Nov. 29, 2010 rekordvinst på Loto.
Det är rekordvinst på Loto. 3,9 miljoner kroon kan man vinna. Det var nog länge sedan någon fick högsta vinsten nu, det har bara blivit mer och mer så långt tillbaka vi minns (några månader kanske).
Inför valet till Riigikogu talade president Ilves. Det är ett litet land vi lever i, sa han. Vi måste ta vårt ansvar allihop för detta lilla land. Vi förväntar att de som nu ska väljas in i Riigikogu är hederliga människor med ansvarskänsla. Vi förväntar oss också att alla tar valen på allvar. En professor från Tartu Ülikool menade att valet ska spegla estnisk kultur. Men alla ska vi känna framtidstro.
För första gången i Ryssland talar man nu om att det var Stalin som gav order om slakten i Katyn i Polen. Det var massmordet i skogarna vid Katyn i april-maj 1940. Ordern är signerad av Stalin och Politbyrån den 5 mars 1940. Antalet offer är beräknat till ca 22 000 människor. Somliga var officerare andra professorer, polisofficerare mm mm.
"Varför har detta inte erkänts tidigare frågade den estniske reportern en rysk professor. "Det är inte många som forskar om detta." blev svaret.
Det känns dock som om något är på gång. Det sker då och då små förändringar i Ryssland just nu.
I ett inslag om Lettland fick vi veta, att det är svårt att hitta någon ung människa i Lettland som inte talar lettiska. Det är intressant. Så långt har man inte kommit i Estland ännu.
Flera ester köper upp mark i Finland för att bygga hyreshus. Man räknar med att allt fler finnar kommer flytta till städerna, och esterna kan konkurrera om priser. Esterna öppnar dotterbolag i Finland och anställer landsmän till estniska löner eller så sker tillverkningen i Estland och varorna skeppas över till Finland. Så länge lönerna är låga i Estland kan detta fungera.
I Pärnu har ett nytt konstmuseum öppnat. Där finns ingen värme! I dag var det +4 grader i lokalerna.
I våra trakter ska det vara - 18 grader i natt, och - 9 grader på dagen i morgon. Det låter riktigt kallt tycker jag.
Nov. 27, 2010 S:t Petersburg
Det var förresten roligt att se den ortodoxa katedralen vid Kreml. Den visades i ett sådant sammanhang att den såg ut som ett tivoli, och så är jag inte van att se den.
Det var inte den här bilden, dock.
Jag kom då ihåg, att jag hoppat över beskrivningen av Sankt Petersburg från boken Rysk spegel av Kristian Gerner och Klas-Göran Karlsson som jag berättat om tidigare. Deras berättelse gäller staden i det svenska historiemedvetandet, och det är faktiskt intressant att följa våra landsmäns uppfattning av staden.
Sankt Petersburg grundades av Peter den Store 1703 i syfte att komma den europeiska kulturen närmare. Det var svenska och andra krigsfångar som gjorde jobbet och offrade sin liv i det hårda arbetet. Författare, konstnärer och tonsättare har levt i staden och återgett och skapat myter om den. Pusjkin skrev 1837 en dikt: Bronsryttaren (en staty av Peter den Store rest av Katarina den Stora 1782) som han inledde så:
Dig, Peters skapelse, jag älskar:
din stränga, sköna byggnadsstil
och Nevafloden bred och mäktig,
dess stränder blanka av granit
och alla dina räckens smidesmönster...
Bronsryttaren. Den står på en mycket stor sten som bars dit av människor.
Det är intressant att staden haft så stor betydelse eftersom den inte alls är "rysk". Inspirationen från Europa är monumental.
Solsjenitsyn ville att staden skulle byta namn från det sovjetiska Leningrad. Och 1991 blev det så. Men inte till namnet Svjato-Petrograd som han önskade utan till det första namnet staden hade Sankt Petersburg, som har holländskt ursprung.
Vänta bara! Snart får ni höra mer.
Nov. 26, 2010 Rein Otsason forts.
Nu ska jag försöka avsluta historien om Rein Otsason.
Sist vi lämnade honom hade han blivit chef för den nya Estlands Bank 1990. Alltså över ett år innan Estland blev fritt igen. Han hade inlett ett samarbete med Riksbanken och Svenska Handelsbanken. I SHB var samtalsparterna Bo Kragh. Samarbetet dem emellan hade inletts 1988 med Tartu Komertspank, och fortsatte sedan med den estniska statsbanken och Rein Otsason. Samtidigt började samarbetet med den finska KOP-banken. Naturligtvis känner esterna djup tacksamhet för att de svenska och finska bankerna hjälpte dem trots de stora riskerna de därmed tog.
1990 träffade Otsason Ilka Salonen från KOP bank. Det resulterade i en överenskommelse mellan dessa banker och inleddes med finansiella konsultationer. Något senare hade tjänstemän från Estniska Banken en utbildning i KOP bank.
En annan kontakt i KOP bank var Juuso Saloski, som sagt:
Som jag ser det föddes Estlands Bank och den estniska kroon först i Rein Otsasons tankar. Han var den som gjorde det så gott som omöjliga möjligt när Estlands Bank och den egna valutan förverkligades. ... Atmosfären i Estland och esternas känslor kan närmast jämföras med vad finnarna upplevde under Vinterkriget. ... Rein Otsason hade en vid bekantskapskrets och inga nationella fördomar. Han kommunicerade med ryssar, litauer, letter, svenskar och finnar, med alla. Var jag än är hoppas jag alltid möta en sådan intelligent och helgjuten människa som Rein Otsason.
Författaren till boken om Rein Otsason, Juhan Aare, frågade Otsason "Varifrån fick du din orubbliga styrka när så många estniska och utländska auktoriteter kritiserade ditt arbete för kroon?
Rein svarade snabbt: Folk stannade mig ofta på gatan och bad mig att inte ge upp under några omständigheter. Olika människor, unga och gamla, män och kvinnor, sa att vi behöver inte några köpchecker, rubler med Koidulas porträtt eller några andra övergångsvalutor. Detta gav mig en tydlig signal att de allra flesta ville ha och väntade på kroon.
Den största prestationen var nog ändå att han och hans grupp fick igång maskineriet vid Thomas de la Rue, ett företag i USA och England, att trycka estniska kroon, menar Juhan Aare.
Moskva hade nog ändå inte trott att Estland skulle klara av att få fram en egen valuta, men allteftersom förhandlingarna gick framåt reagerade de. Otsason fick ett meddelande från ett utländskt tryckeri att de inte vågade trycka valutan eftersom de då skulle förlora alla affärer med Moskva.
I början av 1991 insåg man på Thomas de la Rue att stora politiska förändringar var på gång som kunde ha betydelse för Estland. 1991 var det många möten som underställdes Moskvas ögon, där man noga bevakade vad som hände för att utröna vilken betydelse detta kunde ha för resten av USSR.
Överenskommelsen att trycka sedlar undertecknades 10 april 1991. Den första leveransen kom till Tallinn12 maj 1992. Ingen packnota fanns inlagd istället fanns där en back med brunt öl från Newcastle med komplimanger från deras brittiska partner för denna historiska händelse.
Moskva hade meddelat att Estland fick göra vad de ville utom att skaffa en egen valuta. Man föreslog tom. att Estland skulle bli en oberoende stat inom USSR. Då inträffade morden i Vilnius och Riga och alla blev varse att i USSR kunde de grymmaste händelser accepteras av USSR, så kunde de straffa även en oberoende republik. I det ögonblicket krävdes mod, expertkunskaper och orubblig styrka för att överleva de många farorna. Rein Otsason ägde dem alla.
Svensken Bo Kragh har också skrivit i boken. Han berättar om att de var först i västvärlden att våga samrbeta med Otsason och Estland. Att de under tiden hade Estlands utländska reserver i förvar. Han menar också att detta samarbete var av absolut vitalt intresse för SHB.
Estland blev fritt i augusti 1991. Då avgick Otsason från sin tjänst i Estniska Banken. Ingen vet väl säkert varför, men han startade en egen bank istället. Krediidi Pank. Där kunde han ägna sig åt något annat han såg som viktigt. Han startade en fond för familjer med många barn. Livet för dem var svårt i Estland på den här tiden. Det tog ändå flera år innan levnadsförhållanden förändrades ordentligt i landet. År 2000 var det 170 familjer som hade sju eller fler barn under 18 år. Först var det familjen Anne-Ly och Aivo Suits med fjorton barn under 18 år som fick 50 000 kroon.
Delar av familjen Suits.
Rein Otsason var en hjälte. Han genomförde det han såg var nödvändigt i en svår tid. Det ingen kunde tro var möjligt i den diktaturen han levde i. Han är värd all beundran. Han dog för tidigt, år 2004, men hann ändå se förändringarna, de fantastiska förändringarna i esternas liv.
Nov. 24, 2010 Vi vägrade tro på dem som visste.
Det var inte så mycket vinter när vi kom i går, men nu är det massor med snö. Och det ska snöa lika mycket under veckan på båda våra hem. Enligt meteorologer i alla fall.
I Svenska Dagbladet har Håkan Arvidsson läst två böcker om livet i Sovjetunionen på Stalins tid. Han har rätt i att nu kommer de, böckerna om denna fruktansvärda tid, men jag reagerar mot att han säger att: De förmedlar därigenom kunskap om en period som vi har all anledning att bevara i vårt minne, om inte för något annat å för att undvika att den upprepas. Jag menar att den största anledningen att vi ska minnas den, det är för att komma ihåg och utforska varför så många människor lät sig luras att tro att det var en god tid, en eftersträvansvärd tid. Hur vi inte ens lät människor som varit där och upplevt helvetet fick göra sig hörda. Vi anser oss vara moderna och upplysta, men vi vägrade tro på dem som visste. Och det är just det som inte får hända igen.
OJ!! I dag hörde jag två olika utsagor som båda är mycket intressanta.
1. Carl Bildt berättade att det tog ett hundra år för Sverige att bygga sitt självstyre. Ett hundra år! Varför krävde man av Estland och Lettland att de skulle klara det på mindre än tjugo år? Varför har man aldrig några historiska tillbakablickar när man kräver agerande av andra stater. "Ni måste göra upp med er historia!" dundrade Göran Persson i Riga i början av 1990-talet.
2. Madeleine Grive sa helt klart i en debatt med Sverigedemokraterna att Sverige inte har någon egen kultur! Om man bemöter SD på det sättet kommer man aldrig vinna över dem. Visst är Sverige numera mångkulturellt. Visst har vi tagit emot andra influenser. Men hur byggs en kultur? Har inte alla kulturer utvecklats av att ta emot influenser utifrån? Jag fick en förfrågan en gång om en grupp kvinnor fick ha en kulturafton på mitt café. Det skulle vara ett sydamerikanskt tema. De fick, men bara om de hade ett inslag med svensk kultur. Det blev en mycket trevlig kväll.
Är det den här åsikten som grasserar i Sverige att om man kallar en kultur för ”svensk” är man (nästan?) rasist, då förstår jag att man kan vara skeptisk till den estniska kulturen som är så stark. Jag tycker att det är mycket spännande med olika kulturer, även den svenska.
Nov. 22, 2010. Vi har fått en kalkylator.
Nu kommer vintern tillbaka, men vi åker ifrån den. Eller till mera vinter? Vi får se. Vi reser mot Sverige, så det blir nog inget mer skrivet i dag.
Nov. 21, 2010. En lokal valuta klubbas i Moskva.
I tidningen Rahva Hääl (Folkets Röst) skrev Otsason:
Trots ivern från många delegater att lägga till en klasul att förbjuda Unionens republiker att utveckla en egen valuta blev det inget förbud.
Även främmande länder studerade vad som pågick i Kreml. John Burbidge King, marknadsdirektör på Thomas de la Rue, den största tryckaren av sedlar i världensa: "Den estniska självförsörjningsstrategin är ett riktmärke för vårt företags sedeltrycksavdelning för att studera Rein Otsasons förslag till introduktion av estniska kroon.
Detta var en bro mellan Moskva och London.
Rein Otsason arbetade därefter intensivt för ett ovanligt problem. Han måste lösa frågan om att trycka sedlar till ett land som inte existerade och utan existerande fonder.
Ett av Rein Otsasons mest utmärkande drag var att han tyckte om att engagera sig i komplexa problem tills han kunde finna en elegant lösning. Ett av dessa var att hitta en möjlighet att trycka pengar i USA och England åt Estland medan landet fortfarande var en del av Sovjetunionen.
Efter de viktiga mötena i Moskva på hösten 1989 började Indrek Toome med en grupp på finansledningen i Tallinn att arbeta på att forma Estlands Bank! Han erbjöd Rein Otsason tjänsten som bankens chef och har aldrig ångrat det beslutet. Otsason formade banken efter principer som står sig än i dag.
Toome säger: Jag anser att Rein Otsason var en mycket omtyckt person, vetenskapsman och politiker. Hans bildning, hans noggrannhet, korrekthet och en stor förmåga att arbeta gav honom en stor auktoritet bland kollegor och vänner. ... Han kompromissade aldrig om han var övertygad om något.
De första tjänstemännen i Estlands statsbank var Rein Otsason, Edith Ojasalu, Igar Barun och Elmar Matt.
Otsasons första uppgift som bankchef var att resa till Stockholm i februari 1990. Han förhandlade med Riksbanken och Svenska Handelsbanken. Det var trevliga sammankomster, attityden mot mig var extremt trevlig, men också nordiskt diplomatisk. Men för varje transaktion med Estniska Banken måste de ha garantier från Centralbanken i USSR, sade somliga. Och ibland måste man ta till ett skämt. Jag berättade för dem att den första papperssedeln i Europa användes i Estland. De hade en annan uppfattning: den användes i Sverige. Då påminde jag dem om att Estland var under svenskt styre vid den tiden.
Svenskarna såg dels en regering i Tallinn och en i Moskva och både krävde att vara slutgiltiga beslutsfattare i estniska frågor. På något underligt vis samexisterade Republiken Estland och ESSR.
Jag har inte något eget minne av detta. Jag förstod aldrig att man kommit så långt med arbetet för en republik som man gjort. Jag minns framför allt att de svenskar vi presenterade Ave för på hösten 1988 sa: "Varför har ni så bråttom?" Och att det nästan varje dag hon var i Sverige och de veckor Anne var på besök ett år senare va inslag i Aktuellt från Tallinn. Det var så otroligt att jag nog missade viktigt innehåll för känslan av att jag levde i en dröm.
Nu går jag händelserna lite grand i förväg.
Detta är gravstenen över rubelns död i Estland.
Nov. 20, 2010. Extremt modigt och extremt farligt förslag.
1. Man ska absolut inte samarbeta med Ryssland.
2. Man kan ha diskussioner och bra samtal med Ryssland men inget samarbete.
3. Man ska samarbeta, det är säkrast.
Estland menar att det är punkt 3 som bör gälla.
Då ska jag fortsätta med berättelsen om Rein Otsason.
Fyra män lade fram ett förslag om egen ekonomi för Estland (ESSR), ett extremt modigt men för Sovjetunionens (USSR) auktoriteter extremt farligt förslag. Även i ESSR fanns det tveksamhet och man bad Vetenskapsakademin om deras åsikt. Akademin var till 95 % positiv men med en speciell anmärkning: att Ekonomiinstitutet skulle godkände det och arbetade ut en konkret plan för verkställandet. Vi fick uppdraget och formade en arbetsgrupp inom institutet. Jag utsåg mig själv till ledare av gruppen och de övriga medlemmarna, dvs. de som jag utarbetat förslaget med. Deadline var den 9 november, och vår redan inarbetade starka grupp var klara i tid.
Samtidigt hade en annan grupp börjat arbeta, IME-Problemrådet. Men dem kunde vi inte samarbeta med, tyvärr. Våra diskussioner var ganska hetsiga och vi kom till helt olika slutsatser.
Vi i vår grupp var helt klara med att landet kunde inte ha någon form av oberoende företag med finanser beroende av USSR. Att vi skulle ha en egen finansiellt oberoende republik var en förutsättning.
Den andra gruppen talade för en valuta knuten till rubeln, kallad "koru". Sovjetunionens statsbank skulle introducera den nya valutan och ge den säkerhet.
Otsason menade att detta var totalt omöjligt.
Ungefär samtidigt presenterade de två gruppern sina resultat.
Indrek Toome som ledde statsledningen i ESSR 1988-1990 berättar att hn valde Rein Otsason till ordförande i den statliga planeringskommittén, vilket var en mycket viktig post. De andra ministrarna var helt beroende av honom.
Under den här tiden hade Edgar Savisaar blivit ledare för Rahvarinne, det politiska partiet som ledde det politiska tänkande i ESSR. De två männen kunde inte komma överens, utan Toome fick många gånger lugna ner deras diskussioner. Det var den oberoende valutan (Otsas0on) eller valutan knuten till rubeln (Savisaar) som va det ständiga problemet. Toome själv menade at utan en fri valuta skulle landet inte uppnå önskat resultat.
Den 4 september och 11 november röstade statsledningen i ESSR för införandet av köpcheckar.
Den 11 november talade Rein Otsason för att det skulle vara möjligt att istället införa en egen valuta i slutet av år 1990. Savisaar menade att det var för snabbt, det skulle inte gå. Han ifrågasatte också att ledningen för USSR var införstådd i frågan.
Beslutet blev att ta tillbaka beslutet om köpcheckar och förbereda för en egen valuta.
För mig framstår det som smått otroligt att någon kom med ett sådant förslag medan Sovjet ännu fanns, även om riket var skakigt. Men det är då modiga, intelligenta människor behövs.
Dessutom får vi veta en del om hur Savisaar tänkte på den här tiden och kan lite mer förstå hans agerande i dag. Han trodde inte på ett fritt Estland utan ville ha kvar en bindning till Ryssland.
Nu börjar det verkligen hända saker. Otsason reser till Moskva, och arbetar i Kreml. Jag ska berätta om det. I morgon.
Nov. 19, 2010. Otsason reste till Moskva 1958.
Nu ska jag väl äntligen komma fram till vad Rein Otsason har gjort som är så genialt.
En viktig sak han gjorde var att resa till Moskva i oktober 1958 för att forska vid Sovjetunionens Vetenskapsakademi. I Estland vägrades han forskningsuppdrag eftersom hans far var utomlands. Varför Moskva lät honom arbeta där vet han inte. Han gjorde ingen hemlighet av att hans pappa flytt utomlands. Han fick hur som helst bra erfarenheter i Moskva.
Tillbaka i Tallinn och efter mer studier fick han jobb som direktör på Ekonomiinstitutet. En kollega berättar att han hade flera kvaliteter, bl.a. många bra idéer och passade in i arbetsgruppen. Han ordnade t.ex. svamppromenader i skogarna vilket stärkte arbetsgemenskapen i gruppen.
1972 återvände han till Moskva först för ett forskningsarbete på Ekonomiinstitutet på Vetenskapsakademin och senare blev han avdelningschef på Sovjetunionens Statliga Planeringskommitté.
Han har sagt i en intervji i Vikerradio 2001:
Mitt liv fick en vändning 1972. I Moskva blev jag involverad i en mindre grupp av de mest progressiva ekonomerna. ... En av mina närmaste vänner och kollegor va Boris Ratkitski chef för "rynochnik" (ung. marknadsekonomerna) i Sovjetunionen. Han arbetade senare mes Rahvarinne (politiskt parti i Estland grundat av Edgar Savisaar på 80-talet) Några progressiva dumamedlemmar gav gruppen i uppdrag att arbeta på ett projekt för att reorganisera Sovjetunionens ekonomi. Uppdragsgivare var A. Kosygin. Ett år arbetade jag i Kreml med detta, men tyvärr var Politbyrån mäktigare än duman, så inget hände.
Ändå anser jag att detta arbete var grundläggande för mig eftersom jag lärde mig det ekonomiska tänkandet på ett rätt sätt.
Han mötte flera viktiga personer i Moskva, som betydde mycket för de Baltiska staternas ekonomiska utveckling mot fristående ekonomi.
Nästa viktiga resagick till Budapest. Han hade i estlandläst så mycket han kunnat om den nya ekonomin i Ungern. När han var i Moskva fick han frågan om han vill resa till udapest för att studera ekonomin i Ungern. Det passae honom väl eftersom hans kunskaper stämde bra överens med de Ungerska; både Estland och Ungern hade3 rena gjort en del ekonomiska experiment.
I den första estniska boken som gav en överblick av vad som skett i Ungern skrev Otsason ett kapitel om lantbruket och böndernas företag. Den boken kanske vi inte förstår i dag, men speglar samhället då. När boken kom ut iu Estland va ekonomin redan i botten och kollapsen i den socialistiska ekonomin hade inträtt.
Nu börjar det hända saker.
1984 doktorerade Otsason. Han skrev om lösa problem med ekonomisk effektivitet.
1984 blev han också direktör för Ekonomiinstitutet i Vetenskapsakademin i ESSR. Han var då 53 år och var en tolerant och reformivrande ekonom. Han brann för jordbruksexperiment både teoretiskt och praktiskt. Han var helt övertygad om nödvändigheten att förändra jordbruket och landsbygden.
Det estniska samhället var i stort behov av utveckling och förändring och några ekonomer började arbeta på ett oberoende banksystem och en oberoende valuta i slutet av 1987.
I morgon ska jag komma till hans stora betydelse. Så det så.
Nov. 18, 2010. Otsason - en människa utöver det vanliga.
Boken handlar om en mycket intelligent man. Väga tark mees heter det på estniska. Han har tagit till vara på det bästa från sina båda föräldrar. Han uppfostrades främst av sin mamma i Tartu, men även mormor hjälpte till en hel del. Hennes rötter finns i Hiiumaa, Ösel, där hon växte upp på den gamla landsbygden. Och naturligtvis hade pappan ett stort inflytade på fädernegården i Tartumaa där Rein och bröderna var under sommaren och aktivt hjälpte fadern i lantbruket. Båda föräldrarna var intellektuella och pojkarna präglades av tro, vanor och manér från dessa kulturer. Det var synnerligen lyckligt för dem.
Fadern, August, arbetade som gårdsfogde i Ryssland som ung; därefter studerade han filosofi i Tartu samtidigt som han startade en firma som handlade med timmer och trävaror. 1937 tog han över fädernegården. 1944 flydde han till Sverige. Äktenskapet med Reins mor, Marta, var över, men han frågade om de ändå skulle följa med, men Marta vågade inte för pojkarnas skull. August kom till Sverige och startade ett jordbruk 45 km från Stockholm. Han gifte om sig och de väntade ett barn 1962 men några månader före sonens födelse dog August, och hustrun och sonen flyttade senare vidare till Kanada. Sonen Jüri är nu vicepresident i Gas Pipeline Development i Kanada.
Innan fadern flydde hade kriget kommit till Estland. Det fick till följd att bröderna tvingades flytta till internat och var därför inte hemma hos mamma, därför visste de inte att hon fängslats av tyskarna. Varför får vi inte veta. Hon släpps fri och pojkarna flyttar hem. De har ont om pengar och middagen består ofta av råggröt.
1944 när fadern lämnat dem gifter mamman om sig och får en dotter, pojkarnas halvsyster.
Rein upptäcker läsandet när han som fjortonåring vaktar får i Järve och hittar tidningar från slutet av 1800- och början av 1900talet. Han läser så att han till och med glömmer fåren.
Efter grundskolan, där han är en superb elev och dessutom en lika skicklig schackspelare börjar han läsa på Polytekniska Institutet i Tallinn. Tiderna var svåra, av hans, i flera fall, äldre kurskamrater hade flera deltagit aktivt i frihetskriget, och nu levde de i Sovjetunionen. Han sa senare om den tiden:
Mitt liv som student sammanföll med en extremt svår tid för Estland. Alla väntade på ett stort vitt fartyg som skulle förändra allt tillbaka till det liv som vi hade före kriget. Eftersom vi var mycket unga förstod vi inte vad livet i Sovjetunionen innebar, vad som var rätt, vad som var fel. Men jag försökte komma underfund om vad som var meningen med samhället. När jag förstod att filosofi inte var en del av det samhället valde jag ekonomi istället.
Förstår ni nu att det handlar om en speciell människa som hade en hjärna utöver det vanliga. Som såg möjligheter när andra inte såg dem, och som blev en föregångare och en synnerligen viktig man när Estland blev fritt igen. Jag fortsätter i morgon.
Nov. 16, 2010. Rein Otsason.
Annars har jag hittat en bra bok. "Rein Otsasoni kolm elu." av Juhan Aare. 2006, Eesti Kultuurfilm OÜ.
Rein Otsason föddes den 24 maj i Tartu och dog den 30 oktober 2004 i Tallinn. Han menade att han levt tre liv: som ekonom, politiker och bankman. I boken berättas om generationerna före honom och sedan hans liv. Den spänner alltså över stora historiska förändringar i Estland, och han var mycket aktiv under frigörelsen och började arbeta för en ny riksbank i Estland redan före augusti 1991.
Det är verkligen en bok om livet i Estland.
Fadern August Otsason (1887 - 1961) var en affärsman med kulturella intressen. Han gifte sig 1930 med Marta Osche som studerade pedagogik, filosofi och litteratur vid Tartu Universitet. Under det för landet fridfulla 30-talet fick de sina tre söner: Rein 1931, Jaan 1932 och Tõnu 1934. Marta var mycket aktiv. Efter att på så kort tid fött tre barn började hon arbeta på Institutet för Hemundervisning som instruktör, gav lektioner och publicerade artiklar och pedagogiska forskningsresultat samt recenserade teater i Postimees och andra tidningar. En aktiv mor med andra ord. Pojkarna levde i Tartu med sin mor på vinterhalvåret och på sommaren hjälpte de tidigt sin far med bondgården som svinaherdar.
Mormors mor Ingel Leika var ett av tretton barn.
Mormor Liisa studerade sömnad i Haapsalu och arbetade sedan som skräddare hela sitt liv. Detta var under tsarens tid.
Tydligen fick en flicka utbilda sig i sömnad under den tiden. Ants mormor sa att en flicka egentligen bara kunde bli lärare, och därför blev hon det.
Hemma hos Reins mormor var det en ständig ström av gäster, släktingar och vänner. "Vi lärde oss tidigt solidaritet och allt eftersom präglades vi också av det." Det stämmer också med livet hos Ants morföräldrar. Alltid stod samovaren beredd.
Mormor tog också hand om sina barnbarn när Reins mamma inte klarade av det på grund av olika svårigheter.
Ja, det här är verkligen intressant. Nu ska jag lägga mig och läsa boken. Jag fortsätter att skriva i morgon!
Nov. 15, 2010 Gränsförhandlingarna mellan Estland och Ryssland är inte klara.
Jag sa något för några veckor sedan om att det var överdrag i budgeten inom kulturen. I dag har kulturminister Jänes sparkat chefen för ERSO (estniska symfoniorkestern) Andres Siitan. Problemen har funnits i många år, men nu gjorde ministern något radikalt. Det antyddes att problemet var att ministern och Siitan inte går ihop. Kanske något i kemin dem emellan som krånglar. Symfoniorkesterns chefsdirigent Neemi Järvi, numera bosatt i USA, anser att det är kriminellt att sparka Siitan.
Gränsförhandlingarna mellan Estland och Ryssland är inte klara. När Estland och Ryssland skrev under fredsfördraget i Tartu 1920 tillhörde Petserimaa Estland. När Estland ockuperades ändrade Stalin kartan, och någon rättelse har aldrig gjorts. I Petserimaa ligger den gamla staden Irboska, där ryska historiker nu menar att ryska historiska minnen finns. Nu förbereder ryssarna firandet av 1150-årsjubileum. "Här börjar ryssarnas ärorika historia!" sa historikern.
"Om ryssarna lägger upp det på det här viset, då kan esterna sluta hoppas på att få tillbaka området" förklarades på TV.
Min kurskamrat Maria Gerdås skriver på sin hemsida om staden:
Irboska (estn.) eller Izborsk (ry) är en liten ort som ligger tre mil väster om Pskov. Första gången platsen nämns är i Nestorskrönikan i legenden om varjagerna och de tre varjagbröderna, Rurik, Sineus och Truvor.
Fästningen byggdes på 600-700-talet.
När krigstekniken utvecklades blev borgen för liten och framför allt avståndet till höjden på andra sidan stupet för kort. Därför övergavs borgen. Enligt traditionen är brodern Truvor begravd där det s.k. Truvor-korset är rest. Stenen bredvid har runliknande inskrifter, som ännu ingen kunnat tolka.
På Tartu Universitets hemsida hittar jag en bild av borgen:
http://hdl.handle.net/10062/10366
Korset i Irboska.
Nov. 14, 2010 Fotografier från Estlands svenskbygder
I Aktuaalne Kaamera i kväll berättades att Mona Sahlin har avgått, och ny partiledare ska väljas i mars. (Vi visste det redan,. men det var roligt att se det i estnisk TV.)
I Estland kan man kandidera till riksdagen som ensam kandidat utan parti. Man är üksikandidaat. "Ensamkandidat".
Kreml ändrar taktik. För att få en fot in i EU har man beslutat att skapa vänliga kontakter med de baltiska länderna. Det ska bli intressant att se vad det betyder.
Estlandssvenskarna har lagt upp bilder på Internet för att bevara sin historia. Adressen:http://www.rnhf.se/index.php?option=com_content&view=article&id=102&Itemid=89
| Fotografier från Estlands svenskbygder är en ovärderlig dokumentation av livet där under den svenska tidens sista decennier. De är till stor del samlade i enskilda personers fotoalbum. Kulturföreningen Svenska Odlingens Vänner SOV insåg redan på 1960-talet att det var stor risk för att denna kulturella skatt skulle gå förlorad om den inte samlades in och dokumenterades och lagrades i SOV:s arkiv. Man vädjade därför till medlemmarna att de skulle lämna in sina fotoalbum för avfotografering. Det var många som hörsammade detta och under årens lopp har arkivet fått in och fotograferat av nästan 7 000 bilder. Det är massor av bilder med tradition, och jag började att gå igenom bilderna från Runö. Här är en som jag fastnade för:  Runö Kristian och Magdalena, Mickos (Öman) klara med potatiskupning i Austrenge Foto ca 1940 |
Och den här från Rågö:
Rågö, bröllops-skåraföljk hade vita dukar.
(En liten kommentar. Om du skriver Eslandssvenskar i texten får du felstavning på ordet och det föreslås istället Finlandssvenskar.)
Nov. 12, 2010 " historien ska inte skötas av politiker utan av historiker."
Har jag berättat om varför Putin tycker så illa om ester? Det var så här:
Putins pappa var i Estland som soldat i den röda armén när de retirerade 1941. De brände och dödade allt de kom åt. Vid ett tillfälle kom soldat Putin bort från sina kamrater och räddade sig in i en estnisk bondgård. Han sökte skydd. Han förstod aldrig varför bondmoran istället för att hjälpa honom skyndade sig till "fienden" och berättade att Putin fanns i hans hus. Det var ett stort förräderi anser den nuvarande premiärministern. (Hur skulle han själv ha reagerat om de som dödade och brände hans vännr och folk sökte skydd i hans hus?)
Kvällens nyheter i TV.
Arbetslösa i Narva smygarbetar i Ryssland. Det väntas en ännu större arbetslöshet i Narva om Borås Textil som gått i konkurs inte lyckas hitta en investeare till Kreenholms Fabrik i staden och verksamheten därmed läggs ner.
De skyldiga till "kapningen" av fartyget i Östersjön har nu fått sina straff i en rysk domstol. Det blev långa fängelsestraff.
Det tyska marinfartyget Bremen övar just nu inför sitt kommande abete att stoppa de somaliska piraterna. Med bland besättningen på fartyget är tio estniska soldater.
I Moskva hålls en mässa för studenter. Tartu Universitet fanns med bland utställarna, och de ryska studenterna visade ett klart intresse för staden.
I Saku Suurhall utanför Talinn pågår just en stor handarbetsmässa. All sorts handaslöjd. Jag vill dit!
Och när jag tittade på hallens hemsida såg jag att Roxette ska spela där den 18 mars 2011.
Mera nyheter:
I Paldiski finns ett, bara ett ,kulturhus. Det är ett museum för Amandus Adamson,(1855-1929) skulptören och målaren. Det är ett gammalt vackert nyrenoverat trähus som plundrades helt under de ryska tiden, men har alltså återskapats nu. Han uppskattades även i Ryssland.
Amandus Adamson 1914.
Hans hem före restaureringen.
Den kanske mest kända statyn han gjort.
Den Är till minne av ett förlist fartyg i Finska Viken.
Numera "måste" alla Tallinns ryska brudpar fotograferas här.
Nov. 11, 2010 Hörde ni i radio i dag att Estlands finansminister anses vara Europas bästa enligt Financial Times.
Hörde ni i radio i dag att Estlands finansminister anses vara Europas bästa enligt Financial Times.
Klipp från Veckans affärer. Publicerad 2009-06-04 kl 07:53:
Jürgen Ligi har utsetts till ny finansminister i Estland. Han har tidigare varit försvarsminister 2005–07 och senare ordförande i den estländska riksdagens finansutskott. Han har gjort sig känd för att förespråka svångrem för statens utgifter.
Premiärminister Andrus Asip leder en minoritetsregering sedan hans och liberala Reformpartiets koalition med landets socialdemokrater sprack. Nu har han stora svårigheter att få igenom ett krispaket. Regeringen vill bland annat sänka de statliga lönerna och minska inbetalningarna till pensionssystemet.
Ansip hoppas att Estland inom ett par år ska kunna klara kraven för att gå över till EU-valutan euro.
Ligi beskrivs som en nära förtrogen till Ansip.
Han lyckades! Att Estland går över till Euro den 1.1.11 är ju helt klart.
Nr 4 är Anders Borg:
"Ett fenomen, som försedd med hästsvans utgör en främmande fågel bland sina kollegor, men som ändå åtnjuter respekt". Så lyder, fritt översatt, tidningens omdöme om Sveriges finansminister Anders Borg (M).
I tidningen Ôhtuleht läser vi också att en kund kom till banken för att växla de mynt han hade sparat till Euro. Mynten vägde 25 kg och de var värda 4000 EEK.
Dessutom ska jag höra mer om hur man i Estland städade landet på en enda dag. Det kommer i programmet Klotet i kväll. Visserligen är det ett litet land, men i alla fall. Jag tror inte vi har städat ens Stockholm på en enda dag.
Nov. 10, 2010 Naturligtvis har alla sin historia.
Som jag lovade för flera dagar sedan håller jag på med studier av Estland under den första friheten. Jag har redan skrivit en del om det eftersom jag träffat flera flyktingar från den tiden och de har berättat för mig. Naturligtvis har alla sin historia och sin upplevelse av tiden. I Pärnu växte min svärmor Ira upp och levde ett bra liv. Båda föräldrarna kom från prästfamiljer där de talades både ryska och estniska, men Ira och hennes syskon gick i estniska skolor "för att de är ester".
I Tallinn levde svärfar ett normalt stadsliv ungefär som en man i motsvarande ställning i Sverige.
Jag ska återkomma när jag läst lite mer om hur andra hade det. I en bok från lägret i Geislingen an der Steige berättar Mai Madison om sin bakgrund. Det är helt olikt mina svärföräldrars liv. Jag återkommer...
---
För en stund sedan fick jag ett SMS från min väninna Ann-Mari vars bok "Mitt möte med KGB" just har kommit ut. Hon skrev i SMS:et att jag skulle gå in på youtube och se när Gudrun Schyman dirigerar en barnkör i en hyllningssång till Stalin. (http://www.youtube.com/watch?v=rqHorY--BSs)
Det var så makabert. Schyman log stort hela tiden; barnen sjöng mycket bra, men förstod säkert inte att de sjöng om 1900-talets störste mördare. Alla, även Schyman, var klädda i röda skjortor. Publiken skrattade och applåderade!
Jag kommer ihåg när Norman, min walesiske arbetskamrat sa med hård röst: "Säg aldrig något gott om Hitler!" Precis så känner jag när hon dirigerar. Hon sa 1991 "Jag har aldrig varit kommunist!" Då var hon vice partiledare för kommunistpartiet och 1993 blev hon ordförande. Den här filmen gjordes år 2007. Hur kan någon bry sig om vad den människan säger?
Nov. 9, 2010 De flesta ester led mycket av mobbning i armén, och några kom hem i kista
Vi tog en tur in till Rakvere i dag. Vädret var inget vidare, det blåste kallt och snöade. Men inte som hemma i Sverige. Jag fick ett telefonsamtal hemifrån Sverige. De hade elavbrott och affärer och kontor i vårt centrum hade stängt! Det har aldrig hänt förut. Kanske är det skönt att vi är här i Estland istället. Vädret ska vara dåligt hela veckan men inte så dåligt som det var i Stockholmsområdet i dag, tack och lov.
Vi åt på Turo Platz vid Rakvere Centrum. "Tänk här sitter vi mitt i stan bland folkvimlet. Det är skillnad på landet det." sa vi och tittade på det fåtal människor som passerade förbi. Nej, inte var det något vimmel inte. Annars är det roligt med alla som känner igen oss. De är så vänliga och trevliga och hjälper oss med alla våra frågor.
Sen åkte vi hem igen. Till mörkret och sköna tystnaden på landet.
Men vi har det inte som de som bor på öarna i Västerhavet. Partiet Keskkerakond (ordf. Savisaar) har lagt ett förslag att göra resorna och frakterna billigare för dem på Saaremaa och Hiiumaa för att de ska få lika konkurens som fastlandsboende och företag på fastlandet. Partierna IRL och Republica Liit (statsministerns parti) tycker inte förslaget är bra eftersom det utesluter de mindre öarna. "Alla eller ingen!" säger de. Det berättade Aktuaalne Kaamera i kväll.
IRL har också gjort en stor undersökning om vad folk egentligen tycker om dagens politik, men en politisk debattör menar att frågorna inte var seriösa, "de var mer PR för partiet." (Känner vi igen det från Sverige?)
Överbefälhavaren Ants Laaneots som var deporterad till Sibirien när han var barn talade om när han gjorde militärtjänst i (den sovjetiska) armén, och vägrade låta sig mobbas. —De flesta ester led mycket av mobbning i armén, och några kom hem i kista som inte fick öppnas , för att ingen skulle kunna se vad de dött av.– Officerare imponerades av hans styrka att motstå mobbning, därför erbjöds han vidareutbildning där. Han accepterade. "Jobb som jobb." Sedan har vi lärt oss att han var tvungen att omutbilda sig i Natos regi för att lära sig västerländsk kultur och uppföra sig humant mot soldaterna.
Det var också ett inslag om Ryssland i AK. Det handlade om alla journalister som får stryk eller dödas i landet. Förra året var det 59 journalister som blev nedslagna. Ingen undersökning görs för att hitta de skyldiga. "Det är ett systemfel i Ryssland." sa en rysk politisk debattör. Här gäller "Sitt ner och håll käften!" I dag var det en man som blivit mördad för att han arbetat för att rädda en känslig skog där bl.a. Putin och Moskvas förre borgmästare vill ha en väg. Medvedev har förklarat att nu måste man hitta mördarna.
Medvedev talade också om att även Ryssland måste förändras. Kanske ska man diskutera om man inte ska sluta med visumtvånget till landet. Det sulle uppskattas av setukeserna som har fått sitt område delat. Under Estlands frihetstid tillhörde även Petseriområdet Estland. Det var Stalin som ändrade kartan efter 1944. Nu kan de inte besöka sina anhörigas gravar om de finns på andra sidan gränsen. En man från Värskaområdet i sydöstra Estland berättade att han tre gånger gjort resan till konsulatet i Tartu, men det var stängt. Han fick inget visum, och kunde alltså inte tända ett ljus på föräldragraven på Alla Helgons dag.
De enda som har verklig nytta av visumtvånget mellan länderna ar de som säljer sprit och cigaretter i Estland som de importerat från Ryssland. Och så de ryska gränsvakterna i Narva förstås, som inte släpper igenom folk i normal tid utan en rejäl muta.
Nov. 7, 2010 "De sköt och sköt, sedan blev det alldeles tyst."
En kolchos i Rakvere hade fått tillstånd att bygga ett hus för rekreation och sammankomster. Det låg ganska nära stranden, det var en liten skogsdunge mellan hus och strand.
Den 7 augusti 1976 hade en ungdomsorganisation fått tillstånd att ha ett tältläger på platsen. Lägerchefen var est liksom de flesta ungdomarna. Det festades rejält. Sprit av olika sorter dracks.
Värre var att de ryska gränsvakterna också drack. Gränsvakterna fanns alltid där för att vakta stranden,( inte från faror utifrån ); de vaktade stranden så att ingen i Estland boende skulle ta sig dit. Det var fullständigt uteslutet för någon människa att gå ner till vattnet. Det visste alla, och alla var rädda för dem eftersom de ansågs farliga och opålitliga. Dessutom ansågs sig vakterna vara herrar vid stranden. Stranden var deras.
Självklart kunde de inte bara titta på andra som drack sprit och festade, de kom och krävde att få sprit. Hela tiden och massor! De blev fullare och fullare. Men när en av vakterna blev hotfull och började vifta med sin kalshnikov, då tog ungdomarna hans vapen och kastade in i skogen av rädsla. Den andre vakten raglade omkring och krävde mer sprit. När han blev nekad lyfte han sin kalashnikov och började skjuta. Lägerchefen som var inne i huset vid det tillfället berättade i programmet att han trodde att någon gått till stranden och därför hade vakterna börjat skjuta, eftersom alla blev skjutna som gick dit, men så var det alltså inte.
"De sköt och sköt, sedan blev det alldeles tyst." så berättade en kvinna som varit där.
Stor uppståndelse. Ambulanser kom och hämtade ungdomar till Rakvere sjukhus. Elva ungdomar fick sätta livet till. Många fler var skadade.
Order kom. Ingen fick prata om det här. Ingen fick lämna lägret innan folk från Moskva kommit och undersökt vad som hänt. Esterna kunde man ju inte lita på!
Estniska tidningar var förbjudna att skriva om blodbadet. Den enda tidning som berättade om den fruktansvärda händelsen var Eesti Päevaleht som ges ut i Stockholm.
Ingen fick visa någon sorg över det som hänt.Livet skulle fortsätta som vanligt. I skolan fick man inte prata om det. Inga minnesstunder fick hållas.
En minnessten restes senare på platsen men den står där mördaren stod och sköt, vilket också är märkligt. Står den till minne av mördaren? Inte de mördade!
Vakten som sköt fick 3½ års fängelse, hans chef flyttades någon annanstans. De andra vakterna hände inget med. Den estniske lägerchefen fick en stroke. Och några fester hölls inte på den platsen mer. Och inte heller i närheen av andra stränder utom vid offentliga bevakade badplatser.
Nov. 6, 2010 En tillställning på Böndernas hus i går
Vi var ensamma kunder i början, och fick prova på ett par spel. Och sanning att säga, hade vi jätteroligt!
För övrigt var lokalen nyrestaurerad inuti, och såg fräsch ut. Jag måste bara titta lite noggrannare. Ants var i det nya caféet i källaren, och det var tydligen speciellt. Jag återkommer om det.
Detta är Böndernas hus i Väike Maarja. Under den ryska tiden var det beslagtaget av kommunisterna och kallades då Folkets Hus. Här tilldrar sig det mesta i kommunen där det förväntas en stor publik. På gården på baksidan är det marknad varje sommar.
Nov. 4, 2010 Jag har översatt en text ur ”Eesti ajalugu. VI, Vabadussõjast taasiseseisvumiseni.”
Den för världen, eller åtminstone för Sverige, svåraste tiden att förstå i Estlands historia är 1930-talet.
Jag har översatt en text ur ”Eesti ajalugu. VI, Vabadussõjast taasiseseisvumiseni.” Tartu: Ilmamaa, 2005, lk-d 86-91. Den handlar om Estlands parlament under den kritiska tiden på 1930-talet.
Man hade en längre tid diskuterat en ny estnisk konstitution. Redan 1926 la Konstantin Päts fram ett förslag. Han ville att en tydligare tjänst som statschef skulle införas, antalet parlamentsledamöter skulle reduceras och man skulle välja individer i valen, inte partier. Men det var endast Päts parti som var positivt till förslaget. Socialisterna var starkt emot eftersom de hade arbetat fram den dåvarande konstitutionen. De övriga partierna tvekade. Med i den ekonomiska världskrisen under 1920 och 30-talen uppstod problem även i det estniska parlamentet. Folket började hoppas på en stark ledare som skulle få slut på bråken mellan partierna och klara landet ur krisen.
1931 blev Vapsarna snart de populäraste partiet i Estland, det efterfrågade starkt en ny konstitution. En speciell kommitté sammanträdde 1932 för att arbeta på förändringar. De ville ha en ny statschef, ett mindre parlament med endast 80 ledamöter. Statschefen skulle forma en regering som skulle svara inför parlamentet. Med dessa förändringar skulle Estland ha närmat sig en mer presidentlik regim, men parlamentet skulle fortfarande ha spelat en stor roll.
I grunden var detta en kompromiss mellan de olika partierna även om socialisterna fortfarande var mest emot det, eftersom de ansåg att det inte räckte för att föra Estland ut ur kriserna. Förslaget föll i ett referendum 13 – 15 Augusti 1932. Orsaken var socialisternas opposition och Vaps-rörelsen.
1933 sattes ett nytt konstitutionsförslag ihop av det femte parlamentet. Det skiljde sig inte mycket från det tidigare förslaget, dock var parlamentets roll något mindre.
Detta förslag motarbetades av socialisterna och vapsarna. 67 % av foket röstade mot förslaget 10 – 12 juni 1933. Då visade folket sitt missnöje med regeringens arbete. Tõnissons regering hade just devalverat kroon och sålt krigsfartygen ”Lennuk” och ”Vambola” till Peru, vilket var extremt impopulärt. (Kanske var det ändå det här som räddade Estland. min anm.)
Vapsarnas popularitet växte och deras förslag till konstitution vann överväldigande i ett referendum 14 – 16 oktober 1933. Enligt den nya konstitutionen hade Estland numera ett statsöverhuvud som utsågs av regeringen. Parlamentet var ordentligt reducerat till endast 50 ledamöter.
12 mars 1934 fem dagar innan allmänna val skulle hållas iscensatte Konstatin Päts en kupp utan blodspillan. Vapsarnas parti förbjöds. 500 medlemmar arresterades, av vilka 70 stycken fortfarande satt i fängelse i juni.
Den 15 mars i ett tal till parlamentet förklarade Päts att det estniska folket var förblindat och misslett av propaganda och hade inte förmågan att reda ut ansvaret för den högsta makten. Därför hade regeringen tagit på sig den makten för en tid. I början antogs det av de andra partierna eftersom även de var rädda för Vapsarnas närmande av makten.
Nov. 3, 2010 Och så kom året 1940 och raseringen av välfärden började.
Det är någon som fyller år i lägret. Året är 1948. Snart ska det vara tömt på ester, men ännu kan de festa tillsammans. Geislingen var inte förstört av kriget, utan livet pågick "som vanligt". Barnen gick på dagis eller skola och föräldrarna arbetade. Jag tycker de ser ut som alla barn gjorde på den här tiden. Några hade tydligen fått med sig en folkdräkt. Det kan vi se på den sista bilden. Bilderna är skickade till oss från Mai som numera bor i Australien.
---
Nu är huset fullt av "gäster". Det är inga riktiga gäster eftersom det är barn och barnbarn. Det är lika roligt varje gång.
---
Om jag ska prata om det här med ryssar i Estland skulle jag vilja formulera mig så här:
Estland var ett europeiskt land under stark utveckling under den första frihetstiden. Skolor och undervisning fungerade som i Sverige. Sjukhus hade hög standard för sin tid. Industrin var på frammarsch. Människor hade allt mer flyttat in i städerna och lämnat landsbygden. Det byggdes mycket både bostäder och arbetsplatser. En stor förändring hade ägt rum efter frigörelsen från Ryssland.
Och så kom året 1940 och raseringen av välfärden började. Ingen skötte längre om infrastrukturen. Att hus skulle repareras glömdes bort. Esterna själva fick bara finna sig i förändringarna. De fick inte längre bestämma över sitt privatliv. Pengarna de hade sparat förlorade i värde. Skräcken över deportationer och andra straffåtgärder förstörde människors liv. Osäkerheten om vem man kunde lita på skapade stress. Med andra ord: Allt förändrades. Varför? Därför att Lenin och Stalin hade bestämt att hela världen skulle bli kommunistiskt, vare sig folk ville eller inte. Ryssar flyttade in i landet. De kom i tusental. De förde inte "kulturen" med sig som Sovjetmakten sa, utan de tog bort den västerländska kulturen från landet. Eftersom främmande människor flyttade in i folks lägenheter vågade de inte heller hemma i sina egna bostäder känna sig fria att säga vad de ville. Vem som helst kunde vara rapportör. Att det också kunde vara problematiskt att resa på semester har jag redan berättat om. Elisabet fick inte komma tillbaka till sitt hem eller hämta sina saker därifrån efter en veckas resa till Pärnu eftersom en KGB-familj hade flyttat in i lägenheten och bytt lås på den.
Kan man förstå att esterna kanske inte älskade dem som förstörde deras liv?
Nov. 2, 2010 Judiska fondens tack för den första kulturautonomin i världen för judarna.
Detta är det tack Estland fick under frihetstiden från den internationella judiska fonden som tack för den första kulturautonomin i världen för judarna. Sedan kom tyskarna och dödade judar i ett läger i Estland och därmed blev Estland för alltid klassat som fascistiskt. Konstiga äro vår Herres vägar.I dagens Aktuaalne Kaamera såg vi att det var spännande i dag. På alla Helgons dag kom det en last med 12 miljarder Euro till staden. Tartu Maantee och andra stor gator var avstängda för all trafik. Polishelikoptrar svävade över staden. Och massor av polisbilar cirkulerade runt pengarna. Bank och polis är mycket nöjda med resultatet. Det var "väga, väga hästi" (mycket, mycket bra). Roligt. Nu närmar sig den stora förändringen att landet går över till Euron. Varje kväll visas information i TV.
Ett annat stort inslag handlade om en skandalös skolväg i Laulamaa. Det är en byväg som blivit transitväg. Bilarna kör 90 km/tim. Det finns ingen belysning. Skolbussen stannar så att barnen måste gå över gatan i bäckmörker. Det såg väldigt otäckt ut. Någon förändring kommer inte förrän 2013.
Sofi Oksanen vann ett stort litteraturpris Prix Femina i Frankrike för boken Utrensning..
I dag utdelades priser till årets mormor/farmor och årets morfar/farfar. Ilvi Roostar från Tartu och Tõnis Ülemaanee mottog blommor ur fru Evelin Ilves hand.
Detta är ett verk av Vilen Künnapu som ska fungera som ett gemensamt religiöst monument där religiösa från alla konfessioner ska kunna mötas. Nov. 1, 2010 Kanske ska man göra så, se till att det aldrig glöms vad som hänt i landet.
Det började med att hon sa att "det vore hemskt om ryssarna kommer tillbaka". Då menar hon inte alla ryska turister som blir kunder hos henne. "Först gör de livet oerhört svårt för varandra, men varför måste de komma hit och förstöra för oss också?"
Och då minn jag hur man resonerade i Sverige när jag försökte berätta hur illa det var i Estland under sovjettiden. "Det var väl inget, ryssarna har ju också lidit." Ja, det har de. De har också haft det fruktansvärt, men varför måste det betyda att andra folk så självklart också måste lida?
Är det någon världslig rättvisa att alla ska ha det lika djävligt? Utom vi förstås.
Vi fortsatte prata, och de visade sig att vår frisör, trots att hon bor i Rakvere sedan hon var liten ändå aldrig har hört talas om helgonet Sergei av Rakvere som ligger i sin kista i den ortodoxa kyrkan i staden. Han som inte förmultnade när han begravdes direkt i jorden, och efter att man begravt om honom i en kista och tog upp den igen efter över trettio år, hade varken han eller kistan förmultnat. Hon tyckte det var intressant att höra. Annars har hon en mycket historieintresserad morfar, så hon vet mycket annat istället.
Så är det här. Och nästan varje dag kan man se eller höra ett program om Estlands historia. Kanske ska man göra så, se till att det aldrig glöms vad som hänt i landet. Kanske ska man göra så för att behålla sin egenart. Jag tror att det skapar en trygghet och en säkerhet när man vet vem man är. Dessutom ärver man mer än man tror. En forskning som omtalades i dag berättade att små barn, bara några dagar gamla, skiljer sitt beteende när de får se samma bild. De fick se en bild på en leende kvinna och en på en allvarlig, de flesta log mot den leende kvinnan.
Frisören berättade också att Aqva Spa, där hon arbetar, har blivit så populärt att de måste bygga ut. Hotellrummen räcker inte till. Det är framför allt finska och ryska turister som kommer. Spa har köpt granntomten och ska göra en tillbyggnad. Det är en mycket positiv nyhet. Nu har det verkligen vänt i ekonomin.
