.

Jag har fått ännu en obegriplig kommentar. Den är också från någon med mail från ".ru" dvs Ryssland:

einaferð om Sept. 26, 2010:

Jag fick en kommentar i dag som jag inte förstår riktigt. Den handlar om Sverigedemokraterna och Ryssland. Kan du förklara vad du menar?

Nej, JAG hatar inte ryssar, om det är det du tror. Jag berättar om vad jag sett, läst om eller fått berättat för mig.

En annan kommentar lyder:
«Jag tänker på när en liten gosse i skolan var mobbad av en klasskamrat i flera år…»

Snälla, hur länge har du egentligen bott i just Estland? Med min far, civilingenjör hade jag rest övr hela Sovietunionen i 70-talet, bla har jag i ett halvår bott i Tallinn. Där bodde man (menar infödda ester, inte de ryska industriarbetarna som jobbade för en löjlig lön) betydligt fettare än i alla övriga landsdelarna. De endast syslae med konsteller filosofi. Har aldrig sett en enda estnisk grovarbetare. Faders bekantar förberredde mig att man inte fick prata ryska på gatorna eller i butiken för att undvika problem. Året var 1977. Sen när jag gick till en estnisk skol så fick jag den första dagen höra vad för förskräcklig ryska, både gtrammatiskt och fonetiskt sett, mina nya klasskamrater hade, man kunde inte en tänka sig att de hade tvångslärt det i sju år, åtta timmar i veckan. Sen kom deras estniska lärarinna i ryska, vars brytning var ännu grovare, man kunde knappast förstå vad hon sa. Jag vägrade prata ryska med henne och föreslog engelskan istället. Vägrade oxå vara hennes elev i ryska, hon ju bara lurade både barn och deras föräldrar, direktören i skolan och staten i helheten.


Alias/namn rysskräcken lever än



Är detta skrivet på allvar? Är det någon som skojar med mig?
För att ta det sista först: Att läsa ryska i en estnisk skola var naturligtvis inte populärt. Jag tänker mig hur det skulle vara om jag blev tvingad att lära mig en ockupants, för mig främmande, språk. Jag lovar att de ryska lärare som är satta att lära de rysktalande eleverna estniska i dagens fria stat, de kan inte estniska. Jag vet det, eftersom jag känner en estniska som är lärare för dem, och hon kämpar...
Engelska? Ingen kunde engelska på den tiden. Man förväntades tala ryska offentligt och ev. estniska hemma. Jag har väl skrivit om den ryss som var gift med Annes svägerska. De fick inte ens tala estniska hemma, då hotade han med att skicka dem till Gulag.

Under ockupationen hade de ryska arbetarna inte lägre lön än esterna. Jag kan visa estniska grovarbetare för dig om du vill. Det var vissa yrken esterna förbjöds att inneha, som att arbeta på tågen eller på vissa industrier som ansågs speciellt känsliga för Moskva, där kunde man inte se några ester.
Hur kan du tro att den som plötsligt tvingas inhysa främmande människor i sitt hem skulle ha något som helst inflytande över sitt eller någon annans liv?
Inte prata ryska på gatorna?? Vi fick en fruktansvärd utskällning av en rysk kvinna för att vi INTE talade ryska.

Var du i en valutaaffär någon gång? Jag var där 1978 med en est. Där kan man tala om mobbning. Jag fick vara där, men inte han, förklarade ryskan, eftersom han var est. Esterna var förbjudna att handla i vissa butiker i Estland. "Only white" eller (på ryska) "Inga ester". Det var synnerligen obehagligt.
Var du i en affär och ville köpa något som fanns på lagret? Jösses! Då skällde den ryska kvinnan ut dig. Hur kunde du begära att HON skulle gå och hämta varan!
Faktum är, att det är ett underbart mirakel att esterna blev fria utan att döda någon.

Jag har skrivit om  1978 när vi besökte Tallinn, då blev vi filmade som en estnisk familj därför att vi såg mest avslappnade och välklädda ut.

Du låter som de ryssar som tog sig till Tallinn på 1990 talet och klagade på att de hade mycket lägre pension än de estniska pensionärerna. De trodde inte på de estniska parlamentarikerna; inte förrän en rysk parlamentsledamot kom ut och förklarade för dem att alla hade samma pension, att man inte såg på ursprungsland när man bestämde pensioner, inte förrän då kunde vända om och åka tillbaka hem. Det visade sig att det var rysk radio och TV som hade ljugit för dem.

Nej, jag tror att du skojar med mig. Du kan inte tro på allvar att ESTERNA uppförde sig illa mot RYSSARNA som var Herrar och kunde skicka dem till Gulag för ingenting! Du kan absolut inte mena allvar! Men jag medger att du lyckades få mig upprörd. Jag har aldrig läst något så absurt.

Ordföranden för högerliberalerna, Pravoje Delo, i Ryssland Leonid Gozman, säger i en intervju med Postimees:
Jag är helt säker på att ingen vid makten i Ryssland tror, att Estland någonsin blir en del av imperiet igen. Att Ryssland ska acceptera Estland som likvärdig partner kommer däremot ta tid och tålamod, från bägge sidor.

Förhållandet mellan Estland och Ryssland är krångligt, och Gozman menar att båda sidor är lika skyldiga. men denna åsikt accepteras naturligtvis inte i Estland.(Jag tänker på när en liten gosse i skolan var mobbad av en klasskamrat i flera år, och lärarens kommentar var att båda var lika skyldiga.)

Det är inte så att den ena parten är oskyldig och den andre är bandit.
Därefter verkar det som om han tänker högt: Ser man till nuvarande förhållanden är de inte så bra, men jämfört med vad man reellt kunde ha väntat sig är de inte så dåliga, men tänker man på vad som vore önskvärt är de dock inte så bra.

I Ryssland menar man alltså att det var så många soldater som dog i striderna om Tallinn, att de ska ha speciella rättigheter i landet. Själv tycker han inte så. Han anser att Estland inte har några skyldigheter mot Ryssland, och att Ryssland inte heller har några skyldigheter mot Estland. (sic) Dessutom menar han att de sovjetiska soldaterna inte var ockupanter. Ockupanterna var Stalin och Sovjetunionens ledarskap!? (Säger man så om de tyska soldaterna också?)
(Här tänker jag också på hur slaverna betedde sig i Estland. Jag såg ju själv hur de var Herrar. Den ryska kvinnan i butiken t.ex. hade makt, och hon utövade den.)

Den ryska federationen har ansvar för de i Estland boende slaverna, de som oskyldigt hamnade utomlands, säger Gozman. Vi måste hjälpa dem med böcker, filmer och besök.

Han menade att Ryssland måste låta slaverna i Estland flytta tillbaka till Ryssland. Men ingen flyttar frivilligt från de baltiska staterna. Det är ju självklart.
Vi måste se till att den högre utbildningen gäller alla i Ryssland. Det är vår plikt. I Estland vore det en konkurrensfördel att utveckla utbildningen på flera språk t.ex. engelska, franska och ryska. (Han vet tydligen inte att det redan finns utbildning på andra språk i Tartu. Felix sa en gång t.ex. att han gärna läser estniska i Tartu. Det finns en kurs på engelska.)

Gozman är absolut inte en fiende till Estland, men han förefaller lite naiv. Han ser problemen ur den ryska synvinkeln utan att alls se det med estniska ögon. Tänk på Bronssoldaten. Av hänsyn till den ryska befolkningen skulle statyn inte röras, den symboliserar deras seger över nazismen, men för esterna symboliserar den ockupationen, frihetsberövande och berövande av mänskliga rättigheter. Och den har stått där i mer än femtio år! Och dessutom står den i Estland.


I tidningen skriver de också att Den Ryska Federationen kommer att få sex nya krigsfartyg i Svarta Havet till ett pris av 1,5 miljarder dollar, samt tre nya krigsfartyg till Kaliningrad i Östersjön. (För att visa vänskap, eller...)

I Kaluga oblast halkade en stridsvagn T72 av släpet vid en förflyttning på Kievlandsvägen ca 10 mil från staden Obninskij. Trafikmilisen och krigsmakten försöker utreda orsaken, men alla säger "under bordet" att orsaken är: Vodkan.

Ryske utrikesministern Lavrov kräver att alla ryssar ska kunna resa till EU utan visum. (Kommer vi kunna resa visumfritt till Ryssland då?)

Virumaa Teataja berättar att de elstolpar som står i åkrarna utgör ett hinder för bönderna i deras arbete!

En avgjutning av Gerd Kanters hand har gjorts i Kunda cementfabrik.

Bovete såldes slut i affärerna under sommaren, men nu meddelas att det åter finns att köpa i butikerna.

Evelyn Ilves och Michelle Obama bytte recept i New York när presidentparet var i FN och Toomas Hendrik Ilves talade om nödvändigheten att samla krafterna mot cyberterrorismen, som esterna har varit utsatta för, och som man vet kommer bli allt vanligare om man inte finner en utväg att stoppa den.

En staty av Marie Under har avtäckts utanför huvudbiblioteket i Tallinn

Snart är det val i Estland, och statsminister Ansip menar att huvudtemat för valet är: näringslivet. Då kontrar Savisaar med att siffror inte är viktiga, det är individer valet ska handla om.

Författaren Sirje Kiin tyder ordet frihet. Hon menar att frihet är svårt. Vi har alla eget ansvar för våra val i livet. Och då vet vi att något sådant inte fanns under ockupationen. Nu måste alla  lära sig och inse vad frihet verkligen betyder.

Nästa prishöjning i landets butiker sker den 12 oktober. Då är det priset på bröd som höjs. Och de prishöjningar som sker nu har betytt att flera små butiker har fått stänga. De kan inte längre konkurrera.

I tävlingen Miss Globe 2010 skickar Estland Natalja Korneitsik, som studerar vid Milanos Universitet.

Õhtuleht skriver om den sovjetiska armén. För soldaterna var det både en sorglig realitet och "skojigt". Sorgligt för att det betydde 2-3 år av bortkastad tid och för att de alltid längtade hem, skojigt för en aldrig sinande ström av soldatskämt om livet och Sovjet.

En officer till soldaterna under lektionen: Hur är det att bo i Amerika?
En soldat: Amerika är ett fruktansvärt kapitalistland. Arbetarna exploateras av utsugarklassen det finns ingen offentlig sjukvård, många barn svälter, och man tar inte hand om sina äldre.
Officeren: Helt riktigt. Och vad är Sovjetunionens mål?
Vårt mål är att komma ikapp Amerika.

Två soldater står och väntar i marketenteriet.
"Vad tänker du på?" frågar den ene.
"Samma som du", svarar den andre.
"Då är det min plikt att arrestera dig."

I dagens Postimees kan vi läsa om en undersökning som gjorts av Rein Toomla, politolog, på beställning av estniska staten.

Under åren  2005 t.o.m. 2010 har östslaverna, ryssarna, vitryssarna och ukrainarna i Estland blivit mer fientligt inställda till demokrati. Det är det mest iögonenfallande resultatet. Under de fem åren har esterna i princip inte ändrat sina åsikter om demokratin. Undersökningen visar att ca 2/3 av östslaverna är icke-demokrater. (de vill ha Putins form av demokrati) Naturligtvis har Bronsnatten 2007 spelat roll, Tallinn lydde inte Moskva. Bakom missnöjet finns naturligtvis också arbetslöshet beroende på bristande skolgång. därav följande lägre inkomster och självförakt.
Om man ser på östslaver med respektive utan medborgarskap. Då är de med medborgarskap mer tillfreds med demokratin än de utan medborgarskap. De östslaver som föraktar demokratin mest är ca 20 % av samtliga och är sannolikt fd KGB-anställda,lägervakter osv. Utfrågningen gjordes med ester och här boende ryssar, ukrainare och vitryssar.

Tusentals storkar finns på stränderna i Västerhavet. De samlar ihop sig inför resan söderut.
I Rakvere talar man om att avlöna kyrkogårdsvakter. Människor av annan bakgrund förstör gravarna.
I Rakvere museum visas konst av Richard Sagrits. Många fina akter; besök rekommenderas skriver Virumaa Teataja.
General Laidoners staty i Viljandi har blivit av med sitt svärd. Det skall nu ersättas.



General Laidoner.


Björnar har siktats på landsbygden.

Lauri Linnamäe, rekommenderar en resa till trakterna runt Bajkalsjön. Ett fantastiskt naturskyddat område. Landskapet är bergigt. Man kan ta tåget på resan, som går runt sjön och där finns mycket att upptäcka. Bland annat har en isbastu byggts i trakten. Den håller 105-110 grader. (frågainte mig varför isen inte smälter) Den har bara en avdelning, så alla badar samtidigt. Efter bastun doppar man sig i Bajkalsjön.  Dock visas inga Gulagläger.



Den vackra naturen. Försäljare står vid varje station och säljer.




Isbastun.

Apropå gårdagens kommentar: Nej just det. Socialdemokraterna såg mer vad det handlade om. Det har jag verkligen sett när jag läst böckerna och tidningarna om Ryssland och Sverige. Och det var naturligtvis det de tänkte på när en av O-na (jag tror det var Ortmark) i TV sa till Frank Baude att om han, Baude kfml/r, fick makten skulle han, O, skjutas, medan Frank Baude fick leva under en socialdemokratisk regering.

Den mest anmärkningsvärda repliken under 1940-talet var nog när Sveriges utrikesminister säger apropå Sovjets ockupation av de baltiska länderna: "Men Sovjet är ju en rättsstat!" Trots allt man visste.

Såg ni programmet om Tankograd / Tjeljabinsk? Det var intressant.
I Wikipedia hittar vi: Tjeljabinsk oblast är ett oblast i Uralområdet i Ryssland med en yta på 87 900 km² och cirka 3,5 miljoner invånare. Huvudort är Tjeljabinsk. Andra stora städer är Magnitogorsk, Zlatoust, Miass, Kopejsk och Oziorsk.
Det är lätt att hitta bra flygresor dit, och det omtalas som en skönhetsupplevelse att komma dit, ser jag på  nätet.

Under åren 1945 - 1992 var området en hemlig militär zon eftersom man arbetat med kärnkraft och militära radioaktiva vapen i området. Tre stora olyckor inträffade under 1940- 50- och 60talen. Området är "ett av de mest radioaktiva i världen". En läkare berättade att det inte längre föds friska barn i området. Från år 1949 dumpades radioaktivt material direkt i floden, där människor badade och drack vattnet. Gräset är inte längre grönt utan rött och på vintern blommar stora vackra blommor på grund av strålningen. En ny sjukdom har drabbat befolkningen "Flodsjukan" eller kronisk strålsjuka.
Numera skickas radioaktivt avfall till området även från utlandet, bl.a. Europa.

Hela berättelsen om eländet omramas av en historia om en berömd dansgrupp som lever i staden. De utgör kontrasten med sin skönhet och sina mjuka rörelser; kontrasten mot den hemska sanningen och den totalt nedslitna miljön de lever i.
Jag känner igen det. Kommer ni ihåg hur befrielserörelsen i Baltikum började ta fart? Det gällde att balterna ville rädda sin livsmiljö. I Sovjetunionen brydde man sig inte om människor eller miljö. Vi hann se förstörelsen i Estland, vi såg hur allt föll samman. Vi såg de grå människorna i den jämngrå miljön. I Estland gällde det att slagghögar och bearbetning av uranskiffer måste tas om hand på ett annat sätt än man gjorde på den tiden. I Litauen gällde det att säkra kärnkraftverket Ignalina, i Lettland minns jag inte. Nu är det helt annorlunda. Nu tar man hänsyn till att människor ska leva också. Jag har nämnt att man kunde tända eld på vattnet i vattenbrunnar i vissa områden i Estland eftersom man dumpat flygfotogen på marken. Det berättas om att man dumpade massor av flygfotogen rakt ner i marken för att Moskva skulle tro att man varit uppe och flugit. Eller också såldes flygfotogenen till människor i grannskapet. I Tapa hade "alla" fotogenvärmare i hemmet.

Eller som Õie sa när hon åkte i boskapsvagnen när hon passerat den ryska gränsen på resan mot Gulag: "Jag fick en chock när jag såg, att allt som människor rört vid var katastrof! Allt var bara grått, grått och förstört."

En rolig replik i filmen var annars när en av de ryska dansarna förklarade vad Ryssland är fyllt av: Dåliga vägar, idioter och fylleri.

Det har hunnit gå några dagar utan att jag skrivit något.
I Sverige har vi haft val, och jag såg en rapportering i Estland om när sverigedemokraterna hade ett valmöte. Det var medlemmar i ett riksdagsparti som gjorde allt för att överrösta sverigedemokraternas talare på olika sätt. I Estland ansåg man det vara mycket underligt att det hände i det demokratiska Sverige.
Det är verkligen märkligt, att vänstern har så hög svansföring när det gäller sverigedemokraterna.

När Felix satt och tittade på valvakan med sina vänner förstod de andra inte varför han skrattade så gott när han såg hur Lars Ohly vände för att inte riskera att möta Jimmy Åkesson i sminkrummet.  Han förklarade då för dem, att sverigedemokraterna är svartlistade för sitt nazistiska förflutna, medan vänstern inte berörs alls av sitt kommunistiska förflutna. Stalin lät mörda många miljoner fler människor än Hitler, men trots att de svenska kommunisterna samarbetade aktivt med sovjetkommunisterna i Komintern, så är allt förlåtet.
När Jenny Lindahl var aktiv i partiet som förbundsordförande för Ung Vänster sa hon att Stalin var missförstådd i Sverige, han var inte alls speciellt grym. Jag läste då vad som skrevs om diktatorn på kommunisternas hemsida, och om det som stod där hade varit sant, då hade hon haft rätt. Men som vanligt var det redigerat. Nu är hon, Jenny Lindahl-Persson och ansvarar bl.a. för vänsterpartiets image. Hon har sagt åt dem att skratta mer. De är helt rena och oskyldiga numera. Jag har inte hört dem tala om sin egen bakgrund. Har ni?

Jag minns när jag var mycket ung och lyssnade på en valdebatt på radion. Hilding Hagberg sa då något, som till och med jag hörde var en ren lögn. Jag minns hur förvånad jag blev att ingen påpekade det. Det var i början av 1950-talet.

En est har vunnit en tävling om bästa animerade filmen. Filmen är av Kaspar Jancise och heter Krokodill. De jämställer priset med en Oscar. Hur som helst är det roligt!

Nära D-terminalen där Tallinkbåtarna lägger till, ligger nu den svenska Tre Kronor. I tre veckor ska hon segla på Östersjön och besöka de baltiska länderna. Resan sponsras av SEB som vill prioritera deras miljötänkande, särskilt gruppens engagemang för en renare Östersjö och kommande generationers framtid, säger kommunikationschefen på SEB Silver Vohu.
Fem hamnar kommer fartyget besöka: Klaipeda, Liepaja, Riga, Tallinn och Pärnu.

De kommer ta vattenprover och kontrollera vattentemperaturer och salthalt. Detta program engagerar ungdomar i Sverige, Estland, Lettland och Litauen. De lär sig också segling under resan.

Spännande!

 

Briggen Tre Kronor i Tallinns hamn.

Annars läser jag just nu sista kapitlet i Rysk spegel, som handlar om Sankt Petersburg och Sverige. Det är intressant. Jag ska berätta mer när jag läst hela kapitlet. I Sankt Petersburg finns det en stor grupp inflyttade ester. Många är naturligtvis numera ryssar, men kontakten med det gamla landet finns kvar. Vi har ju träffat några av dem, familjen Krusenstern t.ex. Men vi törs inte åka dit. Vi läste en artikel i en estnisk tidning om de urusla vägarna i Ryssland, och då kom jag att tänka på när Anne var på besök hos oss i Sverige 1989 - 90. Hon såg en bild i en historiebok. Den föreställde en byväg under tsartiden och i texten stod: så dåliga var vägarna i Ryssland före revolutionen. "Så ser det ut överallt i dag också." sa Anne som rest en hel del i Sovjetunionen.

Såg ni i söndagens SvD Under strecket: Så blev vanliga rumäner del av förtrycket, skrivet av Jeana Jarlsbo?

Det handlade om hur människorna i Rumänien förvandlades under det omänskliga förtrycket under den kommunistiska diktaturen. Det är en allmängiltig beskrivning, som skulle kunna gälla många andra länder i det kommunistiska öst också.

1945 hade kommunistpartiet tusen medlemmar, drygt fyrtio år senare var det nästa fyra miljoner medlemmar. Varför?  Varför var motståndet mot auktoriteten så svagt i Rumänien?
1. De saknade revolutionstradition i landet.
2. ingenstans var övervakningen så sträng och repressalieåtgärderna så effektiva som i Rumänien. Dock var det många som aktivt eller passivt deltog i det politiska systemet.
3. Förmågan att tänka rätt utsattes för stora påfrestningar då kommunismens skräckvälde grumlade människans moral och fördunklade hennes själ, samtidigt som lydnaden mot makten var rättesnöre i samhället. Man sa: "Svärdet hugger inte av ett böjt huvud."
Hon berättar sedan om det kända experimentet med de som ska ge allt starkare elektriska stötar till försökspersoner för att "kontrollera hur mycket de tål" när det istället gick ut på att se hur mycket smärta någon kan utsätta andra människor för för att lyda makten. Det visade sig att vissa människor kunde skada andra oerhört för att genomföra experimentet. (Försökspersonerna som "skadades" var skådespelare som låtsades bli skadade.)

Resultat: Begreppen "psykisk förstelning" respektive "psykisk klyvning" ger svaret.
Genom att acceptera (t.ex.) det totalitära samhällets försanthållanden, ex. att kapitalismens "orättvisa och grymma samhällsordning" måste elimineras oskadliggör en förtryckare sina skuld- och skamkänslor.
Att kunna leva i två olika gruppers värderingar, dvs. två olika beteenden, ett hemma och ett utanför hemmet betyder att även en förhörsledare kan leva ett halvnormalt liv i hemmet.
Bara genom självbedrägeri klarar men livet där. Man intalar sig att man inte har något val och så funderar man inte mer över det.
Det fanns ändå människor som behöll sin värdighet, som inte blev medlöpare. Hanno valde ett yrke som inte skulle bli blandat med politik, han blev spritingenjör trots att han snarare skulle arbetat som historieprofessor.
Jag tänker på vad Hanno brukar säga: "Det första man lär sig i ett kommunistiskt samhälle det är att ljuga. Tro aldrig på vad man säger." För en svensk är det svårt att inte tro på en god vän och släkting, men vi har lärt oss när man ska vara tveksam.

Artikeln avslutas så:
I våra dagar frodas gamla och nya ideologier runt om i världen. Därför är det angeläget att det tänkande grässtrået aldrig upphör att ifrågasätta och göra motstånd mot auktoriteten.

(grässtrå: människan – denna varelse som med den franske 1600-talsfilosofen Blaise Pascals kloka och vackra formulering liknar ”ett tunt grässtrå, det svagast tänkbara i hela naturen”)

 

I dag ska jag bara kommentera ett TV-program. I programmet "Vem tror du att du är" med Hollywoodstjärnan Lisa Kudrow, som sökte efter en släkting nu bosatt i Gdynia som sökt upp hennes pappa på 1950-talet i USA för att berätta om den fruktansvärda massakern den polskjudiska familjen utsattes för under Andra Världskriget.

Det som slog mig då, det var hur väl historien stämde med det som hände i Kautla, Estland. Den 27 juli citerade jag: Till världssamfundets lista med namn som Lidice, Oradour och Babij Jar kan bara från Estland fogas namn som Kabala och Kautla. I den senare byn plågade de sovjetiska förintelsebataljonernas medlemmar ihjäl varenda människa de mötte. Den yngsta var två månader och den äldsta 78 år.

Det är lätt att jämföra de båda krigsmakterna i dessa exempel. Ändå uppförde tyskarna sig som européer i Estland. Men judarna var för tyskarna som de ockuperade folken för ryssarna.

Minnesstenar över de döda i massakern i Kautla.

Jag läste två artiklar i gårdagens tidningar om två giganter med liknande erfarenheter. Med två olika öden efter katastrofen.

Den ene är Alexander Solzjenitsyn född i Ryssland 1918. Växte upp i familjens hem som blev omvandlat till en kolchos efter revolutionen. Han arresterades efter att ha kritiserat Sovjet i ett brev till en vän 1945. Satt i fångläger i åtta år där han träffade en est, jag har glömt vem det var, som berättade för honom vad verklig demokrati var. Han tog djupt intryck av vad han fick höra, och förändrade sitt tänkesätt. Efter frigivandet blev han förvisad till Kazakstan på livstid. Han blev sjuk i cancer 1954 och fick söka hjälp på en klinik i Tasjkent. 1956 fick ha tillstånd att själv välja bostadsort. Under 1960-talet tillbringade han somrarna hos sin vän i Estland, och skrev om Estland som det bästa landet i Sovjet att leva i. Under den här tiden skrev han sina bästa böcker Cancerkliniken, En dag i Ivan Denisovitjs liv och Gulagarkipelagen.

1970 tilldelades han Nobels litteraturpris, men kunde inte lämna Sovjet och hämta priset.  1974 arresterades han på nytt och deporterades till Frankfurt. Han bosatte sig senare i Vermont, USA och återvände till Ryssland 1994. Under tiden i landsflykt skriver han intensivt berättar Gabriella Håkansson i artikeln "Återupptäck den store Solsjenitzyn." Han skrev och skrev, men ingenting samlades till en bok. Ingenting gavs ut. Efter sin livskatastrof kunde han inte längre. Att han senare blev feodalist, och menade att Tsarens Ryssland var idealsamhället tog sig uttryck bl.a. i att de vänliga raderna om Estland ströks ur de nya upplagorna av hans böcker. Estland var ett fiendeland som hade frigjort sig från tsarens rike.

Den andre giganten är Arvo Pärt. Hans liv beskrivs i artikeln "Musiken är evig som livet." av Jenny Leonardz i SvD:s kulturbilaga.
Pärt är est. Han föddes 11 september 1935, studerade musik 1954-1963 i Tallinn. Har försörjt sig som kompositör sedan 1967.

Han var besvärlig för partiet och fick tillstånd att lämna Sovjetestland i slutet av 1970-talet. Han bosatte sig i Berlin med sin familj.

Det intressanta är den här svåra tiden i Sovjetunionen och att han kunde resa sig och bli så stor som han är i dag. Det går att överleva trots försök till strypning.

–Han lär oss att lyssna till texten, som alltid finns, även i instrumentalmusiken. Hans musik går inte att uttolka med våra invanda romantiska verktyg, man måste förhålla sig personligt. I en tid av forcerad musik, så mycket autopilot-toner, behöver vi Arvo.

Ett Arvo Pärt-center drivs av familjen Pärt, (www.arvopart.ee), men de hoppas på stöd både från estniska staten och andra institutioner. Arvo Pärt är Estlands mest kända person, både hemma och utomlands. Det ges 5–10 Pärt-konserter om dagen i världen, visar förlagets uthyrningsstatistik av partitur och stämmor till större verk. Då är andra noter oräknade som pianostycken, körverk, kammarmusik. Och cd-skivorna, flera av dem Grammy-belönade.

 

Läs om Arvo Pärt på
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/musiken-ar-evig-som-livet_5298761.svd
Och lyssna på hans musik.

Men kan man bara ursäkta sig med att man trodde på allt som sades? Så många intellektuella gick i fällan. Så många trodde på de vackra orden om jämlikhet och solidaritet. Och allt det andra. Proletariatets diktatur. Revolution. Che Guevara. Maos lilla röda. Esterna är fascister. Ingen är bättre än någon annan. Allas lika värde. Och så var allt bara en potemkinkuliss som dolde en ännu värre missär, ruinerade liv, avsaknad av mening i livet, av livsglädje.
Ja, jag anser att den sovjetiska ockupationen av de baltiska staterna var ett fruktansvärt brott begånget av dem som ockuperade, men också av dem som inget gjorde. Och av dem som inte brydde sig om att kontrollera fakta.
"Kanske sydvietnameserna vet hur det är att leva i Sovjetunionen." sa vi när folk undrade hur någon kunde strida på amerikanarnas sida. Sedan såg vi inte den människan mer.
Och tidningar och raidio. En del har jag redan berättat om. Att Harry Schein påmindes om sin ungdoms nazistiska Österrike när han såg filmen från Sångfestivalplatsen i Tallinn, som gav namnet "Den sjungande revolutionen" åt kampen.
Åsa Linderborg som menade att man inte kan jämföra de baltiska folkens situation med palestiniernas, som någon gjorde. Esterna har ju inte behövt gå från hus och hem. De har sitt land kvar.  - Jo. Precis så. Många, många fick gå från hus och hem till ett nytt liv i Sibirien, som slavar. Ville de säkert överleva var de tvungna att lämna sitt land. Visst. Många blev kvar, de hann inte fly: de bodde kvar i landet. Men bodde de i städerna kom det främmande människor och flyttade in i deras lägenheter. Ingen människa hade rätt till större livsrum än nio kvadratmeter. Den välkända dansösen Liia Lehtmaa var så fruktansvärt rädd 1978 att någon skulle få veta att hennes äldste som flyttat hemifrån. Då skulle någon främmande människa flytta in i deras lilla villa.

Jag anser att vi måste sluta vara politiskt korrekta. Sluta att håna den som vill diskutera de svåra sakerna. Att våga prata och undersöka vad som ligger bakom det som händer. Vi har i så många år menat att skolan inte är bra. Det har inte varit politiskt korrekt förrän under de senaste åren. Och nu säger de flesta samma sak, även de röd-gröna. Tänk om vi inte blivit hånade tidigare, tänk om våra tonåringar hade fått ta del av en bättre skola.

Naturligtvis var det av missriktad "godhet" man gjorde som man gjorde. Man ville väll väl. Man hade prenumererat på alla vackra ord. Ändå blev det så fel.

Jag minns när jag tog studenten 1962. Det var första året det var elakt att använda studentmössan. Det var synd om dem som inte kunde ta studenten. Jag fick alltså inte följa den kultur som hade funnits så länge. Jag fick inte vara riktigt glad över att skolan äntligen var slut. Att jag skulle börja ett nytt liv. Jag skulle minsann hela tiden tycka synd om "de andra". Jag har lärt mina barn, att det är hopplöst att vara en som det tycks synd om. Visst kunde man reformera skolan, men varför inte diskutera det. Idéerna som ledde fram till enhetsskolan kom från Östtyskland importerade av Stellan Arvidsson. Varför vinklar man det negativt med att kalla dagens reformer "Elitskola". Då tänker man igen att det inte är "snällt" mot dem som inte kan gå där. ALLA elever behöver stimulans i skolan. Även de teoretiskt begåvade. Låt oss diskutera det.

Invandrarproblemen får vi inte heller diskutera. Då är vi självklart rasister och inte "snälla" mot invandrarna. Jag vill diskutera det mera som en möjlighet. Att inte ge upp vår egen kultur. Jo, vi har det. Vi ska diskutera hur vi på ett naturligt sätt kan närma oss varandra.

Vi kan lära oss lite mer om människorna runt oss. Om länderna runt oss. Jag skickade ett upprört mail i förrgår till Namn och Nyttsidan på DN. De hade igen placerat en lettisk ort i Estland. De hade inte ens kontrollerat på internet. "Det spelar väl ingen roll" tror jag de resonerade.

Ett öppnare samhälle, en öppnare debatt. Släng politisk korrekthet i soptunnan. Våga diskutera på riktigt. Lyssna. Håna inte om någon har en annan åsikt. Det kan finnas en godbit i det också.

Heja Sverige! Heja Estland! Visst ska Baltnorden bli verklighet.

Vad ser jag då i böckerna som jag läser? Vad visste svenskarna?

De hade alla möjligheter att veta. Kunskapen fanns, och den var åtkomlig för alla. Men. Det gällde att läsa där sannolikheten för att få en neutral tolkning var som störst.
Att läsa vad svenska kommunister skrev gav inget annat än propaganda. De var som religiösa, och "såg inte skogen för alla träd". De såg vad de ville se. De tog emot den information som Sovjet ville att de skulle få, och de förmedlade den.

Socialdemokraterna var mer kritiska. Jag minns redan från skolan när läraren berättade om att kommunister och socialdemokrater står på samma grund, men kommunisterna har valt revolutionen. Det bekräftas hela tiden.
Jag kan när som helst se framför mig min egen pappa när han satt på en köksstol vid matbordet med händerna om huvudet och berättade om det fantastiska mottagandet som "farbror L" hade fått i Sovjet på sin fackförbundsresa. Vilket fantastiskt land! Vilket reformation! Men kunde det vara sant? Alla dessa jublande människor som tog emot svenskarna. Var det ett normalt sätt att uppträda på?

Alla behöver inte ha samma erfarenhet som jag, när jag som femåring i söndagsskolan förstod att vuxna inte går att lita på eftersom de alltid kan ändra förutsättningarna för att få det resultat de önskar, men lite kritisk måste man väl vara. Det är inte ens ett försvar, att man trodde så intensivt på den stora förändringen, att ett paradis med helt förändrade människor skulle uppstå; att man trodde så intensivt på detta, att man inte hörde eller vill förstå när det som hände var motsatsen.
Man frågade inte esterna som hade levt med Sovjetkommunismen i ett år, eller kirunasvenskarna som kom tillbaka och hade mycket att berätta. Det de sa, det var så ohyggligt fel. Det måste vara lögner. Varför? Våra kommunister var allierade med Sovjet i Komintern. Så listigt! Den "rätta" tolkningen av det som hände gjordes alltid av dem själva i Moskva. Resultatet beskrevs sedan i de utländska tidningarna med en sådan säkerhet och övertygelse, att det måste vara sant.



Jag hittade Karl Kihlboms Kominternleg. på nätet.


Lär vi oss något av det? Kommer vi göra om samma misstag igen? Ja, många gånger. Den ideala människan finns inte och kommer aldrig att finnas. Istället är det så att vi behövs allihop med alla våra fel och skavanker. Alla ögon, öron och hjärnor tillsammans är det som kommer tolka verkligheten. Skillnaden nu mot då är att vi har några fler möjligheter att kontrollera sanningshalten i det som skrivs och sägs. Bara vi ids. Vi har internet och alla medier. Vi kan jämföra. Problemet är bara att inte ens det är säkert. Allt kan manipuleras.
Nej, jag tror att vi alla måste inse att idealsamhället inte finns nu och inte kommer finnas i framtiden heller. Jag tror att vi för alltid måste vara kritiska och reflekterande. Och nyfiket respektera andra människor och deras historia. Tänk om vi lyssnat på balterna som flydde till Sverige 1944. Så mycket lidande vi hade kunnat stoppa! Jag frågade ofta mig själv varför svenskarna visste så mycket bättre hur det var att leva i Sovjetunionen än esterna som hade levt i det landet.

"Rysk spegel" kapitlet Ryska revolutionen i svenska ögon 1917 - 1920 av Martin Alm.


Efter bolsjevikernas maktövertagande menade kommunisterna att de företrädde mänsklighetens framtid. Man skulle skapa en värld för "den lilla människan".

Hans Albin Larsson skriver att vänstersocialisterna väntade sig ingen världsrevolution men var positiva till bolsjevikernas handlande och försvarade revolutionen ihärdigt. Medan socialdemokraterna ansåg att demokrati var det viktigaste. De drog paralleller mellan Lenins styre och tsarernas. "Verklig socialism är omöjlig i Ryssland på dess dåvarande utvecklingsnivå." Ur boken Oktoberrevolutionen och socialistpressen, 1983.

Martin Alm menar att revolutionen gjorde ett starkt intryck på svenskarna. Man befarade att detsamma skulle kunna hända i Sverige. Franska revolutionen låg ju inte så långt tillbaka i tiden (1789-1799). Man jämförde skeendet och demokraterna oroade sig för att revolutionen inte skulle utmynna i demokrati utan diktatur och barbari.

De i Ryssland offentliggjorda deklarationerna om rätt och frihet överträffa motsvarande normer i Väst-Europas kulturländer. Alla dessa den revolutionära rörelsens erövringar återkalla i vårt minne ovillkorligen de ärofulla dagarna under den franska revolutionen, som bragte våldets och slaveriets gamla välde på fall och som skapade normala betingelser för mänsklighetens fria utveckling. Paul Olberg, Den ryska revolutionen, 1917.
Min kommentar till detta är att det var just det som hände i Estland efter frihetskriget. De bragte våldets och slaveriets gamla välde på fall. Nej, livegenskapen var upphävd redan, men slaveriet blev verklighet under den sovjetiska ockupationen. Dessutom skapades normala betingelser för människans fria utveckling under de fria åren. Det var bara en tanke...

Det är också en lång tankegång i boken om det asiatiska i Ryssland - Sovjet. Jag tycker det är intressant eftersom det anses inkorrekt att tänka så, men jag vet ju att esterna säger att Asien börjar på andra sidan Peipus. Och de vet. De har levt i den kulturen och aldrig känt sig hemma med den. Numera är de definitivt européer. De säger till exempel att Sergei Metlev, den est-ryske studenten som opponerade sig mot att ryska skolbarn behandlas illa i Estland, att det är märkligt att han fortfarande lever. Under sovjetockupationen hade han definitivt tagits av daga.

Hur skrev man då i Sverige?
Konservativa Sydsvenska Dagbladet Snällposten menade att bakslaget efter den första tiden var på väg, oundvikligt. Dvs. barbari och diktatur.
I de konservativas ögon följde skräckväldet ur det kaos och den upplösning som revolutionen åstadkommit.
För liberalerna var den första regimen legitim och den andra illegitim.
Socialdemokraterna kunde hålla med, men förväntade sig en borgerlig demokrati vid vägs ände. Gustav Möller skrev att en social revolution sker under lång tid, och den politiska revolutionen är bara en bekräftelse av samhällsförändringen. Den sociala revolutionen kunde inte kommenderas fram uppifrån.
Det var den inre oredan i Ryssland som fått bolsjevikernas planer på en världsrevolution att gå i stöpet. skrev Verner Söderberg.

Kata Dahlström förkunnade 1918 att den långsamma uppbyggnadstiden var kommen. Bolsjevikerna visade prov på god organisationsförmåga och hade snabbt vunnit kontroll över situationen.

Den socialistiska vänstern i Sverige utgick ifrån en syn på historien som i stora drag förutbestämd. Historiens slutmål var socialismen.

Skådespelerskan Augusta Lindberg skrev att om det drömda idealriket skulle förverkligas någonstans i världen var det i Ryssland.



Augusta Lindberg

Flera socialdemokrater menade att en socialistisk revolution i Ryssland 1917 inte var möjlig. Marx menade att man ska gå från feodalism via en borgerlig revolution till kapitalism och sedan genom en socialistisk revolution till socialism. Att ta steget från feodalism direkt till socialism var inte möjligt.

Felix tittade in. Han fyllde 21 för en dryg månad sedan. Han jobbar inom kommunen, och på hans avdelning är de fem - sex stycken och alla har rötter i andra länder. En i Finland, två i det gamla Jugoslavien, Felix i Estland och sedan minns jag inte säkert. Men det roliga är, att de pratar mycket om de här länderna. Sverige är ju inte särskilt spännande, eftersom alla bor här och flera är födda här. Det roliga är skillnaderna. Till exempel att jämföra estniska och finska ord och deras betydelse. Precis så här ska det ju vara. Eller hur?
Han känner en sådan självklarhet med Estland, och tycker det är synd om dem som har rötter i andra länder och aldrig besöker dem. Själv känner han sig hemma i vårt hus där och i Hannos bondgård. Han tyckte det var jätteroligt att visa Rick, sin kompis, alltihop och åka in till Rakvere, sitta och äta på olika restauranger. I "hans" Estland.

Det har stormat i Estland igen, men den här gången i Tallinn och trakten däromkring i Harjumaa. Det ser precis likadant ut på bilderna därifrån, som det gjorde när det stormade hos oss. Grenar, trädtoppar överallt. I hamnarna har småbåtar sjunkit.

Alldeles i närheten av Mahtra Gårdsmuseum, Mahtra Talumuuseum, planerar man ett annat museum. Ett museum för den balt-tyska kulturen. I och för sig vore det intressant med ett sådant museum, men i Mahtra vill man inte ha det, säger folket där. I Mahtra var det ett bondeuppror i juni 1858 mot de balttyska herrarna.

Jag blir så tveksam när jag läser Charlotte Tornbjers kapitel "Att resa till framtiden?" om kvinnan och familjen i Sovjetunionen i boken "Rysk spegel". Det handlar om äktenskapet, utseende, kläder och arbete. För det första vet jag inte om de sett andra kvinnor än just de som särskilt valts ut av partiet. Visst ser de kvinnor i grovarbete, men det diskuteras inte om det.

Svenskarna som for dit för att studera folket på 1920- och 30-talen väntade med spänning att se en ny människa. Det är kanske det märkligaste för mig. Redan på 20-talet trodde man, förväntade man sig, att människor redan var omgjorda, omformade till något nytt. Kvinnorna arbetade med glädje med vad som helst. Äktenskapen var inte familjegrundande längre och barnen hade staten tagit hand om. Det är ett stort land, Ryssland dåvarande Sovjet, hur skulle man ha kunnat förändra människor i grunden på några få år bara genom att ändra några lagar, och skapa ett nytt statssystem?
Något upplevde de ändå. Gunnar och Alva Myrdal skrev boken Kris i befolkningsfrågan 1934 efter ett besök i landet. Då hade det i Sverige varit en infekterad debatt om aborter och kvinnors arbete.

Ett citat ur Bengt Idestam-Almquists bok "Landet som ska skratta" 1932: Den ryska kvinnan ligger inte längre sysslolös på vampyrsoffor, äter konfekt och förför minderåriga herrar - som i tsartidens romaner - hon är ett glatt och frejdigt muskelknippe, som framgångsrikt arbetar i alla manliga yrken. Hm. Vilka kvinnor? Det är när man läser detta, som man blir tveksam till vad han egentligen sett.

I sammanfattningen säger författaren bl.a. Att den nya genusordning som resenärerna såg manifesterad i det sovjetiska samhället skulle ses som en förebild var det få resenärer som helt och hållet accepterade. Den sovjetiska vägen var ingen självklar väg att gå. Det var i princip enbart kommunister som såg det sovjetiska samhället som ett steg före det svenska i någon form av en utvecklingstrappa.

Naturligtvis var det så, att de som tillhörde Sveriges socialdemokratiska vänsterparti var mycket mer entusiastiska än de andra.

Det är ett innehållsrikt kapitel, men jag slutar här.

Apropå manligt och kvinnligt arbete minns jag när vi 1978 var i Tallinn med våra barn och inte hade någon barnvagn med oss. Jag bar Sofia 3 år på ryggen utan problem. Vi var invanda, hon och jag. Vi tog en promenad i staden och passerade några kvinnor som la asfalt. Ett fruktansvärt hårt och varmt arbete. "Det där är arbete för män" sa Ants. Då pekade Ave på Sofia på min rygg och sa: "Det där är arbete för män."


Följande kapitel är skrivet av Martin Alm och heter "Ryska revolutionen i svenska ögon 1917 - 1920.

När inträffade egentligen den ryska revolutionen? Det var ett stort uppror i Ryssland 1905. Det spreds sig även till Estland. Människor ville ha det bättre helt enkelt. En duma utan makt bildades. Var det revolution? Eller var det i mars 1917 när tsaren abdikerade och liberaler och socialister bildade en provisorisk regering? Eller  i juli samma år när det var uppror i Petrograd, som då var huvudstad? Det var då Kerenskij, socialliberal, tog ledningen över den provisoriska regeringen. Eller var det i oktober när bolsjevikerna och Lenin tog över och bildade en egen regering? Men det var ingen revolution egentligen. Folket var inte med. Det var mer en statskupp.

Emellertid gjorde händelserna i Ryssland ett stort intryck på svenskarna. Det var kanske risk för revolution i Sverige också.
I mars 1917 hoppades man i Sverige på att det skulle bli demokrati i Ryssland. Hjalmar Branting kallade det för "ett världshistoriskt demokratiskt genombrott.
I den socialdemokratiska tidningen Tiden skrev Paul Olberg:
De i Ryssland offentliggjorda deklarationerna om rätt och frihet överträffa motsvarande normer i Väst-Europas kulturländer.

Jag ska bara kommentera två TV-kommentatorer i kväll. De har sett Uppdrag Granskning i går kväll, vilket jag inte gjorde. Programmet handlade om de som fått arbete i Sverige pga. Rut och Rot. Eller tack vare. De som har lämnat barnen hemma i sitt hemland för att arbeta i Sverige.
1. Dagens Nyheter, Johan Croneman. ...de hundratusentals barn som föräldrar från företrädesvis det gamla Östeuropa tvingats lämna i sina hemländer för att arbeta i väst. De kommer från söndertrasade ekonomier i Lettland, Estland, Polen, Rumänien och i stort sett har de inget val. Estland och Sverige är de ekonomier som klarat sig bäst i EU under finanskrisen.

Föräldrarna till dessa barn lämnar sina barn - för att till exempel svenska höginkomsttagare skall kunna umgås mer med sina egna. Och därför får de ett jobb och en inkomst. Det är oerhört problematiskt i Lettland, även om det också där kan skönjas en vändning. Sjukhus har t.o.m. fått stängas. Det är en mycket svår arbetsmarknad.

Det var också det viktigaste, mest upplysande och politiskt klargörande jag sett på evigheter i tv.

Svenska Dagbladet och  Sanna Rayman:
Uppdrag granskning i går var en pärs. ... Men vilka slutsatser ska vi dra? Det bästa för kvinnorna vore naturligtvis jobb i Lettland. ... Lettland är hårt drabbat av kris och arbetslöshet. Då blir det som sas i programmet, "jobbet här räddningen".
Hon menar också att nu är det mammorna som jobbar utomlands. Man har inte hört den här vinklingen när papporna har arbetat utomlands.
Det är värt att påminna sig att det inte är självklart att det inte en dag kan vara vi som kommer behöva den fria rörligheten. Den finns inte bara för nöjes skull. För en del är det räddningen.
Hon kontrollerar också vilka som anställs för de nya hemservicejobben, och det är huvudsakligen inhemsk arbetskraft.

Så olika har programmet uppfattats. Jag kommer ihåg när Göran Persson oroade sig för att det skulle bli för många från de här länderna som skulle komma hit och ta jobben från oss. Jag vet också att esterna då reagerade negativt. Här kommer de ur en 50 år lång i allra högsta grad  oönskad livssituation och går med i en ny union, som de har valt själva att ansluta sig till, och så ses man som en oönskad fattig främling som ska sko sig. Det var istället så, att de flesta ville leva och arbeta i sitt eget land men med bättre arbets- och livsförhållanden. Och naturligtvis är det fortfarande så, men vi lever just nu i efterdyningarna av en svår kris.

En estnisk soldat har dött i Afghanistan meddelar Aktuaalne Kaamera. Han klev på en hemgjord mina. Esterna menar att det är en hederssak att vara i Afghanistan. De menar att det är en förutsättning för att de själva ska få hjälp vid behov.
En veteran från Afghanistan som blivit av med båda benen har tagit livet av sig.

President Toomas Hendrik Ilves och Evelin Ilves dotter Kadri-Keiu började i dag i första klass i Vanalinna Hariduskolleegium-skolan i Gamla Stan.

Evelin Ilves och Kadri- Keiu.