okt 10 2012. Ett tal till grekerna.
Jag tänker mig att jag står på ett torg i Aten och talar. Eftersom jag inte kan grekiska blir jag tolkad hela tiden. Framför mig står tusentals greker, som kom för att demonstera.
Jag säger:
Kära alla greker!
Ni har haft några svåra år och de är inte slut än. Det kan vi se. Och vi förstår att det är fruktansvärt tungt. Men jag måste berätta historien på ett annat sätt.
Vi lever i en ny värld. Vi är inte lika aggressiva som vi var förr i världen. Det är positivt.
Europa är en enhet, som arbetar mot samma positiva mål. Vi arbetar för att alla människor i Unionen ska ha en bra levnadsstandard, ska leva i fred och frihet.
Ni har tidigare i flera perioder levt under svåra förhållanden, men ni är också symbolen för stort tänkande och demokrati i resten av Europa.
Vad har då hänt?
Socialistiska makthavare har varit för generösa med pengar i Grekland. De har fått er att leva över era tillgångar. Det är orsaken till dagens stora problem.
Nu ska jag berätta en annan, men relevant, historia.
I det lilla landet Estland i norra Europa levde de i frid och frihet i tjugo år 1920-1940. De hann bygga upp sin välfärd så att den kom på samma nivå som Finlands, och närmade sig Sveriges. Det var en fantastisk prestation då. Men när landet ockuperades 1940 började allt raseras. Allt togs efter hand ifrån dem och de måste inordna sig i en för dem främmande kultur. Det var krig de första fem åren av ockupationen. Stalin hade makten och han såg till att alla som hade lyckats i livet togs av daga som straff för deras duglighet, och att personlig egendom togs omhand i så stor utsträckning som möjligt. Befolkningen decimerades av krig, flykt och mord. Under femtio år lärde de sig ett nytt liv. De lärde sig ljuga, stjäla, ange andra till KGB och dra ner gardinerna.
Efter ca 50 år blev de åter fria. Nu var det svårare och ett mycket tyngre arbete att komma upp till anständig levnadsstandard igen. Efter tjugo nya år har de kommit en bit, men har mycket kvar. De klarade finanskrisen dels med att använda den buffert de hunnit lägga undan och genom att sänka allas löner även riksdagsmännens och regeringens. Det var hårt men alla var lojala. Fortfarande kan vi se hus som börjat renoveras men nu står halvfärdiga eftersom pengar inte finns. Men alla visste alternativet. Alla kom ihåg hur det varit under fattigdomen under ockupationsåren.
De valde tidigt att gå med i EU och blev vänligt emottagna. Men nu har flera länder i Unionen monetära kriser. Länderna har levt över sina tillgångar, som sagt. Av lojalitet ställer Estland, det lilla landet som fortfarande kämpar för att alla ska få ett anständigt liv, ställer upp för de länder som behöver hjälp.
Men det finns en gräns. Det finns inte hur mycket pengar att pumpa ur landet som helst. Krävs det för mycket förlorar invånarna sin trygghet och tvingas återgå till fattigdom och elände.
De är lojala. Men ska inte alla i EU vara lojala mot varandra? Måste inte de krisande länderna acceptera att det gått fel och kämpa för sin egen framtid samtidigt som de inte förgör de andra EU-ländernas.
Det finns inte en outtömlig källa av pengar. Fanns det, då skulle vi alla leva i överflöd.
Vi behöver se till att vi har samma värderingar i EU. Vi måste se till att inget land gömmer sina problem under mattan. Vi måste vara lojala på alla sätt!
Ni har många vänner! Lycka till i det svåra arbetet ni har framför er! Vi vill komma tillbaka och fira våra semstrar vid era fina kuster.
Förstår de och blir de betänksamma? Eller...
okt 9 2012. Estland har vunnit på medlemskapet.
Ryssland kallar en oppositionspolitiker till förhör.
Ryske oppositionsledaren Sergei Udaltsov.
Ryssland kallar en välkänd oppositionsledare, Sergei Udaltsov, till förhör. I den nationella TV-kanalen, NTV, påstås planera att med utländskt bistånd störta president Vladimir Putin.
NTV visade på fredagen, en ärekränkande film om den ryska Vänsterrörelsens ledare Udaltsov där det sägs att han planerar att störta en ledamot av parlamentet i Georgien och tidigare ordförande för Moskva Bank, Andrej Borodin. Udaltsov lever i exil i Storbritannien.
Filmen hävdar också att Udaltsov överväger att organisera en attack mot tjetjenska rebellrekryteringar.
Udaltsov själv menar att filmen "Anatomy of a protest II" är fullständigt galen. Enligt honom skulle han i så fall för länge sedan ha avslöjats med olaglig verksamhet, med tanke på den konstanta övervakningen han utsätts för av de ryska myndigheterna.
Däremot har den ryska Undersökningskommittén börjat undersöka om filmen kan bli föremål för åtal.
Udaltsov säger till Eko Moskvas radiostation idag att han kallades till en utfrågning på onsdag kl 15, och att utredningen om filmen öppnades på begäran av medlemmar i Enade Ryssland.
Udaltsovs ryska rörelse anses vara en av de viktigaste i oppositionen. I Ryssland har, efter Putins återkomst till Kreml, myndigheterna antagit en rad lagar som förtrycker det civila samhällets observatörer.
-----
Premiärminister Andrus Ansip sade i parlamentet "Ett närmare samarbete mellan länderna i Europeiska unionen är i Estlands nationella intresse och hjälper oss att uppnå de mål som anges i konstitutionen."
Premiärminister sade att Estland står inför att mycket snart välja mellan att gå med på utökat samarbete eller lämna EU. På lång sikt måste vi acceptera ett mer utsatt och fattigt Estland om ingen förändring sker. Både ekonomiskt och politiskt.
EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso har uppmanat till en framtida federation av nationalstater, och det handlar om en utmaningen över decennier och därmed en lång process.
"Nu måste i första hand ske en översyn av den europeiska handels- och monetära samarbetet."
Ansip har granskat verksamheten vid Europeiska unionen och regeringens politik.
"I motsats till den populära uppfattningen att ingenting händer i de krisdrabbade euroländerna säger siffrorna tnågot helt annat.. Även om de alla har en lång väg att gå, har de offentliga finanserna förbättrats betydligt. Det har inte skett så snabbt som vi hade hoppats, och det måste ske under kontroll, men förändringarna kommer. De här ländernas problem är ganska jämförbara med det Lettland och Estland genomgick i början av krisen" menar statsministern.Ansip
För att det inte ska kunna hända samma sak igen föreslår kommissionen att lösningen är ett närmare samarbete inom bank-, finans-, ekonomi- och politikområden. Kommissionen angav också ett antal politiska alternativ för Estland att ta ställning till:
1) Ska euroområdets budget vara åtskilt från EU: s monetära instrument som skulle kunna användas för att mildra effekterna av strukturreformer eller incitament i kriser?
2) Ska euro-staterna eller hela EU-områdets institutioner och organ ingå bindande avtal som fastställer ett särskilt ansvar för att stärka konkurrenskraften - vare sig det är social utveckling, eller att stävja de statliga utgifterna, eller att reformera utbildningssystemet dvs. vara mer lyhörd för dagens krav?
3) Vad ska ses över för att dessa förändringar ska ske helt demokratiskt?
"Dessa frågor kommer att ställas specifikt - och måste ge specifika svar. Redan i december måste vi förbereda svaren. Därefter kan vi börja diskutera om och i vilken utsträckning de europeiska fördragen kräver uppdateringar och ändringar av konstitutionen i Estland, "sa Ansip.
Regeringen har beslutat att Estland ska gå med i gruppen som vill inleda ett närmare samarbete med skatt på finansiella transaktioner. Beslutet om huruvida en sådan etableras skatt i Estland har ännu inte tagits.
Inte alla länder i Europeiska unionen vill samarbeta så nära som Estland. "Vi kan se hur vissa stater tar avstånd från samarbete. Jag är ledsen för det, eftersom jag tror att samarbete alltid i slutändan innehåller ekonomiska och politiska frågor. På båda sidor. I annat samarbete med de övriga förblir vi fattiga", sa Ansip.
Statsministern påpekade att den estniskaska garantin som betalats in som en del av den europeiska finansiella stabiliseringsfonden och den europeiska stabilitetsmekanismen är mer än fem gånger lägre än de bidrag som Estland fått från EU-budgeten och kommer att ta emot de kommande sju åren.
(Postimees)
Ja, Estland har vunnit mycket på medlemsskapet i EU och vet att det betyder mycket för landets stabilitet. Jag kan inte tro att Ansip på allvar tänker sig att landet ska lämna EU, även om jag förstår hans resonemang att det blir för dyrt för lilla Estland att stötta övriga Europas krisande stater.
okt 8 2012. Varannan kvinna?
Innan Estland blivit fritt 1991 var det många partipampar som tog chansen att bygga sin drömbostad. Uppvärmning kostade nästan ingenting, så de byggde minst sagt stort. I Harku byggdes ett område som kallas “Dårarnas paradis” i folkmun. Ett av husen är ledigt att hyra för 4500 Euro i månaden. Titta här:
http://www.city24.ee/kinnisvara/maja/1193747
och klicka på bilden så får ni se hela härligheten!
-----
I Postimees kan vi läsa att man nu diskuterar hur man ska få fler kvinnor på ledande poster i Estland.
Tsahkna: Under kommande parlamentsvalet kommer vi se minst en kvinnlig statsministerkandidat.
Margus Tsahkna (IRL):
I Europaparlamentet hölls den 3 oktober ett seminarium om jämställdhet, där ledamoten Sirpa Pietikäinen redogjorde för sitt betänkande kring den saknade jämlikheten "Kvinnor i politiskt beslutsfattande -. Kvalitet och jämlikhet"
Tsahkna konstaterade att kvinnor är mindre synliga under valkampanjerna, och det finns för få att välja på. Bland annat förde han fram förslaget att man stadgar ett integrerat genusperspektiv för att förbättra situationen. Till exempel skulle det högst upp på vallistorna vara fler kvinnor än män för att stödja de kvinnliga kandidaterna.
"Kvinnor kan vara mer aktiva i politiken än de är nu. Jag förutspår att nästa allmänna val ser vi minst en kvinnlig kandidat till premiärministerposten ", sade Tsahkna. "Jag är inte positiv till att könskvotering genomförs av lagstiftaren, eftersom jag tycker att det är förnedrande för kvinnor."
Han tillade att de skulle göra att IRL:s egna skicklig kvinnliga kandidaterna mer synliga.
"Problemet är att kvinnor inte är lika aktiva i politiken som män, men de finns ändå på viktiga poster", säger Tsahkna. «I IRL till exempel kan jag säga att på den näst viktigaste posten i partiet som ordförande i parlamentet finns Ene Ergma och dessutom leder Kaia Iva en viktig grupp, båda är kvinnor."
Han påpekade att i IRL kandiderade Jane Pakosta till ordförande och en av de mest framgångsrika kvinnliga företagarna, Reet Roos är IRL medlem. "Ett bra exempel är den lilla lantliga kommun Kihnus vice borgmästare Annely Akkermann. Det är IRL:s de positiva exempel, men det är verkligen ett hårt arbete för kvinnorna i politiken att komma till toppen ", säger Tsahkna.
Simson: Varannan kvinna varannan man på partilistorna skulle kunna utveckla en god praxis.
Kadri Simson.
Postimees förde vidare idén till Kadri Simson, Keskerakond/Centerpartiets gruppordförande i parlamentet.
Hon svarade: " I det senaste parlamentsvalet var det fem kvinnor som valdes in i parlamentet från våra listor medan från andra politiska partier valdes bara en kvinna. I Europaparlamentsvalet hade vi kandidater varav sex kvinnor", påpekade Simson
"Varannan-kvinna- principen när listan görs upp är svårt att använda dem för de politiska partierna som bara har några få starka kvinnliga politiker."
Han tillade att för Centerpartiet är det lyckligtvis inga problem. "Vi tror att användningen av detta system kan bli en god vana för politiska partier", sade hon.
"Naturligtvis beror mycket på den sökandes egen aktivitet, men som nummer ett bland få kvinnor får de proportionellt mindre reklam", säger Simson.
Simson tillade att Centerpartiet har aldrig uppdelade sina medlemmar efter kön och därmed inga villkor.
"Bland våra medlemmar är kvinnorna något fler än männen och det kan betyda att de blir aktiva deltagare i politiken och att de kandiderar i kommunfullmäktigevalen", säger Simson.
okt 7 2012 Rakvere gymnasium har just fyllt 100 år.
Aktaalne Kaamera:
Skog som har återlämnats till tidigare ägare i Estland efter 1991 kan i vissa fall senare blivit skyddsområden, naturvårdsområden och får inte brukas på vanligt sätt. Inte alla skogsägare har förstått hur det ska fungera, och därför ska staten nu köpa tillbaka de misskötta naturvårdområdena.
På Sandhamni-ön i Finland (!) pågår just nu en militär övning. Vi har också i Sverige kunnat läsa om att Finland ska minska sina försvarskostnader under nästa år för att året därpå återgå till årets summa.
En finsk officer sa det som också estniska officerare säger: "Kommer förändringen - kommer fienden."
Nu har även makthavarna i Moskva förstått betydelsen av de sociala medierna i vår tid. En ny lag har stiftats där det beläggs med bötesstraff om man kränker en annan människa eller myndigheter på You-Tube eller på annan plats på nätet. Naturligtvis hade de helst velat förbjuda alla sociala medier, men har upptäckt att det inte är så enkelt. Och självklart inser de faran att någon kan påbörja och sprida i stor skala attacker på makthavarna.Jag misstänker att böterna kan bli enorma, liksom böterna för den som demonstrerar.
I Tartu har man korat och belönat Årets bästa lärare. Det är fantastiskt bra att man på det sättet visar vad en god lärare kan betyda, men lärarna säger att de får mer kritik av medmänniskorna än beröm.
Rakvere Gymnasiums 100-årtsskylt.
Rakvere gymnasium har just fyllt 100 år. Det betyder att det byggdes före förra friheten, under tsartiden. Tänk så otroligt mycket som hänt under dessa 100 år! Men skolan försäkrar att den hänger med i utvecklingen.
Idag har det ätits morötter i mängd!
Den roliga nyheten i dag: I Põlva har man haft en tävling i att äta mest morötter! En morotsätardag. Alla morötter vägdes och sedan såg man vem som fått i sig mest. Alla deltog. Även hundar, katter, kaniner och så människor i alla åldrar. Barn som intervjuades tyckte att morötter var jättegott och att de åt det varje dag, medan en vuxen förklarade att det inte var hans favoritmat så han åt dem inte så ofta. Men nyttigt är det!
I Georgien dog den äldsta personen i världen, Antisa Hvitšava som blev 132 år, meddelar lokala medier i dag. Hvitšava föddes 8 juli 1880. (En kontroll visade att kvinnan var verkligen så gammal.)
okt 6 2012. Samarbete?
Tallinns borgmästare Edgar Savisaar har varit på Rhodos på konferensen "Dialog mellan civilisationer". Där har han samtalat med Rysslands vice utrikesminister Michail Bogdanov och tidigare biträdande utrikesminister Alexander Saltanovi.
Savisaar diskuterade Estlands ekonomiska intressen och frågor som berör båda länderna som bron över Narvafloden, utveckling av den nordestniska hamnen Ust-Luga och hamnar i St Petersburg och triangeln Helsingfors-Tallinn-S:t Petersburg.
Ust-Luga ligger i Ryssland och Sillamäe ligger nära den ryska gränsen i norra Estland.
"Det är verkligen viktigt att sjöfarten mellan Ust-Luga och Sillamae påbörjas, men detta är bara början på vårt samarbete", sa Savisaar. Han ansåg att ett närmare bilateralt samarbete är möjligt, och att de långvariga konflikterna mellan de två länderna inte är oöverstigliga. Rådet enades också med de andra mötesdeltagarna.
Båda sidor uttryckte oro över befolkningsproblemen merllan Estland och Ryssland. Savisaar ansåg att huvudmålet är att stoppa storskalig utvandring från Estland, vilket leder till en enorm försvagning av nationen. "Vi behöver unga människor med bättre utbildning, vi behöver öka fertiliteten, moderskap måste skyddas och hälsoläget i landet måste förbättras", betonade Tallinns borgmästare.
Bogdanov inbjöd Savisaar att närvara vid öppna akademiska föreläsningar vid ryska diplomatiska lärosäten. Borgmästaren accepterade tacksamt.
Möten fokuserade annars på den bredare politiska situationen i världen, särskilt i Mellanöstern, och konsekvenserna av de senaste valen i Georgien.
(Postimees)
Ja, om Ryssland och Estland kan samarbeta är det positivt. Om det är ett ärligt samarbete. Vem ska avgöra det? Vem ska se om Ryssland untyttjar situationen till sin fördel? Det måste väl regeringen vara uppmärksan på. De är realister.
okt 5 2012. Lärarstrejken fortsätter.
Häromdagen såg jag det svenska vänsterpartiets ledare säga apropå flyktingar som kommer till Sverige:
"Vi ska ge dem skydd från terror." Och så log han på det där speciella sättet som en mycket god medmänniska. Jag var nog inte ensam om att reagera på det han sa. Hans parti var inte ett dugg intresserade av att rädda någon enda människa från den terror de fick genomlida i det stora landet Sovjetunionen. Eller Polen, eller Rumänien, eller Bulgarien, eller Tjeckoslovakien, eller Östtyskland, eller Kuba, eller Kina, eller Vietnam, eller Nordkorea, eller Kambodja undet Polpot, eller Nepal, eller Zimbabve, eller Nicaragua, ja det finns många fler. Återigen: Det är skillnad på människor och människor. Vissa är värda att räddas, andra inte.
-----
Läkarstrejken fortsätter i Estland. Det är några sjukhus som är utvalda. Läkare i Pärnu, Kuresaare, Tallinn och Narva strejkar för högre lön. Förutom att de får det bättre själva, är möjligheten större att de nyutbildade läkarna stannar i landet.
Husläkarna föreslår att alkoholskatten ska höjas i Estland. Alkoholproblemen är stora. Man vill att skatt på cider, öl och färdigblandade lättdrinkar också höjs.
Premiärministerna håller med men förklarade åskådligt hur man enkelt blandar den enkla "bordsspriten"/ Lauaviin med lite Coca Cola och dricker. Han är osäker om det betyder något.
Han kommenterade också att det finns uppghifter om att staten får in 92 000 000 Euro i alkoholskatt: "Otroliga siffror! Hur har man kommit fram till dem?"
Alla sjukvårdsstudenter ska genomgå en kurs i krigs- och katastrofmedicin under realistiska förhållande. Alla har gjort kursen i sin utbildning men inte ute i verkligheten. Nu ska det övas utanför sjukhus bl.a.
"Vi hoppas vi aldrig ska behöva använda de här kunskaperna, men naturligtvis vet vi att "något" någon gång kommer att hända."
Tallinns Universitet ska få en ny byggnad för fysikstuderanden som skiljer sig avsevärt från den sovjetiska byggnad man haft hittills, då universitete5ts labsalar påminde om grundskolans. En stor förändring är att föreläsningslokaler och laboratorier kommer i samma byggnad.
"Vi ser fram mot nästa Nobelpris", sa rektorn optimistiskt.
Nu har de två grannländerna Estland och Lettland kunnat inviga ett gemensamt värmeverk i den lettiska staden Valka. "Tidigare var vi konkurenter, men nu kan vi arbeta tillsammans", sa Lettlands president vid invigningen. Fr.o.m. den 1.1 2013 kan esterna välja eleverantör själva och senare kommer letterna få samma möjlighet. Valka i Lettland och Valga i Estland är den stad som delades mellan länderna efter frihetskriget.
Premiärminister Andrus Ansip uttalade sig också om Europas kris i går. "Estland har allt i ordning, och ser fram emot att EU får ett organ för att kontrollera alla Euro-länders finanser. I Grekland måste regeringen länge, sedan många år, varit medveten om att en kris var oundviklig, men man gjorde allt för att få vara kvar "vid köttgrytorna", och med all säkerhet måste också funnits folk i Bryssel som också visste det, men ingen gjorde något förrän katastrofen var ett faktum. En ny institution för kontroll av ländernas ekonomi är nödvändig."
I dag för 22 år sedan samlades Estlands parlament för första gången sedan 1940-talet.
Ett sjukhus för vilda djur öppnades också i går. De vanligaste problemen för djuren är trauma, ögon- och smittsamma sjukdomar. Att ett sådant sjukhus skulle kunna öppnas under sovjetåren är skrattretande!
Den här lilla igelkotten hittades dock frisk i Gamla Stan i Tallinn och räddaedes ut i naturen av stadens Räddningstjänst.
okt 3 2012. Vi måste söka sanningen.
Jan Myrdal delar ut sitt pris till massmördaren Lenins ära.
När jag hade tryckt på knappen “publicera” i går gick jag ut och hämtade det som kommit i brevlådan. Där låg bl.a. en Axess-tidning. Jag satte mig och bläddrade i den. Jag stannade vid en artiker av Jojje Olsson: “Väst romantiserar fortfarande Mao”, en intervju med sinologen Frank Dikötter, författaren till boken “Maos stora svält”.
Där kan jag läsa: /../ Men romantiska föreställningar om Kinas regim lever envist kvar, även vid toppuniversiteten i USA och Europa.
Dikötter säger bl.a.:Vi har att göra med en regim där alla vid makten, särskilt ordförande Mao själv, tvunget måste veta vad som händer. De var rädda för kontrarevolutionärer, spioner, förrädare ja till och med för sin egen skugga. Visst känner vi igen det här. Det är som att höra en beskrivning av Stalin. Varför blev de kommunistiska ledarna drabbade av paranoia? Förstod de innerst inne att allt blivit fel. De arbetare de skulle ge ett bättre liv, de fick i själva verket det så mycket sämre.
Hur reagerade väst på hans bok om de svåra tiderna i Maos Kina?
/../ Men tyvärr är debatten oseriös. Michael Dylan, en historiker från Storbritannien ifrågasatte faktiskt om arkiven (de arkiv som Dikötter gått igenom) existerade! /../ Det värsta är alla som forskar i Kinas historia, och fortfarande försöker förneka det fasansfulla som egentligen skedde. (Det är alltså inget brott att förneka det som kommunistiska regimer utsatt sin befolkning för. Trots att det är miljontals människors liv som tagits, och för dem som överlevde fanns det ingen glädje kvar. Jag minns människorna jag såg på Tallinns gator 1978. Fort, fort tog de sig fram och när de gick genom en dörr släppte de den rakt på nästa passerande. Det fanns ingen omtanke eller glädje där inte.)
Och så till det jag skulle komma till: Sanning, eller?
Man kan tycka att kritisk debatt om stora språnget vore lättare utanför Kina, men leds du av någon gammal maoist, någon idiot, då är det kört. I Wien är du körd, vid Duke (universitetet) är du körd. Jag minns att de som i Tyskland var kritiska mot Kina blev utstötta av hela det akademiska samhället i årtionden. Också Frankrike var mycket pro-Mao. /../ Det handlar om ett gäng professionella historiker som försöker förneka eller tona ner vad som hänt, istället för att själv ta del av materialet.
För att ta reda på vad som verkligen hänt använde Dikötter förutopm arkiven också “inside-intervjuer”. Intervjuer med olika personer som var på samma plats samtidigt, men intervjuade av människor som behärskar dialekterna. På så sätt har han kunnat sammanställa material till sin bok.
Här blir frågan om sanning eller lögn så tydlig. Och frågan om att människor som byggt hela sitt liv, sina studier och sin arbetsgärning på tron att kommunismen är något gott för mänskligheten. Självklart vill man inte erkänna att allt var fel! Men om vi ska vara rädda om sanningen måste de det. Man kan inte försvara den stora svälten i Kina som hisotrikern i Wien, Felix Wehheuer: “Det var inte bara negativt, utan också lärorikt, eftersom ingen i Kina dött av svält sedan dess.”
I den skola vi försöker skapa i Sverige måste vi betona vikten av att alltid kritiskt söka sanningen. För att någon, kanske välkänd och väldokumenterad, människa säger något behöver detta inte vara sanningen. Man måste alltid gå till dem som har erfarenhet av experimenten och fundera över de svar vi får. I Estland håller en grupp just nu på med att försöka hitta en bra lösning på problemet: Hur ska vi veta att det vi läser på nätet är sant?!
okt 2 2012 Sanning eller död?
Numera vet vi att det är tveksamt det där ordet "sanning". Men vad ska vi tro på då? Ibland är det ju så helt och absolut det vi vet är sanning.
I min ungdom funderade jag på varför just ryssarna accepterade det hårda kommunistiska styret. Jag gick till historieböckerna och såg likheterna mellan tsarens styre och kommunisternas. OK. Jag förstod.
När jag sedan på 1970- och 1980-talen sa det till någon, då såg de på mig med den där speciella blicken: "Hon är inte klok! Man kan väl inte jämföra de goda ledarna Lenin och Stalin med den onde förtryckaren Tsaren!!" Jag minns precis hur de såg ut när de sa det.
I går kunde vi i svensk TV se ett inslag om hur den hårda auktoritära ledaren var en norm i Ryssland: Tsaren - Lenin - Stalin - Putin. Lugnt och sakligt presenterades fakta, och numera är detta sanningen.
Har det någon betydelse? Ja. Det är oerhört viktigt att vi rannsakar oss själva. Varför tror vi som vi tror? Varför "vet" vi det vi vet? Är det därför att vi noga studerat frågan och förstått någonting, eller är det för att vi vill tro att något är sant? När det kommer andra uppgifter som visar att vi har fel, då analyserar vi dem inte. Vi vet ju vad som är "rätt".
Vi kan ju ta andra exempel. När kommunister migrerade till Sovjet, riktgt äkta, troende kommunister varav några sedan lyckades återvända till Sverige och berätta om det helvete de varit med om, då blev de utfrusna och hånade. Det kunde absolut inte vara sant! Vad spelar det för roll att de varit där? Alla vet vad som är sant och allt annat är lögn!
Jag tror helt enkelt att det är oerhört viktigt att vi i vår tid med alla möjligheter att informeras och desinformeras lär oss att analysera och vara kritiska. Att vi lär oss att trots att något sägs och sprids som en sanning, absolut ändå inte behöver vara det. Vi måste lära oss att det finns ingen enkel lösning på hur världen ska bli ett paradis. I vår värld lever många miljarder människor. Alla med sina erfarenheter, sina kulturer och sitt sätt att tänka. Att vi alla ska kunna tänka likadant och uppskatta samma saker är en utopi. I Europa har vi många stater och inte ens vi är särskilt lika. Ska vi kunna samarbeta måste alla vara medvetna om det och vi måste respektera varandras tänkesätt.
Det finns ju ett land som skiljer sig så starkt från grannlandet trots att det varit underordnat det i flera hundra år. Naturligtvis talar jag om Estland och Ryssland. Vi kan se hur snabbt utvecklingen går framåt i Estland, men hur det inte alls händer samma saker i Ryssland. Vi kan imponeras över utvecklingen att från att ha varit ett underutvecklat land har Estland blivit ett land med nordeuropeiska framgångar. Det är inte färdigt ännu. Människor har ännu inte europeiska löner, men landet bidrar ändå med garantier för många miljarder till de bankkrisande länderna i EU.
Den estniska kulturen, det estniska tänkandet stämmer mycket bättre överens med vårt liv än Rysslands. Det är europeiska ideal som vinner framsteg, och det roliga är, att det finns så mycken kreativitet.
Det finns rika människor i Ryssland. Fruktansvärt rika människor. Skillnaden är att de blivit rika på "annat" sätt. Vi kan läsa om hur de lurar staten och blir miljonärer - miljardärer utan att arbeta. Och när någon avslöjar dem, visar det sig att det står makthavare bakom bedrägerierna och avslöjaren dör "oväntat" i fängelse.
(Den 20 juli 2012 skrev jag om Sergei Magnitsky och hans öde.)
Det finns kulturer jag inte vill se i mitt land!
sept 28 2012. Balterna känner hotet.
Storkarna lämnar Estland nu!
De samlas och inväntar ev. vänner från Finland och Ryssland innan de drar söderut.
-----
Jag bara måste visa ett hus till rimligare pris som är till salu i Estland. Det här huset ligger i Otepää där alla stora skidtävlingar äger rum.
Har ni 300 000 Euro över, köp!
-----
Litauens försvarsminister beklagar Ryssland styrkedemonstration.
Litauens försvarsminister Rasa Juknevičienė kallar proven med de taktiska missiolerna i Kaliningrad för en styrkedemonstration och kräver öppenhet från Ryssland.
Juknevičienė sade i går till BNS att den förhöjda kärnvapenkapaciteten i Kaliningrad med robottester bekräftar den fortsatta militariseringen av regionen. Hon uttryckte tvivel om det meningsfulla med detta då de fredliga baltiska länderna istället strävar efter bättre ekonomiskt samarbete och överenskommelser.
"När sådana tester äger rum bekräftar det bara att Ryssland återigen försöker demonstrera sin militära kraft i Östersjöregionen och att den icke-militära processen inte längre gäller som tidigare år. Vi vet att dessa styrkedemonstrationer inte främjar förtroendet mellan grannar", konstaterar ministern.
"För mig betyder bristen på öppenhet och insyn från den ryska sidan när det gäller sådana experiment en varning till grannarna. Alla männsikor i Litauen observerar alla övninbgar i området vare sig det gäller Nato eller Ryssland eller våra egna övningar.
Detta är trots allt oerhört farliga vapen och Kaliningrads territorium är litet. Och det är underförstått att grannarna har många frågor om varför dessa saker händer ", säger hon.
Presstjänst från det ryskbaltiska militärområdet meddelade på onsdagen att det utförts framgångsrika övningar med taktiska missiler i Totška i Kaliningrad Oblast.
Det var det första testet av markbundna missiler i Kaliningrad Oblast under de senaste tre åren.
Litauens försvarsminister Rasa Juknevičienė
(Postimees)
Vem demonstrerar de för? Nato naturligtvis, men Finland, Estland, Lettland och Litauen känner verkligen hotet, och kanske fler grannländer borde inse faran.
SvD, torsdag, Mikael Holmström:
Vi ser en ökad signalspaning.
Holmström beskriver en händelse vid en svensk flygflottilj. Ett Gripenplan ska just starta. Ett främmande flygplan är på väg att kränka svenskt luftrum. Gripen lyfter hastigt. En utländsk militärattaché på besök tar snabbt upp sin kamera och fotograferar händesleförloppet. Han är från samma land som flygplanet. Tillfällighet, eller?
SvD:s läsare får dra sina egna slutsatser om vilken makt i vår närhet som har kapacitet att iscensätta händelsekedjan och som kan tänkas trakassera Sveriges militärattaché (om vi talar om vilken land det gäller), säger generalmajor Stefan Kristiansson, den avgående Mustchefen.
/.../ vill Must-chefen inte att vi fotograferar en örn i brons med utbredda vingar - en gåva till honom från en mycket viktig samarbetspartner: Defence Intelligence Agency (DIA) i USA. En annan stormakt som flyttat fram positionerna är Ryssland. Den ryska gasledningen genom Östersjön, ökad kommersiell trafik, fler militära provturer med nya fartyg och allt fler och större manövrer är tecken på detta. Något som känns oroande är att Slite hamn numera ägs av ryssarna och att Gotland helt saknar försvar på ön.
Vi har idag ett annat läge än under 1990-talet när Rysslands militära förmåga var i fritt fall och vi själva tog en ”strategisk paus”. Sedan 2008 har den ryska militärreformen tagit fart.
/../ Förutom en omfattande modernisering av alla sina vapensystem så utvecklar Ryssland informationskrigföring. Estland har drabbats av ryska attacker och även Sverige utsätts för attacker österifrån.
sept 27 2012. Har dom vatten?
Nu har andra vaknat också! I dag skriver Johan Hakelius i Aftonbladet om "stalinisten" Schibbye och revolutionen:
Schibbye, ska Kuba fängsla journalister?
I mars 2003 grep Kubas säkerhetstjänst Reportrar utan gränsers korrespondent Ricardo González Alonso och 74 andra, många journalister. Alonso dömdes till 20 års fängelse, släpptes efter sju år och utvisades.
De sista gripna utvisades i våras. I november 2004 uttalade sig Pär Johansson, då ordförande för Revolutionär Kommunistisk Ungdom, RKU:
”Kuba har som alla andra länder rätt att försvara sin existens som land. De 75 ”demokratiaktivisterna” är inte politiska fångar, de är spioner för en fientlig, utländsk makt, och dömdes i domstolar.”
Intervjun är ett slags pressmeddelande. Den som agerar informationschef är Martin Schibbye.
Men Hakelius tillägger:
I dag håller Reportrar utan gränser ett samtal på bokmässan till stöd för fängslade journalister. Martin Schibbye talar. Är det bara jag som tycker att det är problematiskt? Jag kan förstå om den traumatiska upplevelsen i Etiopien har fått Schibbye att ändra åsikt. Det bör i så fall respekteras.
.....
Jag skrev om en svensk kvinna som inte kunde förstå hur vi kan åka till det underutvecklade Estland. "Har dom vatten?"
I dag såg jag en annons om en ledig bostad i Keila, en stad nära Tallinn. Det var den dyraste hittills 3.300.000 EURO ungefär 26.968.600 svenska kronor.
Och jag är ganska säker på att det finns rinnande vatten och avlopp i det här huset.
-----
Preident Ilves talade i FN i går:
President Toomas Hendrik Ilves sade i sitt tal till generalförsamlingen att Väst stannat länge i Mellanöstern; han talade också om yttrandefrihet och informationsteknik. Han påminde världen om att Estland var det förasta landet som föll offer för cyberattacker, men just i dagarna har Freedom House rankat Estland som landet med världens friaste internet.
Presidenten talade också om Syrien, där våldet fortsätter framför världens ögon, liksom de anti-amerikanska demonstrationerna i de muslimska länderna. Han talade också om dödandet av den amerikanska ambassadören Christopher Stevens i Benghazi. "Diplomati ska förhindra krig. Om diplomater attackeras känner vi oss alla mindre trygga. Vi vet att vi talar om: Även våra diplomater angrips men det har lyckligtvis inte blivit sådana konsekvenser som i Benghazi ", sade Ilves.
Idag kommer presidenten att delta i ett anförande om IT-säkerhet på en konferens i Washington, DC.
Gissa i vilket land estniska diplomatere angrips.
sept 26 2012 Den som påstår att alla människor är lika värda, den ljuger.
Porkunis badplats, som ligger i Tamsalu kommun i Västra Virumaa bara några kilometer från Väike Maarja, har fått en rejäl ansiktslyftning. Nu finns där klätterställningar, gungor och rutschbanor.
I våras installerades vattentoaletter.
Det blir bara finare och finare överallt i Estland.
"Inledningsvis planerades att vi skulle slutföra arbetet till säsongstarten i somras, men på grund av ett fullspikat arbetsschema kunde tillverkaren inte leverera allt i tid", säger Riho Tamsalu vice borgmästare.
Den totala kostnaden för arbetet var 24.568 Euro varav EU:s Leader-program bidrog med 18 425 Euro.
-----
Slaget vid Porkuni den 21 september 1944 är det största slaget som ägde rum mellan ester i Röda Armén, självständiga ester och Waffen SS-enheter. De tyska Waffen SS- och Wehrmachtsoldaterna hade redan flytt.
De röda estniska 249:e gevärsregementet hade tunga maskingevär och granatkastare och stöddes av artilleri och tanks. Soldaterna från Estniska Waffen SS-divisionen hade bara lätta vapen och stridsvagnsminor. Gevärsregementet omringade cirka 1 500 retirerande ester från Tanneberglinjen på Sinimäed-bergen. Under det Porkunislaget dödades fler än 500 av de omringade esterna. Cirka 700 kapitulerade, ett stort antal sköts efter kapitulationen.
Bybor begravde 273 döda ester som stred mot de röda. Sovjetenheten förlorade 73 män, av vilka 57 hade estniska namn.
Dagen efter tågade de röda in i Tallinn, men många ester lyckades ändå fly tack vare de här uppehållande striderna.
Här är de av Sovjet dödade esterna i Porkuni begravda.
-----
Jag kommer att tänka på de 253 historikerna som skrev under protesten mot att Levande Historia skulle arbeta med kommunismens brott.
Jag tänker på de riksdagsledamöter och andra som tycker att vi ska byta nationalsång.
Och det märkliga att vi inte ska lära ut något om den svenska stormaktstiden och Karl XII.
Ska vi ha historieundervisning i skolorna? Är det inte bättre att vi glömmer allt som hänt, allt det där som innebär att svenskarna inte är bland de bästa människorna i världen? Varför ska vi lära oss vad dom som levde för länge sedan gjorde för hemska saker? Det är bättre att vi bestämmer att Hitler är världens ondska personifierad, och allt annat är trams. Behöver vi förstå vad som hänt? Behöver vi verkligen lära oss att en domstol i Amerika bestämde att afrikaner och indianer är människor? Vad betyder det i dag? Och Tintin. Och Pippi Långstrump. Vi suddar i böcker och låtsas att allt alltid har varit jättebra, och är det någon i dag som gör något dumt kan vi kalla "hen" rasist eller högerextremist eller så. Och så pratar vi aldrig mer med den personen. Då blir nog allt jättebra!
Vad spelar det för roll vad som hände balterna? Vi har ju bestämt att de var onda fascister allihop. De var godkänt villebråd helt enkelt. Om de inte kunde skapa en idyllisk demokrati i sitt första regeringsförsök, då är de inte mycket värda. Att det tog många år att komma fram till demokrati för hela övriga västvärlden har inget i sammanhanget att göra.
Vad spelar det för roll att Göran Persson åkte och skällde ut letterna innan de hämtat andan efter 50 års ockupation och terror, det är ju bara normalt.
Vi får inte kränka en massa folk och minoriteter, men av någon anledning får vi vara hur kränkande som helst mot de där små folken på andra sidan Östersjön.
Den som påstår att alla människor är lika mycket värda, den ljuger.
Så är det bara.
Jag ska ge ett exempel på hur media skrev om Estland. Folke Schimanski i Populär Historia 25 maj 2001:
När jag i radio för några år sedan tog upp mellankrigstidens Estland blev jag attackerad av den talrika baltiska kolonins företrädare. Jag hade råkat återge tämligen kritiska intervjusvar rörande Estlands forne diktator Konstantin Päts, som sedermera omkom i ett sovjetiskt läger(1). /../ blev jag uppringd av en känd exilestnisk ekonom, som indignerat krävde ett genmäle.
/../ Men det är knappast fel att våga påstå, att de baltiska staterna hade svårt med demokratin under sin första frihetsperiod 1918–40. I alla de tre staterna infördes ytterst liberala författningar, liknande weimarrepublikens, och den politiska oredan blev snart stor. På trettiotalet ser vi att alla länderna har någon form av auktoritärt styre. Päts regim anses ha varit mildast; den modererades dessutom 1938. Fördomsfriast var den lettiske envåldshärskaren Ulmanis.
Lustigt att han nämnde Weimarrepubliken! Och ekonomen var med all säkerhet en berömd svensk bankman, den estniskfödde Rudolf Jalakas, som betydde mycket för bankväsende i Estland efter 1991, och tidigare för Lesotho efter apartheid. Vad menar han med "modererades"? Det var helt fria val där alla fick delta.
Det är detta som har förföljt esterna ända in på 2000-talet. För det första de fick aldrig svara på anklagelserna. Svenskarna visste alltid bäst. Esterna hade varit fria i sexton (16) år när det där hände. Och varför hände det? Det talar ingen om, inte heller Schimanski. Det var ju för att sovjetiska kommunister redan 1924 gjort ett kuppförsök mot Estland och att Päts menade att han ville rädda Estland från alla extrema rörelser som han såg närma sig! Tänk om alla stater handlat så skickligt. Esterna drömde om en stark statsman som skulle rädda dem ur den finansiella krisen som världen drabbats av. Alla stater vidtog åtgärder, så även esternas ledare, men, som sagt, landet är litet och kan lätt spottas på. Vill man mobba ett litet land kan man göra det utan några risker, och det är ju härligt att känna sig stor och fylld av klokhet!
-----
1. Han fängslades av sovjeterna 1940 och dog i Kalinin nuvarnade Tver 1956 på ett sovjetiskt mentalsjukhus, där man tyckte det var skojigt att han sa sig vara president i Estland. Personalen visste inget om Estland och trodde han yrade, ett bevis på att han verkligen var sinnessjuk.
Man har ställt frågan hur president Päts kunde ge upp Estland utan försvar. Det berodde troligtvis på att han trodde på alla fagra löften han fick från Stalin. Men de var lika giltiga som alla löften från det hållet!
sep 25 2012 Vi har bara lärt oss glida på ytan.
Den som följt min blogg vet vad jag anser om ordet "tolerans", som Håkan Lindgren skriver om i dagens SvD Under strecket.
Jag uppfattar ordet som huvudsakligen negativt. Grunden för min åsikt kan nog hittas i min mammas berättelse från sin barndom: "Min styvfar tolererade mig, men han dyrkade marken min lillasyster gått på." Och hon hade djupa sår i själen hela livet därefter.
Under rubriken “Tolerans på gränsen till arrogans” skriver Håkan Lindgren om Andrei Plesu, författare som efter kommunismens fall varit rumänsk kultur- och utbildningsminister.
Det har blivit vanligare än någonsin att möta folk från andra länder, börjar Plesu. Det betyder inte att vi har lärt oss förstå dem bättre. Vi har bara lärt oss glida på ytan.
”Djupare sett handlar det om en väsentlig betydelseförskjutning av begreppet ’tolerans’. Det betecknar inte längre ett accepterande av ’det annorlunda’, av en avvikande åsikt, utan helt enkelt ett (vänligt och välvilligt) ignorerande av den andres åsikt, ett avskaffande av skillnaden som skillnad.
Jag anser att vi i det “godas” namn hävdar att vi är likadana, men vi kan inte begära att vi ska förstå varandra utan att försöka förstå skillnaderna mellan oss. Jag anser att vi i det “godas” namn har kommit fel på många sätt i vårt sätt att tackla allt nytt som inträffar hela tiden. Vi är dessutom inte trovärdiga när vi inte vågar diskutera allt. Som jag sagt förut måste vi tänka igenom vad som händer i ett samhälle som får in stora, verkligen stora, grupper av männsikor med annan kultur. För vår egen skull men också för deras skull. Det är väl ingen önskesituation för någon att vi visar tolerans och låter människor tro att det bara är att fortsätta som tidigare eller ännu värre försöka omvandla det nya samhället efter de egna preferenserna..
Det finns bra exempel på kulturer som varit hårt angripna av främmande kulturer, och som fått vara “sig själva” bakom stängda, låsta dörrar, med neddragna rullgardiner och ljuddämpande madrasser på insidasn av ytterdörrarna. Jag har sett det i Estland och jag har varit med om att gå ut ur rum för att kunna tala ohörd av avlyssnare. Den kulturen som Sovjet försökte köra över det estniska med var något helt annat än det esterna skapat under sina tjugo år av frihet. Den kulturen ledde inte frammåt på något sätt. Människor blev inte lyckligare och allt i deras miljö försämrades avsevärt, och de som visste att det fanns ett annat sätt att leva på längtade efter förändringen. Men en dam i Lasse Holmqvists program från Estland starxt efter befrielsen sa en estnisk dam “Så fina människor som esterna var under friheten blir vi aldrig igen.”
Jag menar att vi ska inte visa “tolerans” mot de nya kulturerna. Vi ska möta dem med nyfiken respekt och i den respekten ingår också att vi ska göra det lättare för dem i det nya landet genom att berätta hur vi lever här.
Fast vem står egentligen ut med att bli tolererad, frågar Plesu. Den som jämt bemöts med tolerans känner sig knappast som en jämlike. Kravet på att bemötas med tolerans innehåller en olöslig motsägelse – acceptera mig som annorlunda, men uppför er som om skillnaderna inte fanns! Det kommer bara att leda till konflikter av typen damned if you do, damned if you don’t.
Hellre vänlig nyfikenhet för det okända än en tolerans som inte betyder särskilt mycket.
-----
Så tar vi oss an valet i Vitryssland. Jan Blomgren skriver i dagens SvD
Förklaringen till att den maktfullkomlige Lukasjenko kan fortsätta styra enligt eget gottfinnande hittar vi i landets östra granne. För makthavarna i Moskva har Vitryssland blivit alltmer strategiskt viktigt i takt med att försvarsorganisationen Nato utvidgat sina gränser. Vitryssland är i dag en av få buffertar mot Nato och att Lukasjenko sedan det skandalartade presidentvalet i december 2010 helt stängt dörren till Väst passar Moskva utmärkt.
Personkemin mellan presidenterna Vladimir Putin och Lukasjenko är inte alls bra, men det har Putin överseende med så länge han känner att han har Vitryssland under kontroll. Putins mål är att strategiskt stärka Rysslands inflytande i de ”nära gränsområdena”, vilket i första hand betyder Vitryssland, Ukraina och Kazakstan. Men även andra forna sovjetstater som Georgien och Armenien i Kaukasien och Uzbekistan, Kirgizistan och Tadzjikistan ligger under Putins lupp när han gör sina utrikespolitiska bedömningar.
Sovjetunionen var ett stort rike, Ryssland är något mindre.Just det. Ryssland vill ha tillbaka de forna sovjetstaterna under "sitt beskydd". Kosta vad det kosta vill. Putin anstränger sig naturligtvis också för att få Baltikum tillbaka. Speciellt Estland känner av det så gott som varje dag. En björn som tror sig vara sårad är alltid farlig... Ett sårat Estland kan man spotta på.
sep 24 2012 Att öka förståelsen för varandras åsikter ...
Snabbnyheter från Aktuaalne Kaamera:
Sjöräddningen räknar med att om någon är i sjönöd kan deras båtar nå olycksplatsen på en halvtimme och deras helikopter på 45 minuter.
President Ilves är i New York och har träffat generalsekreterare Ban Ki-moon, som berömde Estlands transparans, demokratiarbete och dess fria internet.
1995 lämnade det sista tåget Haapsalu vackra station. Nu vill Haapsaluborna ha tågen tillbaka och sålde biljetteer i går som ska gälla den dagen tåget kommer.
Det var fest på stationen med musik och dans.
Den estniske författaren Tõnu Õnnepalu har lämnat storstadslivet och återvänt till Dagö/Hiiumaa. Han söker tystnaden och har nu närmaste granne nio kilometer bort. Han har flyttat in i en lite grå trästuga utan el och utan vatten och avlopp. Batterierna laddas av en solvärmare. I huset finns "väsen", han kan höra prata dem ibland.
Apropå läkarstrejken i Estland presenterades några siffror.
Medellönen för läkare i några Europeiska länder presenterat i Euro:
Sverige: 6 070
Finland: 6 276
Norge: 8 122
Danmark: 6 700
Estland: 1 704.
-----
Jag hör ingen reaktion på mina mail till Dagens Nyheter. Det är en vanlig reaktion sedan många år i Sveriges "diskussionsliv", d.v.s. inga diskussioner får förekomma. Om man skriver på ett "felaktigt" vis omgärdas man antingen av tystnad, eller får man tillmälen som högerextremist. Jag är inte det. Jag vill bara göra alla männsikor uppmärksamma på hur människor behandlades i Sovjetunionen. Ingen underkastade sig frivilligt den sovjetiska kulturen och verkligen inte de baltiska staterna.
Jag anser att man måste kunna diskutera allt. Det är det enda sättet vi kan utvecklas på. Om vi underordnar oss och håller tyst blir vi allt fattigare.
Tänk dig en människa som säger "Invandringen till Sverige är förkastlig, den kostar oss XXX miljarder kronor per år, och det betyder att ingen kan räkna med en godtagbar pension i framtiden."
Då kan du antingen säga: "Vilken fruktansvärd högerextremist alternativt facist, eller möjligen nazist, trots att de flesta inte vet vad en nationalsocialist var !"
Eller: "Vi behöver invandrarna i framtiden för att klara vårt samhälle. När de är assimilerade och arbetar kommer de ha en stor betydelse, se hur många som redan har höga poster i vårt samhälle."
Då svarar den kritiska människan: "Det är inte så många! Många kommer aldrig arbeta. De nöjer sig med bidragen. Först kommer de förstöra delar av vårt samhälle!"
Då skulle du kunna svara: "Ja, vi behöver ett bättre mottagande. Vi måste se till att de vet hur man lever i vårt land. Det är inte bara språket som är viktigt, det finns så mycket annat man behöver förstå."
Detta skulle i bästa fall kunna ge till resultat att vi vågar inse att det inte är samma sak att leva i Sverige som att leva i t.ex. Iran eller Somalia. Vi har olika synsätt på mycket, och en ordentlig genomgång efter att man blivit "svensk" skulle underlätta assimileringen. Alternativet är att ni unga svenskar föder en massa barn och inte väntar för länge med födandet tills det nästan är för sent."
Det här blev en kort genomgång, som skulle kunna fortsätta länge och då blir den kanske ännu bättre och ännu mer givande. Att öka förståelsen för varandras åsikter behöver inte vara farligt.
Jag anser ju att de flesta som kallar sig "stalinister" är okunniga om vad Stalin egentligen gjorde, men tyvärr är det många "stalinister" som exakt vet vad Stalin gjorde. Jag menar verkligen att de två "stalinistiska" journalisterna har varit med om en ganska vanlig händelse i "Stalins värld". Där gällde det att underordna sig och hänga med i svängarna som kunde vara rena kullerbyttorna. Minns vad Ny Dag skrev när nationalsocialisterna ockuperade Norge! Då var Stalin och Hitler såta vänner. Under bilderna stod: Norska civilister och tyska soldater i trevligt samtal på Oslos gator. Och texterna i artiklarna fortsatte i samma stil.
Jag glömmer aldrig när Bucharins änka menade att det var helt rätt att hennes man mördats och att hon satt i fångläger i Sibirien trots att de båda arbetat för Stalin tidigare. Det kan man kalla hjärntvätt!
sep 23 2012 En hämndlysten man som tänker med knytnävarna.
Jag kan ju inte förbigå DN:s artikel om Putin från torsdagen den 13 september skriven av Anders Sundelin.
KGB-agentens gåtfulla resa till toppen.
För Vladimir Putin är lagen underordnad den politiska viljan, som i sin tur styrs av hans egenintresse. I flera nya böcker framställs den ryske presidenten som en hämndlysten man som tänker med knytnävarna.
Jag har skrivit om Putin tidigare, flera gånger. Jag har skrivit om hans önskan att ha en bild på tsaren på väggen i sitt arbetsrum när alla andra hade Lenin eller en arbetarbild på sina väggar. Jag har betraktat hur han följt sin övertygelse att bli något, kosta vad det kosta vill. Nu är han där, och vägen dit läser vi om:
President Putins mamma.
Kort bakgrund: Född 1952 i nuvarande Sankt Petersburg. Uppvuxen i en trerumslägenhet som delades med två andra familjer, gasspisen och badrummet gemensamt, med en pappa som var krigsinvalid och en mamma nära att svälta ihjäl under den tyska belägringen. Slagskämpe, därför petad ur Pionjärerna. Universitetsstudier med medelmåttiga resultat, men den enda studenten med egen bil: föräldrarna hade vunnit den på lotteri och skänkt den till sonen. Drömde om ett jobb inom KGB när andra pojkar ville bli astronauter; blev antagen till sist, ansågs ”energisk, flexibel och modig, men inte särskilt sällskaplig”. Efter ettårig spionskola i Moskva till Dresden, där han till sin sorg hamnade bakom ett skrivbord, inte bakom fiendens linjer.
Och så föll muren, tillbaka till hemstaden med en 20 år gammal tysk tvättmaskin i bakluckan, framtiden fruktansvärt oviss. Efter tre månader som biträdande rektor vid Leningrads statliga universitet, med ansvar för utländska förbindelser, mötte han stadens nyvalde fullmäktigeordförande och snart borgmästare Anatolij Sobtjak, fick jobbet närmast honom. Vladimir Putins trampade inte längre vatten.
Gåtfullt är mötet mellan den väloljade juridikprofessorn och den tystlåtne KGB-officeren. Vem valde vem? Kanske valde de varandra: Putin med uppdrag att hålla koll på demokraterna och hade turen att Sobtjak valde just honom när han visste att KGB ändå skulle se till att placera någon nära honom: bättre att förekomma än förekommas. Sobtjak drömde om att bli landets president, Putin gjorde det knappast.
Staden led nöd. Putin, med ansvar för utländska förbindelser, skulle skaffa livsmedel för pengar som inte fanns – vem ville ha rubel? – och därför såg till att handplocka några företag som exporterade råvaror – olja, timmer och så vidare – i utbyte mot livsmedel. En senare utredning visade att några livsmedel aldrig köpts för pengarna, misstänkte att Putin stoppat provisioner för flera miljoner dollar i egen ficka och ville dra honom inför domstol. (Utredningen begravdes. Utredaren, demokratiaktivisten Martina Salye, bosatte sig på okänd ort, gav inte en intervju på tio år.)
Putin i sin nya tuffa roill
Ändå var det som omutlig Vladimir Putin gjorde sig känd där i Sankt Petersburgs stadshus. Lojalitet är ett annat attribut, antagligen mer träffande. Han stannade kvar i kommunistpartiet ända till partiets upplösning. Han vägrade stanna kvar i stadshuset när Sobtjak inte blev omvald som borgmästare. I stället kom han till Moskva, knöts till staben runt Boris Jeltsin, utnämndes snart till chef för FSB, det nya KGB, och där såg han till att styra utredningarna om korruption och penningtvätt bort från gamla välgörare. Ett av hans första beslut som president var att underteckna ett dekret som gav familjen Jeltsin åtalsimmunitet.
Lojalitet banade säkert vägen för honom, också handlingskraft. När han 1999 utsågs till premiärminister med siktet inställt på presidentposten var han den femte på kort tid. Ryssland hade upplevt ett decennium av frihet, men också kaos, förödmjukelse, med en president som knappast var tillräknelig längre, ett på alla sätt katastrofalt krig i Tjetjenien. För patrioten Vladimir Putin måste det ha varit hemskt. För KGB-översten Vladimir Putin fanns bara ett sätt att ta itu med saken: med hårdhandskarna.
Oligarken Boris Berezovskij blev hans första offer. Precis som Stalin såg Putin till att han inte skulle ha någon att “tacka” för sin makt. Berezovskij överlevde men är numera bosatt i London.
För Putin är lagen och domstolarna underordnade den politiska viljan. Bara så kan ordning råda. I en intervju beklagade sig den nyvalde presidenten över att han i Sankt Petersburg aldrig fått kontroll över stadens privata kasinon, lagstiftningen stod i vägen, men hade han bara fått fortsätta ”skulle jag ha klämt åt kasinona till slut”. När han förklarade krig mot terrorismen klargjorde han, på sitt sätt, att terroristerna skulle jagas, hittas och när de hittats skulle de krossas: ”Även om vi hittar dem på toaletten. Vi kommer att knäppa dem på skithuset. Slut på historien.”
Han valde ut guvernörer själv, han förstatligade TV:n och meddelade att oligarkerna skulle bort:
”det kommer inte att finnas kvar några oligarker av detta slag som klass”. Putins uttalande, skriver Angus Roxburgh, fick många att rysa till, just så hade Stalin sagt om kulakerna, de rika bönderna, vilka skulle krossas ”som klass”.
Frågan är vem som är Putins store idol: Tsaren eller Stalin?
Han tar mutor fullkomligt öppet. Han sätter sina vänner, ofta f.d. KGB-medlemmar, på viktiga poster. Oligarkerna har skickats i fångläger eller jagats ut ur landet, skriver Masha Gessen, alltmedan Ryssland förvandlats till en mastodontmodell av KGB där det inte finns utrymme för dissidenter och självständiga aktörer. I Sovjetunionen tjänade den hemliga polisen staten, i dag äger den staten. Medborgarnas frihet är betydligt större – man kan starta egna företag, resa utomlands – men ett samhällsklimat har skapats där advokater, journalister och andra kan dödas, i alla fall om de trotsat myndigheterna. Bara ett handfull länder i världen anses vara mer korrupta.
Själv odlar han och hans kumpaner en personkult som knappast står Stalins efter. Den försagde lille grå mannen som blinkade nervöst i strålkastarskenet under sina första månader som president har blivit en man med bar bringa som far fram i snåren med geväret berett, kastar sig i strida strömmar och kommer upp ur Svarta havet med två antika urnor som arkeologerna missat.
Denne man ska vi tro på! Vi ska förstå att hot mot vår frihet, vår och Baltikums frihet, inte längre finns. Vart strävar den här mannen egentligen? Har han tagit över Lenins dröm om ett världherravälde? Eller över Norden i alla fall? Jag vet inte, men jag oroar mig för alla stater som befriat sig från Sovjetunionen. De ses som ett ständigt misslyckande av denne man.
Anders Hedman skriver i Swedish Chambers Fokus nr 2/2012 om Europa i dag:
Kära läsare vart är vi på väg?
Han jämför Europa i dag med hur det var för 100 år sedan.
Det här var tiden när människor trodde att det aldrig mer skulle bli krig. Demokrati och liberalism skulle råda. Det som hände sedan vet vi: första världskriget, 1920- och 1930-talets internationella problem som ledde till andra världskriget.
Med EU och Euron tror vi att de goda tiderna är här för att stanna. Men problemen finns där. Vi känner till dem.
Han ställer frågan om Euron kommer bli en valuta för länderna norr ut. Länder som bättre förstår varandra.
Striderna i Libanon visade att militärresurserna i Frankrike, Storbrittanien och Tyskland inte är i bästa form. Sverige har skurit ner sin militär under de senaste tjugo åren.
Ryssland däremot rustar.
Estland har rett ut krisen mycket bra. Sverige har satsat i landet, och när ester flyttade till Finland eller Sverige har de skickat hem pengar. Allt dett hjälpte till.
Nu är det mer stabilt, men exporten har blivit skakig och det finns tecken på stagnation. Inflationen är förenad med Europaprojektet.
Jag undrar nu, säger Hedman, hur Ansip och hans regering kommer hantera utmaningarna hemma och internationellt, både ekonomiskt och politiskt.
Mitt spontana svar: Estland kommer klara sig utmärkt om de bara får vara ifred för Ryssland.
sep 22 2012. Motståndsrörelsens Kampdag"
I dag firar esterna Motståndsrörelsens kampdag.
Studenter vid Frihetsmonumentet.
Ett monument invigs och gudstjänsterna handlar om motståndet.
Klockan nio i dag lades kransar ned vid frihetsmonumentets fot av ungdomar från estniska studentorganisationer.
Vid tolvtiden invigs det nya monumentet på Skogskyrkogården vid Otto Tiefs och andra regeringsmedlemmars och ledande tjänstemäns gravar.
Vid ett-tiden är det en ny samling vid Frihetsmonumentet i Tallinn.
Klockan fyra inleds en minneshögtid av presidenten och ärkebiskopen i Johannes kyrka i Viljandi av presidenten, ärkebiskopen och från Viljandi läraren Marku Tiitus.
Klockan tolv i KGB-källaren i Tartu kommer motståndskampen diskuteras. Det är tidigare skogsbrodern Arnold Ojaste, som representant för de unga Udo Josia och frihetskämpen Mart Niklus som diskuterar.
Motståndskampens dag kulminerar klockan sju vid Frihetsmonumentet med en gala som anordnas av Estniska Företagarföreningen, där studenter ska sjunga frihetssånger.
I slutet av september 1944 retirerade den tyska ockupationsmakten.
19 september 1944 utsåg president George Uluots en legitim regfering och valde Otto Tief till regeringschef. Den estniska flaggan hissades på Långe Hermann.
Det estniska folkets motstånd bröts ner vid den nya sovjetiska ockupationen.
Men i dag den 22 september marscherar ryska ungdomar i sovjetiska frontuniformer och står hedersvakt framför bronssoldaten för att fira Röda Arméns intåg i Tallinn. Rysktalande paraderar och lägger ner kransar. Denna dag 1944 då tusentals ester lyckades fly ut på haven och hundratals dödades på stränderna. Hur länge ska dessa vidriga demonstrationer i esternas huvudstad få fortgå? Tänk er nazistiska soldater marschera i Oslo, Paris eller t.o.m. Jerusalem hedrande något nationalsocialistiskt terrordåd! Tänk er rubrikerna i världens tidningar! Nu vet ingen någonting om vad som händer den 22 september i Tallinn.
Krigsförbrytarna. Hur många brott har de begått? Flickorna som står hedersvakt har väl ännu inte gjort något.
-----
Just nu hör jag på radion att man på en Freedom House-konferrens i USA säger att Estland numera hör till de mest fria (bl.a. fria från korruption) staterna i världen.
sep 21 2012 Det jag skriver är inte "politiskt korrekt".
Så var jag tvungen att skriva en kommentar till DN i dag också:
Hanne Kjöller har alldeles rätt i sin artikel i DN i dag.
Vänstern sår myter: Striden om verkligheten.
Det är uppenbart hur vissa journalister använder Etiopiensvenskarna för politiska syften. Berättelsen bara ska pressas in i en politisk mall. När den inte passar får man hitta på, ljuga och felcitera.
Det har gått en vecka sedan Johan Persson och Martin Schibbye mötte pressen i ABF-huset. Det har varit en vecka när flera krafter kämpat för att teckna en bild av vad som hände. Vissa har med öppna sinnen letat efter sanningen. Andra har haft en egen dagordning och gjort allt de kunnat för att få Perssons och Schibbyes historia att passa in i den.
Det värsta är, att detta inte är något nytt. Vi måste lära oss vem som uttalar sig som om han/hon vet fakta, och var vi kan söka sanningen.
Så har det alltid varit. Hur många svenskar var det inte som hävdade att Sovjetunionen var arbetarens paradis på jorden? Vad visste de om saken? Vad visste de verkligen? Hade de kontrollerat fakta? Jag har ofta funderat på hur så många intellektuella svenskar kunde gå på lögnerna.
Svaret är så enkelt. Är man övertygad om att man hör till “de goda” då finns ingen anledning att undersöka fakta. Man svarar på frågor i den fasta övertygelsen att man har rätt därför att man är på de “godas” sida.
Det är oftast ganska enkelt att kontrollera uppgifter. Som Hanne Kjöller har gjort. Varför bryr man sig inte om att göra det?
När det gäller Sovjetunionen kunde det ha varit så enkelt. Till Sverige hade det kommit flera tusen flyktingar från Sovjetunionen 1944. Frånb Sovjet flydde människor under alla åren. Varför frågade man inte dem? De visste ju. De hade levt med det sovjetiska systemet i ett år och sedan med det nazityska under tre år. Hur mycket skulle de inte kunna berätta?
De belades med propagandaförbud i det första skedet. De förbjöds att berätta! Varför? Därför att deras sanning, deras upplevelser under det fasansfulla året med sovjetisk ockupation var bland det värsta man kan uppleva av osäkerhet, mord och fullkomligt oförståelig rättskipning. Det fick inte komma fram! (Hur de upplevde nazismen var också ointressant.)
Det var exakt likadant med de ester som återvände till Estland från Ryssland under de första sovjetiska ockupationsåren innan kolchosverksamheten hade introducerats, de fick absolut inte berätta hur livet var i kolchoserna, det var med fara för sitt eget liv de gjorde det.
Alltså: En makt som vet att deras lösning på världens framtid är fel måste sprida lögner för att få behålla sin makt. Allt handlar om makt från deras sida.
Men varför fortsätter vänstern att sprida lögner? Därför att de fortsätter att skildra händelser i världen som de vill att det ska ha varit. De är fortfarande “de goda”, och de som inte är på deras sida är fruktansvärt onda.
I fallet med de återvändande journalisterna passar det bra att sprida lögen om att ingen brydde sig om dem den första månaden i fängelset.
Jag tycker det vore intressant att diskutera deras upplevelser ur ett annat perspektiv. I går skrev jag en kommentar till Åsa Beckman, också i DN. Hon har naturligtvis inte svarat, och nu väntar jag mig inget svar heller. Det jag skriver är inte “politiskt korrekt”.
sep 20 2012. "Det kan bli en kall vinter."
Mail till Åsa Beckman, DN kultur.
Hej
Jag tycker att du glömt en viktig aspekt på journalisterna som släpptes från Etiopien. Du skriver som om de var opolitiska.
Jag har kunnat läsa att Schibbye är/var stalinist och förespråkade revolution och förintande av den borgerliga staten. Hur extrem Persson är har inte framgått.
Deras avsikt var att ta sig in i landet för att skriva om hur landet förstörs av kapitalistiska intressen.
De blev fängslade och fick tillbringa 14 månader i ett fängelse som är nästan lika grymt som de som fanns i Stalins Sovjet. De fick själva leva som miljoner människor levt i det stalinistiska landet. Innan de eventuellt fick sina domar och dödades, eller dödades utan domar. Vet du att det fanns förhörsrum/tortyrkammare i varje stad och by i Sovjet?
Jag tycker att det låter som om de har förändrats av sina upplevelser. Jag hoppas att de har förstått att revolution och allmänt mördande är förkastligt. Det är omänskligt att leva med "ett vapen i nacken" som de gjorde i Etiopien. Under Stalins terror torterades även många av Stalins egna medarbetare skoningslöst och dömdes till arkebusering. De plågades och tvingades att erkänna brott de aldrig begått (det de verkligen gjort togs aldrig upp i domstolken). Lika vansinnigt som det vi hört från Etiopien. När man ska beskriva ondska glömmer man så ofta det oerhörda våldet i Sovjet; arkebuseringar, medveten utsvältning av många miljoner, veckolånga färder till ett fruktansvärt liv i Sibirien (för dem som överlevde resan) etc. Stalinistiska fångläger finns fortfarande i många länder bl.a. Nordkorea.
Jag tycker det låter som om de förstått att det som Stalin och Sovjet står för är helt fruktansvärt och att de därför valt att istället skriva om betydelsen av yttrandefrihet.
Jag hoppas jag har rätt.
Du kan läsa mer om Sovjet, Ryssland och Estland i bloggen karinsestland.blogg.se
Med vänlig hälsning
Karin
-----
Nu ska jag berätta vad vi fick veta i går i Aktuaalne Kaamera.
Det har utlysts en läkarstrejk på vissa estniska sjukhus. Läkarna anser att deras läner är alldeles för låga. Akutsjukvården kommer fungera som vanligt.
Det är faran för att alla nyutbildade läkare emigrerar till andra länder som betalr bättre löner som man vill motverka. Det har blivit så, att estniska läkare tar jobb i väst och nya läkare kommer till Estland från öst. Det uppstår naturligtvis allvarliga språkproblem på sjukhusen liksom frågan om skillnader i utbildningen. Jag själv var akut på ett svenskt sjukhus för smärta i knäet som var vätskefyllt. Den utländske läkaren tömde knäet på vätska utan bedövning vilket gjorde fruktansvärt ont. “Det gjorde ont för att du tittade på när jag gjorde det” sa läkaren. Nästa gång jag behövde tömma knäet gick jag till min vanlige läkare som bedövade och jag kände ingenting trots att jag tittade på. Det betyder inte att alla utländska läkare är dåliga, jag kom bara att tänka på det.
Det har hittats mordoffer från tiden efter 1946 i skogarna i Estland. Vi fick se en grav med fem skelett. Det hade utgått en order från Stalin att gömma alla som mördades av makten. Det var 1000-tals ester som försvann spårlöst under ockupationstiden. Nu har man tagit DNA-prov och ska försöka fastställa vilka de döda är.
En rysk gymnasieskola ska undersökas efter att man misstänker att de försnillat de bidrag de fått av staten. I Estland får alla skolor statsbidrag.
Ett inslag i AK handlade om populism i politiken i EU. Att medborgarna inte kan lita på politikerna. Sådan populism är svår att hitta i Estland. Detta talade man om på mötet med EU Forum Öppet Samhälle. Snyggt!!
Det är just nu stora ryska manövrer i Kaukasus. Oroande.
Putin har förbjudit alla i företaget att tala i Gazproms namn. Bara han får föra företagets talan med de europeiska staterna. Detta gäller numera alla strategiska företag. “Har ni problem med Gazprom tala med Putin” lyder ropen. Putin sa också i en liten bisats om Europa: “Det kan bli en kall vinter.” Tänk att han börjar hota meddetsamma!
Irland som ska bli ordförandeland i EU förbereder just nu en förändring av Baltikums jordbrukspolitik i EU. Bidragen till de baltiska länderna måste höjas. Irland ska minska sina bidrag till Baltikums fördel, de är klart illa behandlade i Unionen. Det nämndes siffror på att Irland fick 260 Euro för något som Estland bara får 117 Euro. Tyvärr missade jag vad det gällde, men att esterna får lägre bidrag är helt uppenbart.
Det har regnat för mycket i sommar. I Lihula har man eldat värmeverket med höbalar men nu är det för mycket vatten i balarna, över maxväredet (17 %) ; kanske måste värmeverket övergå till pellets. Risken är att uppvärmningen blir dyrare.
sep 18 2012 ...istället ska vi se på dem med beundran....
I dag talar man om de uppblossande protesterna i Kina mot Japan. Det gäller öarna som Japan nu definitivt anser vara deras. Man menar att det blir så häftiga demonstrationer beror på att Kina aldrig kan glömma vad Japan utsatte dem för under andra världskriget.
Jag vet andra länder som blev utsatta under andra världskriget och nästan femtio år efteråt. De skulle aldrig bli ursäktade om de gjorde något dumt mot de skyldiga för de fruktansvärda saker som hände. Tvärtom beskylls de för att "behandla ryssarna illa". Ska vi inte istället se på dem med stor beundran för det oblodiga sätt de baltiska länderna behandlade de kvarvarande ockupanterna på efter sin befrielse. Det är helt fantastiskt att de demonstrationer som gjordes var i den goda känslan, "den sjungande revolutionen" och "den baltiska kedjan". Har det hänt tidigare i historien? De enda som dödade var ockupanterna själva som dödade folk i Litauen och Lettland. Två hjältar i Tallinn som försvarade TV-tornet betydde mycket för att inte samma sak skulle hända där.
Hur skulle det vara om vi belönade dem för deras agerande. Kanske med ett Fredspris?
.....
Garri Kasparov, scackvärldsmästaren som nu är oppositionspolitiker i Moskva, föreläser just nu i Tallinn på “Forum Öppet Samhälle”. Han menar att Putin inte är nationalist. Ryssland accepterar nationalismen på allvar först när de har praktisk nytta av den.
«Putin kan bära vilken hatt som helst - en liberal, fascistisk eller vänsterpopulistisk. Det finns ingen ideologi alls. Nationalism kan vara hans sista räddningsplanka, men det tror jag inte. Putin tror på kraften hos pengarna och kapitalet som genererar ännu mer pengar ", sade Kasparov.
Enligt honom kan man se situationen för invandrarna och ryssarnas åsikter om dem med viss ironi. Det är särsklilt illegala invandrare från Centralasien som har svårt att få arbete, men de största problemen har nordkaukasierna som som ändå är ryska medborgare.
"Detta är en mycket liten minoritet. Men eftersom båda grupperna är mycket aktiva i den kriminella världen blir de synliga. Men de är starka - de har kopplingar till polisen och det bidrar till ilskan mot kaukasierna
Dessutom ogillas även muslimer i Ryssland. Att de alltid ogillat balter och framför allt ester är ingen hemlighet.
-----
Moe ekologiska Vodka har fått pris.
På Estlands friluftsmuseum Rocca al Maar förklarades i söndags att "Bästa ekologiska produkt 2012" är den utsökta nyheten “Ekologiska 1886” från Vodkafabriken.
Från Moe härstammar många fantastiska ester, t.ex. Ants farfar.
sep 17 2012 ...såg han uppenbarligen som sin uppgift att rädda denna lilla ”germanska” folkgrupp.
Så googlade jag litegrand och kom fram till en sida om estlandssvenskarna som jag måste läsa ordentligt. Jag hittade där en bild på en av våra grannar i Wettershaga där jag bodde några somrar som barn och bara har ljusa minnen av.
Dr Gerhard Hafström och Dr Ludvig Lienhard.
Citat:
En tysk, Waffen SS-officer vid namn Dr. Ludvig Lienhard hade blivit talesman för oss (estlands-) svenskar som grupp. Han var en pådrivande entusiast och gav bl.a. ut en skrift på svenska kallad Odalvärnet. Hans irrläror föll dock inte i god jord. Nu när krigslyckan definitivt hade vänt till de allierades fördel såg han uppenbarligen som sin uppgift att rädda denna lilla ”germanska” folkgrupp. Han förhandlade med SS-chefen Himmlers goda minne, fram, en för övriga tyska makthavare, hemlig överenskommelse med svenska staten, en fast kostnad pr. levererad individ. Resan över Östersjön per individ, beräknas ha kostat svenska staten 78:- . I Sverige var det framförallt två personer som var tongivande, nämligen dåvarande riksantikvarie Sigurd Curman och Gerhard Hafström i ”kommittén för estlandssvenskar”. Den mer officiella inställningen i Sverige hade länge varit avvaktande till att ta hem den lilla svenska folkspillran längs Estlands kuster.
Jag visste inte att dr Hafström hade intresserat sig för estlandssvenskarna!
-----
Ibland behöver man gå igenom det egna biblioteket. Då kan man göra fynd! När vi träffades Ants och jag för massor av år sedan, då kunde jag aldrig föreställa mig att jag skulle bli intresserad av att läsa om Andra Världskriget och den tiden, vilket var hans stora intresse. Han samlade böcker som sedan har stått i våra bokhyllor. På två speciella hyllor står de där böckerna som jag aldrig brytt mig om, och nu ser jag vad jag gått miste om. Dels var det boken av Albert Engström, och så hittade jag en bok som getts ut av SOV och heter Estlandssvesnkarna minns. Det är ofta barn eller barnbarn till de som flydde som intervjuar den äldre släktingen om livet i Estland. Den är jätteintressant!
Det finns ännu fler...
Först fick jag alltså erfara hur en besökare, Albert Engström, hade sett på estlandssvenskarna, och nu är det deras egen skildring. Men jag måste av olika skäl vänta till i morgon! Jag lovar att skriva då.
Det är mycket som hänt i Ryssland också. Nu har man även i Sverige talat om Gennadij Gudkov och att han mist sin plats i duman. Det kommer vi säkert få höra ännu mer om.
Estland har räknat upp sin BNP för året, och förlusten blir lägre än beräknat.
Jag har verkligen en del att skriva om.
sep 14 2012 Är Putin en demokrat?
Fru Brilioth! Ni skrev i DN om den gode demokraten Putin. Ni behöver bl.a. läsa SvD i går, en artikel av Jan Blomgren. Den börjar så här:
Det ryska parlamentet har sedan Vladimir Putin blev president 2000 fungerat som ett lydigt redskap för presidentkansliets förslag. Inte vid ett enda tillfälle har parlamentet röstat emot ett förslag från presidenten och spännande debatter förekommer sällan. I juni i år utspelades därför en ovanlig scen när Gennadij Gudkov och hans son Dmitrij – som också representerar Rättvisa Ryssland – ledde en protest i duman för att stoppa ett lagförslag som skulle göra det svårare för oppositionen att demonstrera.
Genadij Gudkov.
Vem är Gudkov? 56 år, tidigare i tjänst hos KGB, överste i reseven i FSB, i duman sedan 2001.
...har varit ovanligt frispråkig när det gäller den omfattande korruptionen i landet, men han var länge lojal mot Putin. (I dag får vi veta att han inte längre har immunitet. Den är borttagen av Putin!)
Nu har han öppet vänt sig mot Putin. Han varnade före presidentvalet och sa att det måste bli ett ärligt val. Han samarbetar numera med andra Putinkritiker.
Vad händer med en man som finns i maktapparaten och kritiserar "den gode demokraten"? Jo, mnan letar i hans affärer och hittar något han kan åratas för. Vad som helst blåses upp. Putin vet. Tror Ni att han har blivit miljardär på sitt arbete i KGB-FSB eller att presidentlönen är så fantastisk? Tror ni att alla ryska miljardärer blivit rika på ärligt arbete?
Jan Blomgren skriver:
En samlad stark opposition är något som Putins maktapparat verkligen fruktar och hittills framgångsrikt kunnat oskadliggöra. Det är sannolikt detta, och inte någon ”illegal affärsverksamhet”, som är det verkliga skälet till att det ryska parlamentet i dag ska rösta om Gudkovs uteslutning, vilket också skulle innebära att han förlorar sin immunitet och kan ställas inför rätta.
Gennadij Gudkov är bara en i raden av oppositionella som drabbats hårt sedan Putin återigen satte sig i presidentstolen. Rättegången mot punkrockbandet Pussy Riot fick stor internationell uppmärksamhet. Mångmiljardären Lebedevs affärsimperium är utsatt för stenhård kontroll av bland annat skattemyndigheten och enligt affärsmannen är målsättningen att få honom att lämna landet. Alexei Navalnij är landets mest kände bloggare och har också varit en av organisatörerna för de stora demonstrationerna i Moskva. Han anklagas för att ha ”stulit timmer” för fem år sedan och riskerar tio års fängelse. Och domen för två veckor sedan mot Taisia Osipova, som dömdes till åtta års fängelse trots att åklagare bara krävde fyra år, är ytterligare tecken på den nya stenhårda inställningen från maktens sida mot oppositionella. (Det är inte henne de vill åt egentligen, utan hennes man, en stridbar kommunist som är besvärlig för Putin)
Premiärminister Medvedev talar nu för att de tre Pussy Riotmedlemmarna ska släppas.
Nästa artikel:
Putin och pakten med patriarken skriven av Anna Arutunyan
En artikel som handlar om att den tidigare ateistiske Putin som nu har blivit ordentligt religiös samarbetar med den ortodoxa kyrkan och patriarken Kirill. Den tidigare patriarken, Alexej, som var född i Estland var inte så positiv till samarbete. Han ville att man skulle diskutera kommunismens brott. Som straff blev han inte begravd där han önskade: på kyrkogården vid nunneklostret Kuremäe i nordöstra Estland.
Patriark Kirill har kallat de år som Putin har styrt för ”ett Guds mirakel”. Och prästen Vsevolod Chaplin, som i praktiken fungerar som talesman för kyrkan, säger till tidningen Novoje Vremja att ”kyrkan lika lite kan skiljas från staten som folket kan skiljas från staten.” /../ Vsevolod Chaplin avslöjar att han haft regelbunden kontakt med Vladislav Surkov, Putins chefsideolog. Samtidigt utses Surkov till att se över förhållandet till religiösa organisationer inom regeringen.
/../ Det var inte så att kyrkan och staten avsiktligt gick samman; Putin tog hjälp av religionen för att behålla makten (han tog till detta grepp på samma sätt som härskare alltid tar till förtryck och sitt gudagivna mandat i revolutionstider). Inget hade egentligen hänt nu som inte hänt förr – problem löstes och de löstes på ett sätt som visade att makten inte så mycket vilade på lagens överhöghet, utan på något annat. Ingen försökte medvetet förminska lagen, eftersom den redan sedan tidigare var svagare än auktoriteten hos nyckelfigurer som Putin och patriark Kirill. De tog till de enda verktyg som fanns tillhanda – ett uråldrigt sätt att agera som hade fungerat under de århundraden då lagstyre saknades.
Att samarbeta med kyrkan ger Putin massor av röster hos “den grå massan”, som nu åter får ägna sig åt kyrkan. Kommunismen predikade ateism, och det var i kommunismen Putin uppfostrades.
/../ Han (fader Boris) visste att den kyrka där han nu var präst delvis hade raserats under Sovjetstyret – dess tegelstenar hade då använts för att bygga en svinstia. Och han visste att vad de nuvarande ”myndigheterna” (som han kallade dem) än hade gjort i övrigt, så hade de hjälpt till med att bygga upp kyrkan på nytt.
Precis så vanhelgades kyrkor i hela Sovjetunionen. Man rev och förstörde. Helt enligt maktens önskemål. Vi måste komma ihåg att det som var tillåtet för maktkmaskinen i Moskva absolut inte var tillåtet för andra. Kyrkor raserades och vanhelgades, kyrkogårdar förstördes och minnesmärken revs av kommunisterena. Och när Estland gör detsamma i sin numera fria republik, dvs. flyttar en staty och några gravar, då vaknar makten i Moskva. ESTERNA får inte göra så mot ryssarna. Det är skillnad på folk och folk! Som vanligt.
Och så särskilt demokratisk är han väl inte, han, Brilioths demokratiske president Putin.
