Nov. 20, 2011 De skulle bara veta i Sverige hur VI blivit behandlade av DEM!

Tack Felix för din kommentar. Det är kul att få respons på det jag skriver. Och det är verkligen roligt att kunna skriva om några som flyttar till Estland för att de känner något extra.

När jag skrev om att de sa att ryssarna har så märkliga uppfattningar om esterna, då påmindes jag förstås om den ryss som skrivit en kommentar tidigare i min blogg där han säger just det, att han fick lära sig att ryssarna var så hatade i Estland att det var farligt att prata ryska utomhus. Vilket alltså absolut inte är sant, utan elak propaganda. Felix, har du någon enda gång sett en ryss bli illa behandlad i Estland?
I går såg vi en film om Pearl Harbor. Den handlade om japanernas anfall och speciellt några unga amerikaners liv just då. Det var en fruktansvärd massaker japanerna utförde, och president Roosevelts slutord var så tunga; han menade att nu måste hämnden komma. Över 3 000 amerikaner hade dött. Självklart gick mina tankar direkt till esterna. De utsattes för fruktansvärda brott med långt fler mördade, men de har aldrig hämnats. De tänker inte heller hämnas. De vill bara leva sina liv i fred och frihet. De vet vad som hänt. De bär det i sitt hjärta. Men de gör ingen större affär av det. Jag tänker på vår vän optikern som stod och expedierade en ryska i sin affär när vi kom in. Det var en vänlig stämning och när ryskan gått sa vi att svenskarna skulle ha sett hur trevliga de var mot varandra. ”I Sverige tror de att ni hatar varandra och att esterna behandlar ryssarna illa.” Då blev hon så arg. Det var första gången vi sett henne arg. ”De skulle bara veta i Sverige hur VI blivit behandlade av DEM!”

Fortfarande blir esterna verkligt illa baktalade av ryssarna i Ryssland. Ni minns väl när det stod i ryska tidningar och meddelades i ryska TV 2007 efter Bronsnatten: ”Nu måste det ryska folket förbereda sig på stora svårigheter, esterna håller på att beväpna sig för att attackera landet!”  Ni vet det där med myran och elefanten. Det märkliga är, att de inte vet hur litet landet är, men det kanske är viktigt att de inte vet det, eftersom då måste de undra hur det lilla landet kunde ta sig ur Sovjetunionen.

…..

Kampen för mänskliga rättigheter som förs i Afghanistan förstås på ett helt annat sätt av nyligen terroriserade folk än av dem som inte varit med om det lidandet alls.

…..

 

Väskan.

 

Glöm alla svindyra hattar och väskor och njut istället av världens bästa väska! Estniska konstnärer och designers skapar läderväskor för smakfull design och kvalitet och för att kunna kombineras med andra tillbehör av skinn.

…..

 

Vladimir Putin, ni vet, machomannen. Han har nu deltagit i en träningslektion med de stora hockeyspelarna i Moskva. Detta med anledning av den ryska hockeyns 65-årsjubileum.  Tidigare har han varit engagerad i alpin skidåkning och judo. Intresset för hockey är nytt för i år.

…..

 

Gorbatjov hade inte för avsikt att möjliggöra självständighet för de baltiska länderna.

Historikern och författaren Pavel Stroilov som numera bor i Storbritannien presenterar handlingar som visar att Sovjetunionens dåvarande president Mikhail Gorbatjov inte hade någon avsikt att låta de baltiska staterna få sin självständighet.

Stroilov visar i dokumentet att Gorbatjov inte hade för avsikt att ge något oberoende varken till de baltiska länderna eller till t.ex. republikerna Georgien och Azerbajdzjan.

I Vilnius gav Litauen diplomater dokumenten till statsåklagaren som har försökt att intervjua Gorbatjov om det som hände den 13 januari 1991 i Vilnius.

Stroilov hävdar att de kopierade dokumenten är från personliga arkiv.

"Dessa dokument ändrar inte bara den historiska bilden som Gorbatjov har gett oss, utan de också tar hål på myterna i väst om hur det var under perestrojkan.”

Han visar att de 170 sidorna i dokumentet också är protokoll från möten i de baltiska staterna 1989-1991 samt Gorbatjovs samtal med sina medarbetare andra anteckningar och hans dagböcker.

Historikern påpekar att handlingarna inte visar om Gorbatjov hade gett ordern som gjorde att Militärkommando ”Alpha" och "Vitebsk"  öppnade eld vid Vilnius TV-torn mot obeväpnade och dödade 14 och skadade mer än 1 000 litauer.

Andra dokument visar avskrifter av Gorbatjov och förre amerikanske presidenten George Bushs telefonsamtal.

Estland kan tacka Jeltsin för sin självständighet. Det var han som vid ett besök i Estland gick med på det. Ryssarna förberedde en liknande attack mot TV-tornet i Tallinn som i Vilnius, men som tur var fanns det modiga ester som försvarade sitt torn.

 


Nov. 19, 2011 En ung kvinna från Sibirien och en man från Moskva har återvänt till sina rötter.

 


Anna och Sergei.

En ung kvinna från Sibirien och en man från Moskva har återvänt till sina rötter.

Anna Muda och Sergej Pärn – deras härstamning är olika, men de har samma önskan: att bli fullvärdiga medlemmar av det estniska samhället.

Båda har sina rötter ibland ester som blev ryska medborgare. De har nu blivit estniska medborgare och invånare. Anna och Sergej säger att just här känner sig hemma.

Anna föddes och växte upp i en liten stad i Irkutsk oblast. Grunden för familjen är en estnisk farfar, som deporterades mot sin vilja till Sibirien  1950, men hans stannade i Sibirien - blev förälskad i en lokal skönhet och en son föddes - Annas far. Det talades inte estniska hemma, men besökte släktingar i Estland ganska ofta, nästan varje sommar under sovjettiden. Senast familjen var i Estland var 1997.

"När jag bodde i Ryssland, hade jag en känsla av att jag levde på fel ställe. Först flyttade jag till en annan stad för att studera, men det förändrade ingenting. ”Vad ska jag göra nu då? Jag visste inte ", säger Anna, nybliven estniska medborgare. När hon var inskriven vid universitetet i Novosibirsk, såg han vid en utbildningsmässa att universitetet i Tallinn var en möjlighet.  Hon såg att programmet för Sommarskolan och bestämde sig för att åka till Tallinn och studera. Det var 2009.

”Jag kände mig som den lilla flickan som kommit hem. Jag fick många vänner här i Tallinn, och njöt enormt", säger Anna. Hon tyckte om den lugna atmosfären i huvudstaden, som erbjuder många möjligheter, men där tempot inte är lika galet stressigt som i de stora städerna i Ryssland.

Ett år senare kom han tillbaka till universitetet i Tallinn och bestämde sig för att stanna och bo här. Nytt estniskt pass fick hon på bara en månad eftersom hennes förfäder hade bott i Estland före den 16 juni 1940.

"När jag fått passet i min hand, då bestämde jag mig definitivt att bosätta mig i Estland.", säger Anna.

Anna har ännu inte fått delta i något val, men vid idrottstävlingar håller hon tummarna för esterna och hon röstade på Estland i Eurovision Song Contest med hjälp av sitt ryska mobiltelefonnummer.

Sergei Pärn (40) föddes i Moskva, hans farfar, Lembit Pärn, var chef för den estniska delen av Röda armén. Han dog i Moskva när Sergei var tre år gammal. En byst av hans farfar kan ses i Ockupationsmuseet i Tallinn. Vid 35 års ålder, började Sergej intressera sig för släkthistoria och undersökte deras stamtavla.

"När jag på allvar började undersöka familjens historia studerade jag den officiella versionen av farfars biografi och fann en hel del motsägelser. Han visade sig vara en mycket mer intressant personlighet än jag kunde föreställa mig ", säger Sergei.

Det finns tyskt, finskt och estniskt blod i hans ådror men i det ryska passet registrerade hans föräldrar som ryssar.

"Moskva var annorlunda då där fanns en försiktig inställning till Estland. Enligt legenden ville familjen att jag skulle få namnet Lembit, men partikommittén ringde mamma och sa att sådana namn inte godkänns. Så därför fick jag det första populära ryska namnet som mamma kom att tänka på, "berättar Sergei.

Sergei tog en universitetsexamen vid Moskva universitet i ekonomi, sociologi och planekonomisk samhällsplanering 1994.  Eftersom den utbildningen inte längre behövdes i Ryssland bytte han till handelshögskola och for till Frankrike för att studera. Han återvände sedan till Ryssland och började sin karriär.

Han flyttade sedan till Estland av helt rationella skäl. "Bland de högre utbildade ungdomarna i Moskva dominerar en önskan att flytta från landet", säger han. "Två tredjedelar av mina klasskamrater bor inte längre i Ryssland. Jag har ingenting mot Ryssland men efter att ha upptäckt Estland insåg jag att detta är den plats där jag verkligen vill leva. "

Så reste han för ett par år sedan till Estland.

"Jag var som en hjärntvättad, tro mig jag var säker på att bli korsfäst efter det första ryska ordet", minns Pärn. "Men det gick bra, jag köpte ett estniskt telefonkort när mitt ryska gick ut. Jag hade fått en positiv chock i Estland. Inom en månad bestämde jag mig för att jag stanna här. Nu vill jag hämta hit min familj. "

Anna och Sergej gick direkt på estniska språkkurser. Där blev de bekanta. Inom en kort tid kunde både grunderna för det estniska språket. "Vi är mer motiverade att lära oss än rysktalande människor som är födda i Estland," tror de. De betalade kurserna med sina egna pengar utan hjälp av medel och bidrag. Allt för att lära sig språket snabbt, de tar också privatlektioner.

Anna säger att hon försöker estniska varje dag så mycket som möjligt. Till exempel när hon går på kafé eller till banken talar hon alltid estniska.

"Mina vänner i Ryssland blev förundrade på nyheten att jag flyttat till Estland. Där tror man verkligen att vi ryssar behandlas illa i Estland", säger Anna. "Men i Ryssland är livet inte alls bra, alla har problem. Levnadsvillkoren här är mycket bättre. "

Sergej säger att i Ryssland är människor så hjärntvättade att de är omöjliga att övertyga om de verkliga förhållandena. "Den enklaste lösningen är att de själva kommer hit och ser själva", konstaterar han. Sergei kommer inte att sakna livet i Ryssland.

"Jag är stolt över att jag är en estnisk. Det estniska språket är viktigt för mig”, säger Sergei.



Estland stödjer repatriering av utflyttare.

• Den estniska konstitutionen ger varje estniska medborgare rätt att leva i Estland. Integrations- och migrationsstiftelsen "Vårt folk" ger ekonomiskt bidrag till människor med estniska rötter; människor som är födda utomlands eller har varit borta länge, men nu vill flytta tillbaka till Estland.

• Det maximala beloppet är 2000 euro per person.

• Stöd kan estländare som är estniska medborgare få, eller medborgaren som har flyttat från Estland för högst tio år sedan eller en utrikes födda men har upprätthållit banden till den estniska kulturen och behöver hjälp att återvända till Estland pga. ekonomiska förhållanden eller sociala status. För att komma in det estniska befolkningsregistret måste de anmäla sig senast sex månader efter ankomsten till Estland.


Nov. 16, 2011. Korruption stavas putinism på ryska.

 

I dag ska det handla om Ryssland och Putin – och så Estland förstås.

Boris Nemtsov, en rysk liberal politiker som var vicepremiärminister i Ryssland från 1997 till 1998, citeras i Expressen att: Korruption stavas "putinism" på ryska.

 

 

Mutor grasserar ohämmat samtidigt som svågerpolitikens omfattning saknar motstycke, skriver Boris Nemtsov. …
En av de värsta konsekvenserna av Vladimir Putins styre är att Ryssland sjunkit ner i en avgrund av korruption. Än värre är det faktum att korruptionen bland de högre makthavarna i Ryssland i alla avseenden har blivit ett faktum, utan rättsliga konsekvenser. Putins gamla vänner - även sådana som inte hade någon speciell ställning innan han kom till makten - har alla blivit dollarmiljardärer. …

Vid Putins tillträde år 2000 låg Ryssland på plats 82 i Transparency Internationals rankning över global korruption. Under Putins presidentskap gick situationen från att vara dålig till katastrofal. 2009 hade landet halkat ned till plats 146, jämsides med Östtimor, Sierra Leone och Zimbabwe. Transparency International uppskattar att värdet av korruptionsmarknaden i Ryssland uppgår till 300 miljarder dollar, vilket motsvarar en fjärdedel av landets BNP.
När Dmitrij Medvedev blev president 2008 utsåg han "kriget mot korruptionen" till sin prioritet. Sedan dess har Ryssland dalat ytterligare i världsrankningen. Mutor grasserar ohämmat samtidigt som svågerpolitikens omfattning saknar motstycke sedan 1990- talet.


Vid sidan av att genom korruption gynna sig själv och sina vänner är uppnåendet av internationell prestige det viktigaste politiska projektet för Putin. Det kanske mest absurda åtagande som han företagit sig i syfte att sprida internationell glans över Ryssland är vinter-OS i Sotji 2014.
Ryssland är ett vinterns land. Det krävs en rejäl ansträngning för att där hitta platser som aldrig upplever snö eller is. Putin har emellertid lyckats att hitta en sådan - den subtropiska semester­orten Sotji där han beslutat att vinter-OS ska hållas 2014. Utgifterna kommer att överstiga 15 miljarder dollar, varav hälften tas från den ryska federala budgeten. I jämförelse kostade OS i Vancouver två miljarder dollar, och spelen i Salt Lake City och Turin ungefär lika mycket. Nästan hälften av den totala budgeten kommer att gå till byggandet av en motorväg från flygplatsen till en kostnad av 150 miljoner dollar per kilometer.
Långt innan de olympiska spelen inletts har euforin över att Internationella olympiska kommittén (IOK) valt Sotji ersatts med allmän bestörtning hos stadens invånare.
Sotjis fortsatta existens som semesterort har blivit osäker, liksom det framtida livet där för tusentals medborgare. De astronomiska kostnaderna för vinter-OS hotar stadens fortlevnad.

De estnisk-kaukasiska byarna i Sotji har jämnats med marken. Invånarna har tvingats flytta. Vart? Någonstans.

Efter mer än tio år med Putin vid makten är svaret på frågan ”Vad betyder putinism?” glasklart. Korruption, censur, råvaruberoende, social ojämlikhet och avfolkning av landet. Avputinisering är Rysslands enda väg ur denna återvändsgränd.

I Postimees skriver den välkände ryske statsvetaren och publicisten Andrei Piontkovski: När Putin återvänder till makten kommer vi se hur hatet mot de baltiska staterna kommer tillbaka.

"Attityden mot dessa stater är lika fientlig nu som hans första och andra period som president. Medvedev var en fiktiv president som bara hade till uppgift att hålla tronen varm”, sa Piontkovski vid en konferens i Vilnius som handlade om tolerans.

Enligt statsvetaren behandlas de baltiska länderna fientligt av den ryska eliten eftersom de numera är en del av västvärlden.

Han säger också att i sovjetiska filmer har litauiska skådespelare ofta gestaltat fascistiska generaler och amerikanska spioner.

"Hata västvärlden, inklusive de baltiska staterna. De baltiska länderna är en del av västvärlden; det ska uppfattas som en mycket allvarligt eftersom väst aldrig var en del av Sovjetunionen och därmed var en fiende. Detta är ett exempel på den västerländska utvecklingen, och det kan vara mycket smittsamt för Ryssland ", förklarar han elitens syn på saken.

Piontkovski menar dock att det är ännu allvarligare att Ukraina och Georgien närmar sig väst.

"Moskva är rädd för ukrainska och georgiska ev. närmande västerut - de har alltid varit nära Ryssland. Baltikums utveckling är inte så trevlig, men inte så hemsk som Ukraina eller Georgien. Därför har mycket arbete gjorts för att undergräva den orangea revolutionen i Georgien ", säger den ryske statsvetaren.

…..

I Expressen läser vi också rubriken:

Ett hån mot Castros offer.

 

 

I lördags samlades Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson, Hans Linde och Rossana Dinamarca till utfrågning i Göteborgs Folkets hus och på ­frågan om USA eller Kuba är mest demokratiskt var det ingen som ville svara.
Det går inte att gradera brott mot de mänskliga rättigheterna, menade Hans Linde, och motkandidaterna nickade instämmande, som om han hade sagt något klyftigt. Det hade han inte.
Visst är alla brott mot mänskliga rättigheter förkastliga, men likafullt i olika grad. Att hålla människor inspärrade utan rättegång, som på Guantanamo, är oförsvarligt men kan inte likställas med folkmord. Och så vidare.


USA har i samband med kriget mot terrorismen gjort sig skyldigt till flagranta människorättsbrott. Det är alla amerikaner fria att protestera mot. Den kubanska regimen bygger däremot på att förneka människors grundläggande rättigheter och den kuban som påtalar detta hamnar i fängelse.
Hans Linde & Co borde tala med de anhöriga till Luis Enrique Labrador, David Piloto och Yordani Martínez - några av dem som i våras dömdes till mångåriga fängelsestraff i den senaste vågen av gripanden av oppositionella. Deras enda brott var att de hade delat ut regimkritiska flygblad. Nog vore det intressant att höra Hans Linde förklara för deras sörjande mödrar, barn och partners på exakt vilket sätt de inte lever under större ofrihet än amerikaner, som är fria att rösta på vilka de vill, bilda föreningar, och uttrycka sig fritt.

Att Vänsterpartiets kandidater
vägrade talade klarspråk kanske hade med publiken att göra. Bland partiets gräsrötter finns många Castro-­kramare, och det är partifolket som avgör vem den nya ledaren blir. Men en så självklar sanning som att USA, med alla sina fel och brister, är mer demokratiskt än Kuba borde sitta i ryggmärgen. Och om det nu är så att exempelvis Jonas Sjöstedt valde att inte säga det självklara, att USA är mer demokratiskt än Kuba, av taktiska skäl så är det en taktik som är frånstötande utanför den lilla kretsen av ortodoxa vänsterpartister.
Partiets smutsiga historia av att bagatellisera dikta­turer har varit en stor belastning i väljarnas ögon. Att partiledarkandidaterna fortsätter svaja i demokratifrågorna bådar inte gott för Vänster­partiet. Men mest av allt är kandidaternas mumlande ett hån mot Castro-regimens alla offer. Skäms.

Här är det också skillnad på människors värde. Pinochet lät mörda ca 3 000 personer i Chile och anses som en fruktansvärd makthavare. Castro har dödat tio gånger fler på Cuba. Han hyllas av många som en hjälte.

Det är naturligtvis intressant att läsa hur de som ”inte är kommunister” ändå försvarar ett kommunistiskt land och dess brott mot människorna i sitt land.

Det är också ett så tydligt exempel på hur det sedan 70-talet har varit för oss som visste vad kommunismen i Sovjet och andra stater var, hur det var för oss att försöka säga något om det i Sverige. Så oförstående var många vi mötte till, att det begicks brott mot mänskliga rättigheter i Sovjetunionen. ”Några offer krävs det alltid”, sa man. Varför har inte alla människor samma värde? Är det inte det vi ska lära oss i vår moderna värld? Varför ska vissa människors liv inte räknas som värdefulla? Nu är jag inne på det som jag anser att allt handlar om. Vem blir makthavare? Hur väljer vi dem? Ingen människa kan förbli opåverkad av makt och pengar. Det som gäller då, det är att vi har kontrollapparater som ser när det barkar iväg. ”Kom ihåg att du är människa”, ska någon alltid viska i maktens öra.

I Sovjetunionen var de ständigt närvarande gränsvakternas vapen riktade mot … just det: mot den egna befolkningen.

 


Nov. 15, 2011 människoslakt.

 

I dag kunde vi se ett program på TV2 om Heinrich Himmler och hans ”verk”. Det var i och för sig inga nyheter, men vi blev återigen påminda om de ofattbara grymheter människor kan utsätta andra människor för. Vi fick träffa överlevare från koncentrationslägren och lära oss att innan man kunde utföra grymheterna genomgick men en avhumaniseringskur. Det var så likt. Så oerhört likt det som hände i den östra stormakten, i Sovjetuniuonen. En skillnad var att den judiska kvinnan som berättade sin fasansfulla historia fick ett brev att hon skulle göra sig klar att resa om 2 dygn. Esterna fick högst en halvtimme på sig. Dessutom blev de gasade i Hitlers läger. Sovjet använde inte gas. De hade andra medel att döda människor, och svält var en effektiv metod, eller att låta dem frysa ihjäl. Eller att inte hjälpa dem som blev sjuka. Eller andra metoder. Jag minns när Hanno berättade om Leningrad och floden Neva som färgades röd av människoblod. För att dölja blodet satte man in båtmotorer som fick röra runt och blanda upp det med flodens vatten. Eller när de lastade ett bilflak med lägerinvånare och körde runt i det iskalla Sibirien till alla var döda. Då lastade man av liken och hämtade nya och så fortsatte det. Den modige mannen Peep Kärp som vågade hjälpa Hannos pappa när han blev sjuk i lägret, vilket räddade hans liv.

Tänk att det var så nyligen två supermakter ägnade sig åt människoslakt! Vi ska inte glömma det.

…..

 

 

Veerpalu vid presentationen av dopinganklagelsen.

Finske idrottsläkaren Harri Hakkarinen menar att dopingproven som tagits på skidåkaren Andres Veerpalu inte är tillförlitliga. Han säger också att det tillväxthormonet som man anser att man funnit i Veerpalus blod inte är något skidåkare använder. Det är sprinters och tyngdlyftare som använder det.

Sista ordet är alltså inte sagt i denna affär.

 

…..

 

Estland är ett friskt och progressivt land i euroområdet konstateras i en studie som presenteras i Postimees i dag.

Bryssel tankesmedja i Europeiska rådet i Lissabon och Berenberg Bank  prtesenterar i en gemensam studie av den estniska ekonomin att det är det friskaste och mest progressivt landet i euroområdet.

Författarna skriver att av de baltiska staterna speglar Estlands framgång speglar tigerns inneboende vitalitet.

Den tillade att Estland och Irland har gått vidare till en ny fas, med stigande export och produktivitetshöjande investeringar i den privata sektorn för att ytterligare förbättra justeringen.

Efter Estland och Irland följer Luxemburg, Tyskland och Nederländerna i tabellen. Grekland ligger på en sista sjuttonde plats i undersökningen.

…..

Och så ett annat tema jag brukar skriva om.

DN hade en liten notis den 14 september:

Lärarna viktigare än skoltyp.

En effektiv lärare som ställer höga krav och skapar arbetsro är bland det viktigaste för att eleverna ska lyckas. Vilken typ av skola man väljer eller hur många barn som finns i klassen har betydligt mindre betydelse, enligt den hittills största studien på området.

Sveriges Kommuner och Landsting som låtit bearbeta de nyzeeländska rönen, hävdar att det är hög tid att låta de skickligaste lärarna ta ett större ansvar i de svenska skolorna.

Jag vet att det här är rätt. Det viktigaste är verkligen läraren. Vi var 36 elever i min klass hela skoltiden, och det fungerade väl. Så arbetar man i Estland nu.

…..

Följetongen. Tidigare: 23, 24, 25, 27, 28, 29, 30 sept,
2, 5, 7,13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 26, 27, 28, 29, 31 okt.
1 nov.

Någonstans någon gång i Estland.

Tallinn

 

 

 

Moritz lämnade sitt "fängelse" tillsammans med Irina, Tanja och lille Vello. De tog med sig sina resväskor. Sovjeterna var borta. Estland var inte längre en sovjetstat. Men vad det var i stället, det visste ingen ännu. Tyska soldater syntes på gatorna, på samma sätt som de sovjetiska när de varit ute och gått förra gången. Nu måste de ta sig till Tartu Maantee och huset där de hörde hemma.

 

Det blev en chock. Så fort det hade gått att förstöra ett vackert stenhus i staden. Efter att ha varit ett mönsterhus, precis så som Hans, den gamle, hade velat ha det, precis så välvårdat hade Moritz sett till att det fortsatte vara även efter faderns död, var det numera ett hus i förfall. Han gick först in i deras lägenhet. Nu bodde här bara Ida, hembiträdet. Hon sa inte mycket efter att ha hälsat på dem.

 

”Så här ser ut! Vi måste göra lägenheten beboelig igen! Vad har egentligen hänt här?” Ira var verkligen upprörd.

”Jag kan börja med golven”, var det enda Ida lyckades pressa fram, och då fick hon göra det. Ira och Tanja tog hand om alla smutsiga lakan och handdukar och började tvätta. Moritz gick runt i lägenheten och noterade allt som försvunnit. De nya invånarna i huset hade tagit med sig dörrhandtag, prydnadssaker, handdukshängare, elkontakter ja allt möjligt och omöjligt. Moritz suckade, nu måste han köpa allt nytt igen.

”Jag går och tittar i de andra lägenheterna. Jag är snart tillbaka.” sa han och gick iväg.

 

I lägenheten mittemot hade familjen stannat kvar och fått behålla ett rum för sig själva. Kanske var det därför som det inte var lika mycket stulet där.

”Tack för att ni är tillbaka! Det har varit en svår tid här i huset. Folk har sprungit omkring här och stört hela tiden. Det måste bli bättre nu när de röda har försvunnit.” Herr Jõgi såg på honom länge. Som om han måste förstå att Moritz verkligen var tillbaka.

”Ja, det har varit en svår tid. Värre kan det absolut inte bli!” Moritz hoppades att han hade rätt, men ett så okontrollerat dödande som de genomlevt kunde väl inte en europeisk makt syssla med.

Han fortsatte runt i huset. Överallt var det stulet, men inte så mycket som i hans lägenhet. Han gick ner i källaren. Så fort han öppnat källardörren slog stanken emot honom. Det luktade skit! ”Vad i hela...” Han kom nerför trappan, stod på golvet. Det slirade. Han fick tag på räcket och klarade sig från att halka iväg. Det var ingen tvekan. Folk hade använt hans källare till toalett! Toalett! ”Vad är det för människor som varit här? Har dörren stått olåst och vem som helst har kommit in och gjort vad de ville här? Eller?” Chockad gick han ut igen. Någon måste anställas för att tvätta hela källaren. Vem?” Han måste fundera. Själv skulle han inte klara det utan att kräkas hela tiden. Det var så fruktansvärt! ”Tur att pappa hann dö!”

 

”Moritz! Tur att du kom! Jaan har ringt och berättat att han är hemma nu och Tanja och Vello tar nästa tåg till Pärnu. Kan du tänka dig! Nu kommer alla ut ur skogarna. Nu är det inte lika farligt längre. Åh! Moritz”


Nov. 14, 2011. Fest i Rakvere.

Bara en kort notis i dag.

Arbetslösheten minskade under tredje kvartalet.

 

Antalet arbetslösa under det tredje kvartalet i år var 77.000  eller  10,9 procent, rapporterade statistikbyrån i dag.
Männens Arbetslösheten minskade mer än kvinnornas. Siffrorna jämförs med antalet arbetslösa under andra kvartalet i år som var 92 000.

Arbetslösheten var i topp under 2010. I början av året var ungefär två tredjedelar av männen arbetslösa.

.....

Och så några bilder från farsdags-firandet i Rakvere Põhja Keskus.

 

 

Tydligen ska det vara lite macho med militärer på Fars dag, och så lite uppträdande av barnen och en konstutställning.

Hoppas att de hade roligt också.


Nov. 13, 2011. En pilot var ryss.

 

 

Tadjikistans president.

 

En av piloterna som dömdes i Tadjikistan var rysk medborgare. Det är känsligare än att en var est. Ryssland och Tadjikistan är allierade.

"Vi gav Moskva en signal att vi är redo att lösa detta problem på ett konstruktivt sätt enligt alla lagar och som inte stör den viktiga alliansen med Ryssland", sade en källan till tidningen  Postimees.

Tadzjikiska presidenten Emomali Rahmon sade i går att cheferna för de brottsbekämpande myndigheterna beslutat att själva ta kontroll över problemet efter att ha informerats ordentligt.

Hatloni vilajeti domstol dömde den 8: e november de båda piloterna skyldiga till illegal korsning av statsgränsen. Domen blev 8,5 års fängelse.

Piloterna hävdade att de utförde en nödlandning i mars, pga. brist på bränsle.

Enligt Tadzjikiska myndigheterna var landningen olaglig. Genomgången visade att tankarna hade tillräckligt med bränsle för returen.

 

Det är intressant att "vi är redo att lösa detta problem". Vad menas med det uttrycket?

(Jag skrev några rader den 9 november om domen).

…..

 

 

Hela familjen Ots.

Enligt traditionen har "Estlands bästa pappa år 2011" fått sina utmärkelser i dag

”En bra pappa ska lära sina barn att tänka, att skapa möjligheter för deras utveckling.” menar årets far 5-barnspappan, dirigenten och musikpedagogen Aavo Ots. Det behöver inte nödvändigtvis vara musik som ger detta.. Att det blev så för mina barn beror på att musiklivet är så engagerande här.” Alla fem barnen sysslar med musik som sin far.


Nov. 12, 2011. Baltiska tigrar klarar krisen.

 

De baltiska finansministrarna.

 

Baltiska tigrar klarade krisen.

Det är rubriken på en artikel i SvD Näringsliv i går. Som vanligt talar tidningen (Leif Petersen) om Baltikum som en enhet.

Efter att ha tagit sig igenom den globala finanskris som började 2008 har nya internationella orosmoln nu dykt upp vid den baltiska horisonten.

När de tre baltiska finansministrarna nyligen besökte Stockholm var de försiktigt optimistiska inför det kommande året och nöjda med hur de hittills klarat av den finanskris som blev akut 2008.

–Men visst finns det en oro, säger Jürgen Ligi, finansminister i Estland. Just när vi kommit ut ur en kris verkar en ny vara på gång.

Han berättar vidare om den kris som länderna drabbades av 2008 och de stora förändringar som gjordes i de tre länderna.

Ett tag såg det ut som om de svenska bankerna skulle få stora kreditförluster och Internationella valutafonden gav nödlån med hårda villkor. Åtstramningarna var kraftiga, pensioner sänktes liksom löner. Sjukhus och skolor stängde.

Estland fick inga nödlån; begärde inga heller. Inga sjukhus eller skolor stängdes i landet. Däremot sänktes allas löner. Även riksdagsmän och president fick sina löner solidariskt sänkta. Det var stor skillnad på de baltiska länderna under finanskrisen. Lettland hade det värst. Det var där sjukhus och skolor stängdes. Estland hade en speciell fond att ta pengar ur och behövde inte låna. Estlands finansminister utsågs till den skickligaste finsnaministern i Europa.

–Olika länder har uppträtt på olika sätt under krisen. I Sydeuropa har man inte gjort något av det som de baltiska länderna gjort, sade finansmarknadsminister Peter Norman vid ett seminarium på Handelshögskolan. …

Jämfört med länderna i Sydeuropa var reaktionerna mildare i de baltiska länderna även om det naturligtvis demonstrerades och debatterades hårt.

–Handlar det om politisk mognad? Kanske det, men också om stolthet, säger Jürgen Ligi.

–Jag tror, säger han, att det handlar om att vi kommer från olika bakgrunder. Vi är vana vid olika standard och kriser.

Hans lettiska kollega Andris Vilks håller med.

–Vi vet hur mycket vi gjort och då är det svårt att förstå att andra länder inte vill eller kan göra det som fordras.

Det tycker jag är en viktig kommentar. De gjorde verkligen allt för att klara krisen, och hela landet förstod allvaret och accepterade besluten, trots svårigheterna. Häromdagen kommenterade president Ilves Greklands problem, tveksamheter och demonstrationer  så: ”Det är ett chockerande agerande efter att de har fått en present.”

Trots den rådande skuldkrisen i euro-området så är alla de tre baltiska länderna positivt inställda till euron och till valutasamarbetet. Litauens finansminister Ingrida Simonyté säger att ett skifte till euro är ett viktigt mål för landet.


Nov. 11, 2011. Länderna som Gud glömde.


 

 

Från Estland vid Finska viken i norr till Moldavien (Bessarabien) vid Svarta havet i söder ligger ett bälte av knappt tio länder och områden som ofta, särskilt under 1900-talet farit mer illa än andra regioner i Europa.

Så inleds en artikel i Axess med rubriken: Länderna som Gud glömde. Skriven av Mats Bergquist.

Det är läget som är problemet, som vi tidigare konstaterat. De har varit buffertzoner och slagfält mellan först imperierna Ryssland, Tyskland och Österrike-Ungern, sedan mellan Stalins Sovjet och Hitlers Tyskland.

Tre av dessa områden är de baltiska staterna, som nu är fria och självständiga.  Jag ska koncentrera mig på vad som skrivs om dessa stater i artikeln.

De baltiska staterna hade en högre standard än det övriga ryska riket.

Livet i dessa regioner har skildrats av många lysande författare, till exempel Jaan Kross och Sofi Oksanen (Estland)…

När krigen bröt ut drabbades gränsländerna hårt, vilket ytterligare förstärkte utsattheten.

Eftersom Ryssland sett till att många ryssar utvandrat till de här områdena, hamnade befolkningen i problem. Vem kan man lita på? Ursprungsbefolkningarna förflyttades i hög grad in i Ryssland, dvs. Sibirien. Sammanlagt var det 1 miljon människor som deporterades från de här områdena.

Åren närmast efter första världskriget var våldsamma i hela området. De baltiska folken kämpade mot ”de vita”, tyska friskaror och inhemska ”röda”. (Jag är tveksam till uttrycket ”tyska friskaror” eftersom jag tidigare lärt mig att reguljära tyska trupper gav sig på Estland och de andra.)

Vi är numera starkt medvetna om Molotov-Ribbentroppakten som skrevs under av de två stormakterna för att inkorporera stora delar av Europa i sina stater utan inblandning av andra.

Gränsländernas oblida öde befästes … och förtryck och deportationer av alla slags ”folkfiender” i de sovjetiskkontrollerade områdena.

När de tyska trupperna retirerade (1944) hämnades de sovjetiska förbanden på gränsländernas befolkningar; de hade inte varit lojala mot Moskva.

De baltiska staterna har däremot, sannolikt bland annat till följd av sitt nordiska och tyska kulturarv, kunnat hävda sig väl och förvånansvärt snabbt etablerat sig som medlemmar i både EU och Nato.

Slut på artikeln.

Det är inte lätt att få andra att förstå det oerhörda lidande som de baltiska folken genomgått.  Man menar att alla folk led i kriget. Att judarna har betalat ett oerhört högt pris och inget kan jämföras med detta. Och att de har lidit oerhört är ju helt sant. Att alla människor lider i krig är också helt sant. Men att vara ett gränsfolk, utsatt för stormakters intresse och deras ögon historiskt självklara rätt till området, vilket ger dem rätt att behandla ursprungsbefolkningen hur illa som helst.

Vi vet ju också nu att Ryssland inte accepterar att vissa länder blivit självständiga, och att de ständigt anspelar på det.

Vi ska istället beundra de baltiska länderna för att de så snabbt förändrats från sovjettidens förfall till fungerande europeiska stater med framtidstro på ett häpnadsväckande sätt.

…..

Jag ska förklara varför det blivit ett så långt uppehåll i min följetong. Det blev för tungt. För mig. Jag intogs av deras tunga öden och måste tänka lite till innan jag fortsätter. Men det kommer snart

Nov. 9, 2011. Turismen från Ryssland ökar.

En ökning av turismen från England och Ryssland har konstaterats.

Estniska logianläggningar har i september i år haft 212 000 inhemska och utländska turister, vilket var 15 procent mer än i september förra året. Det ökande antalet turister kommer huvudsakligen från Ryssland och Storbritannien.

13 000 turister kom från Ryssland. I september kom 47 procent fler turister än förra september från Ryssland. 71 procent av turisterna från Ryssland besökte Tallinn. Mer än 8000 turister kom från Storbritannien vilket betyder en fördubbling. 62 000 turister kom från Finland.

…..

I affärerna i Tallinn är osten som tillverkas på Saaremaa mycket billigare än i affärerna på ön.

…..

Var det en tillfällighet?

Valaffischen.

4:e december hålls val till duman i Ryssland, fyra månader senare hålls presidentvalet. Moskvas valkommission satte upp hundratals affischer som uppmanar ryssarna att delta i valen. Den här veckan dök det upp i hela Ryssland nästan identiska affischer, men de gällde Förenade Ryssland, Putins parti.

Upplysta affischer i de nationella färgerna blått, rött och vitt visar representanter för olika generationer - barn, föräldrar med barnvagnar och ett promenerande äldre par. Moskvas skriver över den stora röda delen" Gå och rösta!"

Enade Ryssland har precis samma affisch som föreställer barn, vuxna och det gamla paret och Moskvas text. Men även parollen: "Vi kommer att hålla / livet för folket." (??)

Tidningen Vedomosti ironiserar: "Hur kommer det sig att de är likadana?"

Tjänstemän förnekar all maskopi. Dmitry, Moskvas representant Valnämnden sade att myndigheterna inte har agerat felaktigt på något sätt. "Vi vill inte uppmana folk att rösta på Enade Ryssland", sa han.

Enligt en ny undersökning framgår att Putins partis popularitet har sjunkit med nio procentenheter under veckan till 51 procent.

…..

Toomas Hendrik Ilves föreslår att hans lön inte höjs lön nästa år och kommissionen har godkänt ändringen.

Presidentens lön är för närvarande € 5050.

…..

Den estniske piloten som tillsammans med sin ryske kollega tvingades nödlanda i Tadjikistan när de plötsligt inte fick landningstillstånd vid ankomsten vilket de tidigare haft, dömdes i går till 8½ år hårt fängelse. Flygplanet beslagtogs.

Rättegången ägde rum i Kurgonateppa 80 kilometer söder om huvudstaden Dusjanbe.

Olaglig gränsövergång, smuggling och brott mot flygets regler löd anklagelserna vilket kan ge upp till 15 års fängelse.

Vi fick se både Medvedev och estniska UD:s representant uttrycka sin avsky över domarna. Allmänt antas att det var flygplanet de ville ha i Tadjikistan.


Nov. 8, 2011. Finnarna skämtar till.

 


I Finland har man satt på en etikett på öl- och läskflaskor:

Ju mer öl och läsk finnarna dricker desto gladare blir esterna.

Skatterna har förändrats i Finland och allt fler tar båten över viken till Estland och köper sin dricka till ett bättre pris. ”Öl kan forslas över vattnet, men inte arbetsplatserna”, säger man. Det handlar om arbetstillfällen för 15 000 personer varnar man i Finland.

Jag minns den där gången vi for till Estland via Helsingfors och såg hur den ena stora billasten av Lapin Kulta efter den andra kördes in på båten till Tallinn och när vi for tillbaka till Helsingfors såg vi finnar köra över massor med Lapin Kulta tillbaka. Där förlorade Finland inga pengar på tillverkning i alla fall.

.....

 

En man har köpt en gata i Hargi. Byggherren har byggt hus och folk har flyttat in. Så fick byggherren ont om pengar och gatan såldes på exekutiv auktion till Konstantin Ivanišvili för 10 000 Euro.

De boende får trafikera gatan med sina bilar, mot en avgift. Den nye ägaren anser däremot att tunga fordon över 3,5 ton förstör hans gata. Sopbilarna får därför stanna vid gatans ände så länge ingen betalar för att de ska få trafikera vägen.

Dessutom får två bilar inte mötas eller passera varandra eftersom en av dem då måste köra ut på gräset vid vägrenen. Det kostar pengar för ägaren att köpa ny jord och göra ordning efter förstörelsen.

De boende är rädda för att om de går med på att betala en summa kommer Konstantin Ivanišvili bara att hitta på nya avgifter för dem. Det lär bli rättegång om saken.

.....

Tomten i Väike Maarja centrum där det stora bruna trähuset stod vars källare användes som tortyrkammare av KGB och revs nyligen efter en lång tid av förfall eftersom ingen ville röra vid huset där så många bybor lidit, ska nu bebyggas igen.


Borgmästare Indrek Keskiila berättar att företaget Reinpaul som redan finns i centrum nu planerar att bygga en kommersiell fastighet, en byggnad som ska passa in i den befiontliga miljön.

Det ska bli spännande att se vad det blir.

,,,,,

 

 

En häst i naturlig storlek tillverkad av kvistar och rötter.


Nov. 4, 2011. Nyheter i höstmörkret.

 

Simona kyrka har fått ett nytt vitragefönster, se till vänster på bilden.

.....

Har du svårt att sova? Prova körsbärsjuice.

Glöm varm mjölk eller kumminte. Om du har problem att somna på natten, testa körsbärsjuice.

Forskare vid University of Northumbria  menar att körsbärsjuice hjälper till att förbättra sömnkvaliteten enligt Daily Mail skriver Postimees.

Forskarna betonade att effekterna av söt körsbärsjuice inte hjälper, det måste var sur juice.

Forskarna sa att denna studie kommer att hjälpa dem som har sömnproblem, skiftarbete eller s.k. jet lag.

…..

Grossi är en stor affärskedja i Estland. Den ägs av en man vid namn Oleg Gross. Företaget slaktar djur i sitt slakteri. De har en mycket bra kvalitet på sitt kött. Emellertid skulle en ko slaktas, men hon blev jätterädd och flydde ut ur slakteriet.

Polis hittade kon på vägen, ringde till slakteriet och fick historien klar för sig. De transporterade kon tillbaka. Hon slapp inte undan!

I Estland är man rakt på sak. Det heter inte "slakteri" utan "mördarhus". Kon ville inte mördas helt enkelt.

…..

 

 

En av böckerna om apotekare Melchior.

Den estniske författaren Indrek Hargla skriver i Postimees att 1500-talet är den mest spännande tiden för Estland. Den nära historien vet vi mycket om, men hur den estniska kulturen byggdes stark och integrationen med Väst skedde under 1500-talet vet vi inte så mycket. Och det berättar han om i sina nya böcker.

”Tallinn är den stad i Estland där det alltid funnits och fortfarande finns ester. Gamla Stan är ett vackert hantverk. Begreppet ´den estniska nationalismen´ blommade upp på 1800-talet bland esterna och balt-tyskarna uppfann samtidigt begreppet ´estofil´ och det nationella medvetandet var starkt i båda grupperna. Jag försöker skriva så som jag själv gillar att läsa, jag skriver om ämnen som ger en behaglig och spännande historia. För närvarande arbetar jag på fjärde delen av en historia om farmaceuten Melchior. Jag började arbeta med den i mars 2008. Jag tänkte mig fem delar, och enligt nuvarande planer skulle de utgöra den första cykeln. Jag tänkte mig att Melchior skulle vandra fram genom historien efter reformationen, och så skulle vi få en samlad bild av Tallinns historia", förklarar författaren Indrek Hargla.

De böckerna vill jag, estofilen, läsa!

 

.....

Nu ska jag berätta för er vad ni inte ska göra. Om ni redan känner er lite smått deppiga ska ni inte åka ut på landsbygden i Estland när löven fallit. Löven som döljer skavankerna. Då står de hemska stora redan helt förfallna kolchosfabrikerna nakna i all sin uselhet. Många trähus från frihetstiden är också ruiner. Då vet man att antingen deporterades familjen till Sibirien och kom aldrig tillbaka, eller, i bästa fall, flydde de och räddades i ett annat land. Allt påminner om den svåra tiden. Många vill glömma den, de inte ens försöker komma ihåg. Jag som kände förfallet med hela min själ, med hela min kropp när jag var här 1978 och 1991, jag gråter inombords. Jag vet att esterna mycket väl hade kunnat leva som vi i Sverige, om de bara hade fått behålla sin frihet.

Just nu går en stark nationalistisk ström genom Ryssland. Det är framför allt unga människor, som inte tycker att den ryska människans intressen tillvaratas i deras land. Det pratas för mycket om alla andra grupper. Ni kanske har hört det på radion. En man från Kirgizistan vågade inte lämna sin lägenhet på kvällarna. Han var helt enkelt rädd att bli mördad. Den nationalism som esterna är rädda om, den går inte ut över några andra människor. Här mördas ingen av rasistiska skäl. Det är sällan man hör talas om mord över huvud taget. I alla fall inte bland esterna.

Vet ni vad man kan göra då, när man är så där smådeppig. Man kan titta på en film från våra utflykter i Estland med Hanno. Det är verkligen väldigt mycket vi sett och undersökt. Jag såg just på en utflykt till Kongi, där deras farmödrar växte upp. Allt är borta, eftersom ryssarna skulle ha ett stort område till militärövningsfält, men vi fantiserade om hur det hade sett ut en gång när flickorna Eplik lekte där. Hur kvarnen fungerade. Den hade två hjul. Ett för malning av säd och ett för sågning av virke. Strömmen var stark där. Vi kunde höra forsen, precis så som den hördes för många år sedan. Det var verkligen roligt och skönt att då hade de ett bra liv. Det var under farmor Anna Lowiisas första 12 år 1882- 1894 när hennes pappa levde. Ett par år efter pappans död gifte mamman om sig. Familjen tvingades flytta från sitt hem eftersom kvarnen var arrenderad och godsherren skulle hyra ut den till någon annan. De nygifta flyttade till Kaukasus och de två flickorna fick börja arbeta som piga. Så träffades farföräldrarna och historien gick vidare.


Nov. 3, 2011. Vilda djur nära oss.

 

Sumobrottaren Kaido Höövelson, som vi känner som Baruto är nu rankad två i världen.  Han är den est som är mest känd i världen. Han tänker fortsätta några år till, sedan ska han uppfylla en dröm. Han ska komma tillbaka till sin gård i Estland och börja arbeta som bonde. Han ska ha fem barn! "Den verkliga lyckan kommer när jag är tillbaka i Estland, och kan hantera mina egna angelägenheter."

…..

 

Ett rådjur hoppade rakt in i en buss på vägen från Tallinn till Kuressaare.

Han kunde undvika större skador på sin bil eftersom han iakttagit rådjuret på avstånd.  Då såg han rådjuret ta sats och hoppa rakt på bussen. Han bromsade sin bil tvärt, men fick ändå in rådjuret i sidan av bilen.

…..

Vid Vergi Sadam, Vergi hamn, som är en stor gästhamn framför allt för finska båtar under sommaren, var en man ute och fiskade. Döm om hans förvåning när han såg en björn simma en bit ut i viken!

Och unge Indrek har berättat om att han stod på gården hemma, ca 4 km från oss, och såg en björn lufsa runt i skogsbrynet. En god stund stod han där och tittade förvånad på björnen.

Man kan alltså konstatera att det björnarna kommer allt närmare.…..

I Lääne Virumaa har tillstånd getts att jaga upp till 8 vargar och 9 lodjur.

Förra året dödades 135 vargar i hela landet. Jaktsäsongen pågår fram till 28 februari.

…..

 

Jag tror att Savisaar egentligen ser sig som kung i landet Tallinn. Han har ju infört en särskild moms (som visserligen inte är tillåten) och en egen TV, Tallinn TV, TTV. I dag demonstrerade hans medborgare för bättre och mer barnanpassade förskolor och nedläggning av den fruktansvärt dyra TV-kanalen. Så är det den där ortodoxa kyrkan, som det fattas pengar för. Det ska bli intressant att se hur länge han får vara kung. Jag glömde! Han har en egen polis också: mupo. Municipalolisen.

 

 

Vad ska man prioritera TTV eller förskolan? frågar föräldrarna Kung Savisaar.


Nov. 2, 2011. Ryssarna köper strategiska poster.

 

Under Bronsnatten (Ni minns väl aprilnatten 2007 när ryssar gick ut och plundrade butiker och slog sönder delar av Tallinn som protest mot att en staty flyttades?) blev kocken Zenja, egentligen Jevgeij Kazakov, ett känt ansikte eftersom en fotograf fångade han lyckliga uppsyn på bild när han stulit müsli, två förpackningar bindor, och Orbit godis i en R-kiosk. Han har också varit inne i en konstbutik ”Art och Mari” och misstänks för att ha förstört en tavla av en okänd konstnär. Det senare kunde inte bevisas så han dömdes till ett års fängelse för det första brottet varav två månader räknades av då han suttit häktad. Han får också betala 111,40 €  Till kiosken. Arbetet som kock på en restaurang i Tallinn förlorade han och arbetar nu i en grillkiosk.

…..

 

 

De ryska myndigheterna har satt in de baltiska länderna på listan över fientliga länder, och de försöker nå sina geopolitiska projekt, berättar utredaren Edward Walkers beträffande det postsovjetiska utrymmet.

University of California, Östeuropa och Eurasien Institute of expert Edward Walker bekräftar att även de baltiska staternas medlemskap i Nato och Europeiska unionen skiljer dem från andra postsovjetiska republiker, och gör att de inte kan ha samma känsla av trygghet som t.ex. Polen.

"Jag tror att ryssarna tar Natomedlemskap stort allvar. Det faktum att de baltiska staterna är  EU och Nato-medlemmar visar att de (ryssarna) finns i medvetandet hos dessa små länder, till skillnad från andra postsovjetiska länder utanför zonen inflytande ", förklarade Walker.

"Men det betyder inte att ryssarna inte är bra på geopolitiska mål och projekt. Mot de baltiska länderna försöker de göra samma sak som de gör överallt i närheten av sina gränser - köpa strategiska poster. De har också fördelen av den stora ryskspråkiga minoriteten, som ger dem möjlighet att göra en mängd olika fula tricks, mm som cyberkrig."

"De baltiska staterna är mer utsatta än till exempel i Polen. De är mindre, ligger närmare Ryssland, var en del av Sovjetunionen, och de är hem för många ryssar. Det är inte Polen. Polen har för länge sedan gått förlorad ", tillade vetenskapsmannen.

Walker räknar med att Putin-ledda Ryssland försöker att få området.

"Jag tror inte att de gör det som en stor nationell ideologi. Jag tror inte att vi hör Putins säga: Låt oss börja bli mer europeiska.  Det har varit svårt för polacker, för ryssarna  är det 20 gånger svårare ", sade Walker.

Däremot anser professorn att Nato bör ta hänsyn till oro för hoten.

"Om vi i väst kan sitta ner och komma överens om åtgärder beträffande några av deras farhågor när det gäller säkerhet, dvs. essensen av Natos utvidgning, skulle det vara en början,"

"Enligt min mening är detta ett nödvändigt steg, mycket svårt visserligen, men det är en förutsättning för en normalisering av förbindelserna med Ryssland", förklarade Walker.

"Jag tror att det skulle vara lika bekymmersamt för USA om Mexiko deltog i Warszawapakten”, avslutade han.

Detta gör att vi alla så tydligt kan se vilken rävsax de baltiska folken sitter i. Deras enda möjlighet för överlevnad var att gå med i Nato och EU. Hade de inte gjort det skulle deras frihet redan varit borta. Kanske under Bronsnatten, kanske tidigare. Nu menar Walker att just att bli medlemmar i dessa organisationer är fruktansvärt utmanande för Ryssland. Alltså en rävsax. Det känns otrioligt oroligt att läsa detta, men jag minns också vad Hanno alltid säger: ”Det blir aldrig som under Sovjet.” Kanske inte, men nog vill de straffa de ester som provocerat dem, kanske skicka dem till Sibirtien. Det är jag alldeles säker på. Ni minns kartan över Ryssland och den lilla vita pricken som var Estland. Det hjälper inte att vara mindre än en myra, man har absolut inga rtättigheter om man en gång förlorat sin frihet till detta jätteland.

…..

 

 

Detta är en fantastisk estnisk konstnär, Valli Lember-Bogatkina, som just fyllt 90 år. Hon är fortfarande mycket vital. Varje dag åker hon till sin ateljé i centrala Tallinn och målar. Hon har hunnit med en beundransvärd produktion och haft stor betydelse för det estniska konstlivet.

 

 


Nov. 1, 2011. Någonstans i Nomme.

Först lät det märkligt. På bara några år har Fortum höjt priset för uppvärmning av bostäder med 40 %. Sedan visade det sig att i och med det så kom deras pris på samma nivå som Tallinns Värmes pris. I själva verket har Tallinn Värme tagit ut ett väldigt högt pris hela tiden.

…..

President Ilves sa i London i dag att han uppfattade Greklands premiärministers agerande som otacksamt och oerhört chockerande. Det är det vanliga sättet att se på Greklands finansproblem i Estland. Man ser det som om Grekland fått en present av EU. De har nämligen varit med i en annan union. Där hjälpte man inte varandra. Man tog istället för att ge. Man ska också betänka att Greklands levnadsnivå ligger över den estniska, ändå hjälper Estland dem. Förresten såg jag att trots alla problem med Euron arbetar Lettland och Litauen för att också gå över till den valutan inom några år.

…..

 

I Tallinn bygger man ut hamnen för att kunna ta emot fler och större fraktfartyg. I en intervju hörde jag. ”Många av våra hamnar påminner om den närliggande historiens hemskheter. Vi kan inte gräva mer än 6 meter djupt. ”Vissa” använde hamnarna som avstjälpningsplats tidigare.”

…..

Arvo Pärt har tilldelats den franska Hederslegionens orden. Det är den högsta utmärkelsen man kan få i Frankrike. Den skapades av Napoleon 1802.

 



Arvo Pärt

.....

Följetongen. Tidigare: 23, 24, 25, 27, 28, 29, 30 sept,
2, 5, 7,13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 26, 27, 28, 29, 31 okt.

Någonstans någon gång i Estland.

Nõmme


Det skulle bli ännu värre. I dessa dagar hade så gott som alla ester någon eller några släktingar i Sibirien. Många familjer var decimerade. Livsglädjen var borta. Den 14 juni började tågen gå mot Sibirien och den 22 juni kom Priit inrusande i huset där Moritz och de andra satt i vardagsrummet tittande framför sig med tomma blickar. Till och med den lille Vello satt alldeles tyst med boken om den talande enen framför sig.

”Har ni hört? I radion talar de om att tyskarna har anfallit Sovjet!”

”Ja bara det är sant nu. Bara de kommer hit också och befriar oss.”  Tanja talade tyst, så tyst att det var som en viskning. Det var så svårt att börja hoppas. Varje gång de hoppats hade alla drömmar raserats genom ännu värre katastrofer. Ingen visste var gränserna för Stalins grymhet gick, och vad han kunde få andra människor att göra mot varandra och sig själva.

Priit satte ner sin radio på bordet och de satt alla tillsammans och följde tyskarnas väg denna kväll och flera dagar framöver. De hörde den 2 juli att tyskarna erövrat Riga. Det höjde stämningen något i sommarstugan i Nõmme. Det fanns en klar möjlighet att befrielsen från ryssarna var på väg. Ute talades det om att ännu fler unga män hade flytt in i skogarna. Risken var att alla män i rätt ålder skulle tvingas in i röda armén och slåss mot tyskarna. Hellre gömde de sig. Det var inte så många som tvekade. Så småningom skulle de få veta att det var så många som 33 tusen ester som togs ut i militärtjänst för Sovjet och att bara några få av dem skulle komma levande tillbaka. Som sagt var: människor betydde ingenting i det riket. Stalin sa: Utan människor, inga problem.” Han sa också när Tyskland angrep Baltikum: ”All egendom av värde, även spannmål och bränsle, som inte hinner föras bort måste ovillkorligen förstöras.”  Många tog hans ord på allvar och började bränna.

I Väike Maarja, dit Moritz och Irina längtade, där hade först en stor last med människor skickats till Sibirien. Däribland Hannos kusin Õie och hennes föräldrar. De hade väckts på morgonen den 14 juni som så många andra. De fick en stund på sig att packa sina saker och sedan sattes de på ett tåg. Õie och mamman i en vagn och pappan i en annan. Pappan dödades någonstans på vägen så honom såg de aldrig mer. Õie och mamman levde som slavar tillsammans tills mamman dog av svält och hårt arbete. Õie själv kom verkligen tillbaka till sitt barndomshem 1956 då det bodde flera ryska familjer i huset. Hon fick bygga en vägg för att få lite avskildhet.

Tre unga män från Väike Maarja hade gått med i Förintelsebataljonen. Några år tidigare hade de gått ut skolan där och nu hade de själva tagit makten i kommunen. De hade fått rätt att bestämma vilka som skulle få leva och vilka som skulle dö. De kunde ta ut vem som helst i skogen och sedan såg ingen den personen mer. När Stalin sa åt dem att bränna, då gjorde de det också. De började med den stora Långa gatan i centrum. I ena ändan och på ena sidan började de bränna trähusen där deras bekanta bodde. De kände ju alla. En av dem, Rosenberg, brände ner sitt föräldrahem. De brände ner alla husen på den sidan vägen. Sedan lyckades någon få slut på eländet genom att övermanna galningarna.

Samtidigt tvingades estniska bönders boskap in över gränsen till Ryssland. De av djuren som inte kunde föras över dödades. Inget fick lämnas till tyskarna. Inget fick heller lämnas kvar till esterna. Så hade det varit många gånger under de senaste århundradena. Deras land tömdes på det ätbara för att ingen annan fiende skulle få det. Man vänjer sig nog aldrig vid det.

 

Tanja oroade sig för Jaan där ute i skogen någonstans. Han kunde inte ta kontakt med henne av rädsla för att hon skulle tvingas avslöja var han var. Sådant hände hela tiden. Matfrågan var känslig. Det var lätt att bli avslöjad när man gick iväg med en kasse ätbart för att gömma åt en skogsbroder. Han kunde också bli avslöjad när han hämtade maten. Nu när tyskarna närmade sig hade de börjat göra raider tillsammans, skogsbröderna. Tanja visste hur Jaan hatade dem som sänt iväg hans föräldrar. Hon var så fruktansvärt orolig.


Okt. 31, 2011 När det här tar slut ska vi åka till landet igen och hälsa på släkten

 


Jag hörde i dag Tomas Gür vara sakkunnig om Turkiet i "Studio 1" i dag. Då tänkte jag (naturligtvis): tänk om esterna fått vara sakkunniga om livet i Sovjetunionen under ockupationstiden. Jag vet ju hur ester istället kämpade för att få sina synpunkter publicerade i svenska media. Det lyckades i princip aldrig. Jag var förresten själv en av dem. Jag skickade in den ena kommentaren efter den andra; jag kunde få ett svar i brev eller mail, men bara en gång publicerade media (Sveriges Radio) något jag tyckt.

Min känsla var att svenskarna ( jag är svensk själv) visste mycket bättre hur det var att leva i Sovjetunionen än esterna som levt där. Hur hade inte uppfattningen kunnat vara om livet i det kommunistiska Sovjet; kanske närmare sanningen.



.....
Jag ber om ursäkt för att jag slarvat med namnen i min följetong. Jag har försökt rätta till det.


.....

Följetongen. Tidigare: 23, 24, 25, 27, 28, 29, 30 sept,
2, 5, 7,13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 26, 27, 28, 29 okt.

Någonstans någon gång i Estland.

Nõmme


Det blev inte så mycket mer än ”God natt” på kvällen. Han smekte Ira över håret och la sig till rätta och somnade. Så olikt den man han en gång var. Han var en kvinnornas man. O ja, det var han så medveten om, men nu orkade han inte älska trots att hans unga hustru var så vacker, så tilldragande.

Den här sena kvällen när vårsolen fortfarande syntes som en strimma där borta bakom träden, då låg han ändå med Iras huvud på sin arm och började tänka på att det nog fanns ett slut på detta fruktansvärda liv som getts dem alla.

”När det här tar slut ska vi åka till landet igen och hälsa på släkten. Du ska få träffa mina kusiner Rein och Leida. Moster Leena och morbror Juhan. Hos dem har jag haft så många sköna stunder. Där lever man som förr i världen. Där finns djuren, åkrarna, sjöarna och lugnet. Hur det är nu vet jag inte. Vi ska åka till dem så fort vi sett att allt är bra med mamma och mina systrar.”

”Då följer jag gärna med, men vi måste få veta att min familj mår bra. Jag har inte hört något ifrån dem på så länge. Tänk om de inte finns kvar här!”

”Naturligtvis ska vi ta reda på det. Men varför skulle de försvinna? De talar ju ryska och din pappa är ju lärare i ryska. Varför skulle de ta honom? Ja, ja jag vet. Jag vet att ingen vet svaret på en enda fråga. Allt är så meningslöst.”

”Moritz!  Berätta igen om dina kusiner. Hur bor de? Var någonstans? Jag minns inte säkert.”

”Det är på landet inte så långt från där min pappa bodde när han var mjölnare. Vet du att pappa var bonde? På sätt och vis är det synd att han flyttade från landet. Då hade vi inte haft hyreshus som de bara kunde stjäla från oss, de där sovjeterna.”

”Nej, men de hade väl i alla fall tagit maten, så ni fått svälta. De hittar alltid något att ta från esterna. Du vet nog inte att min pappa föddes i Laius förresten. I samma hus där Jaan Poska föddes före honom. Min morfar efterträdde Poskas pappa som präst i den ortodoxa kyrkan.”

 

Huset där Jaan Poska föddes, den man som skrev under fredsavtalet med Sovjet i Tartu 1920.

 

”Ja, jag vet det. Och jag vet också att vår svenske kung Karl XII bodde där med sina män för lite mer än 200 år sedan. Då skulle jag velat vara med. Tror jag. Det var inte så roligt på den tiden heller. Peter den store och kung Karl. Vilket par. Vad de förstörde. Tsaren stal också mat från oss. Han dödade många, många ester och han och hans män våldtog våra kvinnor. Vilka tider! Nej, jag tycker det skulle varit intressant att leva när kung Karl bodde mitt i bland oss. Han skulle säkert varit med på vårt bröllop.”

”Så hade jag dansat med honom på kvällen. Hade du varit svartsjuk då?”

”Naturligtvis. Den stilige mannen och min lilla fru.”

”Vad ska vi göra på landet då? Hos dina släktingar?”

”Vi ska leva. Leva på riktigt. Det var så länge sedan. Vi ska hjälpa till med arbetet. Du tycker ju så mycket om Leena, som för det mesta är i ladugården bland djuren, du minns. Du hjälper henne så är jag på åkern med Juhan och Rein.”

”Nej, nu ska jag sova. Vi får drömma vidare i morgon.” Irina vände sig om i sängen.

 

 

14 juni 1941

 

Helvetet var långt ifrån över. NKVD:s överste i Estland Björn Kumm, hade fått i uppdrag att samla in uppgifter på farliga element i landet redan under vintern. Det höll han på med ända in i juni 1941.

Den 13 juni beordrades alla tillgängliga bilar att ställa sig till milisens förfogande. Vid ettiden på natten började de sedan rulla fram till olika bostäder där ”folkfiender” bodde. De väcktes mitt i natten den 14 juni, fick högst två timmar på sig att packa sina väskor (För vad? Det fick de inte veta.)  Därefter tvingades de ut till lastbilarna och fick sitta på flaket till de kom till en uppsamlingsplats vid någon järnvägsstation. Där stod boskaps- och godsvagnar med galler för fönstret och ett hål i golvet (för deras behov). Vagnarna proppades fulla; även gamla och gravida kvinnor pressades in i vagnarna. Männen i en vagn och kvinnor och barn i en annan. Där fick de först vänta ett par dagar innan tåget lämnade stationen. Hur mådde de då? Hur klarade de väntetiden?

Många dog under resan; liken låg kvar tills tåget stannade och de kunde lämna den döde/döda utanför vagnen.

Det gick helt ordentligt till. Det fanns fraktsedlar med frakten: ”människor” och fraktkostnad angiven.

Så många människor dog under mystiska omständigheter. De dog under deportationen, under flykt, i fängelser efter tortyr eller mördades direkt.

Detta våld och dessa grymma deportationer hade esterna bara hört om ryktesvägen från Ryssland när de levt i frihet och som människor i sitt land. Nu var de själva offer. Självklart hatade de allt som Sovjet och kommunismen stod för. Naturligtvis måste de rädda dem som av någon oförklarlig anledning skickats iväg på ett så grymt sätt till ett sådant hårt och dödande liv i Sibirien. Många ester försvann i skogarna för att undvika att bli tillfångatagna och istället kunna delta i befrielsearbetet.


Okt. 28, 2011 Vello grät i sin mammas knä.

 

Lika länge som de svenska medierna har varit fyllda av finansbekymren i Europa och fr.a. i Grekland, lika länge har de estniska medierna varit det. Det diskuteras fram och tillbaka, och nu skrivs det om att det inte räcker att vara tacksam över att Lettland och Litauen har haft det värre och fortfarande har ett sämre läge. Osäkerheten om framtiden är stor.

…..

Det finns anledning att vara nöjd med att folk dricker alkohol. I det här fallet är det Estland som gläder sig. Utrikeshandeln har växt just därför.

Försäljningen av alkoholhaltiga drycker på export under första halvåret i år ökade  med 39 procent eller 60.700.000 € jämfört med samma period förra året.

Exporten av öl uppgick till 23,6 miljoner liter under de första sex månaderna i år, vilket jämfört med samma period förra året är en ökning med fem procent.

Största importör är, som alltid, Ryssland.

…..

En svår barndom påverkar dina gener resten av livet konstateras i en artikel i Postimees. Det är brittiska och kanadensiska forskare som gjort studien.

Det är barn och vuxna födda i mars 1958 som undersöks.

Forskarna säger att en hård barndom ökar riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar. Nu vill de hitta de specifika gener som spelar roll i denna verksamhet. De vill undersöka långsiktiga effekter och om dessa ärvs av barnen.

Detta är av stort intresse för dem som växt upp i Sovjetunionen och andra diktaturer.

.....

Apropå mina mail (15 aug. och 5 sept i år) till Tomas Nordegren om förintelsen av judar i Estland under den tyska ockupationen och anklagelserna att Estland inte bearbetat detta. Här är bilden på det mycket vackra minnesmärke som rests över de i Estland dödade judarna:



På USA:s ambassads hemsida kan vi läsa:

Remembering the Holocaust

January 27, 2011

Remarks of Chargé d'Affaires Robert Gilchrist at Klooga:

Today, January 27, is Estonia's Holocaust and Other Crimes Against Humanity Victims memorial day.  We came to Klooga, the site of a Nazi concentration camp, to commemorate the lives of thousands of people who were slaughtered here and to remember the thousands of others who perished in Estonia. The holocaust, one of the greatest tragedies of the 20th century, and indeed all of human history, was the state-sponsored systematic and bureaucratic persecution of the Jewish people, which led to the death of six million people. Persecution of other groups for religious, racial, ethnic or other reasons brought the total to an estimated 11 to 17 million people who died because of Nazi tyranny.  Let us mark this day as a way of ensuring that we never, never forget.

 

 

Chargé d'Affaires Robert Gilchrist at Klooga.

Det var bisittaren Dilsa Demirbag-Sten som anklagade de baltiska staterna för att inte ha gjort upp med sin histioria. Hon glömde att kontrollera sina uppgifter, och vi har inte hört något tillrättaläggande.

.....

Följetongen. Tidigare: 23, 24, 25, 27, 28, 29, 30 sept,
2, 5, 7,13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 26, 27 okt.

Någonstans någon gång i Estland.

Nõmme

 

 

Moritz hällde upp varsin drink åt sig och systrarna. Vello grät i sin mammas knä. Ingen sa något. De drack ur sina glas sakta och bara väntade. Det dröjde kanske en halvtimme till de båda andra var tillbaka.

De båda männen tittade in i rummet. ”Fråga ingenting, så vet ni ingenting.” De vände om och gick över till ladan.

Irina suckade djupt. ”Allt är så hemskt. Vad ska vi göra?”

”Göra? Vi ska överleva. Det är det enda vi kan göra. Vi måste försöka hitta något att äta. Det finns inget att köpa i affärerna. I matkällaren finns inte heller mycket kvar. Ett bottenskrap i potatissäcken. Kanske några morötter. Inte mycket mer. Här skulle vi inte ha ont om mat om de där sovjeterna inte hade tagit allt och skickat till Ryssland. Varför ska vi också svälta? De kan ju fortsätta att ta mat från hela världen så får hela världen svälta. Är det vad de vill?”

Tanja tystnade och såg på Ira, sin lilla syster som alltid varit så i farten, alltid velat göra något. Alltid varit ett bekymmer för mamma. Det kändes avlägset nu. Irina var bara 18 år men hennes ungdom var definitivt slut. Det var ingen idé att tänka på vad som hade hänt de där sovjeterna. Det förstod hon. Hon ville verkligen inte veta. Ett liv var inte så mycket värt längre. Frågan var väl vad som hänt med esterna som gått med på det här. Hur kunde de delta i all denna sörja? Hade de haft det så dåligt under frihetsåren att de tyckte att det här var rätt? Hon förstod verkligen ingenting.

Hon tog Vello i famnen och gjorde honom ordning för natten. Moritz och Ira gick in till sig. Nu gällde det att kunna sova.

 

Dagen därpå hörde de bilar på gatan. Det måste vara andra sovjeter som sökte efter de försvunna. De låg kvar i sängarna. Ville inte veta. Ville inte visa sig. Men de kom naturligtvis inte undan. Det bankade på dörren. Moritz tog på sig en skjorta och öppnade för en grönklädd.

”Hade ni besök av oss i går?”

”Ja, två män var här.”

”Vad hände sedan?”

”Det har jag ingen aning om. De gick, och vi stängde dörren.”

”Jaha. Och hur många bor ni här då?”

”De som var här i går såg att vi är fyra stycken på 20 kvadratmeter. Det ska vara tillåtet.” svarade Moritz med bitterhet i rösten.

Männen sa inget mer. De vände på klacken och gick ut.

Moritz såg på de andra. Suckade igen. Och hoppades att det inte skulle hända något mer. Han tyckte att det verkligen var skönt att han inget visste om gårdagens sovjeters öde, även om han tyckt bra om chauffören så länge han bara var chaufför. Han var mer orolig för sin mamma som han inte vågade kontakta. Han ville inte göra livet värre för henne.

De skulle haft det ännu värre om inte Juhan kommit in med en säck potatis åt dem.

”Jag fick två säckar av en släkting som hade kvar i sitt förråd. Vi delar på det.”

De överlevde tack vare den potatisen. Det blev lite enahanda men det var bättre än att dö. Så föddes uttrycket ”Den första gästen i ett kommunistiskt land heter Svält.”


Okt. 27, 2011 Han fick en vass blick till svar.



Detta är den nya varianten av pråmdragare. Det verkar lika jobbigt som tidigare.

.....

I Estland kan man köpa en parfym som är så himla praktisk att den också kan drickas! Vi köpte några sådana när vi började åka hit regelbundet för så där tjugo år sedan. Då visste vi inte riktigt vad det var. Nu vet vi. Det är inte särskilt gott. Det är nödsprit för den som inte har råd med riktig sprit. Som T-sprit eller rakvatten ungefär.

 

Docenten i folkhälsovetenskap vid Tartu Universitet och professorn vid Universitetet i London, David A. Pärn, försökte få klarhet om förekomsten av surrogat- (parfym, rengöringsmedel och liknande) alkoholkonsumtion bland den estniska befolkningen .

Svar på enkäten kom från 6400 15 - till 84-åringar. Av de som svarat hade nästan 5400 druckit alkohol minst en gång. 65 procent av dem, eller drygt 3500 personer, har varit berusade minst en gång under den senaste månaden.

Bland män under 35 år var surrogaten nästan 0. Män över 35 var de vanligaste användarna av surrogat. Av dessa var de flesta icke-ester och män utan gymnasie- eller högre utbildning.

Tillgången på surrogat är stor dygnet runt eftersom kioskerna säljer dem. Det är också sex gånger billigare än vanlig alkohol, eftersom alkoholskatt inte tillsätts.

…..

Mart Laar, försvarsminister säger: Min lön stiger inte innan våra soldater fått höjd lön. Alltså: när lönen för dem som deltar i NATO:s fredsbevarande styrkor blir mer acceptabel, då kan han tänka sig att själv få mer i lön. Fin man.

.....

Postimees varnar speciellt äldre för att förvara koden till kreditkortet i plånboken tillsammans med kortet. Det är ett mycket effektivt sätt att bli av med alla sina pengar visar erfarenheten.



.....

Följetongen. Tidigare: 23, 24, 25, 27, 28, 29, 30 sept,
2, 5, 7,13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 26 okt.

Någonstans någon gång i Estland.

Nõmme

Han fick en vass blick till svar. Så puttade mannen honom åt sidan med sin kalasjnikov och fick syn på de två damerna där inne. Han log ett snett leende.

”Hur många är ni här då? Vi ska se om ni bor tillräckligt många i det här huset!”

Han hade svårt att släppa Tanja och Ira med blicken.

Han började stega upp rummen. Först vardagsrummet där systrarna satt tysta och tittade på.

”Hm det blir fjorton.” Han fortsatte till sovrummet. Tittade lite extra på de fina virkade gardinerna i fönstret. Gick runt och mätte. ”Hm det blir tjugo. Finns det något mer rum?”

”Nej, inte här. Det bor en man i ladan.” Moritz svarade.

”Ni är… Få se nu… 4 personer. Då ska ni ha 36 kvadratmeter. OK. Då kanske ni får bo här då. Såvida…”

Han sa det där sista med en röst som lät törstig.

Moritz hällde upp ett dricksglas med vodka och gav honom.

Mannen svepte glaset, drog efter andan och sträckte fram glaset mot Moritz. Han fick ett glas till, men sedan kunde han se att flaskan var tom. När han svept det andra glaset kom ytterligare en grönklädd man in i rummet. Moritz kastade ett öga på honom, sedan vände han sig halvt ifrån honom.

”Herregud! Det är ju en chaufför från Tartu Maantee! Han kände igen mig förstås!” Tankarna rusade i hans huvud.
”Kapitalist! Den mannen är kapitalist!”

Han var avslöjad. Alla drog efter andan. Alla bleknade av rädslan. Alla visste att många ester redan skjutits till döds av just den här anledningen, och där framför dem stod två män med varsin kalasjnikov!

Dörren slogs upp. Två män kom inrusande. En med pistol i skjutläge, den andra kastade sig över männen. Ett skott hördes. Allt blev stilla. De två männen låg på golvet, de levde. Moritz hade varit med förr och visste hur en död man ser ut. Han såg också att de två som kommit inrusande var Juhan, husägaren och hans bror. Brodern hade sett en lastbil köra fram till grinden från fönstret i ladan där han bodde. Han ringde direkt till Juhan, som kom med pistol och helt inställd på att se till att Moritz och de andra skulle överleva.

Hittills hade de lyckats med att få ner männen på golvet och sparkat undan deras vapen. Nu gällde det att få upp dem och tvinga in dem i lastbilen. Juhan tänkte köra iväg med dem. Han ville inte säga mer.

Det var andra människor ute på gatan när de kom ut. Skotten hade hörts och folk var rädda att något allvarligt hänt, men när de såg att det var två kommunister som hotades med pistol, då vände de sig bort, och glömde genast vad de sett. Juhan satte sig vid ratten, brodern vaktade männen på flaket. Mörkret hade lagt sig. Nu gällde det att ingen kommunist såg dem och förstod vad som hänt.


Okt. 26, 2011 Moritz låg och vred sig i sängen.

Aktuaalne Kaamera i dag.

Apropå finanskrisen i Europa meddelar chefen för Estlands Riksbank att i Estland har alla åtgärder vidtagits enligt regelboken, och de estniska bankerna är mycket starka. Naturligtvis är man ändå mycket beroende av att Europas banker i övrigt inte krisar.
.....

Lärarlönerna har länge diskuterats och lärare har demonstrerat för en rejäl löneförhöjning. Nu har det beslutats i parlamentet att det ska satsas på högre lärarlöner och man ska säkra de sociala förmånerna. Pengarna tas från det man tidigare skulle lagt på militären, som får klara sig på samma budget som tidigare år. Och det har ju gått bra...

.....

Aleksander Rudarku m.fl. flög ett plan från Kabul till Tadjikistan. När de närmade sig flygplatsen där de skulle landa fick de landningsförbud. Men de hade för lite bensin för att kunna återvända till Kabul, så de var tvungna att ändå landa trots förbudet. De blev fängslade. De sitter kvar nu sedan maj månad. De har avböjt stora räddningsinsatser eftersom de hoppas bli befriade om deras fångvaktare inte retas upp. Dock står det utom allt tvivel att det rör sig om utpressning. Beloppet är okänt.

 


.....

Följetongen. Tidigare: 23, 24, 25, 27, 28, 29, 30 sept,
2, 5, 7,13, 14, 15, 16, 17, 18, 19 okt.

Någonstans någon gång i Estland.

Nõmme

Moritz låg och vred sig i sängen. Det var lika svårt att somna varje natt. Han kunde absolut inte vänja sig vid flyktinglivet, även om det var i Nõmme, så nära Tallinn. Han tänkte på hur tiden i frihet hade förändrat livet för hans familj. Han tänkte på sin pappa som dött två år tidigare. Han hade varit den stränge men tålmodige esten. Han som vill leva ett estniskt liv utan inblandning av andra folk och deras kulturer. ”Åtminstone i det här området där esterna bor ska de få leva efter sina idéer”, brukade han säga. Anna Lowisa ville bara att hennes barn skulle få ett bättre liv än det hon levat. Elisabet, mellanbarnet, hade gift sig med en apotekare och flyttat till Vilnius där han köpt ett apotek. Hon hade det säkert bra där med sin man och sin lilla dotter Anne. Hon var också utbildad apotekare, så de arbetade tillsammans och hade dessutom en anställd på apoteket. Var de var just i detta ögonblick visste han inte. Han hoppades bara att de kunde leva någorlunda normalt eftersom alla behöver mediciner.

 

Mer bekymmersamt var det för hans äldsta syster Meeri. Hon hade studerat vid konstskolan i Tartu. Det var underbara år för henne. Det hade han förstått. Hon hade kommit in i konstkretsarna och utvecklats som konstnär men också som kvinna. Det var flera av de unga männen där i Tartu som hade visat stort intresse för henne. Men hon hade inte på allvar fastnat för någon förrän hon träffat den ”fantastiske Valdis som skulle bli en så stor konstnär”. Så hade hon presenterat honom för familjen, och inte ens pappa hade haft något att invända. Nej, alla tyckte att han var trevlig och dög till make åt Meeri. Han talade felfri estniska, men hade hela sin familj i Lettland. När det blev dags för sagobröllopet i Kaarlikyrkan i Tallinn och hans föräldrar och syskon naturligtvis deltog, då hade Meeri förmanat sin familj att tänka på att hans familj inte kunde estniska, så de måste ta hänsyn till det under hela dagen och kvällen.

 

Det blev ett roligt bröllop. Stämningen var hög och Moritz var så glad för Meeris skull. Men. För det blev ett men. När pappa Hans hade köpt en lägenhet åt dem i Riga och de bott där en kort tid, då förstod Meeri plötsligt av något som hände, han mindes inte vad, att Valdis inte alls var lett, utan est. Han och hans familj bodde i Pärnu. De talade alla utmärkt estniska, och kunde egentligen ingen lettiska. Meeri förlorade all glädje när hon förstod vad det hela handlade om. Hon pressade ”Valdis”, som egentligen hette Valdemar så hårt hon kunde för att han skulle ge en godtagbar förklaring. När hon till sist förklarade att hon tänkte begära skilsmässa, och han svarade att det skulle han gå med på om han fick en stor summa pengar. Då förstod hon hur lurad hon var. Hon rafsade ihop sina saker och tog tåget hem till Tallinn och grät ut i mammas famn. Pappa blev fruktansvärt upprörd, men gick med på utpressningen. Han betalade med förklarade han att han aldrig önskar ens höra talas om den mannen igen. Som tur var hade Meeri inte blivit gravid under det korta äktenskapet, så han försvann ur deras liv.

 

Någon bankade på dörren på deras hus i Nõmme. Det hade hunnit bli vinter. Alla ester hade fått veta att det var absolut förbjudet att fira jul. Därför hade det inte kommit in någon gran i deras hus. Så vad kunde någon av idioterna nu vilja? Moritz klev upp ur soffan, öppnade dörren, och såg där naturligtvis en man i den där gröna jackan. En kommunist.

 

”Jaha, vad är det nu då?” frågade han.


Okt. 24, 2011 Nu lämnar gässen Estland.

Nu lämnar gässen Estland. Jag minns dem från 2009 när vi häpnade över hur himlen ständigt fylldes av nya gäss. Här är bilder från årets gäss-resa mot södern.







Just de här gässen på åkern såg vi faktiskt för några dagar sedan.

Det har varit en mycket skön dag med sol och lagom varmt. En dag att njuta av helt enkelt.

.....

I dag firades Bibliotekens dag i Tallinn. Det är många böcker som översätts till olika språk från estniska, men det skulle kunna vara många fler.

I genomsnitt publiceras 4500 nya böcker varje år i Estland, men utvecklingen är på tillbakagång och bibliotek har mindre och mindre pengar att köpa nya böcker för.

Tallinns nationalbiblioteks direktör Janne Andresoo sade att ambitionen nu för den estniska litteraturen är att hitta sin plats i Europa. Det finns mer i landet än Kaplinski och motocross.

.....

Ants ska inte äta vetemjöl, och det är svårt att hitta på roliga rätter med mörkt bröd. I dag får jag hjälp av Postimees som presenterar en äppelpaj med mörkt bröd:

Botten:

  • 70 g smör
  • 50 g farinsocker
  • ½ ägg
  • 1 msk gräddfil
  • 70 g svart rivet bröd
  • 20 g rågmjöl

Fyllning:

  • 300 g syrliga äpplen
  • 1 tsk kanel
  • 1 tsk socker

Dekoration:

  • 30 g smör
  • 30 g farinsocker
  • 80 g svart rivebröd
  • ½ ägg

Blanda socker, mjöl och rivet bröd till en deg, tillsätt ½! uppvispat ägg och gräddfil.

Forma och placera degen i en avlång form, 12x35 cm.

Skala äpplen och skär dem i ett par centimeter tjocka kuber, rulla dem i socker och kanel och fördela jämnt på botten av kakan.

Blanda farinsocker och rivebröd och slutligen tillsätt resterande vispade ägget och äpple bitar.

Grädda i ugnen på 190 C i ca 30 minuter.

Låt svalna och skär i 8 bitar och servera tårtan exempelvis medel vaniljkräm, gräddfil eller vaniljglass och en bärsås.

Jag ska testa och se.


Okt. 23, 2011 Nästa år firar Estoniateatern sitt 100-årsjubileum.

I The Economist kunde man i början av september läsa att ryssarna har slutat återvända till Ryssland. Istället har medelklassen börjat flytta ut. Över 50 % av entreprenörerna säger att de skulle flytta till ett annat land om de fick möjligheten. Mer än 50 % av studenterna skulle göra detsamma. Av hela den vuxna befolkningen vill 22 % emigrera för gott. Dessutom flyr kapitalet landet.

Vad söker man då i utlandet? Inte högre levnadsstandard utan skyddande av äganderätten, säkerhet rent fysiskt, en fungerande sjukvård, god utbildning till barnen. De vill leva ett liv utan mutor, utan att förlora jobbet pga. Politiska skäl, eller bli fängslad pga. någon korrupt byråkrat.

Det berättas också att den ryska staten använder så mycket pengar att de behöver ett oljepris på 120 USD för att klara utgifterna. 75 % av Rysslands export utgörs av olja och gas. En annan större exportprodukt är vapen och vapensystem.

Allt fler som inte röstar på Putin flyttar ut ur landet. Hur det kommer att se ut år 2020 när Putin avgår som president är ett stort frågetecken.

 

Många av dem flyttar till Estland och driver upp priserna på bostäder i landet. En 2-rumslägenhet i Piritas Strandhus med 74,1 kvm yta kostar nu 340 000 Euro. En 5-rummare med terrass (400 kvm)

Där finns också en med fem rum och en terrass (400 kvm), utsikt över havet och Gamla stan. Pris 1 500 000 euro, exklusive moms.

I Maarjamägi säljs en lyxig villa med en vacker trädgård (717 kvm), som för närvarande används som bostad av en utlandsest. Sex badrum, sex sovrum, fyra-bilsgarage. Pris 2 900 000.

…..

 

Estoniateatern och Väike Maarjas Böndernas hus. Lika gamla och fullt jämförbara?

Nästa år firar Estoniateatern sitt 100-årsjubileum. Samtidigt gör Böndernas hus i Väike Maarja detsamma. Det var det största kommunala samlingshuset i Estland då, och kallades för Landsortens Estonia. Numera är det ett litet hus i jämförelse.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0