Aug. 24, 2010. Svenska barn.
Barnen gör som föräldrarna vill i det här fallet.
Lärarna ser barnen som individer. Ser att barnen gör det föräldrarna lär dem. De ser till att barnen utvecklas som individer. Om ett barn skulle bli bortglömt, då säger barnet själv till.
Det låter som en saga, men det är helt sant. Men självklart kan jag inte säga att det är så i alla familjer, men bara att det sägs helt självklart är positivt.
När Vello var här berättade han att han fått veta att endast hälften av alla barn i Sverige har fungerande föräldrar. Det är skilsmässor, missbruk och dödsfall som förorsakar de flesta problemen, men jag vet att det också är tidsbrist och felfokusering. Jag reagerade väldigt starkt när en gravid kvinna berättade i en veckotidning om allt hon skulle hinna med under sin barnledighet. Jag tänkte då, att det skulle vara spännande att höra vad hon egentligen hann med. I samma artikel påpekade man att det ofta var så, att barnen fick inte störa föräldrarnas karriär och vardagsliv, men om föräldrarna skildes, då störde det barnen, men det tog man ingen notis om. Jag vet att det här låter hårt, men det stod så. För mig är varje nytt litet barn jag tar hand om en ny spännande individ, och det har jag haft många tillfällen att diskutera professionellt, och jag noterade då, att många reagerade med undran när jag sa så.
Solen har gått ned. Det blåser, träden böjer sig för vinden, men inte så som då. Fortfarande ser man halva träd och grenar utefter vägarna. Men alla vägar är farbara. Nästa gång vi kommer hit har nog trädens löv ändrat färg.
Aug. 23, 2010. Vi kan aldrig luta oss bakåt och tro att faran är över.
Jag undrar hur Ants pappa gjorde med sina pengar då 1940. Han kan väl inte ha haft dem på banken. Det lär jag aldrig få veta om han blev bestulen på allt när kommunisterna tog över. Han gömde sig i Nõmme, och när han kom återvände till Tallinn när tyskarna kommit fick han tillbaka sitt hus. Han hörde till de där 12 %-en som fick tillbaka egendom som stulits.
Nu har jag gjort min sista tenta i Estlandskunskap. Den handlade om den nya tiden efter 1990. Ni vet, då svenskarna var så oroliga för att esterna behandlade ryssarna illa. Jag hörde talas om ett rysk par som snabbt flyttade till Ryssland när Estland blev fritt. De var övertygade om att esterna skulle hämnas den behandling de fått under femtio års ockupation. De vuxna barnen blev estniska medborgare och stannade. Nu kommer föräldrarna ibland på besök till sina barn och ser hur mycket bättre barnen lever och att någon hämnd har det aldrig blivit. Men de tillåts inte bosätta sig i Estland igen.
Aug. 20, 2010. Den nya Frihetsdagen.
Först såg jag Ivo Linna i ett TV-program från 1988.
En ung Ivo Linna
Han sjöng estniska sånger med ett allvar som grep. Vackra bilder från Estland och unga beslutsamma människor omgav honom. När han sjöng "Estlane olen.." Jag är est och kommer alltid vara est, då rös jag. Det var 1988. I Sverige sa folk vi mötte på den tiden: Varför har de så bråttom?
Sedan var det ett program om den baltiska kedjan den 23 augusti 1989 på 50-årsdagen av Molotov- Ribbentroppakten och dess hemliga tillägg. Någon berättade i programmet att så hemligt var det inte. En spion hade skickat alla dokument till Washington. Alltså: De visste!
Den baltiska kedjan, som gick genom alla tre baltiska länderna, fick mycket uppmärksamhet även i USA. Vi såg inslag från flera stora TV-program med intervjuer med ester. (Det var den händelsen som Ülo menade var en av få höjdpunkter i livet, som jag berättat om tidigare.) I dag firas den också på Frihetstorget i Tallinn med en speciell hälsning till Lech Walesa. Utan honom och hans Solidaritet kanske inget hänt, eller hade det dröjt mycket längre till frihet.
Därefter var det ett sångprogram. Någonstans i Estland, jag uppfattade inte var, fanns en dirigentpult och körer som sjöng. Samtidigt fanns det webbkameror över hela Estland, på Island, i Kina, Tyskland och andra platser i världen där vi kunde se människor sjunga och dansa med. Det var häftigt. Och sångerna de sjöng var mest gamla estniska sånger som skrevs när esterna arbetade för sin första frihetstid. Sånger som också sjöngs i Tallinn på den stora sångfestivalen när vi 1988 först hörde om "Den sjungande revolutionen". När jag såg detta undrade jag hur det blir nästa år när Tallinn är Europas kulturhuvudstad. Jag tror det blir något extra.
Just nu visas filmen "Augusti 1991" som behandlar just det... Den är mycket bra och berättar om händelserna när Gorbatjov togs i förvar och hur esterna påverkades. Men jag måste gå och sova. Vi hörs!
Aug. 18, 2010. Bilden av Sovjet.
I boken Kommunismens Ansikten undersöker man hur den sovjetiska kommunismen presenterades i Sverige. Jag tycker det är intressant eftersom jag kan se vilka möjligheter svenskarna hade att få en korrekt bild av vad som hände i Sovjet. Jag söker svaret på varför Christian Günther efter kriget menade att "Sovjet är ju en rättsstat."
Kom ihåg att Moskvaprocesserna inträffade under 1930-talet. Att den stora hungern och svälten också skedde under 30-talet.
Martin Alm har undersökt böckerna som gavs ut under tiden 1935 - 1947. Han menar att böckerna som gavs ut före 1941 berättar om terrorn och förtrycket i landet. Man känner till svälten, fånglägren och avrättningarna.
Han refererar till författare som skriver : Den gamla bildade klassen hade försvunnit - flytt, avrättats eller deporterats. Kvar fanns proletariatet. Landet styrdes av de halvbildade, som satte normen för kultur och utbildning.
Jag minns att Ants tant Olga berättade om när sjukhuset i ryska Karelen, där hon arbetade, plötsligt tömdes på alla läkare, och annan personal som städare o dyl. fick arbete som läkare istället. "Kan de där läkarna, då kan alla." Hon flydde därifrån.
Litteraturen efter Sovjets inträdande i andra världskriget på de allierades sida vände dock bilden. Hotet var därefter Tyskland. ... även Sovjetunionens handlande mot Finland och de baltiska staterna 1939 - 1940 måste förstås mot bakgrund av hotet från Tyskland. skriver Martin Alm. Alltså den terror mm som man tidigare insett glömdes helt bort??
En reseskildring skriven av fackföreningsmän inom järnvägsmannaförbundet; en annan skriven av två socialdemokratiska journalister skriver mycket gott om Sovjetunionen; båda utgivna strax efter kriget. Så här efteråt vet vi att de visades kulisser och speciella kolchoser tillrättalagda för visning för utlänningar. Precis det som vår granne "farbror L." upplevde på 50-talet, när han kom hem från en resa i Sovjet och berättade att de möts av jublande människor när de klev iland från ett fartyg, som tagit dem till en fantastisk kolchos, där alla människor verkade nöjda och glada med sin tillvaro.
De föll för det förljugna skådespeleriet helt enkelt. Det anser jag att man skulle ha genomskådat. Vi visste ju sedan tidigare vad som hänt i landet.
Finns det något försvar för Günthers uttalande? Jag ska fortsätta min undersökning med vad som beskrevs i de svenska tidningarna under den aktuella tiden. Det är skrivet av en annan författare.
Aug. 17, 2010. Arvo Pärt 75 år.
I dag ska jag berätta om vad vi fick veta i Aktuaalne Kaamera i kväll.
Det allra bästa var att man i en undersökning fått resultatet att 83 % av estländarna är lyckliga! Grattis säger vi till dem.
Den heta sommaren har gjort att säden inte räcker till för landets behov. Brödpriserna kommer gå upp i morgon. Det har vi redan fått veta, men bagerierna försäkrar att de inte ingått någon kartell, vilket man skulle kunna misstänka.
Ett vackert träslott som skänkts till Tatu Universitet för flera år sedan har fått stå och förfalla. Det var ämnat att vara ett hus för alla studenter. Huset ligger i en lantlig miljö långt från stress och hets, men har tyvärr inte skötts. Något av en skandal. Kanske någon nu tar tag i frågan om renovering.
Augustistormen beräknas kosta samhället 33 miljoner EEK.
I Ryssland finns en vild brunbjörn som vill ha godis. Människor åker och söker upp den i skogen och bjuder på bröd. Vad händer om björnen blir rädd och attackerar en människa? Den var fin men mager.
Estlands store kompositör Arvo Pärt fyller 75 år i år, och det firas med en stor festival den 17 augusti - 17 september i Tallinn, Paide och Rakvere.
Någon har gjort en stor hemsida om honom på engelska den finns här: http://www.arvopart.info/
Några unga män fallskärmssurfade över Finska viken i dag. Från Tallinn till Helsingfors och tillbaka tog det sex timmar. Nästa år ska de surfa längre. Då kanske de kommer till Sverige.
Korgboll är den äkta estniska sporten, och den heter verkligen korgboll, inte basket. Estland slog Luxemburg i dagens match med de fantastiska siffrorna 93 - 69.
På banderollen längst ner på TV:n kunde vi läsa att Sverige öppnar för elitklasser. Det är så olyckligt att man döpt det till elitklass. Det låter negativt på svenska. Det handlar ju bara om att de barn och ungdomar som är mer teoretiskt begåvade får läsro. Ni vet: låt alla utvecklas i sin egen takt. Det är inte negativt att vara teoretiskt begåvad och inte heller farligt för andra elever att dessa får sina möjligheter till utveckling tillgodosedda.
Aug. 14, 2010, kväll
Det är rekordvarmt i dag också. 36 grader i Rakvere. Oj nu mörknar det. Nu kommer det tillbaka. Undrar hur hårt de blir? Ska vi bli av med elen igen?
Det har gått en timme, och det blev vara ett vanligt simpelt åskväder. Temperaturen gick ner från 28 grader till 23, men är uppe i 27 nu.
Jag har så mycket att skriva om, så jag vet verkligen inte var jag ska börja.
Jag kan ta ”Kommunismens ansikten” Anu Maj Kõll(red), 2005 
förf.
Jag läste den igen, och det finns många intressanta resultat och synpunkter i den. Men när Göran Leth skriver att skillnaden mellan nazismen och kommunismen är att kommunismen ville befordra alla människors välfärd, då håller jag inte med. Nazismen heter egentligen nationalsocialismen, och har samma grund som kommunismen. Tyskland och Ryssland var faktiskt vänner en tid, och Hitler gjorde studiebesök hos Stalin. Bl.a. studerade han Gulaglägren, som blev en förebild för koncentrationslägren. Och hur genomtänkt är den kommunistiska idén, när ingen kommunistisk stat har lyckats genomföra välfärd för medborgarna? Nog om det.
Jag ska börja från början.
I inledningen förklarar Kõll, som är professor i baltisk historia, kultur o9ch samhälle vid Historiska institutionen vid Stockholms universitet och dessutom samordare för detta forskningsprojekt med namnet: Kommunismens ansikten. Repression, övervakning och svenska reaktioner, att:
1. En lettisk poet, Juris Kronbergs, uttryckte det så, att under det kalla kriget var det som om Östersjön saknade en andra strand.
2. Hur påverkade framgångarna i andra världskriget den bild som skribenterna gav av Sovjetunionen? I förfärande hög grad, tycks denna analys visa …. Skildringarna av terrorn ger vika för beundran inför krigets segrare.
3. Genom forskningsprogrammet och artiklarna i den här antologin försöker vi gå några steg vidare när det gäller dessa mekanismer hos förtrycket, hur och varför terrorn ägde rum, och vad som ersatte den.
Det stod mycket annat däremellan, men jag hoppas kunna referera boken så ni förstår varför vi tänker som vi gör eller gjorde.
Klockan är nu åtta på kvällen. Det är fortfarande mycket varmt. Nitton grader på balkongen men mycket kvavt. Jag fortsätter i morgon…
Aug. 14, 2010, morgon
Det var inte en tromb den här gången. Det var en orkan. Drygt 35 m/sek. Blixtarna gick så tätt, att det var som en blinkande lampa. Åskan mullrade en lång harang varje gång.
Vi såg att det mörknade. Ants gick ut och förankrade parasollet på balkongen för säkerhets skull. Han slängde ett öga på termometern. 31 grader. Han gick in. Efter en kort stund började det. Då gick han till termometern igen. 17 grader. På bara några minuter. Det är klart det blåser då.
Skogarna föll. Kyrktornet också. Det är nyrenoverat, men att förankra det var dyrt och svårt, så det bedömdes att det inte behövdes. Det föll ner på kapellet bredvid. Först krossade det kapellets tak och sedan inredningen, och dessutom några kistor som placerats där i väntan på begravning.
Alla mina krukor flög omkring.
Nu ska jag äta frukost och försöka skriva ner allt som hänt de här dagarna. Jag återkommer.
Aug. 7, 2010. Minnessten över förövarna.
I går var Ants på ett möte som av vissa kallas extremt. Några män högtidlighöll minnet av massakern i Kautla, som jag berättade om den 27 juli. En av sönerna från den brända gården var med, och han berättade om att fadern hade först bundits levande och sedan slängts in i elden av Michail Pasternak och de män som har fått en minnessten på platsen för sin "hedervärda gärning".
Jüri Liim vid en minnessten över de döda i Kautla.
Det hölls tal över människorna och händelsen. I år var det ovanligt få deltagare, kanske pga. värmen.
Jüri Liim menade att alla sovjetiska minnesmärken måste bort. Han menade att alla kommunistiska minnesmärken skulle förstöras på samma sätt som de estniska minnesmärkena förstördes av kommunisterna 1940 och 1944. En politiker förklarade att de har ett visst historiskt värde. Naturligtvis är det stötande att det finns minnesstenar över mördare som om de var hjältar, men lösningen är, att arbeta för att en förklarande skylt sätts upp på samma plats. Det ska åtminstone han arbeta för i riksdagen (riigikogu).
Man talade också om det faktum att ingen åtalats för mord begångna mot ester under kriget och tiden därefter. Helt riktigt har nazisterna fått lida för sina brott, sa de. Varför har aldrig kommunisterna fått lida för sina? Ingen har fått stå till svars för de brott som begåtts under ockupationen. Kanske skulle det behöva diskuteras. Kanske skulle man behöva fastslå vilka brott och fruktansvärda grymheter som skedde. För att visa respekt för de baltiska folken och alla andra folk som lidit så fruktansvärt under den tiden. Ett lidande kan inte jämföras med ett annat lidande. Allt lidande är personligt, men ska vi undvika grymheter i framtiden måste det diskuteras och redovisas öppet. Och kanske en ursäkt från förövarna och deras efterföljare skulle vara på sin plats. Så att vi kan sätta punkt.
Aug. 3, 2010. Idrott.
Direkt från Barcelona åkte de till Rakvere och tävlade i Rakvere Kuldliiga. Sedan blir det resa direkt till Stockholm. Stockholm är bra, bara en. timmes resa, berättade de.
Nu vann Gerd Kanter. En ryss med jättesvårt namn kom tvåa och esten Märt Israel trea. Bäst var ändå att:
Anna Iljuštšenko võitis Kuldliiga etapil 300 000 ja püstitas Eesti rekordi 1.95!
(Rubrik i Postimees)
Dvs. hon vann höjdhoppet med det nya estniska rekordet 1,95.
Det brinner i Moskva pga. värmen. Det är 40 grader där, och den värmen kommer tillbaka till oss i veckan. Aldrig är man nöjd.
Jag ska i morgon berätta om en rysk legend som Per-Arne Bodin använder som ett exempel på hur de ortodoxa i Ryssland tänker. Den handlar om en stad som sjunkit ner i en sjö, och påminner om staden som sjönk ner i Ebavereberget här i närheten. Vi berättade för de små barnen om sägnerna från de här trakterna, och de gillade dem. Lilla fyraåriga Elvira ville absolut åka till berget och titta.
Nu ska vi vila ut och sova. Men vi hörs!
Juli 31,2010 I Ryssland finns ingen demokratisk tradition
Ja, så var det boken om Ryssland. Ryssland är alltså ortodoxt med sina rötter i Bysans. De hade en speciell inställning till Rom. Rom var det första världsriket. Efter Roms fall var det Konstantinopel som blev det andra Rom. Patriarken av Konstantinopel bär fortfarande titeln patriark av oikumene, som är hela den bebodda världen. Moskva blev det tredje Rom efter Konstantinopels fall 1453. Det skulle aldrig bli något fjärde Rom, efter Moskva - då kom undergången. Denna världsrikestanke var fortfarande levande när bolsjevikerna tog makten i Moskva. När Sovjet föll var det det första nedmonterandet av imperietanken på 1000 år. Putin menar ju att Sovjets fall är den värsta katastrofen på 1900-talet. Är det ett nytt världsimperium han avser att skapa?
I Ryssland finns ingen demokratisk tradition, däremot revolution och terrorism. Inte att förglömma att det också funnits på andra ställen i världen samtidigt. Men det är en viktig tradition i Ryssland.
Hur berör detta Estland? Det är många stormakter som erövrat Estland. Läget är uppenbarligen olyckligt. Det är märkligt att detta lilla land råkar befinna sig så illa att stormakter velat ha just detta lilla jordområde. Danskar, tyskar, svenskar och ryssar har alla lagt under sig landet. (Sverige fick förstås en förfrågan om de möjligen ville.)
När Peter den store fruktade en invasion av svenskarna röjde han i Estland så att det inte skulle finnas förnödenheter för svenskarna om de kom via Estland, hans soldater la beslag på ätbart, de våldtog och mördade. Karl XII var ju upptegen av att kriga söderut. Efter freden 1720 fortsatte de. Nej, svenskarna var inte heller några änglar, men ryssarna var en grad värre har jag förstått. Vi har lärt oss att vi ska skämmas över att Sverige varit en stormakt, men jag kan försäkra er, att ryssarna bara är oerhört stolta över vad de gjort och vad de varit.
Just nu funderar jag mycket över om och i så fall hur ordet humanism används i Ryssland. Tänker man på människan som en speciell varelse som man ska vara rädd om?
I går firades Olofdagen på Ormsö. Det är en stor fest på ön.
I går tänkte vi alla på att det var 70 år sedan president Päts deporterades och placerades på ett mentalsjukhus.
Juli 29, 2010 Han beskriver inte hemskheterna; han ger bakgrunden.
Plötsligt får jag svar. Jag sökte i vår boklåda efter något att läsa och fann ”Skruden och nakenheten. Essäer om Ryssland skriven av Per-Arne Bodin, utgiven 2009, som vi lånade på biblioteket i juni, och som jag glömt.
Och där fann jag svaren på många av mina frågor om Ryssland och Sovjetunionen. Frågor jag behöver svar på för att få riktig kunskap om Estland. Han beskriver inte hemskheterna; han ger bakgrunden.
Jag ska behandla boken kapitel för kapitel. Allt är meningsfullt.
Första avdelningen heter Ortodoxi, och behandlar först ”Den ryska kulturens särart”.
Ryssland kristnades redan år 988 av munkar från Bysans. Det är grunden. De kom med en färdig religion och ett skriftspråk som utvecklats av grekerna Kyrillos och Methodius hundra år tidigare.
Ändå är bilden mest väsentlig för de ortodoxa. Det är bilderna, ikonerna, som ger det kristna budskapet. Bilderna gör att tiden förvandlas till ett evigt nu. På ikonen av Johannes Döparens halshuggning visas både den huvudlösa kroppen och den hela kroppen. Tiden spelar ingen roll. De ortodoxa hade ingen familjebibel som gick i arv; däremot ikoner.
Ritualerna är också viktiga i den ortodoxa religionen. Då har man tagit ritualer både från kejsaren och munkarna i Bysans. När patriarken ska krönas sker det via en otroligt bestämd klädritual, som många präster deltar i. Dräkten är helt styrd av regler i sin utformning.
Den ortodoxa kyrkans heligaste högtid är påsken. I en fantastisk jublande fest firar man Kristus seger över döden. Detta är en mycket viktig punkt för bolsjevismen för övrigt.
Det var inte bara religionen som tillfördes Ryssland; det var också den bysantinska högkulturen som ikonkonsten, arkitekturen och musiken. Dock valde man att använda ett slaviskt språk i kyrkan, som man kallar kyrkoslaviska.
Antiken och latinet har aldrig spelat någon roll för de ortodoxa. Klostren i öster var enbart centra för andlighet och teologi, det fanns inte plats eller intresse för världslig kunskap. Kunskapen om antiken blev alltså inte någon del av den ryska kulturen. Istället va t så att antiken och vad den stod för förknippades med ondskans makter.
Detta är viktigt för att man ska förstå den ryska kulturen. Jag skulle vilja skriva mer i dag, men det har börjat åska, så jag måste stänga av.
Juli 28, 2010 Mart Laars bok "Röd Terror".
Det lustiga är, att jag just läser Mart Laars bok "Röd Terror". Han har många exempel på hur fruktansvärt esterna behandlades. En vitbok sammanställd av en kommission bildad av Estlands parlament har beräknat den direkta förlusten av människor till 180 000 personer, 17 % av landets befolkning. Det motsvarar 22,4 miljoner människor i USA eller 1,1 miljoner svenskar. Sovjetunionens rättslige efterföljare har inte ens bett om ursäktför de begångna brotten, än mindre visat någon vilja att gottgöra de lidanden som dessa medfört. Brotten begångna av den sovjetiska ockupationsmakten kommer dock inte att preskriberas. Analogt med den nazistiska terrorn handlar det om brott mot mänskligheten som inte kan eller får glömmas. Personerna som varit delaktiga i brotten eller bakom dem ska ställas inför rätta och ideologierna bakom dem fördömas. Bara på så sätt kan vi hoppas att liknande brott i världen inte kommer att upprepas.
Han berättar att listor på människor som skulle likvideras samlades in redan under 1930-talets första hälft.
När det tysk-ryska kriget brutit ut sommaren 1941, arresterades Estlands president Konstantin Päts och landets ÖB Johan Laidoner.
Och sammanlagt överlevde bara några hundra personer, eller 5 % av dem som arresterats under 1940 – 41. Majoriteten av de fängslade åtalades härvidlag för handlingar utförda under tiden då Estland var självständigt, varvid man bröt mot några av de mest elementära juridiska principerna.
Hannos pappa dömdes för att han arbetat vid en domstol, Min svärmors kusins man arkebuserades för att han arbetat vid polisen på sommarloven. Tanjas svärföräldrar arresterades för att han hade en bagerifabrik och Evi Juhani arresterades för … Jag vet inte. Hon var sex år, men skyldig enligt något domstolsutslag.
Mart Laar beskriver fruktansvärda brott som begåtts i kommunismens namn. Som mamma, farmor och mormor mår jag mest illa när han berättar om en kvinna som de försökte få att ange sin man som var försvunnen. Till sist tog de hennes lilla dotter och slog barnets huvud hårt i väggen så att hon blev utvecklingsstörd för hela livet. Eller att de gärna skar av brösten på kvinnorna. Och att begrava folk levande var inte heller ovanligt.
Längst led man i Saaremaa, eftersom det dröjde några månader innan ryssarna fördrivits från ön. Där dödade de vad de kom åt. Gamla, kvinnor och barn inte minst.
På TV pågår EM i friidrott och Pahapill (Dålig flöjt, ni minns) ligger just nu trea i tiokampen.
Häromdagen var det ”Jakobi päev” dvs. Jakobdagen, det betyder att det ska bli svalare. Jakob kastade den första kalla stenen i sjön. Och det betyder att sommaren håller på att ta slut.
Det är fortfarande värmerekord. Vi åt frukost på verandan i morse, sedan gick jag in och där har jag stannat. Jag törs inte gå ut i 30 graders gassande sol. Men som vanligt lovar meteorologerna att i morgon blir det svalare. Alltid i morgon. Vet någon när ”i morgon” infaller? Det var i alla fall inte i dag.
Juli 27, 2010 FIB:s uppgift var att döda så många som möjligt
Sofia med familj som varit hos oss några dagar åkte till Pärnu i dag. Vi skulle ha följt med, men det är alldeles för varmt. Vi skulle inte kunnat lämna hotellrummet som är luftkonditionerat, och då tyckte vi att det är bättre att sitta i vårt eget luftkonditionerad rum.
I går var det mitt livs första tornado i min närhet. Jag såg inte själva spiralen, eftersom jag inte förstod att jag skulle titta efter den. En dam som var ute och cyklade, kände hur både hon och cykeln plötsligt flög och landade i åker. Som tur var blev hon inte skadad. Ett parasoll på tomten blev ved, och några av mina blommor flög iväg. Det blåste oerhört, och den lilla björken på tomten pressades mot marken, men fick inga synliga skador.
Hanno tittade in i dag, och han vet att jag vill lära mig något hela tiden. I dag handlade det om Förintelsebataljonen (FIB) som skapats av en rysk jude vid namn Pasternak. (Apropå att esterna enligt Israel är ett fruktansvärt folk som var med om att döda judar. Läs vidare.) FIB:s uppgift var att döda så många som möjligt. Folk sköts och försvann. De hittades inte, så man kan bara hoppas att de begravdes.
Pasternak var med sina mannar i Estland och var oerhört grym. I byn Kautla fanns i juli 1941 den finska bataljonen Erna. De var inte aktiva soldater utan deras uppgift var att ta reda på så mycket som möjligt om ryssarnas aktioner. De var i de stora myrmarkerna där också Skogsbröderna fanns. De hade organiserat sig och hade kontroll över att de lokala kommunisterna inte skulle kunna göra något.
FIB närmade sig området söderifrån. De drog sig tillbaka när tyskarna avancerade norrut. FIB brände byarna de passerade och i Järvamaa hade de gjort det ordentligt. De försökte överraska männen i skogarna, men lyckades inte som de tänkt. När de så kom till bongården i Kautla gick de in på gården. Sköt ägaren och satte eld på huset. De som var därinne tilläts inte komma urt. Alla dog i lågorna. Pigan Miina Hallo Orav fångades in och slängdes levande in i lågorna.
Kautlabranden är bland det grymmaste, mest sadistiska mördandet på den tiden.
När Jüri Liim föreslog på 1980-talet att man skulle göra något som minne av det som hände, då föreslog Hanno att de skulle resa ett kopparkors, som de gjort i Porkuni redan. På natten den 5 december 1990 sprängde den ryska armén både korset i Porkuni och korset i Kautla.
FIB fortsatte mot Tallinn för att döda! Döda! De estniska bönderna var beväpnade för att kunna försvara sig. En av dessa bönder råkade möta Pasternak, och sköt honom på stunden. Han dog och en grav grävdes på platsen. "En hund får en hunds lön." Resten av FIB-männen gav sig iväg.
På 1970-talet började sovjeter söka efter platsen för graven. En bonde som tillfrågades sa bara "Där är han." Och Pasternak grävdes upp. Han fick en statsmannabegravning. Alla tidningar skrev hans historia. Han hyllades som en hjälte.
Förrädarna. Lauristin andre man från vänster.
När Sovjetunionen ockuperade Estland första gången 1940, då leddes de nya "regeringen" av Johannes Lauristin, en naiv kommunist, som trodde på idéerna och gått med i bolsjevikpartiet redan 1917. När han blev varse den rena sadismen, alla meningslösa morden, då tog han en bil till Amiral Tributs, hans "chef". Tributs kunde inte acceptera avvikande meningar, utan Lauristin sköts, lindades in i bandage och fick följa med bilen tillbaka till Tallinn med samma chaufför. Chauffören förstod att Lauristin var död, men sa inget först till någon. När han sedan till en god vän vågade anförtro sig blev han varnad. ”Säger du något, dödar de dig.” Istället sades det att Lauristin och andra (för partiet misshagliga) personer som tillhört Junikommunisterna, de estniska kommunisterna som intog maktpositioner 1940, hade följt båten Sverdlovsk till botten.. Men de som arbetat på båten vidhöll att Lauristin aldrig varit i närheten av den båten.
FIB tillämpade många intressanta metoder för att tillintetgöra ester. I ett hus satte de upp en estnisk flagga. Alla som visade intresse för flaggan mördades. Malles kusin gick fram till flaggan. Han togs, en påle sköts in i hans hals medan han fortfarande levde. Man lade honom så på lite ris och tände på. Efteråt fann man en liten bit av hans rock och kunde på så sätt säkert identifiera offret.
Annars är det fortfarande varmt. Klockan är 22 och det är 23 grader på balkongen.
Juli 23, 2010 Som ni förstått finns det trevliga ryssar också.
Anne och Ave berättade också om när de ryska officerarna och deras fruar skulle ut på nattklubb i Tallinn, då visste de inte hur sådant gick till, och de hade inte sett så mycket av livet. Fruarna köpte vackra klänningar med spetsar, som egentligen var nattlinnen, och man kunde se officerare i pyjamas. Ja, vet man inte, då vet ,man inte...
Man ska också tänka på, att de ryssar som senare beordrades att flytta till Estland, i de flesta fall var ryssar som man tröttnat på i Ryssland.
"De sista tio åren före pensionen jobbade jag i ett ryskt gymnasium i Tallinn som skolsekreterare, och då lärde jag mig hur ryssar skiljer sig från ester." sa Anne också. Det var ganska stängt mellan ester och ryssar under sovjettiden. (Och ändå var Annes svägerska gift med en ryss. Det var han som sa, när de talade estniska på familjefesterna, "Talar ni inte ryska ska jag se till att ni skickas till Sibirien!") "Ja" sa Ave. Jag har ju undervisning i estniska för ryska lärare ibland, och en gång på varje kurs åker vi in till Gamla Stan. Där har de aldrig varit." De bor oftast i Lasnamäe. Kommer ni ihåg de där många betonghusen ni ser bakom kyrkorna i Centrum när ni kommer med båten? Det är Lasnamäe. Eller har ni kört ut från Tallinn på Piritavägen, och passerat Kadriorg där Sångfestivalplatsen ligger. Det är ju så nära, att man inte kan kalla det för förort, där bakom ligger Lasnamäe. Och de har aldrig varit i Gamla Stan! Tänk er en svensk som bor i en förort till Stockholm och aldrig varit i Centrum, Sergels torg t.ex.
Det var hit till Lasnamäe som många ryssar fick tillstånd att flytta in.
Esterna som hoppats på en bostad fick det däremot inte.
De här ryssarna kallas för "den grå massan". Som ni förstått finns det trevliga ryssar också. Speciellt ungdomar på 20 år och därunder. De har förstått var de lever. De som är äldre har aldrig ens försökt att förstå. Minns ni den unga ryska guiden som sa till oss: "Narva är ockuperat av esterna."
Ave sa också att det fortfarande finns många ryska lärare som vägrar att läsa historieböcker som inte är utgivna i Ryssland. Naturligtvis blir det problem. Och ambassadören Uspenski som slutade nu, han arbetade i den andan som Moskva ansåg han skulle göra. Han helgonförklarade mannen som deporterade den estniska kvinnan som just fött barn och andra. Han la ner blommor vid Bronssoldaten och förklarade att esterna var så glada när ryssarna kom i september 1944 "Det ser man ju på alla fotografier." Ni vet. De arrangerade foton som spreds och sattes in i historieböckerna. När Ryssland nu vill ändra attityd mot esterna, då kan han inte vara kvar. Då måste det vara en man som har kunskapen om hur man gör när man ler.
Både Ants och Hanno pratade om den sovjetiska historien med dem, eftersom de själva inte har fått lära sig vad som egentligen hände. De bad att Aves son Aaron skulle få komma hit och få en historielektion. Han vet ingenting.
Juli 22, 2010 Ni måste förstå att 1978 var jag lycklig.
”Ni måste förstå det. 1978 var jag lycklig. Jag var med i komsomol och åkte på läger och hade det jättebra. Jag visste inte om något annat. Jag tyckte livet var toppen” (Och just det säger Virve också, min lärare i estniska. Hon gillar inte heller när hon tycker jag svartmålar hennes Estland. Men det är inget försvar för kommunismen.) Jag kommer ihåg att Ave var glad och såg ut att ha det bra när vi var i Tallinn 1978. Hon var väl 13 – 14 år och åkte på läger när vi varit ett par dagar i landet.
Vi satt på trallen och drack kaffe. Anne och Ave hade kommit på besök. Vi pratade och kom fort in på ämnet ”Sovjetunionen” och alla är ivriga att prata. Anne som var 8 år när ryssen kom för andra gången 1944, och Ave som aldrig sett ett fritt land förrän hon besökte oss i Sverige 1988. Anne har börjat läsa böcker om Sibirien, för det är faktiskt så, att hon visste väldigt lite om lägren tidigare. Nu är hon chockad och berättade bl.a. att en fånge, kommunist som först satt i fängelse i det fria Estland efter kuppförsöket 1921 och sedan i Sibirienläger under sovjetockupationen. Han var övertygad om att Stalin inte visste hur de levde. ”Om Stalin visste det här, då skulle han befria oss.” Detta upprepade han som ett mantra.
”Om din pappa eller mina föräldrar deporterats hade de aldrig överlevt”, sa Anne. ”De var stadsbor, och hade aldrig klarat det hårda livet. Man måste vara en särskild sort där borta. Kunna göra allt, vad som helst ätbart. De hade aldrig klarat det.”
Någon nämnde ”peldikud” toalett och så var vi igång igen. Ave berättade att när hon gjorde en resa i Ryssland i sin ungdom, då stod det små ”hus” där man klev in, ställde sig på märkena för fötter och böjde sig framåt. Och gjorde vad man behövde. Det var inte alltid det fanns en dörr att stänga, man fick stå helt öppet. Hemma satt de på sin Gustavsbergs toalett och offentliga toaletter stod man på. Så var det bara. Men den gången hon blev jätteförvånad var när hon i Leninmuséet i Lenins födelsestad klev in i ett sådant där ”hus” och tittade ner i hålet, och där, i betongen, var en Gustavsbergstoalett inmurad. Alltså. Man stod med fötterna på platsen för fötter och under sig hade man en riktig toalett. DÅ skakade hon på huvudet, och förstod ingenting.
Tänk er att man kommit upp i en bra standard. Som i Norden. Och så plötsligt ska man tillbaka till något gammaldags. Snuskigt. Orent. Ohygieniskt. Just toaletterna har varit ett ständigt samtalsämne för det ockuperade folket. I det estniska Estland är snusket borta, men Ave och Anne har rest i stora delar av Ryssland, och där är snusket kvar, sa de.
Juli 21, 2010 utrikesminister Paet har hoppat fallskärm i dag.
Vi körde en bit till, men plötsligt såg Ants att motorlampan lös. Han ringde genast till reparationsverkstan. Klockan var fem i sex, men de sa att vi skulle komma direkt. Och det gjorde vi. De tog genast hand om bilen och arbetade med den till klockan blev halv åtta. Vilken service! De gjorde ett batteribyte, och kanske det räcker. Vi får se...
Annars är den stora nyheten här att utrikesminister Paet har hoppat fallskärm i dag. Vad säger du om der Bildt? Det såg tufft ut när han hängde där, och han berättade att han var jättenervös innan hoppet, men sedan kändes det bara bra, och han skulle gärna göra om det. "Nu förstår jag varför människor hoppar."
Ja, han var inte ensam när han hoppade.
Men så satt jag och tänkte på vilken skillnad det är nu mot 1991, när Estland blev fritt. Vi hörde folk som menade att Estland inte skulle gå in i en ny union, när man just befriat sig från en annan; då, när de skulle välja om de ville gå med i EU. Och nu kan man definitivt se hur de båda unionerna skiljer sig åt.
Sovjet tog. De behövde det som esterna producerade och de behövde de estniska arbetarna. (Däremot inga intellektuella ester) De byggnader som uppfördes var snart förfallna. Inga reparationer gjordes. Inget underhåll över huvud taget.
EU tar och ger. Så många projekt som betalas av EU! Både vägar och kommunala inrättningar. Just nu står en skylt utanför kommunalhuset med en text om att EU ger pengar till ett VA-projekt. Nu är det byggnader med kvalitet som byggs. Det blåser inte genom väggarna. Vägarna är av god kvalitet, vägrenarna är klippta, vita streck är målade, vägräcken står där liksom varning för kurva oa. Plötsligt betyder människan något. Detta är Estland på esternas vis.
Juli 19, 2010 Ryssland och Estland har förbättrat sina relationer
Juli 18, 2010 A Kalmes bok om de första kommunistiska åren i Lettland
I dag är det något bättre. Det är varmt, men det blåser lite. Det är skönt i skuggan. I solen går det fortfarande inte att vara. Vi gjorde ett försök när vi åkte till Böndernas hus där det skulle vara en marknad, men vi gick bara runt i fem minuter sedan stapplade vi till bilen. Marknaden var ingenting, det var bara ryssar o a som sålde kläder och skor som inte alls är i vår smak.
Hans med familj åkte hem i går, så nu är vi ensamma några dagar tills Sofia med familj kommer.
Jag läser alltså om A Kalmes bok om de första kommunistiska åren i Lettland. Jag förstår att man inte tog till sig den boken då, eftersom den är så grymt uppriktig. I Sovjet sa man en sak och gjorde sedan tvärtemot. Och så hade man gjort under alla år. Det handlade inte om att bygga upp en stat med demokrati och med människors goda framtid som mål. Nej, det var världskommunismen som gällde.
Kalme säger (i sin bok från 1948): Men vem i det 20:e århundradet anser det rätt och riktigt att staten ska bestämma vad medborgarna ska tro och tänka – såsom det nu sker i Sovjet.
Och hur skulle det gå till? Tja, man behövde de baltiska länderna därför att … de ligger på vägen från Ryssland till Västeuropa. Därför är de ett hinder för vår revolution; de skiljer Ryssland från det revolutionära Tyskland. Detta hinder måste avskaffas. … Blir Östersön vår, kommer vi att kunna agitera för revolutionen också i Skandinavien. Östersjön blir den röda revolutionens hav. ( Isvestija 1918. )
När Sovjet sedan gått in i nonagressionsavtalen med de baltiska staterna utlystes fria och demokratiska val. Jag har redan berättat om hur de manipulerades, och hur de enda som kunde väljas var kommunisterna på den enda listan. Och efter ”valet” ”bad” dessa kommunister att deras land skulle tas upp i Sovjetunionen. När det var klart började man förändra länderna. Som man gjort tidigare i Asien. Skolan, kyrkan och beslutsfattandet gjordes om från grunden. Alla kyrkans regler och moral förbjöds. Alla som inte inrättade sig efter de nya reglerna försvann på ett eller annat sätt. Vid den stora deportationen 14 juni 1941 var det c:a 3 000 skolelever som försvann från Lettland.
Ett kapitel heter:
Bolsjevikernas moral och uppfostran. Sovjetinkvisitionen.
Grunden för den kommunistiska moralen utgöres av kampen för kommunismens stärkande och fullständiga genomförande. Därpå bygger all vår uppfostran, utbildning och undervisning. (Lenin)
Och Kalme tillägger: För att kunna uppehålla bolsjevikdiktaturen måste man ta död på människans andliga jag, frånta henne alla politiska rättigheter och tillbakavisa hennes kulturella krav.
Här anser jag att kommunismens svaghet ligger. Man ser inte människan som individ med sin egen särart. Vi är inte avbilder av varandra. Vi har olika önskemål och tankar. Vi kan inte kopiera varandras liv. Det vi kan göra för varandra i detta liv, är att försöka ge alla ett så bra liv som möjligt utifrån vars och ens förutsättningar. Då blir livet mer spännande. Det är alltid intressant att möta människor som har en specifik kunskap.
Det är alltså fortfarande varmt. Internet fungerar bättre. Och jag försökte tänka nyss. Men nu är det slut med det för i dag.
Juli 16, 2010 Det var ju inte första gången Sovjet införlivade andra stater i sitt rike.
I går hade vi ett makalöst åskväder. Vi satte oss framför fönstren och tittade allihop. Blixtarna var lång, krokiga och starka. Det var tidvis rakt över oss. Och så regnade det. Jag tror, att till och mede bönderna blev nöjda.
I dag är det ändå ganska kvavt. Jag antar att det kommer en urladdning till snart, trots att solen skiner just nu. Nästa vecka sak det troligtvis bli lite normal värme runt tjugo grader.
Nu har jag emellertid fått klart för mig varför det gick så fort att förändra allt här i Estland redan 1940. Och jag skäms för att jag inte förstod det. Det var ju inte första gången Sovjet införlivade andra stater i sitt rike. På precis samma sätt med lögner och list. De lovade alla fria stater suveränitet och fria demokratiska val. Inga kollektivjordbruk skulle finnas om inte folk bad om det osv. osv. Efter ett snabbt manipulerat val försvann suveräniteten som genom ett trollslag.
Jag ska fortsätta berätta, men måste till AC-rummet! Jösses vad kvavt det är!
