Jag vet inte vad som händer i världen just nu. Jag har inte sett TV eller läsat tidniungar på några dagar. Jag har bara levt med upplevelsen av att få visa Estland för mina släktingar och vänner, som sagt.

 

Det har varit svårt att veta vad av allt som hänt i landet under 1900-talet man ska berätta om. Livet har vänts upp och ner för människorna här och det har varit svårt för dem. Ohyggligt svårt.

Men det finns också glada händelser att berätta om. Det största undret är ändå att de kunnat genomföra så stora förändringar på så kort tid som dryga tjugo år ändå är. Detta är ett helt annat land om man ser på infrastrukturen t.ex. Numera finns det skyddsräcken vid vägkanter när det behövs. Vägarna har samma ränder som hos oss i Väst-Europa. Det finns inga kontrolltorn som de hade för att kunna kontrollera vilka som åkte på vägarna ocvh inga små krogar vid vägkanten där bilisterna kunde stärka sig med alkohol innan de fortsatte sin färd. Det finns inte heller några kontrolltorn vid stränderna. Havet är inte tyst och tomt längre. Allt fler fiske- och nöjesbåtar rör sig i Finska viken och Rigabukten som förresten heter Liivi Laht på estniska, Liviska bukten. Ett litet stycke Livland kvar för esterna alltså.

En viktig sak får vi inte glömma: De finns alltid gott om mat i affärerna!

Affärsbiträden och hotellpersonal är mycket trevliga och tillmötesgående, vilket de absolut inte var förr. Ja, det är mycket som är förändrat till det bättre.

Man förstår värdet av att vara trevliga och rädda om människorna, vilket man inte gjorde i den stressiga sovjetvärlden.

 

Jag hoppas och tror att Estland och alla dess invånare lever ett bättre liv numera, och det är definitivt mycket roligare att komma som turist till landet.

Tack alla ester för vad ni åstadkommit under den här friheten. så här långt!

 

I går var vi på Gästhemmet någonstans i någon skog. Dagny gick ut på verandan och sa för sig själv på sin finlandssvenska dialekt som ingen vanlig dödlig förstår: "Var ställde jag hundskålen?" - ""Den är inte här." svarade mannen, som satt på en bänk, på samma obegripliga dialekt. Vilket sammanträffande. Dagny blev så paff att hon bara gick in igen.

-----

 

Det har varit helt fanstastiskt roligt att få visa det positiva Estland för våra svenska vänner och släktingar. Jag skulle önska att också alla nationalist-rädda svenska journalister hade varit här. Vi hade en fest fylld av estnisk folkdans och musik. Estnsikt konsthantverk och så ett besök på Hannos eget museum med allehanda estniska bruksföremål. Utan något negativt politiskt budskap. Bara glädje och lek. Många av oss var klädda i olika folkdräkter från Estland, Sverige och Finland som alla hade de rätta vackra, lysande färgerna och handbroderade dekorationerna. 

 

Vi har också visat våra gäster historiskt intressanta platser och några gjorde en egen sväng till Narva. 

 

Tänk om alla kunde förstå att folkdräkter, -danser och -musik inte är något negativt utan bara fantastiskt roligt och lekfullt!

 

Tack alla som var här! Ses vi inte förr, så ses vi i Estland nästa sommar! Eller hur?

 

Inför hösten:

 

 

Promenad till skolan kan öka barnens kognitiva kapacitet.

Spanska forskare har gjort en studie som presenteras i tidningen Naine 24 att de som promenerar till skolan får mycket bättre reultar i ett kognitivt test än de som kom till skolan med buss eller bil.

Det visade sig att unga hjärnor är mer känsliga för yttre faktorer än senare i livet, vilket är anledningen till barndomen är en bra tid för att stimulera de kognitiva funktionerna läser vi på teadus.err.ee. Eftersom barn (särskilt flickor) går mindre och mindre nuförtiden, betonar författarna till studien att om vi kör barnen blir de  utan goda möjligheter att förbättra egenskaperna i sin kognitiva utveckling och inlärningsförmåga.

Forskarna fann att mer än 15 minuters promenad på morgonen till skolan främjar barns kognitiva utveckling, samtidigt som man förbättrar hälsan.

-----

Klockan är 10. Vädret är lagom bra. Det ska nog inte bli hett under dagen vilket vi är tacksamma för. Här ska bli fest. Ett tält står redan på gården.

På Pärnus hemsida hittade jag en guide, bl.a. berättas om hur estlänningarna - esterna eller estländarna antar jag de menar - är. Se bara:

Lär känna estlänningarna

Estlänningarna kallas ibland för Europas japaner. De har i allmänhet stark moral, en tystlåten höviskhet blandad med stor arbetsvillighet. De värdesätter utbildning så mycket att arbetsmarknaden blivit mättad med högutbildade personer, och det saknas arbetskraft till jobben som saknar utbildningskrav (eller har väldigt kort utbildning). Några tips på vägen: Man har inte skor inomhus i Estland, precis som i Sverige. I Estland anses det fint att tala lågt och bara om vettiga saker – småprat är inte speciellt uppskattat. Förvänta dig inte många komplimanger från en est, som du kan göra av exempelvis en amerikan – får du en så vet du dock att den är menad och sann. I Estland reser man sig för äldre på bussen, och kvinnor får alltid gå in i rum först. Man gör gott i att akta sig för att prata om Sovjetunionen, speciellt om man pratar om den på ett positivt sätt. Nästan alla estlänningar känner någon som blev skickad till fånglägren i Sibirien. Ryssland är inte populärt här. Kalla aldrig en estlänning för ryss! Estlänningar gillar inte att bli kallade östeuropéer, de ser sig själva som ett nordiskt land precis som Sverige, Danmark, Finland och Norge.  Jaha. Så anser de att de är. Ja, då är det väl sant då.   Och så har vi Pärnus Gamla Stad med intressanta saker att se:    Gamla stan i Pärnu är full av vackra, gamla byggnader. Att ta sig runt här till fots tar cirka 1,5 timme om man går lugnt och vill hinna se allt. Några intressanta punkter är Röda tornet, Rüütli Street och rådhuset. Röda tornet Röda tornet är en gammal mur som omgärdade ett fängelse på 1400-talet. Detta är den enda förstärka del som finns kvar av den gamla Hansabyn Uus-Pärnu från 1400-talet. Röda tornet är den äldsta byggnaden i Pärnu idag. Sedan den byggdes har den tjänat som fängelse, arkiv och nu som sevärdhet. Rüütli Street  Detta är huvudgatan i gamla stan. Alla de vackraste gamla byggnaderna i stan finns här, samt stadsmuseet.  Rådhuset Rådhuset byggdes 1797 av P.R. Harder, en förmögen handelsman. 1819 byggde militären om det och använde det som residens åt den militära befälhavaren i staden. År 1839 blev det rådhus i staden, och så har det förblivit sedan dess.  Och så resten av staden: Går man i normalt tempo så tar det cirka 3 timmar att utforska Pärnus centrala delar, och se allt som är värt att se där. Exempel på detta är den gamla stadsporten, strandpromenaden, St. Katarinas kyrka och all den fantastiska arkitektur som finns kvar i staden. Här finns en mängd väldigt intressanta museer, som exempelvis det moderna konstmuseet. Här visas ny, avant garde-konst som väcker känslor och provocerar de som tittar på den.   De byter ut sina objekt ganska ofta, så är man en återkommande besökare så är det väl värt att ta sig en titt även andra gången man är här. Museet ligger en bit söder om innerstan i Pärnu. Man får definitivt inte missa de otroligt vackra kyrkorna i Pärnu heller – det finns tre stycken. De heter St. Katarinas kyrka, St. Elisabeths kyrka och Kristi Förklarings Apostolisk-Ortodoxa Kyrka.   Jag har inga bilder att visa på sjukhuset där Ants föddes eler huset han bodde i under sina första sex levnadsmånader. Men jag har väl berättat om när vi i början av 1990-talet var på väg hem med Estonia från Estland. Jag såg några bekanta och hälsade på dem. De berättade att de just varit i Pärnu. "Jaha", sa jag "där är Ants född." Ett sus fyllde båten. "Pärnu..." Han är född i Pärnu.." hördes det från alla håll. Då förstod jag att det vär väldigt fint att vara född i Pärnu. Alltid lär man sig något nytt.

I Estland fungerar yttrandefriheten.  Du har alltid rätt att säga din åsikt utan att genast bli misstänkliggjord. Du får ha vilka åsikter du vill; säga och tycka vad du vill; om vad som helst.  Men du förväntas förklara dina åsikter.

 I en artikel i Postimees berättar Putin att han blev döpt i hemlighet. Hans mamma, som var kristen, vågade inte säga det till pappa Putin som var kommunist.

Apropå det. Det spreds i svenska tidningar att esterna skvallrat på Putins pappa, och därför hatar Putin esterna. Det är rätt, men den verkliga sanningen är att pappan alltså var kommunist och hörde till Röda arméns förintelsebataljoner som stred mot esterna. Självklart berättade ortsbefolkningen att det gömde sig Röda armésoldater i deras by; soldaterna hade mördat och bränt i byn och dess omgivningar. Var det fel att meddela att de visste var fienden fanns?

----- 

I boken "101 historiska händelser i Estland" skriven av Mart Laar kan vi läsa om att Beria, som sedan han 1946 avgått som folkkommissarie behöll som vice ordförande i ministerrådet det högsta ansvaret för landets säkerhetstjänst. I maktkampen efter Stalins död i mars 1953 framstod Berija p.g.a. stödet i den fruktade hemliga polisen som ett svårt hot mot de övriga i det högsta ledarskiktet, Malenkov, Molotov och Chrusjtjov. (NE)

 

 

 

Berias syfte var att normalisera relationerna med Väst. Förmodligen hade han Peter den store som förebild. En annan massmördare.

(Laars bok)

 I en liten lägenhet i Lasnamäe, en förort till Tallinn hittades en mumie nyligen. Tidningar som fanns i lägenheten var från 2004 och kalendern likaså. Grannarna berättar att de hade hört att mannen var i fängelse, och hade därför inte misstänkt något. Skrämmande.

-----

I Estland finns en kvinnlig tennisstjärna som nu är 90 år. Hon spelade en match häromdan. Ska bli spännande att se om man kan det - då.

-----

För att skingra ev. missförstånd har Lettlands president gjort ett uttalande som presnterats av försvarsministern: När det gäller försvarssamarbetet mellan de baltiska länderna säger Lettlands försvarsminister Artis Pabriks att de syftar till att balansera budgeten i första hand. Samarbete med andra baltiska länderna är endast möjlig efter att Lettland har löst sina problem, men att man planerar att skapa en gemensam armé med Estland och Litauen är inte riktigt, tillade han. 

 

I dagens morgonprogram i P1 var det ett viktigt inslag om minnena av nazisternas fruktansvärda brott. Offrens efterlevande menat att de måste föra minnet vidare av det som hände. De behöver monument över de mördade släktingarna. Världen måste för alltid komma ihåg. Och detta är i Tyskland. I Berlin!

 

När ska vi få de andra offrens minnesmonument? När ska vi se minnesplaketter över de som Stalin lät mörda på olika helt vansinniga sätt? I Moskva?. Eller när ska vi åtminstone förstå att lidandet i det andra riket var lika stort, att det finns enskilda öden som borde för alltid påminnas om? Eller att vi åtminstone ska kunna tala om dem på samma sätt, med samma avståndstagande och medkännande som vi talar om det andra rikets offer.

 

 

När ska vi förstå att hela Sovjetunionen var fyllt av efterlevande, att det i så gott som varje familj fanns lidande och sorg. Att i Ukraina svalt många miljoner människor till döds därför att Stalin lät hämta allt ätbart till Moskva. Vad vittnar det om? Inte människokärlek i alla fall. Om vi börjar diskutera konsekvenserna av det kommunistiska experimentet måste vi väl äntligen förstå det djävulska som alla dessa människor tvingades genomleva. Kanske skulle vi våga diskutera kommunismen i väst också. Varför kan de alltid gömma sig bakom "De ville gott." Hur kan det vara så om det krävdes att många, många, otroligt många människor måste dö. Är det ett "vänligt" samhälle vi skapar med massmordet som grund. I alla andra sammanhang talar vi om humanism som något helt annat. Vi ska bry oss om varandra. Vi är alla lika värda. Vi ska visa solidaritet med alla. Och så det där ordet: tolerans, som jag inte gillar eftersom det är så ensidigt. Jag är säker på att varje svensk känner en kommunist och inte tycker att det är något märkvärdigt, utan rent av naturligt. 

 

 

Estland under frihetstiden var ett europeiskt land väl jämförbart med Finland. Båda hade slagit sig fria från Ryssland och Sovjetunionen.. Jag läste förresten nyligen att benämningen "Fortsättningskriget" mellan Finland och Sovjet inte syftar på fortsättningen av Vinterkriget utan fortsättningen av Frihetskriget. Man ville en gång för alla slå sig fria från det stora landet i öster. I estnisk Tv menade de också att "Den sjungande revolutionen" kan kallas Estlands fortsättnings på Frihetskriget. 

 

Jag vill också kommentera artiklarna i SvD om vår svenska försvarsminister och hennes solskenshistoria. Det finns länder som ser på Ryssland på ett mer realistiskt sätt. De vet hur man resonerar i Moskva. De kan tolka det som sker på ett annat sätt än vi gör, vi som gärna vill tro alla människor om gott. Diskutera situationen med de baltiska länderna och Finland. De vet.

 

När jag skrivit detta googlar jag på kommunismens offer och hittar en sida på Wikipedia om “Kommunismens svarta bok” av Stéphane Courtois,Nicolas Werth, Karel Bartošek, Jean-Louis Panne, Jean-Louis Margolin samt Andrzej Paczkowski. och kom ut 1997. När boken publicerades på svenska blev det en debatt i den svenska pressen huruvida det verkligen var möjligt att likställa kommunism med nazism.

Courtois introduktion blev kontroversielldå han uppskattar antalet offer för kommunismen till 94 miljoner döda, närmare bestämt 94 360 000. Två av författarna, Nicolas Werth och Jean-Louis Margolin, tog även avstånd från Courtois jämförelse mellan nazism och kommunism. De menade att siffran var överdriven och att man med strängare vetenskapliga krav endast kunde komma upp i mellan 63 miljoner och 93 miljoner döda.(Sic!)  Även Arne Ruth skriver i det svenska förordet att Stalin inte drev det systematiska mördandet lika långt som Hitler och att det inte fanns några renodlade förintelseläger som Treblinka och Sobibor i Sovjetunionen. När Stalin skrev under förintelseordern på alla “kulaker” betydde det många miljoner människors död. Faktiskt till antalet döda fler än Hitlers offer. Varför skriver Arne Rurh så? Han måste veta bättre.

 

 se http://sv.wikipedia.org/wiki/Kommunismens_svarta_bok

 

Aktuaalne Kaamera i går kväll:

Ryskt flyg har kommit in över estniskt territorium vid sina militära övningsflygningar. Ryssarna nekar.Just nu är många ester i Lettland, Riga för att övervara den Positiva Musikfestivalen.

 Under tiden den 18-21 juli är det musikfestival på Hiiuma/Dagö också. Det är den s.k. Hiiu Folk.

Så här kan det se ut:

Först ska jag berätta om en biltjuv. En mycket speciell biltjuv. Han har tagit flera bilar vid olika tillfällen och kört sina vänner. Det speciella som avslöjades i går när polisen lyckades fånga in honom är, att han är bara sju år, och hans kompisar är i fem-årsåldern. Aktuaalne Kaamera berättade om det i går.

De kunde också berätta att Estonian Air går med vinst och en viktig anledning till detta är att de nu hyr ut flygplan och besättning till Lituanian Air. De diskuterar också ett samgående. Alltså en stor förändring för det drabbade Estonian Air. De kom på en lösning för de flygplan som stod oanvända i hangarerna och bara kostade pengar.

-----

 

Tidningen Maaleht, Landsbyggdens tidning har intervjuat estlandssvensken Helmut Aksberg som föddes 1919 på den lilla ön Aksi i Finska viken. Ön var bebodd under åren 1790-1953. Under de senare åren livnärde man sig på att bygga och reparera båtar, motorreparationer och att fiska, fånga säl och jaga fågel.

Det som hände 1953 var att Sovjetunionen rensade bort alla civilister från öarna.

 

Helmut Aksberg berättar att livet gick sin gilla gång. Kriget förändrade inte så mycket på den lilla ön. Men en dag, närmare bestämt den 14 juni 1941 när de kommit i land med en stor fiskfångst, då kom en roddbåt med fem personer fram till dem. De visade sig vara fyra ryska soldater och en est. De sa direkt sitt ärende: De var där för att hämta dem för deportering till Sibirien. Det estniska kustbevakningsfartyget "Sulev" låg där ute och väntade på att de skulle komma med. Esten såg att vi arbetade med att ta hand om all fisk vi fått in som vi skulle sälja i Tallinn. Han pratade med de andra på ryska. Sedan sa han till oss att det var ingen tvekan om att vi inte var kulaker. Han menade att fisken verkligen behövdes i Tallinn där det var så ont om mat. Han föreslog först på ryska att de skulle lämna oss där och ryssarna ryckte bara på axlarna och sedan sa han det på estniska. De vände om och äntrade Sulev och åkte därifrån. "Det var fisken som räddade oss", sa Helmut.

 

Under den tyska ockupationen satt han i Patareifängelset. Han ansågs ha använt sin motorbåt till att köra över flyktingar till Finland. Det hade han inte, men han ville inte säga att det var hans bror Verner som gjort det, och förresten slapp han den tyska mobiliseringen på det viset.

 

Ett par dagar innan ryssarna trängt in i Tallinn släppte tyskarna alla fångar. Helmut återvände till Aksi. 

 

Fredagen den 22 september 1944 fick de höra att ryssarna intagit Tallinn. De packade allt de kunde ta med sig och på lördagen lämnade bröderna ön för gott i sin motorbåt. De tog sig först till Finland, men körde sedan till Åland där de blev så väl mottagna med hälsningarna "Välkomna! Lycka till" En vecka efter det att de lämnat Aksi kom de till Sverige där de först hamnade i ett flyktingläger men sedan fick arbete i södra Sverige. Redan i december var deras svenska så bra att de förstod allt som sas.

Helmut som inte avslutat sina studier i maskinteknik och teknisk ritning gjorde det i det nya landet, och har sedan arbetat som båtbyggare och -reparatör i Sverige hela livet.

 

Han berättar också en lustig historia från Aksi.

Alla på ön var nykterister och ingen sysslade med spritsmuggling, men en dag hittade de 40 stycken 10-liters spritdunkar på stranden. De hade ingen användning för spriten, så den fick ligga i en lada bara.

På hösten kom några finlandssvenskar och frågade om de sett något flyta i land under sommaren. Jodå. De hämtade dunkarna och männen förklarade tacksamt att det var deras. Sedan räknade de ut ett värde på dem och betalade en bra summa pengar i hittelön.

 

 

Nu bor Helmut i Sverige. Han vill inte säga mycket om oss, men en sak säger han med sarkasm i tonen: "Sveriges svaghet är att statstjänstemännen är så naiva. Sverige har någon sorts försvarsminister som inte riktigt har klart för sig varför det över huvud taget finns ett försvar."

 

"Vilken fisk äter du helst?" - "Den som är lättast att fånga. T.ex. den i fiskaffären."

 

 

Läs om ett besök på ön 2001: http://www.bolliger.se/matthias/Aksi2001/

 

 

 

Ryssland tar ansvar för Sovjetunionens skulder!!!

Ett fördrag har undertecknats av regeringschefen Dimitri Medvedev där beräkningen görs enligt skulden Sovjet hade till Tjeckien 1994. När hela summan betalts har Tjeckien inga ytterligare fordringar på Ryssland. Skulden beräknas till 8 061 000 dollar och räntan uppgår till 1 889 000 dollar. Detta läser jag i Postimees, men jag undrar vad det betyder för alla andra länder som har krav på Ryssland för Sovjets agerande. Sovjet ockuperade Estland och stal allt ätbart och tog det till Ryssland. Hur mycket är det värt? Samma sak hände i alla länder de ockuperade, och vi vet ju också att människor svalt till döds. Ukraina förlorade många miljoner människor i den katastrofen. Det rör sig inte om några lån. Det blir liksom inga papper skrivna när ockupationsmakten stjäl, så det blir väl ingen återbetalning av det. Vi får se hur det blir med direkta lån.

-----

Jag hörde att Estland har proportionellt flest polisanmälningar i Europa, men det var inte så farligt som det lät. Om din granne råkar slå in en boll på din tomt och går och hämtar den utan att fråga dig om lov, då kan du polisanmäla honom för intrång. T.ex.

Allemansrätt i vår mening finns inte riktigt. Du får vandra i alla skogar men inte plocka bär, grenar eller något annat i privata skogar. Om du vill tälta någonstans måste du ha tillstånd av markägaren. 

-----

Vädret är mycket behagligare. När luften känns frisk, då förstår man varför man inte gjort något nyttigt på flera dagar, veckor. Det är så stor skillnad med 20 graders värme och 30 graders.

Utanför tomten arbetas det på åkrarna och i dag var det tre storkar där och letade efter mat. De har sina ungar att mata. I storkboet vi brukar titta på på vägen till Rakvere finns det tre ungar!.

-----

 Det händer en del här i alla fall:

 

Äntligen! Nu är det möjligt att vara utomhus. Luften är frisk och det blåser ordentligt.

-----

 

Huvudstadsbladet skriver:

Ryska spaningsflygningar över Finland och Estland.

Men det är inte så farligt den här gången.

Ryssland inledde i dag spaningsflygningar i finskt och estländskt luftrum.

Enligt det ryska försvarsministeriet grundar sig flygningarna på det internationella fördraget Open Skies, meddelar nyhetsbyrån Ria-Novosti.

Utöver ryska observatörer finns finländska och estländska experter ombord på planen av typen An-30B. Som baser använder de Helsingfors-Vanda flygplats i Finland och flygplatsen i Tartu i Estland.

Finland och Sverige utförde gemensamma Open Skies-flygningar över Ryssland i juni.

Spaningsflygningarna är en av de förtroendeskapande åtgärderna som det stipuleras om i fördraget Open Skies från 2002. Finland anslöt sig till avtalet 2003.

Flygningarna följer en på förhand fastställd färdplan.

-----

 Till Sillamäe kom fartyget Krusenstern med borgmästare Edgar Savisaar och en blondin, skriver tidningen "elu 24". Det är alltså ett besök med anledning av de Maritima Dagarna.  Savisaar möttes av många i hamnen. Det är annars en av de dagar som räknas som en sorgedag eftersom så många människor dödats just det datumet.

Men det roliga är att Savisaar alltid kommer med en ny kvinna vid sin sida, och denna kvinna har ännu inget namn. Han måste ha en fantastisk charm eftersom kvinnorna är så mycket yngre än den "gamle mannen".

-----

 

Just nu ska ni komma och paddla tunna. Det här är en bild från Porkuni, där det finns ett par gästhem att bo i...

Vädret är alltså helt toppen för aktiviteter.

 

Det är fantastiskt med alla historieprogram i estnisk TV. Men inte så konstigt egentligen eftersom man nu förmedlarhistoriska sanningar som man fått lära sig på ett annat sätt i skolorna under sovjettiden.

I dag såg vi ett program om hur det gick till när Sovjet krävde baser i Estland i september 1939.

 

I slutet av augusti 1939 besökte den tyska kryssaren "Schleswig Holstein" Gdynia. Flottbesöket tillgick som vanligt med banketter, besök på båten mm.

 

 

Den 31 augusti påstod tyskarna att polska soldater skjutit sönder en radiostation på den tyska sidan av gränsen. Tyskar hade dödats och kommit till skada. Av någon obegriplig anledning fanns flera hundra tusen tyska soldater redo att marschera in i Polen samma dag. Fartyget S-H, som nyss varit en aktad gäst, började den 1 september att helt oprovocerat att skjuta in mot Gdynia. Andra världskriget hade börjat!

 

De polska soldaterna vid gränsen visade sig senare vara utklädda tyska soldater. Inga tyskar dödades eller skadades har det senare kommit fram.

Polen hade ett antal relativt nybyggda u-båtar som fick order att fly till Sverige eller Finland. Tre u-båtar kom till Sverige där manskapet internerades. En ubåt, "Orzel" tog sig till Tallinn. Enligt neutralitetslagarna internerades den i Tallinns hamn. Besättningen hade frigång mot löfte att "sköta sig". U-båten bevakades av några estniska militärer som hade en kanon till sitt förfogande.

 

15 september fick polackerna veta att Sovjet anfallit Polen från öster och att Sovjet samarbetade med tyskarna. Sovjet hetsade mot Finland sedan flera veckor och uttalade sig oförskämt om Baltiikum, vilket gjorde polackerna mycket oroliga. De beslöt att fly. Orzel hade ca 20 torpeder ombord av vilka man hunnit avlägsna ett antal. En estnisk soldat, i dag 94 år, berättar att "Plötsligt såg jag hur Orzel gled bort från kajen. I tornet stod glada polacker och vinkade. Jag vinkade tillbaka." Hamnkaptenen hade också sett vad som höll på att ske och ringde militären och sa att de skulle hejda Orzel. "Hur då?" "Skjut på dem!" Soldaterna avbröt samtalet. "Skjuter vi går Orzel sönder! Nej, nej!" Orzel gled ut ur hamnen och försvann för esterna. Ubäten hade fått med sig två estniska militärer som landsattes på Gotland med mat, vodka och pengar till flygbiljett. Orzel fortsatte till England och deltog senare i kriget på de allierades sida  utan att ha något med Sovjet att göra.

 

Sovjeterna blev som galna av lycka. Äntligen något de kunde använda!

Några dagar efter Orzels flykt meddelade estnisk sjöbevakning att ett antal sovjetiska handels- och krigsfartyg uppehöll sig på internationellt vatten strax intill estniska territorialgränsen. Dagen efter var båtarna borta. Men sovjetisk radio hade kl 02.02 samma morgon meddelat att en okänd ubåt hade torpederat det sovjetiska handelsfartyget "Melallist".

Redan två timmar efter anfallet meddelade sovjetiska radion och morgonen därpå även Pravda och Moskow News att 29 sjömän dödats och 5 saknades. Båten med värdefull last hade sjunkit. Estniske ambassadören i Moskva, August Rei, kallades till Molotov som påstod att Estland inte skötte sin neutralitetsplikt, och att man därför bestämt att man skulle kräva baser i Estland. Om Estland nekar anser Sovjet att de måste skaffa sig baserna med tvång. Krig!

Estlands helvetesår hade börjat.

 

Ryssarna antydde att det var Orzel som torpederat deras fartyg. Men vid det laget var Orzel redan i England. Bara ett par dar senare kom nya sjökort med vraket utmärkt. Hos kommunisterna fungerar allt blixtsnabbt, ibland... Oftast fungerar det inte alls. 

 

I början på 2000-talet började estniska marinarkeologer dyka för att utreda vad som låg där på botten. Vraket filmades under flera veckor. Något fartygsnamn hittades inte. Vraket var helt utan inredning. Några kroppsdelar eller personliga tillhörigheter fanns inte. Esterna kom fram till att det var ett fartyg förberett för skrotning som låg där. Sovjetiska/ryska historiker menade att den sovjetiska historieskrivningen var korrekt, den estniska var ett fascistiskt påhitt. Dock, efter besök på plats av ryska marinarkeologer, ett anal seminarier och diskussioner med estniska och andra marinarkeologer har de gått med på att den sovjetiska historiebeskrivningen är falsk och även tekniskt omöjlig på det sätt som beskrevs 1939. 

 

Historikerna som avslutade programmet sa att Metallist-historien var av samma dignitet som när ryskt artilleri sköt sönder en rysk by i Karelen vid finska gränsen och påstod att finskt artielleri hade förintat en rysk by och ryska människor och därmed kunde Sovjet förklara Finland krig. Eller när Tallinn fylldes av "arbetardemonstrrationer" som i själva verket bestod av ryska arbetare från Leningrad som krävde att arbetarstaten Estland skulle upprättas, och den borgerliga staten skulle försvinna. Eller när tyskarna sköt sönder sin radiostation. Ryssar och tyskar hade ett enormt behov av att visa att de själva var oskyldiga. 

Hur många andra historiker trodde på de sovjetiska uttalandena? Lögnens betydelse i historien är en genomgripande sanning.

 

Det här var Ants fantastiska summering av ett mycket intressant program.

 

 

 

I går kunde man på Tallinn TV se ett program om Leningrad/Petersburg och de ester som studerade där under sovjetåren.

 

Det var en svårighet för de estniska studenterna att få studera vidare. Deras bakgrund undersöktes noga av kommunisrerna i landet. Man måste i det sammanhanget komma ihåg att om någon blivit dömd som folkfiende var alla hans efterkommande lika skyldiga in på femte generationen efter honom. En folkfiende fick inte gå några högre studier. Det betydde att det var problem för mänga ester att få studera vid högre läroanstalter. Men det fanns en utväg: I Leningrad/Petersburg kontrollerades de inte. Många sökte sig därför dit. (De talar själva om staden som Petersburg.) 

Flera av dem som läst där fick bra befattningar i Estland när de kom tillbaka. En av dem var stadsarkitekten Dimitri Brus, som talade mycket väl om den fantastiska staden. Han studerade i staden 1946- 53. Han blev alltså utsedd till stadsarkitekt eftersom han gick med i kommunistiska partiet. Det gjorde inte Elmar Leetmaa, som vi träffade i Tallinn 1978, och därför fick han nöja sig med att bli vice stadsarkitekt. Han har sagt: "Inte mycket skulle bli rätt om man följer Brus direktiv." Liia Leetmaa, den berömda ballerinan hon kallade stadsarkitekten för "den där djävla kommunisten!". Vi pratade om stadsarkitekten och hans arbete vid vårt besök. Apropå restaureringarna av de gamla husen i Gamla Stan med anledning av seglingsolympiaden i Tallinn 1980 sa Elmar Leetmaa: "Kom tillbaka två år efter olympiaden och ni ska se att allt är raserat igen."

 

Något annat man noterade som student i Petersburg var att människorna var så vänliga. I Estland var kommunisterna fruktannsvärda sadister men här såg de esterna som trevliga utlänningar. I Petersburg måste man inte vakta sin tunga på samma sätt som i Estland.

 

Flera år behöll man de nationella kompanierna i Röda armén. I Estland hette de Eesti Korpus. Det fanns för de andra nationerna också. Men 1956 gjordes en revolution i Georgien. Deras Korpus vände sig emot Röda armén, och då såg Moskva riskerna med att behålla systemet. Korpus upplöstes och höga officerare flyttades över till Röda armén, vilket var av godo för många ester. Officerer som hade något hjärta kvar kunde då se till att de estniska soldaterna slapp utföra de värsta uppdragen som: lägervakt, deporterare eller avrättare.

 

Vår släkting Hanno berättade i programmet att han efter sex års studier kunde konstatera att Petersburg inte var en asiatisk stad som Moskva utan en europeisk stad med famntastisk arkitektur. Han var mycket ofta i Erimitaget och skulle kunna berätta varenda detalj där fortfarande i dag.

Ofta tog han spårvagnen till universitetet och passerade då Brottarhallen (den estniska kyrkan). På samma gata finns en luthersk, en katolsk kyrka, en synagoga och en teater. På den tixden användes de alla till annat än sin ursprungliga uppgift. Nu är allt restaurerat. Redan under Jeltsins tid började man renovera byggnaderna. T.o.m. Sankt Petersburgs vice borgmästare (en Putin-kvinna) sa vid återinvigningen av den estniska Jaani Kirik att det utförts ett fantastiskt arbete!

 

Avslutningsvis: Om möjligt: besök Petersburg. Du kommer aldrig ångra dig!

I dag slog bonden luzernåkern utanför vårt hus. Och då kom genast en stork flygande och vandrade omkring för att söka föda. Det är så vackert att se dem så nära; som vanligt varje år...

-----

I Postimees skriver de dels om att borgmästaren i Tallinn, Edgar Savisaar är högst betald av alla kommuners ordföranden. Han har 3286€ i månadslön, och det är mycket pengar i Estland! Men Postimees skriver också att ett lån på 205.505 € till honom efterskänks.

Det intressanta är, att pengar inte är Savisaars starka sida. Hans parti fick pengar från Ryssland, och blev på så sätt av med sina skulder för ett par år sedan. Han köpte en flott bil som stadens medborgare fick betala. 

Det finns många märkliga saker med denne man, som man skulle vilja veta mer om. Det senaste är att hans senaste hustru, Vilja, uttryckte att han bara är en populist.

-----

 

Vi lyssnade på ett radioprogram om Jan Myrdal. Han har flyttat till Myrdalssällskapet hus i Varberg. Han sponsras av Henning Mankell och Lasse Diding, som skapat Myrdalssällskapet, och är uttalade kommunister.

 

 

Vad jag aldrig, aldrig lär mig förstå är: varför respekteras en sådan man som Myrdal, som är den "mesta kommunisten" i Sverige, som är Maoist och Leninist. Dessa män som förorsakat så otroligt många miljoners människors död? När ska världen på allvar börja diskutera vad dessa män är ansvariga för. Vad de och deras trotjänare har gjort för att spoliera livsmöjligheter och -kvalitet för ännu fler miljoner människor! Jag kan aldrig förstå hur den mänskliga hjärnan fungerar, då man inte bryr sig om vad dessa diktatorer står för. Är det aldrig någon som tänker lite längre, som ser lite längre än bara till "det politiskt korrekta". Ja, det Hitler och nazisterna gjorde är ett fullkomligt fruktansvärt brott, som man aldrig skulle kunna tro att moderna människor skulle kunna utföra, men det är ett lika stort brott att döda, mörda, arkebusera och lemlästa människor iu andra delar av världen. Vi måste förstå att t.ex. ester är precis lika mycket människor som dem som Hitler mördade.

Vi avskyr Svensk Demokrati för att de inte vill ha fler invandrare i Sverige och beskyller dem för rasism och nazism, men vi diskuterar aldrig människor och partier som tillhör den andra sidan, dem samarbetas det med vid behov. Som sagt: Det är skillnad på att mörda och mörda.

Ett inslag i radioprogrammet "Språket" om estlandssvenskan var intressant. Man talade om den så gott som utdöda estlandssvenska kulturen. De talade om hur estlandssvenskarna "flyttat" till Sverige, och hur språket i skolan gick från svenska till ryska från en dag till en annan. Allt detta utan att med ett ord nämna kriget och flykten. Så kan man också feltolka historien.

-----

I år är Tallins Maritima Dagar ett sannt sjöslag. Förutom fem historiska fartyg är det stor uppslutning av mindre båtar.

Skonaren Kajsamoors kapten och ordföranden för Estniska Historiska Fartyg Herkki Haldre sade att Tallinns Maritima Dagar gradvis har ändrats. «Estniska Historiska Fartygsföreningen har alltid haft den här åsikten att människor inte bara ska lyssna på konserter och köpa fisk under havsdagarna utan hela nationen behöver flytta till havet. Det är mindre båtar här nu och redan i år kan vi lansera riktiga havsnöjen." sade Haldre.

På kvällen den 12 juli får vi se äkta sjöslag i finska viken. "Det handlar om de äkta gamla fartygen med nästan äkta krut och kanoner. Kanonkulor får naturligtvis inte används i det här sjöslaget. Och i spelet förekommer också en prinsessa, som dock inte är äkta. Men det är ett sjöslag med en prinsessa som det skulle kunna ha varit," sade Haldre. Publiken kan köpa biljetter på fartyget och delta i striden.

Liknande sjöslag förekommer på andra platser i världen, och kaptenen och Kajsamoor har deltagit i några av dem.

Att det inte går att använda ett fullständigt originalfartyg för sådana lekar beror förstås på att det skulle bli farligt!!

-----

Om ni har hört talas om överste Martin Ekström beror det nog på att han under ett par år under början av 1930-talet var ledare för ett nazistiskt parti. Han insåg sitt misstag innan han dog 1957, men i Sverige förlåts aldrig något sådant. När det gäller det andra mördarpartiet under 1900-talet, då blir man förlåten och upptagen i gemenskapen direkt. Det är stor skillnad på att mörda och mörda.

Emellertid var Marin Ekströms största gärning krigen. Han deltog som frivillig i flera krig, och man kan säga att han var helt orädd. Vid ett tillfälle under det finska vinterkriget gick hans division mellan två fiendedivisioner så oförskräckt att ryssarna tog för givet att det var andra ryssar som passerade. Han deltog också i Estniska Frihetskriget. Han vann slaget i Narva åt esterna. Han sa en gång att förhållandena i Narva då jämfört med när Karl II segrade över Peter den store var desamma. Snöstorm!

En okänd kvinna skrev en hjältedikt till honom som jag bara måste citera:

 

 

 

 

Postimees:

Det här är en positiv nyhet på flera sätt. För det första räddar de ryska gränsvakterna en flicka, vilket inte ingår i deras arbetsuppgifter. För det andra är det en estnisk flicka de räddar. För det tredje måste de ta sig över gränsen vilket verkligen inte är självklart att de ryska gränsvakterna skulle göra.

Det var två personer i en kanot som kantrade. En av dem kunde själv ta sig i land, men den andra fastnade i växtlighet och var hjälplös. 

 

-----

 Även i Ryssland har man lagt märke till att det sker historieförfalskningar. (Det var ironiskt.) Nu har Putin tillsatt en kommision för att undersöka militära förfalskningar. Den ska fokusera på "historieförfalskning aspekter, som blir allt vanligare i Ryssland och utomlands".

Enligt biträdande försvarsministern, ska  fokus sättas på andra världskriget, och man ska samarbeta med enheter inom det militära för att säkerställa tillgång till otillgängliga handlingar.

Till exempel, har partiet Förenade Ryssland lagt ett lagförslag som kan straffa den som hotar Rysslands officiella syn på historien under andra världskriget till fängelse. Enligt denna kan rehabilitering av nazismen straffas med mer än en halv miljon rubel (€ 11.600), eller fem års fängelse.

Det ger också möjlighet att straffa kritiker för spridning av uppgifter om samarbete med Hitlers arméer. 

Så granskas historien av ryssarna, som inte vill att deras stora seger under Andra världskriget ska ifrågasättas. (t.ex. av esterna)

Jfr också med den ryske advokaten Magnitsky, som avslöjade ett gigantiskt skattebrott; sattes i fängelse själv av samma människor, och sedan efter sin död där blivit dömd som skyldig till skattebrott.

Det är en annan syn på rättvisa -på vad som är olagligt- i Europa, eller hur? Fortfarande är det, som under sovjettiden, förbjudet att tänka själv.

Den tyske presidenten på besök hos president Ilves förklarade att Estland är ett föredöme för hela Europa. Landet klarade krisen bäst och alla hjälptes åt. 

President Ilves själv sa vid ett annat tillfälle att Estland är det enda land i Europa som inte går att avlyssna, esterna har det mest effektiva systemet för att stoppa avlyssning. 

 

President Joachim Gauck växte upp i DDR. Hans far dömdes två gånger till 25 år fängelse och deporterades till Sibirien där han blev bekant med ester i samma situation. ( 1985 - 1990, var Putin i KGB och stationerad i Dresden, DDR)

Själv gick Gauck en teologisk utbildning och blev präst, och var aktiv i människorättsorganisationen Neues Forum.

 

 

"Vi vill veta vad och hur det hände," sade president Ilves, som instiftade 2008 års Estniska Institut för Historiska Minnen vars uppgift är att historiskt undersöka människorättssituationen under den sovjetiska tiden och brott mot de mänskliga rättigheterna. "Vi vill att folk ska slippa att plågas i tystnad. Vi samlar minnen i skrift och tal."

President Gauck taladse om det återförenade Tyskland och förespråkade "öppna ögon och öppna filer till politiken", visade det sig att det är inte möjligt att studera säkert vad som hände under den sovjetiska ockupationen, eftersom mycket förvaras i arkiv i Ryssland. 

"Dagens debatt om effekterna av kommunistisk diktatur i våra samhällen, visar att det krävs en heltäckande och djupgående översyn av utvecklingen inom det europeiska forskningsområdet, speciellt måste effekterna för det demokratiska Europa diskuteras." sade presidenterna. Och menar att den tyska SED-kommissionen och den estniska gruppen bör samarbeta mer.

Vi blev glatt överraskade över att den tyske och estniske presidenten besökte museet tillsammans. Att den ryske presidenten skulle göra något liknande är helt otänkbart!

-----

Var det Sovjet som vann kriget över Tyskland? Eller var det allt krigsmaterial som skickades till Sovjet? Naturligtvis medverkade alla sovjetiska soldater som skickades fram som kanonmat till en stor del av segern.

Hur mycket krigsmaterial skickade USA till Sovjetunionen under andra världskriget? Jag hittade de här uppgifterna:

Att den ryska regeringen hackar på esterna ständigt har vi ett nytt exempel på.

Det var en minnesdag för de stridande esterna i söndags. De som stred i tysk uniform eller estnisk hemvärnsuniform mot Röda armén när de på nytt trängde in i landet 1944. De som visste vad som väntade om/när ryssarna kom tillbaka. De som stred för att få tillbaka sina släktingar från Sibirien och för att inte andra ester skulle drabbas av samma öde som så många andra landsmän under den första ryska ockupationen. Helt enkelt: de som stred för esternas överlevnad.

Nu har ett uttalande kommit från Moskva där de klassar esterna som nazister. Frågan blir för oss andra: måste man vara nazist för att man är mot sovjetkommunistiskt barbari?

Ordföranden i Rysslands förbundsråds utrikesutskott Michail Margelov har återigen skarpt kritiserat Estland, han kallar frihetskämparna en samling "Nazitsvansar."

Margelov berättade för Interfax Agency, att Estland sprider fascistiska tankar i EU i ökande omfattning (!!??)  Enligt honom kan dock vara en ny utveckling vid en tidpunkt då Bryssel kommer att fokusera på problemen med europeiska värderingar utanför dess gränser, att "Estland, och flera andra östeuropeiska länder bildar ett nytt Tredje rike." (var får de allt ifrån?)

Margelov sade att samma känsla delas av Rysslands ledare. Mot denna bakgrund, sade Margelov att det estniska försvarets «SS smickrande" uttalande är helt naturligt.

"Den här gången begränsade sig försvarsministern Urmas Reinsalu bara till ett uttalande, medan han förra året deltog personligen och tackade den tidigare SS Nazi-svansen, det estniska folket, för deras hedervärda insats," sa Margelov.

Margelov sade också att den estniska lagstiftningen inte föreskriver straff för nazistisk propaganda, och därför kunde estnisk nazistisk propaganda uttalas från makten. 

Estland svarar: «Sådana uttalanden bekräftar tyvärr bara  den stalinistiska inställningen till historien och är är mycket störande för internationella relationer", säger ordföranden i  estniska riksdagens utrikesutskott Marko Mihkelson. «Rysslands parlamentariska förfaranden, syftar till att kriminalisera den historiska tolkningen. Detta är ett tydligt tecken på att Ryssland inte är redo att erkänna omfattningen av Stalins brott och effekterna för de europeiska nationerna. Andra världskrigets tragedier, som förstörde miljontals människors liv, ska inte förbjuda dagens politiker att visa sina känslor och tankar. Det förflutna kan inte spärras in för någon, den tillhör oss alla, "sade ordföranden i utrikesutskottet. (Inte bara lögnare från Ryssland dock!!)

"Eftersom detta uttalande inte förvånar någon har de inte stor betydelse för de bilaterala relationerna," sade Mihkelson.

 

Estlands försvarsminister Urmas Reinsalu skickade sina hälsningar till de återsamlade frihetskämparna och till dem som motsätter sig ockupationen av Estland av totalitära regimer och håller den övertygelsen vid liv i den nuvarande friheten.

Reinsalu skickade sin hälsning till alla människor som bodde i landet under andra världskriget då Estland var ockuperat av det kommunistiska Sovjetunionens och det nationalsocialistiska Tysklands totalitära regimer som förorsakade människor så fruktansvärda förluster.

"Baserat på ovanstående två principer - Republiken Estland rättsordning menar att de stater som ockuperade Estland skall fördömas för brott mot mänskligheten. - Denna uppmaning publicerades i det estniska parlamentet den 14 februari 2012 till medborgarna i Estland, som samarbetade med Sovjetunionen eller det nationalsocialistiska tyska riket under deras ockupationer. På uppdrag av den återkomna fria estniska regeringen", skrev försvarsministern.

Nu ska vi tänka på vilka lögner vi blir presenterade här. Det är exempel på rysk propaganda. Dvs. man svartmålar esterna totalt. Tar all heder och ära av dem och vill att vi alla ska tro på lögnerna. Precis så arbetade Moskva under de sovjetioska åren. Många trodde dem då, och många tror fortfarande att det var sant. Jag brukar ta det här exemplet:

Sovjet sa: Estland är en nazistsatat. Sedan tog de landet och utlyste "nyval". Därefter sa de: Esterna ber om att få ingå i Sovjetunionen. Så fort den nya kommun istiska regeringen börjat arbeta: Esterna är nazister! 

Och, som vi öäven hört av Sofi Oksanen tror fortfarande delar av världen på det. Men hur går det ihop? Och: har man frågat esterna? Har esterna själva någonting att säga till om när det gäller dem själva?

Fortfarande är det många som tror att det var Sovjetunionen som vann kriget mot Hitler. Jag säger bara: Läs bloggen i morgon.

En vardagssituation som Kirsti berättade om var när det stod en lastbil placerad vid trottoarkanten. När man såg den, då flyttade man tillfälligt till någon bekant som bodde en bra bit därifrån... Det kunde vara en bil som skulle transportera människor till Sibirien!

 

I går diskuterade vi också Stalin, och de andra tyckte det var så otroligt märkligt att inte alla människor förstått hur hemsk Stalin var. "Hur kan en intelligent människa kalla sig stalinist i dag?"

 

Vad gjorde Stalin som var bra? Han industrialiserade Ryssland. Hur gjorde han det?

1. Han byggde nya industrilokaler.

 Kvaliteten på dessa hus var under all kritik. De faller totalt samman. Se en sådan byggnad i dag i Tamsalu här nedan.

 

2. Han utvecklade industrin.

   Kvaliten på produkterna skulle aldrig godkännas av människor i väst.

 

3. Han gav människor arbete i de nya industrierna.

  Han fick arbetskraft genom att människor deporterades från sina hem och sin hembygd till ett "någonstans" i  jätteriket. Stalin meddelade att det behövdes ett visst antal arbetare. Speciella människor hade då till uppgift att se till att det letades upp just det antalet "brottslingar" som behövdes. Det fanns absolut ingen frivillighet i det. Det var ett mycket hårt och känslokallt straff!

Han byggde en hel stad med deporterade människor.

 

Frågan blir då: skulle någon kommunist i Sverige ha accepterat att själv bli tvångsplacerad i Sibirien för att framställa dåliga varor i fallfärdiga lokaler? Det skulle i och för sig inte spelat någon roll. Vederbörande hade skickats i alla fall. Det skulle inte heller vara någon säkerhet att kalla sig stalinist. Stalin bestämde själv när det var dags att döda. Och det gällde fr.a. antalet som skulle dödas. Vilka de var, tja, det var inte lika viktigt. Jo, om de visat att de kunde tänka själva, då var de illa ute.

 

Vi tog oss en titt på ett uppdelat samhälle här i närheten. Vi åkte till Tamsalu. Där står numera de estniska villorna på ena sidan centrum och de ryska trista hyreshusen på den andra. Ett hyreshus stod ödsligt och tomt utan glas i fönsteröppningarna. Det blev inte klart före friheten, och sedan har ingen visat intresse att bygga färdigt.

 

 En riktig solig söndag. Vi blev bjudna på mat och kaffe i granngårdens syrenberså med eken över oss. Den ek som moster Leena planterade för hundra år sedan. Det var släktmöte och vi hade turen att få Kristi bredvid oss. När jag frågade om livet i Sovjetunionen berättade hon gärna.

 

Nej, det är fortfarande fuktigt och det ser ut att bli regn. I går mullrade det hela kvällen.

-----

 

Ants satte på radion och letade fram ett program Släktband från 2006. Den första delen handlade om den kvinna, Viive Selg, som letat efter sina estniska rötter.

 

 

Hennes föräldrar kom över Östersjön i en liten båt, som så många andra. Den båt som de färdades i var byggd i hemlighet. Ingen skulle känna till deras avsikter att lämna Estland. Båten hade aldrig testats i vatten när den sjösattes. Ryssarna var nära. Tyskarna var oroliga. De tog sig ut från staden. Vid en bro blev de avslöjade av tyska soldater och berordrade att återvända. De gjorde som de blivit tillsagda, de hade inget annat val. Men Pärnu, hela staden brann. Ryssarnas fällde bomber och lyckades sätta eld på det mesta. Röken la sig över stan, och den lilla båten med flyktingarna lyckades vända ut mot havet igen osedda. De la till vid en ö i havsbandet. Där mötte en estnisk far med en liten son. Han bad dem ta med pojken i båten. De gjorde det, men sedan, längre ut på havet kom stormarna. Båten kastades mellan vågorna. Pojken föll i vattnet vid ett sådant kast och dru nknade. Ingen kunde göra något för att rädda honom. När de blivit upphunna av ett svenskt fartyg föll även Viives blivande mamma i vattnet. Hon räddades av ett nät, men den väska hon varit så rädd om, den försvann i djupet. Det betydde att Viive aldrig fick se några foton från föräldrarnas liv i Estland. Ingen annan släkting flydde till Sverige. Hennes farfar kom istället till England, där han dog efter några år. Då skickade en släkting ett par foton till Viive. Släktfoton. Det var början till hennes stora intresse för släktforskning. Hon var i Sovjetestland en gång med sin mamma. Sedan blev det inte mer förrän efter Estlands nya frihet blivit verklighet. Den friheten som alla ester som flytt varit så säkra på att den måste komma. Numera reser hon ofta och besöker kusiner i Viljandi. Hon har bildat en grupp E-gruppen, som hjälper alla att hitta sina estniska rötter. Den är en underavdelning av G-gruppen vars hemsida är här:  http://www.g-gruppen.net/estlands.htm

 

Andra halvan av programmet handlade om en svenska vars pappa hade utvandrat till Amerika när hon bara var sex månader. Det intressanta var att båda delarna av programmet var lika intressanta. Hur många är det som har sina rötter någon annanstans är där han/hon bor? Någon som har okända rötter? Det är alltid så härligt att få en aning om varför man är som man är. Då blir inte allt så komplicerat.

-----

  

Jag läste en artikel i tidningen Axess, november 2012. Där blir det så tydligt att synen på rättsväsendet är helt olika i Estland och Ryssland. Trots att de är grannar och Estland har varit en del av både Tsarryssland och Sovjetunionen.

 

Fjodor Tiuttjev (1803-1873), rysk författare, har skrivit:

 

Elena Namli förklarar i sin artikel: Ett ryskt dilemma:

Därefter berättar hon att starka män dömts för något brott,(t.ex. Chodorkovskij)  som de är oskyldiga till, ändå kan känna sig skyldiga till att ha gjort misstag mot samhället i andra fall. De är skyldiga och ska straffas för samhällsbrott och sedan komma ut som rena människor.

Varför är det så?

Esterna är Europeer och har vår rättsuppfattning.

 

Redan den 26 oktober 1944 anklagades esterna för nazism i Ny Dag (K).

 

Så vände de till det redan innan flyktingarna belagts med politisk munkavle, vilket Sovjetunionen krävde att den svenaka regeringen skulle göra. Kanske är det inte så märkligt att just den kommunistiska tidningen skrev detta, mer märkligt är det att denna propaganda fick sådan genomslagskraft. Som jag berättat tidigare fick esterna inte utrymme i de svenska tidningarna för att delge sina egna erfarenheter av det kommunistiska Sovjetunionen. 

Tidningen säger visserligen att: En del av dessa är oförargligt folk, arbetare och småfolk som tagit sin chans att komma undan kriget och att få äta sig mätta i Sverige. Sådana element bör åtnjutas den hjälp som kan ges, arbete och vård där så behövs, och de kan givetvis återsändas till sitt hemland då det fredliga uppbyggets tid kommer.

Nej problemet är den fascistiska kärnan. Den består av element ... blir ett baltiskt irridenta och som kommer att bli centrum för antisovjetisk politik...

Ja, men de var inte fascister; det gäller dem alla; de hade levt i det kommunistiska helvetet och vi borde varit tacksamma att få höra dem berätta sanningen. Att få höra vad människor är beredda att göra för att beröva andra människor meningen med livet. Och inte falla pladask för vilken propaganda som helst! Det är en viktig lärdom att dra.

 

Birger Nerman, professorn i estisk och nordisk arkeologi, 1923 - 1925 professor i arkeologi vid Tartu Universitet och chef för Historiska Museet i Stockholm 1938 - 1954. Han levde alltså i det fria Estland under tre år. Han reagerade starkt på artikeln och anklagelserna och han svarar bl.a. i Morgon Tidningen:

 

 Den unge och den mogne mannen

 

/.../ Ser vi på flyktingarnas politiska inställning kan man säga att praktiskt taget alla är demokrater och nationellt sinnade, några nazister eller nazistsympatisörer finns veterligen inte bland flyktingarna. De mycket fåtaliga sådana som funnits i de baltiska staterna har inte begett sig till Sverige utan till Tyskland. Jag känner personligen de flesta av de mera framstående flyktingarna och jag kan betyga att jag bland dem inte träffat på någon nazist eller nazistsympatisör eller ens tyskbeundrare. Över huvud taget kan man säga att flyktingarna i lika hög grad avskyr så väl nazister som bolsjeviker. /.../ Givetvis företräder flyktingarna olika demokratiska partier - det bör framhållas att socialdemokraterna är mycket talrika. Bland dem finns några av deras främsta ledare som den förutvarande estniske statspresidenten August Rei och den förutvarande lettiske utrikesministern Felix Silins.

Därefter berättar Nerman om svårigheter att fly, att många flyktingbåtar skjutits ner av tyskar, och att orsaken till flykten just då var att alla hade i starkt minne hur fruktansvärt svårt livet var under den första ryska ockupationen då mer än 130 000 balter deporterades till Sibirien och minst 6 500 mördades under svår, omänsklig tortyr.

Nog kan man säga att de visat just det under de senaste dryga tjugo åren de varit fria igen! De arbetar för sitt eget folk; för att skapa en god levnadsstandard, som den europeiska; och ett öppet klimat människor emellan. Den här gången har de tagit stöd av EU och Nato. Må de få fortsätta som fria stater för alltid!

 

Citat från boken Gotland under beredskapsåren av B G Holmert.

En länk till mer om Birger Nerman: urn:sbl:8838 eller http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=8838

 

 

 

 

En helt fruktansvärt tragisk händelse berättas om i boken om de gotländska beredskapsåren.

...en liten estnisk 5-årig flicka råkade illa ut. Flickan var väl påpälsad och hade en halsduk hårt knuten runt halsen. Då kläderna sedan blev genomvåta (båten kantarde) drogs halsduken till och kvävde flickan utan att någon observerade händelsen.

Så berättelsen om en av många familjer i Tallinn:

En lycklig familj i Tallinn, husfadern var fabriksägare. Den första ryska ockupationen inträffar och företaget förstatligas. En av sönerna som antagligen anmälts av hemmabolsjevikerna, deporteras till Ryssland och har sedan inte hörts av. Efter den tyska ockupationen återställs, åtminstone officiellt, den förlorade fabriken och annan egendom, men i verkligheten blir skillnaden inte så stor. Sovjet kommer tillbaka. Modern tar med sig barnen och flyr till Ösel. Fadern blir kvar i sitt hus för att sonen ska få kontakt med någon om han kommer tillbaka. Sedan flyr övriga familjen vidare till Sverige. Av senare anlända landsmän får de veta att hus och hem liksom fabriken är nedbrända och familjefadern säkerligen omkommen.

En berättelse som visar att det fanns en väsentlig skillnad mellan tysk och rysk ockupant:

Innehavaren av en affär förlorade denna till Sovjetstaten. Efter tyskarnas ockupation erhåller han befattning i en nämnd för tilldelning av flytande bränsle. Tysk inspektion finner att några fiskare innehar avsevärt större oljeförråd än det medgivna. Det blir rannsakningshäkte, anklagelse för att ha lämnat ut mera drivmedel till fiskare än tillåtet för att möjliggöra flykt till Sverige. Frigiven efter tre veckor på grund av bristande bevisning, men stoppas in i den tyska armén varifrån han lyckas fly.

Under den första sovjetiska ockupationen gavs den kommunala makten till medlemmar i Förintelsearmén. Så också i Väike Maarja. (För att ta ett exempel). De gavs rätt att döda alla som kunde sägas vara "folkets fiender". Det var tre unga män utan någon livserfarenhet eller vidareutbildning. Först förde de människor, som de av någon anledning inte gillade, till en sovjetisk domstol i Rakvere,som genomgående utdömde arkebusering; sedan när tyskarna närmade sig beordrade en av Sovjet-Estlands mest aktiva kommunister, Boris Kumm alla att strunta i domstolar. Alla skulle dödas direkt, både människor och djur. Allt ätbart skulle brännas! De tog ut människor i skogen och sköt dem där istället, och började bränna ner husen i centrala kommunen. Det var sovjetisk rättvisa.

Något annat intressant som berättas i boken är att man sätter igång undervisning i svenska i flyktinglägren. Man anser att det är lättare för flyktingarna att anpassa sig till livet i Sverige om de kan språket. Intressant just i dessa dagar...

Till lägret i Snäckgärdsbaden kommer bl.a. förre talmannen och presidenten i det estniska parlamentet, advokaten Otto-Richard Pukk med familj. Han höll ett tacktal vid en fest på Gotland och sa då bl.a:

Vi är barn av folket som är uppväxta i förhållanden där rättfärdighet och tron på den Högste är axiom. Vi traktar inte efter annans land eller egendom; att leva efter Guds och landets lag var allas mål. Alla kulturers och civilisationers bästa sidor har stått som ideal för det estniska folket. För endast fyra - fem år sedan kunde man inte föreställa sig att lag skulle stampas under fötterna av råa erövrare, vars lag och rätt sitter i ´spjustångs ände!´  Allt detta har nu skett med det estniska folket och dess land. Därför var vi tvungna att lämna vårt land. Vi har lämnat kvar många av våra kära, vi har förlorat våra hem och allt annat som vi skattade högst av allt jordiskt. Vi hade nästan förlorat tron på människornas kärlek och godhet till nästan. När vi i våra större och mindre båtar gav oss över havet gick vi en oviss framtid till mötes. Det visste vi, men hellre detta än en säker undeergång. Så var vår inställning när vi landade på Sveriges kust.

Sedan tackar han gotlänningarna och svenskarna för hjärtligt och varmt välkomnande. Han tackar för allt arbete och all givmildhet som visats dem. ...vill vi uttrycka vår högaktning för Sverige och hela dess folk som möjliggjort detta.

Det händer något!

Det är Putin som kallar hem sina spioner.

Flera gånger har alla ljud utomhus överröstats av korpar. Hundratals skriande  korpar. Det låter mycket olycksbådande. De flyger i cirklar, men iakttar man dem en lång stund ser man att de drar sig åt ost, som om de ska dölja att de är på väg till Putins land. Vi försöker att inte oroa oss innan vi säkert vet vad det betyder.

 

-----

 

Nu kom jag att tänka på en annan fågel. Skraken. De bosätter sig på en ö i Stockholms skärgård, och hela ön dör. Det kan ligga ett par sådana döda öar bredvid varandra, men sen kommer det märkliga. Tillsammans med dessa döda småöar kan det finnas en eller flera öar där inga skrakar bor. Varför koncentrerar de sig på några öar och undviker andra helt? Det undrar jag.

-----

 Under tiden jag läst boken om flyktingarna har jag noga gått igenom bilderna för att se om jag ska känna igen någon. Och så gör jag det! Esterna ordnade en konsert för sina räddare och hjälpare. Det fanns ju både kända skådespelare och kända sångare bland dem. Första konserten hölls redan den 3 oktober 1944. Tänk er. Då hade Ants mormor och morfar bara varit i Sverige sedan den 21 september.

Morfar hade en så fantastisk basröst och han sjöng tidigare i kyrkokören i Pärnu. Nu ser jag en bild där han står med den estniska sångkören i läroverkets aula och deltar i sången. Det är beundransvärt. Man ska komma ihåg att flykten var ansträngande och de ändå var drygt 65 år både Babu och Teedi, mormor och morfar.

 

Nu ska ni få några siffror:

1941 bortfördes 15 000 människor i Estland. 5 000 försvann direkt och resten sattes i arbete i ryska skogar och gruvor. Hur många som överlevde är oklart. 1944 hade ingen hört något från dem, men jag har ju pratat med en av dem, Ổie.

1941 enrollerades alla män  i åldern 17 - 35 år till ryska armén. 40 000 av dem sattes i arbete med Rysslands försvar. 

Att tyskarna sågs som befriare är verkligen inte så märkligt. Vi ska komma ihåg att det var många balttyskar som deltagit i kampen för ett fritt Estland 1918-1920. Först senare blev det helt klart att tyskarna var riktiga ockupanter om än inte lika grymma som de tidigare.

 

Mera siffror:

Den 30 september kommer en journalist in i matsalen på Gotland där flyktingarna snart ska äta middag. Där står 8 stycken 65-liters kittlar med makaroner på kokning. Några potatiskastruller finns också. Samt 180 kg korv. några jättegrytor med det som ska bli äppelkräm står också på kokning.

Varje dag breds 5 200 smörgåsar.

Det är alltså 1 300 matgäster 3 gånger om dagen kl 8, 12 och 17.30.

Det är ett gott dagsverke gotlänningarna utför.

 

Jag kom att tänka på att både nazisterna och kommunisterna skulle skapa en ny människoart. Nazisterna hade den långe, stilige, blonde ariern som förebild, medan kommunisterna försökte förinta alla intellektuella och alla som skickligt skött sina arbeten som bönderna och visat att de hade kompetens att skapa framgång. Intressant skillnad.

 

 

Tidningarna på Gotland skrev också om att det fanns människor som utnyttjade flyktingarnas situation:

Min svärmor blev faktiskt bestulen på sina estniska smycken hemma i huset i Örby på 1970-talet, när familjen var i skola och på arbetet. Hon fick i alla fall försäkringspengarna för dem.