April 29, 2012 Vargar har haft kalas i Albu kommun.
…..
"Ägaren har inte lyckats med stängslet, och det bör vara en varning för grannarna i området.” säger Vello Noorvel, Kõrvemaa jaktsällskap. “I allmänhet brukar vargar inte ge sig på får så här års. På hösten ska de lära sina ungar att jaga, och då är det mycket vanligare att får dödas.”
2008 råkade samma uppfödare ut för vargar. Då dog 11 får. De ekonomiska förluster som drabbar fåruppfödaren täcks av staten.
I Lettland finns en djurpark, Līgatne Park, där bor två björnar, som Estland väldigt gärna vill ha. Men den lettiske ministern har inte bestämt än om det blir så.
Vid transporten vill man använda helikopter. Man ska försökja söva björnarna i en bur, som sedan flyttas över i helikoptern. Frågan är om det finns någon helikopterförare som är van vid björntransport.
Björnarna visar nu stor oro, det är dags att para sig, och en honbjörn har redan lyckats smita från parken.
En annan björn skulle flyttas, och man skulle bedöva den, men björnen blev så uppskrämd och försökte fly. Då sköt man den istället och nu ska den stoppas upp och placeras på museum.
…..
Det är viktigt att det är kallt på första maj. Enligt de gamla spåmänniskorna blir det då varmt och vackert väder i sommar. Vi hörde just att det förväntas bli varmt på första maj. Jaha, då blir det kallt och regnigt alltså-
April 28, 2012 Rakvere är årets Skogshuvudstad i Estland.
Får man ha kulturellt samarbete med “Europas sista diktatur”? Esterna och vitryssarna har ett mycket intressant samarbete. Det är operasällskapen som har föreställningar på operascenerna i de båda länderna.
…..
Hur ska vi värdera varandra? Är vi verkligen lika mycket värda? Ska vi kräva samma beteende av alla människor? Nej, det kan vi inte; vi har olika kulturer, olika sätt att se på livet och verkligheten.
Ska vi acceptera att andra människor gör experiment av våra liv? Ska vi protestera när det experimenteras så kraftigt att just vår verklighet raseras totalt? Det som det kommunistiska experimentet utsatte en stor del av mänskligheten, för skall det bara tystas ner? Ska vi bara acceptera att människor, infrastruktur och hela livet raserades av det gigantiska experimentet, att hela stater tvingades att ta flera steg tillbaka i sin utveckling? Ja, att de fick lämna hela sin utveckling de arbetat fram av egen kraft, och ändå räckte det inte. Hela människovärdet försvann. Ska vi acceptera det utan en enda riktig kommentar. Ska vi låta det bli en parentes vi inte låtsas om utan göra som Göran Persson, svensk statsminister, åka till Lettland och skälla ut letterna för att de inte gjort upp med sin historia dvs. förintelsen av judar under den tyska ockupationen. Ska vi göra så och fullständigt ignorera att letterna decimerats och lidit under hård sovjetisk ockupation i femtio år!
Har vi verkligen rätt att anmärka på att esterna behandlade ryssarna illa? Gör de verkligen det, behandlar ryssarna illa alltså. Varför sa vi i så fall ingenting, inte ett ord, om att ryssarna behandlade esterna så fruktansvärt illa under ockupationen? Vad har vi för agenda för vem som får göra vad med vem? Är det något som är politiskt korrekt? Är vi så goda människor i vårt land, att vi har rätt att döma utan att ta reda på vad som egentligen händer och vad som verkligen har hänt.
Har vi rätt att säga vad vi vill i våra medier om andra folk?
“Ska vi hjälpa ett folk som har så fruktansvärda fängelser? (Aktuellt i början av 1990-talet om de fängelser som fanns kvar i Baltikum sedan ockupationen; tidigare sa man absolut inget om de sovjetiska fängelserna.)
Även en skandalfilm om förhållanden på de baltiska, sovjetiska, fängelserna. Bl.a. ondgjorde man sig över en lettisk kvinna som önskade att de som mördat hennes man, som var säkerhetsvakt, vid ett bankrån skulle dömas till döden.
Att se “Den sjungande revolutionen” påminner mig om min ungdoms (nazistiska) Österrike.” (Harry Schein i Dagens Nyheter.)
“Baltikum var mycket värre än tyskarna” (Ferenc Göndör om judeutrotningen i Sveriges skolor. Tusentals elever fick lära sig detta.)
“I Baltikum sitter judarna med packade väskor för att snabbt kunna fly.” (Sveriges Radio för några år sedan med bl.a. Per Ahlmark..) (Hur är det i Malmö just nu? Malmö i dag är värre än det någonsin har varit i de fria baltiska staterna. Ska någon baltisk statsminister komma och kräva att svenskarna ska göra upp med sin historia?)
Det finns så mycket mer. Så mycket, mycket mer.
I Tomas Nordegrens program nyligen tog man upp problemet med förintelsen i Baltikum. När de fick veta att det i det tyskockuperade Estland “bara” dödats ca 900 estniska judar förklarades det med att “det är ett så litet land.” Att det samtidigt dödats många, många fler ester var totalt ointressant. Människor värderas så olika.
Och nu hörde jag i radion att Sverige ska intressera sig för sina grannar i öst. Det tycker jag är mycket intressant. Mycket bra. Strålande! Men först måste den rätta historien om dessa länder berättas offentligt. Vi måste sudda ut alla lögner och “slappa sanningar” som vi förmedlat till alla i Sverige boende. Det finns så många felaktigheter som ligger som sanningar i våra ryggmärgar. Vem tar ansvar för det?
April 27, 2012 Minns ni det estniska kidnappningdramat förra året?
Minns ni det estniska kidnappningdramat förra året?
(Varför blev det stora bokstäver här? Jag har inte skrivit några. På min sida är det små bokstäver. Jättekonstigt.).....
Jag gick omkring och småpysslade, radion var på, den estniska, och så hörde jag att det pratades om Sverige. Då förstod jag, att denna veckas nyheter från Sverige avslutades med historien om mamman och dottern som fick upp sin tvist om vinstpengarna i rätten. Och så att fel Margareta Winberg kommit på stadshusets fest. Så nu vet esterna det också.April 26, 2012 Det finns många sådana här gamla hus på landsbyggden.
Hanno berättade tidigare också om livet på landet under tiderna före ockupationerna, att förutom att björksav var den estniske lantmannens dryck under sommaren, bestod huvudmåltiden av saltströmming. Trots att många bodde en bra bit från havet. Men sanningen är den, att den goda matjorden finns i inlandet, och de fiskande esterna behövde säd, så det blev naturligtvis byteshandel. Lantmannen tog några buntar råg med sig, spände på hästen och gav sig iväg mot havet, västerut. Där bytte han till sig strömming, som han saltade och hade därmed mat åt hela familjen.
En riktigt rolig sak, var att de som var livegna och bodde nära den stora sjön Peipus, de fick inskrivet i sitt avtal att de bara skulle behöva äta lax högst tre gånger i veckan. Känner vi igen historien? I Norrland ville man inte heller äta lax varje dag. Kanske kan vi förstå dem litegrand nu när det finns så himla mycket lax i affären och alla tjatar om hur nyttigt det är med Omega3, som det vimlar av i lax.
…..
Plötsligt förstod vi att okunskapen om Estland är mycket större än vi trodde. Sofia berättade om en väninnna som inte kunde förstå varför de skulle till Estland. "Varför åker ni dit? Där finns väl ingenting. Finns det vatten?"
Eller min väninna som jag ändå känt så länge. Hon sa. "Där bor det ju så många komunister."
Vi har ju försökt lära våra medmänniskor, men det behövs mycket mer. Därför kommer nu bilder från en biltur vi gjorde i dag.
Det här är en by som byggdes utanför Rakvere på 1980-talet. Inte vem som helst fick bo här. Antingen skulle man vara viktig kommunistpamp, idrottsman av rang eller kulturpersonlighet som skådespelare eller författare. Vägen in i området är inte helt lätt att hitta, och när man är där känner man sig som en inkräktare. Det är en sorts "gated community".
Många av villorna är enormt stora. Uppvärmning kostade så lite på den tiden. Några är helt orenoverade andra är riktigt fina. Vi vet inte alls vilka som bor däri dag
Det framgår inte av bilden hur stort huset är, tyvärr.
Utanför byn såg det annorlunda ut.
Det finns många sådana här gamla hus på landsbyggden. Här bor ingen, men så här ville den enkle bonden bo. På den tiden var huset välhållet.
Många har nu renoverat sitt bostadshus men kanske inte sin lada som ofta är en aning förfallen.
Det här var inga bilder från den vackra delen av Estland. Men vänta bara, det kommer!
April 25, 2012 Nu ska vi komma ihåg, att svält grasserade överallt och särskilt i Sibirien.
IKEA anklagas förskogsskövling.
Ikea bidrar till skövling av urskogar i Ryssland i jakten på virke till sina möbler, uppger SVT:s Uppdrag granskning.
En rubrik från DN i dag.Vi nämnde den för Hanno vid middagen i dag, och han fick sig ett gott skratt.
“Ni skulle se skogarna. Estland har stora skogar, men Ryssland...”
Ja, och jag skrev tidigare om de enorma skogarna som ingen tar hand om. Naturligtvis blir det urskog av dem. Ska vi bråka om urskogarna i Ryssland, då får vi nog tänka på att sluta avverka skog helt och hållet i Sverige.
…..
Nu ska ni få en gåta av mig:
Vad är taigans lag?
Jag svarar direkt.
Först bakgrundshistorien.
Hannos släkting var deporterad till ett fångläger i Sibirien. Han var alltså fånge. Han fick i uppdrag att odla kål åt lägret på en plats mellan två floder.
Nu ska vi komma ihåg, att svält grasserade överallt och särskilt i Sibirien. Hanno brukar säga att “Kommunismens första gäst heter Svält.”
Nåväl, släktingen fick upplysning om "taigans lag" av lägerchefen. Han fick först ett gevär i handen. Sedan sa chefen till sin fånge:
“Kom ihåg. Om det kommer någon i riktning mot dig, då ska han från långt håll ropa frågan: Får jag komma? Gör han inte det ska du skjuta ihjäl honom när du har honom på lämpligt avstånd.
Det är taigans lag.”
Den är lika solklar som kommunismens allmänna syn på människan. Den kommunism som fanns i det stora kommunistiska Sovjetunionen.
Vi sa just det när vi åkte från Rakvere i dag, att "Nu är det skydd mot dikena vid vägrenen. Vägarna är målade. Skyltar talar om vilken väg vi ska åka. Asfalterade gång- och cykelvägar löper parallellt med bilvägarna. Precis som i Sverige." Och där såg vi många rullskridskoåkare. Till och med markeringar för att vi ska hålla rätt asvstånd till framförvarande bil finns på vägen.
Hur såg det ut i Sovjetestland? Dåliga vägar. Ingenting som skyddade människorna. Människorna hade inget värde. Kom ihåg Lenins ord: Om bara 10 % lever efter världsrevolutionen, men alla är kommunister. Då har vi vunnit."
I Sverige säger man att familjen Gessen utvandrade från Sovjetunionen. (Jag skrev om M Gessen häromdagen.) Som om vem som helst bara kunde utvandra. Järnridån då? I själva verket betalade USA för varje jude som Sovjet släppte fri.
Malle har besökt en f.d. arbetskamrat som köptes fri/ utvandrade till Florida. Det gick till så här: Företaget fick veta att hon sökt utresetillstånd till USA. Därmed blev hon en totalt ignorerad person. Ingen skulle tilltala en människa som ville bort från paradiset. Dagen hon åkte var det en märklig stämning på arbetet. Ingen skulle gå och vinka av henne, gjorde någon det fick hon/han det jobbigt en lång tid framåt.
Malle berättade att hon levde ett härligt liv i solen numera, och att hon helst inte tänker på livet i Sovjetunionen. Hon är pensionär och kan njuta varje sekund.
.....
Nu samlar vi björksav. Det var den estniske lantarbetarens dryck hela sommaren. Den var viktig av hälsoskäl. Men den är också jättebra istället för vatten när man ska koka örtte.
April 24, 2012 Överallt och till och med hotellen hade vakthund som stod och vrålskällde.
Han pratade om tjuveri nu och tidigare, och berättade att under Estlands fria tid, den förra och den nuvarande, förekommer lite småstölder. I allmänhet inte så allvarliga. Under den sovjetiska tiden var det stölder hela tiden. Det stals så mycket att alla boende i eget hus skaffade sig vakthund. Polisen kom inte till privathus. (Man ansåg på den tiden att det var ett brott att stjäla från privatpersoner, men inte från staten eftersom staten hade stulit det mesta.)
Vi minns också vakthundarna. Överallt och till och med hotellen hade vakthund som stod och vrålskällde. Och jag har nog tidigare berättat om när vi skulle skriva in Anna med familj på gästhemmet i centrum. De gick in till receptionen medan jag promenerade runt huset för att titta lite. När jag svänger runt en gavel ser jag en stor hund resa sig upp och börja slkälla. Snabbt ser jag att han koppel är fäst nära där jag står, så här gäller det att springa!
Jag sprang som jag jag aldrig gjort förut och kom in i huset flämtande och trött. Ants frågade
“Vad är det? Vad har du nu gjort?”
“Det var en hund...”
När gästhemsägaren förstår säger han: “Ja, den ska man akta sig för!!”
Ibland är tjuven från trakten, ibland är de rumänska zigenare, men oftast är det människor från östra Estland. Här säger man rakt på sak att de är ryssar. Det är den erfarenheten man fått efter 50 års ockupation och tjugo år av frihet. I de allra flesta fallen kommer tjuvarna numera från Kohtla Järve-.området.
…..
87 % av den estniska befolkningen föredrar estnisk mat, estniska råvaror. I dag utgör livsmedel 3 % av den totala exporten, 400 miljoner Euro. Handelsminister Parts hoppas kunna öka den exporten och dessutom öka turismen när det blir allmänt känt vilken hög klass de estniska livsmedlen har.
…..
En stor artikel i Postimees handlar om att forskaren Jörgen Larsson vid Göteborgs universitet i en avhandling föreslår att föräldrar med små barn ska få arbetstiden sänkt till 35 timmar i veckan. De lever i en konstant stress för att hinna med och vid intervjuer med föräldrar har han kommit fram till att det här är den bästa lösningen.
Nu ska det bli intressant att se hur esterna kommenterar förslaget.
…..
Nu föreslår Putin att när han blir fungerande president den 7 maj ska han ersättas på posten som ordförande i partiet Enade Ryssland av Dimitrij Medvedev.
…..
Det var en annan intressant artikel häromdagen i Postimees. En skribent undrade om det inte är så, att Savisaar egentligen försöker åstadkomma en egen utbrytarstat. Den skulle bestå av Tallinn och östra Estland. 1. Han har en egen gratistidning, där det skrivs positivt om allt som partiet gör. 2. Han har en egen TV-kanal "Tallinn TV". 3. Han hade en egen skatt, som han numera inte får ta ut. 4. Han ger de rysktalande en ny kyrka, bekostad av en ryss, trots att de redan har flera stycken. 5. Han skapar fler och nya möjligheter att flirta med fr.a. den rysktalande befolkningen. Vi får hoppas att han inte lyckas, eller att skribenten har fel.
Säkerhetspolisen/Kapo har i sin årsbok angett misstänkta kollaboratörer, vilket har gjort att det blivit ett himla liv i Tallinn.
April 23, 2012 Masha är en modig kvinna.
Vaktlar.
Jag ber om ursäkt för att det blev så mycket skrivet i dag, men när jag var färdig visade Ants mig en recension, som jag bara måste publicera.
….
I lördagens SvD kunde vi faktiskt läsa hur Putin, världens rikaste man, skapade sin förmögenhet. Jan Blomgren intervjuar Masha Gessens om hennes roman “Mannen uten ansikte.”
Marina Salye/.../ var S:t Petersburgs mest populära politiker, men tackade nej till att bli stadsfullmäktiges ordförande. I stället fick Anatolij Sobtjak posten och han valde snabbt Vladimir Putin som med- hjälpare. Salye satt dock kvar i ledande ställning och såg hur Putin lade grunden till sin privata för- mögenhet.
Det här var i början av 1990- talet. I det nybildade Ryssland rådde kris i matförsörjningen, svält stod för dörren. Därför fick många städer tillstånd att exportera råvaror som olja, gas och diamanter till väst i utbyte mot mat. I S:t Petersburg ansvarade Putin för denna hantering. När varor exporterades men inga matvaror kom tillbaka tillsatte Salye en utredning.
Den nitiska Marina Salye hittade tolv kontrakt till ett värde av 92 miljoner dollar som Putin godkänt, men som inte gett staden någonting tillbaka. Totalt hade regeringen i Moskva gett S:t Petersburg tillstånd för export av varor för den enorma summan en miljard dollar. Motsvarande importvaror försvann dock på vägen till S:t Petersburg – med Putin som ansvarig!
Många undrade ju över vart Salye tog vägen efter att Putin blev president och det gick rykten att hon flyttat till Paris.
Men du lyckades spåra henne i Ryssland?
– Ingen i Kreml brydde sig om hennes kritiska granskning. Jag hittade henne efter stort sökande och tog kontakt, men det tog ett par år innan hon sade ja till ett möte. Samma kväll som jag fick klartecken satte jag mig i en bil. Reste tolv timmar i sträck och kom slutligen till en liten by med 26 hus, där det bodde sex personer och de hade 20 km till närmaste mataffär. Salye hade blivit hotad till livet i Moskva och gömde sig. Hon ville inte säga vem som hotat henne, om det var Putin eller någon i hans omgivning, berättar Gessen.
Salyes vittnesmål, stärkt av protokoll med Putins underskrift, är en pärla i boken. Det är ett av få tillfällen där Putin lämnat en blotta där det bevisligen går att knyta honom till allvarliga brott. Behandlingen av affärsmannen Michail Chodorkovskij tyder också på maktmissbruk. Han hade med internationell insyn förvandlat sitt oljebolag Yukos till Rysslands mest transparenta och framgångsrika företag och han hade öppet kritiserat Putin för korruption när han arresterades hösten 2003.
Masha är en modig kvinna. Hon är öppet lesbisk, lever ihop med en kvinna och de har tre barn.
Jan Blomgren undrar om hon inte är rädd för sin säkerhet? Många journalister har ju mördats i Ryssland.
“Kommer jag hem sent möter Darja mig vid bilen med vår hund och i övrigt går jag inte ut när det är mörkt. Visst är jag orolig ibland, framför allt för barnen. Men jag kan inte hejda mig när det gäller att påverka mitt lands framtid.”
Det var bara början. Sedan fängslades Chodorkovskij och hans företag beslagtogs. Blomgren säger:
Efter att Putin arresterat Rysslands rikaste man kunde ingen längre gå säker. Och genom att öppet plundra landets största privatägda företag hade Putin skaffat sig posten som gudfader i den maffiaklan som styrde landet. I likhet med andra maffiabossar samlade han ihop sin förmögenhet genom regelrätta stölder, som i fallet Yukos, svarar Gessen och upprepar därmed en del av sina tankar från boken.
Vi såg ett reportage i TV från en internatskola som Chodorkovskij skapat för fattiga flickor som far illa. Nu är det hans mamma som sköter det. Jag minns inte varifrån pengarna kommer nu när Yokus inte längre finns.
…..,
Så till operascenen. Hela recensionen från Huvudstadsbladet av Wilhelm Kvist. Det gäller ju en föreställning om Estland!
Gamla Aliide (Johanna Rusanen-Kartono) pressas av tidigare KGB-agenterna Koit Soasepp och Juha Riihimäki i Jüri Reinveres opera Utrensning.
OPERARECENSION: DET MEST ANGELÄGNA SOM SKRIVITS PÅ LÄNGE.
Jüri Reinvere: Utrensning
Musik och libretto av Jüri Reinvere efter en roman av Sofi Oksanen.
Jüri Reinveres Utrensning hör troligtvis till de mest angelägna operor som uruppförts på Nationaloperans scen. Och då avser jag inte specifikt verkets operakvaliteter, utan uttryckligen dess ämne och händelserna som utspelar sig på scenen.
Med berättelser om svek, förföljelser, utpressning och bitterhet, deportation, prostitution och splittrade familjer kommer verket nära betraktaren. Att allt dessutom utspelar sig i ett närbeläget land i modern tid ger berättelsen extra tyngd.
Det som Reinvere har skapat är ett koncentrerat verk där händelserna på scenen hela tiden står i centrum och musiken aldrig intar huvudrollen. Snarare finns musiken där som för att illustrera, accentuera och bära upp berättelsen.
När det gäller persongalleriet har lösningen med att dela upp Aliides roll på två personer, unga Aliide och gamla Aliide, varit en nödvändighet med tanke på sångarnas fysiska uthållighet. Lösningen är samtidigt ändå både intressant och välfungerande.
Uppdelningen gör det möjligt för Aliide att återge historiska händelser samtidigt som hon framför dem. Aliide kan också se sig själv i spegeln och konfronteras med sitt förflutna, något som Tiina Puumalainen nyttjar effektfullt i sin regi. Uppdelningen är ett effektivt sätt att gestalta de olika tidsnivåerna som finns i berättelsen. En uppfinningsrik scenografi och tidstypiska kostymer bidrar till helheten.
Krävande roller
I Reinveres opera fästs nästan större vikt vid huvudrollsinnehavarna som skådespelare än som sångare. Personerna är tydliga offer för de grymma samhällsapparater som existerade i Sovjet-Estland och det nya Estland efter järnridåns fall, och medan den unga Aliide är mestadels lyckligt ovetande om vad som komma skall, lider den gamla Aliide av uppenbar posttraumatisk stress.
Trots att ariorna och duetterna lyser med sin frånvaro, är sångstämmorna vokalt krävande både vad gäller omfång och struktur. Helena Juntunenär träffsäker i rollen som unga Aliide och får variera rösten på en mängd olika sätt, medan Johanna Rusanen-Kartano som gamla Aliide är speciellt stark som skådespelare. Niina Keitels röstligt och skådespelarmässigt snälla
uppenbarelse som Zara accentuerar rollen som offer, medan Hanna Rantala är härligt flickaktig som Ingel. Också herrarna är hängivna tolkar av sina roller, speciellt fäster jag mig vid Tuomas Katajalas karakteristiska Hans och Koit Soasepps och Petri Pussilas grymma uppenbarelser som Lavrent och Förhörsledaren.
Hand i hand
Musikaliskt följer volymen i orkestersatsen i stort sett intensiteten i berättelsen – med vissa markanta undantag, till exempel våldtäktsscenen i mitten av första akten som ackompanjeras av mjuk och mild musik med mörka undertoner, som för att accentuera det bisarra och lidelsefulla.
Jüri Reinvere som tidigare skapat flera radiofona verk involverar också vissa elektroakustiska inslag, som till exempel utdrag ur estnisk radio och olika surr. Orkesterklangen är allt från murrig och dov till tindrande klar, tidvis även skimrande och gnistrande, något som operaorkestern under ledning av Paul Mägi framhäver föredömligt väl.
Sluten på båda akterna hör till de tystaste som skrivits i operahistorien. I slutet av första akten gråter Zara lidelsefullt efter sin mormor och i slutet av andra akten tar den förbittrade Aliide farväl till jordelivet när hon bränner upp sitt hus. Slutet kan tolkas som en hänvisning till Brünnhildes farväl i slutet av Götterdämmerung, dock utan det patos och den naiva tro som förknippas med Brünnhilde.
I Utrensning blir bara gravljusen kvar på scenen. Och tystnaden efter att allt är sagt.
April 22, 2012 Mihkels Asta var mjölkerska i kolchosen.
Vart tog våren vägen? Jag måste ha missat den. Nu är det så varmt att jag måste gå in en stund för att svalka mig.
Inte bara vi är utomhus. I huset mitt emot ser vi att de städar och eldar skräp. Vi tror att det behövs.Mihkels Asta var mjölkerska i kolchosen. Hon hade helt anammat den kommunistiska synen på människovärdet. Det finns inte. Familjen ska bort. man ska ligga med den man har lust att ligga med. Hon var mycket aktiv när det gällde sexlivet i sin ungdom. Hon födde många barn med olika, tillfälliga kontakter. (Många barn placerades på barnhem under de här åren.) Det har berättats om en kvinna som hittade sin man i gödselstacken tillsammans med Asta.
När Hannos Malle introducerades i familjen och besökte deras bondgård i början av 1960-talet, då sa de andra till henne att hon skulle gå över till grannen och lämna över något. De såg väldigt luriga ut när de sa det. Malle gick. Hon var borta en kort stund, och kom sedan tillbaka. "Var du inne hos dem?" "Nej, jag var bara i ladan." Då gapskrattade alla. "Nej, du var inte i ladan. De bor så." Och så skrattade de igen. Hanno tyckte också att vi skulle se hur det ser ut hemma hos Asta, men jag klarade inte riktigt av att titta in hos dem då, så jag tror bara på hans ord. Det ser förskräckligt ut där inne, och har alltid gjort det.
Emellertid bestämde sig Asta för att gifta sig med Mihkel. Han flyttade in i huset och det blev flera barn. Flera pojkar och en flicka, Aire.
Aire var nog en normal flicka från början. Dock var föräldrarna grava alkoholister, och orena. De hade höns, ankor och hundar som sprang fritt ute och inne. De sköttes inte om på annat sätt än att de fick mat. Ingen har tagit någon av hundarna i sin famn. Ingen har klappat dem.
Aire fick ett jobb i kolchosaffären och skötte sig bra, Asta letade fram en bra man åt henne. Han var redan gift och hade barn, men det bekymrade inte Asta, utan hon lyckades få honom att ta sig an Aire och gifta sig med henne. De fick barn, men, men Aire började dricka efter några år. Hon drack allt mer, och drickandet tog över hennes liv. Hon fick sparken från affären, inte pga. supandet utan pga frånvaro. Mannen lämnade henne till slut och fick komma tillbaka till sin förra fru. Aire prostituerade sig. Hon måste ju tjäna pengar. Och förresten fick man ju barnbidrag som man kunde leva på, så hon såg till att hon var gravid med jämna mellanrum. När lägenheten som hon hyrde i ett Chrustjevska-hus, ett hus som var i behov av reparation innan det var färdigt, då flyttades de större barnen hem till sin mormor Asta och morfar Mihkel.
Innan Estland blev fritt. Fick Asta köpa det hus hon bott i så länge, det som kolchosen stal från ägaren som flytt 1944. Hon fick låna pengar av kolchosen till köpet. Nu betalar hon räntorna. Efter den betalningen är hela hennes pension slut.
Mihkel och pojkarna fick jobb med Hannos trädgård. Klippning, ansning och liote reparationer. Det föreföll som om alla var nöjda. Det som gav lite smolk var nog när vi hade så svårt att acceptera hur de arbetade. De hade nämligen timpenning. Att klippa en gräsmatta kan ta oerhört lång tid. Man måste sitta och vila. Gå ett varv. Hämta spriten ur busken där de gömt den. Dricka sprit. Röka en cigarett. Stå och vila. osv. osv. Vi sa att den som klipper vår gräsmatta får en fix summa i ersättning. Det kunde de inte acceptera. Det var en stor lönesänkning. Men vi upptäckte att det var bättre att anlita ett företag på orten att klippa gräset. Det var billigare. (Vi har råkat ut för en del sjukdomar, och har inte så mycket ork som förr.)
Grannfamiljen fick också gratis bada bastu hos Hanno, och det var faktiskt nödvändigt mecd tanke på deras allmänna hygien. Till en början fick de kläderockså, men sedan sa Asta att hon inte vill ha mer, och hon har aldrig sagt ordet "tack".
Ändå har de stulit sprit och ved när ingen sett dem. Kankse har de varit berusade när det hänt, men jag tror inte det. Jag såg ju den där gången när Hanno just åkt till Saku och Mihkel följde Asta till stora vägen. Sedan vände han om och gick upp på vår och Hannos uppfart. Han gick direkt till vedboden, skulle öppna dörren, men som tur var hade Hanno låst den. Mihkel gick hem då.
Nu är Mihkel sjuk. Han höll på att stryka med, men kom hem igen. Han får inte dricka och inte röka för doktorn, och Asta bevakar det noga. Hon måste ha hans pension. För några år sedan gick hon till Malle och frågade om hon kunde anmäla Mihkel för något så han deporterades till Sibirien. Det var så man kunde göra förr, men Malle försökte förklara att så gör man inte i det fria Estland. Nu är Asta ändå nöjd med att han är kvar. Som sagt, hon behöver pengarna.
Och kanske är det den unge M som varit inne i Hannos hus och stulit hans saker. Vi gissar att han druckit ordentligt på fredagskvällen och blev väl lite för glad och omdömeslös, det har hänt förr. Gick in i den delen av ladan där stegen stod, det visste han redan, och skyndade sig in i huset. Han visste ungefär var allt viktigt fanns. Tog det, ställde det bakom ladan och smög hem när vakten kom.
Nu sitter vi på verandan och och njuter i kvällssolen och hör hur någon sågar ved. Vi har sett kvinnor rensa i trädgården och bränna upp skräp. Det har vi aldrig sett tidigare. Kanske är det någon som är intresserad av att det blir lite ordning i det huset hos den familjen. Det vore positivt!
April 21, 2012 “Visst är de tjuvar, men de stjäl inte hos grannen!”
“Vem ringer mitt i natten?”
“Har det hänt barnen något?”
Jag gick upp. Svarade.
“Hallå”
En kvinnoröst sa något om G4S och jag sa bara “Oota”/Vänta och gav telefonen till Ants.
Det var vaktbolaget som ville att han skulle gå över till bondgården. Någon hade tagit sig in i Hannos hus genom ett köksfönster. En stege var uppställd mot det fönster där G4S:s märke var uppklistrat.
Efter en stund gick jag upp tittade ut och såg konturerna av maffiga poliser där borta och billjus bröt mörkret.
Det dröjde säkert en timme innan Ants var tillbaka.
Vakten var på väg till Porkuni när larmet gick. Han var här efter åtta minuter säger han, men tjuvarna har hunnit stjäla datorn, TV:n, borren som vi skulle ta med oss till Tallinn och en gammal laptop. På åtta minuter! Och dessutom hade han/de hunnit försvinna, berättade han. Men vad som var extra intressant var, att nu väntade de två poliserna, som kom tjugo minuter efter larmet, på kriminalpolisen! De ringer när Ants måste komma tillbaka.
Vi pratade lite om det som hänt. Det låter inte som romer den här gången. Det är bara värdesaker som stulits. De har inte länsat allt, och dessutom: Vem visste att Hanno lämnade bondgården i morse? Självklart tänkte vi på de närmaste grtannarna. Den unge mannen som bor där med sina morföräldrar har gjort inbrott förr.
Nu är Mihkel sjuk. Han hålls vid liv för att Asta behöver hans pension, men han kan inte gå ut, han är för svag. Vi ser honom inte längre.
Poliserna lämnade stället efter två timmar när kriminalpolisen kommit. Han var civilklädd.
Han gick igenom allt som hänt. Antecknade och gick runt och tittade. Sedan upplöstes sällskapet. Ants fick komma hem och sova.
Efternatten var lugn. Vi somnade om. Vaknade och skulle just gå och göra ordning vår frukost när det knackade på dörren. Det var polisen igen. De bad Ants komma. De hade hittat en del av stöldgodset bakom ladan! Det var inga bilburna tjuvar som varit här. I natt hade de spekulerat om flyktbilen hade åkt över åkrarna, eftersom vakten inte mött någon bil. I dag kunde de se att det inte fanns några bilspår. De synade trädgården noga, körde fram till den väg som bara Mihkels familj använder. Jag kikade ut genom köksfönstret och såg när de sakta och noggrannt undersökte den vägen. Ingen i Mihkels hus kunde undgå att se dem där de gick med sina reflexvästar på sig.
Då startades en bil borta vid huset. Jag undrade vad som skulle hända. Men poliserna lät bilen köra förbi dem och föraren stannade inte för att fråga om det hänt något eftersom poliserna var där. Om det stod två poliser på min uppfart skulle jag alldeles säkert fråga dem vad som hänt. Det är jag alldeles säker på.
Nu har alla åkt. Området är lugnt. Bara svalorna kvittrar och flyger över husen.
April 20, 2012 Tänk den unge est som vann över Kasparov!!
Det var Niinistös första statsbesök och det gick alltså traditionsenligt till Sverige. Att det andra kommer att gå till Estland och inte till Kreml är nytt. Ett slags resepolitisk markering.
Jag menar att vi ska samarbeta, vi som bor i länderna runt Östersjön. Vi som känner igen oss i varandras kultur, kanske inte i språket, men i alla fall...
Dock läste jag i Postimees för några dagar sedan att det Nordisk-Baltiska samarbetet betyder för mycket extraarbete och för många extra sammanträden när EU redan kräver så mycket. Det är i Litauen man har sagt så. Jag kan faktiskt förstå dem. Litauen är det landet i den konstellationen som skiljer ut sig mest. Det är landet med en kultur som inte är så nordisk. Intressant.
…..
Att Putin är den rikaste personen i världen kan vi läsa i Postimees i dag. Hur har han blivit det? Genom hårt arbete?
Kvällen avslutades med att jag såg en TV-intervju med Garri Kasparov, den tidigare schackvärldsmästaren, som är på besök i Estland. I går spelade han schack mot fjorton estniska ungdomar. Samtidigt. Han gjorde ett drag, snabbt vidare till nästa bräde, gjorde ett drag o.s.v. Han vann tretton av matcherna. Men tänk den unge est som vann över Kasparov!!
I Intervjun berättade han om schack, spelet och motståndare. Vad som krävs av en schackmästare i världsklass mm. En av hans motståndare var Anatolij Karpov, som också var världsmästare i schack, Han var också en av presidentkandidaterna vid det ryska valet 2007 men försvann i tysthet efter Medvedevs seger. Han har tydligen varit utomlands. “Det är en klar risk för mig att återvända till Ryssland, men den risken måste man ta.”
April 19, 2012 “Och blir det bara 10 % av människorna kvar, men alla är kommunister, då har jag vunnit!”
I dag höll hon ett anförande om sin uppväxt och det språk hon fått där hemma. Föräldrarna talade två olika dialekter, och det innär att det språkligt fanns flera olikheter i hemmet.
Programmet fortsatte med en gymmnasist som hade gjort en undersökning om hur hennes skolkamrater uppfattar gamla uttryck. Det var många missförstånd av den gamla estniskan och ibland rent dråpliga resultat hon kom fram till, och jag är säker på att det skulle fungera likadant i Sverige. Språken förändras.
Därefter planterade Mari Tarand en ek på platsen där alla pristagare planterat sin ek under åren. En flickkör från skolan sjöng sånger om det estniska pråket.
April 18, 2012 “Den som tycker annorlunda är inte värd att leva.” -Lenins ord.
…..
På vägen till Rakvere finns en åker som är halvt fylld med smältvatten. Vi for förbi och såg ett tjugotal svanar simma i den tillfälliga sjön. Men det mest fantastiska var att på torra land gick tusentals gäss omkring. Det var en syn!
Storkarna har kommit, och jag tror att de redan lagt ägg. I boet vid Rakverevägen såg vi ett litet vitt huvud sticka upp när vi for till Rakvere, på hemvägen stod en stork i boet och matade honan. Det är absolut inget tvivel. Visserligen skiftar vädret, temperaturen går upp och ner, men våren är absolut här!
…..
När jag var på biblioteket senast såg jag en bok om Lenin och tänkte att det är nog bäst att jag läser ordentligt om honom också. Jag började i går, och slogs av att en liknande berättelse skulle någon kunna skriva am Breivik, massmördaren i Norge. Båda upplevde att de måste ta itu med landets problem. Ingen annan har lyckats. Lenin ska ha reagerat mot att makten under tsartiden inte tog hänsyn till människoliv, men det gjorde verkligen inte han heller. Han uppmanade sin män att döda. “Den som tycker annorlunda är inte värd att leva.”
Vad var det Lenin ville ändra på? Och vad blev resultatet?
Författaren skriver:
Den ryska staten var en alldeles ogenerad polisstat. /../ Under två årtionden före den ryska revolutionen beräknas tsarens hemliga polis, Ochranan, ha sysselsatt mellan 35 000 och 40 000 rapportörer.
Resultatet:
När Sovjetunionen föll, då var flera miljoner människor rapporteringsskyldiga till KGB. Sovjetunionen var en alldeles ogenerad polisstat, helt enkelt.
Författaren skriver:
Ryssland var ett klassamhälle, men också ett ståndssamhälle långt efter att resten av Europa avskaffat ståndsprivilegiet.
Resultatet: Sovjetunionen var ett rike där de allra flesta av dem som tillhört de besuttna i tsarryssland var mördade, deporterade eller i bästa fall hade flytt landet. Arbetarklassen hade inte fått det bättre. Den nya överklassen, makten, levde ett helt annat liv än den vanliga människan. De hade datjor på landsbyggden och levde sina liv i ett stort överflöd.
Själv minns jag 1978 när vi åkte taxi i Tallinn på natten. Plötsligt saktade bilen in. Den körde mycket sakta i ungefär tio minuter. Sedan ökade den farten igen. Orsaken var att det bodde partimedlemmar där som inte fick bli störda. När vi lämnade Tallinn var det absolut förbjudet för vanliga människor att gå ut på kajen och vinka av sina gäster. Iställer stod vakter och hundar med munkorgar som bevakade vad esterna gjorde. Den enda som gick ut på kajen var en kommunistpamp som stod och hinkade öl och pratade allt högre tills fartyget försvann ut på havet..
Författaren skriver: När man undersökte tusentals tryckeriarbetare i Moskva 1908 visade det sig att bara 5,5 % hade egen bostad, 38 % sov i hörn och kojor.
Resultatet:
I Estland var en av de första stora förändringarna att det kom främlingar inflyttande i lägenheterna. Liia Lethmaa, den stora ballerinan med Leninmedalj, var fruktansvärt rädd för att fel person skulle få veta att en son flyttat hemifrån. Då skulle någon främling ha rätt att flytta in i deras villa i Nõmme. Precis så som det var i Ants föräldrahem i Tallinn, där två främmande familjer flyttade in i var sitt rum i lägenheten.
Ett annat resultat av Sovjetpolitiken var dessa tortyrkammare som fanns i alla städer och byar. Vår vän Turid har i sitt barndomshem haft besök av norska vänner till föräldrarna, som berättat om den fruktansvärda tortyr de blev utsatta för under förhör av nazisterna. Hon kunde absolut inte tro att några andra människor kunde utföra något liknande. Men det går. Det kan människorna i de ockuperade länderna berätta om. I Väike Maarja har man behållit den tortyrkällare som kommunisterna använde vid förhören, med inskriptioner, kulhål och allt. Man anmäler sitt intresse till museet bara, så får man komma och titta.
Jag får se hur långt jag läser i boken, kanske jag återkommer. Det känns bara så tröstlöst att läsa en bok som berättar om hur bra Lenin var, när han var en massmördare som med sin politik ödelade så många miljoner människors liv. Alla utan undantag som tar sig den rätten är verkligen inte något att beundra!
Visst vill vi alla leva. Visst vill vi inte dö för att någon främmande människa råkar tycka att vi ska göra det. Vi lever i ett rättssamhälle. Måtte vi alltid få göra det!
April 17, 2012 “Varför lär de sig inte hur man ska leva i det nya landet?”
Det är roligt att vara där, hon har klippt oss några år nu och vi är mycket nöjda. Hon var liten när Estland blev fritt 1991, så hon har inte några egna minnen av Sovjetunionen. Det ska man nog komma ihåg när hon säger att det är självklart att ryssarna i Estland självklart ska lära sig estniska. (esterna tvingades att lära sig ryska under ockupationen; de var absolut tvungna att lära sig den nya kulturen, och straffades mycket hårt om de utövade sin egen kultur.)
Hon har en uppfattning om Sverige som är intressant. Min uppfattning är ju att när man kommer till ett land, då tar man reda på hur folk beter sig där. Det är till och med det som är riktigt intressant.
…..
Jag hittade en uppsats skriven av Caroline Adlercreutz och Ane Kongo:
Malmö Högskola LÄRARUTBILDNINGEN Barn Unga Samhälle (BUS)
Examensarbete, 15 högskolepoäng
I barninstitutionernas barndom
En jämförande studie av förskolan i Estland och Sverige på 1800- talet.
De frågor som vi med vårt arbete vill behandla är:
1. När inrättades de första barninstitutionerna i Estland och i Sverige?
2. Varför bildades barninstitutionerna, vad var de till för och hur har de sett ut?
3. Vilka var de tidigaste pedagogerna och vilka var deras grundtankar om barn?
Vi har valt att belysa tre pedagoger då vi finner att deras grundtankar och syn på barn har varit inflytelserika i både Estland och Sverige. Dessa pedagoger är Pestalozzi, Owen och Fröbel.
Pestalozzi, Owen och Fröbel var alla inspirerade av Jean-Jacques Rousseaus (1712- 1778) tankar om människonaturen. Rousseau ansåg att människan i grunden är god. Rousseau menade vidare att barn har rätt till barndomen, rätt till att vara barn samt skall bli respekterad för sin egen natur (Signert, 2000:64). (min understrykning)
Johann H. Pestalozzi (1746-1827) föddes i Zürich. utvecklas. Hans ledmotiv var ”det man själv har gjort kommer man ihåg hela livet”. Samtidigt som han förstod vikten av föräldrars omvårdnad av barn, så insåg han att om det går miste om lyckan av kärlek, måste barn få denna på annat sätt. Om det misslyckas kan detta nämligen leda till brottslighet och andra svårigheter i livet. Engdahl menar att Pestalozzi hade tre mål för uppfostran och de var: att fängsla barnets uppmärksamhet, öva omdömesförmågan och att ”höja hjärtat mot ädlare känslor”.
Robert Owen (1771- 1858) föddes i England. Han ansåg att barnen var offer för industrialismens framfart och på det viset försökte han hjälpa arbetarna till bättre levnadsförhållanden och kortare arbetstid.
År 1816 grundade han ”Institut för karaktärsdaning”, där barn mellan två och sex år var välkomna. Syftet var att lära barnen ömsesidig vänlighet och annat som ansågs vara nyttigt och som de kunde förstå. Han ville att barnen skulle komma till institutet redan när de började gå, för att lära sig goda vanor och skilja på rätt och orätt. Owens huvudprincip var att barn ska vara glada, trivas och fostras utan aga.
Friedrich Fröbel (1782-1852) föddes i Tyskland. Fröbel menade enligt Signert (2000:73) att om barn lever i samklang med naturen, leker och upplever med alla sina sinnen skulle de som människa utveckla alla sina inneboende anlag.
Kindergarten symboliserar allt som Fröbel ville ge barnen, hans mål med sina idéer var att utbilda fria, tänkande människor. Verksamheten skulle vara ett komplement till hemmet då han ansåg det vara så viktigt att ingenting kunde ersätta det.
Orsaken till att barninstitutioner upprättades var att föräldrarna arbetade i industrin, och barnen lämnades ensamma i hemmen med en del tragiska olyckor som följd. Detta gäller både Sverige och Estland.
Småbarnsskolan
Småbarnsskolan utvecklades i England. ”Småbarnsskolan liknades vid blomman dit barnen flög som ett bi för att hämta honung under den tid då föräldrarna ändå inte kunde ta hand om dem”.
I Stockholm startade den första förskolan 1836. Dess syfte var att i god kristen miljö ge barn i åldrarna 2-7 år uppfostran, sund föda, frisk luft och omvårdnad som ledde till ett bättre hälsotillstånd bland barnen. I småbarnsskolan fick barnen undervisning i bl. a. läsning, räkning, religion och musik. Lektionerna varvades med lek och måltider. Några år senare öppnades småbarnsskolan även i Göteborg.
I Estland startade den första privata barninstitutionen 1840, av initiativtagare Baronessan Elisabeth von Uexküll. Pojkar och flickor i åldrarna 2-3 år från fattiga familjer var accepterade där.
”Väikelastekool” (småbarnsskolan) grundad av diakonissor öppnades 1860 i Tallinn. I undervisningen läste man bibeltexter, katekesen och sjöng kyrkliga sånger. Barnen var tvungna att lära sig läsa från sex års ålder. Ryska och tyska var viktiga språk att kunna och handarbeten var en väsentlig del i undervisningen.
Den första barnkrubban öppnades 1854 på Kungsholmen i Stockholm, där man tog hand om barn i åldrarna 2-6 år. Motiveringen till barnkrubban var att det fanns ett socialt hjälpbehov. Ändamålet var att influera sedlighet och ordning. Den hade en fast dagordning och hade som innehåll återkommande moment som tvättning, rengöring och vädring, då fokus lades på att bekämpa smuts, ohyra och de sjukdomar som ofta följde. Den hade även inslag av fri lek utomhus.
I Estland har det funnits barnkrubbor och dessa låg i anslutning till fabriker där arbetarna kunde lämna sina barn.
Det första institutet som kallades ”kindergarten” grundades i Estland 1862 av Hjälpföreningen och hette ”Estlands kindergarten av understödsförening”. Huvuduppgiften var att se efter barn men dock fick barnen lära sig handarbeten av olika slag, religionslära och läsning. Leken ansågs som slöseri av tid. De första som grundade förskolor var oftast tyska privatpersoner eller tyska föreningar.
I slutet av 1800 talet öppnades flera barnträdgårdar, som i t ex Tallinn, Pärnu och Sindi, då Estland blev mer industrialiserat.
En av de allra första ”kindergarten” grundades 1896 i Stockholm. Syftet var att ge barn mellan 3-7 år uppfostran och sysselsättning under några timmar varje dag, denna var avgiftsbelagd och riktades sig mot vad som kom att kallas för ”bättre mans barn”. I borgliga hem fanns det inte något behov av tillsyn eller heldagsfostran då barnens mödrar var hemma, det fanns istället ett behov av en mer pedagogisk verksamhet som stimulerade barns utveckling. I kindergarten använde man dyrbart material, medan man i krubborna fick nöja sig med enklare och billigare material.
Jämförelse av barninstitutionerna i Estland och Sverige.
Småbarnsskolan
Vi kan se att religionen var en viktig faktor i småbarnsskolan i de respektive länderna då barnen uppfostrades i en god kristen miljö genom att läsa bibeltexter, katekesen samt sjunga kyrkliga sånger.
Att religionen har tagit stor plats i undervisningen kan vi se som en koppling mellan det estniska och svenska småbarnsskolan.
I den svenska småbarnsskolan lades enligt Westberg (2008) mycket vikt på barnens hälsa, de skulle tvättas, få frisk luft, sund föda och omvårdnad. Detta är inget vi kan se i den estniska småbarnsskolan men däremot lades stor vikt vid att barnen skulle lära sig handarbeten av olika slag. Även i den svenska småbarnsskolan fanns det inslag av handarbeten, men vi kan inte se att den var av lika stor vikt som i den estniska småbarnsskolan.
Leken har haft olika betydelser i de respektive länderna. I Sverige fick man springa och leka fritt ute, medan man i Estland fick gå i gåsmarsch två och två under lärarens uppsyn. Fröbel var enligt Signert en stor förespråkare för den fria leken. Men hur fri den leken han talar om var är man inte säker på, då de rörelselekar han visade fram var mycket konstruerade och ledda. Owen förespråkade vikten av sång och lek både ute och inne, för att genom det lära barnen samarbete.
Barnkrubban
Den första barnkrubban öppnades på Kungsholmen i Stockholm 1854 av Magnus Huss. Denna form av förskola har funnits i Estland och det fanns i anslutning till fabriker där förvärvsarbetarna kunde lämna sina barn, men vi har inte fått fram någon ytterligare fakta kring hur man arbetade där.
Holmlund skriver om verksamhetens mål och metoder som man arbetade med på Kungsholmens barnkrubba. Här kan vi läsa: ”I krubban måste råda ordning i allt, dock utan stryk och stränghet...”. Vi kan se att Owen har varit inspiratör då hans mål var att man skulle uppfostra barn utan aga. Vidare kan vi läsa om hur man skulle behandla barnen på Kungsholmens barnkrubba: ”... genom vänliga rättelser; det vänjes att dagligen behandlas ömt...” I det här citatet kommer Owens syn på barn fram ännu mer då han ansåg att det var viktigt att lära barnen ömsesidig vänlighet.
Kindergarten
Estland startade sin kindergarten 34 år innan Sverige vilket kan bero på att de första småbarnsskolorna som grundades i Estland öppnades av tyska medborgare. Det i sin tur ledde till att det fanns en bättre förbindelse till Fröbel och hans teorier. Småbarnsskolorna ändrade då namn till kindergarten.
Lärarinnorna i Estland hade i uppgift att se efter barn. De lärde barnen handarbeten, religionslära samt läsning. Här kan vi se att de blivit inspirerade av Fröbel då han talade mycket om att barn ska använda sina händer. Han var troende och ansåg att kunskapen var något yttre givet av Gud och han poängterade vikten av läsning. I Sverige arbetade man efter Fröbelgåvorna (pedagogiska leksaker som består av skilda geometriska kroppar), som Fröbel utvecklade för att utveckla det sensoriska och motoriska hos barnet, för att genom det ge stimulans åt en mer pedagogisk verksamhet. Vad vi har läst i vår empiri kan vi inte se att Estland använt sig av Fröbelgåvorna i sin verksamhet under den tidsepok som vi tittat på. Den började inte användas förrän C. H. Niggol skrev en bok 1921 som hette ”Kasvatus enne kooli” (Uppfostran innan skolan). Boken ger en översikt om förskolebarns mentala utveckling, lekteorier, leksaker och de krav man ställer på barn samt metodiken för lekens organisering. Niggol var en stor beundrare av Fröbels uppfostransidéer och genom honom kom barnträdgårdarna att använda Fröbels praktiska arbetssystem.
I den estniska kindergarten ansåg man leken vara onödig. Detta är helt emot det som Fröbel har sagt om leken, han ansåg att barnen genom leken visar sitt rätta jag och att de skulle leka mycket, då barn genom lek och fria aktiviteter utvecklas. Lek är inte det iakttagbara som barnet gör, utan det sätt att uppleva tingen, ”den är högst allvarlig och har djup betydelse”. Vi förmodar att de i den svenska kindergarten låtit barnen leka både fritt och under pedagogisk ledning, då man jobbat efter fröbelläran.
Barninstitutionerna i Estland måste också ha vänt sig till esternas barn, eftersom många ester
April 16, 2012 De fick vässa nålarna en gång i veckan för att kunna genomföra blodgivningen.
Hanno berättade om den unge mjölnaren Peep som bodde straxt utanför Väike Maarja under den första fria tiden. Nu måste vi komma ihåg och försöka förstå att kommunisterna ansåg att alla duktiga människor måste bort. Alltså blev den här mannen deporterad till Sibirien när landet ockuperades. Hans kvarn stals då av kolchosen. En annan man, som inte visste hur man sköter en kvarn sattes på jobbet att mala mjöl av den säd som trots allt växte på åkrarna.
Efter Stalins död kom den duktige mjölnaren Peep tillbaka från Sibirien. Han fick inte tillbaka någonting, naturligtvis, varken kvarnen eller jobbet. Han kunde dock se hur den nye arbetade, och försökte säga att han gjorde fel. Varje dag sa han något om att det fanns ett bättre sätt att arbeta på.
Det här gillade inte folket på kolchosen En kapitalist ska inte komma och spela märkvärdig!
En dag hittades han död. Någon hade förgiftat honom. Mordet undersöktes aldrig.
…..
Det pågår just nu en sångtävling bland rysk-estniska barn. De sjunger sånger på estniska skrivna av den estniske kompositören Raimond Valgre. Det är ett bar sätt för dem att lära sig estniska, och estniska barn är med i körerna för att det ska bli rätt uttal. Mycket positivt. (Det var Raimond Valgre som hade det speciella jobbet i lägret i Sibirien att hugga av de pelare som bildades när bajset frös på utedasset för att lägerfolket skulle kunna fortsätta att bajsa.)
…..
Estniske och ryske kulturministrarna har skrivit under ett nytt avtal om samarbete. “Det här är ett av få avtal som fungerar mellan våra länder, sa den estniske ministern. Det fungerar dessutom alldeles utmärkt.“
“Estniska körer är kända över hela världen,” sa den ryske.
…..
Estlands Post har också stora problem. Det är för få som använder sig av postens tjänster numera. I Viisu har man post och bibliotek tillsammans, och det fungerar ganska bra.
…..
April 15, 2012 Det är verkligen underbart med alla olika ljud från fåglarna.
April 14, 2012 Hur ska det kontrolleras vad de ryska lärarna lär ut?
Ryska ambassaden i Tallinn protesterar mot Estlands utrikesministeriums uppgifter som publicerade på fredagen om Tallinns vice borgmästares vänskap med den ryske diplomaten Yuri Tsvetkov. Ryska ambassaden säger att allt är "falska uppgifter". De säger också att detta kommer ha både allvarlig och negativ inverkan på de estniska-ryska förbindelserna.
Det Kapo/säkerhetspolisen har sagt är att de här två männen umgås så mycket att det kan vara farligt.
Mihhail Kölvarti
Den ryska ambassaden hänvisar till att Säkerhetspolisen hade uppgifter om att Tsvetkov har använt otillåten påverkan på Tallinns biträdande stadsdirektör Mihhail Kõlvarti.
"I inget annat demokratiskt land betraktas sådana kontakter som fientlig handling utan är förenligt med deras diplomatiska status", sade den ryska ambassaden.
Kapo bekräftar att det ryska utbildningssystemet och bevarandet av det ryska språket särställning i grannländerna är en del av förryskningspolitiken och därmed rysk prioritering."I detta sammanhang är det anmärkningsvärt Kõlvarti i både offentliga och hemliga kontakter med den ryske diplomaten Yuri Tsvetkov använder sitt inflytande", skrev den hemliga polisen i sin nyligen publicerade bok och publicerade bilderna där man ser hur Kõlvarti lämnade över estniska historieböcker till Tsvetkov för att de ska översättas till ryska och granskas av Moskva.Vi vet så väl att den ryska historieundervisningen skiljer sig väsentligt från den i västvärlden. Vem ska ha rätt till Estlands historia? Eleverna i Estland, ska de verkligen lära sig två olika sanningar? Eller ska ryska skolorna tvingas gå över till den västliga sanningen? Hur ska det kontrolleras vad de ryska lärarna lär ut? Tallinns vice borgmästare har själv en helt rysk uppväxt. Hans far är est, hans mor är koreanska. De träffades i Sibirien, dit båda var deporterade av sitt respektive land. De stannade kvar i området och barnen blev ryska, med ryska lojaliteter.
Kan författarna till boken "Hot, identitet och historiebruk" tänka sig vad det betyder för ett land att en människa med andra lojaliteter får makt i landet? I Riga är borgmästaren ryss, i Tallinn är alltså vice borgmästaren ryss.
April 13, 2012 Jag är ett fan av Estland från Finland.
.....
Apropå Pärnu är det lustigt med namnen som är så lika i Estland och Finland. Vi har Aibolands/Åbolands skärgård. Pärno/Pärnå, Võru/Vörå och det finns säkert fler. Jag ska leta.
.....
Utanför ett gammalt hotell på Saremaa ligger en sälunge och solar sig. Den bara är där, och är jättesöt. Den är döpt till Moses.
.....
En orkester från Vitryssland är nu på besök i Estland, och det roliga är att de spelar estnisk musik. De fick frågan hur det är att leva i Vitryssland. “Tror ni att alla är brottslingar? Vi lever helt normala liv.”
.....
En finsk man har varit inne på många timmars förhör i Ryssland. Han tog vattenprover i en rysk flod som är full med fosfater. Det sårade myndigheterna, så han fick lämna kvar sin dator och bötfälldes.
.....
Alexander Stubb, Finlands utrikeshandelsminister ska vara kröniklör i Postimees i en månad, och han skriver bl.a. Jag är ett fan av Estland från Finland. Jag har besökt landet dussintals gånger, första gången för tjugo år sedan. Och då var jag, förresten, nykter.
April 12, 2012 De ryska skolorna i Estland lär ut den ryska sanningen om vad som hänt.
Problemet återstår: de ryska skolorna har fortfarande sina egna böcker och lär ut den ryska sanningen om vad som hänt.
1. Estlands var ej ockuperat.
2. Inga deportationer ägde rum.
3. Människorna lämnade sina hem med alla sina ägodelar för en ny framtid i Sibirien.
Tre medlemmar av Keskerakond, Savisaars parti, menar att det är självklart att detta är normal historieundervisning. En av dem är Tallinns vice borgmästare Mihail Kölvart, rysk härstamning. Han förstår inte problemet.
Kapochefen/Säkerhetspolisens chef svarar då, att det är hemskt tråkigt att han inte förstår, men hur kan han då ha en så tung post i landet?
April 11, 2012 Försvarsdepartementets byggnad är nu en låst borg
Enligt färska rapporter är det helt snöfritt i Tallinn nu, och här på landet kommer allt mer av det gröna på tomten fram. Tyvärr också sorkhålen, som vi aldrig förut sett på vår gräsmatta.
.....
Under söndagen och måndagen kördes WC-tävlingar i holländska Valkenwaard. Det var den första deltävlingen för MX1-förare. Från Estland tävlades i MX1-, MX2- och MX3- klasserna, två av de tävlande var från Lääne Virumaa/Väst-Viru län.
I MX3 startade Indrek Mägi (Kawasaki, Saku MK) och kom på en tjugonde plats.
"Jag är mycket glad över att min satsning har fungerat.", säger Indrek Mägi. "Det här första loppet visar att de förberedelser jag gjort under vintern var till fullo riktiga. Det har inte blivit så mycket tränande på bana, så det ska nog bli bättre. Allt är möjligt; jag arbetar hårt och tror att de verkliga resultaten kommer. "
April 10, 2012 Putin säger att Estland aldrig var ockuperat. De gick frivilligt in i unionen 1940.
Estlands centralbank har beslutat att en fjärdedel vinsten förs över till statsbudgeten. Först var centralbankens styrelse emot det, men finansminister Jürgen Ligi insisterade. Och så blev det.
Vi hittade en gammal inspelning på Youtube där Putin för det första säger att Estland aldrig var ockuperat. De gick frivilligt in i unionen 1940, och när Sovjet tog över igen 1944, då kan man inte säga att de ockuperade, eftersom de bara tog tillbaka sitt eget land. Det gamla vanliga struntpratet alltså.
Sedan säger han också att Estland och Ryssland kommit överens i gränsfrågan, och avtalet ska strax skrivas under. Det är fortfarande inte undertecknat.
Estlands err dvs radio- och TV-bolag har nu åter utsett Margus Allikmaa till chef. Han skulle egentligen avgått efter 5 år, men när man synat alla ansökningar, då återstod bara Allikmaa som kandidat till jobbet.
"Det här är ett företag med adrenalinstyrka", sade han i Aktuaalne kaamera i dag. "Mina första år i err handlade om att skapa ett fungerande samarbete av radion och tv:n, och det krävde mycket arbete och mycket tänkande. Men jag ser nu att det konstaterats i en undersökning att folkets förtroende för vad som sägs i err är mycket stort. Man litar på oss." Företaget har blivit kritiserat för ett det är "Reformierakonds röst", alltså regeringspartiets röst. Den kritiken förstår Allikmaa överhuvudtaget inte.
Vi har noterat att det är samma reportrar i radio och TV. Både utrikes- och inrikesreportrar. En av Aktuaalne Kaameras programpresentatörer hör man i olika program, inte bara Nyheter, på radion. Det är ju ovanligt för oss.
Aktuaalne Kaamera berättade att en man letat småflickor i dag och försökt få in dem i sin bil, och en flicka följde verkligen med honom. Problemet är att ingen liten flicka anmälts som försvunnen. Man ber alla se sfter om de inte saknar någon...
Ett bra arbete har utförts då man slagit all vass som fick växa fritt under ockupationsåren. Därmed har man fått ett rikare liv för fåglar och fiskar samt för lantbruket.
Slutligen: Lady Gaga med fler kommer till Tasllinn i juli och håller konsert!
April 9, 2012 I dag meddelar åtta medlemmar i Keskerakond/ Centerpartiet, Edgar Savisaars parti, att de lämnar partiet.
I dag meddelar åtta medlemmar i Keskerakond/ Centerpartiet, Edgar Savisaars parti, att de lämnar partiet.
De har gjort ett uttalande där de eäger att de inte kan stanna kvar i ett parti som alla andra partier vägrar samarbeta med. Det är åtta viktiga ledamöter i EU, riksdagen och i kommunalpolitiken som avgår.
Det har gjorts en enkät bland Tallinnbor, där det frågades om vilket parti de skulle rösta på om det var val i dag. 25 % skulle rösta på Keskerakond. Men om inget parti vill gå i koallition med dem, då mister de makten i Tallinn i alla fall. Savisaar vill inte förstå var problemet ligger. Han menar att de här åtta går ur partiet för att de förlorade en omröstning i en partikongress tidigare, och att de är stötta för det.
Siiri Oviir som sitter i EU säger däremot att Savisaar inte har förstått att förhållanden förändrats och att partiet måste se det och rätta sin poliktik efter allt det nya, och därför går det inte att fortsätta i parttet. Alla åtta sitter kvar på sina poster.
Det är sorgligt att Edgar Savisaar som var med i frigörelsearbetet under 1980-talet, inte känner sin roll. Och som jag sagt tidigare: han arbetade för Estlands frihet, men vill nu ha ett nära samarbete med Ryssland. Ett Ryssland som bara har oljan som sin egentliga inkomstkälla, och ökar sina militära utgifter väsentligt. Estland har ju lyckats bättre med sin industri och sina företag. Snart blir det väl som det var för Sovjetunionen. De behöver de skickligare esterna.
Jag ska försöka mig på ett snyggare inlägg i morgon!
April 8, 2012 Första gången gården nämndes var 1323.
Första gången gården nämndes var 1323.
Gården har haft många ägare i olika tider, Under 1500-talet hette ägaren Gilsenite. 1871 såldes gården av Karl von Hunnius till familjen till von Hunniuse, som ägde herrgården fram till 1939.
Förmodligen byggdes herrgården ut under 13- och 1400talen från att bara vara bostad till vasallslott. Det var ett starkt fäste under det livländska kriget och skyddades från förstörelse. Under 1600-talet byggdes runt de dubbla herrgårdsbyggnaderna en tillbyggnad i renässansstil, och gården blev som ett litet medeltida slott.
I dag är Kiltsi praktiskt taget den enda i renässansstil av herrgårdarna i Estland.
Efter att den ryska armén under andra världskriget brände byggnaden 1993 låg herrgården i spillror.
Norge har betalat renoveringen av Kiltsi och fem andra gårdar i närheten. Nu är byggnaderna klara, men norrmännen har avsatt pengar i en ny fond för att man ska kunna skapa ett innehåll i byggnaderna. Och det är just det som Madis arbetat med. Adam Johan von Krusenstern levde och dog i herrgården. Han var rysk-tysk-baltisk geograf, sjömilitär, upptäcktsresande och baron. Under tre år från 1803 till 1806 genomförde han på tsarens order den första ryska världsomseglingen. Därefter ritade han den första kartan över Stilla Havet.
Det här är alltså ett historiskt viktigt arbete Krusenstern utförde, och Madis menar att det ska vara grunden för ett Museum för Kartor, som skulle inrymmas i herrgården. Den första utställningen skulle innehålla kartor från den här tiden, början av 1800-talet. Sedan har Madis massor av andra förslag till utställningar med "kartor" som grund. Detta skulle eäkert locka turister, och vi känner definitivt att vi skulle besöka muséet många gånger. Nu gäller det bara att Madis får alla andra att inse att han idé är fruktbar.Vi har träffat två av Krusensterns efterkommande, och fått boken om baronen som gåva. De tillhör den släkten som i Sverige heter von Krusenstierna. De har släktträffar och med medlemmarna som bor över en stor del av världen. Och det roliga är då, att Kiltsi är en mittpunkt. Även S.T Petersburg har en viss betydelse. En staty över Krusensterna är rest där.April 6, 2012 Det absolut enklaste sättet att tillaga pasha
Här kommer det absolut enklaste sättet att tillaga pasha, som är ett måste i den estniska ortodoxa världen. Jag har andra recept också, men det här är så enkelt, att "vem som helst" kan göra den. Jag hittade receptet i Postimees.
Från butik måste köpas:
1600 g ostkaka med russin
1 litet pkt Smör
10 ägg
300 g vispgrädde
Flagad mandel
Sukater 1 eller 2 pkt
2 citroner
Socker, vanillin
Förberedelser:
Ostmassa, smör, ägg, socker, grädde blandas och upphettas tills det bildas bubblor-
Tillsätt saft av 2 citroner.
Kyl i 45 minuter
Hälla allt genom ett såll fylld med gasväv
Placerad över natten i kylen
Nästa dag, tippa upp den och dekorera kakan med mandelspån och sukat
.....
Snart har jag en egen dator igen, då ska ni få höraom tjejgruppen som skakat Ryssland och fått viktiga ester att reagera och bli osams.
De utförde en utmanande dans framför ikonostasen i en kyrka i Moskva. Hela det religiösa Ryssland (och därmed Putin).skakades, och flickorna hålls tillsvidare i förvar. President Ilves har låtit meddela att han anser att man inte ska ställa dem inför domstol, men Estlands ärkebiskop Poder ser mycket allvarligt på kränkningen av kyrkans heliga rum.
April 5, 2012 Dels föds för få barn, dels flyttar unga människor till andra länder
April 4, 2012 Det är intressant att läsa om vad som skapar ett ”folk”, en identitet.
Hot, identitet och historiebruk av Staffan Lundblad m.fl.
En bok med bäst före-datum. Det är intressant att se att redan på 10 år kan en bok bli för gammal. Jag hittade boken och kände att jag borde läsa den. Det gäller de baltiska folkens hotbild, verklig eller inte. Frågan är intressant. Dock behandlar boken de första tio åren av den nya friheten för de baltiska folken, och den är skriven med svenska glasögon, och är inte längre aktuell.
Jag har redan boken på min litteraturlista, men jag minns inte vad jag läste tidigare…
Det är intressant att läsa om vad som skapar ett ”folk”, en identitet.
Identitet får människorna genom: territorium och nation genom språk, tradition och historia som tillsammans skapar kulturen. Identitet och suveränitet är det viktigaste kittet för att hålla ihop en stat.
Han menar också att ”ju starkare betoning av den egna identiteten inom den nationella gruppen, desto större benägenhet att utmåla grupper utanför den egna medborgargruppen som ett hot. Då tänker jag på Hitler och antisemitismen. Jag lärde mig i skolan att Hitler behövde ena folket, och då behövde han en uttalad fiende och därför hände det som hände, sa min lärare, och det stämmer ju enligt den här teorin. Men fortsättningen på identitetsfrågan skriver författaren så här: En mer utvecklad identitet inom en nation är, menar identitetsteoretiker, däremot hälsosam för individer. Alltså: ju starkare betoning av identitet inom den egna gruppen, men dessutom med hänvisning till ett vidare territoriellt och kulturellt område, desto mindre benägenhet att karaktärisera grupper utanför den egna medborgargruppen som ett hot. Här kan man säga att EU räddar oss. Eftersom vi har en europeisk identitet, kan vi arbeta även på vår nationella identitet utan att skapa oro för andra. Jag skulle vilja att vi kunde tänka så i Sverige.
Nationalisten utvecklar ofta sin identitet samförstånd med andra.
Lundberg menar att den som har ansvaret för historiebeskrivningen har kontroll över makten. Där har vi ett problem för esterna. Ryssarna har en egen historieskrivning, och talar ofta om de ryssar som lever utanför den ryska gränsen. Putin hävdar att ryssarna måste se till de i Estland boende ryssarnas välbefinnande. (jfr Sudettyskarna)
Jag kanske ska nämna också att det som Lundberg verkligen undersöker och vill hitta svaret på, det är varför så många som 78 % av esterna under våren år 2000 anser att Ryssland utgör ett hot mot Estlands fred och säkerhet. Han tycker att det är märkligt att inte esterna tänker som svenskar och andra, att det inte längre finns något hot därifrån. Och jag minns när jag läste Vladislav Savics bok ”Vladimir Putin och rysskräcken” att han kritiserade svenskarna för att de inte förstått det heller.
Men nu esterna: När de förklarade sig självständiga 1991 skulle de på nytt leva som sammanhållet folk. De hade levt i en främmande kultur med tvingande påbud, som förändrade nästan allt för dem. Kvinna på torget i Tallinn i Lasse Holmqvists program sa: ”När vi var fria förra gången då var vi en helt annan sorts människor. Det kommer ta tid för oss att bli sådana igen.” Ja, det var mycket som måste förändras. Tänkesätt, vanor och livsstil. Det fantastiska är att de kommit så långt under dessa drygt tjugo år som gått. I början var det svårt för ester och utlandsester att förstå varandra, att kunna lita på varandra, men jag upplever det som att nu fungerar det. Det fungerar mycket bra för oss.
Så till frågan: varför såg så många ester Ryssland som ett hot år 2000?
När det gäller historien och identitetssökandet glömmer Lundblad att esterna verkligen hade tillhört den ryska sfären länge, och rent erfarenhetsmässigt vet de att de har en annan, en egen kultur. De vet helt säkert att ryssarnas löften kan man inte lita på. Moskva serverade lögner till alla. De lovade och försäkrade en sak och gjorde sedan tvärtom. Så gjorde de mot sina egna landsmän, de baltiska folken, finnarna som emigrerade till Ingermanland m.fl. Ja alla! Helt klart visste de hur människor vill leva och lovade dem just detta. Sedan när allt var för sent, då gjorde de just de förändringar som de lovat att inte göra. De kollektiviserade jordbruket, de bestämde vilka som skulle ha makten, de fria valen försvann etc. Att esterna inte i första hand som ett fritt folk ville samarbeta med sina f.d. ockupanter är definitivt helt naturligt.
Att Estland på grund av svag egen identitet gärna ser Ryssland som en fiende och ett hot, vittnar bara om författarens okunskap. Kanske okunskap om framtiden...
Dessutom har vi sett att deras hotbild var realistisk. Moskva har lagt sig i esternas inrikespolitik. Flera gånger. 2007 ville de ha en bestämd man som premiärminister i Estland, Edgar Savisaar, och satte därmed igång bråket som fick namnet Bronsnatten. Ordföranden i ryska duman tog sig till och med in i estniska riksdagen och skrek att de skulle avgå dörför att de förnedrat alla genom att flytta en staty! De smutskastar esterna oavbrutet och beklagar de ”stackars ryssar” som måste bo där och bli behandlade så illa. Trots alklt finns det många ryssar, däribland den unge Metlev, som har vågat opponera sig mot ryssarna, och därmed blivit illa behandlad av dem.
Ryssarna lär ut andra historiska sanningar än det vi i Väst anser vara sant, och därmed får ryssar en felaktig uppfattning om skeden i historien. Att andra Världskriget började enligt ryssarna först 1941 när Hitler angrep Sovjet är en sådan händelse.
Om en månad är det parlamentsval i Georgien. Ryssland har just nu militäta övningar vid Georgiens gräns.
Lundblad skriver i sin slutsats: Betoningen av en europeisk och nordatlantisk tillhörighet tycks ha gått hand i hand med behovet av att tona ner oförrätter i det förflutna under Sovjettiden, samtidigt som den officiella hotbilden har anpassats till en västeuropeisk säkerhetspolitisk vokabulär. Man kan gissa att Nato- och EU-medlemskap har gett ett nytt lugn. Georgien är inte där än, och de har därför haft ett krig med Ryssland och förlorat en del av sitt territorium. (Mart Laar) Nato, EU och Euron ger esterna ett stärkt skydd.
April 3, 2012 Några böcker som behandlar Europas moderna historia.
Även i Estland diskuteras löner. Det har framkommit att chefen för Estonian Air har fyra gånger så hög lön som landets president.
President Toomas Hendrik Ilves, tjänade förra året sammanlagt 102,853 euro, varav lön 60,603 euro (80,941 dollar)
Vad tjänar hans bröder och systrar i världen?
För USA: s president Barack Obama (född i 1961, gift, två barn) är den årliga lönen 1,293,877 euro (1,728,096 dollar),
Permanente ordföranden för Europeiska rådet, Herman Van Rompuy (född 1947, gift, fyra barn) är den årliga lönen 381,040 euro (508,916 dollar).
Jag minns när presidenten sa i något program att en lågstadielärare i USA har högre lön än Estlands president.
…..
Estlands största bolag för vindkraftpark ”Freenergy", "Vardar Eurus energi” och ”Nelja Energi ” går samman och koncentrerar sig på Nelja Energis planer och deras större effektivitet.
Samgåendet kommer att skapa ett energibolag som äger 100 procent av Estlands, Lettlands och Litauens vindkraftparker och företagets tillgångar uppgår till 335 miljoner euro.
"Under de kommande åren kommer vi att investera 150 miljoner euro i förnybar energi i de baltiska staterna, plus investeringskostnader för en havsbaserad vindkraftspark", säger företagets direktör Martin Grus
Estland planerar att bygga färdig av de pågående landbaserade vindkraftverken i Aseri, Paldiski, Kunda och Hanila, samt havsvindkraftverk i nordväst. Grus sade att dessutom byggs två vindkraftsparker i Litauen och Lettland, och en av två planerade biogasanläggningar byggs i Estland
…..
Argo Ideon.
I Postimees skriver Argo Ideon, politik- och handelsanalytiker om några böcker som behandlar Europas moderna historia. Estlands historia, det som man naturligtvis vill ha bespeglat i världshistorien har han studerat i dessa böcker.
1. Timothy Snyder «Veremaad: Euroopa Hitleri ja Stalini vahel» («Bloodlands: Europe between Hitler and Stalin», 2010)
Snyder beskriver i detalj hur både nazisterna, kommunisterna organiserade massakrer, men bygger inte sin framställning på att nazisterna var de värsta förövarna och att vi därför måste fokusera på dem. Istället berättar Snyder hur år av krig förändrade den Östeuropa geografiska regionen under åren 1933-1945, då både Tyskland och Sovjetunionen var ansvariga för massmord. Enligt hans beräkningar dödades enligt politiska beslut från de båda stormakterna ca 14 miljoner människor.
Snyder berättar också i detalj om de fruktansvärda nazistiska dödslägren där judar dödades med systematisk grymhet, men påpekar också att de flesta av tidens offer aldrig var i något koncentrationsläger (han skiljer på de tyska koncentrationslägren - där det var möjligt att överleva- och dödslägren). Något mer än hälften av de 14 miljonerna som dog svalt ihjäl.
Författaren noterar också att i början av kriget, 1939, hade den nazistiska regimen dödat cirka tio tusen personer, men den sovjetiska ledaren Josef Stalin hade redan svultit ihjäl miljontals människor och skjutit ihjäl mer än en halv miljon. (Vi har fler vittnesmål om detta, bl.a. i programmet
Snyder ger inte den vanliga ryska versionen av hungersnöden i Ryssland och Ukraina under 1930-talets första år av hungersnöden (Holodomor). De förklarar det med missväxt och ekonomisk kris. Han visar istället att Stalin var medveten om att bönder svalt och att en målmedveten politik med relativt enkla åtgärder skulle kunnat förhindra ett stort antal dödsfall i Ukraina. (Vi har fler bevis för detta, bl.a. i programmet som jag ska återkomma till senare om Sovjetunionens upplösning, och boken ”Den röda resan: Stalins Sovjet bakom kulisserna” / Ignas J.-Scheynius
Dessutom beskriver han hur Stalin under 1939 gav order om att massmörda polacker, som dog främst på grund av att de var polacker. I mindre skala gäller detta också ester.
Detta är grundläggande arbete som hjälper oss att förstå 1990-talets totalitära regimer och därmed ger oss den fulla omfattningen av övergreppen.
2. Michael Burleigh «Moral Combat: A History of World War II»
Den engelska historikern Michael Burleigh har gett ut en bok, "Moral Combat", som är välskriven med god detaljrikedom.
Bokens har som uppgift att lösa moraliska dilemman i världshistorien. Den täcker alla krigsskådeplatser. Här är dock berättelsen om Sovjetunionen och den fruktansvärda terrorn mycket sparsamt redovisad.
I denna bok ser vi inte någon egentlig kritik över händelserna i Sovjetunionen eftersom boken inte genomlyser frågan om krigsförbrytelser förorsakade av kommunismen. Dessa brott förtjänar inte samma moraliska synvinkel, åtminstone inte en så grundlig genomgång av civilbefolkningens öden, som gisslan i det ockuperade Frankrike, eller den norska motståndsrörelsen som beskrivs grundligt.
3. Ian Kershaw«Saatuslikud valikud. Kümme otsust, mis muutsid maailma»
(«Fateful Choices: Ten Decisions That Changed the World, 1940–1941», 2007)
Förra året utgavs på estniska den brittiske historikern Ian Kershaw "Ödesdigra val". En est som skummar igenom boken ser genast att Andra världskriget finns den i Östeuropa och den estniska läsarens synvinkel, desto mer udda faktum: i de tio besluten under andra världskriget ingår inte Molotov-Ribbentroppakten 1939, när ryssarna och tyskarna delade Europa och gav Adolf Hitler fria händer att störta hela Europa ut i ett världskrig. Dessutom: Det var ju ett verkligen ödesdigert beslut för Stalin som togs i juni 1941 då Hitler invaderade Sovjetunionen, som in te heller nämns.
4. Norman Davies «Euroopa sõjas 1939–1945. Lihtsat võitu ei ole» («Europe at War 1939–1945: No Simple Victory», 2006)
Ett bra exempel ur estnisk synvinkel på behandling av historien om andra världskriget, finns i kompletteringen av "Blodsländer” i Norman Davies bok "Europa i krig". Den skrevs när Europarådets parlamentariska församling och Europarådet diskuterade huruvida den totalitära kommunismen begått några brott. Boken är mycketet väl balanserad och beskriver väl Östeuropas lidande.
Margus Laidre, estnisk historiker, poängterar att det måste finnas förståelse i västerländsk litteratur för båda sidor som kämpade i historien. Kunskapen om alla brott måste förbättras. "Baserat både på den estniska och den europeiska historien, måste vi se det onda med klar blick, både när det gäller kommunismen och nazismen", sade han. "Vi har ingen anledning, och behöver inte, se det ena som värre än det andra."
Docenten vid Tartu universitet Agon Pajur menar att historiker från väst ofta undviker Sovjetunionens grymheter eller också har de inte kunskap om allt som hänt.
Under decennier efter andra världskriget beskrev historiker i väst kriget med fullständiga kunskaper om vad som hänt i väst, medan Sovjetunionen alltid blev beskrivet som mindre grymt. "Det är inte ett ideologiskt val men inkapslat i gamla tänkesätt", menar Pajur. (jag tror att det är ideologiskt tänkande, speciellt efter 1068)
Jag kan komplettera med att det var vad jag sa i radioprogrammet Klarspråk redan i början på 1990-talet, när en judisk man från Malmö hade varit så upprörd för att Andres Küng i ett tidigare program hade kallat esterna för "vita judar", en benämning som användes i Sovjetunionen. Jag sa inte "En utrotning är lika hemsk som en annan", men jag menade att vi kan inte förstå vad som hände i Sovjetunionen förrän vi verkligen tagit reda på vad som hänt. Vi måste läsa lika många böcker, se lika många filmer och höra lika många människor berätta om sina smärtsamma minnen. Först då har vi någon chans att sätta oss in i hemskheterna. Om vi nu ska väga allt detta på en våg. Vi är några i min omgivning som slukar allt vi kommer över om denna tid.
Utvisning: Mammas rop på hjälp glömmer vi aldrig. 5
En tuff tomhetskänsla stannade kvar. Kolchosen hade en lastbil som tog oss till järnvägen i Novosibirsk. Det här tåget var lite bättre eftersom där inte fanns några beväpnade vakter ombord. Kanske tog resan en vecka, jag minns inte säkert.
Bajkalsjön.
Tåget tog oss till kanten av Bajkalsjön. Det var natt. Månen speglade sig i Bajkals öppna vatten. Det var en mycket vacker vy som den alltid sett ut. Vi togs till Bajkals vatten för att dricka. Jag minns när vi körde genom en tunnel och jag tittade ut genom fönstret och såg en jättestaty över Lenin. Tågvärden sa på ryska att monumentet byggts under 25 år av fångar, sedan frigavs de.
Vi kom fram till baracken där de bott, där fanns tre ganska bekväma rum. Jag hade säkert tyckt att det var fint om jag inte hade känt en så stor sorg.
Den andra morgonen gick vi till Heldurs grav, den låg på en hög kulle där många ester var begravda. Straxt efter dog också en ung man från Tartu när han föll från den höga kranen.
Flickor och pojkar som rest tillsammans med Tammi på resan mot öster hade målat Heldurs kors med vit färg.
När vi första gången kom till Heldurs grav såg vi en fågel sitta på den. Det var hjärtskärande…
Mamma gick dit varje dag trots att den var långt från staden — senare plogades kyrkogården bort.
Där i Fjärran östern träffade jag en mycket trevlig yngling. Vi har fortfarande kontakt.
Det var skönt att känna andra människors stöd, annars tycktes det inte finnas någon orsak för mig att leva vidare, så mycken smärta hade jag upplevt både fysiskt och psykiskt.
Dagarna gick och jag fick arbete som chef på industriskolan för pojkar. Jag städade också där på halvtid, och de kallade mig Katja, jag kände mig som en apa.
Vårt pörte brann och vi var åter utfattiga. Sedan fick vi en ny bostad, och ett något bättre liv: 2 rum och kök. Vi fick också lite kläder.
Dagarna fortsatte att gå, en dag kallades vi in på kontoret och fick veta på ryska att vi var fria. Vi fick våra pass. Vi var totalt stumma. Det fanns inga ord. Kanske alla kan förstå det. Men det var alldeles sant. Vi befriades den 23 januari 1956.
Hem!!
Åter plockade vi ihop några saker, vad minns jag inte. Först när vi stod och väntade på tåget utan någon vakt eller följeslagare förstod vi att tåget skulle föra oss hem.
Den känsla vi fick när vi passerade den ryska gränsen, och hemlandets blå himmel syntes över oss kan inte förklaras med ord. Äntligen fick vi ro i själen efter allt som hänt.
Här är dikten igen:
Dikt dedikerad minnet av min bror Heldur av Koidu Bergmann,.
Du begravdes långt hemifrån.
Du sover i utländsk jord.
Det är ingen någonsin
som har gråtit vid din grav.
Främmande människor sådde gräs,
ställde ett kors och ett gravljus där.
De plågar dig ej,
de var egentligen inte till dig.
Blommorna på stjälk,
så underbart vackra.
Solen från öster,
så underbart vacker,
lyser över graven.
En liten fågel från norr
som flög söderut när vintern kom
stannade framför ditt kors
och sjöng för dig länge, länge.
Så grymt utsatte skaparen oss,
utan ens ett litet korn till tröst,
det som har gett så svåra sår
för vårt folk och vårt hemland.
Utvisning: Mammas rop på hjälp glömmer vi aldrig. 4
Ett pörte i Sibirien.
Det andra året fick vi tillåtelse att skriva brev till Estland. Jag kommer inte ihåg varifrån jag fick kuvert och frimärken, men jag skrev till våra bekanta, familjen Pärja. Det var en mycket bra familj som bodde nära oss i Ninasibyn. Vilken lycka! Familjen Pärja skickade genast ett paket till oss som verkligen noga kontrollerats innan vi fick det. Jag kan inte med ord förklara alla varma känslor som genomströmades oss.
Därefter fick vi ett paket i månaden. Sedan kom ett brev från mamma; hon var flyttad till ett arbetsläger någonstans och kunde nu skicka brev med någon som blev frigiven. Tiden gick allt eftersom, och plötsligt kom glädjebudet att mamman släppts eftersom Stalin dött.
När mamma kom hem hade hon med sig en stor påse torkat bröd, som hon hade sparat åt oss. Det var brödkanter som hon fått att äta och lagt åt sidan.
Med mamma tillbaka i våra liv blev livet soligare, lite enklare och känslan att det finns en mening med livet kom tillbaka.
På sommaren fick jag ett arbeta av brigaden; ett arbete som kock en mil längre bort. Jag skulle laga till 20 portioner soppa, te och gröt varje dag. Nätterna tvingades jag tillbringa på olika stenhårda britsar. Arbetarna var ryssar, ester, några ukrainare vars förfäder hade uppehållit sig i Sibirien. Esterna hade naturligtvis deporterats tillsammans med oss.
Min lillebror Tammi gick i en skola med bara tre klasser. Han var där bara ett år eftersom en rysk pojke retades och skrek på honom som om han var en bandit. Min andra bror Heldur arbetade på ängarna. Pappa var säkerhetsvakt under sommaren. De fick inga pengar i lön, bara bröd.
Esterna började få matpaket av bekanta. Mamma mjölkade kor på sommaren, hon fick en halv liter mjölk om dagen per barn.
På vintern fick jag gulsot och behandlades igen av någon häxkvinna. Jag kommer inte ihåg så mycket om det. Häxan oroade sig för att jag skulle behöva sjukhusvård, men vi hade inga pengar och sjukhuset låg i Novosibirsk där mor suttit i fängelse. Från Estland fick ingen skicka pengar till oss; om de nu hade haft något att skicka. Konstigt nog blev jag bättre, men jag har haft komplikationer av sjukdomen resten av livet.
Efter över fem år började de rekrytera unga ester till gruvstaden Kaug-Itta. Nästan alla unga män åkte dit, även mina bröder Heldur och Tammi. Det var tråkigt när de lämnade oss, men de lovade att vi skulle ses nästa sommar.
De kunde skriva brev till oss, även om allt kontrollerades noga; vi var ju i Sibirien. Ungdomarna fick bo i baracker. De fick ett riktigt arbet för första gången på flera år; de fick lönen betald i pengar. Naturen var otroligt vacker med höga berg, 10 mil bort, som gnistrade i solskenet.
Vintern gick och sommaren kom. Heldur hade ju lovat att de skulle komma hem till sommaren. Det kom ett brev från Tammi, skulle de inte komma?
Ingen av de andra esterna ville komma med dåliga nyheter. Till slut vågade ändå någon berätta för pappa att Heldur hade dött. Pappa berättade det för mig. Han var tvungen att berätta det för mamma också, att bara Tammi skulle komma. Något liknande vill jag aldrig uppleva igen: mamma gick in i det minsta rummet, stängde dörren och stannade i två dygn. Hon hängde kläder för fönstren, låste dörren och det enda vi uppfattade från rummet var gråt. Hon åt inte, drack inte, försökte inte prata med någon, inte ens när hennes lilla barn skrek reagerade hon. Vi var förtvivlade. Sedan kom Tammi. Heldur var begravd.
Inte förrän Tammi bad mamma komma ut gjorde hon det. Vi samlade ihop alla småsaker som vi inte behövde och gav dem till andra ester som behövde dem. Många hade lämnat sina barn eller föräldrar till stäppens jord.
