. -

okt 31 2012. Och så var det kultur....

Jag bläddrade i ett gammalt nummer i tidskriften Hemslöjden från januari 2010. Så kommer jag till en sida med rubriken: Myten om den rena folkkulturen.
Jessica Kempe berättar om hur de svenska konstnärena reste utomlands och blev inspirerade av vad de såg där:
Den svenska nationalromantikens konst, hemslöjd och folkkultur görs ofta mer ”svensk” än den var. I själva verket var det på långa resor i Afrika, Asien och Amerika, i Spanien, Frankrike och Italien som Anders Zorn fann vitheten på dalkullornas hucklen, som Karin och Carl Larsson hittade klänningens japanska kontur och Richard Bergh upptäckte tallen i pinjeträdets form. Med den franska impressionismens optiska färglagar såg Carl Wilhelmson det havsblå i fiskebäckskilsbornas ögon. Det vi uppfattar som inhemskt är också utländskt.
o.s.v.

Jaha, så då har vi ingen svensk kultur då? Och andra länder? De har väl sin egen kultur? Jaså.

Hon talar om konstnärer som givit oss Bohusläns färger och uttryck. Allt har de kopierat från något annat land. Dessutom skapades Rasbiologiska institutet i uppsala 1922, där våra kända svenskar bidrog med sina verk.
1900-talets första hälft var vetenskapligt besatt av mänskliga olikheter, skriver historikern Maja Hagerman i boken ”Det rena landet” 2006. Anders Zorn, Carl Larsson, Viktor Rydberg, Carl Wilhelmson och Ellen Key slöt alla upp bakom projektet att lära det svenska folket att skilja den tänkta ”långskalliga” nordiskt-germanska rasen från de lika tänkta icke-svenska ”kortskalliga” raserna. Rashygien sågs som en naturlig del av moderniteten, kulturbevarandet och den nya konsten.
Betyder det att vi är sämre människor? Är vi inte så “himla goda” som vi vill vara? Eller? Eller har det med tidsandan att göra? Är det inte intressant att studera tidens tänkande och se vad som hände då. Måste vi inte tänka “Tänk att man tänkte så på den tiden!”. Hur tror ni att man i framtiden kommer döma det vi gjorde? Kommer man inte hförakta dem som menade att Sovjetunionen var en drömvärld? Kommer de inte förakta oss som inte gjorde något när Stalin tog livet av många, många miljoner människor? När vi lät oss luras och tro att människor levde ett fantastiskt fint liv där. Hur kunde vi tro på lögnerna och bedrägerierna så till den milda grad, att somliga ville göra revolution för att få det likadant i Sverige? Och det var också kulturella människor kända konstnärer och författare. Ända in på 2000-talet fanns tankartna kvar bland många människor, ja faktiskt fortfarande.

I vems intresse talar den som säger att svenskarna inte har en “ren” kultur? Vem vill att vi inte ska ha det? Är inte alla länders kulturer inspirerade av andra människor, av andra kulturer, av resor och nya vyer? Inte gick vi väl i folkdräkt under Vikingatiden?
Esterna lyckades behålla sin kultur trots 700 år av ockupation. Det var en bragd, men beror på att de var så avskurna från makthavarna och deras liv. Men där finns trots allt utländska inslag i den estniska kulturen. Självklart.

I Estland är det inte “skämmigt” att ha folkdräkt. De flesta har en hängande i garderoben. Det är så naturligt att man inte talar om det.

Alla våra folkdräkter har utvecklats av olika intryck, men vi ska inte göra som de gjort i Svensk-Finland, där man sålt rätten till dräkten till en firma som nu har ensamrätt på alla finlands-svenska folkdräkter, och bestämmer (och säljer) smycken och andra detaljer. Det är helt fel. Fortfarande kan dräkternas utseende utvecklas.
Jag är mycket förtjust i de olika dräktmönstren, jag använder dem på olika sätt. Jag har kläder som skulle kunna vara folkdräkter. Det är så spännande eftersom jag känner att jag fortsätter arbeta på det som kvinnorna före mig gjorde.
Vi återkommer till frågan om varför det är så här?
Det finns en “ism” som vill att vi glömmer vår historia och vår kultur. Trosanhängarna vill skapa en enhetlig lultur för hela världen. Som alla religioner, men det här ska vara politik.
Jag tror att vi skapar nya problem om vi inte vet vem vi samtalar med. Om vi utgår ifrån att alla människor är lika och tänker likadant. I själva verket är vi mycket olika och tänker på mycket olika sätt. Även inom kulturerna, men det är lättare att förstå vad någon menar om vi vet bakgrunden. Jag förstår att författaren till artikeln är rädd för ordet nationalism och rasism, och klassar allt efter de reglerna. Jag är definitivt inte rädd för den nationella känslan, känslan av samhörighet, vilket inte alls är samma sak som att andra nationer är mina fiender. Istället är det intressant att studera olikheterna, människors olika erfarenheter och det som präglat dem. Om vi tror att vi kan förändra alla människor till att bli likadana, tänka likadant och tycka likadant, då är vi mer än naiva. Karl Marx talade från början om att vissa människor, folkslag, skulle utrotas t.ex. flera folk från Balkan, och i realiteten skapas enorma olikheter och grymheter eftersom det är människor utan utbildning och kunskaper som tar plats. Som jag sagt tidigare: jag tänker fortfarande på det mina lärare sa i skolan. Jag använder mina skolkunskaper i det vardagliga livet. Jag minns när vi lärde oss om rasskillnaderna. Kretchmers kroppslära och annat. Det jag då tänkte, det var att jag måste se om det är sant. Är verkligen finnarna bredare i ansiktet än vi? - Jag tycker inte det.

2012-10-31 @ 10:32:00 Permalink Estnisk kultur Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 30 2012. Esterna måste vara oberoende av rysk gas och olja.

Apropå Nordiska Rådet som jag skrev om i går:
I Postimees rapporteras om de nordiska och baltiska ministrarnas möte.

Representanterna från de olika länderna var: Estlands premiärminister Andrus Ansip, Finlands statsminister Jyri Katainen, den svenska statsministern Fredrik Reinfeldt, Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt, Lettlands regeringschef Valdis Dombrovskis, Islands statsminister Jóhanna Sigurðardóttir. Norges statsminister var ersatt av utrikesminister Espen Barth Eide. Litauens premiärminister ersattes av ekonomiminister Rimantas Žylius. I år är Litauen ordförandeland

Temat under mötet var finanskrisen, dels hur man ska arbeta på EU-nivå, vilket kräver ett antal viktiga beslut, men också vikten av ett närmare samarbete på regional nivå. Ett mycket viktigt samarbete inte bara för länderna med Euro utan även de EU-länder som är utanför Euron.

"Att stärka samarbetet i euroområdet är inte ett alternativ till ett väl fungerande regionalt samarbete. Båda är lika viktiga” sa premiärminister Ansip. "Regionalt samarbete är mycket viktigt i kris. Vi har många gemensamma intressen och åsikter, och vi är starkt beroende av varandra.”

I energifrågorna ansåg Ansip att gemensamma energikällor i våra länder är av största vikt. I sitt välkomsttal sa Estlands regeringschef att “Snart kan vi se att de baltiska länderna inte längre är isolerade när det gäller energi. För oss är mångfald i frågan om energisäkerhet viktig och därför är det viktigt att utöka den portföljen", säger Ansip, med hänvisning till arbetet med Estlink 2 och de kabelanslutningar Litauen planerar till Sverige och Polen.
Att LNG(gas)-terminalen kommer på plats är mycket viktigt för den estniska tryggheten i energifrågan, och dessutom med gas till en rimlig kostnad. Därför stödjer vi den närliggande energiframställningen som ger oss en trygg energiförsörjning och genomförs mest ekonomiskt.

På dagordningen stod också frågan om regionalt samarbete i utrikespolitiska frågor. Man diskuterade också ett nordiskt samarbete med räddningsinsatser.

För Estland är det av allra största betydelse att inte på något sätt vara beroende av rysk gas eller olja. Att Moskva använder sina ledningar för påtryckningar på mottagarländerna har vi sett så många exempel på. I Baltikum är man synnerligen medveten om riskerna, och kan förvånas över Tysklands agerande mot ett fullständigt beroende av Ryssland när det gäller energin.
Estlands intresse av ett nordiskt samarbete när det gäller olika räddningsinsatser är naturligtvis också starkt. Estlands och Lettlands läge med Ryssland som en jätte i ryggen och de nordiska länderna (vännerna) framför sig är väldigt speciellt. Den eviga frågan är ju alltid: Hur ska vi behålla vår frihet reellt? Många ryssar köper hus och företag i Estland. Det måste finnas företag som inte kan vara säljbara. För något år sedan diskuterades om det statliga bolaget Eesti Energia skulle introduceras på börsen. Men risken att det skulle köpas upp av ryska intressen var för stort, då kunde friheten alltför snart vara ett minne blott - igen!

2012-10-30 @ 10:54:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 29 2012. Nordiskt samarbete.

Vad vet vi egentligen om Nordiska rådet? Vi har kunnat läsa om samarbetet med de baltiska staterna och att Litauens intresse inte är så imponerande.

Det är mycket bra med ett samarbete. Ju mer vi samarbetar med, i alla fall, Estland och Lettland desto bättre är det. Och ordet måste vara “samarbete”. Vi har faktiskt mycket att lära av de folken som tvingats leva under så helt andra livsbetingelser än vi. De har många unika kunskaper och erfarenheter, som vi kan ha stor nytta av. Det är verkligen fantastiskt att ha haft förmånen att se hur snabbt Estland har tagit till sig allt nytt på teknikens område och även bidragit till dess utveckling.

Jag tror, att vi måste lägga ner en hel del arbete för att få fortsätta leva i den kultur vi skapat här i Norden, med värderingar och tänkesätt. Världen är inte så stor längre, all information och propaganda finns tillgänglig på nästan alla datorer, och så vill vi ha det. Men då måste vi vara medvetna om riskerna. Jag tänkte på det Brorsan brukar säga: “Churchill menade att demokratin är inte optimal, men det bästa vi har.” - eller ungefär så - I dag är det så tydligt att man väljs till viktiga poster med hjälp av donatorer och deras propaganda. Politiken kommer inte längre i första hand. Vi ser det så tydligt i de amerikanska presidentvalet. Och vi ska inte tala om valen i Ryssland. Ska det vara demokrati? Tänkte ni förresten på förra gången i USA? Då smutskastade Barak Obama och Hillary Clinton varandra så fruktansvärt och sedan valde han henne till sin utrikesminister. De kan spelreglerna, men kan alla väljarna det?
Vi arbeta för det vi tror på här i Norden och i Estland och Lettland,. som förresten kan bli delar av Norden de också!

Jag läser på Nordiska rådets hemsida (något beskuren):

Nordiskt samarbete med Estland, Lettland och Litauen
Det nordiska samarbetet med Estland, Lettland och Litauen gick in i en ny fas då de tre baltiska länderna blev medlemmar i EU 2004. Efter ett årtionde med bistånd var tiden inne för ett politiskt samarbete och partnerskap mellan likvärdiga parter.
Parlamentarikerna i Nordiska rådet och regeringssamarbetet i Nordiska ministerrådet deltar i allt högre grad i samarbetet med länderna omkring Östersjön, som har blivit en stark tillväxtregion i Europa.
De nordiska länderna har därför sedan början av 1990-talet haft fokus på att utveckla ett allt närmare samarbete med de tre baltiska länderna; Estland, Lettland och Litauen.

Det gemensamma nordiska samarbetet med de baltiska regeringarna kallas NB8.
Målet med samarbetet med de baltiska länderna är att bidra till att stärka Östersjöregionen som helhet i syfte att göra en gemensam satsning i och med de möjligheter och utmaningar som globaliseringen för med sig.
Därmed är länderna med om att skapa en grund för tillväxt och stabilitet i norra delen av Europa.
Ministerrådets samarbete med de baltiska länderna grundar sig på Riktlinjer för samarbetet 2009–2013, som antogs av ministrarna för nordiskt samarbete i november 2008.
Följande samarbetsområden är prioriterade:

Utbildning, forskning och innovation
Näringsliv, klustersamarbete och kreativa industrier
Miljö, klimat och energi, däribland Östersjöns miljötillstånd, främjande av effektiva miljöteknologier och förnybara energikällor
Välfärdssamhällets gränsöverskridande utmaningar Exempel på eventuella samarbetsområden är bekämpande av människohandel och spridning av HIV/AIDS, att stärka polis- och åklagarsamarbetet, utvecklande av sjukhusväsendet samt demografiska utmaningar och hur de hänger samman med bland annat arbetsmarknadspolitiken
Gränsregionalt samarbete för att främja gemensamma grundläggande värderingar som demokrati, god förvaltningssed, jämlikhet, yttrandefrihet och tolerans såväl i nordisk-baltisk regi som i förhållande till övriga grannländer, däribland Vitryssland

De nordiska kontoren i de tre baltiska huvudstäderna, Tallinn, Riga och Vilnius, är centrala aktörer i det dynamiska, nordisk-baltiska samarbetet.
Redan år 1991 hade Nordiska ministerrådet öppnat kontor i de tre städerna. Den gången var det ett led i de nordiska insatserna för att hjälpa Estland, Lettland och Litauen i deras strävan efter självständighet.
I dag spelar kontoren en väsentlig roll på alla nivåer när det nordisk-baltiska samarbetet ska genomföras.

Ett viktigt instrument i samarbetet är gemensamma mobilitetsprogram. Ett exempel är Nordplus, som ger stöd åt samarbete mellan utbildningsanstalter i de åtta länderna.
Det gemensamma nordisk-baltiska mobilitetsprogrammet är under utveckling också på andra samarbetsområden, däribland kultur, näringsliv och tjänstemannautbyte.

Frivilligorganisationer, så kallade NGO:er, har en framträdande roll i utvecklandet av stabila demokratiska samhällen. Därför har Nordiska ministerrådet lanserat ett särskilt NGO-program i Östersjöregionen. Programmet har som mål att bygga nätverk och öka kapaciteten för NGO:er i grannländerna.
Det stödjer så kallade trepartssamarbeten med minst en partner från Norden, minst en partner från Estland, Lettland, Litauen eller Polen och minst en partner från Vitryssland eller Ryssland.
Det nordiska samarbetet vill utöka och intensifiera samarbetet med NGO:er i de baltiska länderna och därmed bidra till att stärka det civila samhället.

Nordiska rådets kontakter med baltiska parlamentariker påbörjades redan 1989. Det officiella samarbetet inleddes år 1991 då Nordiska rådet deltog i invigningen av Baltiska församlingen i Tallinn, och 1992 antogs ett formellt samarbetsavtal mellan Nordiska rådet och Baltiska församlingen.
Baltiska församlingen och Nordiska rådet har ett nära och stadigt växande samarbete. Målet med samarbetet är att verka för en positiv demokratisk, socioekonomisk och kulturell utveckling i Östersjöregionen och Nordeuropa.
Samarbetet spänner över tre överordnade uppgifter: att stärka integrationen i Östersjöregionen; att bidra till att bygga broar till EU:s östliga grannar och att verka för en gemensam hållning till utmaningarna i norra Europa.
De områden man fokuserar på är bland annat följande: Östersjön, miljö, människohandel, kultur, forskning, utbildning, sjötransport, infrastrukturutveckling och arbetsmarknadsförhållanden.
Sedan 2006 har det hållits ett årligt toppmöte för att utvärdera resultat och sätta upp långsiktiga mål. Utöver det hålls det gemensamma temakonferenser och seminarier.

Den finska statsministern Jyrki Katainen har sagt att den nordiska och baltiska regionen är väl rustad för att möta de aktuella ekonomiska utmaningarna:
– Vi är en region som bestående av länder som presterar väl när det gäller ekonomiska frågor, och vi sitter alla i samma båt, oavsett vilken valuta vi har. Men vi blir också tvungna att alla arbeta hårt för att upprätthålla den positionen – särskilt om vi ska bidra till att locka investeringar till regionen.

Danmarks statsminister Helle Thorning Schmidt menar:
– Vi är mycket hängivna både det nordiska samarbetet och det baltiska samarbetet. Ju mer vi talar med varandra, desto bättre är det. Det nordiska samarbetet är ett extremt värdefullt samarbete. Det råder inget tvivel om att den nya danska regeringen prioriterar det nordiska samarbetet mycket högt, sade Thorning Schmidt.

2012-10-29 @ 10:41:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 28 2012. Mänskliga rättigheter.

Ett litet land som Estland kan angripas från alla håll utan att deras försvar tas på allvar. Vi läser och hör då och då att ryssarna diskrimineras i Baltikum. För att kunna visa att så inte är fallet har jag i Svenska Utrikesdepartementets rapport om situationen i Estland inför EU-inträdet år 2005 plockat fram stycken som visar deras tolkning av förhållandena. Jag har gjort understrykningar där jag anser att man tar upp i frågan väsentliga synpunkter.

Mänskliga rättigheter i Estland 2005

1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Respekten för de mänskliga rättigheterna (MR) är god. Övergången till en demokratisk rättsstat har genomförts mycket målmedvetet. Anslutningsprocessen till EU var pådrivande i framväxten av hållbara rättsliga, sociala och materiella förutsättningar och har skapat gemensam lagstiftning på området för mänskliga rättigheter. EU:s fria rörlighet kräver ett ökat samarbete på internationell nivå med frågor så som människohandel och prostitution. På området för mänskliga rättigheter kan Estland väl mäta sig med övriga EU-länder och prognosen för framtiden är fortsatt positiv.

Integrationen av den rysktalande befolkningen gör fortsatt framsteg. Arbetet inom det statliga integrationsprogrammet, med fokus på utbildning i estniska, fortsätter men frågan är i Estland inte lika "het" som tidigare. Situationen i de estniska fängelserna förbättras kontinuerligt, kvinnans ställning uppmärksammas allt mer men stora utmaningar återstår för att stävja utbredningen av hiv/aids.

Det här är Sergei Metlev, som jag skrivit om tidigare, och som jag fick en kommentar om den 21 sep.2009). Han är den unge ryssen som vågade säga emot när ryssar i Moskva menar att esterna diskriminerar ryssar.

/.../
Ingen av FN:s specialrapportörer har besökt Estland sedan 2003 då FN:s kommitté för mänskliga rättigheter tillsammans med Europarådets dåvarande kommissarie för mänskliga rättigheter, Alvaro Gil-Robles, gästade landet. Året efter, i mars 2004, besökte Organisationens för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, högkommissarie för frågor om nationella minoriteter, Rolf Ekéus, Estland.

Rätten till utbildning
Utbildningssektorns andel av statsbudgeten var 2005 11,9 procent och förväntas under 2006 bli 11,6 procent. I praktiken innebär dock andelsminskningen en satsning på utbildningssektorn i storleksordningen 800 miljoner EEK (ungefär 480 miljoner SEK, eller en ökning motsvarande 11,7 procent) till följd av en större total budget.

2004 hade 81,9 procent av invånarna mellan 15-74 år en avslutad grundutbildning och 25,1 procent hade någon form av högre utbildning. Den grundläggande utbildningen är obligatorisk och kostnadsfri i nio år. Det förekommer ingen diskriminering mellan pojkars och flickors rätt till utbildning eller mellan befolkningsgrupper. Även barn till utländska föräldrar omfattas av lagstiftningen. Den relativa andelen högutbildade är något högre för statslösa (27,9 procent) än för estniska medborgare (25,1 procent). Könsfördelningen bland samtliga i gruppen högutbildade är ungefär 60 procent kvinnor och 40 procent män. Under 2003 ändrades lagstiftningen så att lokala myndigheter kan besluta om undantag från regeln att 60 procent av undervisningen i alla skolor skall ske på estniska från och med 2007. Det finns i dag drygt 90 helt ryskspråkiga skolor i Estland.

Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter, urbefolkningar med flera)
Den estniska konstitutionen garanterar personer som tillhör minoritetsgrupper mänskliga rättigheter inklusive minoritetsrättigheter. 32 procent av befolkningen i Estland kan sägas tillhöra en etnisk minoritet. Den största minoriteten består av ryssar följt av ukrainare, vitryssar och finnar. Den 24 september är de etniska minoriteternas dag i Estland.

Nära 83 procent av Estlands befolkning på 1 347 000 är estniska medborgare, omkring 7 procent har annat medborgarskap (varav majoriteten är ryska medborgare) och cirka 10 procent är statslösa. Naturaliseringstakten låg före EU-medlemskapet på drygt 3 000 per år men har därefter accelererat. 2004 naturaliserades 6 523 personer och för 2005 förväntas siffran bli högre. Mellan 1991 och 2005 har totalt ca 130 000 personer naturaliserats. Rysktalande och ester lever fortfarande i hög utsträckning parallella liv på sin fritid, men dramatiken kring de ryskspråkigas situation är sammantaget låg och minskar i takt med att integrationen når allt bättre resultat. Justitiekanslern har, i sin roll som ombudsman för bl.a. minoritetsfrågor, ett lokalkontor i nordöstra Estland där hälften av Estlands rysktalande befolkning bor.

OSSE gjorde i en rapport för 2001 bedömningen att Estland har uppnått en god, internationellt vedertagen nivå vad gäller lagstiftning och praktisk tillämpning av minoriteters rättigheter. Den 31 december 2001 stängdes OSSE-missionens kontor i Estland. En liknande bedömning gjorde den Nato-kommitté som besökte Estland under september 2003, även om den noterade vissa svårigheter med estniska språket i de regioner där ryskspråkig befolkning dominerar.

För estniskt medborgarskap krävs grundläggande kunskaper i estniska. Återbetalning av kostnader för språkstudier i estniska ersätts efter genomgånget språkprov. 91 procent av esterna och 82 procent av de ryskspråkiga anser att alla i Estland som är permanent bosatta bör kunna hantera estniska. Den enskilda organisationen The Legal Information Center for Human Rights in Estonia menar för sin del dock i en rapport från 2004 att det estniska språket fått en alltför dominerande roll i integrationsprocessen och att ökad uppmärksamhet bör riktas på den politiska och socioekonomiska integrationen av icke-medborgare och minoriteter i Estland.
/.../
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter hade 2003 synpunkter på att naturaliseringstakten dittills varit låg och att de språkcertifikat i estniska som krävs för att vara yrkesverksam i landet skulle kunna verka diskriminerande gentemot den ryskspråkiga befolkningen.

Genomförandet av det statliga programmet för integration som antagits för perioden 2000-2007 fortsätter. Budgeten för 2005 var drygt 80 miljoner EEK (cirka 48 miljoner SEK) och betoningen ligger på undervisning i estniska. Prioriterat är också arbetet med att skapa en medvetenhet hos den ryskspråkiga befolkningen om vikten av estniskt medborgarskap. Målet, en naturaliseringstakt på 6 000 per år, uppnåddes 2004 och kommer av allt att döma även att uppnås 2005.

En fortsättning på det integrationsprojekt som de nordiska länderna, Storbritannien och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) avslutade 2001 undertecknades våren 2002 och varade till och med 2004. Sverige, Norge, Finland och Storbritannien var involverade och totalbudgeten var 33,4 miljoner EEK (cirka 20 miljoner SEK). Mellan 1998 och 2004 har mer än 400 enskilda organisationsprojekt med integrationsinriktning helt eller delvis finansierats av den estniska staten.

Det här skrevs 2005. Två år senare förändrades bilden. Då beslutade den estniska regeringen att man skulle flytta en staty, som stod olämpligt i centrum vid stora trafikerade gator, till en krigskyrkogård där den ansågs passa bättre. Detta var en rent estnisk angelägenhet ansåg man. Om vi skulle flytta en staty i Stockholm skulle vi nog också tycka att det var en nationell angelägenhet. I Moskva blev de fruktansvärt upprörda. Att de förstört mängder av statyer som esterna rest under sin frihetstid spelade i sammanhanget inte den minsta roll. Det handlar bara om den stora statens övertag över den lilla, i jämförelse mycket lilla, fria staten. Ryssar i Tallinn protesterade genom att förstöra i staden och stjäla. De ansåg att statyn var deras och den betydelse esterna såg var helt fel. Ryssarna visste bättre. Ordföranden i Moskvas Duma rusade in i Estlands parlament och krävde att de skulle avgå! En ung man från gammelryssarnas område mördades. Moskva försökte få det till att det var estniska poliser som tagit hans liv. Inget har kunnat bevisas. Emellertid gjorde Moskva hans begravning stor som en statsmans med deltagandeav representanter från regeringen i Moskva.. De höll tal under högtiden där de talade om hur ryssarna diskrimineras i Estland, men mamman protesterade och försäkrade att så var inte fallet. Dumans representanter vid begravningen blev rasande och lämnade kyrkogården. Moskva-TV visade inte detta (de hade TV-män där, naturligtvis), men estnisk TV gjorde det. Istället fick vi i Moskva-TV se en intervju med en rysk ung man som berättade hur svårt han diskriminerades av esterna. Estniska TV2 filmade hela den tydligt fejkade intervjun från en dold plats och visade allt i TV. Moskva-TV förnekade först att man gjort en sådan intervju, men skyllde sedan på ett missförstånd. Den unge mannen vägrade att svara på estnisk medias frågor, och försvann snabbt till Ryssland.

Nu har åren gått och allt har blivit lungt igen. Ändå läser vi fortfarande lögner om förhållanden i Estland.

2012-10-28 @ 09:24:00 Permalink Estnisk kultur Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 27 2012. Vill du dö?

Estlands första anläggning för snabbladdning av elbilar har invigts i Väike Maarja.

Det ska bli ytterligare nio stycken. I slutet av november kommer det installeras: två i Rakvere, och så en i vardera Kunda, Viitna, Võsule, Tapa och Roela.
I vanliga fall tar det upp till åtta timmar att ladda ett urladdat bilbatteri. I denna snabbuppladdare tar det mellan en kvart och en halvtimme.
Fram till slutet av januari blir det gratis att använda laddarna, sedan kommer det kosta mellan 6 och 10 Euro.
Hittills har 96 personer ansökt om bidrag för inköp av elbil, 81 har hittills fått det.
-----

Nu ska jag berätta hur det fungerar i Estland om det blir elavbrott.
1. Man får ett SMS om stoppet och att energibolaget arbetar på att få igång elen.
2. Ett SMS om att det är klart. Har inte elen kommit ombeds man ringa och meddela.

Helt fantastiskt bra. Man är ju inte alltid i sitt hus.
Kanske är det för att elen ska bli lika fri som i Sverige. Eesti Energia måste visa hur bra de är!

Det har vi aldrig fått i Sverige.

-----

Vi fick besök av Õie I, och pratade lite om gamla tider. Hon berättade om när hennes man som militär var placerad i Minsk. När han fick besök av sin familj, tog han dem till det stora huset med stora fönster i två våningar som var avsett för besökande. Till hans stora förvåning bestod hela våningen av ett enda rum. En halv mur skiljde av ett kök. Ett skafferi fanns också. Men ingenstans att tvätta sig, ingen toalett. Han tittade ut. Det enda stället man kunde gömma sig någorlunda var bland bärbuskarna.
De andra militärerna söp när de inte hade övningar, så de upplevde egentligen ingenting.

Annars, har Peep Kärp berättat, att folk gjorde sina behov i rummen medan de umgicks. Han hade byggt ett hus för ungkommunisterna i sitt fångläger i Sibirien, där det skedde. När ungkommunisterna kom för att inviga huset kom de i stora militärlastbilar och sjöng Internationalen. När han en gång vågade sig på att säga något sa han att de kanske kunde skita utomhus. Då fick han till svar: “Hördu din djävla fascist, vill du dö?” - Låter det märkligt? Hör hur Putin pratar om sina motståndare.-
Ingen ville tro Kärp när han kom hem till Estland och berättade det.
Det är svårt att beskriva hur snuskigt det var i Sovjet, kommer vi överens om. Ingen skulle kunna tänka sig att man fortfarande på 1900-talet inte hade toaletter, att folk verkligen sket lite varstans, att vägarna var ofarbara, att husen inte reparerades etc. etc. I stora delar av Ryssland är det fortfarande så här. En människa från väst skulle bara skratta bort det och säga att allt var lögn. Precis som de gjorde när vi kom hem till Sverige 1978.

2012-10-27 @ 13:16:00 Permalink Livet i Sovjetunionen Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 26 2012. Har du stulit?

Vintern kom till Estland i natt. Flera cm snö ligger över landskapet. Många bilar har kört i diket. Det är med andra ord likadant som i Sverige när den första snön kommer. Ingen har bytt till vinterdäck i tid och vägarna är rena iskanorna. (på en allmän fråga i Postimees svarar 33 % att de har satt på vinterdäck!!) Visst känner vi igen det?!

Snön kommer troligtvis ligga kvar till i mitten av nästa vecka, säger EMHI.

-----

I Postimees läser vi en artikel med rubriken: Berätta: har du aldrig tagit något bakom arbetsgivarens rygg?

Rakvere Köttförädlingsbolag har tydligen förlorat tonvis kött under en längre tid i sitt företag. Man kan inte se någon annan förklaring än att det är personalen som tagit det. Är det verkligen så att det är den sovjetiska moralen som kommit tillbaka? frågar tidningen. Vi kommer att tänka på cheferna vid fiskeriet som byggde ett särskilt hus för stöldgods eller kottkolchosens arbetare som smög utefter staketet med ett köttstycke på huvudet för att skicka över det till någon på andra sidan som transporterade iväg det.

Liviko (alkohol) och Kalev (ckoklad) är annars de två företag som är mest förknippade med stölder. T.ex. var det en mycket bra elektriker som slutade sin tjänst i slutet av sovjettiden, och då såg man att en dörr i den omgivande muren som var säkrad med ett elskåp gick att öppna från båda hållen och att det alltså kunde komma folk utifrån och ta en back vodka.

Från chokladfabriken gick de med godis tejpat i byxfållen eller i stövlarna.Tunnare chokladkakor lades vid fönstret så att det inte syntes av kontrollanten. Alla som arbetade vid fabriken hade rabatt på varorna, men de tjänade mer på att stjäla.

I dag beställer företagen mer kopiepapper, kontorsmaterial och kaffe än det skulle behövas...

Så avslutar tidningen med att be människor skicka in sina egna berättelser om stölder på jobbet!

-----

Läkarstrejken är över! En överenskommelse att alla återgår till arbetet är undertecknat.

-----

Jag ser att Nordea föreslår att Finland inför en paralell valuta, och då kan jag berätta att Estland aldrig övergett sina kroon helt och hållet. Alla priser presenteras med båda valutorna och vi är många som har kvar den omräknare vi fick vid övergången till Euro. Men man kan inte välja vilken valuta man ska använda, som Nordea föreslår att man ska kunna göra i Finland. Man ska alltså kunna ha både ha finska mark och Euro i sin plånbok. Märkligt.

-----

Shirley MacLaine har berättat att det var utomjordingar som sa till Ronald Reagan att han skulle ägna sig åt politik! Reagan har själv berättat det. Ike Eisenhower träffade också på utomjordingar.

"Jag bryr mig inte om ifall folk säger att jag är galen nu, det säger de i alla fall", säger stjärnan.

2012-10-26 @ 16:55:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 25 2012. Putin ökar trycket.

Putin ökar på trycket. Jan Blomgren i SvD Utrikes.

Den ryska duman har godkänt en ny lag som väsentligt vidgar definitionen för förräderi. Ryska människorättsaktivister kritiserar lagen och hävdar att det är ytterligare ett sätt att begränsa möjligheterna att arbeta för mänskliga rättigheter.
Det har blivit helt klart nu, att Putin driver Ryssland mot en politik som efterliknar Sovjets. Det är inte så konstigt, han har växt upp i den, han har arbetat i de innersta kretsarna i KGB och han kan koderna. Det är för alla folk runt omkring, och för de ryssar som vill leva mer demokratiskt och friare som det är oroligt.
Det senaste är en ny lag: Enligt det nya lagförslaget – som har lagts fram av säkerhetstjänsten FSB – kan förräderi också vara handlingar som kan skada ”Rysslands konstitutionella ordning, suveränitet och statens integritet”. Straffet kan bli 20 års fängelse.
En vag formulering som Putin m.fl. kan tolka hur de vill, och som gör att människorättsorganisationer kan tveka att göra något. Den nya lagen tillåter dem att sätta alla aktivister i häkte. Det här kommer att hänga som ett svärd över huvudet på alla som har kontakter med utlänningar, menar Lev Ponomarjov, en rysk veteran inom arbetet med mänskliga rättigheter.

Det fria klimatet från Jeltsins tid är ett minne blott. Putin har stramat till livet frö ryssarna och här presenteras några exempel:
• Bötesstraffen för de som demonstrerar utan tillstånd har höjts från 400 till 60000 kronor. Påminner om när kolchoserna skulle bildas, trots Stalins absoluta löfte att det inte skulle ske i de baltiska staterna. De som inte "frivilligt" gick med i kolchoserna och lämnade över sin egendom fick högre skatter varje kvartal tills de inte kunde betala. Då gick några med, och de andra skickades till Sibirien.
• En ny lag mot organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter har antagits. Alla som tar emot bidrag från utlandet måste registrera sig som ”utländska agenter”.
• En lag om ärekränkning (som Dmitrij Medvedev tog bort) har kommit tillbaka och skärpts.
Vi känner igen det här så tydligt från sovjetåren. Alla kontakter med utlänningar var synnerligen farliga. Jag minns när Ants släkting som släppts från ett sibirienläger för att hennes syster, den stora ballerinan Liia Leetmaa hade hotat att sluta uppträda om den sjuka Nilla inte släpptes fri så hon kunde få vård, när hon kom med ett foto på Ants som konfirmand till sitt jobb, där även Ants farmor och faster arbetade, hur de inte vågade titta på kortet där föra att Nilla var släppt från Sibirien. Hon kunde vara KGB-agent. Ants fanns i utlandet det kunde vara farligt att visa intresse som Nilla kunde rapportera vidare om.

En annan sak
Oppositionsledare har häktats och fått sina lägenheter genomsökta. Just nu pågår ett märkligt fall där en vänsterledare, Leonid Razvozzhajev, anklagas för att ha planerat en statskupp mot Putin. Razvozzhajev hävdar att han kidnappats av maskerade män i Ukraina där han skulle söka asyl, förts till Moskva och torterats för att erkänna komplotten.
Det känner vi också så väl igen, inte minst från Stalins terrorår när vem som helst erkände vad som helst under tortyr och miljoner människor mördades för de mest märkliga konspirationer. Ingen kunde vara lugn, när som helst var det “din” tur.
Oppositionen har dock för första gången någonsin enats och valt ett råd på 45 personer som ska dra upp riktlinjerna för hur den fortsatta kampen mot Putins alltmer auktoritära styre ska bedrivas. En sak är säker – den ryske presidenten har bestämt sig för att med alla medel hindra sina politiska motståndare att stärka sin ställning och nå ut till en bredare rysk publik.

Naturligtvis blir det svårare för esterna om Putin fortsätter med den här startegin. EU och Nato blir allt viktigare. Påhoppen på Estland sker så gott som varje dag. Nu börjar Finland också få nålstick. Som jag ser det lär det inte dröja länge innan Finland är medlem i Nato.

2012-10-25 @ 12:24:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 24 2012. Pentti skriver till Putin.

I dag kunde vi läsa om hur en diktatur kan fortsätta fungera utan att folket säger ifrån. Det är väl känt, men eftersom det stämmer så väl med förhållandena i Sovjetunionen ända in på 1980-90 talen är det lustigt att se. En diktator är alltid en diktator och arbetssätten förändras inte.
Nu gäller det Nordkorea.

Information är tyrannernas värsta fiende. Benjamin Katzeff Silberstein skriver på Ledarsidan i SvD.

Det handlar om vikten av propaganda i en instängd diktatur. Den vanligaste betydelsen av ordet "propaganda" är att någon avser att avsiktligt sprida osann eller vilseledande information i syfte att stödja en politisk åsikt, framför allt för att stötta sittande makthavare. (Wikipedia)
Det är vad Nordkorea sysslar med, och det är vad Sovjet sysslade med. Nordkorea använder sin felaktiga information mot folket, vilket gör makthavarna fruktansvärt rädda för att sydkoreanerna ska få slänga ut sina flygblad med den korrekta informationen om länderna i övriga världen - att inte alla andra lever i ännu värre misär än nordkoreanerna själva och att makthavarna lever i lyx.

I Sovjet var man mycket skicklig med att propagera för sin egen förträfflighet. Inget land i världen hade en högre levnadsstandard än Sovjet, hävdade man. När Ave kom till oss 1988 berättade hon att hon blivit kallad till KGB som sa till henne
1. När du ser de stora fina husen på stranden från båten ska du veta, att bakom dem ligger barnen och gråter av hunger, allt är bara kulisser.
2. Du ska veta att vi har din familj här. (Så kom tillbaka!)

Jag har tidigare också berättat om ett nyårsprogram på sovjetisk TV på slutet av 1980-talet när man fick se "hur svenskarna satt på gatan (Drottninggatan) och sålde vad de hade för att få pengar till sina stackars hungrande barn." I Paris bodde folket under broarna.
De enda som inte trodde på all smutskastning av Väst var de ester som tittade på finsk TV. (Det var en av anledningarna till propagandan att det var fel på dem, att de var nazister. Ingen annan medborgare kunde tro på dem) De såg varje dag att allt sådant prat var lögn. Men en est, vars föräldrar dödats som "kulaker" och som själv gått i korrektionskurs i Sibirien som barn trodde aldrig på det. Han förklarade för sina arbetskamrater att allt de såg på den finska TV-n var lögn! Han gjorde dock en resa till Finland 1989. Kamraterna log i mjugg och väntade ivrigt på att han skulle komma tillbaka och visa att han insåg lurendrejeriet. Han kom hem. Åkte direkt till sin bostad. Kom visserligen till jobbet, men höll sig för sig själv. Pratade aldrig mer med sina arbetskamrater om något utanför tjänsten. Han var chockad och ville inte veta att han varit lurad i hela sitt liv. Och det kan vi förstå. Vem vill det.

Men alla svenska kommunister då? Många har erkänt att de hade fel, men inte alla förstår. I gratistidningen Metro var det nyligen en svensk man som koketterade med sin kommunism. Förstår han inte, och inte någon annan heller, att det är lika fruktansvärt för en ättling till de mördade och deporterade esterna att se något sådant som det är för en jude att se en koketterande nazist! Mord är alltid mord.
-----

Nu ett öppet brev till Rysslands president från journalisten Pentti Kangasluoma med anledningen av Rysslands nya angrepp åpå Finland att ryska familjer och deras barn behandlas illa där.

Journalisten Pentti Kangasluoma.

Kära Vladimir Vladimirovich!
Jag skriver till dig för första gången. Jag bor i en liten, fin del av Finland i byn Lapua. Jag har sett den sibiriske björnen Alexander Karelin tävla i Lapua.
Jag läser med oro att i tidningar och TV i ditt land sprids falsk information om behandlingen av ryska barn och familjer i Finland. Min oro växte när jag kom ihåg att du var politisk officer och överstelöjtnant (under sovjettiden) och gick i pension 1991. Dina informatörer förtalar oss på många sätt.
Det var lokala val i Lapual och Finland i går. Till skillnad från i ditt land kan vi här i Lapua rösta på flera kandidater och alla valsedlar räknas som korrekta.
Vänligen uppdatera dina uppgifter om Lapua och dess invånare. Fråga även de många ryssar som bor här.
Senast såg jag dig flyga med storkar. Jag har en ny idé: gör ett fallskärmshopp från ett flygplan och ta tävlingbollen till kvinnornas Super League Baseball Match. (Jag förstår inte, men det syftar väl på något som Pentti och Putin vet.)
Jag hoppas att ni behandlar vårt broderfolk, esterna, på ett så hedervärt sätt, att Fader Frost kommer flygande till er på sina renar med fina presenter på nyårsafton.
Din västra granne Pentti

2012-10-24 @ 12:11:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 23 2012. Folkarkiv på nätet.

Det finns ett fotoarkiv på nätet i Estland. Privata foton från gamla tider. I dag hittade jag den här bilden:

Det är den blivande ballerinan Liia Letmaa som är den lilla flickan. Med på bilden är också hennes föräldrar modern Ksenia, brodern Serafim, morbror Aleksander, mormor Maria och pappa Christofor Vink.

-----

Nu några korta kommentarer.

DN Kultur. Författarinnan som har skapat figuren Lilla Hjärtat:

Jag tycker att några av dem som kritiserat min film har en begränsad utblick. Vi har lätt för att ta till oss den anglosaxiska bildkulturen, vi är alla präglade av den, men många av oss är okunniga om bildtraditioner från resten av världen, utanför Europa och USA. Hon har hämtat sin inspiration från Afrika!! Jag har tittat särskilt mycket på träskulpturer från Uganda, dockor och broderier med figurativa motiv från Sydafrika, stenskulpturer från Zimbabwe, karibiska dockor och tyger. Själv är jag särskilt förtjust i den afrokubanska bildtraditionen, som är full av vackra, humoristiska och brokiga bilder och dockor.

Men allra allvarligast: Hur får man rita nu, till dess att Sverige förhoppningsvis berikats mer av andra bildinfluenser än den anglosaxiska?

Vi får inte ens rita som vi vill. Att vi inte får skriva och tycka som vi vill är ju helt klart. Vi lever i den här fantastiska bubblan, att vi ska var så "goda" att det bara finns ett sätt att se på saker och ting, och det har någon bestämt.

-----

Så har vi disskussionen om Tomas Quick.fallet. Där skriver advokat Thomas Olsson: Resningsprocesserna innebär dock att det svenska rättssystemet visat sig besitta den integritet och styrka som krävs för att rulla undan den stora sten som bland annat Claes Borgström och Göran Lambertz tidigare försökt lägga över hela Quickskandalen. Jag ser framför mig en annan historia som kan överföras till denna: Jag läste i en bok om byn Kimito i Åbolands skärgård: På andra sidan Finska Viken medan det fortfarande fanns livegenskap i Estland stod den tyske baronen med två slavar och ledde arbetet med att flytta en stor sten från hans åker. De använde spett och jobbade hårt. De ville helst ge upp, arbetet verkade omöjligt. Men baronen tjatade och skrek åt dem. Till slut lyckades slavarna mixtra till det så att baronen föll i gropen under den halvt lyftade stenen, som sedan föll tungt över honom. Esterna skyndade sig till en båt och lyckades ta sig över viken till Finland och var räddade. Och fria män! De bosatte sog i Kimito.

2012-10-23 @ 12:47:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

22 okt 2012. Ytterligare ett brev.

Svar på gårdagens mail till SvD:

Hej och tack för mejl och reaktion.
Jag tar till mig det du tar upp i brevet, i den fortsatta debatten.

mvh Carina Stensson, redaktör Brännpunkt

Jag svarade:

Hej!!

Jag skulle vilja att det gjordes något mer radikalt, därför har jag ändrat texten lite grand så du kan låta den komma in i tidningen för att alla äntligen ska kunna läsa hur det verkligen är för ryssarna i Baltikum!! Jag har försökt så många gånger att människor ska få veta sanningen, men ingen verkar riktigt intresserad av att föra den vidare.

Och fick svar:

Hej igen,
Tack för text, men jag avböjer publicering.

mvh Carina Stensson, Brännpunkt

Men då blev jag lite upprörd och svarade:

Hej

Jag skulle inte ha väntat mig något annat svar. Esters sanning får aldrig publiceras i svenska tidningar. Vet du att esterna blev belagda med yttrandeförbud när de kom till Sverige 1944. De fick inte uttala sig politiskt. Man ville inte störa förbindelserna med Sovjet.

När de sedan fick yttrandefrihet även i Sverige tystades de totalt. Jag kan berätta att en släkting skickade in det ena svaret efter det andra efter olika angrepp, men fick aldrig in något i tidningarna. Till slut gick han upp på SvD:s redaktion och försökte komma till tals, men han blev utslängd. Det var någon gång på 1960-talet. Han är död sedan några år, men hyllas i Estland för sitt arbete för landet.

Jag har också haft besök av en estnisk respekterad författare som berättade om hur esterna baktalas, och att han inte kommer fram.

Ja, esterna hälsade de tyska trupperna som befriare. Tyskarna hade tidigare varit storgodsägare i Estland och haft ester som livegna, men de har aldrig haft regeringsmakten. Flera tyska godsherrar stödde esterna i deras frihetssträvanden. Och det fruktansvärda år esterna just genomlevt under sovjetisk ockupation när tyskarna kom 1941var så fruktansvärt att allt annat måste vara bättre. Så många hade så grymt mördats, så många hade skickats till fångläger och så många familjer hade deporterats. Det kunde inte bli värre! Men tyskarna var inte intresserade av esterna visade det sig. Trots det deltog många ester i kriget i tysk uniform. Varför? Jo, de hade släktingar i Sibirien som de måste befria på något sätt. Det är ingen bortförklaring. Jag tror de flesta svenskar hade gjort på samma sätt!

"De klarade inte demokratin under sina tjugo fria år." Nej, inte till 100 %, men de stora, gamla staterna i Europa var värre. I Estland tog "riksäldsten" Konstantin Päts makten när han befarade att demokratin var hotad! Efter två år hade han utformat en ny konstitution med fria (obs fria!, inte som de som Sovjet ordnade 1940) val och en president som chef. Men ett litet land som lyckas så bra måste ändå smutskastas i Sverige. Det är lätt att ge sig på de mindre. Det är många som gör så!

Men de var ju med i Förintelsen av judar! Medan de ännu var en fri stat hade de, som första stat i hela världen, givit judarna autonomi och tackats stort av Judiska Världsrådet. Det är helt glömt nu. Det var tyvärr ca 900 judar som dödades i Estland. Det finns inget försvar för det, utom att landet var ockuperat av nazisterna. i många andra ockuperade länder dödades många fler, men det talas det inte lika mycket om. Dessutom var det många fler ester som dödades under den tyska ockupationen, men esterna är ju inte lika mycket värda, så det spelar ingen roll.

Aldrig. aldrig får esterna komma till tals.

Jag har sett flera TV-program om de hemska esterna men aldrig har de fått svara på anklagelserna!

Och inte nu heller!

Med vänlig hälsning

Nu lär jag väl inte få något svar. Vi får se...

-----

Just nu ser jag på estnisk TV att finlandssvensken Johan Beckman varnar alla ryska familjer för att resa till Finland. "Då kan finska myndigheter ta barnen!" Finland svarar att "Vi gör ingen skillnad på finska barn och ryska barn." I Ryssland gör föräldrarna vad de vill med barnen. I Finland är det likadant som hoss oss, man får inte aga sina barn. Det blir en konflikt. Beckmans ryska fru har tagit barnen med sig till Ryssland eftersom de har olika åsikter om barnuppfostran.

Ryssland trakasserar nu Finland som de alltid trakasserat Estland.

Här i Sverige var det ju en italiensk man som slog sitt barn, som åtalades. Sverige hånades då i Italien. Det får man ta. Och det blir ju inget "krig" mellan staterna av det.

-----

En rysk fysikprofessor i Tartu säger angående Baumgartens enorma fallskärmshopp: "Det kom inte ut något vetenskapligt nytt av experimentet, men det var fantastiskt att han kunde hoppa så högt ifrån och komma ner levande.

-----

På Rakvere Galleri öppnas onsdagen den 24 oktober kl 14 en utställning med verk av konstnärer från Virumaa som fokuserar på ämnet "konst för konstens skull".

"Efter att ha sett showen slipper människor fundera över hur konstverken ska tolkas", säger galleriets intendent Riho Hütt. Temat "konst för konstens skull" bör ge alla möjlighet att tolka som de vill.

Detta är den 18:e höstutställningen. "Låt oss göra det för Rakvere. Inte se det som ett skämt ", sa han.

2012-10-22 @ 18:00:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 21 2012. Ryssarna diskrimineras inte!

Svar till SvD.

Författaren.

Vi kan nu se ett tydligt resultat av en massiv propaganda i Sverige och annorstädes mot de baltiska staterna i en annars mycket intressant artikel. “Hantera historisk skuld varsamt” skriven av Helena Mecklaoui i dagens SvD Brännpunkt.

Trots att det är en historielärare som skriver, som vet att man måste grunda sina utsagor på fakta, och som därför borde veta bättre, tror att ryssar diskrimineras i Estland. Det sägs men får aldrig motsägas. Varifrån kommer propagandan? Har den kunnat påvisas? Jag vet att när svenskar har besökt Tallinn har de blivit visade på de stora betonghusen i Lasnamäe i dålig kondition, som ett upprörande exempel på diskriminering av ryssar. Sanningen om de husen är att de byggdes under 1960-talet. Många ester gick då och väntade på att de skulle bli färdiga så de kunde få en egen bostad och slippa dela den med främlingar, som de tvingats till under den sovjetiska ockupationen. Men, tyvärr, det kom inresande ryssar med intyg i handen där det framgick att de hade blivit tilldelade en lägenhet just där. Det gjordes för att den ryska myndighetyen skulle ta udden av den estniska kulturen. Numera är många hus renoverade även där.
Alla lägenhetsinnehavare utan undantag fick papper på att de äger sin lägenhet på 1990-talet när esterna kunde bestämma själva.
En grupp ryssar protesterade utanför parlamentet i Tallinn på 90-talet för att de “hade sämre pension” än esterna. De lyssnade inte när estniska parlamentsledamöter kom ut och förklarade att alla hade samma pension, inte förrän en rysk ledamot förklarade det kunde de återvända hem med svansen mella benen. De var helt enkelt felinformerade från något håll. Är det någon som vinner på att så split mellan dessa folk?
All information från myndigheter skrivs på både estniska och ryska trots att estniska är det officiella språket. Så gott som all reklam och informationen på mediciner och andra varor skrivs också på båda språken.
Ett ryskt äldre par for tillbaka till Ryssland när Estland blev fritt 1991; de var övertygade om att nu skulle ryssar misshandlas, få betala för vad de gjort esterna under 50 år. Deras vuxna barn stannade. Nu när de besöker sina barn ser de, att inget sådant hände och att barnen lever ett bättre liv än de själva. Nu vill de återvända.

Det enda problemet just nu är faktiskt att den estniska myndigheten kräver att estniska ska vara undervisningsspråk också i de ryska skolorna i landet. Ryssarna vägrar trots att de haft så många år på sig (ca 15 år) att introducera förändringen har inget gjorts. Ingenting! Esterna menar att det blir lättare om alla kan förstå landets språk. Det är naturligtvis viktigt på arbetsplatserna att alla förstår varandra.
Jag låg på ett estniskt sjukhus för några år sedan. En ung sjuksköterska kom in och pratade en stund. Hon berättade bl.a. att hon hade börjat studera ryska för de har så många rýska patienter som inte kan något annat språk än ryska. Det är ett problem, men ingen diskriminering.

Om någon vill ta ett exempel på andra folk som lidit och lider finns det mycket bättre exempel än ryssarna i Baltikum.

Med vänlig hälsning

2012-10-21 @ 14:15:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 20 2012. Mart Laar avgår.

Mart Laar

Mart Laar har på en presskonferens meddelat att han trots stroken, som han fick för en tid sedan, ämnar komma tillbaka till parlamentet så fort läkarna ger sitt medgivande.
Det var Mart Laar som bildade den första regeringen i det fria Estland 1992.

Laar sade också att han också planerar att skriva en serie böcker.
"Om jag fortfarande hade varit en minister skulle jag inte återvända till den uppgiften. Men nu har jag detta år tänkt och skrivit och delgett mina tankar för några få, och de har visat intresse att ge ut en bok av mig”, säger Laar.
Laar berättade om sina planer för boken, vars tema skall offentliggöras i hans doktorsavhandling som är baserad på en översikt av 1800-talets engelska nationella rörelser, samt som ett slags biografiskt “Vem är vem lexikon” med de nationella rörelsernas olika särtecken.

Någon frågade om det var rimligt just nu före de lokala valen att ändra namnen på några regeringsmedlemmar, Laar svarade: "Det kommer alltid förslag på att någon ska få gå och kastas till vargarna för att det ska komma in friskt blod i regeringen. Så har vi aldrig gjort, och jag tror att vi har gjort rätt. Om regeringen börjar agera så kommer ingen våga ingå i den. Om vi tar besluten tillsammans betyder det att vi arbetar med ansvar", sade han.

Angående läkarstrejken sade Laar att han ger sitt starka stöd till läkarnas och sjuksköterskornas krav på högre lön, men kritiserar de obegripligt höga lönekraven. Före strejken, när det var klart att den skulle pågå ett par dygn stödde han den, men när de presenterade sina krav blev det uppenbart att frågan inte skulle lösas på så kort tid.

På frågan om han beklagade att ständigt följa samarbetspartierna Pro Patria och Res Publica, sade Laar att han inte beklagar det. "Vi har inte alltid varit eniga men ändå har det fungerat och vi har uppnått våra mål", sade förre ordföranden i Isamaa och IRL. "Min uppfattning är att det alltid är bäst om politiska partier med liknande mål samarbetar."

Lösningarna för den nuvarande Europa-krisen är inte som han skulle önska. "Jag är en otålig person och nu arbetas det alldeles för långsamt. Jag är en förespråkare av snabba beslut men det har nästan kostat mig livet." Han hänvisade till att den stora arbetsbördan blev för stor och det var orsaken till stroken, som med hans egna ord beror på “för mycket adrenalin”.

Marju Lauristin

På en konferens “20 år efter Mart Laars första regering” sade samhällsvetaren Marju Lauristin, socialminister i Mart Laars första regering att det var en regering med amatörer med akademisk utbildning.

"Vi var den första konstitutionella regeringen på flera olika sätt. Jag brukar säga att vi var en samling amatörer på ett positivt sätt, vi var amatörer som älskade det arbetet vi hade. Vi gick på en väg med okänd mark. Det fanns ingen av oss som hade erfarenhet av regeringsarbete. "Men vi hade en tydlig vision. De flesta av oss hade en akademisk bakgrund, så vi lärde oss snabbt. - Regeringen lärde sig snabbare än någonsin. Vi lärde oss av dem som arbetade med oss på ministerierna. Denna anda av samarbete, moral och den entusiasm som följde med det är nog svårt att förstå i dag", sa Lauristin. Hon minns ivern de kände för att bygga upp det nya samhällssystemet, sjukvården, husläkarsystemet. Vad är förresten skillnaden mellan systemet för försäkringskassan och sjukvårdssystemet? Det var bara en av frågorna som måste lösas.

Den okunniga regeringen kunde lära sig och göra erfarenheter av hela världen. Och viktigast av allt var det vi fick lära oss om hur andra regeringar diskuterar. Vi minns det som ett konstant seminarium. Alla ministerier satt ständigt i långa diskussioner. Vi arbetade som ett lag, vi tog besluten tillsammans och vi var ansvariga tillsammans”, sa Lauristin.

“Mart Laar har varit vår bäste premiärminister”, fortsatte hon, varpå hela salen fylldes av applåder. “Regeringen arbetade efter principen att vi alla litar på varandra. Mart Laar var bäst därför att han inte var sjävisk, han var inte otålig. Han väntade tills alla hade förhandlat färdigt och var beredda att fatta beslut. Han var mer av en moderator än en auktoritär ledare. De efterföljande premiärministrarna har varit mer direktörer.”

(postimees)

2012-10-20 @ 16:27:00 Permalink Estlands historia och människor som betytt mycket Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 18 2012. Väike Maarja.

Nu ska ni få läsa det tal som Hanno höll på Lantbrukarföreningen i Väike Maarja ( Väike Maarja Põllumeeste Seltsimaja VMPS) på dess 100-årsdag den 20 september 2012. (Något bearbetat) Det är intressant eftersom det handlar om tiden både före, under och efter friheten 1920 - 1940, och vi kan se hur man fortsatte att hålla kurser för att lära de tidigare livegna hur man sköter en bondgård. Den utbildning som påbörjades av Carl Robert Jakobson 1874 när han såg det stora kunskapsbehovet efter livegenskapens avskaffande (1816).

Kära damer och herrar!

Det är med stor glädje jag nu talar i detta hus byggt av våra förfäder för VMPS:s verksamhet. De mest aktiva åren blev 1920-1940, dvs Estlands storhetstid. På den här tiden fanns det flera cyklar i byn Kõo än i Väike Maarja (VM) socken, men i byn Vao i VM fanns flest skördetröskor.
Ordföranden i VMPS Arnold Matlep från Loksabyn köpte en skördetröska i Tallinn. Han satte sig på den och började resan hem. Utefter vägen stannade flera bönder honom och bad honom hjälpa tröska hos dem med sin maskin. När han så småningom var hemma igen hade han fått så mycket pengar att nästan hela maskinen betalat sig. Så effektivt var sant samarbete och det lärde han ut i VMPS redan 1896.
Efter frihetskriget och jordreformen (då adelns mark köptes upp av staten och vanliga ester fick möjlighet att köpa mark till förmånliga lån), då utvecklades livet och ekonomin snabbt. En ests största glädje är att arbeta på sin egen gård. En fri man i ett fritt land!
VMPS aktiviteter var framgångsrika särskilt under 1900-talets första årtionde. Den nya estniska staten såg till att allt fler fick möjlighet att bli fria bönder, och det var med stor stolthet man gick med i föreningen. Samhället förändrades av samarbetet, det gemensamma användandet av maskiner samt kurser och utställningar.

Sällskapets förste ordförande var herrgårdägaren Alexander von Harpe ( 1837 – 1909 ) från Põdrang.
Han följdes av Triigi herrgårds Arthur von Grünevald.
1911 blev den förste esten ordförande, det var bonden Willem Eichorn ( 1858 - 1926 ) från gården Jätku i Loksa by.
Därefter följde:
Eduard Böckler - 1919
Jakob Blumfeldt från gården Imakaevu – 1921
Lembit Reitel – 1923
Aleksander Essenson – Elvre – 1930
Gustav Lorens – från gården Tasuja – 1931
Arnold Matlep - från Loksa by - 1934

A.Matlep var en mycket aktiv och framgångsrik jordbrukare. Han ägde en 50 hektar stor gård med 4 hästar och 12 kor. Gården producerade stärkelse och tillsammans med den unge bonden i granngården Kasemäe, Enn Lepik, tillverkade han bränd kalk.
En mycket viktig fråga för Matlep var den lokala kulturen.
I våra hem har många kvar fotot på bondkvinnor med vita förkläden som omger ordförande Matlep, som skapade Landsbygdens Kvinnoförening. Naturligtvis passade inte en så hårt arbetande och aktiv patriot i det sovjetiska samhället; Matlep dog i ett sibiriskt koncentrationsläger i Stalins Sovjet 1954.

1909 etablerades de traditioner och den politik som vi sedan följt i VMPS. Dessutom har vi sponsrat Estniska Författarföreningen, Estlands Folkmuseum och bygget av skolor i VM.
1910 etablerades “Användarnas förening”, (en sorts kooperativ som jag kommer kalla Koop). Man lät bygga ett hus till den föreningen bredvid Sällskapets hus eftersom man p.g.a. alla aktiviteter växt ur det ursprungliga huset. Koop erbjöd medlemmarna utsäde, hushållsmaskiner, byggnadsmaterial, jordbruksmaskiner och andra nödvändiga varor. Verksamheten var framgångsrik. Där utvecklades också vidareförsälning av jordbruksprodukter.

Dessutom välkomnades byarna i Kiltsi, Kurtna och Avispea i gemenskapen och 1925 införlivades även Pikvere församling i VSMP.
I Koop fanns inte bara VM och Simuna församlingar. Ambla, Järva Jaani och Koeru församlingars bönder kunden vända sig hit. Allt dokumenterades noga.

En butik öppnades tidigt i J.Kotlis affärshus i VM.
1925 byggde Lurichs arvtagare ett butikshus nära den befintliga affären. Det huset utgör nu en karaktäristisk del av VM Centrum. (videokameran är vänd mot Lurichhuset)
1935 köpte Koop en lastbil och firade sin tjugofemåriga verksamhet.

Fram till 1941 var skolläraren i Avispea, August Lepik en mycket aktiv styrelseordförande i VMPS. Hans arbete har man talat mycket om sedan dess. Koops framgångar beror på honom personligen.
Koops butikschef var medlemmen i VMPS Heirich Tomberg. Den verksamheten var också framgångsrik. Han dog 1949 i ett stalinistiskt koncentrationsläger i Norilsk.

1929 öppnades en fruktmarknad på torget.
1930 introducerades “speciella dagar”, agrara dagar, djurhållningsdagar etc.
Under 1930-talet köpte föreningen ett myrmarksområde på 16,4 ha där man började ta hand om torven.

Från 1907 hölls jordbrukskurser varje år. Därefter även kurser:
1921 - i trädgårdsskötsel
1926 - för traktorägare
1935 - endagskurser i jordbrukskunskap
1936 - flerdagarskurser om reparation av jordbruksredskap och -maskiner

I samarbete med konsulenter gavs kurser i husskötsel och heminredning.
För att bevara och vidareutveckla kulturen bildas Landsbygdens kvinnoförening i VM.
Den viktigaste verksamheten var dock de årliga utställningarna.
Först hölls de i trädgården runt Müüriku Herrgård. 1912 hölls de i Sällskapets hus och trädgård i VM.
Efter 1903 visade utställningarna jordbruksprodukter, boskap samt lantbruksmaskiner.
1921 hölls den första utställningen efter första världskriget.
1928 visades frisiska och andra exklusiva kor från Grünevalds och J.Imakaevus gård i Lillevälja i Triigi.

Müüriku gård.

1931 deltog 280 utställare! De representerade 25 % av alla jordbruk i Estland. Dessutom kom 5000 besökare! Det betydde stor framgång och god ekonomisk avkastning.
År 1934 och 1938 är VM-utställningen utformad för hela Virumaa och varar i 2 dagar. Det var en stor fest, där olika program och teaterföreställningar gavs i Sällskapets hus. Utställarna var mycket engagerade och kunde visade mycket framgångsrika bönder.

På våren 1936 i god tid för sällskapets 40-års fest skapade fru Salme Matlep i Kvinnoföreningen en föreningsflagga som syddes upp av fru Michelson.
26.07.1936 invigdes den och pastor Walter Viks välsignade flaggan. Den restaurerdes nyligen och välsignades då av pastor Tauno Teder.

När skolläraren M Meos kom till Väike Maarja 1907 ville han sprida kunskap om ekonomi och önskade också utveckla den konstnärliga verksamheten. Han grundade en kör och en orkester. Denna verksamhet bar god frukt.

Han utformade också ett festprogram - konsert, teater och dans. Programmen var också mycket viktiga för att de skulle kunna amortera av skulden för byggandet av Sällskapets hus.
1913 betalades lön till regissören Jakob Liiv för nystartad teaterverksamhet.
1913 - 1940 avlönades A.Lepik, vars arbete bl.a. ökade kunskapen om och känslan för teater.

År 1930 skapades en festkommitté i VM. Kommittén bildade en lokal teater där Sällskapets hus var samlingsplats.
8.05.1932 var där stora festligheter. Närvarande var riksäldsten Jaan Teemant och lantbruksminister O.Köster.
4.12.1932 var ministrarna J.Hünerson, O.Köster och J.Liiv närvarande.
26.07.1936 höll Estniska Lantmännens Centralförenings ordförande, Eckbaum, festtalet.

När Frihetskriget började och den röda offensiven startade stannade de två ledarna Meos och Blumfeldt i kommunen för att stödja Estlands sak på plats. Den gången gick det deras väg.

Vi vill hedra skaparna och förvaltarna av VMPS J.Kotli, J.Liiv, J.Elken, P.Brehm. Det har skapats ett livsverk här.

Augusti Lepik var redan vid 17 års ålder medlem av Sällskapets styrelse (1898). Han satt i sparkassans ledning; var en av grundarna av Koop och Avispea mejeris grundare. Han var med om att grunda Hemvärnet och var dess talesman. Hedrad med Örnkorset.

Om Väike Maarja skulle välja ut en speciell patriotisk händelse skulle det antingen gälla A. Lepik eller M. Meos.

År 1936 kandiderade A.Lepik och Virumaa Teatajas chefredaktör, herr Lehtmetsa. till nationalförsamlingen. I den 69:e valkretsen ingick Avanduse, Paasvere, Salla och Vao kommuner. Allmogen visste vem de kunde ha förtroende för och A.Lepik valdes.
Parlamentet skulle anta en ny konstitution för Republiken Estland och samhället skulle nyskapas. (Detta var den nya konstitutionen som Konstanstin Päts presenterade efter statskuppen 1934) A.Lepik blev medlem i undervisningsministeriet, och det nya arbetet blev som en semester för honom. Han deltog med full kraft där och i nationalförsamlingen.

Kära damer och herrar!

Vi lever i dag enligt grundlagen från 1938.

Där avslutades talet och mycket lite hade nämnts om den svåra tiden mellan 1940 och 1991. Men den talar vi så mycket om i alla fall i andra sammanhang.

2012-10-18 @ 20:26:00 Permalink Estnisk kultur Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 17 2012. Bron dit och tillbaka

Den estniske konstnären Peeter Laurits deltar i utställningen “Bron dit och tillbaka” i Moskva som öppnar i morgon. Han bidrag heter “Den sista måltiden”. Den ryska tidningen Izvestiya skriver att en ortodox grupp vill att verket tas bort. Det betyder att hans foto finns med bland gruppen konstverk som smädar religiösa värderingar.

Kompositionen liknar Leonardo da Vincis “Den heliga nattvarden”.
Bilden visas nu på Sergei Hudijevs Facebooksida där den kallas “hädande, nedsättande och oanständig”. Hudijev menar att bilden är en avsiktlig provokation som syftar till att störa den allmänna ordningen och att provocera fram konflikter.

Hudijev vill att borgmästare Sobjanin med sitt inflytande ska ta ner konstverket för att förhindra provokationer.
"Jag betonar att jag inte agerar på uppdrag av den ryska ortodoxa kyrkan utan som privatperson", säger Hudijev till tidningen Izvestiya.
"Om de inte tar ner det, och om Moskvas regeringen inte ingriper, då letar vi efter annat sätt att ingripa enligt gällande lagstiftning", säger Hudijev till Izvestija.
Galleri Fotoloft berättade för Izvestiya att tidningen redan är medveten om den religiösa indignationen. Om stadens makthavare vill komma ner till galleriet och se utställningen är de välkomna. Utan inblandning av stadens offentlig myndigheter tas inget bort.

Nu ser vi det ena verket efter det andra som provocerar olika religioner. Den här gången sker det i Moskva. När ryssarna ansåg att esterna skändade en av deras krigsikoner slog de sönder halva Tallinn. Om inte liknelsen vore så grotesk kunde man prata om "prinsessan på ärten". Vi får se hur allvarligt det blir den här gången. Ska esterna nu åka till Moskva och förstöra? (Nej, riktigt jämförbart är det inte.)

-----
Juristen Tanel Kerikmäe menar att överläggningarna om gränsavtalet mellan Estland och Ryssland måste vara mer balanserade.
Det är den känsliga frågan om var gränsen verkligen ska dras efter att Stalin ritade om gränserna. Den överenskommelse parterna har signerat i Taru 1920 och som skulle gälla i “evig tid” gällde inte längre. Stalin reducerade Estland och bl.a. blev den större delen av Setumaa ryskt. Många setukeser var inte längre estniska medborgare. Likaså var det ett stort område nordost om Narva som inlemmades i det ryska. Jag berättade om hur setubönder plötsligt blev avskurna från sina marker, när jag skrev om vårt besök i Setumaa 1998.

Undertecknandet 2005. Utrikesministrarna Lavrov och Paet.

Den överenskommelse som man kom fram till 2005 skedde utan debatt. “Vår känsla av fara är annorlunda i dag. Om båda parter är övertrygade om att detta är det bästa för båda, då tror jag att det är rätt.”

Kerikmäe anser att det finns många olika åsikter i Ryssland och Estland om processen och att man därför bör genomföra riskanalyser, och diskutera om vi verkligen behöver nytt gränsavtal eller status quo fungerar. Han påpekar att följden av Tartufredens gränsavtal, den senare ockupationen och andra viktiga händelser måste betänkas för att inget galet ska komma att hända.

Kommer esterna någonsin känna sig trygga i sitt eget land?

2012-10-17 @ 14:54:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 16 2012. Dick Harrisson skriver om Estland.

Dick Harrisson skriver i sin blogg i dag om Estland:

Den första kristendomen i Estland

Under 1200-talets första decennier kristnades nuvarande Estland och Lettland med våld. Korstågen som omformade Baltikums karta för alltid brukar förknippas med biskop Albert, en nordtysk potentat som gjorde Riga till bas för verksamheten. Men var detta ett strikt nordtyskt initiativ, eller hade påven i Rom yrkat på det? Och när började egentligen missionsverksamheten?

Biskop Albert och hans familj var, såvitt vi kan bedöma, huvudansvariga initiativtagare till just de korståg som ägde rum vid sekelskiftet 1200, men påvarna var väl medvetna om den potentiella korstågsscenen i Baltikum. Det är fullt möjligt att den allra första missionen ägde rum några decennier tidigare, med direkt påvlig inblandning. Redan i början av 1170-talet, när varken danskar eller tyskar var nämnvärt intresserade av korståg i Livland (eftersom de var fullt upptagna i vendernas land vid södra Östersjökusten) sände påven Alexander III ut bullan Non parum animus noster, i vilken han likställde kriget mot ester ”och andra hedningar” med pilgrimsfärder till Heliga landet. Envar som grep till vapen mot esterna erhöll ett års syndaförlåtelse, och för de krigare som stupade i kampen var syndaförlåtelsen total.
Förmodligen sammanhängde denna påvliga vurm för Baltikums kristnande med att en missionär vid namn Fulco vid denna tid hade lanserats som esternas förste biskop. Fulco var en fransk cisterciensmunk som, hoppades man, skulle fara till Norden och samarbeta med Nikolaus, en norsk munk av estnisk härkomst. Initiativet togs förmodligen av ärkebiskop Eskil i Lund i samråd med dennes vän Peter, abbot av La Celle (nära Troyes) och från 1162 abbot av Saint-Rémi i Reims. De båda männen hade gott om tid att diskutera projektet under Eskils franska exil på 1160-talet. Eskil stod personligen nära både cistercienserna och påven Alexander III.
Huruvida Fulco någonsin satte sin fot i Baltikum är okänt, och de förhoppningar som knöts till hans namn rann i vilket fall som helst ut i sanden. Den första grundligt dokumenterade missionen i Livland inleddes vid floden Daugavas mynning i dagens Lettland omkring 1180, under ledning av tysken Meinhard. I mitten av 1190-talet övergick denna mission till korståg, vilket lockade fram den kraftsamling under Albert av Buxhövden som i början av 1200-talet ledde till att dagens Estland och Lettland kristnades.

Det här är intressant också av den anledningen, att Europa vaknade. Plötsligt såg man möjligheterna att erövra andra länder, som man inte riktigt tänkt på tidigare. Men det är inte rätt att kalla det “länder” heller. I de områden som nu är Estland och Lettland levde man utan någon statsbildning. Man hade en stark man “äldste” i varje mindre område, och det fungerade bra. Den religion man utövade liknade vår asatro. Taara eller Taarapiita motsvarar Tor ganska väl.

Vid sekelskiftet 1200 tävlade även tyskar, danskar, svenskar och ryssar om missions- och exploateringstillfällen på estniskt område, vars befolkningstal uppskattas till under 200 000. Efter utdragna strider vann tyskarna överhand (1227) och kunde på lokalplanet behålla sin ekonomiska, sociala och kulturella maktställning i närmare 700 år.

I och med korstågen började den långa tiden av ofrihet. Och jag tittade efter i NE när Finland blev svenskt (det kommer jag inte ihåg att vi fick veta i skolan) det var under samma tid ungefär: Finland inlemmas i det svenska riket genom korståg av Birger jarl 1239 och Torgils Knutsson till Karelen 1293.
Man kan säga att det var kristnandet av norra Europa som betydde att människorna förlorade sin frihet. Det ironiska är att esterna bara fick leva i frihet i tjugo år (1920-1940) och sedan var det dags för nästa mäktiga religion, kommunismen, att beröva landet dess frihet igen!

2012-10-16 @ 13:43:00 Permalink Estlands historia och människor som betytt mycket Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 15 2012. Korruption var legio.

Jag ska precisera mig när det gäller hur vi alla i Europa inte menar samma sak med allt vi säger.

När vi säger "socialdemokrat" ser vi framför oss de röda fanorna, första-maj-tågen, fördelningspiolitiken, den solidariska skatteinbetalningen etc.

När en est eller lett säger "socialdemokrat" menar han absolut inte de röda fanorna och första-maj-tågen (sådant finns inte längre i Baltikum) men gärna skatter och fördelningspolitik.

När en svensk säger "centerpartiet" menar han ett borgerligt parti med borgerliga värderingar.

När någon från de baltiska länderna säger "centerpartist" menar han ett vänsterparti med många ryssar.

I kommunistländerna visste man inte vad ett banklån innebar. När esterna lärde sig att låna pengar till restaurering av sina hus, före finanskrisen, förstod de inte vikten av att betala sina skulder, och till sin upprördhet fick de till slut lämna ifrån sig huset till banken, och var ändå skyldiga banken pengar!

Det är bara några exempel. Det finns så mycket mer.

Apropå att det finns så mycket andra människor inte tänker på:

När Ants väntade på mig utanför en affär såg han några mörkhyade ungdomar slänga fimpar och bananskal på trottoaren. Trots att det fanns en askkopp och sopkorg i närheten. Har någon berättat för dem som kommer till vårt land hur vi borde göra här?

Nu övergårt vi till pratet om korruption som svenska bolag anklagas för i kommunistiska stater. Man måste förstå hur självklara mutor var i t.ex. Sovjet, och fortfarande är i många områden där och i de kommunistiska länderna.

Att bli väl behandlad av doktorn kostade pengar, extra pengar. När Ave gick igenom en abort visste hon att hon måste betala en rejäl muta till doktorn annars skulle hon inte få stanna kvar på sjukhuset för eftervård, och hon skulle aldrig mer kunna bli gavid.

När hon gick till hårfrisören måste hon muta för att få den frisyr hon själv ville ha.

Glöm inte "valutabutikerna"och butiker för kommunistpampar och sjömän, där man bara kunde handla med utländsk valuta vilket betydde att ingen vanlig människa fick handla där. Ülo berättade om hur varor plötsligt försvann från deras matvaruaffär, och sedan flera år senare fick han tillfälle att gå in med oss i en valutabutik: Och där fanns de! Allt som han inte längre kunde köpa fanns i alla fall!

Om man ville ha någon speciell tjänst från kommunen, då gick man till tjänstemannen med en summa pengar eller en stor flaska fin sprit. Det var bara självklart.

Jag berättade om de unga pojkarna i Ryssland som i en intervju sa att de tänkte bli poliser när de blev stora, för då blev man så otroligt rik. Där lever vanan vidare.

Mutor och korruption var så självklara i det kommunistiska Sovjet att ingen tänkte på det eller värderade moralen i det. Därför var nästan alla butiksbiträden ryskor eller i varje fall partimedlemmar i Estland, de hade makten att bestämma vem som skulle få köpa en vara. De behövde aldrig vara vänliga och "serviceinriktade", det som skulle säljas blev sålt på ett eller annat sätt.

En Leninpristagare (dock ej partimedlem) och prima ballerina skulle bjuda oss på middag 1978. Hon sökte upp oss på hotellet och bjöd oss på middag "om fyra dagar". Hon behövde den tiden för att leta reda på och muta folk för att kunna bjuda oss på något annat än bara inlagda morötter.

Tiina, som blev hyresgästföreningens ordförande efter 1991, berättade för oss hur man fick leta i veckor för att få tag på en glödlampa till ordinarie pris, men det fungerade aldrig. Man måste betala tillägget - mutorna.

Även på finrestaurangerna var det svårt för vanligt folk. Efter att ha mutat sig in, måste man köpa det dyra vin som servitören föreslog, och inte betalade extra fick man in surt odrickbart vin. Klagade man sa han bara: "Det var ju det du beställde."

Att ta sig upp i "Teletorn" i Tallinn var som att besöka en militärbas. När hissen så småningom kom upp till restaurangvåningen fick man inte gå in i restaurangdelen och titta på utsikten. Vi gjorde det i alla fall, och fick höra många intressanta okvädingsord. Vår värd var fruktansvärt orolig.

Det var sådant vi försökte berätta när vi kom hem 1978, men nästan ingen lyssnade. De vände sig om och gick. Så kunde det bara inte vara i det "fina kommunistiska landet."

Nu citerar jag SvD: första sida i dag:

DET FINNS INTE EN CHANS I HELVETET ATT VI SKULLE FÅTT ORDERN OM VI INTE BETALADE.

Svenske företagaren "Beril" gav miljonmuta i Kina.

Så var också hela Sovjetunionen!

2012-10-15 @ 17:15:00 Permalink Livet i Sovjetunionen Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 14 2012. Fredspriset till EU.

Ledaren i Postimees handlar i dag om Fredspriset till EU.

Priset till alla européer!

Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy, menar att alla européer ska känna stolthet över Nobels fredspris. Hans skäl är desamma som priskommitténs: sex årtionden av ansträngningar för fred, försoning, demokrati och utveckling i Europa.

Med hänvisning till den långa perioden av fred ger Norge EU ett fredspris, detta är något bättre än när Barack Obama utsågs 2009. Motiveringen då byggde på hans enastående insatser med internationell diplomati och stärkandet av samarbete mellan folk. Det är värt att notera att vid den tidpunkten hade Obama fortfarande flera år med mycket arbete framför sig i Vita huset.

Men varför just nu? Varför inte t.ex. 2004 efter den största expansionen i unionens historia?

Denna fråga tvingar oss att tolka fredspriskommitténs beslut allegoriskt: inte angående det 60-åriga freds- och samarbetet, men det faktum att européerna inte efter fyra års försök har lyckats att tämja den ekonomiska krisen utan kommit tillbaka till den tiden som Europa befann sig i för hundra år sedan.

Detta blir återigen ett tveksamt inslag i det norska fredspriset, då Norge själv två gånger röstat mot EU-medlemskap. Norges statsminister Jens Stoltenberg betonade dock att Norges ställning om anslutning till EU, inte ändrats. Därför är det tydligt att fredspriset till EU inte betyder att Norge lagt sig i EU:s inre politiska angelägenheter.

Är européernas - vår egen - syn på fredspriset alltför krävande och cyniskt? Som en bonus har EU:s representant i en intervju sagt att den tyska och franska medlingen i Turkiet och Balkan var en god sak och utvecklade respekt för mänskliga rättigheter och demokratibygge.

Detta är verkligen lovvärt, men dessa processer sker inte längre tack vare EU, utan trots EU. - Europeiska unionens utrikespolitik och dess aktivitet kan inte skryta med lika gott anseende som medlemsstaterna var för sig. EU:s representation för utrikes frågor och säkerhetspolitik är så svag att den inte konkurrerar med nationella europeiska intressen.

Det tyska nyhetsmagasinet Der Spiegel skrev igår att idén om fredspris till EU är bra, men mottagaren är felaktig. De anser att Nobels fredspris skulle utdelats till EU i samband med att Jacques Delors var ordförande för Europeiska kommissionen 1985-1995. Han vore mer beaktansvärdvärd och en mer kraftfull mottagare av priset än nuvarande EU-institutionens mottagare som nu mera liknar priset vid en hälsobefrämjande åtgärd till en samling grönsaker.

Man kan ana en viss besvikelse över EU-projektet från tidningens sida. De skriver för lite om EU:s betydelse för freden i Europa. Jag anser att det fortfarande är ett huvudarbete. Nu har man börjat tala om nationalistiska rörelser och splittringstendenser i Unionen. Storbritannien har börjat tveka om sitt medlemsskap. Därför krävs det att man tar itu med hela EU-projektet. Vi måste från grunden diskutera vad vi vill med EU. Och då får vi inte glömma att vi alla är olika. Vi tänker olika och ord har olika betydelse för oss, även om vi försöker tala samma språk. Det allra största problemet, tror jag, ligger i just skillnaderna i tänkesätt, men om vi tar itu med problemen från början -om vi vågar utmana alla olika idéer och inte bara klampar på i ullstrumporna, då har vi en möjhlighet att komma framåt och göra oss verkligt välförtjänta av priset. I och med att USA sviktar och de asiatiska och sydamerikanske länderna får mer betydelse behöver vi ha en stark förhandlingspart i EU.

2012-10-14 @ 15:49:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 13 2012. Värderingar skiftar liksom sanningar.

Det finns inget som heter fritt tänkande, eller kanske, tänka får vi, men inte tala fritt.. Det är yttrandefriheten som inte fungerar. Det har väl alltid varit så.

Det viktigaste vi kan lära av historien är tydligen att vi aldrig lär oss något av historien.

Allt vi upplever och lär oss värderar vi. Medvetet eller omedvetet. Någon kanske ger oss värderingarna, och vi anammar dem och låter allt som hänt gå igenom kroppen, som Clarence Crafoord lärde oss, det passerar också genom värderingarna, och så har vi fått en uppfattning.

Det handlar inte om att alla människor är lika värda. Det handlar verkligen inte om att alla människor är lika värda.

Det handlar om att det vi har lärt oss värdera högst är mest värt.

Det gäller också människor.

Vi ser det så tydligt i dag. Under 1900-talet genomlevde Europa två stora krig. Människor led oerhört i hela Europa. Det mördades och deporterades och stals. Men det var en stormakt som förlorade kriget, och en annan stormakt som var med på vinnarnas sida. Det är just det som är grunden för våra värderingar. Min önskan är att det ska bli tydligt för alla att detta fortfarande färgar vår syn på det mesta.

Många "kulturarbetare" i debatten i Sverige kallar sig "stalinister". T.ex. Aftonbladets kulturchef. De flesta ser det som något i grunden positivt.

Ingen människa i Sverige kallar sig "hitlerist". Det vore rena vansinnet.

Kan någon tala om för mig vad det är för positiv skillnad på alla de liv som Stalin ödelade mot dem som Hitler ödelade. Varför värderar vi Hitlers mord som Ondskan och Hitler själv som "den Onde", medan Stalins mord inte talas om egentligen? Vi får naturligtvis inte göra hitlerhälsning eller använda oss av de nazistiska symbolerna. Varför får vi kalla oss "stalinister", och använda Stalins symboler? Varför svimmar alla om en nazist uttalar sig, men låter alla stalinister delta allmänt i debatten? Kan man tänka sig att de som överlevt Stalins mord blir lika illa illa berörda av symbolerna som överlevarna från de nazistiska morden.

Jag vet att jag skrivit om detta förut, men jag blir så fruktansvärt frustrerad när jag ser att någon kallar sig stalinist. Jag försäkrar: för dem som genomlevde helvetet under Stalins tid vid makten finns bara fruktansvärda minnen kvar.

Hitler :   Förintade judar, romer o homosexuella   (grupper som lätt kan identifieras)

Stalin: Förintade intellektuella, fria bönder o oliktänkande (grupper som inte lika lätt identifieras, och som man   har svårt att samla till en gemensam protest.)

Hitler:   Ca 13 miljoner förintades.

Stalin:   Det beräknas att ca 50-70 miljoner människor förintades.

Hitler mördade människor med annan religion, icke-ariskt utseende, "fel" sexualitet

Stalin mördade människor med kunskap och utbildning.Människor som hade visat sig dugliga efter
livegenskapens avskaffande och skapat sig en bondgård man kan försörja sig på.
Andra yrkesgrupper som dödades: journalister, läkare, jurister, akademiker, lärare, rättsvårdare och många fler. Detta skapade stora bekymmer för landet. Alla kunskaper måste läras om från början, och misstagen blev många.

Hiler: Detta skadade märkligt nog inte landets ekonomi.

Stalin: Ekonomin skadades i grunden. Ständigt nya slavar placerades i de nya fabrikerna.Man rekvirerade folk från hela riket via deporteringar.

Vad gjorde då Stalin som var bra?

Jag vet inte. Han skapade paranoia i hela landet. Han tog bort allt privat ägande, och skapade visserligen nya industrier, men utan människor med kunskap fick man ingen kvalitet. Han införde kollektivjordbruk, vilket betyder att alla måste vara beredda att avstå sina ägodelar till staten och anpassa sig efter gruppen. Det låter så lätt, men vi är faktiskt olika, och de som lyckats i sitt arbete var inte villiga att ge upp allt. Nekade de blev de mördade eller deporterade.

Jag har en känsla av att det är här den springande punkten finns. Det kan låta så vackert att äga allt tillsammans, men hur ser verkligheten ut? Vi ska tänka: "Om vi äger tillsammans blir vi mer rädda om allt."

Men vi tänker istället så: "Om vi äger tillsammans spelar inget någon roll!"

Jag menar att värderingar skiftar precis som sanningar. Om vi förstår det, kanske vi förstår allt som hänt lite bättre.

Den kultur Stalin skapade innebar att människor som levt på en bra nivå fick det mycket sämre. Om de överlevde. Är det positivt då att vara stalinist när vi nu vet. Alternativen var: "Gör som vi säger eller du dör liksom dina grannar och släktingar!" "Vi ska skapa en ny värld med en ny sorts människa! Välj själv!"

Vi kan säga att hade Sverige blivit ett stalinistiskt land skulle många, många av oss inte leva nu. Vi skulle inte ha fått adekvat utbildning och kunskap. All litteratur som inte godkändes skulle refuserats och brännts, dv s. det mesta. Nya läroböcker skulle gjorts med andra sanningar. Vår kultur skulle varit död. Allt som påminde om en annan tid skulle förstörts. Allt. Det fria liv vi lever nu med fördelar och nackdelar skulle vara inrutat enligt kollektivismens ramar. Detta, om något, vet finnarna, de baltiska folken och de andra ockuperade staterna i Stalins Sovjet.

Jag skulle själv inte klarat det kollektiva livet. Så är det bara. Jag skulle inte kunnat se hur människor dödades av någon mystisk anledning. Jag vill leva som en FRI människa!

2012-10-13 @ 17:00:00 Permalink Livet i Sovjetunionen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fredspriset till EU.

Grattis till valet av fredspristagare! Det är verkligen rätt att betona EU:s arbete för freden. Naturligtvis särskilt freden i Europa. Sammanhållning och samarbete. Det var också positivt för Estland att kunna ansluta sig till EU 2005. Tveksamheten fanns eftersom man så nyss hade lämnat en annan union, vilket varit förödande. Många ester trodde på ett helt alliansfritt Estland, men när de ändå fick möjlighet att välja röstade det stora flertalet för att gå med i unionen. Oron för vad grannen i öster kan hitta på var alltför stor! Utan EO och framför allt Nato hade Estland med all säkerhet inte varit ett fritt land i dag.

2012-10-12 @ 12:54:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 10 2012. Ett tal till grekerna.

Jag tänker mig att jag står på ett torg i Aten och talar. Eftersom jag inte kan grekiska blir jag tolkad hela tiden. Framför mig står tusentals greker, som kom för att demonstera.

Jag säger:

Kära alla greker!

Ni har haft några svåra år och de är inte slut än. Det kan vi se. Och vi förstår att det är fruktansvärt tungt. Men jag måste berätta historien på ett annat sätt.
Vi lever i en ny värld. Vi är inte lika aggressiva som vi var förr i världen. Det är positivt.
Europa är en enhet, som arbetar mot samma positiva mål. Vi arbetar för att alla människor i Unionen ska ha en bra levnadsstandard, ska leva i fred och frihet.
Ni har tidigare i flera perioder levt under svåra förhållanden, men ni är också symbolen för stort tänkande och demokrati i resten av Europa.
Vad har då hänt?
Socialistiska makthavare har varit för generösa med pengar i Grekland. De har fått er att leva över era tillgångar. Det är orsaken till dagens stora problem.

Nu ska jag berätta en annan, men relevant, historia.

I det lilla landet Estland i norra Europa levde de i frid och frihet i tjugo år 1920-1940. De hann bygga upp sin välfärd så att den kom på samma nivå som Finlands, och närmade sig Sveriges. Det var en fantastisk prestation då. Men när landet ockuperades 1940 började allt raseras. Allt togs efter hand ifrån dem och de måste inordna sig i en för dem främmande kultur. Det var krig de första fem åren av ockupationen. Stalin hade makten och han såg till att alla som hade lyckats i livet togs av daga som straff för deras duglighet, och att personlig egendom togs omhand i så stor utsträckning som möjligt. Befolkningen decimerades av krig, flykt och mord. Under femtio år lärde de sig ett nytt liv. De lärde sig ljuga, stjäla, ange andra till KGB och dra ner gardinerna.
Efter ca 50 år blev de åter fria. Nu var det svårare och ett mycket tyngre arbete att komma upp till anständig levnadsstandard igen. Efter tjugo nya år har de kommit en bit, men har mycket kvar. De klarade finanskrisen dels med att använda den buffert de hunnit lägga undan och genom att sänka allas löner även riksdagsmännens och regeringens. Det var hårt men alla var lojala. Fortfarande kan vi se hus som börjat renoveras men nu står halvfärdiga eftersom pengar inte finns. Men alla visste alternativet. Alla kom ihåg hur det varit under fattigdomen under ockupationsåren.

De valde tidigt att gå med i EU och blev vänligt emottagna. Men nu har flera länder i Unionen monetära kriser. Länderna har levt över sina tillgångar, som sagt. Av lojalitet ställer Estland, det lilla landet som fortfarande kämpar för att alla ska få ett anständigt liv, ställer upp för de länder som behöver hjälp.
Men det finns en gräns. Det finns inte hur mycket pengar att pumpa ur landet som helst. Krävs det för mycket förlorar invånarna sin trygghet och tvingas återgå till fattigdom och elände.

De är lojala. Men ska inte alla i EU vara lojala mot varandra? Måste inte de krisande länderna acceptera att det gått fel och kämpa för sin egen framtid samtidigt som de inte förgör de andra EU-ländernas.
Det finns inte en outtömlig källa av pengar. Fanns det, då skulle vi alla leva i överflöd.

Vi behöver se till att vi har samma värderingar i EU. Vi måste se till att inget land gömmer sina problem under mattan. Vi måste vara lojala på alla sätt!

Ni har många vänner! Lycka till i det svåra arbetet ni har framför er! Vi vill komma tillbaka och fira våra semstrar vid era fina kuster.

Förstår de och blir de betänksamma? Eller...

2012-10-10 @ 12:19:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 9 2012. Estland har vunnit på medlemskapet.

Ryssland kallar en oppositionspolitiker till förhör.

Rysk oppositionsledaren Sergei Udaltsov lämnade Moskva i september.

Ryske oppositionsledaren Sergei Udaltsov.

Ryssland kallar en välkänd oppositionsledare, Sergei Udaltsov, till förhör. I den nationella TV-kanalen, NTV, påstås planera att med utländskt bistånd störta president Vladimir Putin.

NTV visade på fredagen, en ärekränkande film om den ryska Vänsterrörelsens ledare Udaltsov där det sägs att han planerar att störta en ledamot av parlamentet i Georgien och tidigare ordförande för Moskva Bank, Andrej Borodin. Udaltsov lever i exil i Storbritannien.

Filmen hävdar också att Udaltsov överväger att organisera en attack mot tjetjenska rebellrekryteringar.

Udaltsov själv menar att filmen "Anatomy of a protest II" är fullständigt galen. Enligt honom skulle han i så fall för länge sedan ha avslöjats med olaglig verksamhet, med tanke på den konstanta övervakningen han utsätts för av de ryska myndigheterna.

Däremot har den ryska Undersökningskommittén börjat undersöka om filmen kan bli föremål för åtal.

Udaltsov säger till Eko Moskvas radiostation idag att han kallades till en utfrågning på onsdag kl 15, och att utredningen om filmen öppnades på begäran av medlemmar i Enade Ryssland.

Udaltsovs ryska rörelse anses vara en av de viktigaste i oppositionen. I Ryssland har, efter Putins återkomst till Kreml, myndigheterna antagit en rad lagar som förtrycker det civila samhällets observatörer.

-----

Premiärminister Andrus Ansip sade i parlamentet "Ett närmare samarbete mellan länderna i Europeiska unionen är i Estlands nationella intresse och hjälper oss att uppnå de mål som anges i konstitutionen."
Premiärminister sade att Estland står inför att mycket snart välja mellan att gå med på utökat samarbete eller lämna EU. På lång sikt måste vi acceptera ett mer utsatt och fattigt Estland om ingen förändring sker. Både ekonomiskt och politiskt.

EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso har uppmanat till en framtida federation av nationalstater, och det handlar om en utmaningen över decennier och därmed en lång process.

"Nu måste i första hand ske en översyn av den europeiska handels- och monetära samarbetet."

Ansip har granskat verksamheten vid Europeiska unionen och regeringens politik.

"I motsats till den populära uppfattningen att ingenting händer i de krisdrabbade euroländerna säger siffrorna tnågot helt annat.. Även om de alla har en lång väg att gå, har de offentliga finanserna förbättrats betydligt. Det har inte skett så snabbt som vi hade hoppats, och det måste ske under kontroll, men förändringarna kommer. De här ländernas problem är ganska jämförbara med det Lettland och Estland genomgick i början av krisen" menar statsministern.Ansip

För att det inte ska kunna hända samma sak igen föreslår kommissionen att lösningen är ett närmare samarbete inom bank-, finans-, ekonomi- och politikområden. Kommissionen angav också ett antal politiska alternativ för Estland att ta ställning till:

1) Ska euroområdets budget vara åtskilt från EU: s monetära instrument som skulle kunna användas för att mildra effekterna av strukturreformer eller incitament i kriser?

2) Ska euro-staterna eller hela EU-områdets institutioner och organ ingå bindande avtal som fastställer ett särskilt ansvar för att stärka konkurrenskraften - vare sig det är social utveckling, eller att stävja de statliga utgifterna, eller att reformera utbildningssystemet dvs. vara mer lyhörd för dagens krav?

3) Vad ska ses över för att dessa förändringar ska ske helt demokratiskt?

"Dessa frågor kommer att ställas specifikt - och måste ge specifika svar. Redan i december måste vi förbereda svaren. Därefter kan vi börja diskutera om och i vilken utsträckning de europeiska fördragen kräver uppdateringar och ändringar av konstitutionen i Estland, "sa Ansip.

Regeringen har beslutat att Estland ska gå med i gruppen som vill inleda ett närmare samarbete med skatt på finansiella transaktioner. Beslutet om huruvida en sådan etableras skatt i Estland har ännu inte tagits.

Inte alla länder i Europeiska unionen vill samarbeta så nära som Estland. "Vi kan se hur vissa stater tar avstånd från samarbete. Jag är ledsen för det, eftersom jag tror att samarbete alltid i slutändan innehåller ekonomiska och politiska frågor. På båda sidor. I annat samarbete med de övriga förblir vi fattiga", sa Ansip.

Statsministern påpekade att den estniskaska garantin som betalats in som en del av den europeiska finansiella stabiliseringsfonden och den europeiska stabilitetsmekanismen är mer än fem gånger lägre än de bidrag som Estland fått från EU-budgeten och kommer att ta emot de kommande sju åren.

(Postimees)

Ja, Estland har vunnit mycket på medlemsskapet i EU och vet att det betyder mycket för landets stabilitet. Jag kan inte tro att Ansip på allvar tänker sig att landet ska lämna EU, även om jag förstår hans resonemang att det blir för dyrt för lilla Estland att stötta övriga Europas krisande stater.

2012-10-09 @ 18:06:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 8 2012. Varannan kvinna?

Innan Estland blivit fritt 1991 var det många partipampar som tog chansen att bygga sin drömbostad. Uppvärmning kostade nästan ingenting, så de byggde minst sagt stort. I Harku byggdes ett område som kallas “Dårarnas paradis” i folkmun. Ett av husen är ledigt att hyra för 4500 Euro i månaden. Titta här:

http://www.city24.ee/kinnisvara/maja/1193747

och klicka på bilden så får ni se hela härligheten!

-----

I Postimees kan vi läsa att man nu diskuterar hur man ska få fler kvinnor på ledande poster i Estland.

Tsahkna: Under kommande parlamentsvalet kommer vi se minst en kvinnlig statsministerkandidat.

Margus Tsahkna (IRL):
I Europaparlamentet hölls den 3 oktober ett seminarium om jämställdhet, där ledamoten Sirpa Pietikäinen redogjorde för sitt betänkande kring den saknade jämlikheten "Kvinnor i politiskt beslutsfattande -. Kvalitet och jämlikhet"
Tsahkna konstaterade att kvinnor är mindre synliga under valkampanjerna, och det finns för få att välja på. Bland annat förde han fram förslaget att man stadgar ett integrerat genusperspektiv för att förbättra situationen. Till exempel skulle det högst upp på vallistorna vara fler kvinnor än män för att stödja de kvinnliga kandidaterna.
"Kvinnor kan vara mer aktiva i politiken än de är nu. Jag förutspår att nästa allmänna val ser vi minst en kvinnlig kandidat till premiärministerposten ", sade Tsahkna. "Jag är inte positiv till att könskvotering genomförs av lagstiftaren, eftersom jag tycker att det är förnedrande för kvinnor."
Han tillade att de skulle göra att IRL:s egna skicklig kvinnliga kandidaterna mer synliga.
"Problemet är att kvinnor inte är lika aktiva i politiken som män, men de finns ändå på viktiga poster", säger Tsahkna. «I IRL till exempel kan jag säga att på den näst viktigaste posten i partiet som ordförande i parlamentet finns Ene Ergma och dessutom leder Kaia Iva en viktig grupp, båda är kvinnor."
Han påpekade att i IRL kandiderade Jane Pakosta till ordförande och en av de mest framgångsrika kvinnliga företagarna, Reet Roos är IRL medlem. "Ett bra exempel är den lilla lantliga kommun Kihnus vice borgmästare Annely Akkermann. Det är IRL:s de positiva exempel, men det är verkligen ett hårt arbete för kvinnorna i politiken att komma till toppen ", säger Tsahkna.

Simson: Varannan kvinna varannan man på partilistorna skulle kunna utveckla en god praxis.

Kadri Simson.

Postimees förde vidare idén till Kadri Simson, Keskerakond/Centerpartiets gruppordförande i parlamentet.
Hon svarade: " I det senaste parlamentsvalet var det fem kvinnor som valdes in i parlamentet från våra listor medan från andra politiska partier valdes bara en kvinna. I Europaparlamentsvalet hade vi kandidater varav sex kvinnor", påpekade Simson
"Varannan-kvinna- principen när listan görs upp är svårt att använda dem för de politiska partierna som bara har några få starka kvinnliga politiker."
Han tillade att för Centerpartiet är det lyckligtvis inga problem. "Vi tror att användningen av detta system kan bli en god vana för politiska partier", sade hon.
"Naturligtvis beror mycket på den sökandes egen aktivitet, men som nummer ett bland få kvinnor får de proportionellt mindre reklam", säger Simson.
Simson tillade att Centerpartiet har aldrig uppdelade sina medlemmar efter kön och därmed inga villkor.
"Bland våra medlemmar är kvinnorna något fler än männen och det kan betyda att de blir aktiva deltagare i politiken och att de kandiderar i kommunfullmäktigevalen", säger Simson.

2012-10-08 @ 12:05:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 7 2012 Rakvere gymnasium har just fyllt 100 år.

Aktaalne Kaamera:

Skog som har återlämnats till tidigare ägare i Estland efter 1991 kan i vissa fall senare blivit skyddsområden, naturvårdsområden och får inte brukas på vanligt sätt. Inte alla skogsägare har förstått hur det ska fungera, och därför ska staten nu köpa tillbaka de misskötta naturvårdområdena.

På Sandhamni-ön i Finland (!) pågår just nu en militär övning. Vi har också i Sverige kunnat läsa om att Finland ska minska sina försvarskostnader under nästa år för att året därpå återgå till årets summa.

En finsk officer sa det som också estniska officerare säger: "Kommer förändringen - kommer fienden."

Nu har även makthavarna i Moskva förstått betydelsen av de sociala medierna i vår tid. En ny lag har stiftats där det beläggs med bötesstraff om man kränker en annan människa eller myndigheter på You-Tube eller på annan plats på nätet. Naturligtvis hade de helst velat förbjuda alla sociala medier, men har upptäckt att det inte är så enkelt. Och självklart inser de faran att någon kan påbörja och sprida i stor skala attacker på makthavarna.Jag misstänker att böterna kan bli enorma, liksom böterna för den som demonstrerar.

I Tartu har man korat och belönat Årets bästa lärare. Det är fantastiskt bra att man på det sättet visar vad en god lärare kan betyda, men lärarna säger att de får mer kritik av medmänniskorna än beröm.

Rakvere Gymnasiums 100-årtsskylt.

Rakvere gymnasium har just fyllt 100 år. Det betyder att det byggdes före förra friheten, under tsartiden. Tänk så otroligt mycket som hänt under dessa 100 år! Men skolan försäkrar att den hänger med i utvecklingen.

Idag har det ätits morötter i mängd!

Den roliga nyheten i dag: I Põlva har man haft en tävling i att äta mest morötter! En morotsätardag. Alla morötter vägdes och sedan såg man vem som fått i sig mest. Alla deltog. Även hundar, katter, kaniner och så människor i alla åldrar. Barn som intervjuades tyckte att morötter var jättegott och att de åt det varje dag, medan en vuxen förklarade att det inte var hans favoritmat så han åt dem inte så ofta. Men nyttigt är det!

I Georgien dog den äldsta personen i världen, Antisa Hvitšava som blev 132 år, meddelar lokala medier i dag. Hvitšava föddes 8 juli 1880. (En kontroll visade att kvinnan var verkligen så gammal.)

2012-10-07 @ 19:38:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 6 2012. Samarbete?

Tallinns borgmästare Edgar Savisaar har varit på Rhodos på konferensen "Dialog mellan civilisationer". Där har han samtalat med Rysslands vice utrikesminister Michail Bogdanov och tidigare biträdande utrikesminister Alexander Saltanovi.

Savisaar diskuterade Estlands ekonomiska intressen och frågor som berör båda länderna som bron över Narvafloden, utveckling av den nordestniska hamnen Ust-Luga och hamnar i St Petersburg och triangeln Helsingfors-Tallinn-S:t Petersburg.

Ust-Luga ligger i Ryssland och Sillamäe ligger nära den ryska gränsen i norra Estland.

"Det är verkligen viktigt att sjöfarten mellan Ust-Luga och Sillamae påbörjas, men detta är bara början på vårt samarbete", sa Savisaar. Han ansåg att ett närmare bilateralt samarbete är möjligt, och att de långvariga konflikterna mellan de två länderna inte är oöverstigliga. Rådet enades också med de andra mötesdeltagarna.

Båda sidor uttryckte oro över befolkningsproblemen merllan Estland och Ryssland. Savisaar ansåg att huvudmålet är att stoppa storskalig utvandring från Estland, vilket leder till en enorm försvagning av nationen. "Vi behöver unga människor med bättre utbildning, vi behöver öka fertiliteten, moderskap måste skyddas och hälsoläget i landet måste förbättras", betonade Tallinns borgmästare.

Bogdanov inbjöd Savisaar att närvara vid öppna akademiska föreläsningar vid ryska diplomatiska lärosäten. Borgmästaren accepterade tacksamt.

Möten fokuserade annars på den bredare politiska situationen i världen, särskilt i Mellanöstern, och konsekvenserna av de senaste valen i Georgien.

(Postimees)

Ja, om Ryssland och Estland kan samarbeta är det positivt. Om det är ett ärligt samarbete. Vem ska avgöra det? Vem ska se om Ryssland untyttjar situationen till sin fördel? Det måste väl regeringen vara uppmärksan på. De är realister.

2012-10-06 @ 17:51:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 5 2012. Lärarstrejken fortsätter.

Häromdagen såg jag det svenska vänsterpartiets ledare säga apropå flyktingar som kommer till Sverige:

"Vi ska ge dem skydd från terror." Och så log han på det där speciella sättet som en mycket god medmänniska. Jag var nog inte ensam om att reagera på det han sa. Hans parti var inte ett dugg intresserade av att rädda någon enda människa från den terror de fick genomlida i det stora landet Sovjetunionen. Eller Polen, eller Rumänien, eller Bulgarien, eller Tjeckoslovakien, eller Östtyskland, eller Kuba, eller Kina, eller Vietnam, eller Nordkorea, eller Kambodja undet Polpot, eller Nepal, eller Zimbabve, eller Nicaragua, ja det finns många fler. Återigen: Det är skillnad på människor och människor. Vissa är värda att räddas, andra inte.

-----

Läkarstrejken fortsätter i Estland. Det är några sjukhus som är utvalda. Läkare i Pärnu, Kuresaare, Tallinn och Narva strejkar för högre lön. Förutom att de får det bättre själva, är möjligheten större att de nyutbildade läkarna stannar i landet.

Husläkarna föreslår att alkoholskatten ska höjas i Estland. Alkoholproblemen är stora. Man vill att skatt på cider, öl och färdigblandade lättdrinkar också höjs.

Premiärministerna håller med men förklarade åskådligt hur man enkelt blandar den enkla "bordsspriten"/ Lauaviin med lite Coca Cola och dricker. Han är osäker om det betyder något.

Han kommenterade också att det finns uppghifter om att staten får in 92 000 000 Euro i alkoholskatt: "Otroliga siffror! Hur har man kommit fram till dem?"

Alla sjukvårdsstudenter ska genomgå en kurs i krigs- och katastrofmedicin under realistiska förhållande. Alla har gjort kursen i sin utbildning men inte ute i verkligheten. Nu ska det övas utanför sjukhus bl.a.

"Vi hoppas vi aldrig ska behöva använda de här kunskaperna, men naturligtvis vet vi att "något" någon gång kommer att hända."

Tallinns Universitet ska få en ny byggnad för fysikstuderanden som skiljer sig avsevärt från den sovjetiska byggnad man haft hittills, då universitete5ts labsalar påminde om grundskolans. En stor förändring är att föreläsningslokaler och laboratorier kommer i samma byggnad.

"Vi ser fram mot nästa Nobelpris", sa rektorn optimistiskt.

Nu har de två grannländerna Estland och Lettland kunnat inviga ett gemensamt värmeverk i den lettiska staden Valka. "Tidigare var vi konkurenter, men nu kan vi arbeta tillsammans", sa Lettlands president vid invigningen. Fr.o.m. den 1.1 2013 kan esterna välja eleverantör själva och senare kommer letterna få samma möjlighet. Valka i Lettland och Valga i Estland är den stad som delades mellan länderna efter frihetskriget.

Premiärminister Andrus Ansip uttalade sig också om Europas kris i går. "Estland har allt i ordning, och ser fram emot att EU får ett organ för att kontrollera alla Euro-länders finanser. I Grekland måste regeringen länge, sedan många år, varit medveten om att en kris var oundviklig, men man gjorde allt för att få vara kvar "vid köttgrytorna", och med all säkerhet måste också funnits folk i Bryssel som också visste det, men ingen gjorde något förrän katastrofen var ett faktum. En ny institution för kontroll av ländernas ekonomi är nödvändig."

I dag för 22 år sedan samlades Estlands parlament för första gången sedan 1940-talet.

Parlamentet/ Riigikogu

Ett sjukhus för vilda djur öppnades också i går. De vanligaste problemen för djuren är trauma, ögon- och smittsamma sjukdomar. Att ett sådant sjukhus skulle kunna öppnas under sovjetåren är skrattretande!

Den här lilla igelkotten hittades dock frisk i Gamla Stan i Tallinn och räddaedes ut i naturen av stadens Räddningstjänst.

2012-10-05 @ 13:59:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 4 2012, En saga?

Jag funderar så mycket på början. Hur det började och sedan blev. Varför det blev just så här. Jovisst. Historien går frammåt. Årtusenden försvinner för det mesta i glömska. Vi kan inte hålla allt aktuellt hela tiden. Inte ens om vi grundar 100 universitet till i vårt land.

Jag ska i alla fall försöka beskriva på mitt sätt vad jag tror hände då, för länge sedan och kanske ända fram i vår tid. Det är ett jätteprojekt, och jag ska inte jobba bara på det. Jag tar en historia i taget.

Jag ska börja med hur det kanske var för 9 - 10 000 år sedan.

Flickan gick och såg sig omkring. Hon sökte efter någon att leka med. Ibland kunde en liten björnunge se rakt in i hennes ögon, och då kändes det så skönt. Då var det någon att skoja med. Men det gällde att björnmamman inte kom. Då blev det farligt. Det hade pappa sagt en gång när han såg henne stå där ensam vid bland träden. Annars var pappa nästan alltid borta. Han jagade. Alltid måste han jaga för att de skulle ha något att äta. Mamma stod någonstans och gjorde iordning det han fått. Så var det alltid.

Hon sov under träden med en skinnfäll över sig tillsammans med föräldrarna och sina äldre syskon. När hon vaknade brukade det vara ljust omkring henne och de andra var igång med att jaga och leta efter mat. Ibland kom någon främling och skrämde dem men annars var det likadant.

Något nytt hade hänt. Det blev lite mera skog. Lite mer och lite mer. Snön försvann sakta bort. Det betydde att pappa och alla andra pappor var borta längre när det var ljust.
En gång hade pappa sagt att de skulle byta ställe att sova på. Han tyckte att det skulle bli bättre om han gick längre åt det där hållet där solen försvinner. Där fanns det inte lika många som jagade ännu. Flera av dom han brukade prata med hade redan bytt sovställe. De skulle längre nedför berget.

Det var mycket som flickan inte visste. Sådant som vi tycker är självklart. Hon visste inte något om klockan. När det var ljust gick alla upp och började göra något och när det blev mörkt gick man och la sig, för då såg man ju ingenting. Ibland var det varmt, ibland var det kallt, men att det fanns någonting som årstider eller år, det visste hon absolut inte. Man gjorde det som gick att göra. Var det varmt och vattnet rann i floderna, då var det lätt att dricka, men var det is då fick man lov att värma isen i händerna så att det smalt. Hon tyckte att det var jätteskönt när solen sken så länge och värmde upp allt; när man kunde se djurungar som lekte. Då smög hon på dem. Det var det bästa. Björnungarna tyckte lika mycket om blåbär som hon. Men, det är klart, hon kunde inte äta bären tillsammans med ungarna. Det var det där att då kunde ju deras mamma bli arg på henne.

Hon hade inget namn heller. Det hade ingen. Hon var bara “flickan”. Eftersom ingen annan heller hade något namn tänkte hon aldrig på det. Kanske var de för få i gruppen för att någon skulle komma att tänka på att det skulle behövas.

Jaha, nu kommer mamma och säger att de ska flytta igen. Längre bort. Så djuren har redan försvunnit åt det hållet. Men förresten, har de tur hittar de en grotta att sova i, där är det mycket skönare. Då plockar hon lite mossa att ligga på. Till mamma också förstås. Hon drar en hand genom det stora hårrufset och några höstgula blad faller ner på marken, men det ser hon inte. Så är det alltid.

Fortsättning följer

2012-10-04 @ 11:35:00 Permalink En saga eller fler Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 3 2012. Vi måste söka sanningen.

Jan Myrdal delar ut sitt pris till massmördaren Lenins ära.

När jag hade tryckt på knappen “publicera” i går gick jag ut och hämtade det som kommit i brevlådan. Där låg bl.a. en Axess-tidning. Jag satte mig och bläddrade i den. Jag stannade vid en artiker av Jojje Olsson: “Väst romantiserar fortfarande Mao”, en intervju med sinologen Frank Dikötter, författaren till boken “Maos stora svält”.

Där kan jag läsa: /../ Men romantiska föreställningar om Kinas regim lever envist kvar, även vid toppuniversiteten i USA och Europa.

Dikötter säger bl.a.:Vi har att göra med en regim där alla vid makten, särskilt ordförande Mao själv, tvunget måste veta vad som händer. De var rädda för kontrarevolutionärer, spioner, förrädare ja till och med för sin egen skugga. Visst känner vi igen det här. Det är som att höra en beskrivning av Stalin. Varför blev de kommunistiska ledarna drabbade av paranoia? Förstod de innerst inne att allt blivit fel. De arbetare de skulle ge ett bättre liv, de fick i själva verket det så mycket sämre.

Hur reagerade väst på hans bok om de svåra tiderna i Maos Kina?
/../ Men tyvärr är debatten oseriös. Michael Dylan, en historiker från Storbritannien ifrågasatte faktiskt om arkiven (de arkiv som Dikötter gått igenom) existerade! /../ Det värsta är alla som forskar i Kinas historia, och fortfarande försöker förneka det fasansfulla som egentligen skedde. (Det är alltså inget brott att förneka det som kommunistiska regimer utsatt sin befolkning för. Trots att det är miljontals människors liv som tagits, och för dem som överlevde fanns det ingen glädje kvar. Jag minns människorna jag såg på Tallinns gator 1978. Fort, fort tog de sig fram och när de gick genom en dörr släppte de den rakt på nästa passerande. Det fanns ingen omtanke eller glädje där inte.)

Och så till det jag skulle komma till: Sanning, eller?
Man kan tycka att kritisk debatt om stora språnget vore lättare utanför Kina, men leds du av någon gammal maoist, någon idiot, då är det kört. I Wien är du körd, vid Duke (universitetet) är du körd. Jag minns att de som i Tyskland var kritiska mot Kina blev utstötta av hela det akademiska samhället i årtionden. Också Frankrike var mycket pro-Mao. /../ Det handlar om ett gäng professionella historiker som försöker förneka eller tona ner vad som hänt, istället för att själv ta del av materialet.
För att ta reda på vad som verkligen hänt använde Dikötter förutopm arkiven också “inside-intervjuer”. Intervjuer med olika personer som var på samma plats samtidigt, men intervjuade av människor som behärskar dialekterna. På så sätt har han kunnat sammanställa material till sin bok.

Här blir frågan om sanning eller lögn så tydlig. Och frågan om att människor som byggt hela sitt liv, sina studier och sin arbetsgärning på tron att kommunismen är något gott för mänskligheten. Självklart vill man inte erkänna att allt var fel! Men om vi ska vara rädda om sanningen måste de det. Man kan inte försvara den stora svälten i Kina som hisotrikern i Wien, Felix Wehheuer: “Det var inte bara negativt, utan också lärorikt, eftersom ingen i Kina dött av svält sedan dess.”

I den skola vi försöker skapa i Sverige måste vi betona vikten av att alltid kritiskt söka sanningen. För att någon, kanske välkänd och väldokumenterad, människa säger något behöver detta inte vara sanningen. Man måste alltid gå till dem som har erfarenhet av experimenten och fundera över de svar vi får. I Estland håller en grupp just nu på med att försöka hitta en bra lösning på problemet: Hur ska vi veta att det vi läser på nätet är sant?!

2012-10-03 @ 11:17:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (0) Trackbacks ()

okt 2 2012 Sanning eller död?

Numera vet vi att det är tveksamt det där ordet "sanning". Men vad ska vi tro på då? Ibland är det ju så helt och absolut det vi vet är sanning.

I min ungdom funderade jag på varför just ryssarna accepterade det hårda kommunistiska styret. Jag gick till historieböckerna och såg likheterna mellan tsarens styre och kommunisternas. OK. Jag förstod.

När jag sedan på 1970- och 1980-talen sa det till någon, då såg de på mig med den där speciella blicken: "Hon är inte klok! Man kan väl inte jämföra de goda ledarna Lenin och Stalin med den onde förtryckaren Tsaren!!" Jag minns precis hur de såg ut när de sa det.

I går kunde vi i svensk TV se ett inslag om hur den hårda auktoritära ledaren var en norm i Ryssland: Tsaren - Lenin - Stalin - Putin. Lugnt och sakligt presenterades fakta, och numera är detta sanningen.

Har det någon betydelse? Ja. Det är oerhört viktigt att vi rannsakar oss själva. Varför tror vi som vi tror? Varför "vet" vi det vi vet? Är det därför att vi noga studerat frågan och förstått någonting, eller är det för att vi vill tro att något är sant? När det kommer andra uppgifter som visar att vi har fel, då analyserar vi dem inte. Vi vet ju vad som är "rätt".

Vi kan ju ta andra exempel. När kommunister migrerade till Sovjet, riktgt äkta, troende kommunister varav några sedan lyckades återvända till Sverige och berätta om det helvete de varit med om, då blev de utfrusna och hånade. Det kunde absolut inte vara sant! Vad spelar det för roll att de varit där? Alla vet vad som är sant och allt annat är lögn!

Jag tror helt enkelt att det är oerhört viktigt att vi i vår tid med alla möjligheter att informeras och desinformeras lär oss att analysera och vara kritiska. Att vi lär oss att trots att något sägs och sprids som en sanning, absolut ändå inte behöver vara det. Vi måste lära oss att det finns ingen enkel lösning på hur världen ska bli ett paradis. I vår värld lever många miljarder människor. Alla med sina erfarenheter, sina kulturer och sitt sätt att tänka. Att vi alla ska kunna tänka likadant och uppskatta samma saker är en utopi. I Europa har vi många stater och inte ens vi är särskilt lika. Ska vi kunna samarbeta måste alla vara medvetna om det och vi måste respektera varandras tänkesätt.

Det finns ju ett land som skiljer sig så starkt från grannlandet trots att det varit underordnat det i flera hundra år. Naturligtvis talar jag om Estland och Ryssland. Vi kan se hur snabbt utvecklingen går framåt i Estland, men hur det inte alls händer samma saker i Ryssland. Vi kan imponeras över utvecklingen att från att ha varit ett underutvecklat land har Estland blivit ett land med nordeuropeiska framgångar. Det är inte färdigt ännu. Människor har ännu inte europeiska löner, men landet bidrar ändå med garantier för många miljarder till de bankkrisande länderna i EU.

Den estniska kulturen, det estniska tänkandet stämmer mycket bättre överens med vårt liv än Rysslands. Det är europeiska ideal som vinner framsteg, och det roliga är, att det finns så mycken kreativitet.

Det finns rika människor i Ryssland. Fruktansvärt rika människor. Skillnaden är att de blivit rika på "annat" sätt. Vi kan läsa om hur de lurar staten och blir miljonärer - miljardärer utan att arbeta. Och när någon avslöjar dem, visar det sig att det står makthavare bakom bedrägerierna och avslöjaren dör "oväntat" i fängelse.

(Den 20 juli 2012 skrev jag om Sergei Magnitsky och hans öde.)

Det finns kulturer jag inte vill se i mitt land!

2012-10-02 @ 10:31:00 Permalink Dag för dag Kommentarer (1) Trackbacks ()