansfulla. Bussar kom fullastade, ändå tycktes de inte räcka till. På Narvavägen var det långa bilköer. Parkerade bilar så långt man kunde se. Kanske var det tio tusen ryssar som kommit. På torget framför kyrkan var det oerhört trångt. Två tält var uppställda för att servera te och kakor gratis till dem som ville ha.

Några minuter efter tolv anlände Tallinns borgmästare Edgar Savisaar och stiftelsens ryske  ordförande Andrei Pervozvannõi samt chefen för den ryska järnvägen Vladimir Jakunin, mannen som skänkt pengarna som bekostat detta beryktade kyrkbygge.(se min blogg 30.12 2010) De gick tyst genom folkmassan uppför trappan till kyrkan där många präster stod uppställda. Sedan hände ingenting under en lång tid. Publiken väntade tålmodigt. Några tullade redan på vodkaflaskorna.

Till slut började ceremonin, som firades tillsammans med den nye Metropoliten Cornelius. Savisaar  får ordet, han är tvåspråkig. Han uppmärksammar bidraget från Tallinns stadsfullmäktige till kyrkan. Därefter talar Jakunin som säger att han minns sin barndom i Estland, och förklarar sina motiv för att stödja utvecklingen av kyrkan. Han beklagar sina bristande kunskaper i estniska språket; han kan bara säga ett ord: ”tere”/goddag. Han får dock hänförande applåder från publiken. (De flesta av dem kan också bara ordet ”tere” på estniska.) Mycket starkare applåder än tvåspråkiga Savisaar fick efter sitt tal.

 

I högtalarna spelades religiösa sånger samtidigt som korset började lyftas. Publiken höjde sina händer med telefoner, och kameror.

Metropolit Cornelius gav en intervju i en TV-kanal. Utvalda företag fick komma in i kyrkan. Publiken började lämna i tysthet. Jakunin mötte journalisternas frågor på vägen från kyrkan och poserade villigt för fotografer.

En grupp demonstranter stod vid busshållplatsen med skyltar: "Nog med Savisaar!",  ”Viseringsförbud till Jakunin!" Och andra slagord.
Narvavägen fungerade som vanligt redan vid ettiden.
Människor rörde sig, solen sken, korset hängde fortfarande i kranen. När det hela är färdigt vet vi inte. Den som lever får se.

(fritt från Postimees)

 

 

Tänk er att sitta i Tallinn i en lummig trädgård med Östersjön straxt där borta. Just det har vi gjort i dag hos Riina och Einar. De har ett trähus, som var i en usel kondition när de fick tillbaka det för 20 år sedan. Nu är mycket gjort, men en hel del återstår. Att renovera ett trähus som stått utan att någon gjort några reparationer på femtio år. Varken ute eller inne, eller i trädgården heller förresten. Ja, vi har sett det själva, så vi vet.

Vet ni varför svenskar och framför allt ester inte har öppna "a" och inte öppnar munnen så mycket när vi talar? Riina hade frågat en språkvetare. Hon tycker att de spanska breda "a"-na är så mycket vackrare. Men då sa han: Det beror på kylan. Här uppe i norr vill man inte öppna munnen och släppa in kalluften när man pratar. Enkelt och självklart, eller hur.

En bra nyhet och en dålig nyhet:

Dålig först: Priserna på jordbruksprodukter har ökat, och kommer fortsätta att öka.

Bra nyhet: Estland är ett av få länder som gynnas av klimatförändringen när det gäller jordbruksprodukter. Det kommer bli billigare att producera i södra Estland, och det kommer då finnas utrymme för export.

 

Madonna kommer till Õllesummer i Tallinn i dag! Det ni!

 

Det talas om att Edgar Savisaar ska lämna sin post som partiledare för Keskerakond. Kanske han behåller jobbet som borgmästare i Tallinn. Vi får se. Och apropå Savisaar, så berättade Riina att Han helt varit emot ett fritt Estland ända tills sista minuten. När han förstod att det var frihet som stod för dörren ändrade han sig och blev en sann frihetskämpe. En fin karl, den där Edgar!

 

Jag tror jag har skrivit fel i min blogg. Hansadagarna är i Tartu. I Tallinn pågår just nu Medeltidsdagar!

 

 

Så här såg alla kvinnor i Estland ut på medeltiden.

 

 

 

 

En stupstock har man haft användning för många gånger i Estland.

 

Nu har man börjat förbereda rivningen av det stora bruna trähuset där människor, bl.a. Hannos pappa, torterades svårt i källaren under sovjettiden. Det har stått orört i alla dessa år. Ingen vill bo där, ingen har velat riva det. Huset har varit pestsmittat. I källaren finns hyllor och annat som var avsett för förvaring av trädgårdsprodukterna som de boende under de fria åren gjorde av allt som växte i de fina köksträdgårdarna. Där finns också texter på väggarna skrivna av dem som torterades och höll fängslade under de svåra åren. I alla byar och städer finns sådana källare. Nu ska detta speciella hus äntligen bort, efter 20 år, och kanske kan människor lägga dessa svåra minnen bakom sig. Vi får se.

 

Intressekonflikter uppstår då och då. Visst är det underbart med natur och alla vilda djur. Vi njuter av att se dem springa över åkrarna. Rådjur, rävar och harar ser vi då och då, och ropar på varandra så vi verkligen inte ska missa synen. Ekorrarna också förresten. Och så alla fåglarna. Men nu håller två harar på att äta upp blommorna i grannhusets trädgård. Först lägger Malle ner flera timmar varje dag för att skapa något riktigt vackert. Och sen kommer hararna och äter upp det. Nu har hon bestämt att hararna ska väck. De ska inte dö, men bort ska de. Och därefter blir de ett minne blott för oss.

 

 

Eestimaa laul.

 

En ny bok har kommit ut. Eestimaa laul. (Estlands sång), skriven av Enno Selirand och Elme Väljaste. Den berättar historien om vad som hände på Sångfestivalen 1988. Enno Selirand säger att ”det vi skriver om, är historia numera. Talen och sångerna utstrålar energi och gemenskap, och ibland är det nödvändigt att påminna det estniska folket om detta.”

 

Heinz Valk höll ett tal som innehöll de tröstande orden. ”En dag kommer vi att vinna ändå!” Han är nöjd med sitt framträdande och berättar att när han stod där framför alla dessa människor, då försvann all scenskräck. Ansvarig för sammanställningen var Margus Allikmaa, och han berättar: ”Att stå i mitten av den upphetsade människomassan och se att alla dessa människor tänker likadant och känner samma känslor! Det var häftigt. En mäktig känsla", säger Allikmaa .

 

Biblioteken har fått böcker för att lämna över till skoleleverna gratis. Vi andra får köpa den, och det måste vi verkligen göra!

Tack Riina för kommentaren. Det är verkligen roligt att få reaktion på skrivandet, och så positivt också. Vi kommer ses i Tallinn.

Vet ni att Sveriges skickligaste modellbåtsbyggare var en est från Mälarhöjden? Ants berättade just det. Mannen är pensionerad från Sjöhistoriska muséet nu och Ants minns inte hans namn.

I dagarna söker studenterna till universiteten. Ett nytt problem är att flera av de som skriver in sig på högskola sedan inte kommer. Ändå ökar studentantalet, och fler och fler utländska studenter börjar studera i Estland. Det är grannländernas elever framför allt, alltså även ryska elever. På grund av detta blir de engelskspråkiga kurserna fler.

…..

Infrastrukturen förbättras hela tiden. Vi ser det på vägarna, som breddas, asfalteras och får nya vägräcken hela tiden. I dag såg vi på Aktuaalne Kaamera att i Mäe invigdes en ny busstation för 140 bussar.

I Paide byggs en ny yrkesskola som bl.a. kommer ha utbildning i väghållning.

I Tallinn har politikerna infört en bestämmelse att husägarna är skyldiga att hålla husen rena från graffiti och klotter. Vi såg graffiti som var rena konsten, men naturligtvis vill man inte ha den på husväggarna. Husägarna är bittra eftersom det hela tiden kommer nytt när det gamla tas bort.

Sedan såg vi en fantastisk arbetsmaskin. Det är svårt att ge den en riktig beskrivning. Den ser ut som en stor kranbil, men den innehåller så mycket fler funktioner. En arm placeras runt ett träd. Den sågar av trädet och lyfter upp det och lägger det på plats. Den kan tippas nästan helt och ändå inte ramla, men arbeta. Jag har försökt hitta en bild på maskinen, men jag hittar det inte.

Postimees:

 

 

Statsminister Ansip på fest hos amerikanske ambassadören m. fru.

USA:s ambassadör Michael C. Bolt och hans hustru Hallie hade mottagning på ambassadens gård i går för att fira den 235:e självständighetsdagen.

Den 7 juli börjar Medeltidsdagarna i Tallinn. Det hoppas jag blir välbesökt. Jag återkommer till det.

Hur ska jag sammanfatta tre dagars jättefest med massor av sång och musik. Mycket nyskrivet, och allt var inte estniskt. Jag hörde t.ex. en indiansk folksång.

Vi såg hela sammanfattningen av ungdomsfestivalerna. De 18 tidigare. Det hela började 1962. Då var de absolut inte estniskt. Det var ungdomar från hela Unionen som uppträde med sina sånger. Det får plats över 30 000 sångare på scenen, och vid ett tillfälle  stod alla och sjöng en lovsång till Lenin. Moskva hade naturligtvis bestämt vad som fick och inte fick göras. I dag gör de som de själva vill, esterna. Och gör det bra.

Jag ska också tillägga, att est blir man när man kan språket hyfsat och är införstådd med den estniska kulturen och bor i Estland. Det är inte en uteslutande kultur, snarare en välkomnande. Så upplever jag det i mötet med ester. En kram kvinnor emellan när man ses är helt enligt mönstret.

I dag sjungs sången ”Mu isamaa on minu arm” (Min fadersland är mig kärt) bara en gång. Men fortfarande med stor känsla. Ända fram till 1987 sjöngs den många gånger på festivalerna. Långt in på natten. Varför skulle man sluta sjunga om fäderneslandet när det fanns en sång som Moskva inte förbjudit? Jag har berättat om när vi var på besök i Tallinn 1978 och gjorde ett besök på Sångfestivalplatsen. Vi fick se en inspelning från den senaste sångfestivalen där de sjöng just ”Mu isamaa…” Det var då tårarna bara rann utefter mina kinder. Jag drabbades verkligen av känslan i sången, kraften och längtan. När som helst kan de känslorna komma tillbaka, det var så starkt. Lika starkt som när Nilla tog min hand när vi var på middag hos Ants mammas kusin samma år. Hon hade varit i Sibirien och kom därifrån i sista stund för att överleva därför att hennes syster var en stor dansös på Bolsjojteatern, och hotade med att aldrig uppträda mer om inte hennes syster kom hem. Nilla hade också varit i Sverige med en kör på 1930-talet och lärt sig Sveriges nationalsång som de sjöng i Uppsala. Hon tog alltså min hand och sjöng just den sången för mig. Hon hade inte glömt den trots alla vedervärdigheter hon varit med om. Det var också oerhört starkt.

 

Dagens fest började med en parad, som vanligt. Den var fem kilometer lång, det är mycket varmt. Så först gick de drygt 34 000 människorna  en halvmil, och sedan ställde de sig på podiet och sjöng.

 

 

 

Först gick de alltså parad genom Tallinn.

Sedan kom de fram till en jättepublik.

Bland dem fanns naturligtvis presidenten med familj, och de flesta regeringsmedlemmarna också.

Jag skulle berätta om vargarna när Ants laddat ner bilderna från kameran, men det blir ju aldrig av, så nu får jag skriva ändå.

Annika berättade på lantmännens fest i lördags att hjortar och rådjur hade det besvärligt i vintras. Det var så mycket snö, att de hade svårt att få tag på mat och hitta skydd. De kom närmare husen och gömde sig under granhäckarna där det är snöfritt. Sedan kom vargarna. Närmare och närmare. Naturligtvis hittade de djuren under granarna och åt upp dem. Kvar fanns sedan bara huvudena, som de tydligen inte gillar. Annika hittade flera skallar i vintras.

Annikas får fick så många lamm att det blev för mycket jobb att sköta alla. Hon sålde några och måste nu tillbringa hela dagarna i fårens närhet. En granne kom en dag och var så förb… att han skrek av ilska. Hennes får hade ätit upp tulpanerna på hans tomt. Just då glömde han, att det inte var så länge sedan han själv hade får som åt upp lite av vaje hos grannar, och då kom de och skällde på honom. Så kan det gå.

Annika skriver själv en blogg, som ni måste läsa: http://annikamichelson.blogspot.com/

(se länkarna på första sidan)

Numera skriver hon bara på svenska (finlandssvenska) för vår skull. Annars behärskar hon många språk. Till och med det svåra språket danska talar hon. Läs om den sjuka baggen Aksel som tydligen blir lite bättre i alla fall. Se spännande videor. Det är också Estland!

Den 23 mars skrev hon om räven: En räv gjorde ett utfall mot fåren om morgonen. De sprang ca. 30 m undan, samlade sig i en flock och tittade på räven. Eventuellt lärde räven sina ungar hur ett anfall går till. Antagligen hade räven tagit ett får om hon behövt det som mat.

.....

 

Bilder från Dansfestivalen i Tallinn:

 

 

 

 

Och så tre bilder från en annan trevlig plats i Tallinn i dag: Jordgubbsfestivalen i Ülemiste:

 

 

 

Jag måste kommentera Vseviovs syn på stat och kultur, som jag skrev om i går. Hans syn är naturligtvis en följd av Estlands öde. Vad skiljer Estland från alla länder landet omges av? Kulturen och dess delar: språk, problemlösningar, traditioner. Trots att det förekommit flera försök att förryska folket har de lyckats behålla sin kultur. Jag gjorde en uppställning där de finsk-ugriska folken presenteras den 29 jan. i år. Några kulturer är på väg att försvinna, de uppslukas av Ryssland. Men flera finns kvar.

En tidning berättade i dag om vad man minns från den tidiga barndomen. Ett syskonpar som ska dansa på Ungdomens Dans- och Sångfestival i Tallinn i helgen berättade att de hade varit på folkdanser innan de var födda. Det kom de ihåg. Och det är självklart. De hörde dansmusiken redan i magen, och sedan kände de igen den när de hörde samma sånger och samma musik efter födseln, och den gav dem ro. Det kan man kalla att ge kulturen vidare till sina barn. Jag minns förresten när vi dansade folkdanser på gymnastiklektionerna i skolan. Jag älskade det. Den musiken betyder något speciellt för mig. Den känns trygg. Då var jag äldre förstås.

Vi fick se tidigare ungdomsfestivaler och sångfestivaler på TV. 1987 var det som ”den sjungande revolutionen” inträffade. Då sjöng de och grät samtidigt. Då hoppades de, men visste absolut inte hur fort det skulle gå. Fyra år senare var de ett fritt folk igen.

 

 

I kväll börjar alltså Ungdomsfestivalen. Det har varit genrep hela dagen och alla väntar med spänning på att det ska börja. Här är en härlig bildserie från genrepet.

http://www.postimees.ee/?g=4234&art=485994#149338

Tänk er över 12 000 ungdomar klädda i folkdräkter sjunga och dansa traditionella visor och folkdanser i Stockholm? Jag kan det inte. Men nu såg jag vanliga estniska ungdomar i TV, de sjöng med känsla och glädje. Det är en självklarhet att man ska delta. En ung flicka som intervjuades om hur hennes vänner som inte var med tänkte. ”Har man inte varit här kan mn inte föreställa sig vad man missat”, sa han glatt.

President Thomas Hendrik Ilves höll öppningstalet. Han såg ovanligt livad ut, och berättade att han har fyra önskningar i dag.

1.      Att vädret ska fortsätta att vara vackert!  Vill vi det? –Ja, ropade publiken.

2.      Att vi alla ska vara som en stor familj! Vill vi det? –Ja, ropade publiken.

3.      Att vi alla kommer tillbaka hit! (det var så många som försvann efter kriget, familjen Ilves t.ex.) Vill vi det? –Ja, ropade publiken.

4.      Detta ska vara den största och roligaste händelsen någonsin under alla Kulturhuvudstadsår i EU. Vill vi det? –Ja, ropade publiken!

Vi fick inte se några av danserna, det skulle ställas om kameror och sådant; vi får se på TV i morgon bitti istället. Och det ska vi göra.