juni 23, 2013. Michaił Chodorkowskij diskuterar makten i Ryssland

Michaił Chodorkowskij: “Han är bara rädd för konkurrens”

Det var i februari i år som en brevkonversation mellan Chodorkovskij och tidningen Novaya Gazeta publicerades. Då hade ännu inte Putin nämnt att det fanns fler åtalspunkter som skulle tas upp mot honom. Hanno, som levt i Sovjetunionen, sa redan vid den första arresteringen: “Den mannen blir aldrig fri igen.” President Bush, däremot, såg in i Putins ärliga ögon. Så olika kan samma människa bedömas beroende på våra erfarenheter!

Det som gör det här brevet särskilt intressant att läsa är, att det skrevs före presidentvalet där Putin återvaldes, och att Chodorkovskij ser ändå tydligt vad som håller på att ske. Han kan alltså även från fängelset få fram sina synpunkter och är fortfarande en oönskad röst för Putin. Det är självklart att han måste försvinna i många år till. I alla fall så länge Putin själv sitter vid makten. Vi måste följa den kommande rättegången. Jag undrar hur många ytterligare år han får, och hur Putin ska se till att han tystas.

Folken i de baltiska staterna följer noggrant vad som sker i Ryssland. Det gäller deras frihet också.

Michaił Chodorkowskij
 

Brev från fängelset

Käre Dmitry,

Jag är ledsen att behöva informera dig om att min föreläsning "Liberalism och den nationella frågan" har "förlorats" någonstans i de långa tarmarna av vår anläggning. Om den inte hittas, kommer jag att skriva om det igen.

Vid första anblicken kan det verka att vårt tänkande är förvånansvärt likt Putins. Om mina advokater förklarar vårt tänkande i grova drag kommer du att bli förvånad. Som vi minns från min artikelserie om modernisering, är frågorna om logistiken i mitt fall av största vikt. Men i avsaknad av snabb tillgång till media blir den huvudsakliga skillnaden mellan min version och mina motståndares att efter att ha funderat färdigt om min modell skrev jag artikeln medan de däremot hade kvar  den gamla versionen".

Idag, däremot, skulle jag vilja skriva till dig om ett annat närstående, ämne.

I sina artiklar och tal har Putin en massa olika tankar om utvecklingen i landet och staten. Många av dem är oacceptabla, eftersom specialister länge har visat på vad de leder till (till exempel att han skulle regera med "manuell styrning", "den vertikala maktstrukturen", etc.). Vissa idéer är ganska bra och ibland även användbara.

Dessutom har den liberala oppositionen teoretiskt kunnat enas om att vilja genomföra mycket av det han har talat om. Vad är då problemet? Varför tillåter Putin sina egna förslag att "sorteras bort ut medvetandet"? Varför är han inte beredd att göra det han presenterar? Mycket till förtret för den nuvarande politiska eliten är att han tänker sig driva en stat framåt enligt en vetenskap som har sina egna lagar, och inte med en diskussionsfest för typiska statsvetare.

Att uppfinna en ny modell för att styra ett land, en modell som tidigare är okänd för vetenskapen, men samtidigt är en modell som fungerar, är en omöjlig uppgift även för ett mycket starkare lag än den som den  nuvarande premiärministern (Putin) har till sitt förfogande. Således blir allt de har tänkt sig av statlig utveckling antingen icke fungerarande eller är det gamla nyheter. Vi vet att en eklektisk uppsättning av metoder för styrning plockad från olika system långt från skapar ett nytt system. Den är helt enkelt dysfunktionell, även om man kallar det "suverän demokrati".

Därför fungerar inte anständiga Putin-initiativ, till exempel att stärka regeringen enligt lag (det bör noteras att under de senaste 12 åren Putin medvetet har använt begreppet "lagens diktatur" och inte "regering under lagen"), kampen mot korruption eller utveckling och genomförande av en livskraftig nationell politik; antingen  fungerar det inte eller krävs en förändring i grunden för regimen för att kunna genomföras.

Således, han börjar med att förklara något, börjar förändra och sedan konfronteras han med problemet i verkligheten med verklig politisk konkurrens, något som han inte är redo för.

Som ett resultat av detta blir Putin rädd och urvattnar sina egna initiativ.

Jag tänker inte nu på de många fall då dessa initiativ torpederats av byråkraterna runt dem därför att  de strider mot de intressen som finns i  denna byråkratiska samling.

Vad kan man förvänta sig att se efter valet? Tecken visar att Putin redan har kommit till slutsatsen att hans huvudsakliga maktbas kan vara säkerhets-och militärorganisationer, samt vissa nationella republiker. Detta har föranlett dramatiska löneförhöjningar för polisen och liknande organ, det är därför medvetet svagt kontrollerade federala överföringar sker.

Det ser ut som om en sådan politik kommer att fortsätta, även om det inte garanterar en beredskap för att dessa människor alltmer försvarar regimen som samhället ogillar. Dessutom kommer en framväxande stor klyfta i lön för tjänstemän (inklusive siloviki) (dvs. maktbasen runt Putin; jfr siloviki runt Stalin och andra kommunistledare) och de återstående offentliganställda (inklusive anställda i statliga företag som inte arbetar med råmaterial, produktion, är lärare, arbetare, etc.) generera allvarligt missnöje i dessa sociala skikt som förväntar sig att deras levnadsstandard ständigt skall förbättras.

För sin egen del kan Vladimir Putin även känna att han försöker att etablera en relation med medelklassen (vars växande antal blir mer och mer av en valfaktor från år till år och från månad till månad). Vår framtida president, vill dock inte motverka siloviki som omger honom eller, för att använda hans egen terminologi, är inte "sätta dit sina vänner," oavsett hur ineffektiva de än må vara. Ännu viktigare är att han är rädd för verklig politisk konkurrens. Som ett resultat kommer hans taktik innebära mer än bara att försöka skrämma folk.

Kompetensen hos dessa människor, som myndigheterna underskattar kommer att göra Putins vanliga scenario ineffektivt. Och han kommer att undra varför "arga stadsbor" inte förstår och inte accepterar honom.

I allmänhet, till hösten 2012, eller senast våren senast 2013, kommer myndigheterna att anta de vanliga mekanismerna för att strö ut pengar för att släcka bränder och lansera selektiva repressalier mot oppositionen. En sådan skakig situation kan pågå ett år eller två tills en plötslig kris sätter stopp för det.

På tal om taktik av "nya oppositionen," Jag tror på behovet av att hålla ett nytt parlamentsval om ett eller ett och ett halvt år efter den 4 december 2011. Landet behöver ett riktigt, ärligt valt parlament och det måste vara legitimt.

De föreslagna ändringarna i vallagen kan bara vara ett knep som syftar till att vända Förenade Rysslands 30% till en parlamentarisk majoritet.

Myndigheternas oförmåga att förstå essensen av relationerna mellan det federala centrat och regionerna och deras försök att försvaga den pånyttfödda idén om direkta guvernörsval genom att lämna den så kallade "presidentvalsfiltret" i är en separat fråga.

Detta kan inte tolereras eftersom sådana knep kommer att betraktas av samhället med ännu större irritation och därmed underminera konstruktiv dialog inom samhället.

När vi möter en möjlig allians mellan liberaler och nationalister, är det viktigt att korrekt definiera "nationalism". Om vi menar chauvinister, eller nazister som försvarar idén om etnisk överlägsenhet, är en allians uteslutet för varje förnuftig människa. Våra förfäder gjorde ett mycket tydligt uttalande om det 1945.

Om nationalisterna är de som främjar idén om nationernas rätt till självbestämmande, lika rättigheter för alla nationaliteter inom en enda stat (inklusive rätten för det ryska folket till självstyre och kulturell identitet), så jag ser inget fel med en allians med sådana människor.

Låt mig påpeka att detta är hur nationalism tolkas i europeisk statsvetenskap, denna typ av nationalism gick hand i hand med liberalismen under kollapsen av koloniala imperier och under sammetsrevolutionen i Östeuropa i slutet av 1980- och början av 1990-talet.

Bara en sak gäller för ett liberalt samhälle: mänskliga rättigheter kommer först, och får inte omfattas av eller ersättas med något surrogat. Presidentvalet i mars är en tävling av symboler och inte ett riktigt val av en garant för konstitutionen.

Det är viktigt att ha rättvisa val.

Det är viktigt att orsaka ett omval.

Det är viktigt att visa i vilken riktning vi vill gå p.g.a. de viktiga beslut som kommer att tas efter valet.

Jag tror Grigory Javlinskij kan vara en bra symbol. (Javlinskij är bortsorterad nu) Övriga sökande måste, under den återstående tiden, visa vilken väg de ämnar gå. Detta gäller Prokhorov, Mironov och Zjuganov.

Med vänlig hälsning, Michail Chodorkovskij

Hur har det gått? Inget nyval ännu. Putins makt är inte självklar i framtiden. Men ingen annan lyckas riktigt komma fram.

Hur går det för Medvedev? Det är svårt att sia om. Han är inte längre en som äter räkmacka, men som sagt, ingen verklig förändring har skett.

-----

 

Sverige vann kampen om snuset i EU! Alla är glada och nöjda. Men nuy kan jag berätta tt i Rakvere har de hittat smuggelgods: 462 askar med snus! Det är inte bara i Sverige (och Finland) det snusas. Det är i Estland också!


juni 22, 2013. Reformer i Estland diskuteras av Jüri Raidla.

 
Jüri Raidla
I dag på midsommarafton ska jag presentera Jüri Raidla:

Efter återupprättade självständigheten tjänade Jüri Raidla som Estlands första justitieminister (1990 till 1992). Han var också ordförande i expertkommittén som utarbetade konstitutionen för Republiken Estland 1992.

Han är grundare och senior partner i Raidla Lejins & Norcous Estland och är en av de mest erkända juristerna i Estland.

Genom åren har Jüri Raidla presenterat och publicerat ett stort antal artiklar, översikter och rapporter om olika ämnen om Estlands nuvarande och framtida förvaltning, lagstiftning och konstitution.

Han är intervjuad i Kulturrådets tidning Focus. 

En konstitutionell  reform är det enda och praktiskt möjliga sättet att fortsätta Estlands framgångssaga, säger Jüri Raidla på årets första rundabordskonferens på Radisson Hotel Olympia i Tallinn.

EU står vid ett vägskäl, och det gör också Estland. För att komma till det bästa genom alla korsvägar måste Estland själv göra förändringar och även fortsätta att arbeta för ett integrerat Europa. När det gäller våra egena förhållanden är  estniska tänkare och OECD -bedömningen från 2011 densamma, i längden, kan Republiken Estland inte fortsätta att stödja sin dyra konstituition, fortsatte Jüri Raidla.

Den demografiska utvecklingen visar oss att färre arbetande och skattebetalare måste stödja en dramatisk ökning av äldre människor. /.../ Och låt oss inte glömma att Estland inte längre är självförsörjande, vi skulle inte klara oss i dag utan hjälp från EU-medlen.

I dag har Estland cirka 220 kommuner. Bara i 34 av dessa är invånarantalet fler än 6 000 personer, och totala boende i dessa 34 kommuner är 970 000 människor. Alltså: 39 kommuner har färre än 1 000 invånare, de minsta ca 100 vilket gör de största ca 4 000 gånger större. Nästan en miljon av Estlands 1.286.540 invånare lever i 15 % av kommunerna och resten finns i 192 kommuner!

Resultatet är att de flesta kommunerna inte fungerar väl. I en studie gjord på Tartuuniversitetet kan bara kommuner med minst 6 000 invånare ge full service, medan vår inrikesminister Siim-Valmar Kiisler sätter antalet till 5 000. Oavsett siffra kvarstår fakta: resultatet är att de flesta av våra kommuner inte fungerar fullt ut och det är i strid med kapitel II samt konstitutionens anda för Republiken Estland, säger Jüri Raidla.

En enkel modell för en konstitutionell  reform skulle vara att göra våra 15 län till förvaltande kommuner , vilket skulle kräva en ändring av § 155 i konstitutionen. /.../ En konstitutionell  reform är mer sannolikt än någonsin tidigare. President Ilves stöder idén, senast i sitt tal den 24 februari på självständighetsdagen. Justitieministern har lovat att samarbeta.
Vi bör dock inte glömma att reformarbetet är en 20 år lång historia utan färdigt resultat som människorna i den politiska makten inte lyckas få ett avslut på. I sitt tal på självständighetsdagen sa president Ilves att reformerna i Estland borde varaklara till 2018, det år då republiken firar sitt 100-årsjubileum. Jag hoppas jag har fel men jag tror att då kommer vi återigen se att ingenting har hänt med avseende på den konstitutionell  reformen. Hur som helst, den politiska processen för en reform blir en huvudfråga i 2019 parlamentsval, om inte i valet 2015, förutspådde Jüri Raidla.
På frågan vad han tror om resultatet i nästa parlamentsval, säger Jüri Raidla, med ett visst inslag av humor, att: "Den nuvarande regeringskoalitionen är i kraft tack vare Edgar Savisaar [ - den kontroversiella borgmästaren i Tallinn och lika kontroversiell partiledare Keskerakond, ett stort oppositionsparti i parlamentet]. Om Kadri Simson eller Jüri Ratas, två unga och kommande politiska namn, tar över som Keskerakonds partiledare, kan resultatet definitivt bli på ett annat sätt i riksdagsvalet 2015."
En regering väljs inte för sina egen skull utan för medborgarnas. Den oundvikliga reformen bör innehålla ett avslutande av alternativa lagstiftande verksamheter och minska antalet statliga tjänstemän och institutionella organ, säger Jüri Raidla.

Vad gäller då förhållandet mellan Estland och Europa?

Det finns vissa uppenbara återvändsgränder om någon försöker se på dagens EU som en konfederation av stater, fortsatte Jüri Raidla. Till exempel, om president Obama måste tala med Europa, vem ringer han till? Herman Van Rompuy, Catherine Ashton, José Manuel Barroso, Siim Kallas, eller kanske till och med Angela Merkel? Europa har faktiskt flera och förvirrande nivåer och mekanismer av styrelseformer som Europeiska rådet, Europaparlamentet, Europeiska kommissionen, Europarådet och det europeiska toppmötet. Tittar man mer specifikt på Europeiska rådet och Europarådet, är det ganska uppenbart att inte ens det engelska språket är tillräckligt för att beskriva den verkliga skillnaden mellan dessa två styresorgan. (Intervjun görs på engelska)

Men  jag sa det den 3 juli förra året och jag säger det igen idag: Europas Förenta Stater kommer. Oavsett vad namnet på en sådan federation kan bli, är tecknen på den redan här, även om politikerna håller en låg profil i frågan, säger Jüri Raidla.

Det var den ekonomiska krisen som födde diskussionen om nuet och framtiden för EU, inklusive ämnen som den nationella identiteten kontra kosmopolitsk pragmatism och tillväxten av Internet. Man ser  på Tyskland som ett exempel på en federation.

I efterdyningarna av den ekonomiska krisen förs nu lugna samtal om alternativ till en federation. Till exempel på frågor om federal bank och övervakning av nationella budgetar, skatteharmonisering, och om att omvandla den europeiska stabilitetsmekanismen till en europeisk valutafond. EU: s finanspolitiska avtal med en gräns på 3% för budgetunderskottet och en 60% -gräns för statsskulden är en konstitutionell skyldighet att balansera budgeten, och det kommer att vara en del av EU: s rättsordning inom ett år. Det kommer att ställas under jurisdiktion av EU-domstolen som kommer att fatta bindande beslut och kan besluta om böter på upp till 0,1% av BNP.

Siim Kallas, den estniska politiker som f.n. tjänstgör som europakommissionär för transport, sa en  gång  "Ett integrerat EU är lösningen, inte problemet," och det är verkligen i Estlands nationella intresse att bevara och stärka den europeiska unionen. För att övertygas om det kan man läsa ingressen till den estniska grundlagen, konstaterade Jüri Raidla.
-----

Lenincitatet, för sista gången:

Skjut alla som dyrkar S:t Nicolaus

“…att hålla sig till ‘Nikola’ är idiotiskt; vi måste uppbåda hela Tjekan för att skluta alla Nicolaidyrkarna”

Lenin

december (inte före den  23) 1919

(Latyshev, A.G. op. cit. p. 156; RNAPSH. F. 2. Op. 1. D. 12176. — Lenin's written instructions were given to A.V. Eiduk, special agent of the Defence Board, in connection with absenteeism by believers on an Eastern Orthodox holiday — Day of St Nicholas the Wonderworker, 19 December 1919)


juni 21, 2013. Trevlig midsommarafton!

 
Trevlig midsommarafton med mycket dans och glädje önskas ni alla!
 
 
Var ni än är i världen. Dansa, lek och ha roiligt!! Kanske ni inte firar midsommar förrän i morgon, då får ni spara sångerna ett dygn.

juni 20, 2013. Det gula fönstret.

 
Nu har det gula fönstret satts upp i Tallinn:
 
Rådhusplatsen i Tallinn.
 

Ikväll invigs en fyra meter hög gul metallram på Rådhustorget av tidskriften National Geographic. 

Det gula fönstret är en del av projektet "Livet på gränsen mellan två världar" som syftar till samarbete mellan sydestniska turistbyrån och tidningen för att främja turismen där. Och då är det spännande att se vad de rekommenderar att alla ska se.

Rådhustorget i Tartu,  Botaniska trädgården vid universitetet i Tartu och Dombergetl. Men det är 15 gula fönster som ska sättas upp, som ska visa oss att därfinns något mycket sevärt.

Vi får se om jag kan hitta alla fönster.


juni 19, 2013. Vilja Savisaar-Toomas

Jag skrev en gång om att jag skulle vilja läsa Edgar Savisaars tankar. Han är Tallinns borgmästare och besöker Moskva ofta; fick pengar  av Ryska Järnvägens chef till kyrkan i Lasnamäe och till sitt parti. Han har lyckats få de rysktalandes öra. Jag skulle vilja förstå hur han tänker, om det bara handlar om maktens tjusning eller om det också är en önskan att Estland åter tas in i den ryska sfären.
En som vet mer om det är hans f.d. hustru Vilja Savisaar-Toomas. Hon kom till EU i Bryssel på mandat från Keskerakond, Savisaars parti, men har nu lämnat det partiet och finns nu i Reformpartiet.
Hon intervjuades i Ohtuleht där hon talar om sina ambitioner att bli ny borgmästare i Tallinn.
 
Vilja Savisaar-Toomas

"Jag blir en bättre borgmästare än Edgar."

En tidigare partivän säger att hon är den enda allvarliga konkurenten till Savisaar.

Vilket parti hon skulle byta till var inte helt självklart. Hon tittade på socialdemokraterna också, men det var mer som överensstämde med hennes åsikter i Reformpartiet. Keskerakond säger hon "är bara ett populistiskt parti". Det är ju lite hårt efter många år i partiet. Men kanske det betyder att det bara är makten Savisaar vill åt, och att få de ryska rösterna till ett enda parti betyder många röster. Hennes tanke om borgmästarjobbet är bl.a. att hon skulle kunna genomföra de bra förändringarna som Keskerakond har propagerat för, och avsluta dem som inte är bra.

Den som varit Reformpartiets borgmästarkandidat tidigare är Valdo Randpere, en est som med sin hustru flydde till Stockholm på 1970-talet. Det stod en hel del i tidningarna då, och esterna i Sverige var, som vanligt, oroliga för att han var utsänd av Moskva. Han återvände när Estland blivit fritt och engagerade sig i politiken.

Vilja Savisaar-Toomas menar:

"President Ilves uppmanade oss att arbeta för Estlands bästa. Jag tror att inte att något land någonsin kan bli helt perfekt, men det kan ständigt förbättras. Ett sätt att göra detta är att engagera sig i något parti och delta i den politiska processen. Jag är estnisk patriot, och jag måste respektera alla estniska politiska partier, men jag beslutade att gå med i Reformpartiet eftersom jag ser det som den kraft som garanterar den mest stabila utvecklingen i Estland och är en garanti för överlevnad av det estniska,"

-----

Mot slutet av Frihetskriget stred estniska och lettiska soldater tillsammans på Lettlands mark för att tränga undan de tyska trupperna. (Då hade Tyskland ockuperat området; ryssarna var redan besegrade.) Det är därför man firar Segerdagen den 23.6 då balterna segrade i en stor strid. Sammanlagt föll cirka 600 estniska soldater i Lettland. Nu har det i Lettland rests en minnessten för alla dem som gav sitt liv i striderna. Estlands och Lettlands försvarsministrar deltog i ceremonin.

 
 
-----
Och så dagens Lenin:
För utlänningarna till koncentrationsläger!

"När det gäller utlänningar föreslår jag inte deportation. Ett koncentrationsläger skulle antagligen vara bättre..."

Lenin

3 juni 1919

(Lenin, V.I. Complete Works vol. 50. p. 335. Lenin's telegram is addressed to Stalin in Petrograd. Lenin also signed a decree of the government headed by him, which says: “All foreign nationals who are resident in the RSFSR territory, belong to the middle class of the nations that are engaged in hostile and military activities against us, and are aged between 17 and 55 to be put in concentration camps…” See: (Latyshev, A.G. op. cit. p. 56.)

Så var det. Det var ett brott att komma från ett annat land. Och vi vet ju att det fanns många sådana i S:t Petersburg. Allt kan vara ett brott.

Vi vet också att det var sådana koncentrationsläger Hitler hade studerat innan han skapade sina.


juni 18, 2013. Nytt exemplar av tidningen Kustbon.

Så trillade ett nummer av Kustbon ner i brevlådan. En tidning av och om estlandssvenskarna. Full med intressanta artiklar.
Chefredaktören, Mattias Reinholdson, diskuterar frågan om kulturen. "Vad är kultur?"
Vad är egentligen ursprunglig estlandssvensk kultur? Vad är det vi ska föra vidare till våra efterkommande?
Sångarfesterna? Den första estniska sångarfesten var i Tartu 1869, den första estlandssvenska i Hapsal 1933, men tyskbalterna hade sångarfest i Tartu redan 1857 och i Riga 1836. Är då sångarfesterna estnisk tradition? Tänk på den sjungande revolutionen. Nog har det alltid sjungits i Estland, men var började det?
Julgranen kommer ursprungligen från Estland, säger han. (Jag har lärt mig att det var i Tyskland) Den restes i Reval/Tallinn vid midvinterståndet någon gång på 1440-talet. I Riga säger de att de var först. I skolan fick de estlandssvenska barnen lära sig att den första julgranen restes i Sverige (det var rikssvenska lärare).
Folkdräkter då? Tygerna till folkdräkterna köptes av männen när de seglade utomlands. Sedan skapade man sig en dräkt. Det var färgssättningen som var viktig, beroende på årstid och civilstånd. Man måste också ha en dräkt som skiljde sig från de andra öarnas kvinnodräkter.
Något säkert svar finns inte. Lika osökert som det är med den rikssvenska kulturen är det med den estlandssvenska och den estniska. Ändå upplever vi deras kultur spå starkt. Jag har den uppfattningen att kultur är det som vi lever i. Vi har minnen, seder och bruk som betyder mycket för oss. Vi har koder som bara vi förstår. Vi är trygga med ett sätt att leva, ett sätt som är bekant för oss. Det är vår kultur! När den än uppstod.
Jag satt och funderade lite grand, och så dök frågan upp: Är det bara kultur som är "urgammal" som tillåts räknas som äkta kultur? Hur blir det då när konstnärer av alla sorter reser utomlands för att få impulser och inspiration för att utveckla sin konst? Kan de då aldrig bli del av den "svenska" kulturen? Kommer aldrig några nya impulser kunna  bli "svenska"? 
 
Är det så att eftersom det liv vi lever nu är så influerat av utländska -ismer och intressen från både öst och väst kommer det aldrig tas på allvar av dem som kommer efter oss? Det här är så dumt, så otroligt dumt, att jag kan inte låta bli att förundras över s.k. intellektuella som sprider uppfattningen att vi inte har någon svensk kultur, utom kanske "midsommar och annat trams". Jag ser det som spridning av illasinnad propaganda med dunkla syften.

-----

John Crispinsson har hållt ett föredrag om sin bok "Den glömda historien" i Tallinn. Han skriver om reaktioner han fått på boken. Jag börjar med att citera kloka tankar om rikssvenskarnas okunskap om estlandssvenskarna:
 
Okunskapen är lite sorglig eftersom vi har så mycket att lära av estlandssvenskarna. Hur man hanterar maktövergrepp, förtryck, ohyggliga förluster av liv, hem och minnen. Hur man tvingas ta risker, vare sig man vill eller inte. Hur man ibland måste kompromissa med samvetet och vara pragmatisk. Det kan kanske lära oss något litet om hur svårt det är att hantera ondska när den kommer riktigt nära.
Dessa svårigheter har de allra flesta svenskar i Sverige sluppit konfronteras med eftersom vi levt i fred. /.../ Med större insikter om estlandssvenskarnas öden kanske vi alla skulle vara lite mer ödmjuka och förstått omvärlden lite bättre. Det är således min övertygelse att en större kunskap om och förståelse för estlandssvenskarna skulle berika det offentliga samtalet i Sverige.
Ja, jag håller helt med. Vi ska möta alla människor med... ja just det: nyfiken respekt. Vi ska samtala utan fördomar och i förväg bestämda åsikter. Vi har så mycket att lära oss av dem och av esterna och alla som levt ett annat liv än vi gjort själva.
Jag tänker på när någon berättade hur det går till i konferrensrummen i Bryssel. Man sitter runt ett bord och diskuterar en fråga. När tiden nästan är slut, då först säger svensken något. Han talar om hur det ska vara. 
-----
Och så Lenin:

Bönder är offentliga brottslingar

"... Inte många bönder förstår att fri handel med bröd är ett brott mot staten. "Jag har producerat bröd, detta är min produkt, och jag har rätt att sälja det," detta är vad en bonde tänker med vanans makt, som i forna dagar. Och vi säger att detta är ett brott mot staten. "

Lenin
19 november 1919

(Lenin, V.I. Complete Works vol. 39. p. 315.)

Ja, det är naturligtvis detta som är kommunism. Ingen har rätt att äga något, alla "äger" allt tillsammans, d.v.s. ingen äger någonting.

 

juni 17, 2013. Även esterna firar midsommar.

Vi har samma kultur!! Vi svenskar som bara har midsommar som vi kan kalla "svensk" kultur, som somliga säger. Esterna har två speciellt viktiga dagar på året (förutom all annan estnisk kultur):
En riktigt estnisk midsommarbrasa.

Två dagar i den estniska kalendern har en speciell magisk glans. Midsommar och jul är de två viktigaste dagarna i kalendern under året.

I Estland har midsommarbrasan tänts i flera tusen år. I forna tider förväntades man bli renad från sjukdomar och annat ont av elden, speciellt onda, övernaturliga krafter. Idag tror man väl inte på den kraften hos elden, men man fylls av en helig känsla när man står framför en levande eld. 

Midsommarbrasorna tänds på midsommaraftonens kväll, och brukar brinna till midsommardagens morgon.

"Den viktigaste, mest djupgående slagkraft denna sed symboliserade var: den var familjens speciella eld som skulle skydda deras jordbruksmark, boskap och släkt," säger forskaren, intendenten på Estlands Nationalmuseum Piret Õunapuu. "Det var levererade ritualer, som alla trodde på, och som en främlings öga inte kunde se eller förstå. (D.v.s. härskarfolken tyskar och ryssar) Man offrade runt elden och åt sin mat där. När man var klar med sin egen brasa gick man till den stora, gemensamma midsommarbrasan." Den hade man tillsammans med en eller till flera byar vid herrgården eller vid krogen.

De gamla traditionerna utvecklades sedan till att man måste kasta något i elden för att inte drabbas av något otäckt. 

Õunapuu betonar att till skillnad från andra sommarfester är drycken viktigare än mat denna helg. Det har under långa tider varit vanligt att dricka öl då.

I den stora elden trodde man att det fanns en helande och renande kraft, och därför hoppade man över den och fortfarande hoppas det över elden. Om flickorna tänkte på sin käraste medan de hoppade skulle de och den älskade få god hälsa. Gamla människor satte sig med ryggan mot elden för att ryggraden inte skulle stelna och de skulle kunna fortsätta att arbeta med jordbruket.

Annars har man spelat, sjungit, dansat, lekt ringlekar, gungat, ätit och berättat sagor och sägner från tid till annan. Många traditioner har försvunnit nu, men denna sed erbjuder ungdomarna även nu att med en bra ursäkt gå ut i skogen.

«Denna festdag är som en mystisk vacker blomma som bara blommar på midsommarafton, och bara för ett ögonblick," säger Õunapuu. "Den som hittar och plockar den blomman blir rik och lycklig. Man ska också  leta efter lysmaskar. Den flicka, som först hittade en mask skulle ha en fästman redan i augusti." 

Numera vaccinerar man sig och har myggmedel i fickan. 

-----

Jag skrämdes av ett uttalande i dag i radion. En man som krigar på rebellernas sida i Syrien, uppväxt i Sverige, berättade hur livet varit innehållslöst trots att han hade ett bra arbete med en god lön i Sverigehade han upplevt lyckan först när han deltóg för första gången i en strid i Syrien. Han blev så glad att han "bara skrattade och skrattade". Jag har så svårt att förstå glädjen i att skjuta ihjäl andra människor. Det är samma glädje som finns underförstådd i Lenins tankar.

Här är dagens Lenincitat:

Vi avvisar universell mänsklighet

"På vilket sätt avvisar vi moral och etik? I den betydelsen som förespråkades av borgerligheten som härledde den från Guds diktat...

Vi avvisar all sorts etik som härleds från något över människorna, över klasserna. Vi säger att det är bedrägeri och hjärntvätt.

Lenin
2 oktober 1920

(Lenin, V.I. Complete Works vol. 41. pp. 309, 311, 313. — “The Tasks of Youth Unions” (Lenin's speech at the 3rd Komsomol convention). Hitler says: “I release you from the chimera of conscience.”)


Jag känner ingen som helst sympati med den etik och moral som lenin talat om i citaten ni kunnat läsa på min blogg, som jag sett på novaja gazetas engelskspråkiga hemsida.


juni 16, 2013. Patriarkens besök.

Den stora händelsen i Tallinn i dag är nog att Patriarken för Moskva och hela Ryssland, Kirill, invigde Lasnamäe kyrka.  Vi kunde se hela gudstjänsten på en direktlänk från Postimees. Det som slår en svenska allra först är allt guldet. Alla präster som deltog i gudstjänsten var klädda i guldbrokad. Ikonerna hade guldramar, alla kors, biblar och annat de höll i var av guld. 
Ceremonin var lång och sången var ortodoxt entonig. Språket var ryska och kyrkoslaviska med några korta estniska inslag.
Med på ceremonin var också chefen för ryska järnvägen som skänkt pengarna till kyrkan. Jag läste i Postimees att han tyckte esterna var ena tiggare... Det var ju Edgar Savisaar, Takllinns borgmästare, som fått pengarna av honom.
Längst fram i kyrkan stod också en grupp vakter, vända mot församlingen, som inte behövde ingripa, dock. Utanför stod tusentals människor och deltog via en TV-skärm.
 
 
I går var patriarken vid Lindas staty i Tallinn och lade ner en krans till minne av alla dem som deporterades för 72 år sedan. Och efter ett samtal med statsminister Andrus Ansip sa patriarken om sovjettiden:
 
Patriarken vid Lindas staty.

"Vi vet att dessa brott orsakades av en ideologi som uteslöt alla oliktänkande, och som angrep folk på de värsta sätt för att få  bort dem. Detta har drabbat miljontals människor i Estland, Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Moldavien och många andra ställen. Men vi måste glömma det förflutna och ta lärdom av det, vi får inte  göra samma misstag i dag", sa Patriarken," de människor som bär bitterhet i sin själ får inte sprida den till människor i närheten. - Sedan gick patriarkern till den sovjetiske bronssoldaten på krigskyrkogården och la ner en krans där. Minns Lenins ord: Döda alla präster!

"Må Herren välsigna både Estland och Ryssland, våra nationer, så att vi får hjälp att övervinna effekterna av de tidigare händelserna; må han hjälpa oss att forma vår framtid så att något liknande aldrig händer igen, aldrig någonsin," sade patriarken. "Herren skall giva oss sin välsignelse, och hjälpa oss att tillsammans arbeta för att framtiden blir bättre. Må Gud beskydda er. " I domkyrkan sa han också:  "Vi hoppas att våra böner når Gud och skuggorna från det förflutna inte ska påverka oss,"

Statsminister Ansip uttryckte att han ser det som ett positivt besök. Patriarken kommer från Moskva till Tallinn  i goda avsikter. Allt som kan förbättra trelationerna med Moskva är gott.

När det gäller kyrkan under ockupationen:

Redan under den första sovjetiska ockupationen, greps 18 ortodoxa präster, fyra präster dödades och fem mobiliserades i Röda armén.

Strax innan den sovjetiska armén åter nådde Estland år 1944 hade 23 ortodoxa präster lämnat Estland, bland dem Metropoliten Aleksander. (Den man som Ants mormors syster levde med. De flydde med fartyget Moero, som också blev beskjutet av det sovjetiska flyget; dock träffades det och sjönk. Patriarken och tant Olga blev räddade av fartyget Nordstern, som Ants familj var på.)  

Liksom den lutherska biskopen Johan Kopp arbetade metropolit Alexander i exilen för att organisera kyrkan och återställa allt i gammal ordning. Den ryska ortodoxa kyrkan hade avvecklat den estniska 1945.

I Estland är åter den ortodoxa kyrkan uppdelad. Dels finns dels den estnisk-ortodoxa kyrkan och dels den ryskortodoxa. Lasnamäe kyrka hör alltså till den ryska delen, liksom ortodoxa kyrkan i Tallinn, Alexander Nevskijkatedralen.

 

i september väntas  Konstantinopels ekumenisk patriark Bartolomeus till Estland.

-----

En cirkuselefant skulle bada i Narvafloden. Av någon anledning dog den där. Det var garanterat första gången något sådant hände i Estland! Men inte första gången någon dör i den floden!

 

 


juni 14, 2013. Besök av patriarken.

 

 I dag är det den estniska flaggans dag. 

 

-----

Just nu besöker patriarken av Moskva och hela Ryssland Tallinn.

Patriark Kirill 

Kl 10.30 i dag blir det gudstjänst i Alexander Nevskijkatedralen i Gamla Stan. Alla är välkomna. Det kostar inget inträde.

Patriarken kommer också i dag att träffa talmannen Ene Egma och statsminister Andrus Ansip. Efter det ska kan lägga en krans vid Bronssoldaten som alltså numera finns på Krigskyrkogården. Han ska också träffa Tallinns borgmästare Edgar Savisaar.

På lördag kl 8.30 deltar patriarken i en gudstjänst vid Kuremäe kloster och fortsätter sedan till Narva där gudtjänst hålls kl 14.45.

På söndag eftermiddag invigs kyrkan i Lasnamäe där också en ikon från Kuremäe kloster tas emot.

Patriarken träffar också den estniske ärkebiskopen Andres Põder under eftermiddagen.

-----

Postimees skriver också att 5 minuter på hotellk i Tallinn kostar nu 8 €. Det är bra mycket dyrare än när vi bodde på hotell där på 1990-talet. 


juni 9, 2013, Fantastisk framtid för Estland spås; Vem är god och vem är ond?

Hans Peter Bech

En dansk handelsexpert säger i E24, estnisk finanstidning, att Estland mycket väl kan bli världens rikaste land. Han ser möjligheterna i utvecklingen av mjukvara.

Det investeras redan i detta, men man kan höja investeringarna.

Istället för att vara en partner till företag i andra länder, bör esterna inrätta egna affärsmodeller.

Estland skulle kunna ha världens lägsta arbetslöshet.  

Esterna måste bli bättre på försäljning och marknadsföring.

Entreprenörskapet måste verka i en väldigt öppen miljö - det måste vara lätt att både starta och lägga ner företag.

"Regeringen kan inte förutsäga framtiden, och välja vinnarna. Låt marknaden att avgöra företagens framgångar. Ekonomi, demokrati och mjukvaruutveckling är alla kända estniska framgångar. Om ni arbetar med dem alla kan ni bli mycket framgångsrika i Estland", menar Bech.

-----

Dagens Lenincitat:

Skjut de intellektuella!

“Kriga till det bittra slutet mot de rika och deras underhuggare, borgerliga, intellektuella... de måste stämplas för det minsta felsteg... Antingen ska de 1. sättas bakom lås och bom... eller 2. sättas att tvätta dass, eller 3. avsättas och tilldelas gult kort... eller 4. arkebuseras... Ju större variation desto bättre blir den gemensamma erfarenheten...”

Lenin

December 24-27,1917

(Lenin, V.I. Complete Works vol. 35. pp. 200, 201, 204. — From the work “How to organize a competition”)

Ja just det. Alla intellektuella ska förintas eller straffas hårt på något annat sätt.

“Hans avsikt var god,” sa många kommunister. En människa som propagerar för miljoner människors död, är hon god? Kan man försvara sig med “några offer krävs det alltid” och sedan ta livet av så otroligt många oskyldiga människor?

Detta är ändå en tydlig fingervisare på det viktiga för Lenin: alla med kunskaper från det borgerliga livet ska bort! Kunskaperna skulle befolkningen få med kommunismen. Tillrättalagda kunskaper för att passa den nya makteliten. I Estland var de mycket snabba med att kasta ut alla universitetets böcker om lag och rätt och ge studenterna nya, med en helt ändrad syn på ämnet. Därefter erfor varje est hur deras liv förändrades, från att de levt ett bra liv förändrades allt till skräck, oro och hunger. De kunde bevittna hur människor dödades på gatan, hur de hämtades till ett liv någon helt. annan stans i världen. Hur skulle de kunna se förändringen som positiv?

-----

På SvD:s ledarsida läser jag kolumnen: Ingen blodsskuld i demokratin skriven av Adam Cwejman

| Adam Cwejman

Hemma i bokhyllan har jag en bok om den i Sovjetunionen skapade tionde polska infanteridivisionen. I slutet av boken finns en grynig bild på en 27-årig överstelöjtnant som 1945 står i Berlins ruiner. Min farfar Izrael hade kämpat sig hela vägen från Moskva till Berlin. På vägen passerade han de utbrända ruinerna av staden han växte upp i. Där mördades hans familj hösten 1941.

Min farfars erfarenheter under kriget har aldrig varit något att skämmas över. Snarare har det varit en källa till stolthet. I många tyska familjer är läget helt annorlunda: Vad Grossvater gjorde under kriget är en nedtystad hemlighet. En källa till skam.

Ja, så olika kan det vara. Och det är helt förståeligt att författaren ser på sin farfar med stolthet. Farfadern kanske aldrig gjorde sig skyldig till någon av de där hemska handlingarna andra sovjetiska soldater utförde. Han kanske helt enkelt stred för det han trodde på, och för att hämnas mordet på sin familj.

Varför är det så fruktansvärt fel att många unga ester valde att strida på tyskarnas sida för att försöka rädda sina familjer som deporterats till Sibirien eller för att hämnas mord på familjemedlemmar?

Vad tror ni estniska ungdomar spontant säger om Adams farfar?

Över huvud taget är det i allra högsta grad dags att vi äntligen kan se på det Andra världskriget utan förutfattade värderingar. Vi kan inte längre bestämt säga att Hitler var Onskan och att ingen annan varit lika ond som han. Varje offer som krävdes under den tiden är inget mindre än en tragedi. Alla människor som förlorade sina liv p.g.a. kriget, vare sig de var soldater eller tillhörde grupper i samhället som makten ville göra sig av med, alla dessa människors död är inget annat än mord. Brottet är att några män i maktställning bestämde vilka människor som hade rätt att leva. Jag anser att vi noga ska vakta på våra lagar. Vi får aldrig släppa på tvånget att alla människor har rätt till en rättegång, och att vi måste kunna värdera brott de begått och döma dem därefter. Ingen får hitta på att vissa människor är mer värda än andra. Ni vet: nyfiken respekt är det som ska visas alla våra medmänniskor!

 

juni 8, 2013. Hagelskur; Lenin som massmördare.

Det har varit katastrofregn även i Estland.
I Imavere, en kommun ungefär i mitten av landet började ett ösregn vid femtiden på fredagen.
 

Imavere kommun.

Anneli Siimussaar i Imavere kommun berättar att "Det var en ren katastrof. Under 50 minuter kom över 20 cm regn och hagel. Det var så mycket hagel att marken var vit. Man kan fortfarande se de vita fläckarna under buskarna." 

Regnet öste ned med sådan kraft att skolan, allaktivitetshuset, och Ungdomens Hus blev skadade.

"Takrännorna kunde inte ta emot en så stor mängd vatten på en gång; det kom genom taket in i lokalerna. Ungdomens hus som ligger i källarvåningen är fortfarande vattenfylld i dag".

Man började naturligtvis genast rensa bort vatten. Många ungdomar kom och hjälpte till. Och arbetet fortsätter i dag.

De omgivande byarna slapp all nederbörd.

(Postimees)
Jag minns när vi hade hagel i juli månad på vår tomt. En liten hög låg kvar några dagar. Vad beror det på att det blir hagel så här års?
-----
Dagens Lenincitat:
Låt Tyskland besegra Ryssland! Leve Inbördeskriget!
"...Kloka ryssar kan inte ´skydda fosterlandet` på annat sätt än att önska nederlag för den tsaristiska regimen"; "att kräva fred är fel, vi måste be att det nationella kriget istället blir ett inbördeskrig"; "det minst onda skulle vara en förlust för den tsaristiska monarkin och dess trupper.

Lenin
September – December 1914

(Lenin, V.I. Complete Works vol. 26. pp. 108-109, 6; Lenin's corpus. vol. 2. p. 195. Manifest treason: what Lenin wrote does a disservice to the Russian State. Note that World War I killed about 1 million Russians; the Civil War, 12 mln to 14 mln people; and the starvation caused by the Civil War, 3—5 million (other figures published in Stalin's time put the number at 15 million); in all, Lenin's political activities caused the death of 15—19 million Russian citizens.)


Visar det verkligen på en god avsikt, när Lenin förorsakar så många miljoner människors död? Jag menar, hans avsikt var ju att döda många människor. 15 - 19 miljoner ryssar, det måste väl kallas massmord, och ändå säger kommunister att han hade goda avsikter. Redan Marx ville utrota vissa folk, t.ex. serber.

Kommunismens första gäst heter Svält, brukar Hanno säga, och han vet. Han levde där.

På tal om ryssar och ryssarnas vurm för det ryska blodet: Lenin hade inte en droppe ryskt blod i sina ådror.


juni 6, 2013. Sveriges nationaldag

 
Sveriges Nationaldag! Hur tänker vi då?
 
Ivar Arpi skriver en synnerligen bra ledare i SvD om just det. 
 
Vi sjöng inte nationalsången i min skola eftersom det ansågs diskriminerande. Vi hissade aldrig flaggan på skolgården, eftersom även den förknippades med nynazister. Att säga att man var stolt över att vara svensk innebar att människor tittade på en som att man just erkänt folkmord.
Och vidare.
 Och sedan 68-rörelsens uppgörelse med allsköns auktoriteter har svenskheten setts som ett hinder för integration av invandrare. Men det förhåller sig precis tvärtom. Det behövs en god nationalism för att nya svenskar ska kunna ta fasta på något att inkluderas i. Javisst! Vi berättar inte för de nya svenskarna hur vi tänker och hur vi lever. Det var ju därför föräldrarna till Ants elever blev så tacksamma när han berättade för dem just det. Vi bara förvirrar dem. Jag är helt säker på att vi skulle slippa en hel del "bus" om vi var tydligare.
Svenska intellektuella har länge haft som favoritsyssla att dekonstruera saker som de flesta andra värderar, som kärnfamiljen, kungahuset eller nationen. Till exempel anses det upplyst att påvisa hur svenskheten förändrats, och sedan utbrista att det därför inte finns något specifikt svenskt. Och visst, falukorv fanns inte på vikingatiden.
/.../Nationalkänslan har visat sig vara mer motståndskraftig än så gott som alla andra identiteter. Svenskheten har funnits i över fem hundra år och lär inte försvinna i första taget. Man gör dessutom alla en otjänst, och försvårar integration, om man hymlar med att svenskheten är en distinkt identitet.
/.../Men vi har ändå en svensk kultur värd att värna om.
 
Hela artikeln:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/gor-den-roda-dagen-blagul_8243494.svd
 
Det har t.o.m. föreslagits att vi ska byta Nationalhymn. Jag har skrivit om en sådan idé den 5 juni 2012. Det har funnits fler.
 
Jag försäkrar er att Estlands nationaldag firas med hjärtat. Där tar man tillvara sin kultur. Man firar tillsammans utan tråkiga gliringar, vilket betyder att man har roligare. Man tänker på generationerna innan med värme och det jag tycker är så intressant: folkdräkterna är inte statiska, alla får använda sin fantasi, därför är min estniska huvudbonad broderad i gult och bått. "Du kommer ju från Sverige."
 
-----
Dagens Lenincitat. En fortsättning på synen på religion:
(Jag har tidigare glömt att lägga in när citaten sagts, det är inlagt nu.)
 
Gud är nekrofil
"alla gudstroende är nekrofiler... varje religös idé, varje tro på en gud är neklrofilsk, varje närmande till en gudstro är den värsta smörja...den allra farligaste smörja, det mest avskyvärda odjur."

Er V.I.

13 eller 14 november 1913

(Lenin, V.I. Complete Works vol. 48. pp. 226, 227, 228. — From Lenin's letter to M. Gorky. Having read the riot act to the eminent writer for god-building, Lenin ends his letter as follows: “Why do you do this? It's a crying shame.”)


Och detta sägs av en man som försökte skapa en ny religion: den kommunistiska. En man som växt upp på ett stort gods där det var slavar som skapade inkomsten med sitt arbete. Han måste ju vinna över allt gammalt. Han ville ju sudda ut våra kunskaper om gamla tider och låta världen pånyttfödas med den nya: kommunismen.


juni 3, 2013 Makten sviktar för Putin.

Ett klipp från Huvudstadsbladet:
Putin jämförde OS-facklan med kalashnikov.
 

Rysslands president Vladimir Putin besökte St Petersburg där han undersökte OS facklan som ska till Sotji.

Putin visade hur facklan öppnades och sattes ihop, varpå han skämtade: ". Oavsett vad du försöker att göra i Ryssland, slutar det alltid med en Kalashnikov (. Den legendariska ryska kulspruta - Ed)"

Den olympiska facklan börjar sin rekordlånga resa på 65.000 km långa resa den 7 oktober och avslutas den sjunde februari med öppnandet av de olympiska spelen. Under fyra månader bärs fackla av fler än 14 000 personer.

-----

 

Det talas mycket om försvar och Ryssland just nu. Det diskuteras om Ryssland är en ev. fiende till Sverige eller inte. Sanningen är att säkra kan vi inte vara förrän frågan prövats.

Det vi vet är, att president Putins makt gungar. Han har varit tvungen att stifta nya lagar för att folk inte ska kunna protestera mot vad han gör. Vi vet också att han anser att det värsta som hände under 1900-talet var Sovjetunionens fall. Och att han gärna vill vara Tsar. Tsar Vladimir den förste.

Vad händer om han får klart för sig att hans makt verkligen håller på att ta slut? Om han vid nästa val känner att alldeles för få tror på honom. Naturligtvis har han förebilder. Han kan ju alltid börja med massrättegångar, uppgjorda, som Stalin gjorde och eliminera oppositionen. Men tänk om han börjar söka en fiende utanför riket. Han kanske kan elda upp folket mot någon stat och påstå som Stalin m.fl. gjorde, att den andra staten rustar för att angripa Ryssland. Som man sa under Bronsupproret i Tallinn 2007. Sanningen är den, att alldeles för få ryssar vet hur litet landet Estland är, så de blev verkligen oroade.

Eller försöker han få tillbaka utbrytarstaterna från Sovjet? Ryssland var så stort under sovjetåren, det är ett gigantiskt misslyckande för stormakten. Vilka länder ger han sig på då? Kanske i första hand de, som inte är med i Nato. Georgien har ju haft ett krig med Ryssland nyligen, och blev då av med en del av sitt område, Ossetien.

Den som följer den ryska pressen får klart för sig att en sak kan man säkert säga om landet: "Du vet aldrig vad de kan hitta på." Ryssland är ett otroligt stort land med många människor och mycket vapen. De tänker inte som vi, de har inte samma kultur som vi. Det gäller nog att följa med ännu mer noggrannt och med öppet sinne.

 

 


juni 1, 2013 Sofi Oksanen i SvT.

Såg någon programmet om Sofi Oksanen på SVT? Det handlade om hennes Estland. Estland som hon upplevde det under sommarloven hos mormor i ett hus nära Haapsalu.
Det är så oerhört smärtsamt att se. Det här landet och det här folket som lidit så. Vi fick se Pagarigatan. KGB:s kontor där och rummen där förhören skedde, och jag tänker på Ants farmor som satt inlåst i ett trångt utrymme där därför att hennes son, sonhustru och sonson hade lämnat landet. Därför blev hon illa behandlad och blev aldrig sig själv igen. Vem bestämmer vad som är ett brott som ska bestraffas?
 
Vi fick se böckerna på biblioteker, de böcker som inte bränts, hur de märkts för att inte vanliga ester skulle kunna läsa om sin historia. Eller andra känsliga saker. Som att jordbruket fungerade väl under Estlands första frihetstid. Allt som trycktes under den tiden 1920 - 1938 var helt förbjuden litteratur under ockupationsåren. Faktum var att vuxna så sällan talade om de åren med sina barn, att åren föll i glömska.
 
Ett museitåg i Haapsalu.
 
Jag tänker på den unga Malle, som satt och skrev ner de gamla estniska visorna i anteckningsböcker och gav bort i födelsedagspresent till sina vänner som blev så otroligt glada. Visböcker fanns inte att köpa. Visorna fick inte sjungas.
 
Precis som jag är Sofi Oksanen fascinerad av att man ser historien hela tiden i Estland. Allt finns kvar. Utom det som förstördes under ockupationsåren och ännu inte ställts tillbaka. I Tallinn har man bevarat riuinerna efter ett bombat hus; det ör också ett historiskt minne.
 
En engelsk filmregissör berättade att han numera är så fångads av Estlands historia, att ingen förstått folkmordsförsöket som pågick så länge, medan man hela tiden talat om Förintelsen. Då kan jag inte låta bli att tänka på när jag sa i radioprogrammet "klarspråk" 1992 (tror jag) att "inte förrän vi sett lika många filmer och läst lika många böcker om Sovjets brott, inte förrän då kan vi jämföra de fruktansvärda brott som begicks under 1900-talet i Europa." Nu börjar vi komma dit. Sofi Oksanen har betytt myckert. Det behövdes en skicklig författare, med ett alldeles eget utseende. Men det är en hel del kvar. Intresset börjar växa med kunskapen.
 
Det är märkligt att denna unga kvinna representerar Estlands lidande under ockupationen. 

maj 30, 2013. Svåra brott har begåtts i Tallinns Gamla Stad.

 
 I Tallinns Gamla Stad. Samma plats men 100 år emellan.
-----
 
Att även estniska ungdomar kan göra sig skyldiga till grymma brott upptäcktes förra året: 
 
 
Människojakt i Gamla Stan: ungdomar låg i bakhåll för berusade och turister. 

I juni släpps tre estniska ungdomar ur fängelse. Förra sommaren i Gamla Stan organiserade de på nätterna en verklig människojakt på berusade turister och enskilda berusade vandrare  - de slogs ner och misshandlades utan förvarningvar och berövades värdefulla saker.

 Raimo Raivet, intendent vid centralpolisens avdelning för brott mot äldre personer säger: "Vi har ännu inte sett någon annan som på så kort tid och i så stor skala begått en sådan medvetet grym serie av brott."

När det gäller rån har polisen visserligen redan sett extrema händelser. Men i augusti förra året fick polisen rapporter om flera obehagliga nattliga attacker i Gamla stan." berättar Intendent Rivet.

"Det gav oss huvudvärk för snart var vi tvungna att inse att det var ett gäng som låg bakom attackerna." 

Som offret valde de en utlänning eller en man med osäker gång. De få människor som kan förväntas klä sig som det utvalda offret måste ha något värdefullt på sig. Vid lämplig tidpunkt slog de till antingen genom att förvirra offret eller attackera honom bakifrån utan förvarning. När offren slagits ned fortsatte gangstrarna att slå och klädde av dem nakna.

Offren beskrev rövarna som atletiska ungdomar. Därför lyckades polisen ganska snart avslöja namnen på dem. De första spåren fick polisen när det visade sig att det gick att spåra de stulna föremålen.

Sedan fick polisen hjälp av att Inrikesminsteriet hade övervakningskameror på Långa gatan/ Pikk tänav. På inspelningen ser man hur rånarna går fram till en tysk turist, rånar honom och springer därifrån.

Utredarna såg att en av dem var en gammal bekant, en droganvändare som fanns i kriminalregistret, Vladislav Stepanov.

Vid det första förhöret visste polisen inte vilka de övriga i gänget var. Men Stepanov sa att han inte varit med vid så många av överfallen.

Dock kunde Stepanov berätta om hur han blivit bekant med esterna och uppge deras namn. Sedan gick gripandet snabbt. Brottslingarna var: Jonas Sam (16), Erlis (18) och Risto (18). Den siste har bara gått i skolan i 8 år, i en skola för problembarn. Det är ungdomar som växt upp i sovjetiska hem, föräldrarsom inte tagit till sig det nya.

 

 


maj 29, 2013. Konferens om säkerhet runt den nordisk-baltiska regionen

 
Kanske såg ni i SvD ledaren på sidan om försvarsfrågor. Där fanns bl.a. Lettlands försvarsminister Artis Pabriks. Det framgår så tydligt att han har levt i en annan verklighet än vi, och vill att vi ska förstå att allt inte är så enkelt som vi tror.
 
Första meningen beskriver verkligheten och visar att alla fina ord det sades på 1970-talet hos oss är helt fel. "När allt är allas, då blir vi rädda om allt." (ungefär)
Det står: 

Den som har bott i studentkorridor vet att det lätt blir så att man bidrar så lite som möjligt till det gemensamma. Till slut är det någon stackare som får nog och städar upp efter alla andra.

Just så. Om allt är allas är det ingen som bryr sig om det.

Vidare:

”Många ser tanken att man fortfarande behöver ett territoriellt försvar som anakronistisk och motbjudande. Men tyvärr behövs det”, sade Edward Lucas, tidningen The Economists internationella redaktör, på måndagens konferens om säkerhet runt den nordisk-baltiska regionen som tankesmedjan Frivärld anordnade. ”Naiviteten är utbredd och det finns en ovilja att tro på ett verkligt hot. Det behövs ingen hård säkerhet i Europa, är resonemanget, försvarsanslagen är orimligt låga och i stället förväntar man sig att USA ska vara beredda att starta tredje världskriget för vår skull.”

Ja, vi sparar och räknar med antingen att alla människor är "snälla" numera, eller om det är fel då hjälper USA oss. Men vi går ju inte med i NATO eftersom där finns kärnvapen. Vem ska då försvara oss?
Sveriges neutralitetspolitik och mycket begränsade militära förmåga är ett hot mot stabiliteten i den baltiska regionen, sade Karlis Neretnieks, generalmajor och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Och det är så sant att det gör lite ont. I Sverige har vi vant oss vid att konflikter är något som drabbar andra.

Lettlands försvarsmionister Artis Pabriks sa: ”Rysslands mjuka makt leder till att du inte märker hur du förlorar din frihet bit för bit, centimeter för centimeter. En dag vaknar du och är inte längre fri.”
 
Artis Pabriks.

Och det är en fruktansvärd upplevelse.
Jag tänker ofta på Tibet som inte hade något försvar alls, och som lätt intogs av Kina. Det är en mardröm.
Det var en mardröm också för de baltiska folken när deras frihet togs ifrån dem. Men det ansåg aldrig 68-rörelsens medlemmar. De "visste" att folken istället fått det mycket bättre och gick emot en ljusnande framtid...
På DN:s kultursida läser jag en recension av Micke Leijnegards bok: "Var blev ni av ljuva drömmar. 68:orna"
Vilka var de då -68:orna?
--- de som i skolan var mer verbala än andra och odlade skapande intressen. De ägnade sig också mer än andra barn åt att läsa nyheter och fann idrott ointressant (många rökte gärna hasch också)
/.../ De utgjorde helt enkelt 1960-talets unga, kreativa elit, den som mer än andra grupper förmådde tänka sig utanför sin egen box.

Nej, de visste inte särskilt mycket om verkligheten. Jag kan säga det bestämt. Jag läste alltid hela Dagens Nyheter från den första sidan till den sista. Jag var kreativ, men jag rökte aldrig hasch. Och jag hade förstått Sovjetunionens brott mot de ockuperade folken och kunde aldrig sympatisera med de här människorna, som aldrig förstod utan hånade mig. Jag trivdes inte på universitetet pga den atmosfär som rådde där. Jag slutade gå på teatern när den blev "socialrealistisk". Jag förstod aldrig uttrycket att ungdomar blir vänster för att hjärtat sitter till vänster. En människa "med hjärta" skulle aldrig ha kunnat säga att balterna fått det bättre när deras värld helt raserats och vänts i skräck, hungersnöd och fattigdom.
 

maj 28, 2013. Esterna skämtar om oss!

 

Ett skämt direkt från Estland i svensk översättning:

En somalisk imigrant kommer till Stockholm. På gatan stannar han en person och säger: - Tack herrn. Ert land släppte in mig och gav mig möjlighet till fri läkarvård, gratis lägenhet, fri utb ildning, lite pengar varje månad och inte ens behöver jag betala skatt.
- Ni misstar er, jag är från Afganistan.
Somaliern går vidare på gatan och stoppar näst dam.
- Tack frun. Ni har ett underbart land...
- Jag är från Pakistan.
Han promenerar vidare...till näste man på gatan.
- Tack herrn för möjligheten...
- Jag är från Irak.
Somaliern fortsätter sin promenad... lite fundersam ser han en kvinna som bär ett litet barn:
. Är ni svenska? Jag vill tacka ert land...
- Jag är från Indien!
- Men var är alla svenskar?
Kvinnan tittar på sin klocka och svarar:
- Vanligtvis arbetar de vid den här tiden...

-----

Den svensk-finska journalisten Heidi Finnilä tänker om problemet om vi ska vara rädda för ryssen i en artikel: Mina dagar i Sovjet

 

 Heidi Finilä.

För över 20 år sedan deltog jag i ett givande utbytesprogram för studenter, där vi skulle vistas en vecka i en sovjetisk familj. Staden hette Mariupol och fanns vid Svarta havet i Sovjetunionen. Tidigare hade staden också hetat Zjdanov, efter en stor kommunistledare, men under perestrojkan hade staden återfått sitt gamla namn.

Staden heter fortfarande Mariupol, men finns inte längre i Sovjet, utan i Ukraina.

Mamman i familjen mätte fläsknivån på min överarm varje dag. Hon kände att hennes uppgift var att göda mig, så att min mamma efter resan skulle se att jag blivit väl omhändertagen.

Och vad omhändertagen jag blev! Jag fick sova i den lilla lägenhetens bästa rum och bästa säng. En liten hund vid namn Knopka, knappen, kom på sitt mildaste vis och väckte mig varje morgon. Måltiderna som dukades morgon, middag, kväll var furstliga och de stora vodkaglasen skulle gärna tömmas hela.

Det hölls tal om vänskap och världsfred.

Vi fick uppleva och se allt det bästa som fanns att se i området, som främst präglades av en stålindustri som hade satt sina spår i de arma mänskornas hälsotillstånd.

Veckan var på många sätt oförglömlig, dels för att den blev längre än en vecka. Av någon anledning fanns det inget flyg tillbaka. Ingen kunde förklara varför.

Jag missade visst ett inträdesprov och telefonerna till Finland fungerade inte riktigt, så det var svårt att informera hemlandet om vår försening.

Vi fick ta tåget. Det tog sin tid.

Det jag minns främst var gästvänligheten och hjärtligheten hos de mänskor som tog hand om oss, men också frustrationen över allt som inte fungerade. Typ toaletterna. Hur tarmen fungerade var ett ständigt återkommande tema hos vår lilla finländska studentgrupp. Antingen fungerade tarmen för mycket eller för lite och problemet var att hitta en fungerande toalett när man behövde den. Det kunde vara riktigt pinsamt ibland. Men våra värdar tog det hela väldigt bra och med stor värdighet inför problemet. Jag går inte in på detaljer.

Våra värdar var fantastiska fixare. Det måste man vara i Sovjet. De flesta hade byteshandel på gång till höger och vänster, det var det enda sättet att få tillgång till olika basvaror som behövdes. Och jag måste säga att våra värdars förmåga att möta motgångar och lösa problem var fenomenal. De hittade alltid på en lösning.

Till min skam måste jag erkänna att jag aldrig har varit varken i Ryssland eller i Ukraina efter Sovjets fall och att jag aldrig har lärt mig ryska. Jag följer med rysk politik och ryska samhällsfrågor dåligt och jag har väldigt lite att komma med när det kommer till Rysslandsfrågor.

Ändå har jag med min visit hos den ukrainska familjen varit med om mycket mer än många andra finländare när det kommer till kontakter med våra grannar i öst.

Det är så lätt att ha fördomar om det man inte känner till och okunskap leder ofta till rädsla.

Jag vet inte om vi ska vara rädda för vår stora granne i öst eller inte, så där helt försvarspolitiskt sett, men jag tror att vi alla borde lära känna våra grannar lite bättre. Där finns fina mänskor och en del av dem kommer hit ändå, oberoende av om vi vill det eller inte.

 

http://svenska.yle.fi/artikel/2013/05/23/heidi-finnila-mina-dagar-i-sovjet

Det är verkligen viktigt att vi lär känna våra grannar. Det tycker jag är så självklart. När det gäller ryssarna kan man få en annan bild om man intervjuar esterna t.ex. Men naturligtvis finns det trevliga, snälla och omtänksamma människor bland ryssar också. De syntes inte till i Sovjet-Estland så ofta bara.


maj 27, 2013. Estniska Kaitseliit / hemvärnet.

Statsminister Katainen. 

Först måste jag kommentera finske statsminister Katainens råd angående invandringen till Finland.

1. antalet asylsökande måste hållas under kontroll.

2. integrationen måste fungera bättre.

3. ... en viktig del en lyckad språkundervisning, så att människorna kan anpassa sig och söka jobb, sade Katainen.

Statsministern anser att det nu behövs en behärskad och bred debatt om invandringen.

Ja, den stora invandringen förändrar vårt samhälle naturligtvis, och om vi inte låter människor prata om det, då blir det bara värre. Integrationen har inte fungerat bra i vårt eget land, och att framhålla behovet av svenska blir genast betraktat som högerextremism. Visst, vi har SFI, men vi får inte prata om betydelsen av att kunna svenska.

Vi kan också se hur esterna försöker införa obligatorisk estniska i sina skolor. De rysktalande och Moskva kämpar emot. Utbildningsminister Aavikso försöker få dem att inse att man behöver behärska landets språk för att kunna arbeta där. De rysktalande har haft många år på sig för att införa förändringen, men blir ändå lika överraskade av kravet varje gång kravet tas upp.

-----

Svenska Yle skriver på hemsidan om:

Kaitseliit, esternas skötebarn

I Estland är hemvärnsorganisationen Kaitseliit en stor och aktiv del av samhället. För att bli medlem måste man rekommenderas av två tidigare medlemmar. På det sättet vill man garantera att bara pålitliga personer kan komma med. Pålitligheten är viktigt också därför att Kaitseliits medlemmar förvarar sina personliga vapen hemma.

Kaitseliit föddes under den omvälvande tiden strax innan Estland blev självständigt år 1918. Tanken som drev medlemmarna då var att skydda sina familjer och sitt land och den grundtanken lever vidare i dagens verksamhet.

Ants pappa som hade deltagit i Frihetskriget blev sedan verksam i Kaitseliit och fick en medalj av Estland för sina insatser under kriget.

Efter att Sovjetunionen intog Estland 1940 upplöstes Kaitseliit men uppstod på nytt genast efter att Estland blev fritt igen.

Det finns fortfarande sådana medlemmar som har varit med i verksamheten redan före kriget, berättar chefen för Kaitseliit, brigadgeneral Meelis Kiili. 

Brigadgeneral Meelis Kiili leder Kaitseliit

Kiili är stolt över sin organisation och tycker att det är storartat att civila använder sin fritid till att öva försvar. På frågan om det finns något motstånd mot Kaitseliit svarar general Kiili att det både inom och utanför landet finns sådana som är fientliga. Men då riktas kritiken inte så mycket mot själva Kaitseliit som mot de värderingar som förbundet står för: demokrati och trygghet.

Intressant. Det är alltså grupper som inte tror på demokratin som inte gillar Kaitseliit. Estland satsar mycket på att försvara sitt land. Man känner alternativet alltför väl.

Två medlemmar i organisationen intervjuas. Först:

Sirle Baldesport-Märss

En av dem som deltog i årets stora vårmanöver är Sirle Baldesport-Märss från Kaitseliits systerorganisation för kvinnor. Sirle är chef för fältköket och har tagit semester från sitt jobb för att kunna delta. För henne innebär försvarsverksamheten en livsstil, hon upplever att hon gör nytta.

Sedan:

Jarmo Hollo och Heigo Vija

Heigo Vija är premiärlöjtnant inom Kaitseliit och för honom är hemvärnstanken viktig. Han har vuxit upp med sina far- och morföräldrars berättelser om Estlands historia under den sovjetiska ockupationen och han vill vara beredd om landet skulle hotas på nytt. Jag är med i Kaitseliits verksamhet för att jag är realist, säger Heigo och medger att också en gnutta rädsla ligger bekom hans vilja att delta i försvarsarbetet. För Heigo är det viktigt att ha ett vapen. Det är en fri mans rätt, säger han. Vi förvarar våra vapen inlåsta enligt alla konstens regler och vi hotar ingen.

Inom Kaitseliit känner Heigo Vija samhörighet och kamratskap, det är viktigt. Jarmo Hollo håller med honom, kamratskapet och fosterlandet är orsaken till att han är medlem i Kaitseliit. Jarmo bor stadigvarande i Finland och han tycker att det är synd att han som estnisk medborgare inte kan få vara med i det frivilliga försvaret i Finland. Det vore bra om jag kunde delta i reservisternas övningar, tycker Jarmo Hollo.
 
Vi kan ofta se hemvärnsmän ute på övningar. Vi förstår deras oro, och önskar dem all lycka, och att de ska slippa tvingas att försvara sitt land.

maj 26, 2013. Ett litet land i en stor värld.

I Estland har man beslutat att inte svara på anklagelser om judeförföljelser och fascism under andra världskriget. Det går inte att komma fram i mediebruset och världen har bestämt att det estniska folket är "skyldigt". Ungefär som Stalin dömde dem han ville till att de var "skyldiga" och skulle straffas, vare sig de begått något brott eller inte. Ett sådant exempel bland mängder av andra är lilla Evi som redan vid sex års åldre dömdes som "skyldig".
 
Estland, ett litet land i Europa.
President Toomas Hendrik Ilves talar om det med esterna. Han talar om esternas öde på ett sätt som känns så befriande sannt. "Vi ska aldrig ge upp utan strid." Då riktar han sig mot Ryssland och vad som hände på 1940-talet. Han talar till det estnisk-judiska samfundet och påminner om vad esterna gjorde för judarna under den första friheten, före andra världskriget. Han säger inte klart att esterna kallades av ryssarna för "vita judar" under sovjetåren, men visar ändå att det finns likheter i de båda folkens öden under de svåra åren.
En sak som står helt tydlig är emellertid att ett litet land har mycket svårt att rätta till det som större stater har bestämt är en sanning, hur mycket belägg de ändå har för sin version. Ingenstans i svensk press har jag sett att man nämnt Ilves tal t.ex. Inte heller hans tal på nationaldagarna. Små stater befattar vi oss inte med.
Ändå tycker jag mig se att man har börjat intressera sig för ett närmare samarbete här uppe i norr. Arktis är ju en stor anledning, men det gäller ju bara staterna som kan vara intressanta vid oljeutvinning.
 
Dessutom yucker jag att Mart Laar sa det så bra i går, det som jag skrivit om tidigare, nämligen att det nyligen befriade landet som tvingats till att bygga upp hela sin infrastruktur och modernisera skolutbildning och maktstruktur nu måste ge bidrag till stater som varit fria så mycket längre och som "levt loppan" på sina pengar. Har det att göra med att våra kulturer faktiskt skiljer sig åt? Hur ska vi i så fall arbeta med det? Har vi i Sverige glömt bort att vi agerar efter våra seder i respektive land; att vi inte är så lika som man vill tro. I så fall: är det en nackdel? Naturligtvis inte. Man måste bara vara medveten om det. Och det är ett hårt arbete att komma underfund om vad olika saker betyder i olika länder. Vi kan inte bara beskylla människor för "högerextremister" och därmed är saken avgjord. De är dåliga och kanske farliga människor. De vill rasera vår demokrati. Det går så fort att slänga ur sig ett invektiv. Vi såg exemplet i TV häromdagen när en jornalist anklagade en annan jornalist för högerextremism för att han nämnde ordet "fosterland". Är inte det sbsurt? Jag hörde en man på radio som lite tveksamt frågade om man fick säga "invandrare". Så märkligt är det med ordbruket i Sverige.
 
Jag säger det igen: Vi ska möta andra människor med nyfiken respekt. "Nyfiken" därför att vi ska försöka förstå den andra människan och "respekt" därför att ingen är bättre än någon annan förrän motsatsen bevisats.
 

maj 24, 2013. I finsk TV ifrågasattes förhållandet till Ryssland.

 I det svenskfinska diskussionsprogrammet på yle fem "Obs Debatt" pratade man om: Vem är rädd för ryssen? Är Ryssland ett hot för Finland? EU-parlamentariker Nils Torvalds och Jutta Zilliacus debatterar hotet från öst.

 

Jutta Zilliacus

Ett intressant program där man diskuterade på ett sätt man inte skulle göra i Sverige. Förresten menade de att vi svenskar inte ska vara rädda för ryssen eftersom Finland ligger emellan. 

En annan intressant sak som sas var att Ryssland bara haft 20 år på sig att skapa demokrati. Västvärlden behövde 200 år. Jo jo. Estland hade 20 år på sig första gången. De underkändes av svenskarna och dömdes till straffarbete i Sovjetunionen i 50 år. 

Jutta Zilliacus var mycket i Sovjetestland, hennes föräldrar var flyktingar från Haapsalu. Hennes uppfattning om esterna är att de är oerhört vänliga och trevliga, men du kan inte alltid lita på dem. Då minns jag kvinnan som sålde banane vid stadsmuren i Tallinn i blörjan av 1990-talet. Hon intervjuades i Lasse Holmqvists program om Estland. "Det kommer dröja mycket länge till esterna blir lika bra människor som de var under förra friheten." Ja, Sovjetunionens kultur och moral skapade människor som inte i första hand kunde vara ärliga och medkännande. De måste handla efter efter de hårda reglerna under sovjetkulturen. Det är viktig kunskap. Det tar inte lång tid att lära människor att agera helt samvetslöst. Man bara dödar tillräckligt många och skickar iväg tillräckligt många långt bort från sitt hem till ett liv i iskyla och utan mat. Jag måste ändå säga att jag har mött så många trevliga, intressanta ester. Men hur de reagerar i ett trängt läge, de kan jag inte veta. Vi har redan blivit allvarligt lurade minst två gånger. Därför menar jag att man alltid ska vara uppmärksam när man är i en främmande kultur.

Det diskuterades också vad som var viktigt att lära sig om Ryssland. Jutta Zillicus ansåg att ryssarnas mentalitet var oerhört viktig att förstå. "De är varma, glada och väkomnande, men ändå måste man lära sig hur de tänker, menade hon. Minns Runebergs ord i Fänrik Ståhl: "Ryssarna kysste och slog ihjäl med samma varma själ." Kanske inte alla ester håller med om den varma själen.

Efter alla mina studier om Ryssland har mina åsikter besannats att de tänker inte som vi. De tillhör en annan kultur, och en orsak till detta är den ortodoxa tron. Den är så genomgripande i landet och har skapat ett speciellt sett att se på livet och människan. De har inte haft någon reformation, renässans eller upplysningstid, och varför är det så viktigt? Jo, det handlade om att ifrågasätta. Att själv tänka efter och förstå det vi lär oss. Inte ens under kommunismens år förändrades så mycket. I Ryssland var det mest ett byte av huvudpersoner. Ritualer och vanor förändrades inte trots att det nu var "folkets män" som nu tog makten och började mörda och tortera i ofattbara antal.

Den enda förändringen av religionen var när det påbjöds att man inte längre skulle använda två fingrar när man gjorde korstecknet, då bröt sig grupper ur samfundet och bildade ett eget. Men för övrigt har inte mycket förändrats. Gammelryssarna, som de kallas som inte ville förändra någonting fick flytta till ensliga orter för att inte förlora sina liv. Min väninnaÕie träffade på en grupp i Sibirien, en annan bor vid Peipsi sjöns strand i Estland och en tredje bor i USA. Det finns säkert fler.

Jag googlade betydelsen av detta med fingerantalet och hittade följande svar: När prästen jag frågade förklarade hur och varför man gör korstecken sa han att man antingen gör korstecknet med en öppen hand, där de fem utsträckta då symboliserar människans 5 sinnen och Jesu fem sår. 
Man kunde även göra korstecknet med två fingrar invikta mot handflatan. I detta fall symboliserade de två vikta fingrarna att Jesus var sann människa och sann gud, medan de tre utsträckta stod för Fader, Son, Helig Ande.

Sidan: https://www.flashback.org/t844427p3

 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0