mars 23, 2014 Minoritetsfolk i Estland.
Boken heter: Minoriteter i Europa en antologi av Ingvar Svanberg och Ingmar Söhrman
mars 4, 2014 Provinsen bortom haven.
Nu ska jag berätta om en god svensk under 1600-talet. Det var under den där tiden när kungen skänkte bort esternas jordar till svenska adelsmän som tack för lånen till alla krigen.
Gustaf II Adolf bodde i Reval/Tallinn i början av januari 1626. Det är lite skoj att tänka sig. Några svenska kungar bodde verkligen i Estland när landet tillhörde Sverige.
Problemet för svenskarna var den baltiska adeln. De hade ju så mycket makt sedan gammalt, och var absolut inte beredda att lämna den ifrån sig.
Kungen ville ha skatt från Estland. Som sagt, krig kostar pengar. Men han ville också att det skulle vara likadant i Estland som i Sverige. Han menade att herrgårdarna skulle betala tionde för att avlöna prästerna. Han ville att domstolarna inte skulle vara beroende av adeln, och han behövde ha in mera skatt alltså.
De estniska lantråden avvisade kungens förslag. Naturligtvis. De var ju baltiska adelsmän. Kungen blev förb...d och hotade med att göra Reval till en fattig, fallfärdig by. Man lyckades sätta ihop en kommission bestående av tre riksråd, adelsmän. En visitation i landet skulle göras av biskopen i Västerås, Johannes Rudbeckius. Och det är nu vi kommer till den gode svensken. Ett möte inleddes den 6 juli 1627 med den nyvalda lantdagen och de tre kommissarierna. Då inleddes ett fruktansvärt gräl. Tallinnborna ville inte delta eftersom de ansåg att staden inte hörde till superintendentens kompetensområde (ordagrant från boken)
Rudbeckius inledde en undersökning av prästerna i lantdagen. Han ville försäkra sig om att de höll måttet.
Resultatet av Rudbeckius förhör var kritik av kyrkoväsendet. För få kyrkobesökare. Frälsemännen var ointresserade av verksamheten. Det fanns ingen skola för präster, de måste tas från utlandet, vilket betydde att de inte talade folkets språk.
Rudbeckius menade att skolor och sjukhus skulle startas, enligt svensk modell, och han ville avskaffa livegenskapen.
Det blev mera bråk. De balttyska adelsmännen tyckte inte att det skulle vara annorlunda i Estland än i andra länder, som Tyskland och Ryssland. De menade att esterna var "förrädiska och illvilliga till sin natur", och därför behövdes livegenskapen. Dessutom fanns det numera även svenska adelsmän i landet.
Då blev Rudbeckius ännu mer förb...d. "Allmogen i Estland var inte sämre än på andra håll, utan liknade greker, romare, svenskar eller polacker. Det var livegenskapen som var skyldig till böndernas dåliga egenskaper." Han ville inte veta av se tölpaktiga och okunniga riddarna, som hade utrotat Guds ord ur provinsen.
1629 fick kungen ta Rudbeckius i försvar när adelsmännen i Estland hävdade vid en audiens att de inte var barbarer, tyranner eller oförnuftigt folk. I Estland var livegenskapen nödvändig eftersom man där, till skillnad från i Sverige och Finland, inte hade biinkomster av boskapsskötsel, fiske och trädgårdsskötsel. I Estland hade allmogen bara sin torva att leva av.
Det hela löstes av några svenska adelsmän som kunde prata med kungen. Lilla tullen och kvarntullen smögs in i det estniska systemet.
Ett universitet kom också, enligt Rudbeckius vilja. Det invigdes i Tartu 1632, samma år som kungen dog i Lützen.
Rudbeckius var alltså DN gode svensken som menade att alla människor har samma värde. Det var en för stor omvälvning för adelsmännen. Och inget förändrades. De tölpaktiga grevarna och baronerna förstörde alla goda intentioner. Adelskap förädlar inte människan.
En adelsman i bekantskapskrtetsen säger att de flesta är idag “inavlade helidioter”. De adliga alltså. Så illa hoppas vi ändå att det inte är.mars 1, 2014 1940-41 sprängde ryska och estniska kommunister frihetsmonument över hela Estland.
Här kommer en historia om hur monumenten sprängdes i Estland 1940-41. Det är en översättning av några sidor från en bok av L. Anton “Vart tog alla byar vägen?” Tallinn 2011
1940-41 sprängde ryska och estniska kommunister frihetsmonument över hela Estland. Alla städer, byar och samhällen hade minnesmonument för att hedra de som dött under frihetskriget 1918-20.
I trakten av Rakvere fanns en mycket känd Förintelsebataljon. Ledarna hette:
Plutus, en man från Hulja som bara gått tre år i skolan,
Jaagu, en arbetare på Hulja herrgård
Ryssen Kuvaltjuk också från Hulja. Han hade bara en arm.
Krampe från Risu, fick vara med eftersom han var sprängare.
Övriga var löst sammansatt folk utan historia.
Detta kommando fick order från sina kommunistiska politruker att börja med frihetsmonumentet i Kadrina, som var placerat framför kyrkan. Det är ett stort monument skapat av konstnären Adamsson. Detta monument var ihopsatt av speciellt formade stenar. Det räknas som Estlands finaste frihetsmonument. Så konstnärligt format av marksten, det finns ingen motsvarighet.
Missdådarna vågade inte utföra ordern på dagtid, de började förberedelserna en natt.
Krampe borrade flera hål i stenen och sprängämnen stoppades in. Monumentet sprängdes samma natt. De sod en bit därifrån och betraktade hur det förvandlades till småsten.
På morgonen när det hela upptäcktes blev människor tokiga och började leta efter missdådarna. Vi måste ha klart för oss att det var deras släktingar och vänner som hedrats med monumentet.
Den kommunistiska milisen förbjöd all efterforskning. "Det är fascister som är skyldiga till detta".
Missdådarna fick sedan order att spränga monumentet i Rakvere redan natten därpå.
De skolbarn som skulle ha aktiviteter på kvällen den 21 okt 1940 skickades hem. Ungkommunisterna och milisen spärrade av området.
Krampe och Jaagu borrade denna natt fyra hål som laddes med sprängdeg. Någon gång efter midnatt kom ordern om att tända på. De satte eld på kablarna och tre smällar hördes. Den fjärde uteblev.
“Vad nu? Gjorde du det ordentligt?” frågade Plutus Krampe.
“Självklart!”
“Men varför small det inte?”
“Fan vet.”
Alla väntade en god stund. En stor del av frihetsmonument var förstört, men soldaterna som stod statyer på monumentet var fortfarande kvar.
“Djävlar jag går och tittar”, sa Jaagu.
“Gå inte än. Vi väntar en stund till”, sa Krampe.
Männen blev nervösa.
“Djävlars djävlar.”
De smög fram och började känna med händerna.
Plötsligt ropade Jaagu “Djävlar! Jag har tändkabeln!”
“Slit loss den”, sa Krampe.
Det small. Resten av monumentet rasade ihop. När Krampe och Jaagu bars fram under stenen framkom att Jaagu blivit av med en hand och Krampe saknade ett öga. Han var ju redan enarmad, och nu även enögd.
Kuvaltjuk o Plutus skadades inte. När Krampes och Jaagus sår setts om fortsatte de sin rövarbana.
När de ryska trupperna dragits tillbaka över Purtse å sprängde de bron. De satte eld på Lüganuse kyrka. Och sprängde Lüganuse monument. Som medlemmar i Förintelsebataljonen sprängde de och eldade upp allt som kom i deras väg.
Innan de lämnade Estland satte de också eld på presidentens sommarslott i Toila. Innan sprängningen hade de grälat om huruvida de skulle spränga en så vacker byggnad eller låta den stå kvar.
“Men vad sa kamrat Stalin?” påminde de andra Plutus. “Allt ska förstöras. Inget får bli kvar till fascisterna. Det är kamrat Stalins order. Spräng!”
Slottet sprängdes och brann ner till grunden.
Själva flydde de till Ryssland rädda för sitt eget öde om de stannade. Hur vet jag detta? (frågar sig författaren) 1978 blev jag bjuden till arkitekt Paalberg för att fira hans frus mormors 75- årsdag. En annan gäst pratade oupphörligt och högt. Det var mormoderns brorsson, som det framkom senare var åklagare. Hans namn var Plutus och han arbetade på Tallinns åklagarämbete.
Framåt morgonen när han hällt i sig rejält med vodka blev han väldigt pratsam han började skryta om sina stordåd under kriget. Han hade inte varit vid fronten utan bakom. Och så började han prata om sprängningarna av minnesmonumenten. Alla spetsade öronen. Temat var ju tabu. Alla visste om vad kommunisterna gjort, men om det pratades aldrig. Plutus berättade hur man organiserade sprängningen av Rakvere monument. Han hade blivit kallad till Rakvere Komsomolkommitte. Någon sorts "krigskommission" pågick. Där satt också Arnold Green som gav honom uppgiften att spränga.
Han berättade noggrant om vad son hände.
“Hur blev ni åklagare?” frågade jag. “Det var lätt på den tiden. Inte var man tvungen att ha utbildning för det yrket då. Vi anklagade med sunt förnuft. Jag har bara gått tre år i småskolan. I Moskva gick jag en tremånaders kurs. Därifrån skickades jag till Estland. Var åklagare här och där. Gjorde visst ett bra arbete, för snart skickades jag till Tallinn och är nu åklagarämbetets chef sedan flera tiotals år.”
Och vem var Arnold Green? Han en av de värsta mördarna och deporterarna i Rakveretrakten. Arnold Green hade papper från Moskva. Papper som skrivits många år tidigare, där de som skulle deporteras eller mördas var namngivna. 1984-90 var han utrikesminister i Sovjet-Estland.
Det här är skrämmande av flera skäl. Vi får klart för oss att Moskva var helt säkra på att de snart skulle ta över Estland och Lettland igen, trots fredavstalets löften. De var väl förberedda, både med namn på “förrädare” och på föremål som skulle bort.
Det var inget brott att förstöra monument spm betydde så oerhört mycket för esterna, däremot var det ett brott att flytta en staty 2007 som betydde mycket för ryssarna. Ännu ett exempel på att vad som är tillåtet för en, är belagt med höga straff för en annan. Rättvisa? Vad är det?
Dessutom undrar man om det pågår en liknande aktivitet i Moskva nu, om de listar vad som ska åtgärdas i Baltikum om det värsta skulle hända igen.
Jag kan tillägga att jag tittade på Kommunistiska partiets hemsida i Sverige och blev skrämd. De menar t.ex. att Nordkorea är det mest demokratiska landet i världen. Demokrati för en kommunist är tydligen något helt annat än vad vi menar. Att döda är tillåtet, så vida det inte gäller en själv. Att stjäla är tillåtet, utom “mina” rikedomar. Det är fruktansvärt!
feb 21, 2014 Vad kostade kriget för esterna?
jan 17, 2013 Sverige & Estland, av Mert Kubu.
Jag hittade en så fin broschyr som handlar om Estland och Sverige. Det är Mert Kubu som skivit den. NE skriver om honom bl.a.: Kubu, Mert, född 1933, journalist, med inriktning på främst bostads- och kommunalpolitik, medarbetare i Dagens Nyheter 1960–98.
Jag har saxat två artiklar som jag tycker är lite speciella. Den första är från 1992:
Kungaparet i Tartu
Rådhusplatsen, desto tätare var åskådarleden. Skolorna hade stängt. Barnen stod i första ledet och vinkade med blågula miniflaggor. Halva stan, kanske 50 000 människor, hade vän- tat i timmar.
Det svenska kungaparet har knappast någonsin mött en så stor och entusiastisk publik som torsdagen den 23 april 1992 i Tartu. Under skynket på Kungens plats bakom universitetets huvudbyggnad väntade den nyskapade 300 kilo tunga bronsstatyn av Gustav II Adolf, universitetets grundare. Den ursprungliga statyn från 1930-talet hade rivits ner och förstörts under Stalinåren. Som tur var fanns de gamla gjutformarna bevarade i Sverige.
En ny staty kunde gjutas i Tallinn. Problemet var bara huruvida arrangörerna i Tartu skulle våga montera upp den nya statyn innan den svenske kungen anlände. Det var under de första oroliga åren efter Estlands befrielse från sovjetväldet. Att sälja stulen metall var lukrativt. Dagarna innan hade metalltjuvar stulit luftkabeln till en trådbusslinje i Tallinn på en kilometer lång sträcka. I Tartu hade en 700 kilo tung staty försvunnit från sin sockel. Hemvärnsmännen hade därför stått på vakt vid Gustav II Adolf, så ingen under natten skulle stjäla bronsgubben.
Det svenska kungaparet kom. De under 50 år förbjudna studentföreningarna paraderade med sina fanor. Barnen sjöng. Nationalsångerna spelades. Kungen talade. Täckelset föll. Gustav II Adolf återuppstod. Folket jublade. Det var en minnesvärd dag i Tartus historia.
Detta hände efter inte ens ett år av frihet. Det är självklart att det var roligt!
I Tartu finns det gamla universitetet.
Universitetet i Tartu var på sin tid Sveriges andra universitet. Det öppnades efter Uppsala (1477), men före Lund (1668). Kung Gustav II Adolf hade beordrat sin forne lärare, generalguvernören i Riga, förre kanslern för Uppsala universitet Johan Skytte att planera för ett universitet i Tartu. Skytte startade 1630 ett gymnasium i Tartu som sedan blev grunden till det nya universitetet. Den 15 oktober 1632 invigdes universitetet med en högtidlig ceremoni.
Kungen själv var upptagen av det 30-åriga kriget och hann aldrig komma till Tartu. Han föll i dimman vid Lützen, bara några veckor efter invigningen. Det första universitetet i Tartu hyrde lokaler i ett hus som låg på baksidan av nuvarande huvudbyggnaden som uppfördes åren 1803–09.
Den förste student som skrevs in vid universitetet hette Bengt Baaz och kom från Småland. Han skulle senare bli Karl X Gustavs lärare. Till universitetets förste rector magnificus utnämndes Johan Skyttes blott 19-årige son Jakob. Det var en mycket märklig utnämning då unge Jakob Skytte, samtidigt som han i egenskap av rektor höll installationstalet och hälsade de lärda professorerna välkomna, själv skrevs in som student vid universitetet.
Universitetet hade fyra fakulteter. Eleverna var som regel 14–17 år. Bland studenterna fanns många svenskar, finländare och tyskar, men under de första åren ytterst få ester.
Mot slutet av 1630-talet var cirka 170 studenter inskrivna i Tartu. 1651 hade antalet ökat till 711. Samtidigt fanns vid Uppsala universitet 844 studenter.
Skoj med lite historia. 19-årig univ ersitetsrektor som utan egen examen!Här är hela dokumentet: http://www.swedenabroad.com/ImageVaultFiles/id_2248/cf_52/Estland.PDF
Jan 11, 2014 En annan est som också betytt mycket.
Raol Olle, vasaloppsvinnaren, har förklarat att de pengar han överfört till läkarens konto är ett lån han betalat.
jan 9, 2014. "Det är en skam; en skam och förolämpning mot alla offren under Stalins tid"
De genomsnittliga priserna per kvadratmeter:
Kohtla 102.9 eur / m²
Valga 113 EUR / kvm
Jõgeva 114,56 eur / m²
Jõhvi 229,72 eur / m²
Paide 263,75 eur / m²
Põlva 299,11 eur / m²
Võru 321,84 EUR / m²
Rapla 400,09 eur / m²
Narva 428,52 eur / m²
Rakvere 435,88 eur / m²
Haapsalu 460,96 eur / m²
Viljandi 484,52 eur / m²
Kuressaare 679,12 eur / m²
Pärnu 775,57 eur / m²
Tartu 1025,43 euro / m
Tallinn 1255,47 euro / m
Självklart är det allra dyrast att köpa en lägenhet i Tallinn. De billigaste hittar vi i de norra delarna, där det bor mest rysktalande. Däremellan ligger sommarorterna Pärnu och Kuresaare.
-----
Den ryska ortodoxa kyrkan har kritiserats för sin Stalinkalender 2014, som rekommenderas som en perfekt present till veteraner och historiefantaster .
I ett Moskvaklosters tryckeri har kalenderna gjorts. Den visar bilder och biografiska uppgifter från tiden då han var seminarieelev i sitt hemland i Georgien, och slutar med den period då han var en gråhårig ledare för Sovjetunionen. Både på nätet och i bokhandeln är försäljningspriset för kalendern 200 rubel .
En historiker som specialiserat sig på den rysk-ortodoxa kyrkan, Mikhail Babkin, har kommenterat kalendern i dag med orden: "Samtalet i den ryska ortodoxa kyrkan, i Moskvapatriarkatet är att minnet av nästan heligt."
Han har också sagt: "Den ryska ortodoxa kyrkan har för länge sedan förvandlats till ett affärsföretag och sysslar bara med ränteaffärer. Att vara troende är endast en källa till rikedom."
"Det är en skam; en skam och förolämpning mot alla offren under Stalins tid" har en annan sagt.
Stalins egen relation med den ortodoxa kyrkan var i själva verket mer komplex. Stalin blev relegerad från prästutbildningen och kastades ut ur seminariet. Under tiden som Sovjetunionens ledare ledde han en förföljelsekampanj mot kyrkan tusentals präster mördades och många är de kyrkor som helt förstörts under hans tid. Under andra världskriget tilläts kyrkorna igen på Roosevelts order för att USA skulle skicka krigsmateriel, kläder, skor och mat vilka var helt nödvändiga för att Sovjet skulle kunna föra krig. Stalin tillät då kyrkor igen, men bara under strikt kontroll av staten. Många av prästerna var då KGB-agenter och rapporterade om de besökare som kom och vad de gjort i kyrkan.
-----
På "Tre Konungars Dag" samlades ett tiotal kvinnor i Väike Maarja för att återinrätta det Kvinliga Hemvärnet.
Första gången kvinnodivisionen startade var i Väike Maarja den 13 december 1925, då som en av de första i Virumaa. Dessa kvinnor deporterades eller mördades av kommunisterna.
Till ordförande valdes Anneli Mikiver och till vice ordförande Kaja Teder.
-----
Försvarsminister Urmas Reinsalu sade på ett besök i USA att skulle han vara mycket glad över att se en ökning av den amerikanska närvaron i Estland. Tidigare ÖB Ants Laaneots anser dock att amerikanska soldater irriterar den östra grannen.
"USA: s styrkor skulle fungera som en röd duk framför en tjur, med efterföljande konsekvenser.
Laaneots menar dock att USA inte kommer öka sin närvaro i området.
-----
Klippt ur DN för en tid sedan:
Jan 4, 2014 Livet i kommunism.
Jag fick en kommentar som säger att Sovjet inte var kommunistiskt. Det är så intressant att många absolut inte vill att kommunismen var ond. Man vägrar inse konsekvenserna av den fundamentalistiska läran. Vi ska ju alla vara lika. Leva på samma sätt. Ha samma möjligheter. Det är bara ledargänget som kan ha det lite bättre. Eftersom vi ändå är människor med människans alla egenskaper och önskan om att få det "bättre", är frestelsen så stor och övertygelsen om att "jag är värd det" blir det så enkelt att ge sig själv fördelar. Eller som Stefan Einhorn sa: Alla människor accepterar att tjäna 20 000 i månaden om "andra" tjänar 15 000, men om andra tjänar 25 000 då är han inte nöjd.
I dagens tidningar kan vi läsa om hur den kommunistiske ledaren Kim Yong Un i Nordkorea lät hundar mumsa på hans farbror och andra fiender medan de fortfarande levde!
Vi ser också att i Kuba får man nu köpa sig en bil utan särskilt tillstånd från staten, som är ensamförsäljare!
Sedan i fredags kan kubanerna för första gången sedan revolutionen 1959 köpa nya och begagnade bilar från staten utan särskilt tillstånd. Men för de flesta är det en ouppnåelig dröm. Staten har monopol på att sälja nya bilar och sätter priserna därefter. En Peugeot 508 som kostar omkring 260.000 kronor ny i Sverige, kostar i Kuba 262.000 dollar – det vill säga motsvarande 1,8 miljoner kronor.
Den genomsnittliga månadslönen i Kuba är 130 kronor. skriver SvD.
I Sovjet krävdes också tillstånd från staten för inköp av bil. Väntetiden var minst 10 år. På den tiden hade man pengar eftersom det inte fanns något att köpa och kunde därför man undan en del av den ynka lönen man fick. Dessutom fick man bara köpa den ryska Ladan.
Det är så fantastiskt! Ants pratar just nu med Merike som han senast såg 1948 i Geislingen i Tyskland. De var då 6 resp. 9 år. Familjerna hade flytt de sista möjliga dagarna från Estland. Han hittade hennes kontaktuppgifter på Skype och ringde upp. Klockan var halv åtta på morgonen, men hon blev glad att höra honom och berättade att för bara några dar sedan hade hon pratat med sin bror Jüri om Ants. Och så ringer han plötsligt upp henne!
dec 18, 2013. Dessutom var det 178 judar som deltog i det estniska frihetskriget.
Några tankar om anklagelserna om esternas nazism.
Eri Klas, den världskände dirigenten jag skrev om i går, är jude. Om hela folket var nazister skulle han då ha den roll han har?
Då och då kan vi i svenska tidningar läsa om nazisttiska upplopp i vårt land. Det är något som aldrig händer i Estland. Det enda riktiga upploppet över huvud taget i Estland hittills var det, som ryssarna genomnförde när en staty flyttades 2007.
Dessutom var det 178 judar som deltog i det estniska frihetskriget, vilket ocks¨talar emot att de inte skulle vara accepterade. Och vi minns ju kulturautonomin de hade i Estland. Varför sprids felaktiga rykten i världen? "Judarna sitter med väskorna packade!" Dumheter!
-----
Swedbank och SEB med kontor över hela Estland kommer att byta kroon till euro i december. 2014 växlas de in på Bank of Estonia. Kursen är då 15,6466 och dessutom får man betala en serviceavgift.
-----
dec 4, 2013 Skandalen kring Sirp.
Nu ska jag berätta om en skandal som pågått i Estland i drygt en vecka.
I oktober 1940 startades en tidning i Estland som fick namnet Skäran och Hammaren(Sirp ja Vassar), kulturtidskrift i svart och vitt. Den blev med åren allt populärare, och det berodde på att det var mellan raderna det viktigaste kunde utläsas.
När Sovjet föll och Estland blev fritt valde man att behålla tidningen. Man bara bytte namnet. Nu heter den Sirp/Skäran. Kulturen är mycket viktig för esterna. Det är kulturen som gör skillnad. Det är kulturen och språket som gör att Estland ska vara ett fritt land.
Nåväl, “alla” läste tidningen och chefredaktören Kaarel Tarand var en populär person. Många estniska kulturpersoner har börjat sin karriär på tidninegn. Problemen uppstod när Tarand fick ett annat jobb. Han utsågs till chef för Tartu Rahvamuuseum/Folkmuseet, vilket betydde att en chef för Sirp skulle tillsättas. Det var många som sökte till chefredaktörstjänsten, men ingen av dem kunde kulturminister Rein Lang kunde godkänna. Därefter sökte ingen annan. Man ville väl inte bli ratad. Nu var skandalen i sin linda.
En dag förklarade en man, en “anarkist”, att han var beredd att ta jobbet. Lang godkände honom! Utom tävlan!
Det första han gjorde var att avskeda fyra duktiga journalister och sätta in egna likatänkande vänner i redaktionen i stället. Ministern accepterade. Tidningen måste ut! Alla kulturföreningar protesterade mot “sovjetmaktens” agerande. Och förklarade för ministern att “alla kulturföreningar är emot dig. Vems kulturminister är du då?”
Ett par dagar senare sa Rein Lang upp sig som kulturminister och förklarade det med att han hade kulturföreningarna mot sig.
“Anarkisten” förstod situationen och han och hans vänner lämnade tidningen.
Nu gissas det att anledningen till att han tog jobbet på den viktigaste kulturtidningen i Estland, var att han skulle "spotta på alla". Han var nämligen ovän med alla kulturtidningarna.
Nu söks en ny chefredaktör.
Lang höll ett lågt tal i parlamentet då han bl.a. sa att “det gör det samma vad jag säger. Media förvränger allt så att det blir som de vill i alla fall.” Känner vi igen det?
-----
I maj i år fann en grupp militärer resterna av 28 döda soldater.Senare visade det sig att en av de döda var Rysslandsesten Artur Hoop.
I slutet av november begravdes Hoop på staden Elvas kyrkogård (hans födelsestad) med en högtidlig minnesceremoni. På våren 1942 vid staden Kertj på östra delen av Krim i Ukraina stupade dessa soldater.Fram till i våras sågs Hoop som saknad.
Stenbrottet i Adžõm - Uškai har gått till andra världskrigets historia. Det var där de blodiga striderna vid Feodosia - Kertj började 1941. I decemberretirerade nästan 10.000 soldater och gömde sig i Adzõm - Uškais stenbrott där de skulle försvara sig mot stora tyska styrkor. Tusentals soldater dog i striderna. Garnisonen höll en bergtäkt 1942 från maj till oktober. (Om tyskarna hade vunnit då hade bara 48 personer överlevt).
okt 23, 2013 En est som gjort mycket för sitt land.
I den estniska regeringen i exil var Verner Puurand försvarsminister i flera år.
Han dog 1983 i Brisbane, Australien, och man färdigställer nu ett minnesmärke till hans ära i Tamsalu. Det ska utformas som en u-båt.
-----
Jag måste tydliggöra att kommunalvalsresultaten jag redovisade i går gällde Tallinn. I Väike Maarja däremot halverades Keskerakond. "Jag röstar på vad som helst men aldrig Keskerakond", sa många i kommunen.
Det var flera rysktalande i landet som lämnade partiet under "pengakrisen" då Savisaar lyckades utverka en stor summa pengar till partiet från Ryssland. Avhopparna i Narva fick sparken från sina jobb om de var ofentliganställad, lärare etc.
Dessutom blev den unge Indrek Mägi invald i kommunstyrelsen i Väike Maarja. Han ska arbeta för att idrotten ska kunna utövas av alla och med god kvalitet på infrastrukturen runt den. Han föddes 1991 i kommunen och började tävla i motocross redan som 4-åring.
okt 19, 2013. Handelsresor från Kökar.
Så reste de självklart mellan städer och orter utefter Östersjökusten. Senare stängdes gränser definitivt och ingen fick passera in eller ut utan noga kontroll, och knappast då heller. Inte kunde jag tro när jag blev erbjuden att köpa en tomt på Kökar 1963 (mot reglerna) att jag skulle läsa om livet där år 2013. Inte kunde vi då tro att vi en gång skulle resa till Estland lika självklart som förr i tiden mellan våra länder. Men det kan vi!!!
okt 7, 2013. Den skumma handeln över Östersjön.
Det var flera faktorer som gjorde markanden så vinstgivande för dem.
Efter första världskriget var fattigdomen stor i Estland men den nya republiken hade mycket säd och potatis. Båda är viktiga ingredienser i tillverkningen av alkohol, och att sälja den till svenskarna blev en populär och inkomstbringande affär.
Sverige var inte drabbat av kriget utom genom ransonering av dagligvaror inklusive matprodukter. Det betydde att skärgårdsbefolkningen tjänade bra på fisken de fångade. I och med att kriget och ransoneringarna upphörde och priserna sjönk till normal nivå och dessutom gick volymerna i fiskfångsten ner vid samma tid. Skärgårdsborna såg då möjligheten att tjäna snabba pengar med alkoholsmuggling.
Tillgång och efterfrågan var på plats. Smugglingen av alkohol genomfördes på ett sofistikerat sätt.
Estniska lastfartyg och fiskebåtar tog alkoholen till gränsen, oftast till den norra gränsen av Skärgården. Mitt i natten lastades så dunkarna över oftast till svenska båtar som kunde köra fortare än tullens båtar, eller samlades i så kallade “torpeder”. En “torped” var en uppfinning där 20-30 dunkar buntades ihop och p.g.a., alkoholens specifika vikt flöt de sedan efter en vanlig svensk fiskebåt som gjorde n6-7 knop med last. Den låga farten var tullen nöjd med. När fiskaren siktade en tullbåt Band fiskaren en säck salt på “torpeden” så att den sjönk. Tullarna kom, gick igenom fiskebåten, hittade ingetr och körde därifrån. Eventuellt smälte saltet i vattnet men “torpeden” kom till ytan igen och resan fortsatte.
Dunkarna som smugglades med “torpeder” gömdes i ladorna och höstackar på öarna i skärgården. De forslades sedan ofta vidare till fastlandet och hämtades av bilar för vidare distribution.
Smugglingen var synnerligen lönsam. Estlands mycket starka sprit köptes för 1 svensk krona per liter. Efter att den spätts med vatten såldes den vidare för 12 kronor litern.
Officiella Sverige klassade smugglingen som en omoralisk handling och tidningarnas redaktörer pekade finger åt skärgårdsbefolkningen och sa att de skulle straffas för de tragedier som orsakades av deras smuggling.
Ingen av parterna som var inblandade i distributionen var imponerade av den politiska korrektheten som visades. Särskilt inte skärgårdsbefolkningen som såg smugglarna som Robin Hood-karraktärer som gav dem spänning och en bra summa pengar dessutom.
Bland smugglarna har Algoth Niska fått en speciell status. Inte bara bland leverantörerna, medarbetarna och kunderna utan också bland de svenska ulltjänstemännen.
Tull-Nisse var en färgstark tulltjänsteman i Stockholm och i en intervju starx före sin död sa han: “Niska var ett geni, en stor personlighet. På dagen satt du med honom på krogen och på natten jagade du honom på sjön. Han gav verkligen skärgården mycket spänning.”
Smugglingen avtog från mitten av 1930-talet. Ett av skälen var ett handelsavtal däe Sverige köpte estnisk alkohol som annars hade smugglats. En annan och självklar anledning var att Andra världskriget bröt ut. De båtar och fartyg som sedan nådde svensk kust hade inte längre alkohol utan flyktingar ombord.
okt 2, 2013. Vems historia ska berättas?
Hur ska den estniska historien berättas?
Professor Tiit Rosenberg vid historiska fakulteten vid Tartu Universitet ska på torsdag hålla en föreläsning angående hur man ska presentera den estniska historien. Ska Estlands historia gälla folkets historia, landets historia eller regionernas historia?
En intressant fråga. När esterna förlorade sitt land, vems blev då historien? Deras eget liv och utveckling är inte nedskriven på samma sätt som erövrarnas. Vi ska komma ihåg att de var “un-deutche” och ganska oviktiga som människor.
Rosenberg har varit professor i historia vid universitetet i Tartu i Estland sedan 1994. Framför allt har hans forskning fokuserat på den agrara historien, nämligen den estniska landsbygdens ekonomi och befolkning men också på landsbygdsfrågor och utvecklingen av jordreformer i Öst-och Centraleuropa på 1920-talet. Dessutom har han varit engagerad i utredningen av historien om de baltiska staterna.
Jag får kanske möjlighet att återkomma till föreläsningen; jag tycker det är ett intressant spörsmål.
-----
"Förtjänstkorset har betytt mycket som stöd för Skogsbröderna”, sa Ojaste när han tackade för utmärkelsen.
"Jag anser att det är viktigt att inte glömma de människor som försvarade sina familjer och sig själva från våld mot en främmande makt och som aldrig gav upp hoppet om återupprättandet av Estlands självständighet," sa Mart Laar vid mötet.
Det är också ett viktigt spörsmål. Skogsbröderna gjorde verkligen en stor insats för sina landsmän. Och med Förtjänstkorset blir de officiellt erkända.sep 28, 2013 Albert Engström och lite till.
- Vi seglade också in mot hamnen 1978, i ett mycket större fartyg visserligen, men tyvärr såg vi inte en enda mast. Det var tomt! Tomt! Bara lotsbåten fanns där, och den styrde mot oss.-
Visst kan vi se den gamla staden framför oss, men aldrig har jag sett sådana bilder när jag försökt förstå hur livet var då i Estland. 1905 bodde familjen i Tallinn. Mamma, pappa och tre barn. 1905 var också oroligheternas år både i Ryssland, Estland och Lettland.
Det kanske var så. Hur ska man veta? Och det är det som är så spännande att våra förfäder kan ha bott runt hela Östersjön och Finska Viken. Hur levde de där? Hur mycket svenskt liv fick det vara där efter svensktiden? Det ska jag ta reda på nu. Snart ska jag läsa en kurs på Åbo Akademi om skärgårdsliv. Det är så spännande!
-----
Efter att ha studerat en mängd olika platser, vill jag säga att Estlands ekonomiska situation är relativt stabil. Detta menar jag om Estlands ekonomiska resultat, jämfört med dem i andra europeiska länder, som för fem eller tio år sedan verkade vara mycket mer avancerade.
Om vi jämför Estland med några stora finansiella centrum, är det inte lika imponerande. Om vi dock jämför Estland, Centraleuropa och sydöstra Europa, tror jag att vi verkligenatt esterna kan vara stolta. Jag gillar Estlands utveckling och det är bara att här jag känner mig bekväm och trygg. (inte i Ryssland?)
sep 21, 2013. Lejonet i Narva, ett svenskminne.
I dag får ni läsa om det lejon som ställdes upp 1936 för att vi alla ska minnas slaget vid Narva 1700. Det slaget som svenskarna cvann med hjälp av naturen. Det snöade och blåste rakt mot ryssarna. Peter den store hade redan lämnat slagfältet.
Efter segern flyttade kung Karl in i borgen vid Laius och bodde kvar där över vintern. De svenskar i huvudstaden som måste hålla kontakt med kungen hela tiden var en aning missnöjda, men folket i Laius hade det bra. Kungen förgyllde deras fester och vardag.
Här kommer berättelsen:
Svenskminnen i Estland
Hans Lepp
Kapitel 11. Lejonet i Narva
På fältet väster om staden, där Karl XII slog tsar Peters arme i det berömda slaget år 1700 restes den 18 oktober 1936 ett monument till minne av den svenska segern. Monumentet bestod av en granitsockel, ritad av stadshusarkitekten Ragnar Östberg, på vilken en avgjutning av Fouquets lejon från Lejonbacken i Stockholm var uppställt. Monumentet hade möjliggjorts genom frivilligt insamlade medel i Sverige.
Till den högtidliga invigningen den 18 oktober 1936 kom från Sverige vår nuvarande konungs framlidne far prins Gustaf Adolf. I sitt följe hade han greve Folke Bernadotte. Den kungliga gästen hade anlänt till Tallinn den 17 oktober och då fått företräde hos Estlands statsäldste Konstantin Päts. Prinsen hade också hunnit med ett besök i den svenska kyrkan på Riddargatan. Samma kväll for de med tåg till presidentens sommarpalats i Toila där övernattade. På morgonen den 18 drog en snöstorm fram över Narva. Trots det dåliga vädret hade tusentals människor samlats ute på slagfältet för att övervara den högtidliga ceremonin. Militärmusik spelades, flera tal hölls och inte mindre än arton kransar lades mer vid monumentet.
Tillkomsten av monumentet kritiserades hårt från svenskt håll. Vad var meningen med monumentet? Professor Adolf Schück skrev 1938 i Baltisk revy "Det kunde, om ock med mindre skäl, sägas att uppresandet av ett svenskt bronslejon på Narvas hed mera vittnade om vår förkärlek att dröja vid historiska minnen än vår vilja att positivt stödja den unga estniska republiken. Slutligen har det invänts, att det lyckliga Sverige, som mer än ett sekel varit förskonat från krigets fasor, icke borde påkalla uppmärksamhet för fordomtima militära bedrifter inom ett land, där man för blott sjutton år sedan kämpade en förtvivlad kamp för sin frihet."
Bronslejonet på Narvas hed blev inte långlivat. Det sköts sönder av sovjetiska styrkor våren 1944. En ensam, illa vårdad stenhög, vid sidan av den stora infarten till Narva är allt vad som idag återstår av det stolta monumentet.
År 2000 fick Narva ett nytt lejon, ett lite mindre men ändå ett minne av den svenska tiden. Varje år är det också festligheter i Narva med anledning av striderna. Där firas Karl XII.
Mer svenskt:
Svensk design är representerad på den traditionella designfestivalen Design Night som äger rum i Tallinn den 26-29 september. Designern Erik Olovsson deltar i Pecha Kucha-natten på lördagkvällen och visar bilder och berättar om sitt projekt Designbussen.Den 1 augusti invigdes i Narva vandringsutställningen Fästningsstäderna i Östersjöregionen som har tagits fram i samarbete mellan Estniska krigsmuseet, Tallinns Stadsmuseum, Narva museum och Artillerimuseet i Kristianstad.
Projektet syftar till att belysa fenomenet fästningsstaden med tonvikt på fästningsstäder med anknytning till det svenska stormaktsväldet. Hur och varför växte fästningsstäderna fram, hur såg den fortifikatoriska utvecklingen ut, vilken roll spelade de civila? – är några av de frågor som projektet hoppas kasta klarare ljus över. En annan viktig aspekt av projektet handlar om befästningarnas nuvarande skick och möjligheter till samarbete i syfte att bevara dem till eftervärlden.
Utställningen visades på museitornet Kiek in de Kök som hör till Tallinns Stadsmuseum under sommaren 2012. Därefter vandrade utställningen vidare till Estniska krigsmuseet och kan ses på Narva Museum t o m slutet av 2013.
sep 14, 2013 Boken om Geislingenlägret nu på estniska.
Estniska barns minnen efter flykten i rädsla för terror och kaos i Estland och resan till ett tyskt flyktingläger för att sedan spridas till den nya världen.
De påminner sig lägertiden i Geislingen de då 33 barnen, varav de äldsta födders 1935 och de yngsta föddes i Tyskland. Totalt tillbringade de fem år av sina liv de ca tusen estniska barnen från späd ålder till tonåren. Trettiotre berättelser finns i boken, berättelser som är som en miniatyr av republiken Estland med egen och eget försvar. Denna plats var under fem hela år en estnisk ö i Tyskland med eget språk och egen kultur. Senare for barnen med sina föräldrar till ett nytt hemland och i sina minnen såg de inte tiden i Tyskland som att de bott i flyktingläger utan mera som ett tillfälligt Estland. Många såg detta under resten sv livet som sitt första Estland.
"En enastående samling av berättelser om andra världskriget om barn som bor i ett litet land"
Dr Paul Valent
psykiater och tidigare rektor för Australiska centret för forskning om traumatisk stress.
"Ett viktigt bidrag till forskningen om kriget och barnen, som ofta är den mest försummade."
Dr Martin Parsons
University of Readings center för forskning som studerar evakuerade barn och krigsbarn.
Geislingen från ett gammalt vykort:
aug 26, 2013. Café Blücher och några kvarnar.
Cafe Blücher utgör en del av Lontova äventyrspark, men drivs i egen regi och välkomnar varmt alla gäster, även dem som inte besöker äventyrsparken.
Cafeterian passar såväl för vardagsluncher och en fikapaus med kaffe och kaka, som för flera rätters middagar i skenet av levande ljus och anordnande av födelsedagskalas och andra festliga tillställningar och mindre mottagningar.
aug 22, 2013. Två estniska kommunister.
Det här handlar om två “stora” estniska kommunister som arbetade för den nya ideologin. De har varit aktiva på olika sätt och vi läser om dem i Postimees. Vi måste ha i minnet att Estland tillhörde tsarväldet fram till friheten 1920.
De estniska kommunisterna hittades till slut av Stalins köttkvarn.
Toppkommunisten Jaan Anvelt (1884-1937) anklagade i början av år 1937 en gammal bekant, journalisten August Kastra, som greps i Moskva och skickades till Gulag, och några månader senare kom även Anvelt dit.
Konstantin Päts chef på tidningen Tallinna Teataja arbetade under många år under tsartiden tillsammans med vänsterledaren August Kastra. som blev en av ledarna för vänstern i Tallinn. Men sedan han gått över till den kommunistiska rörelsen sjönk Kastras stjärna och han kastades ur den demokratiska vänsterrörelsen.
Till allas överraskning hade Kastra 25 år senare avancerat så högt en kommunistisk kommissionär kunde komma, och NKVD vaknade igen och började vittna emot honom, eftersom de alltid misstrott honom.
Åtalet mot Anvelt är baserat på NKVD:s specialtjänsts anklagelser att Kastra ansågs skyldig till att ha deltagit i en estnisk kontrarevolutionär trotskitisk rörelse.
Kastra avled i oktober 1941 i ett fångläger i Soroko oblast i Arkhangelsk.
Jaan Anvelt fick lämna Gulag i november 1937 men efter fem dagar i Lefortovofängelset i Moskva misshandlades han till döds .
August Kastras son Viktor Kastra bor nu i Moskva. Han har i tio år arbetat med en undersökning om vad som hände fadern.
I juni 2012 fick han tillgång till Kastras filer.
"Till en början fanns det ett antal förseglade handlingar, inklusive Anvelts vittnesmål, men senare fick jag tillgång till i stort sett hela filen”, berättar Viktor Kastra.
I vissa fall fick han göra kopior; när det inte gick skrev han av dokumemten.
Fattigdomen omöjliggjorde utbildning.
Jaan Anvelts sonson riksdagsmannen Andres Anvelt, som fick läsa artikeln om sin farfar före publiceringen säger att det aldrig skrivits några biografier om hans farfar, och att han därför inte vill göra några kommentarer.
August Eduard Kastra föddes den 17 oktober 1878 i Tartu som femte barn till Karl och Liso Kastra. Karl var från byn Visust i Palmse kommun, Estland och arbetare på vattenverket.
“Pappas lön var så dålig att jag fick sluta efter andra klassen eftersom vi inte kunde betala avgiften”, skrev August Kastra senare i Ryssland när han nedtecknade sin livshistoria.
Trots fattigdomen lyckades pojken ändå att få utbildning vid Hugo Treffners Privata Gymnasium i Tartu. "Jag studerade praktiskt taget gratis."
Angelägen som han var att fullfölja sin studentexamen arbetade han tillsammans med ryska klasskamrater. Tydligen fanns där ett intresse av socialism.
I augusti 1904 gick han med i det dåvarande underjordiska ryska socialdemokratiska arbetarpartiet (VSDTP) i Tartu
1905 organiserade han flera strejker.
1907 greps han tillsammans med andra vid ett partimöte, men släpptes efter en kort tid eftersom "gendarmeriet misslyckats med att bevisa att det var VSDTP möte."
August Kastra var ofta återkommande i den dåvarande estniska mediabilden av “vänsterfolket” och de fackliga.Han skrev i fackföreningstidningen Trud i Tallinn efter 1911.
Senare kom han under Konstantin Päts vingar när han började skriva i Tallinna Teataja.
Den misstänkte spionen
Kastra var 1910-14 en av ledarna för socialdemokraternas utskott. Det är under den perioden han grälade med Jan Anvelt, just det som decennier senare visade sig vara en av anledningarna till att han hamnade i Gulag bakom taggtråd.
Kastra hade nämligen skapat tidningen Kiir i Narva. Kastra skrev senare i Gulag, att “det var en mensjevikisk plattform”. När chefredaktörens namn blev offentligt var han tvungen att sluta skriva om revolution.
Kalev Tamm som skrivit Jaan Anvelts biografi berättar att Anvelt försökte förmå Kastra att sluta på Tallinna Teataja eftersom reportagen i Kiir pendlade mellan “mensjevikiska och bolsjevikiska” reportage. Men Kastra vägrade och Anvelt blev missnöjd.
På den kommande decembermässan visade det sig att Kastra inte bara av bekvämlighet ville vara kvar i Teatajas redaktion, utan han var rädd att förlora sin plats i Tallinns socialdemokratiska organisation.
1913 anmäler Kastra Anvelt som tsarens spion.
Frågan gick vidare till domstol som skulle diskutera skiljedom. Bland medlemmarna fanns bl.a. en socialdemokrat, senare landets Riksäldste, August Rei och den kommande riksomstörtaren Viktor Kingisepp.
1917 avbröts förhandlingarna sedan Rei dragits sig ur och Anvelt fått Kastra utslängd ur sitt parti.
En ny karriär i Ryssland
Under den tyska ockupationen under inbördeskriget greps Kastra, men lyckades fly till Moskva 1918.När han nått det röda Ryssland gjorde han karriär inom pappersindustrin.Under åren 1922-1926 var August Kastra chef för Ukrainas pappersindustri. Hans framgång i pappersindustrin tog slut 1928. Vid inspektion upptäcktes "avsevärda brister i “kapitalbyggandet”, Kastra fick avgå och det vidtogs även andra nödvändiga förändringar.
Kastra sökte ny utmaning, han hade dock haft viss framgång, och blev partiarbetare i Moskva proletariatdistrikt.
Kastra arbetade hårt och hans tjänstgöringstid i partiet efter 1905 anses fortfarande viktig fram till dess han arresterades.
Jaan Anvelt däremot fick aldrig den karriär han önskade.
När Kastra arresterades i oktober 1936 arbetade han på Bumažnaja Promõšlennost (pappersindustri). Han bodde då med fru och dotter i centrala Moskva.
Kastras åtal hade följande lydelse: “Esternas kontrarevolutionära terroristorganisation arbetar mot Komintern och mot Estlands kommunistpartis centralkommitté. Kontrarevolutionärerna har satt upp som mål att Komintern och det estniska kommunistiska partiet ska gå terrorismens väg.”
Åtalet lades fram den 26 november 1936, i stället för en underskrift på dokumentet är det märkt "han har vägrat underteckna".
11 februari 1937 - tio månader före sin egen arrestering och död avgav - toppen-kommunisten Jaan Anvelt vittnesmål mot August inför NKVD.
Fanatiker har en egendomlig hjärnkonstruktion, oavsett fanatismens mål. Det går inte att följa en rak linje i någon fanatikers logik. Det gäller alla fanatiker, även dagens.
aug 11, 2013 Astronomen
Vi gjorde en bilutflykt. Vädret var lagom, runt 20 grader och lite regn i luften. Vi tänkte oss att dokumentera Struves meredianpunkter i Väike Maarjas kommun.
En känd astronom hyllas stort här i Estland. Hans namn Friedrich Georg Wilhelm Struve och han levde 1793 - 1864.
Han föddes i Altona som son till en känd astronom, Jacob Struve. Familjen flyttade till Dorpat/Tartu. Sonen började studera vid universitetet i Tartu 1808, 1820 blev han professor där och direktör för observatoriet. Hans undervisning har fortfarande stor påverkan på universitetet.
1839 blev han direktör för det nya Pulkovo Universitet i S:t Petersburg. 1826 fick han en guldmedalj från Kungliga Astronomiska Sällskapet. 1827 blev han invald i sällskapet och samma år fick han också den Kungliga medaljen. 1843 blev han rysk medborgare.
Struve är mest känd för sina observationer av dubbelstjärnor, där han fört utvecklingen framåt och upptäckt många nya stjärnor. 1827 pyblicerade han katalogen med dubbelstjärnor Catalogus novus stellarum duplicium.
Han betydde mycket för astronomin under hela sin yrkesverksamma tid. Han pensionerades 1862 pga sviktande hälsa.
Han var också intresserad av geodetisk mätning, och år 1831 publicerades Beschreibung der Breitengradmessung in den Ostseeprovinzen Russlands. Han initierade den s.k. Struves meridianbåge, vilket var ett resultat av undersökningar av triangelkedjor som sträcker sig från Hammerfest i Norge till Svarta havet, genom tio länder och över 2.820 km, för att fastställa den exakta storleken och formen på jorden. UNESCO satte kedjan på sin lista över världsarv i Europa 2005.
Från början var det bara i Tsarryssland och i Sverige-Norge punkter fanns utmärkta, och det faller sig så tursamt att två av den ena triangelns ben finns i Väike Maarja kommun, den tredje finns i Tartu.
Vi kom till byn Võivere där en kvarn lyste vit och nyrenoverad.
