.

Hot, identitet och historiebruk av Staffan Lundblad m.fl.

En bok med bäst före-datum. Det är intressant att se att redan på 10 år kan en bok bli för gammal. Jag hittade boken och kände att jag borde läsa den. Det gäller de baltiska folkens hotbild, verklig eller inte.  Frågan är intressant. Dock behandlar boken de första tio åren av den nya friheten för de baltiska folken, och den är skriven med svenska glasögon, och är inte längre aktuell.

Jag har redan boken på min litteraturlista, men jag minns inte vad jag läste tidigare…

Det är intressant att läsa om vad som skapar ett ”folk”, en identitet.

Identitet får människorna genom: territorium och nation genom språk, tradition och historia som tillsammans skapar kulturen. Identitet och suveränitet är det viktigaste kittet för att hålla ihop en stat.

Han menar också att ”ju starkare betoning av den egna identiteten inom den nationella gruppen, desto större benägenhet att utmåla grupper utanför den egna medborgargruppen som ett hot. Då tänker jag på Hitler och antisemitismen. Jag lärde mig i skolan att Hitler behövde ena folket, och då behövde han en uttalad fiende och därför hände det som hände, sa min lärare, och det stämmer ju enligt den här teorin. Men fortsättningen på identitetsfrågan skriver författaren så här: En mer utvecklad identitet inom en nation är, menar identitetsteoretiker, däremot hälsosam för individer. Alltså: ju starkare betoning av identitet inom den egna gruppen, men dessutom med hänvisning till ett vidare territoriellt och kulturellt område, desto mindre benägenhet att karaktärisera grupper utanför den egna medborgargruppen som ett hot. Här kan man säga att EU räddar oss. Eftersom vi har en europeisk identitet, kan vi arbeta även på vår nationella identitet utan att skapa oro för andra. Jag skulle vilja att vi kunde tänka så i Sverige.

Nationalisten utvecklar ofta sin identitet samförstånd med andra.

Lundberg menar att den som har ansvaret för historiebeskrivningen har kontroll över makten. Där har vi ett problem för esterna. Ryssarna har en egen historieskrivning, och talar ofta om de ryssar som lever utanför den ryska gränsen. Putin hävdar att ryssarna måste se till de i Estland boende ryssarnas välbefinnande. (jfr Sudettyskarna)

Jag kanske ska nämna också att det som Lundberg verkligen undersöker och vill hitta svaret på, det är varför så många som 78 % av esterna under våren år 2000 anser att Ryssland utgör ett hot mot Estlands fred och säkerhet. Han tycker att det är märkligt att inte esterna tänker som svenskar och andra, att det inte längre finns något hot därifrån. Och jag minns när jag läste Vladislav Savics bok ”Vladimir Putin och rysskräcken” att han kritiserade svenskarna för att de inte förstått det heller.

Men nu esterna: När de förklarade sig självständiga 1991 skulle de på nytt leva som sammanhållet folk. De hade levt i en främmande kultur med tvingande påbud, som förändrade nästan allt för dem. Kvinna på torget i Tallinn i Lasse Holmqvists program sa: ”När vi var fria förra gången då var vi en helt annan sorts människor. Det kommer ta tid för oss att bli sådana igen.” Ja, det var mycket som måste förändras. Tänkesätt, vanor och livsstil. Det fantastiska är att de kommit så långt under dessa drygt tjugo år som gått. I början var det svårt för ester och utlandsester att förstå varandra, att kunna lita på varandra, men jag upplever det som att nu fungerar det. Det fungerar mycket bra för oss.

Så till frågan: varför såg så många ester Ryssland som ett hot år 2000?

När det gäller historien och identitetssökandet glömmer Lundblad att esterna verkligen hade tillhört den ryska sfären länge, och rent erfarenhetsmässigt vet de att de har en annan, en egen kultur. De vet helt säkert att ryssarnas löften kan man inte lita på. Moskva serverade lögner till alla. De lovade och försäkrade en sak och gjorde sedan tvärtom. Så gjorde de mot sina egna landsmän, de baltiska folken, finnarna som emigrerade till Ingermanland m.fl. Ja alla! Helt klart visste de hur människor vill leva och lovade dem just detta. Sedan när allt var för sent, då gjorde de just de förändringar som de lovat att inte göra. De kollektiviserade jordbruket, de bestämde vilka som skulle ha makten, de fria valen försvann etc. Att esterna inte i första hand som ett fritt folk ville samarbeta med sina f.d. ockupanter är definitivt helt naturligt.

Att Estland på grund av svag egen identitet gärna ser Ryssland som en fiende och ett hot, vittnar bara om författarens okunskap. Kanske okunskap om framtiden...

Dessutom har vi sett att deras hotbild var realistisk. Moskva har lagt sig i esternas inrikespolitik. Flera gånger. 2007 ville de ha en bestämd man som premiärminister i Estland, Edgar Savisaar, och satte därmed igång bråket som fick namnet Bronsnatten. Ordföranden i ryska duman tog sig till och med in i estniska riksdagen och skrek att de skulle avgå dörför att de förnedrat alla genom att flytta en staty! De smutskastar esterna oavbrutet och beklagar de ”stackars ryssar” som måste bo där och bli behandlade så illa. Trots alklt finns det många ryssar, däribland den unge Metlev, som har vågat opponera sig mot ryssarna, och därmed blivit illa behandlad av dem.

Ryssarna lär ut andra historiska sanningar än det vi i Väst anser vara sant, och därmed får ryssar en felaktig uppfattning om skeden i historien. Att andra Världskriget började enligt ryssarna först 1941 när Hitler angrep Sovjet är en sådan händelse.

Om en månad är det parlamentsval i Georgien. Ryssland har just nu militäta övningar vid Georgiens gräns.

Lundblad skriver i sin slutsats: Betoningen av en europeisk och nordatlantisk tillhörighet tycks ha gått hand i hand med behovet av att tona ner oförrätter i det förflutna under Sovjettiden, samtidigt som den officiella hotbilden har anpassats till en västeuropeisk säkerhetspolitisk vokabulär. Man kan gissa att Nato- och EU-medlemskap har gett ett nytt lugn. Georgien är inte där än, och de har därför haft ett krig med Ryssland och förlorat en del av sitt territorium. (Mart Laar) Nato, EU och Euron ger esterna ett stärkt skydd.

Även i Estland diskuteras löner. Det har framkommit att chefen för Estonian Air har fyra gånger så hög lön som landets president.

President Toomas Hendrik Ilves, tjänade förra året sammanlagt 102,853 euro, varav lön 60,603 euro (80,941 dollar)

Vad tjänar hans bröder och systrar i världen?

För USA: s president Barack Obama (född i 1961, gift, två barn) är den årliga lönen 1,293,877 euro (1,728,096 dollar),

Permanente ordföranden för Europeiska rådet, Herman Van Rompuy (född 1947, gift, fyra barn) är den årliga lönen 381,040 euro (508,916 dollar).

Jag minns när presidenten sa i något program att en lågstadielärare i USA har högre lön än Estlands president.

…..

Estlands största bolag för vindkraftpark ”Freenergy", "Vardar Eurus energi” och ”Nelja Energi ” går samman och koncentrerar sig på Nelja Energis planer och deras större effektivitet.

Samgåendet kommer att skapa ett energibolag som äger 100 procent av Estlands, Lettlands och Litauens vindkraftparker och företagets tillgångar uppgår till 335 miljoner euro.

"Under de kommande åren kommer vi att investera 150 miljoner euro i förnybar energi i de baltiska staterna, plus investeringskostnader för en havsbaserad vindkraftspark", säger företagets direktör Martin Grus

Estland planerar att bygga färdig av de pågående landbaserade vindkraftverken i Aseri, Paldiski, Kunda och Hanila, samt havsvindkraftverk i nordväst. Grus sade att dessutom byggs två vindkraftsparker i Litauen och Lettland, och en av två planerade biogasanläggningar byggs i Estland

…..

Argo Ideon.

I Postimees skriver Argo Ideon, politik- och handelsanalytiker om några böcker som behandlar Europas moderna historia. Estlands historia, det som man naturligtvis vill ha bespeglat i världshistorien har han studerat i dessa böcker.

1.     Timothy Snyder «Veremaad: Euroopa Hitleri ja Stalini vahel» («Bloodlands: Europe between Hitler and Stalin», 2010)

Snyder beskriver i detalj hur både nazisterna, kommunisterna organiserade massakrer, men bygger inte sin framställning på att nazisterna var de värsta förövarna och att vi därför måste fokusera på dem. Istället berättar Snyder hur år av krig förändrade den Östeuropa geografiska regionen under åren 1933-1945, då både Tyskland och Sovjetunionen var ansvariga för massmord. Enligt hans beräkningar dödades enligt politiska beslut från de båda stormakterna ca 14 miljoner människor.

Snyder berättar också i detalj om de fruktansvärda nazistiska dödslägren där judar dödades med systematisk grymhet, men påpekar också att de flesta av tidens offer aldrig var i något koncentrationsläger (han skiljer på de tyska koncentrationslägren - där det var möjligt att överleva- och dödslägren). Något mer än hälften av de 14 miljonerna som dog svalt ihjäl.

Författaren noterar också att i början av kriget, 1939, hade den nazistiska regimen dödat cirka tio tusen personer, men den sovjetiska ledaren Josef Stalin hade redan svultit ihjäl miljontals människor och skjutit ihjäl mer än en halv miljon. (Vi har fler vittnesmål om detta, bl.a. i programmet

Snyder ger inte den vanliga ryska versionen av hungersnöden i Ryssland och Ukraina under 1930-talets första år av hungersnöden (Holodomor). De förklarar det med missväxt och ekonomisk kris. Han visar istället att Stalin var medveten om att bönder svalt och att en målmedveten politik med relativt enkla åtgärder skulle kunnat förhindra ett stort antal dödsfall i Ukraina. (Vi har fler bevis för detta, bl.a. i programmet som jag ska återkomma till senare om Sovjetunionens upplösning, och boken ”Den röda resan: Stalins Sovjet bakom kulisserna” / Ignas J.-Scheynius

Dessutom beskriver han hur Stalin under 1939 gav order om att massmörda polacker, som dog främst på grund av att de var polacker. I mindre skala gäller detta också ester.

Detta är grundläggande arbete som hjälper oss att förstå 1990-talets totalitära regimer och därmed ger oss den fulla omfattningen av övergreppen.

2.     Michael Burleigh «Moral Combat: A History of World War II»

Den engelska historikern Michael Burleigh har gett ut en bok, "Moral Combat", som är välskriven med god detaljrikedom.
Bokens har som uppgift att lösa moraliska dilemman i världshistorien. Den täcker alla krigsskådeplatser. Här är dock berättelsen om Sovjetunionen och den fruktansvärda terrorn mycket sparsamt redovisad.
I denna bok ser vi inte någon egentlig kritik över händelserna i Sovjetunionen eftersom boken inte genomlyser frågan om krigsförbrytelser förorsakade av kommunismen. Dessa brott förtjänar inte samma moraliska synvinkel, åtminstone inte en så grundlig genomgång av civilbefolkningens öden, som gisslan i det ockuperade Frankrike, eller den norska motståndsrörelsen som beskrivs grundligt.

3.     Ian Kershaw«Saatuslikud valikud. Kümme otsust, mis muutsid maailma»

(«Fateful Choices: Ten Decisions That Changed the World, 1940–1941», 2007)

Förra året utgavs på estniska den brittiske historikern Ian Kershaw "Ödesdigra val". En est som skummar igenom boken ser genast att Andra världskriget finns den i Östeuropa och den estniska läsarens synvinkel, desto mer udda faktum: i de tio besluten under andra världskriget ingår inte Molotov-Ribbentroppakten 1939, när ryssarna och tyskarna delade Europa och gav Adolf Hitler fria händer att störta hela Europa ut i ett världskrig. Dessutom: Det var ju ett verkligen ödesdigert beslut för Stalin som togs i juni 1941 då Hitler invaderade Sovjetunionen, som in te heller nämns.

4.     Norman Davies «Euroopa sõjas 1939–1945. Lihtsat võitu ei ole» («Europe at War 1939–1945: No Simple Victory», 2006)

Ett bra exempel ur estnisk synvinkel på behandling av historien om andra världskriget, finns i kompletteringen av "Blodsländer” i Norman Davies bok "Europa i krig". Den skrevs när Europarådets parlamentariska församling och Europarådet diskuterade huruvida den totalitära kommunismen begått några brott. Boken är mycketet väl balanserad och beskriver väl Östeuropas lidande.

Margus Laidre, estnisk historiker, poängterar att det måste finnas förståelse i västerländsk litteratur för båda sidor som kämpade i historien. Kunskapen om alla brott måste förbättras. "Baserat både på den estniska och den europeiska historien, måste vi se det onda med klar blick, både när det gäller kommunismen och nazismen", sade han. "Vi har ingen anledning, och behöver inte, se det ena som värre än det andra."

Docenten vid Tartu universitet Agon Pajur menar att historiker från väst ofta undviker Sovjetunionens grymheter eller också har de inte kunskap om allt som hänt.

Under decennier efter andra världskriget beskrev historiker i väst kriget med fullständiga kunskaper om vad som hänt i väst, medan Sovjetunionen alltid blev beskrivet som mindre grymt. "Det är inte ett ideologiskt val men inkapslat i gamla tänkesätt", menar Pajur. (jag tror att det är ideologiskt tänkande, speciellt efter 1068)

Jag kan komplettera med att det var vad jag sa i radioprogrammet Klarspråk redan i början på 1990-talet, när en judisk man från Malmö hade varit så upprörd för att Andres Küng  i ett tidigare program hade kallat esterna för "vita judar", en benämning som användes i Sovjetunionen. Jag sa inte "En utrotning är lika hemsk som en annan", men jag menade att vi kan inte förstå vad som hände i Sovjetunionen förrän vi verkligen tagit reda på vad som hänt. Vi måste läsa lika många böcker, se lika många filmer och höra lika många människor berätta om sina smärtsamma minnen. Först då har vi någon chans att sätta oss in i hemskheterna. Om vi nu ska väga allt detta på en våg. Vi är några i min omgivning som slukar allt vi kommer över om denna tid.

Skogarna breder ut sig över hela Estland.

Jag läser en uppsats på sidan:

https://pure.ltu.se/ws/files/30887899/LTU-CUPP-02056-SE.pdf

med rubriken:

Framgång eller kräftgång, en institutionell analys av utvecklingen inom skogssektorerna i Ryssland och Estland. En C-uppsats skriven av Magnus Hellström

Det har visat sig att efter Sovjetunionens fall har skogsavverkningen i Ryssland minskat medan den ökat i Estland. Hellström försöker sig på en analys av orsakerna till detta.

Den olikartade utvecklingen är intressant för att i Ryssland och Estland växer samma typ av boreala (nordliga) skogar.

Han beskriver också de olika ägandeförhållandena. I Ryssland är det ofta ovisst vem som äger skogen. I Estland vet man. I Ryssland kommer påbuden uppifrån. I Estland kommer förändringarna även underifrån. I Ryssland fungerar inte marknadsekonomin, vilket den gör i Estland. Lagar och bestämmelser är oklara i Ryssland, tvärtom i Estland.

Så här ser skogarna ut både i Estland och Ryssland (och Sverige).

En annan viktig skillnad mellan länderna ser vi i historien. Estland blev tidigt en del av Hansan under tysk överhöghet, och under både den tyska och svenska tiden anammades den latinska kulturen, vilket aldrig skedde i Ryssland, som istället intogs av mongolerna under 1200-talet. En annan sak, som kan ses som en detalj, men som säger en del om synen på människan är, att den ryska ortodoxa kyrkan fortfarande använder kyrkoslaviska, och bibeln läses bara av prästerna, medan Estland har katolsk och luthersk kyrka och estnisk ortodox kyrka, där gudtjänster sker på det egna språket och Bibeln var en av de första böckerna som trycktes på estniska. Dessutom startade svenskarna skolor och universitet för medborgarna, vilket inte fanns vid den tiden i Ryssland. Under den första frihetstiden för esterna utvecklades också industrin och många småförtetag bildades. Estland var nära Västeuropa.

Tiden efter Sovjetunionens fall blir lite skev vad beträffar Ryssland eftersom uppsatsen skrevs 2001 och mycket har hänt sedan dess. Nog kan man kalla Rysslands ekonomi för rövarkapitalism. Putin har blivit en mycket rik man sedan 2001, och demokratiska val kan man absolut inte tala om. Jag minns när han förklarade att dumans betydelse skulle minimeras. Inga beslut skulle fattas där. Putin bestämmer vilka som får ställa upp i val (precis det som Moskva bestämde redan 1940 i Estland, det där valet som de alltid talar om som ett ”fritt” val.) Estland betraktas som en demokrati och är medlem i EU och har Euron som valuta. Det är numera ett Nordeuropeiskt land som alla andra. Det har på många sätt klarat sig bättre och snabbare gjort framsteg än något av de tidigare Sovjetstaterna.

En intressant mening när det gäller förtroende i landet: Han (North) konstaterar att den teori som kommer ur marxismen är bristfällig därför att den kräver en fundamental förändring av människors beteende. North hävdar att det trots sjuttio år av socialistiska samhällen inte finns några belägg för någon sådan förändring. (Här måste jag inskjuta att vi såg en teaterföreställning på estnisk tv i dag. Det var unga skådespelare som visade esternas liv före, under och efter ockupationen. Den var helt fantastisk. De visade hur allt liv rann ur människorna. Hur de grå och osäkra, med irrande blick klargjorde sanningen om deportationerna t.ex. Men de klargjorde också alla lögner som kom från Moskva om vad som egentligen hänt. ”De fick ju ta med sig billaster med tillhörigheter till Sibirien.”  ”De kom tillbaka efter bara två år.” Sådant som vi kunnat höra här från ryssarna in på 1990-talet, och den finske docenten lärde ut i Finland innan han fick sparken.)

Hellström skriver vidare: Staffan Skott skriver att Sovjetunionen är död men att den ändå lever kvar, arvet förs vidare i form av världsbild, vanor, cynismen samt lågt medborgaransvar. (samt sin egen historiesyn)

Han visar i en tabell med Sverige som utgångspunkt:

Korruptionsindex

1996 - 1997: Sverige: 3, Estland 24, Ryssland 72.

2001:             Sverige 6, Estland 28, Ryssland 79.

Kanske är siffrorna annorlunda i dag, det förefaller som om det blir bättre i Estland med åren, även om det blev sämre i denna tabell.

Genom dessa sammanfattade konstateranden och i linje med denna uppsats utformning samt med Noths och Putnams teorier om institutioner som grund, kan det på denna grund slås fast att Estlands institutioner är med utvecklade och bättre fungerande än de ryska institutionerna. Alla faktorer talar till Estlands fördel. /…/ Estland har genom sitt historiska arv, mer västliga orientering och sin strävan efter demokrati och marknadsekonomi utvecklat bättre fungerande institutioner än vad Ryssland gjort. /…/ Det måste finnas förtroende bland samhällets aktörer, politikerna måste föra en politik som skapar förtroende, deltagande samt motverkar korruption och kriminalitet för att ett samhälle skall fungera tillfredställande.

Vilken kväll!

Nu kom jag i kontakt med den estniska själen. Det var vid Ebaverebergets fot. På president Lennart Meris födelsedag.

Så här är det. Lennart Meri var också författare. Han påminde esterna om den gamla tron på Tarapita, asaguden. Han som skött sitt arbete som gud för esterna så bra i många hundra år, men som en dag höll sitt avskeds- och brandtal till esterna just på Ebavereberget. Där sa han till dem att han lämnade dem eftersom de övergett honom för en annan gud. Men han skulle komma tillbaka när de förstått vilket misstag de gjort.

För åtta år sedan skapades en ”gammal” tradition i Väike Maarja. Samtidigt som man firar den tidigare presidentens födelsedag passar man på att fira att Tarapita lämnade fastlandet. Han landade på Saremaa, så öborna var lika intresserade av att deltaga i festen.

Kl. 19.00 tänds en eld i Väike Maarja, tio minuter senare tänds en eld en bit härifrån då solen står lika högt på himlen som den gjorde tio minuter tidigare i Väike Maarja. Ytterligare tio minuter senare tänds en eld på samma sätt längre bort, ända tills elden nått Saaremaa, som är slutpunkt. Sedan dansar man och läser ramsor för Tarapita för att han ska ge oss alla lycka på alla sätt. Lite hembryggt öl och hembakat rågbröd äter man utomhus tills klockan blir dags att gå in och dricka kaffe och äta tårta och ha en videokontakt mellan de här byarna som har tänt eldar.

Hör tänds elden.

Det kändes som en regndans.

Här tänds elden igen.

En annan dans med magiska bugningar till Tarapita.

Ni skulle se deras vackra dräkter"

Barnen var självklart med... alla tre...(här är bara två)

Vi hade ett långt samtal med Hanno i dag. Vi ville reda ut en del saker. Hur är det med Savisaar och hans parti t.ex.

Savisaar har förstått att han aldrig blir vare sig president eller premiärminister. Men makt är skönt. Det är inget en man som Savisaar tackar nej till självmant. Nu arbetar han för att bli kvar på sin post. Valet är först om två år, berättade Hanno, men Savisaar arbetar medvetet för att få alla Tallinnbor på sin sida. Nej, inte alla, han vet att hans väljare finns bland ryssarna och de gamla. Därför erbjuder han dem högre bidrag och gratis kollektivtrafik utan att presentera hur det ska betalas.

På Saaremaa har alla utom en lämnat styrelsen för Keskerakond. De har ännu inte talat om vad de ska göra. Kanske bilda ett nytt parti eller gå med i socialdemokraterna. Sossarna i Estland är nu det största partiet. De har inget om Marx eller Internationalen i sitt program. De går inga tåg den 1 maj. Det är ryssarnas dag. De tågar och sjunger internationalen och alla ester som har sina minnen av den tiden när det var ett påbud att göra så, de stänger dörrar och fönster.

När lärarna strejkade över hela Estland gick mångas ryssar i Narva ut sympatistrejk. Av någon anledning sjöng de internationalen, och tyckte att det var skoj.

Nu något annat. När Hanno var ung studerade han i Leningrad. Han hade varit ute en söndag och roat sig, och när han kom hem såg han att en pall var trasig. Han delade studentlägenheten med flera ryssar och gick runt och frågade efter en hammare. Ingen hade någon. Spik. Men ingen hammare. Då gick han upp en trappa och fick verkligen låna en hammare av en annan student. ”Typisk estnisk kapitalist, han har allt.” sa då hans kamrater. De hade inte så höga krav på kapitalism, typiskt ryskt, menade Hanno.

Så en historia, och det allra roligaste är att den är nästan en kopia av den som pappa brukade berätta men detta är den sovjetiska versionen:

Under Sovjettiden fick bara gamla, barn och gravida använda den första dörren på spårvagnen. En gång var det en ung kvinna som försökte komma på den vägen, men chauffören ville inte öppna. ”Varför ska ni absolut in här?” frågade han till slut. ”Jag är gravid!” ”Hur gammalt är det fostret då?” ”Två timmar!”

Pappa berättade om en kvinna som inte fick någon sittplats på den fulla bussen, och fick samma fråga och gav samma svar.

Så var det politruken som väntades till traktorkolchosen i byn. Han hade meddelat att han hade fru och barn med sig. Alla visste vad det betydde att det kom en politruk. Från och med hans ankomst var det han som bestämde, och det kunde vara vad som helst.

Chefen på traktorfabriken åkte till stationen för att ta emot familjen. Han hade för säkerhets skull två vagnar att dra allt bagage i, de var ju många som skulle komma… Det visade sig, att det de hade med sig var ..en ..tom koffert. Varför blev de ändå inte förvånade?

Så en sista anmärkning. ännu på 50-talet gick kvinnorna på landet i Ryssland utan underbyxor. I stan hade de haft det länge.

…..

Jag tyckte det var jättejobbigt när jag fick höra att Göteborgsteatern ger en föreställning om homosexuella som längtar tillbaka till kommunismen.

Det var inget att oroa sig för. Jag läser på sverigesradio.se:

Björn Kjellman, Sven-Åke Gustavsson

– Så här är det tycker jag: det här är en pjäs där karaktärerna är bögar, gamla och unga.  Det är delvis också naturligvis en pjäs om Polen, men framför allt är det en pjäs om oss alla, säger Ronnie Hallgren teaterchef på Göteborgs Stadsteater som nu som regisserar Lubiewo – kärleksön, en polsk berättelse om det vakuum som uppstod när järnridån och muren föll.

– De här bögarna har lyckats att under stark press från kommunistiska staten och katolska kyrkan ändå gjort utanförskapet till något positivt; till en frihet, där dom känt att dom kan vara fria, och det är det som trasas sönder när så småningom den här järnridån faller.

Alltså: de är på rätt sida.

oljeskiffer

Att vara oberoende av Ryssland är oerhört viktigt för esterna. Det gäller att Ryssland inte kan pressa dem. Det får aldrig bli som vi sett i Ukraina där tillförseln av oljan strypts då och då. Nu kommer nyheten:

Estland kommer producera drivmedel.

Viru Kemi Group (VKG) Energy ska producera högkvalitativ diesel av skifferolja. Produktionskapaciteten kommer överskrida det estniska behovet med råge.

Under den första republiken framställdes bensin av oljeskiffer i Estland, idag förbereder de sig för dieselbränslen. VKG planerar att påbörja byggandet av en fabrik så tidigt som nästa år.

VD Priit Rohumaa berättar att för närvarande arbetar man med planering. "Ritandet pågår och byggandet planeras till i början av nästa år". Anläggningen ska vara klar 2015 och körs med full kapacitet 2016.

VKG räknar med att börja producera 300 000 till 400 000 ton dieselolja per år. Estlands årliga diesel efterfrågan är 600 000 ton

1,2 miljoner ton bränsle av hög kvalitet räknar man med att producera, i första hand diesel men även bensin.
Den största delen går till den inhemska marknaden, men man planerar också för export.

Ando Leppiman, statssekreterare bekräftar att det är viktigt för Estlands energitrygghet att man kan producera egen energi. Det skulle även minska utrikeshandelns importunderskott.
För att inte tala om priset. Drivmedel kommer bara bli allt dyrare.

…..

Vad gör man inte för pengar? Mycket pengar!

På flygplatsen i Tallinn greps en man som senare visade sig ha 32 kondomer med flytande kokain i kroppen, tillsammans vägde de 1700 gram.

Hur kan man få ner 32 sådana i kroppen?

"Detta är det första fallet där kokain upptäckts i flytande form", sade skatte-och tullmyndighetens chef. I det här fallet var det en medpassagerare som tipsade tullen. "Kokain är ett vitt pulver i handeln, men det kan gömmas i många former, blandat i kaffe, kakao, kläder, och vin mm."

Just nu är det mindre vanligt att smugglare ertappas, men det sitter många smugglare i landets fängelser. Andra är föremål för skyddstillsyn.

Åklagaren varnar för hanteringen: "Det räcker med att endast ett av dessa paket skulle gå sönder eller läcka och därmed tränga in i den mänskliga organismens för att det blir livshotande", sade åklagare Aadamsoo.

Den vanligaste historien från Sovjet-Estland är nog den om den lille pojken/lilla fickan som trodde att Estland måste vara ett jättestort land, eftersom det bor ester över hela världen.

När esterna flydde bosatte de sig i Europa men även i USA, Kanada, Syd- och mellan- Amerika, Australien bl.a. När Ants pappa var chef för det estniska flyktinglägret i Geislingen an der Steige i Tyskland kom bl.a. bosättningserbjudanden från Venezuela till flyktingarna. Som tur är, för mig, tog hans mamma med honom till Sverige, där hennes föräldrar och syster fanns.

Vi har besökt staden Geislingen och sett huset de bodde i, och jag tycker att det måste varit mycket svårt att resa från den sagolika staden.

Geislingen an der Steige

…..

Lurich i kamp med kamelerna.

Georg Lurich är en av de stora männen i Väike Maarja och Lääne Virumaa. Han var världsmästare i grekisk-romesrk brottning och var en av världens starkaste män. Han tränade brottarna och tyngdlyftarna Georg Hackenschmidt och Aleksander Aberg.

Han föddes 1876 i Väike Maarja som Georg Luri och dog 1920 i Ryssland. När familjen bytte från den estniska lutherska kyrkan till en balttysk församling ändrade de sitt efternamn till Lurich. Detta för att pappan ville att hans barn skulle få den bästa möjliga undervisningen. Under tsartiden fick ju estniska barn inte utbilda sig efter eget önskemål. Lärare och präst var möjligt för pojkarna.

Efter att ha tagirt examen i ”Peters moderna skola” i Tallinn 1895 reste han till Petersburg för att få undervisning i brottning och tyngdlyftning av tränaren Wladyslaw Krajewski. Därefter blev han professionell. Han blev otroligt populär, och anses ha stor betydelse för frihetsarbetet i Estland. Han blev en symbol för ”den obrutna estniska själen”.

I centrum i Väike Maarja står Lurichs födelsehus. Där kan man också se ett inramat foto på Lurich i dragkamp med två kameler. (se ovan) Lurich vinner!

Det hus hans föräldrar senare levde i, var det första som brändes ner när de tre estniska unga männen i Förintelsebataljonen på Stalins order började bränna ner centralorten. Som tur var kunde folket stoppa innan de bränt båda sidorna an Långa gatan som gpår genom hela samhället.

Den internationella tävlingen ”Georg Lurichs minne” hålls varje år i Estland sedan 1956.

Den 23 februari varje år utdelas också ett certifikat till Årets person. I år hade konstnären Riho Hütt gjort en glasmålning som överlämnades till författaren Paavo Kivini som skrivit en bok om Lurich. Han har varit i Väike Maarja och sökt material i biblioteket, på muséer och sportmuséer. Överallt där det kunde finnas något material om en av Estlands stora män. Eftersom Lurich också levt i USA, Tyskland och Ryssland finns det många ”kistor att öppna”.

Författaren Paavo Kivini med Riho Hütts verk.

Efter utdelningen av glasmålningen delades sportpriser ut. Sex duktiga idrottsmän hyllades, i sex olika kategorier:

Bästa manlige idrottare: Indrek Mägi

Bästa kvinnliga idrottare: Kerttu Hunt.

Bästa lag: Triigi volleybollag.

Bästa tränare: Vaido Rego

Bästa idrottsfamilj: Familjen Visnapuu.

Indrek tackar alla!

Indrek Mägi är en stor idrottsman. Hann vann bl.a. guld i VM i sin klass i superkross i år, och utanför sportanläggningen vi Ebavereberget tackade han alla för att de stöttat honom på Sportgården.

Han har bytt till en Kawasakicykel nu, och trivs med den. Det ska bli fler medaljer, lovade Indrek. Han gör mycket fysisk träning och kan tävla med de bästa på flera områden.

Grattis Indrek!

Min personliga syn på esterna under och efter den sovjetiska ockupationen ska jag nu försöka sätta i ord.

Jag såg människor som inte fick använda de möjligheter de hade. De tankar och idéer som sköljde över deras hjärnor gick inte att använda. De måste förneka allt och böja sig under den sovjetiska bilan. Om de ändå försökte blev de straffade så fort det kom till maktens kännedom. De var verkligen beskurna. Halva hjärnan förblev oanvänd.

Det går att leva så. Många ryssar lever så än i dag, 2012. Men det är ett halvt liv och ett förslösande av möjligheter.

Estland blev fritt. Plötsligt får de använda hela hjärnan. Först måste de förstå vad det är de inte har använt, och var de är felprogrammerade. Det tar en tid, men de får en viss hjälp av utlandsesterna som kommer på besök eller flyttar tillbaka. Och sedan växer alla skrumpnade, avskurna delar av hjärnan ut. De växer som människor och använder de erfarenheter som legat i träda under nästan femtio år. Staten Estland, den fria republiken, visar det övriga Europa hur de hade kunnat leva och hur de vill leva, och de gör det så bra, att de klarar t.ex. finanskrisen bättre än de flesta andra europeiska länderna.

Det borde vara absolut förbjudet att kväsa intelligenser, att förbjuda människor att använda sina hjärnor efter den egna förmågan. Världen behöver (nästan) alla människor. Det som blir fel och skadar andra ska förbjudas i lag. Vi kan inte tillåta -ismer som innebär att alla måste vara likadana, som innebär att någon/några har svaret på allt och att alla andra måste underordna sig. Både Stalin och Chrusjtjov använde sina alla värsta, grymmaste sidor när de såg till att bli envåldshärskare. Att Chrusjtjov sedan blev en mindre grym härskare än Stalin förminskar inte de brott han utförde för att nå makten.

…,..

Det sker just nu en utrensning bland medlemmarna i Keskerakond (centerpartiet), Savisaars parti. Det beror på att det är just Savisaars parti. Edgar Savisaar sa i går på ett styrelsemöte att han inte vill ha medlemmar som inte accepterar hans suveränitet i partiet.

Kalle Laanet.

Kalle Laanet sa i går i radioprogrammet "Ärataja" att han inte ville vara med i partiet efter skandalen, som rågade måttet för honom i december 2010, då det visade sig att Savisaar bett sina grannar i öst om pengar.

"Jag är en person som står för min åsikt och det finns några saker som jag inte kan acceptera, jag kan inte hålla med om att vi ska sälja ut den estniska staten", sade Laanet.

Kalle Laanet är ordförande i Saaremaa. Där har fler medlemmar börjat tala om att dra sig ur.

"Jag har sagt till dem att det är varje medlems personliga beslut och jag vill inte ingripa i den processen.”

Även f.d. inrikesministern Ains Seppik har beslutat gå ur partiet utan att gå in i något nytt.

Hur stort partiet kommer att vara när alla fattat sina beslut återstår att se. T.o.m. ryssar i Estland har skapat ett eget estlandsryskt parti som samarbetar med de estniska socialdemokraterna.

Medlemmarna i Keskerakond är huvudsakligen pensionärer samt statliga och kommunala tjänstemän under sovjettiden, f.d. kolhosarbetare och estlandsryssar.

Vårens kör i Pärnu.

Igår sjöngs våren in i Pärnu! Den astronomiska våren började i söndags när solen gick upp kl. 6,28 och ner kl. 18,33 i staden vilket betyder att dag en varade i 12 timmar och fem minuter.  Idag är dagen12 timmar och 14 minuter lång i Pärnu.

.....

Såg ni möjligen ”Vetenskapens värld” i går på TV2? Det ställde frågan ”Vad är egentligen verkligheten?" Vi fick se och höra synnerligen skickliga vetenskapsmän som arbetade med frågan. En av dem förklarade emellertid för oss, att vi aldrig kan förstå vad han pratar om. En teori är att vår verklighet i själva verket är ett hologram. Nej, det kan jag inte förstå, men det jag kan förstå är, att vetenskapsmän för världen framåt. Nisse Simonson skriver i sin bok att den mänskliga hjärnan utvecklas hela tiden. En normalintelligent person i dag skulle få mycket högre IQ-värde än en normalintelligent person för hundra år sedan. Därför måste IQ-testerna förändras hela tiden.

Vad hände då i Sovjet? All intelligentsia försvann genom mord eller i bästa fall genom flykt. Den nya intelligentsian sökte sig till KGB eller vad säkerhetstjänsten kallades vid olika tidpunkter. Makthavarna fokuserade på det och militären. Undervisningslitteraturen förändrades. Skrevs om, så att den skulle passa ideologin. Osäkerheten florerade, stress och uppmärksamhet på omgivningen tog över vardagen. En man sa: ”Jag behöver ingen klocka. Moskva talar om för mig vad klockan är.” Det säger så mycket. Vad spelar det för roll vad jag tycker, så länge jag inte tillhör partieliten?

De människor som blev kvar i Estland under ockupationen levde under helt andra förutsättningar och mycket begränsade utvecklingsmöjligheter än de som lyckats fly. Det är ett av brotten kommunisterna utsatte dem för, bland många andra.

Ett annat är de eviga lögnerna. Om man alltid får höra att  (förenklat)

1. Det finns stater som bara vill bomba vårt land sönder och samman. De rustar för det och tänker inte på något annat.

2. Människorna där borta lever i en fruktansvärd fattigdom. Vi lever på den högsta levnadsnivån.

3. Man kan uppfostra vetet. Vi är fantastiska vetenskapsmän.

Hur utvecklas man då? Till en rationellt tänkande människa?

Om man är så gammal att man har minnen från en annan tid. Vågar man tro på de minnena? Vågar man tro på sig själv? Vågar man tänka på dem över huvud taget? Vågar man se att allt är en lögn? "Mitt liv bygger på en lögn, och alla andra människors liv också."

Frågan är: Vad händer när man utrotar intelligentsian i en del av världen. Då måste man börja om från början med utvecklingen där. I en annan del av världen får intelligentsian vara kvar. Där bygger man upp nya kunskaper med de gamla som grund. Skulle vi inte nu, med den erfarenheten, kunna diskutera vad kommunismen har orsakat när det gäller mänsklig utveckling?

Det vore ett intressant forskningsprojekt. Kanske skulle man studera människor i Nordkorea och Sydkorea, och se om det går att utforska skillnader i deras hjärnor. Vad händer när man lever så eländigt och med massor av lögner jämfört med när man har kunskap om världen, både positiva kunskaper och negativa.

I Sverige skulle vi studera: vad händer när man inte diskuterar vardagsproblem utan gömmer sig bakom ord som rasism och högerextremism för att slippa argumentera?

I dagens Postimees finns ett uttalande av Aili Aarelaid, chefsforskare vid universitetet i Tallinn om den sociala och kulturella identiteten hos det estniska folket. Det är intressant, inte bara för att hon ställer frågan på sin spets, utan också för att hon självklart menar att kultur inte är statiskt. I Sverige tror vi felaktigt att vi inte har en kultur för att vi fått influenser från så många håll, att det är fråga om vad som är ”svenskt”, men i Estland har man sin egen tusenåriga kultur och dessutom har man tagit in den utifrån komna kulturen och gjort den estnisk.

Tallinns universitets vetenskapliga ledare Aili Aarelaid säger i ett yttrande:

Vår identitet är inte oföränderlit men den kan inte heller förändras över en dag.


Social identitet skapas genom deltagande i gemensamt tänkande och ett beteendemönster som av nationen bedöms som viktigt och värdigt. Varje nationell identitet förändras ständigt, både  i relationer människor emellan och i relationer mellan stater.

Under Estlands första frihet var det speciellt de baltiska länderna och Finland som intresserade oss. Under sovjettiden talade vi om ”Pribaltiki”. Då menade man litauer, letter och estländare inte som en identitet utan som en gemensam önskan om bättre levnadsvillkor. Idag är det ingen som känner någon längtan efter den baltisk-ryska autonoma kultursfären.

Önskan att tillhöra den nordiska regionen är när det gäller esternas identitetshistoria en historiskt ung företeelse, vilken är baserad på kulturella rötter. Sverige ligger ju mycket närmare än säg Japan eller Mexiko. Svenskarna hade lyckats bli en skandinavisk härskare över området i århundraden och vi kan känna det nordiska hjärtat klappa i oss sedan dess. Under 1600-talet talet gav de oss, som var en liten nation, möjligheter till universitetsutbildning, medan det svenska riket självt förändrades. Idag är vi på samma finansiella lekplats som Sverige. Mitt SEB kort gick trots det inte att använda på banken varken i Stockholm eller i Uppsala när jag behövde kontanter, därför att min legitimation inte kunde kontrolleras eftersom jag är estnisk medborgare. De avvisade mig artigt och förklarade att det är två helt olika system i Sverige och Estland. (Man måste ha en svensk leg. i Sverige och en estnisk i Estland. Det vet jag av erfarenhet.)

Historiskt finns det en balt-tysk kultur. Det är betydligt lättare att besöka och resa i Tyskland numera än i Spanien eller Italien, även om det nu är lättare för oss att förstå några vanliga ord i de länderna. I den lilla staden Unna kunde jag med stor förvåning se en kopia av S.t Olofskyrkan (eller vem som nu är kopian). Att söka sina tyska rötter kan vara mycket intressant, eftersom Tyskland är ledande i EU.

Nej, jag gillar inte känslan av att vara förtryckt.

Dagens estniska identitet kan inte längre vara enkelriktad, från Stockholm, S.t Petersburg, Berlin, Bryssel, eller ens New York-djungeln. Den historiska identiteten kommer nu huvudsakligen från två håll: vår egen finsk-ugriska omgivning är början och dagens influenser kommer från globaliseringen. Hur mycket globaliseringen kommer betyda för vår kultur och hur stora förändringar som kommer komma därav är svårt att se idag. För tjugo år sedan kändes "Estlands Sak " på ett helt annat sätt och för tio år sedan kunde man redan tala om en ny ”Sak”.

I dag genomförs en enkät om Tallinnborna vill ha gratis kollektivtrafik. Man kan antingen rösta på nätet eller besvara frågor personligen i staden.

Frågan är om människorna tycker att det är värt att åka gratis. Någonstans måste då pengarna tas. Tallinn stad har inga avsatta medel för gratis kollektivåkande.

”Jag ska rösta nej, eftersom det finns viktigare saker” säger den 18-årige studeranden Kevin. ”Om någon vill resa, får han väl betala för det.”

”Det verkar som om alla ska rösta ja”, säger en annan ung man. Han var också irriterad över att undersökningen kostar 259 000 Euro. ”Det är helt vansinnigt! Vart går de pengarna? Varifrån tas de?”

En elev, Mihkel Mäesalu, röstar ”nej”. ”Jag har rest mycket med buss. Det finns väldigt många människor som är obehagliga och stinker. Jag tycker att det är bättre att vi betalar för att hålla en hög standard. Dessutom är det tufft att dra igång en sådan här undersökning före kommunalvalet. Jag kan förstå att stadens mäktiga gör allt för att behålla sin makt.”

Tallinns borgmästare Edgar Savisaar har andra planer också: Bidragen som betalas ut till stadens pensionärer ska ökas med 66 procent, är hans förslag. Han vill också att pensionerna ska öka med 120 Euro dvs. 2000 EEK. ”Vi kan inte bara ge pengar till grekerna” ska Savisaar ha sagt. Han ligger just nu sjuk efter en stroke.

Dessutom ska alla kommunalanställdas löner höjas under 2013. Har Savisaar meddelat. Glöm inte heller gratis kollektivtrafik. Låter allt det här bekant? Var ska han ta alla pengarna ifrån? Det finns en dag efter valet också.

Eller ska beslutet tas efter valet....

Även Savisaar gratulerade Putin.

Tallinn borgmästare Edgar Savisaar skickade ett välkomstbrev till Vladimir Putin efter presidentvalet. Han gratulerade Putin för den fina valkampanjen och för att han segrat samt önskade framgång för det ryska folket.

 "Valet av Dig till Rysslands president är en viktig faktor för stabil utveckling och en förutsättning för att stärka europeisk säkerhet och samarbete", skrev Savisaar.

 Han uttryckte förhoppning om att de ömsesidiga relationerna mellan Ryssland och Estland skulle kunna färgas av den anda av samarbete som präglat deras individuella möten i början av 90-talet, som hölls mellan Tallinn och S:t Petersburg.  (Postimees)

Och de goda relationerna mellan de två partiledarna har fortsatt även efter 90-talet. En viktig anledning till upploppen under Bronsnatten i april 2007 var ju att Putin ville ha Savisaar som premiärminister i den fria republiken Estland.

…..

I morgon ska jag berätta om ett fantastiskt seminarium som har ägt rum i Göteborg, där flera av de män som stod bakom upplösningen av Sovjetunionen deltog i en paneldiskussion. De kunde berätta exakt vad som hände. Dokumentationen från det seminariet kommer att sparas för framtiden. Bl.a. frågan om hur det hela genomfördes utan (nästan utan) militär och strid besvaras. Att Baltikum hade en speciell roll i Sovjetunionen får vi också veta. Oerhört spännande!

President Toomas Hendrik Ilves har skickat ett lyckönskningstelegram till Vladimir Putin, som vann presidentvalet i Ryssland.

"Jag önskar dig styrka och framgång i byggandet av en demokratiskt och modern stat. Kogu Venemaa rahvale soovin aga rahumeelset ja edukat tulevikku. Hela ryska folket önskar sig en fredlig och blomstrande framtid. Just sellises tulevikus saavad 21. Just i framtiden blir det under det 21:a sajandile vääriliselt areneda ka Eesti ja Venemaa suhted, teineteise valikuid aktsepteerivate naabrite suhted,» kirjutas president Ilves. århundradet viktigt att leva upp till och utveckla estnisk-ryska grannrelationer och att acceptera varandras val ", skrev president Ilves.

…..

Dagens Nyheter i dag. En artikel av Madeleine Sjöstedt, Kulturborgarråd i Sthlm.

Hon skriver bl.a. Vi vet att socialismens fall i Östeuropa skedde genom körerna i Estland, litteraturen i Polen och teatern i Tjeckien.  Vilken otrolig förenkling! Visst betydde allt detta mycket, men att det var just dessa aktiviteter som orsakade fallet, det är att överdriva.

Slutstycket i artikeln inleds med meningen: Kulturlivet är en omistlig del av vår demokrati och för vårt samhälles utveckling. Det är helt rätt, däremot. Kom då ihåg Mona Sahlins ord: ”Ni (muslimerna) har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommar och sådana töntiga saker.”

- Kulturlivet är en omistlig del av vår demokrati och för vårt samhälles utveckling.-

 Måste vi definiera vår kultur? Vet ni, att de östeuropeiska länder som klarat omställningen bäst är de som har en definierad kultur, som Estland, Lettland, Litauen och Polen. Ryssland som är ett så enormt stort land, som består av så många olika folk, de hade ingen gammal kultur att återuppta efter kommunismens fall. Kulturen är en viktig del av våra liv. Vet vi inte om att vi har en, då är frågan vad som håller ihop landet. Jag hörde i dag att en svensk familj har tvingats bort från Rosengård. Jerzy Sarnecki menar att det beror på att familjen har hund, och muslimerna tycker inte om hundar. Och därmed är frågan löst. Tydligen har familjen redan flyttat, men i Sverige har vi ofta hundar, och det ska absolut inte betyda att vi måste byta bostad.

…..

Özz Nûjen sa just i Studio 1 i P1 att han säger till alla yngre svenskar att han är mer svensk än dem eftersom han levt en längre tid i Sverige. Just det. Då kommer jag ihåg att det var just det Ants moster Tanja sa till mig, med stor förtjusning, när hon förstod att hon varit i Sverige längre tid än jag. Men det såg jag bara som rart.

Sakus marknadschef Kadri Arm.

Svenska Systembolaget och Saku Ölbryggeri har en viktig sak gemensamt. De säljer inte sina varor med avsikt att folk ska köpa dem. Eller i varje fall är inte reklamen för Sakus öl avsedd att öka folks dryckesvanor.

Sakus marknadschef Kadri Ärm svarar på anklagelserna att kvinnors förbrukning av alkohol ökar med annonserna. ”Jag vågar tro att vi kvinnor kan fatta självständiga beslut utan påverkan av reklam.”

Ett annat misstag är tron att alkoholreklamen är utformad så att läsaren ska konsumera mer. "Så är det inte. Alkoholproducenterna arbetar för att säkerställa att alkohol inte missbrukas. Överkonsumtionen är dåligt för alla, både för samhället och näringslivet. "

Marknadschefen förklarade att kampen mot alkoholmissbruket ingår i Saku bryggeris långsiktiga planer. Det är t.ex. i form av stöd till idrotten eller direktstöd i kampanjer som skickar ett tydligt budskap ("Om du dricker alkohol kan du inte köra något fordon", "Om du dricker alkohol kan du inte simma").

…..

Journalisten Igor Taro.

I Ryssland har en estnisk journalist, Igor Taro, tagits in för förhör trots att han har ett giltigt journalistvisum. Han hade filmat för ”Aktuaalne Kaamera” hur den lokala polisen tog hand om en person som satte upp en valaffisch inför presidentvalet. Efter ett tre timmar långt förhör där Taros kamera tömdes, befinner han sig nu på det estniska konsulatet. Domstolsförhandlingar kommer att äga rum i morgon.

"President Ilves kommer att övervaka situationen mycket noggrant via det estniska konsulatet, och kommer att visa Igor Taro sitt omfattande stöd" bekräftade presidentens talesman Thomas Sildam till rapporterar Postimees.

Taro gjorde en fantastisk reportageserie vid förra presidentvalet där han använde officiella ryska bilder på valförrättare som åkte runt och hjälpte äldre människor att välja. Bilder med äldre människor i slummiga miljöer, bilder som ursprungligen inte var tänkta för utlandet.

Det är inte bara Estland och Lettland som blivit förföljda och svartmålade i ryska medier. Georgien har det kanske till och med lite jobbigare. Lyssna på Kaliber på lördag. Då ska vi få höra mer.

…..

I dagens Ringvaade, ett nyhetsprogram på TV som Studio 1 i radions P1, intervjuades den ryske chefen på Kanal 4 i estnisk TV.  Programledaren hade frågat många ryssar i Lasnamäe i Tallinn vem de kommer att rösta på i ryska presidentvalet. Det finns ca 100 000 ryska medborgare boende i Estland. Alla svarade ”Putin”. ”Han är en så bra människa.” ”Han har så ärliga ögon.” etc. etc. Vi ska komma ihåg att de tittar på rysk TV och får all sin information där. Och just det är så oroande när det gäller förtalet om esterna. Det är skarp censur i ryska medier, vilket betyder att nästan alla ryssar i Ryssland och annorstädes är itutade att ryssar behandlas illa i Estland och Lettland. Jag har för länge sedan berättar om den ryska gruppen pensionärer som i mitten av 1990-talet reste till Tallinn från östra Estland och demonstrerade framför parlamentet för att de krävde samma förmåner som de estniska pensionärerna. Se var mycket upprörda och buade ut de estniska parlamentsledamöterna som försökte förklara för dem. Inte förrän en rysk-estnisk parlamentariker kom ut och på ryska talade om för dem att alla pensionärer har samma förmåner gav de upp och for hem igen. De hade alltså i rysk TV fått veta att de var illa behandlade. Det här var inte ägnat att göra förhållanden bättre för ryssarna i Estland. Det ska frambringa uppror så att ryssarna kan komma och befria dem. ”Narva är ockuperat av esterna.” sa den unga guiden till oss i Narva. Hon fick säga det två gånger för att vi skulle vara säkra på vad hon sa.

Det goda i historien är att den ryska chefen för Kanal 4 menade att programmet Ringvaade bara hade intervjuat äldre människor. De unga är mer kritiska till Putin och känner sig mer som ester.

…..

Att kulturen är viktig för esterna är utan all tvekan. Det är språket och kulturen som är orsaken till landet och dess frihet, sa någon i somras.

Postimees berättar att:

I Viru län har en tävling utlysts gällande ett program för traditionell kultur.

En öppen tävling för den "traditionella kulturen i Viru under perioden 2011-2014" har startat som ett projektet den 16 Februari. Slutdatum 16 mars.

Det övergripande målet är att värdera och vitalisera Viru läns speciella traditionella kultur och folklore som livsstil och ska ge en känsla av identitet och kontinuitet och därmed främja kulturell mångfald och kreativitet.

Den fullständiga texten till det föreslagna programmet och villkoren för att ansöka om bidrag finns på Folk Art Center http://www.rahvakultuur.ee/?s=1713 . Du hittar ett program i formuläret.

Varning! Nu låter Putin andra länder betala för att han ska bli president igen!

I dag meddelas förutom att ett mordförsök på Rysslands premiärminister Vladimir Putin avslöjats, så oroar han sig också för ryssar som bor i andra länder.

”Problemen för icke-medborgare i Estland och Lettland kan omöjligen accepteras."

Putin sade att Ryssland avser att beslutsamt påverka länderna att uppfylla de rekommendationer som internationella organisationer stadgar för nationella minoriteters rättigheter.

Tidningen Moscow News publicerade en artikel där Putin menar att den ryska staten ska skydda sina medborgare och landsmän utomlands där annat land inte sköter uppgiften.

"Vi ska aldrig glömma våra miljoner landsmäns som bor utomlands eller vistas där på semester eller affärsresa. Vi avser att lägga den avgörande tonvikten på  Estland och Lettland, vars förmåga att följa rekommendationerna som satts av flera auktoritativa internationella organisationer för att säkerställa rättigheter för nationella minoriteter inte följs. De har en skamliga status för icke-medborgare som vi omöjligen kan acceptera ", tillade statsministern.

Jag anser att det har bevisats av bl.a. EU att det inte förekommer någon förföljelse av icke-ester i Estland. Till och med den ryske studenten Sergei Metlev (se 29 dec 2009,) menar ju att det är lögn och bedrägeri. Men vad ska Putin hitta på? Det är ju val. Han ska ju vinna. Men han kan ju berätta hur Ryssland behandlar  det setukesiska folket som bodde i det fria Estland 1920 och framåt; de som plötsligt såg sig leva i Ryssland när Stalin ändrade gränserna. (bl.a. 19.1 2010)

Setufolket är ett folk med egna traditioner och egen kultur. De har nu en gräns som skiljer dem åt.

Från vänster: Stalin, Lenin, Gorbatjov, Jeltsin, Putin.

Gomorron Världens Johanna Melén, Dagens Nyheters Peter Wolodarski och Svenska Dagbladets Jan Blomgren behandlar samma ämne i dag: Det som Melén kallar vänskapskapitalismen.
Det handlar om Putins tid vid makten i Ryssland och hur männen runt honom berikat sig. Flera av dem så mycket att de är dollarmiljardärer.
Johanna Melén berättade om sjön där Putin har ett sommarställe liksom många av hans goda vänner. Och de goda vännernas goda vänner. Alla skyddar varandra. Putin är inte s ofta där nu för tiden. Han har andra lyxbostäder i andra delar av världen.
Peter Wolodarski berättar med ett exempel hur de skapar sina förmögenheter. (Synnerligen förkortat. Läs gärna hela artikeln. http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-en-rattsprocess-som-ringar-in-putins-ryska-morker) En razzia utförs i ett investmentbolag och all bokföring och alla andra papper förs bort utan att det finns något tillstånd.

…Ägandet skrivs över på en person som är dömd för mord och av allt att döma fungerar som målvakt för brottsliga statliga tjänstemän. Syftet med denna operation visar sig vara att lura den ryska staten på 230 miljoner dollar i redan inbetalade skatter. En skattejurist, Segei Magnitskij, protesterar och sätts i fängelse där han inte får någon vård för uppkomna sjukdomar utan avlider av sjukdom och misshandel.

Magnitskij blev offer för den mytbildning som Vladimir Putin odlat och som gått ut på att lag och ordning numera råder i Ryssland.

Det var ett populärt budskap efter 90-talets kaos och rövarkapitalism. Under sina år vid makten har Putin dock visat sitt förakt för både demokrati och rättsstat.

Pengarna, de 230 miljonerna, återfinns nu hos förövarna.

...den kända rysk-amerikanska journalisten Masha Gessens nya bok ”Mannen utan ansikte” (Brombergs) som mödosamt ringar in Putins ”skräckvälde”: en regim som beställer mord på oliktänkande, en regim som tystar oberoende röster, en regim som utnyttjar terrordåd för maximal brutalitet mot fiender.

”Den enkla och uppenbara sanningen är att Putins Ryssland är ett land där politiska rivaler och obekväma kritiker ibland mördas och att dessa mord åtminstone ibland beställs av Kreml”, skriver Gessen.

Jan Blomgren:

Det finns tusentals ryssar som tack vare någon slags relation till Putin har blivit dollarmiljonärer sedan Putin installerades i Kreml, 2000.

… Detaljerna kring Bank Rossijas verksamhet kommer från en man som arbetat på Bank Rossija i många år, Sergej Kolesnikov. En septemberdag 2010 smög han ut ur sitt hus i S:t Petersburg och med bara en liten portfölj i handen flög han till USA via Turkiet. Tillsammans med affärstidningen Financial Times har han sedan redovisat hur Bank Rossija blivit en storbank – och på samma gång avslöjat hur Vladimir Putin och hans vänner mjölkat Gazprom på omkring 60 miljarder kronor bara i exemplet med Bank Rossija.

… Det var först sedan Putin blivit av med premiärminister Michail Kasianov och stabschefen Alexander Volosjin 2004 som han kunde agera med full kraft och den avgörande händelsen var fallet med affärsmannen Michail Chodorkovskij.

Den 25 oktober 2003 stormade ett tjugotal kommandosoldater Chodorkovskijs privatplan på en flygplats i Novosibirsk. Rysslands då rikaste man, god för minst 100 miljarder kronor, hade länge varit en nagel i ögat på Putin och hans närmaste man Igor Setjin. Chodorkovskij vägrade rätta in sig i ledet, hade egna maktambitioner och ifrågasatte inte minst den ökande korruptionen. Därför var det bara en tidsfråga innan Putin skulle slå till.

Efter 583 dagar i häkte föll domen – sju års fängelse. Och när Chodorkovskij var på väg att bli fri, 2010, arrangerade Putin/Setjin en ny rättegång. Den innehöll märkligt fabricerade åtalspunkter – varpå Chodorkovskij dömdes till ytterligare sju år i fängelse.

… Hur mycket Putin är god för är en väl bevarad hemlighet och skulle det komma fram kunde Putins framtid i Ryssland sannolikt räknas i timmar.

… Fernissan har börjat krackelera på ikon-bilden av Vladimir Putin och trots att han nästa söndag väljs till president för sex år, med chans att väljas om för ytterligare sex år, skulle det förvåna om han sitter mandatperioden ut. Även för stöldligor med högsta tänkbara beskydd finns det en gräns.

Det är makthavare i detta land som vill ha ”tillbaka” de områden av det stora Sovjetunionen som befriade sig efter kommunismens fall. De har genom att arbeta med många liknande metoder som kommunisterna använde lyckats centrera makt och pengar till sig själva. De har en stor stab runt sig som är helt beroende av dem. De har en effektiv säkerhetstjänst, FSB, och en fantastiska propagandaapparat, censurerad media. Så mycket påminner om de sovjetiska åren. De har också storhetsvansinnet. Det käns så fel för dem att landet är mindre nu är för 25 år sedan, och de vidarebefordrar dessa tankar till befolkningen i sina medier. Vi kan bara vara tacksamma för vad esterna har sluppit. Hur länge ska friheten bestå i Baltikum? Vi kan bara hoppas: För evigt!?

I dag var det tre svenska medier som på samma dag tog upp det problem som estniska medier och även bloggen karinsestland skrivit om i flera år.