.

 

 

 

Trevlig midsommarafton med mycket dans och glädje önskas ni alla!

 

 

Nu har det gula fönstret satts upp i Tallinn:

 

Jag skrev en gång om att jag skulle vilja läsa Edgar Savisaars tankar. Han är Tallinns borgmästare och besöker Moskva ofta; fick pengar  av Ryska Järnvägens chef till kyrkan i Lasnamäe och till sitt parti. Han har lyckats få de rysktalandes öra. Jag skulle vilja förstå hur han tänker, om det bara handlar om maktens tjusning eller om det också är en önskan att Estland åter tas in i den ryska sfären.

En som vet mer om det är hans f.d. hustru Vilja Savisaar-Toomas. Hon kom till EU i Bryssel på mandat från Keskerakond, Savisaars parti, men har nu lämnat det partiet och finns nu i Reformpartiet.

Hon intervjuades i Ohtuleht där hon talar om sina ambitioner att bli ny borgmästare i Tallinn.

 

"Jag blir en bättre borgmästare än Edgar."

En tidigare partivän säger att hon är den enda allvarliga konkurenten till Savisaar.

Vilket parti hon skulle byta till var inte helt självklart. Hon tittade på socialdemokraterna också, men det var mer som överensstämde med hennes åsikter i Reformpartiet. Keskerakond säger hon "är bara ett populistiskt parti". Det är ju lite hårt efter många år i partiet. Men kanske det betyder att det bara är makten Savisaar vill åt, och att få de ryska rösterna till ett enda parti betyder många röster. Hennes tanke om borgmästarjobbet är bl.a. att hon skulle kunna genomföra de bra förändringarna som Keskerakond har propagerat för, och avsluta dem som inte är bra.

Den som varit Reformpartiets borgmästarkandidat tidigare är Valdo Randpere, en est som med sin hustru flydde till Stockholm på 1970-talet. Det stod en hel del i tidningarna då, och esterna i Sverige var, som vanligt, oroliga för att han var utsänd av Moskva. Han återvände när Estland blivit fritt och engagerade sig i politiken.

Vilja Savisaar-Toomas menar:

"President Ilves uppmanade oss att arbeta för Estlands bästa. Jag tror att inte att något land någonsin kan bli helt perfekt, men det kan ständigt förbättras. Ett sätt att göra detta är att engagera sig i något parti och delta i den politiska processen. Jag är estnisk patriot, och jag måste respektera alla estniska politiska partier, men jag beslutade att gå med i Reformpartiet eftersom jag ser det som den kraft som garanterar den mest stabila utvecklingen i Estland och är en garanti för överlevnad av det estniska,"

-----

Mot slutet av Frihetskriget stred estniska och lettiska soldater tillsammans på Lettlands mark för att tränga undan de tyska trupperna. (Då hade Tyskland ockuperat området; ryssarna var redan besegrade.) Det är därför man firar Segerdagen den 23.6 då balterna segrade i en stor strid. Sammanlagt föll cirka 600 estniska soldater i Lettland. Nu har det i Lettland rests en minnessten för alla dem som gav sitt liv i striderna. Estlands och Lettlands försvarsministrar deltog i ceremonin.

Så var det. Det var ett brott att komma från ett annat land. Och vi vet ju att det fanns många sådana i S:t Petersburg. Allt kan vara ett brott.

Vi vet också att det var sådana koncentrationsläger Hitler hade studerat innan han skapade sina.

Så trillade ett nummer av Kustbon ner i brevlådan. En tidning av och om estlandssvenskarna. Full med intressanta artiklar.

Chefredaktören, Mattias Reinholdson, diskuterar frågan om kulturen. "Vad är kultur?"

Vad är egentligen ursprunglig estlandssvensk kultur? Vad är det vi ska föra vidare till våra efterkommande?

Sångarfesterna? Den första estniska sångarfesten var i Tartu 1869, den första estlandssvenska i Hapsal 1933, men tyskbalterna hade sångarfest i Tartu redan 1857 och i Riga 1836. Är då sångarfesterna estnisk tradition? Tänk på den sjungande revolutionen. Nog har det alltid sjungits i Estland, men var började det?

Julgranen kommer ursprungligen från Estland, säger han. (Jag har lärt mig att det var i Tyskland) Den restes i Reval/Tallinn vid midvinterståndet någon gång på 1440-talet. I Riga säger de att de var först. I skolan fick de estlandssvenska barnen lära sig att den första julgranen restes i Sverige (det var rikssvenska lärare).

Folkdräkter då? Tygerna till folkdräkterna köptes av männen när de seglade utomlands. Sedan skapade man sig en dräkt. Det var färgssättningen som var viktig, beroende på årstid och civilstånd. Man måste också ha en dräkt som skiljde sig från de andra öarnas kvinnodräkter.

Något säkert svar finns inte. Lika osökert som det är med den rikssvenska kulturen är det med den estlandssvenska och den estniska. Ändå upplever vi deras kultur spå starkt. Jag har den uppfattningen att kultur är det som vi lever i. Vi har minnen, seder och bruk som betyder mycket för oss. Vi har koder som bara vi förstår. Vi är trygga med ett sätt att leva, ett sätt som är bekant för oss. Det är vår kultur! När den än uppstod.

Vi har samma kultur!! Vi svenskar som bara har midsommar som vi kan kalla "svensk" kultur, som somliga säger. Esterna har två speciellt viktiga dagar på året (förutom all annan estnisk kultur):

Den stora händelsen i Tallinn i dag är nog att Patriarken för Moskva och hela Ryssland, Kirill, invigde Lasnamäe kyrka.  Vi kunde se hela gudstjänsten på en direktlänk från Postimees. Det som slår en svenska allra först är allt guldet. Alla präster som deltog i gudstjänsten var klädda i guldbrokad. Ikonerna hade guldramar, alla kors, biblar och annat de höll i var av guld. 

Ceremonin var lång och sången var ortodoxt entonig. Språket var ryska och kyrkoslaviska med några korta estniska inslag.

Med på ceremonin var också chefen för ryska järnvägen som skänkt pengarna till kyrkan. Jag läste i Postimees att han tyckte esterna var ena tiggare... Det var ju Edgar Savisaar, Takllinns borgmästare, som fått pengarna av honom.

Längst fram i kyrkan stod också en grupp vakter, vända mot församlingen, som inte behövde ingripa, dock. Utanför stod tusentals människor och deltog via en TV-skärm.

 

I går var patriarken vid Lindas staty i Tallinn och lade ner en krans till minne av alla dem som deporterades för 72 år sedan. Och efter ett samtal med statsminister Andrus Ansip sa patriarken om sovjettiden:

"Vi vet att dessa brott orsakades av en ideologi som uteslöt alla oliktänkande, och som angrep folk på de värsta sätt för att få  bort dem. Detta har drabbat miljontals människor i Estland, Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Moldavien och många andra ställen. Men vi måste glömma det förflutna och ta lärdom av det, vi får inte  göra samma misstag i dag", sa Patriarken," de människor som bär bitterhet i sin själ får inte sprida den till människor i närheten. - Sedan gick patriarkern till den sovjetiske bronssoldaten på krigskyrkogården och la ner en krans där. Minns Lenins ord: Döda alla präster!

"Må Herren välsigna både Estland och Ryssland, våra nationer, så att vi får hjälp att övervinna effekterna av de tidigare händelserna; må han hjälpa oss att forma vår framtid så att något liknande aldrig händer igen, aldrig någonsin," sade patriarken. "Herren skall giva oss sin välsignelse, och hjälpa oss att tillsammans arbeta för att framtiden blir bättre. Må Gud beskydda er. " I domkyrkan sa han också:  "Vi hoppas att våra böner når Gud och skuggorna från det förflutna inte ska påverka oss,"

Statsminister Ansip uttryckte att han ser det som ett positivt besök. Patriarken kommer från Moskva till Tallinn  i goda avsikter. Allt som kan förbättra trelationerna med Moskva är gott.

När det gäller kyrkan under ockupationen:

Redan under den första sovjetiska ockupationen, greps 18 ortodoxa präster, fyra präster dödades och fem mobiliserades i Röda armén.

Strax innan den sovjetiska armén åter nådde Estland år 1944 hade 23 ortodoxa präster lämnat Estland, bland dem Metropoliten Aleksander. (Den man som Ants mormors syster levde med. De flydde med fartyget Moero, som också blev beskjutet av det sovjetiska flyget; dock träffades det och sjönk. Patriarken och tant Olga blev räddade av fartyget Nordstern, som Ants familj var på.)  

Liksom den lutherska biskopen Johan Kopp arbetade metropolit Alexander i exilen för att organisera kyrkan och återställa allt i gammal ordning. Den ryska ortodoxa kyrkan hade avvecklat den estniska 1945.

I Estland är åter den ortodoxa kyrkan uppdelad. Dels finns dels den estnisk-ortodoxa kyrkan och dels den ryskortodoxa. Lasnamäe kyrka hör alltså till den ryska delen, liksom ortodoxa kyrkan i Tallinn, Alexander Nevskijkatedralen.

 

i september väntas  Konstantinopels ekumenisk patriark Bartolomeus till Estland.

-----

En cirkuselefant skulle bada i Narvafloden. Av någon anledning dog den där. Det var garanterat första gången något sådant hände i Estland! Men inte första gången någon dör i den floden!

 

 

En dansk handelsexpert säger i E24, estnisk finanstidning, att Estland mycket väl kan bli världens rikaste land. Han ser möjligheterna i utvecklingen av mjukvara.

Det investeras redan i detta, men man kan höja investeringarna.

Istället för att vara en partner till företag i andra länder, bör esterna inrätta egna affärsmodeller.

Estland skulle kunna ha världens lägsta arbetslöshet.  

Esterna måste bli bättre på försäljning och marknadsföring.

Entreprenörskapet måste verka i en väldigt öppen miljö - det måste vara lätt att både starta och lägga ner företag.

"Regeringen kan inte förutsäga framtiden, och välja vinnarna. Låt marknaden att avgöra företagens framgångar. Ekonomi, demokrati och mjukvaruutveckling är alla kända estniska framgångar. Om ni arbetar med dem alla kan ni bli mycket framgångsrika i Estland", menar Bech.

-----

Dagens Lenincitat:

Skjut de intellektuella!

“Kriga till det bittra slutet mot de rika och deras underhuggare, borgerliga, intellektuella... de måste stämplas för det minsta felsteg... Antingen ska de 1. sättas bakom lås och bom... eller 2. sättas att tvätta dass, eller 3. avsättas och tilldelas gult kort... eller 4. arkebuseras... Ju större variation desto bättre blir den gemensamma erfarenheten...”

Lenin

December 24-27,1917

(Lenin, V.I. Complete Works vol. 35. pp. 200, 201, 204. — From the work “How to organize a competition”)

Ja just det. Alla intellektuella ska förintas eller straffas hårt på något annat sätt.

“Hans avsikt var god,” sa många kommunister. En människa som propagerar för miljoner människors död, är hon god? Kan man försvara sig med “några offer krävs det alltid” och sedan ta livet av så otroligt många oskyldiga människor?

Detta är ändå en tydlig fingervisare på det viktiga för Lenin: alla med kunskaper från det borgerliga livet ska bort! Kunskaperna skulle befolkningen få med kommunismen. Tillrättalagda kunskaper för att passa den nya makteliten. I Estland var de mycket snabba med att kasta ut alla universitetets böcker om lag och rätt och ge studenterna nya, med en helt ändrad syn på ämnet. Därefter erfor varje est hur deras liv förändrades, från att de levt ett bra liv förändrades allt till skräck, oro och hunger. De kunde bevittna hur människor dödades på gatan, hur de hämtades till ett liv någon helt. annan stans i världen. Hur skulle de kunna se förändringen som positiv?

-----

På SvD:s ledarsida läser jag kolumnen: Ingen blodsskuld i demokratin skriven av Adam Cwejman

| Adam Cwejman

Hemma i bokhyllan har jag en bok om den i Sovjetunionen skapade tionde polska infanteridivisionen. I slutet av boken finns en grynig bild på en 27-årig överstelöjtnant som 1945 står i Berlins ruiner. Min farfar Izrael hade kämpat sig hela vägen från Moskva till Berlin. På vägen passerade han de utbrända ruinerna av staden han växte upp i. Där mördades hans familj hösten 1941.

Min farfars erfarenheter under kriget har aldrig varit något att skämmas över. Snarare har det varit en källa till stolthet. I många tyska familjer är läget helt annorlunda: Vad Grossvater gjorde under kriget är en nedtystad hemlighet. En källa till skam.

Ja, så olika kan det vara. Och det är helt förståeligt att författaren ser på sin farfar med stolthet. Farfadern kanske aldrig gjorde sig skyldig till någon av de där hemska handlingarna andra sovjetiska soldater utförde. Han kanske helt enkelt stred för det han trodde på, och för att hämnas mordet på sin familj.

Varför är det så fruktansvärt fel att många unga ester valde att strida på tyskarnas sida för att försöka rädda sina familjer som deporterats till Sibirien eller för att hämnas mord på familjemedlemmar?

Vad tror ni estniska ungdomar spontant säger om Adams farfar?

Över huvud taget är det i allra högsta grad dags att vi äntligen kan se på det Andra världskriget utan förutfattade värderingar. Vi kan inte längre bestämt säga att Hitler var Onskan och att ingen annan varit lika ond som han. Varje offer som krävdes under den tiden är inget mindre än en tragedi. Alla människor som förlorade sina liv p.g.a. kriget, vare sig de var soldater eller tillhörde grupper i samhället som makten ville göra sig av med, alla dessa människors död är inget annat än mord. Brottet är att några män i maktställning bestämde vilka människor som hade rätt att leva. Jag anser att vi noga ska vakta på våra lagar. Vi får aldrig släppa på tvånget att alla människor har rätt till en rättegång, och att vi måste kunna värdera brott de begått och döma dem därefter. Ingen får hitta på att vissa människor är mer värda än andra. Ni vet: nyfiken respekt är det som ska visas alla våra medmänniskor!

Det har varit katastrofregn även i Estland.

I Imavere, en kommun ungefär i mitten av landet började ett ösregn vid femtiden på fredagen.

 

Imavere kommun.

Anneli Siimussaar i Imavere kommun berättar att "Det var en ren katastrof. Under 50 minuter kom över 20 cm regn och hagel. Det var så mycket hagel att marken var vit. Man kan fortfarande se de vita fläckarna under buskarna." 

Regnet öste ned med sådan kraft att skolan, allaktivitetshuset, och Ungdomens Hus blev skadade.

"Takrännorna kunde inte ta emot en så stor mängd vatten på en gång; det kom genom taket in i lokalerna. Ungdomens hus som ligger i källarvåningen är fortfarande vattenfylld i dag".

Man började naturligtvis genast rensa bort vatten. Många ungdomar kom och hjälpte till. Och arbetet fortsätter i dag.

De omgivande byarna slapp all nederbörd.

(Postimees)

Jag minns när vi hade hagel i juli månad på vår tomt. En liten hög låg kvar några dagar. Vad beror det på att det blir hagel så här års?

-----

Dagens Lenincitat:

Lenin
September – December 1914

(Lenin, V.I. Complete Works vol. 26. pp. 108-109, 6; Lenin's corpus. vol. 2. p. 195. Manifest treason: what Lenin wrote does a disservice to the Russian State. Note that World War I killed about 1 million Russians; the Civil War, 12 mln to 14 mln people; and the starvation caused by the Civil War, 3—5 million (other figures published in Stalin's time put the number at 15 million); in all, Lenin's political activities caused the death of 15—19 million Russian citizens.)

Visar det verkligen på en god avsikt, när Lenin förorsakar så många miljoner människors död? Jag menar, hans avsikt var ju att döda många människor. 15 - 19 miljoner ryssar, det måste väl kallas massmord, och ändå säger kommunister att han hade goda avsikter. Redan Marx ville utrota vissa folk, t.ex. serber.

Kommunismens första gäst heter Svält, brukar Hanno säga, och han vet. Han levde där.

På tal om ryssar och ryssarnas vurm för det ryska blodet: Lenin hade inte en droppe ryskt blod i sina ådror.

 

Sveriges Nationaldag! Hur tänker vi då?

 

Ivar Arpi skriver en synnerligen bra ledare i SvD om just det. 

 

Och vidare.

 

Hela artikeln:

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/gor-den-roda-dagen-blagul_8243494.svd

 

Det har t.o.m. föreslagits att vi ska byta Nationalhymn. Jag har skrivit om en sådan idé den 5 juni 2012. Det har funnits fler.

 

Jag försäkrar er att Estlands nationaldag firas med hjärtat. Där tar man tillvara sin kultur. Man firar tillsammans utan tråkiga gliringar, vilket betyder att man har roligare. Man tänker på generationerna innan med värme och det jag tycker är så intressant: folkdräkterna är inte statiska, alla får använda sin fantasi, därför är min estniska huvudbonad broderad i gult och bått. "Du kommer ju från Sverige."

 

-----

Dagens Lenincitat. En fortsättning på synen på religion:

(Jag har tidigare glömt att lägga in när citaten sagts, det är inlagt nu.)

 

"alla gudstroende är nekrofiler... varje religös idé, varje tro på en gud är neklrofilsk, varje närmande till en gudstro är den värsta smörja...den allra farligaste smörja, det mest avskyvärda odjur."

Er V.I.

13 eller 14 november 1913

(Lenin, V.I. Complete Works vol. 48. pp. 226, 227, 228. — From Lenin's letter to M. Gorky. Having read the riot act to the eminent writer for god-building, Lenin ends his letter as follows: “Why do you do this? It's a crying shame.”)

Och detta sägs av en man som försökte skapa en ny religion: den kommunistiska. En man som växt upp på ett stort gods där det var slavar som skapade inkomsten med sitt arbete. Han måste ju vinna över allt gammalt. Han ville ju sudda ut våra kunskaper om gamla tider och låta världen pånyttfödas med den nya: kommunismen.

Ett klipp från Huvudstadsbladet:

Rysslands president Vladimir Putin besökte St Petersburg där han undersökte OS facklan som ska till Sotji.

Putin visade hur facklan öppnades och sattes ihop, varpå han skämtade: ". Oavsett vad du försöker att göra i Ryssland, slutar det alltid med en Kalashnikov (. Den legendariska ryska kulspruta - Ed)"

Den olympiska facklan börjar sin rekordlånga resa på 65.000 km långa resa den 7 oktober och avslutas den sjunde februari med öppnandet av de olympiska spelen. Under fyra månader bärs fackla av fler än 14 000 personer.

-----

 

Det talas mycket om försvar och Ryssland just nu. Det diskuteras om Ryssland är en ev. fiende till Sverige eller inte. Sanningen är att säkra kan vi inte vara förrän frågan prövats.

Det vi vet är, att president Putins makt gungar. Han har varit tvungen att stifta nya lagar för att folk inte ska kunna protestera mot vad han gör. Vi vet också att han anser att det värsta som hände under 1900-talet var Sovjetunionens fall. Och att han gärna vill vara Tsar. Tsar Vladimir den förste.

Vad händer om han får klart för sig att hans makt verkligen håller på att ta slut? Om han vid nästa val känner att alldeles för få tror på honom. Naturligtvis har han förebilder. Han kan ju alltid börja med massrättegångar, uppgjorda, som Stalin gjorde och eliminera oppositionen. Men tänk om han börjar söka en fiende utanför riket. Han kanske kan elda upp folket mot någon stat och påstå som Stalin m.fl. gjorde, att den andra staten rustar för att angripa Ryssland. Som man sa under Bronsupproret i Tallinn 2007. Sanningen är den, att alldeles för få ryssar vet hur litet landet Estland är, så de blev verkligen oroade.

Eller försöker han få tillbaka utbrytarstaterna från Sovjet? Ryssland var så stort under sovjetåren, det är ett gigantiskt misslyckande för stormakten. Vilka länder ger han sig på då? Kanske i första hand de, som inte är med i Nato. Georgien har ju haft ett krig med Ryssland nyligen, och blev då av med en del av sitt område, Ossetien.

Den som följer den ryska pressen får klart för sig att en sak kan man säkert säga om landet: "Du vet aldrig vad de kan hitta på." Ryssland är ett otroligt stort land med många människor och mycket vapen. De tänker inte som vi, de har inte samma kultur som vi. Det gäller nog att följa med ännu mer noggrannt och med öppet sinne.

 

Såg någon programmet om Sofi Oksanen på SVT? Det handlade om hennes Estland. Estland som hon upplevde det under sommarloven hos mormor i ett hus nära Haapsalu.

Det är så oerhört smärtsamt att se. Det här landet och det här folket som lidit så. Vi fick se Pagarigatan. KGB:s kontor där och rummen där förhören skedde, och jag tänker på Ants farmor som satt inlåst i ett trångt utrymme där därför att hennes son, sonhustru och sonson hade lämnat landet. Därför blev hon illa behandlad och blev aldrig sig själv igen. Vem bestämmer vad som är ett brott som ska bestraffas?

 

Vi fick se böckerna på biblioteker, de böcker som inte bränts, hur de märkts för att inte vanliga ester skulle kunna läsa om sin historia. Eller andra känsliga saker. Som att jordbruket fungerade väl under Estlands första frihetstid. Allt som trycktes under den tiden 1920 - 1938 var helt förbjuden litteratur under ockupationsåren. Faktum var att vuxna så sällan talade om de åren med sina barn, att åren föll i glömska.

 

Jag tänker på den unga Malle, som satt och skrev ner de gamla estniska visorna i anteckningsböcker och gav bort i födelsedagspresent till sina vänner som blev så otroligt glada. Visböcker fanns inte att köpa. Visorna fick inte sjungas.

 

Precis som jag är Sofi Oksanen fascinerad av att man ser historien hela tiden i Estland. Allt finns kvar. Utom det som förstördes under ockupationsåren och ännu inte ställts tillbaka. I Tallinn har man bevarat riuinerna efter ett bombat hus; det ör också ett historiskt minne.

 

En engelsk filmregissör berättade att han numera är så fångads av Estlands historia, att ingen förstått folkmordsförsöket som pågick så länge, medan man hela tiden talat om Förintelsen. Då kan jag inte låta bli att tänka på när jag sa i radioprogrammet "klarspråk" 1992 (tror jag) att "inte förrän vi sett lika många filmer och läst lika många böcker om Sovjets brott, inte förrän då kan vi jämföra de fruktansvärda brott som begicks under 1900-talet i Europa." Nu börjar vi komma dit. Sofi Oksanen har betytt myckert. Det behövdes en skicklig författare, med ett alldeles eget utseende. Men det är en hel del kvar. Intresset börjar växa med kunskapen.

 

Det är märkligt att denna unga kvinna representerar Estlands lidande under ockupationen. 

 

 I Tallinns Gamla Stad. Samma plats men 100 år emellan.

-----

 

Att även estniska ungdomar kan göra sig skyldiga till grymma brott upptäcktes förra året: 

 

I juni släpps tre estniska ungdomar ur fängelse. Förra sommaren i Gamla Stan organiserade de på nätterna en verklig människojakt på berusade turister och enskilda berusade vandrare  - de slogs ner och misshandlades utan förvarningvar och berövades värdefulla saker.

 Raimo Raivet, intendent vid centralpolisens avdelning för brott mot äldre personer säger: "Vi har ännu inte sett någon annan som på så kort tid och i så stor skala begått en sådan medvetet grym serie av brott."

När det gäller rån har polisen visserligen redan sett extrema händelser. Men i augusti förra året fick polisen rapporter om flera obehagliga nattliga attacker i Gamla stan." berättar Intendent Rivet.

"Det gav oss huvudvärk för snart var vi tvungna att inse att det var ett gäng som låg bakom attackerna." 

Som offret valde de en utlänning eller en man med osäker gång. De få människor som kan förväntas klä sig som det utvalda offret måste ha något värdefullt på sig. Vid lämplig tidpunkt slog de till antingen genom att förvirra offret eller attackera honom bakifrån utan förvarning. När offren slagits ned fortsatte gangstrarna att slå och klädde av dem nakna.

Offren beskrev rövarna som atletiska ungdomar. Därför lyckades polisen ganska snart avslöja namnen på dem. De första spåren fick polisen när det visade sig att det gick att spåra de stulna föremålen.

Sedan fick polisen hjälp av att Inrikesminsteriet hade övervakningskameror på Långa gatan/ Pikk tänav. På inspelningen ser man hur rånarna går fram till en tysk turist, rånar honom och springer därifrån.

Utredarna såg att en av dem var en gammal bekant, en droganvändare som fanns i kriminalregistret, Vladislav Stepanov.

Vid det första förhöret visste polisen inte vilka de övriga i gänget var. Men Stepanov sa att han inte varit med vid så många av överfallen.

Dock kunde Stepanov berätta om hur han blivit bekant med esterna och uppge deras namn. Sedan gick gripandet snabbt. Brottslingarna var: Jonas Sam (16), Erlis (18) och Risto (18). Den siste har bara gått i skolan i 8 år, i en skola för problembarn. Det är ungdomar som växt upp i sovjetiska hem, föräldrarsom inte tagit till sig det nya.

 

 

 

Kanske såg ni i SvD ledaren på sidan om försvarsfrågor. Där fanns bl.a. Lettlands försvarsminister Artis Pabriks. Det framgår så tydligt att han har levt i en annan verklighet än vi, och vill att vi ska förstå att allt inte är så enkelt som vi tror.

 

Första meningen beskriver verkligheten och visar att alla fina ord det sades på 1970-talet hos oss är helt fel. "När allt är allas, då blir vi rädda om allt." (ungefär)

Det står: 

Den som har bott i studentkorridor vet att det lätt blir så att man bidrar så lite som möjligt till det gemensamma. Till slut är det någon stackare som får nog och städar upp efter alla andra.

Just så. Om allt är allas är det ingen som bryr sig om det.

Vidare:

”Många ser tanken att man fortfarande behöver ett territoriellt försvar som anakronistisk och motbjudande. Men tyvärr behövs det”, sade Edward Lucas, tidningen The Economists internationella redaktör, på måndagens konferens om säkerhet runt den nordisk-baltiska regionen som tankesmedjan Frivärld anordnade. ”Naiviteten är utbredd och det finns en ovilja att tro på ett verkligt hot. Det behövs ingen hård säkerhet i Europa, är resonemanget, försvarsanslagen är orimligt låga och i stället förväntar man sig att USA ska vara beredda att starta tredje världskriget för vår skull.”

Vi kan ofta se hemvärnsmän ute på övningar. Vi förstår deras oro, och önskar dem all lycka, och att de ska slippa tvingas att försvara sitt land.

I Estland har man beslutat att inte svara på anklagelser om judeförföljelser och fascism under andra världskriget. Det går inte att komma fram i mediebruset och världen har bestämt att det estniska folket är "skyldigt". Ungefär som Stalin dömde dem han ville till att de var "skyldiga" och skulle straffas, vare sig de begått något brott eller inte. Ett sådant exempel bland mängder av andra är lilla Evi som redan vid sex års åldre dömdes som "skyldig".

 

President Toomas Hendrik Ilves talar om det med esterna. Han talar om esternas öde på ett sätt som känns så befriande sannt. "Vi ska aldrig ge upp utan strid." Då riktar han sig mot Ryssland och vad som hände på 1940-talet. Han talar till det estnisk-judiska samfundet och påminner om vad esterna gjorde för judarna under den första friheten, före andra världskriget. Han säger inte klart att esterna kallades av ryssarna för "vita judar" under sovjetåren, men visar ändå att det finns likheter i de båda folkens öden under de svåra åren.

En sak som står helt tydlig är emellertid att ett litet land har mycket svårt att rätta till det som större stater har bestämt är en sanning, hur mycket belägg de ändå har för sin version. Ingenstans i svensk press har jag sett att man nämnt Ilves tal t.ex. Inte heller hans tal på nationaldagarna. Små stater befattar vi oss inte med.

Ändå tycker jag mig se att man har börjat intressera sig för ett närmare samarbete här uppe i norr. Arktis är ju en stor anledning, men det gäller ju bara staterna som kan vara intressanta vid oljeutvinning.

 

Dessutom yucker jag att Mart Laar sa det så bra i går, det som jag skrivit om tidigare, nämligen att det nyligen befriade landet som tvingats till att bygga upp hela sin infrastruktur och modernisera skolutbildning och maktstruktur nu måste ge bidrag till stater som varit fria så mycket längre och som "levt loppan" på sina pengar. Har det att göra med att våra kulturer faktiskt skiljer sig åt? Hur ska vi i så fall arbeta med det? Har vi i Sverige glömt bort att vi agerar efter våra seder i respektive land; att vi inte är så lika som man vill tro. I så fall: är det en nackdel? Naturligtvis inte. Man måste bara vara medveten om det. Och det är ett hårt arbete att komma underfund om vad olika saker betyder i olika länder. Vi kan inte bara beskylla människor för "högerextremister" och därmed är saken avgjord. De är dåliga och kanske farliga människor. De vill rasera vår demokrati. Det går så fort att slänga ur sig ett invektiv. Vi såg exemplet i TV häromdagen när en jornalist anklagade en annan jornalist för högerextremism för att han nämnde ordet "fosterland". Är inte det sbsurt? Jag hörde en man på radio som lite tveksamt frågade om man fick säga "invandrare". Så märkligt är det med ordbruket i Sverige.

 

Jag säger det igen: Vi ska möta andra människor med nyfiken respekt. "Nyfiken" därför att vi ska försöka förstå den andra människan och "respekt" därför att ingen är bättre än någon annan förrän motsatsen bevisats.

 

 I det svenskfinska diskussionsprogrammet på yle fem "Obs Debatt" pratade man om: Vem är rädd för ryssen? Är Ryssland ett hot för Finland? EU-parlamentariker Nils Torvalds och Jutta Zilliacus debatterar hotet från öst.

 

Jutta Zilliacus

Ett intressant program där man diskuterade på ett sätt man inte skulle göra i Sverige. Förresten menade de att vi svenskar inte ska vara rädda för ryssen eftersom Finland ligger emellan. 

En annan intressant sak som sas var att Ryssland bara haft 20 år på sig att skapa demokrati. Västvärlden behövde 200 år. Jo jo. Estland hade 20 år på sig första gången. De underkändes av svenskarna och dömdes till straffarbete i Sovjetunionen i 50 år. 

Jutta Zilliacus var mycket i Sovjetestland, hennes föräldrar var flyktingar från Haapsalu. Hennes uppfattning om esterna är att de är oerhört vänliga och trevliga, men du kan inte alltid lita på dem. Då minns jag kvinnan som sålde banane vid stadsmuren i Tallinn i blörjan av 1990-talet. Hon intervjuades i Lasse Holmqvists program om Estland. "Det kommer dröja mycket länge till esterna blir lika bra människor som de var under förra friheten." Ja, Sovjetunionens kultur och moral skapade människor som inte i första hand kunde vara ärliga och medkännande. De måste handla efter efter de hårda reglerna under sovjetkulturen. Det är viktig kunskap. Det tar inte lång tid att lära människor att agera helt samvetslöst. Man bara dödar tillräckligt många och skickar iväg tillräckligt många långt bort från sitt hem till ett liv i iskyla och utan mat. Jag måste ändå säga att jag har mött så många trevliga, intressanta ester. Men hur de reagerar i ett trängt läge, de kan jag inte veta. Vi har redan blivit allvarligt lurade minst två gånger. Därför menar jag att man alltid ska vara uppmärksam när man är i en främmande kultur.

Det diskuterades också vad som var viktigt att lära sig om Ryssland. Jutta Zillicus ansåg att ryssarnas mentalitet var oerhört viktig att förstå. "De är varma, glada och väkomnande, men ändå måste man lära sig hur de tänker, menade hon. Minns Runebergs ord i Fänrik Ståhl: "Ryssarna kysste och slog ihjäl med samma varma själ." Kanske inte alla ester håller med om den varma själen.

Efter alla mina studier om Ryssland har mina åsikter besannats att de tänker inte som vi. De tillhör en annan kultur, och en orsak till detta är den ortodoxa tron. Den är så genomgripande i landet och har skapat ett speciellt sett att se på livet och människan. De har inte haft någon reformation, renässans eller upplysningstid, och varför är det så viktigt? Jo, det handlade om att ifrågasätta. Att själv tänka efter och förstå det vi lär oss. Inte ens under kommunismens år förändrades så mycket. I Ryssland var det mest ett byte av huvudpersoner. Ritualer och vanor förändrades inte trots att det nu var "folkets män" som nu tog makten och började mörda och tortera i ofattbara antal.

Den enda förändringen av religionen var när det påbjöds att man inte längre skulle använda två fingrar när man gjorde korstecknet, då bröt sig grupper ur samfundet och bildade ett eget. Men för övrigt har inte mycket förändrats. Gammelryssarna, som de kallas som inte ville förändra någonting fick flytta till ensliga orter för att inte förlora sina liv. Min väninnaÕie träffade på en grupp i Sibirien, en annan bor vid Peipsi sjöns strand i Estland och en tredje bor i USA. Det finns säkert fler.

Jag googlade betydelsen av detta med fingerantalet och hittade följande svar: När prästen jag frågade förklarade hur och varför man gör korstecken sa han att man antingen gör korstecknet med en öppen hand, där de fem utsträckta då symboliserar människans 5 sinnen och Jesu fem sår. 
Man kunde även göra korstecknet med två fingrar invikta mot handflatan. I detta fall symboliserade de två vikta fingrarna att Jesus var sann människa och sann gud, medan de tre utsträckta stod för Fader, Son, Helig Ande.

Sidan: https://www.flashback.org/t844427p3