.

 

Det är inte bara Estland och Lettland som blivit förföljda och svartmålade i ryska medier. Georgien har det kanske till och med lite jobbigare. Lyssna på Kaliber på lördag. Då ska vi få höra mer.

…..

I dagens Ringvaade, ett nyhetsprogram på TV som Studio 1 i radions P1, intervjuades den ryske chefen på Kanal 4 i estnisk TV.  Programledaren hade frågat många ryssar i Lasnamäe i Tallinn vem de kommer att rösta på i ryska presidentvalet. Det finns ca 100 000 ryska medborgare boende i Estland. Alla svarade ”Putin”. ”Han är en så bra människa.” ”Han har så ärliga ögon.” etc. etc. Vi ska komma ihåg att de tittar på rysk TV och får all sin information där. Och just det är så oroande när det gäller förtalet om esterna. Det är skarp censur i ryska medier, vilket betyder att nästan alla ryssar i Ryssland och annorstädes är itutade att ryssar behandlas illa i Estland och Lettland. Jag har för länge sedan berättar om den ryska gruppen pensionärer som i mitten av 1990-talet reste till Tallinn från östra Estland och demonstrerade framför parlamentet för att de krävde samma förmåner som de estniska pensionärerna. Se var mycket upprörda och buade ut de estniska parlamentsledamöterna som försökte förklara för dem. Inte förrän en rysk-estnisk parlamentariker kom ut och på ryska talade om för dem att alla pensionärer har samma förmåner gav de upp och for hem igen. De hade alltså i rysk TV fått veta att de var illa behandlade. Det här var inte ägnat att göra förhållanden bättre för ryssarna i Estland. Det ska frambringa uppror så att ryssarna kan komma och befria dem. ”Narva är ockuperat av esterna.” sa den unga guiden till oss i Narva. Hon fick säga det två gånger för att vi skulle vara säkra på vad hon sa.

Det goda i historien är att den ryska chefen för Kanal 4 menade att programmet Ringvaade bara hade intervjuat äldre människor. De unga är mer kritiska till Putin och känner sig mer som ester.

…..

Att kulturen är viktig för esterna är utan all tvekan. Det är språket och kulturen som är orsaken till landet och dess frihet, sa någon i somras.

Postimees berättar att:

I Viru län har en tävling utlysts gällande ett program för traditionell kultur.

 

 

 

 

 

 

En öppen tävling för den "traditionella kulturen i Viru under perioden 2011-2014" har startat som ett projektet den 16 Februari. Slutdatum 16 mars.

Det övergripande målet är att värdera och vitalisera Viru läns speciella traditionella kultur och folklore som livsstil och ska ge en känsla av identitet och kontinuitet och därmed främja kulturell mångfald och kreativitet.

Den fullständiga texten till det föreslagna programmet och villkoren för att ansöka om bidrag finns på Folk Art Center http://www.rahvakultuur.ee/?s=1713 . Du hittar ett program i formuläret.

Varning! Nu låter Putin andra länder betala för att han ska bli president igen!

I dag meddelas förutom att ett mordförsök på Rysslands premiärminister Vladimir Putin avslöjats, så oroar han sig också för ryssar som bor i andra länder.

”Problemen för icke-medborgare i Estland och Lettland kan omöjligen accepteras."

Putin sade att Ryssland avser att beslutsamt påverka länderna att uppfylla de rekommendationer som internationella organisationer stadgar för nationella minoriteters rättigheter.

Tidningen Moscow News publicerade en artikel där Putin menar att den ryska staten ska skydda sina medborgare och landsmän utomlands där annat land inte sköter uppgiften.

"Vi ska aldrig glömma våra miljoner landsmäns som bor utomlands eller vistas där på semester eller affärsresa. Vi avser att lägga den avgörande tonvikten på  Estland och Lettland, vars förmåga att följa rekommendationerna som satts av flera auktoritativa internationella organisationer för att säkerställa rättigheter för nationella minoriteter inte följs. De har en skamliga status för icke-medborgare som vi omöjligen kan acceptera ", tillade statsministern.

Jag anser att det har bevisats av bl.a. EU att det inte förekommer någon förföljelse av icke-ester i Estland. Till och med den ryske studenten Sergei Metlev (se 29 dec 2009,) menar ju att det är lögn och bedrägeri. Men vad ska Putin hitta på? Det är ju val. Han ska ju vinna. Men han kan ju berätta hur Ryssland behandlar  det setukesiska folket som bodde i det fria Estland 1920 och framåt; de som plötsligt såg sig leva i Ryssland när Stalin ändrade gränserna. (bl.a. 19.1 2010)

 

Setufolket är ett folk med egna traditioner och egen kultur. De har nu en gräns som skiljer dem åt.

 

Från vänster: Stalin, Lenin, Gorbatjov, Jeltsin, Putin.

 

Gomorron Världens Johanna Melén, Dagens Nyheters Peter Wolodarski och Svenska Dagbladets Jan Blomgren behandlar samma ämne i dag: Det som Melén kallar vänskapskapitalismen.
Det handlar om Putins tid vid makten i Ryssland och hur männen runt honom berikat sig. Flera av dem så mycket att de är dollarmiljardärer.
Johanna Melén berättade om sjön där Putin har ett sommarställe liksom många av hans goda vänner. Och de goda vännernas goda vänner. Alla skyddar varandra. Putin är inte s ofta där nu för tiden. Han har andra lyxbostäder i andra delar av världen.
Peter Wolodarski berättar med ett exempel hur de skapar sina förmögenheter. (Synnerligen förkortat. Läs gärna hela artikeln. http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-en-rattsprocess-som-ringar-in-putins-ryska-morker) En razzia utförs i ett investmentbolag och all bokföring och alla andra papper förs bort utan att det finns något tillstånd.

…Ägandet skrivs över på en person som är dömd för mord och av allt att döma fungerar som målvakt för brottsliga statliga tjänstemän. Syftet med denna operation visar sig vara att lura den ryska staten på 230 miljoner dollar i redan inbetalade skatter. En skattejurist, Segei Magnitskij, protesterar och sätts i fängelse där han inte får någon vård för uppkomna sjukdomar utan avlider av sjukdom och misshandel.

Magnitskij blev offer för den mytbildning som Vladimir Putin odlat och som gått ut på att lag och ordning numera råder i Ryssland.

Det var ett populärt budskap efter 90-talets kaos och rövarkapitalism. Under sina år vid makten har Putin dock visat sitt förakt för både demokrati och rättsstat.

Pengarna, de 230 miljonerna, återfinns nu hos förövarna.

...den kända rysk-amerikanska journalisten Masha Gessens nya bok ”Mannen utan ansikte” (Brombergs) som mödosamt ringar in Putins ”skräckvälde”: en regim som beställer mord på oliktänkande, en regim som tystar oberoende röster, en regim som utnyttjar terrordåd för maximal brutalitet mot fiender.

”Den enkla och uppenbara sanningen är att Putins Ryssland är ett land där politiska rivaler och obekväma kritiker ibland mördas och att dessa mord åtminstone ibland beställs av Kreml”, skriver Gessen.

Jan Blomgren:

Det finns tusentals ryssar som tack vare någon slags relation till Putin har blivit dollarmiljonärer sedan Putin installerades i Kreml, 2000.

… Detaljerna kring Bank Rossijas verksamhet kommer från en man som arbetat på Bank Rossija i många år, Sergej Kolesnikov. En septemberdag 2010 smög han ut ur sitt hus i S:t Petersburg och med bara en liten portfölj i handen flög han till USA via Turkiet. Tillsammans med affärstidningen Financial Times har han sedan redovisat hur Bank Rossija blivit en storbank – och på samma gång avslöjat hur Vladimir Putin och hans vänner mjölkat Gazprom på omkring 60 miljarder kronor bara i exemplet med Bank Rossija.

… Det var först sedan Putin blivit av med premiärminister Michail Kasianov och stabschefen Alexander Volosjin 2004 som han kunde agera med full kraft och den avgörande händelsen var fallet med affärsmannen Michail Chodorkovskij.

Den 25 oktober 2003 stormade ett tjugotal kommandosoldater Chodorkovskijs privatplan på en flygplats i Novosibirsk. Rysslands då rikaste man, god för minst 100 miljarder kronor, hade länge varit en nagel i ögat på Putin och hans närmaste man Igor Setjin. Chodorkovskij vägrade rätta in sig i ledet, hade egna maktambitioner och ifrågasatte inte minst den ökande korruptionen. Därför var det bara en tidsfråga innan Putin skulle slå till.

Efter 583 dagar i häkte föll domen – sju års fängelse. Och när Chodorkovskij var på väg att bli fri, 2010, arrangerade Putin/Setjin en ny rättegång. Den innehöll märkligt fabricerade åtalspunkter – varpå Chodorkovskij dömdes till ytterligare sju år i fängelse.

… Hur mycket Putin är god för är en väl bevarad hemlighet och skulle det komma fram kunde Putins framtid i Ryssland sannolikt räknas i timmar.

… Fernissan har börjat krackelera på ikon-bilden av Vladimir Putin och trots att han nästa söndag väljs till president för sex år, med chans att väljas om för ytterligare sex år, skulle det förvåna om han sitter mandatperioden ut. Även för stöldligor med högsta tänkbara beskydd finns det en gräns.

 

Det är makthavare i detta land som vill ha ”tillbaka” de områden av det stora Sovjetunionen som befriade sig efter kommunismens fall. De har genom att arbeta med många liknande metoder som kommunisterna använde lyckats centrera makt och pengar till sig själva. De har en stor stab runt sig som är helt beroende av dem. De har en effektiv säkerhetstjänst, FSB, och en fantastiska propagandaapparat, censurerad media. Så mycket påminner om de sovjetiska åren. De har också storhetsvansinnet. Det käns så fel för dem att landet är mindre nu är för 25 år sedan, och de vidarebefordrar dessa tankar till befolkningen i sina medier. Vi kan bara vara tacksamma för vad esterna har sluppit. Hur länge ska friheten bestå i Baltikum? Vi kan bara hoppas: För evigt!?

 

I dag var det tre svenska medier som på samma dag tog upp det problem som estniska medier och även bloggen karinsestland skrivit om i flera år.

 

Naturligtvis kan man fråga sig varför man firar nationaldagar. Vi fick dagen som en helgdag så nyligen. Det är inte den rätta känslan. I andra länder firar man dagen kanske för att man vill tala om att vi hör ihop. Att vi har gemensamma intressen. Gemensamma traditioner. I Estlands fall är det också för att manifestera friheten att leva i sitt eget land med en gemensamma kultur. Men paraden då? Alla militärer. Måste man ha alla dessa soldater och militära fordon? Precis som alla andra länder som har den traditionen vill man visa den egna befolkningen: Se vad vi har, vi kan verkligen försvara oss. För sina fiender vill man visa att det är inte bara att komma att ta oss nu. Vi kommer att slåss! Till siste man! Se vilka moderna vapen vi har.

Numera har Estland inte bara de avlagda vapen de fick när de blev ett fritt land igen. (Som de då var tacksamma för.) Nu kan de själva välja det bästa, det mest effektiva. De vet, som både ÖB och presidenten sa, att deras friheten alltid är hotad. ”Utan EU och Nato hade vi inte stått här i dag.” Så sa presidenten. Och ÖB sa att tack vare de estniska soldaterna och deras fantastiska arbete i Afghanistan kommer Natoplanen för evigt flyga och bevaka landets luftrum. Estland vet varför man måste delta i internationella uppdrag; de känner väl sin egen belägenhet och vet att de måste ge för att få. Så utsatta som de var 1939 vill de aldrig bli igen.

Vi ser i dagens Aktuaalne Kaamera att barnen får lära sig tidigt att känna stolthet över försvaret. Det är inte av andra skäl än det vanliga: de måste lära sig att aldrig mer, aldrig mer, ger esterna upp sin frihet utan strid! Friheten är så oerhört betydelsefull.

Några bilder från kvällens mottagning med festmiddag.

 

ÖB håller sitt tal, presideten, regeringen och parlamentets talman och delar av deras familjer lyssnar. Barn är som alltid med.

 

 

Presidenten hälsar på militären eskorterad av ÖB.

 

Vilken dag! Vilka känslor som hela tiden strömmar igenom mig. Det började redan i morse. När vi såg paraden från Tartu såg jag på presidenten och undrade för mig själv: ”Kunde du någonsin föreställa dig när du växte upp i Amerika, att du en dag skulle fira Estlands Nationaldag som president i Estland?” Han gick förbi alla militärer som paraderade och hälsade dem med ”Head vabariigi aastapäeva!” Men det blev lite enformigt, så hn ändrade det några gånger; tills han såg framför den sista gruppen: ”Ilusad vabariigi aartapäeva teile kõik!” ”En vacker nationaldag önskar jag er alla!”

Den nye ÖB, general Riho Terras, höll ett mycket bra tal på paraden. Jag återger några valda stycken:

Framför universitetets huvudbyggnad står en bronsstaty av kung Gustav IV Adolf av Sverige, en briljant strateg och befälhavare. För 380 år sedan skrev han en handbok om att föra krig, som lade grunden för vår "alma mater". Några månader senare föll kungen i strid i Lützen. Vi känner till historien om Gustav Adolf som en stor strateg, men jag visste inte att upprättandet av universitetet i Tartu kom att bli en kunglig garanti för oberoendet för Estland.

Tankefrihet, suget efter kunskap, att stå upp för sin tro, sina värderingar bärs av Tartuandan. Dessa värden skulle inte finnas i vår kultur och nation utan den svenske kungen.

Estland är ett land som för alla oss något speciellt.

Historien har format oss till balanserade och kloka människor som vet att bevara och skydda sitt sinne och sin tunga.

Storbritanniens flotta vände situationen till vår fördel i Östersjön när vi stred för vår frihet. Finländare, svenskar, danskar, amerikaner och fransmän hjälpte folket i Estland. Och utan dem hade det , bokstavligen varit svårt att hålla frontlinjen. Fast och livskraftig allians var viktigt då och det är oerhört viktigt idag.

Kriget var den ultimata överlevnadskursen, men framför allt var det ett krig. Kriget, som kom med misär, splittrande av familjer och förlorade liv.

Estland måste skyddas och varje dag och varje timme!

Estlands militära försvar kostar 2 procent av landets bruttonationalprodukt, mer än för de flesta andra länder. Det är ett tecken på vår trovärdighet. Det är ett tecken för våra allierade att vi inte ger vårt nationella försvar rabatter.

Estlands ansvar är att skydda varje medborgare. Värnplikt är en fråga om heder. Försvar är en hederssak. Man måste vara ärlig mot sig själva och andra. Det borde vara uppenbart.

Estlands folks självständighet och frihet har aldrig varit och kommer apldrig att tas för givet. Frihet för folket i Estland och den estniska staten skapas av oss.

Vivat, crescat, Floreat Estoniae i aeternum!Länge leve Republiken Estland!

 

 

I bilder från sommarfesten Maa ja ilm, som jag skrev om i somras, fick vi senare se bl.a. när de alla sjöng Lydia Koidulas: "Mu isamaa on minu arm", den  nationalsång som fick sjungas under ockupationen (sovjeterna hade inte förstått vad den betydde för esterna). Den sång som jag hört så många gånger i Estland. Första gången 1978. Sedan under Den sjungande revolutionen. Under hela sången rös jag av alla minnen. Jag kunde verkligen känna med dem alla; nu lever vi i frihet. Det är så svårt för människor som inte levt under sådana omständigheter, att förstå vad det innebär att få sin frihet.

Sedan såg vi några avsnitt av Wickmanns pojkar, filmen som bygger på Jaan Kross bok om ungdomarna under de sista frihetsåren och ockupationerna fram till 1944. Den serien gjorde inte någon succé i Sverige när den sändes på 1990-talet. Naturligtvis. Man uppfattade inte vad den egentligen handlade om, och jag själv har lärt mig allt mer, och känner spänningarna när de gamla klasskamraterna träffas 1943 och 1944 som offer för historien. Inget blev som de tänkt sig. Starkare krafter hade styrt deras liv. De var då rena offer.

Kvällens begivenheter återkommer jag till.

Nationaldagsfirandet har börjat!
Vi fick fel tider i mailet från Ants. Rätt är:

Det stora estniska nyhetsprogrammet i TV avslutas alltid med en trevlig nyhet från landet. Vi få först se alla vanligtvis hemska eller bara tråkiga nyheter som alltid sker, sedan kommer vädret och nyheter och så till sist den roliga knorren. Det är så smart, då är man alltid lite glad när programmet är slut.

.....

Den 21 feb skrev Postimees:

 

USA-rapport säger att de baltiska länderna är sårbara.

På grund av sitt geografiska läge är Estland, Lettland och Litauen mycket viktiga för Ryssland och därför mycket sårbara, rapporterar tankesmedjan Stratfor i USA.

 

Amerikanska medier tar upp detta efter nyheterna om den ryska spionen i Kapo. De menar att den historien visar att eftersom en betydande del av den ryska befolkningen i Estland och Lettland bor nära den ryska gränsen agerar de enligt sina egna personliga intressen.

För att öka sitt inflytande i Litauen, därden rysktalande delen inte är lika stor del av befolkningen - förra årets folkräkningen visade att ryssar utgör något mer än fem procent av befolkningen i Litauen – är uppgiften mer komplex.

Tankesmedja sade i sin deklaration att Estland ligger på den nordeuropeiska slätten som utgör det traditionella västra och norra uppmarschområdet. Närheten till S: t Petersburg är också speciellt.

Därefter presenterar tankesmedjan fyra möjliga påverkansområden - politiska, sociala, ekonomiska och militär säkerhet - hur Ryssland kan öka sitt inflytande i Estland.

 

Stratford anmärker på att  Estland största oppositionspartiet och centerns partiledare Edgar Savisaar har starka band till Ryssland, men också andra politiska partier och kommersiella och militära intressen har band med landet, men då endast en begränsad elit.

 

De påpekar också att det finns ett antal ryska nationella rörelser i Estland och att landet har drabbats av cyberattacker där spåren leder till Ryssland.

 

Tankesmedjan skrev också att Ryssland kontrollerar mer än en tredjedel av Estlands energibolag för gas. Samtidigt anges att även om Estland importerar all sin gas från Ryssland, står det för bara tio procent av landets energiförbrukning eftersom energin produceras från inhemska oljeskiffer och förnybara energikällor.

 

Det anses att orsaken till ryskt köp av två helikoptrar från Frankrike var att visa sin styrka i Östersjöområdet. Det noteras också att Ryssland har ökat sin militära närvaro i Kaliningrad som närmast gränsar till Polen och Litauen samt i området nära St Petersburg.

 

Europaparlamentet påpekar att Estlands anslutning till EMU ökade den ekonomiska bindningen av Estland till Europeiska unionen. De belyser också att parlamentsvalet förminskade de estniska-ryska relationerna och konstaterar att minskningen i popularitet för Keskerakond, Savisaars parti, betyder förlorat politiskt inflytande för Ryssland.

 

"Moskva försöker provocera länderna för att neutralisera eller försvaga externt stöd. En del av denna strategi är att förhindra de gemensamma baltiska ekonomiska energiprojekt (t.ex  gällande flytande naturgas) och järnvägsprojekt (särskilt EU-orienterade Rail Balticum). "

 

Återigen noteras skörheten med att 1,3 miljoner människor bor i ett litet land som är geografiskt placerad på en sårbar plats.

"Storleken och placeringen av landet Estland har gjort det nödvändigt för folket att bevara sin suveränitet och sitt beroende att ha samarbete med en stark utländsk försvarare", säger Stratford. Betydelsen av EU och Nato är viktigt med den senare är särskilt viktig eftersom Ryssland fortsätter sin ekonomiska uppgång. De noterade också att Natos Cyber Defence Centre har öppnat kontor i Tallinn.

 

"Estlands icke-aggressiva attityd mot Ryssland och de svårigheter som Moskva står inför och Rysslands förväntade nya militära uppgång inom en snar framtid kommer sannolikt att påtagligt påverka Moskvas relationer med Tallinn. Ryssland fortsätter emellertid att undergräva Östersjöländernas samarbete och försöker isolera de tre länder från Nato. "

 

Utrikesminister Urmas Paet.

 

Utrikesminister Paet meddelade i dag att han känner stor oro för den ökade ryska militära närvaron i Östersjön. I Kaliningrad har antalet raketer ökat kraftigt och i S:t Petersburg, som kallas för Leningrads militärområde, likaså. De ryska raketerna når över hela området runt Östersjön. Andra riksdagsmän bekymrar sig över att det finns länder i grannskapet som nedrustar. Själv är jag bekymrad över att det inte finns några militärer på Gotland, samtidigt som Slite Hamn numera ägs till stor del av Ryssland.

I Paldiski hamn undersökte estninskapoliser och bl.a. polska poliser de lastbilar, som kom till hamnen. En förare var berusad, många hade dåliga däck, några hade urusla bromsar. Det kunde de se med hjälp av en värmekamera.En polsk bil saknade alla dokument. Två flickor blev dödade av en sladdande lastbil häromdagen. Nog måste det heta ”mord” när man kör en tung bil på hala vägar utan ordentliga däck och bromsar.

…..

I dag har debatten i Sverige gått vidare om ”kulturvänstern” och de åsikter de företräder. Jag lyssnade på Obs, kulturkvarten och läste i DN:

Vänstern vägrar att tala om hela verkligheten, Fredrik Ekelund, författare, bosatt i Malmö.

 

/…/ Att Jobbikrörelsen i Ungern är otäck och att högerextremism är ett stort problem i Europa, råder det inga tvivel om men att många människor också har dött av islamistiskt våld de senaste tio åren i Europa (bomberna i Madrid och London) förbigås med tystnad, liksom att en mängd hot från det hållet skapat något som den brittiske författaren Kenan Malik kallar för en ”internaliserad fatwa” hos många konstnärer och intellektuella. Lintons ambition tycks vara att seriekoppla en mängd olika företeelser (Jobbik, Fortuyn, Wilders, Merkel, Hägglund, Axess och så vidare) för att leda dessa till slutbilden: Breivik, massmördaren, som en logisk symbol för stämningarna i dagens Europa.

Min mening är, att vem som helst kan få obehagliga epitet på sig; vem som helst kan betraktas som ”högerextremist” utan att det behöver förklaras varför man är det ena eller det andra. Jag minns ju så tydligt när vi levde med en annan sanning, och när man inte ansåg att Sovjet var ett av de bästa länderna på jorden, då var man fiende. Och det intressanta är, att det är samma människor som talar. Varför lär man sig aldrig? Varför kan man inte förstå att man måste diskutera. Kanske har man fel, fast man absolut inte ”vill tro det”. Som jag sagt så många gånger: Först måste vi veta vad som finns i vår egen ryggmärg, i vår egen kultur, sedan blir det så mycket lättare att se hur vi skiljer oss från andra människor, från andra kulturer. Det handlar inte om att svartlista andra människor, det handlar om att förstå sig själv och sedan andra. Alla minns vi Gudrun Schyman som sa att alla svenska män är talibaner, det finns inget som heter hederskultur. Mona Sahlin menade att svenskarna inte har någon kultur utom midsommar. Att Jimmy Åkesson går i nationaldräkt är en skam etc. etc.

 

Jag har en dröm. Jag vill vara svensk. Utan att skämmas. Jag vill tro att den rättsordning vi har kommit fram till under århundraden är framgång. Att sluta se mord som en lagvidrig handling anser jag är en tillbakagång. Jag vill vara svensk, jag vill klä mig som jag tycker är rätt. En fri klädstil. Jag vill inte bli tvingad att gå i tält och gömma mig. Jag vill äta vad jag tycker om. Jag vill att mina barnbarn ska uppfostras till fria människor i ett fritt samhälle i en skola med kvalitet, utan att bli omskurna, att de uppfostras med kunskap om de svenska lagarna. Jag anser att den viktigaste uppgiften vi har, det är att hjälpa barn att bli fria, tänkande människor som känner sig själva och sina möjligheter utan att vara begränsade av traditioner som vi har gjort oss fria ifrån. Jag tror att vi har mycket att lära andra, och lära oss av andra, men jag vill inte att vi tar ett steg tillbaka i vår utveckling.  Jag tror inte att svenskarna är några övermänniskor. Jag vet att vi är människor som alla andra. Jag tycker det är fantastiskt (som jag sa i går) att leva i två kulturer. Man har så mycket att lära sig om man är öppen i sitt sinne. Men jag vill inte ta ett steg tillbaka, och jag vill inte att Sverige ska göra det heller. Det är min dröm.

I dag ber jag er läsa:

"Maria Sveland, din tolerans ger högerextremisterna spelrum." (Svar på ett inlägg av M S)

Den finns på SvT:debatts sida: http://blogg.svt.se/debatt/category/asyl-och-migration/.

 

Bahareh Andersson

Här några saker jag tycker är intressanta:

Hur långt kan våra nordiska samhällen sträcka sig innan politiker och mina systrar (feministerna) inser att mångkulturalism inte måste inkludera brott mot mänskliga rättigheter, hedersmord och oskuldsterror mot ungdomar?, skriver feministen Bahareh Andersson.

 

/.../

Snälla Maria förstår du att just den blinda toleransen som har skapat ett spelrum för högerextremisterna? Jag brukar kalla det ”omvänd snällhet”...’

 

/…/

Exempel som kan nämnas är hedersmord, övergrepp mot homosexuella, barn- och tvångsgifte, svenneförakt samt kvinnlig könsstympning. Så fort jag tar upp dessa frågor så stämplas jag som kulturrasist, islamofob eller förrädare. Dessutom är skillnaden mellan oss att dina ord publiceras i DN och SvD utan censur men mina publiceras inte alls efter många försök.

 

/…/

Det paradoxala är att ett öppet samhälle samtidigt är väldigt sårbart på grund av den tanklösa eller kanske likgiltiga toleransen som politiker och samhället visar mot det religiösa och etniska intolerans som odlas fritt i många etniska enklaver.

 

/…/

Många människor, inklusive mig själv som kommer från mellanöstern, tycker det är en överväldigande otäck tanke att de hemska diktaturernas verklighet som vi har lämnat bakom oss nu skall breda ut sig i vår svenska demokrati och beskrivas som ”mångkulturalism”.

Hur långt kan våra nordiska samhällen sträcka sig innan politiker och mina systrar (feministerna) inser att mångkulturalism inte måste inkludera brott mot mänskliga rättigheter, hedersmord och oskuldsterror mot ungdomar? Eller skall vi finna oss att leva här med samma könsapartheid som i Iran bara för att inte störa Era mysiga mångkulturella relationer?

 

Det finns mycket jag känner igen. Hon skriver att hennes bidrag aldrig tas in i tidningarna. Tidigare, under de sovjetiska ockupationen, var det estniska bidrag som inte togs in. Varför, varför är det så fel att debattera. Varför kan man inte få förklara sina ståndpunkter? Är det därför den politiska korrektheten frodas? Att aldrig få veta den andra sidans tänkesätt skapar stela och orubbliga åsikter. Det är verkligen viktigt att vi vågar prata, att vi vågar tycka. Att vi kan läsa olika åsikter. Jag säger än en gång: Jag är så tacksam att jag tillhör två olika kulturer. Det är så utvecklande att få allt belyst på olika sätt.

Lyssnade ni på Gomorron Världen i dag? Programmet började med en jämförelse om hur det resoneras i Grekland och Tyskland nu under krisen. Grekerna har stora problem som vi vet och menar att det är Tyskland som är fienden. Det finns greker som hatar tyskar, som jämför Angela Merkel med Hitler. Tyskarna förstår dem tydligen och blir inte upprörda. Det är jag som blir upprörd. Hitler dog för över 66 år sedan. Därefter har Grekland inte varit ockuperat av tyskar. Där har inte funnits en stor tysktalande befolkning. Men vi tillåter dem att hata tyskar. Utan att ge dem något epitet.'

 

När Andra världskriget tog slut för Östeuropa 1991, då krävde vi att de baltiska folken skulle behandla alla ockupanter som vänner. Något hat fick inte förekomma. Jag har redan berättat om när jag var på ett av Naturskyddsföreningens möten där man skulle diskutera diskutera den förorenade naturen i Estland. Han höll ett föredrag om naturen och Estland, visade på en karta, och förklarade hur mycket som behövde åtgärdas för att rensa landet från all nedsmutsning som hänt under sovjettiden. När frågan släpptes fri, var det en svensk som räckte upp handen. Han fick genast frågan och det första problemet som togs upp på Naturskyddsföreningens möte var: Varför diskriminerar esterna ryssarna i landet? Det var pinsamt!” Vi ska komma ihåg att just så menade många att det skulle vara. De ockuperade folken skulle omedelbart efter kommunismens fall sympatisera med ockupanterna. Annars gav men dem epitetet. fascister. Det är skillnad på folk och folk! Den som tror att världen är rättvis är naiv.

…..

 

Baltiska folk: Var redo!

Postimees i fredags:

Ryska bombplan tvingade Natoplan att stiga.

 

 

Försvarsministern.

Ryska bombplan, Tu-22m3,  har i dag befunnit sig i luftrummet över Östersjön.
Lettlands försvarsminister Artis Pabriks menade att detta visar att Ryssland vill synas i området över Baltikum och Polen under de stora strategiska militära Natoövningarna.

Lettland har inte officiellt informerats om de ryska flygningarna. ”Och även om Ryssland inte är skyldig att underrätta Lettland, skulle det vara en manifestation för god grannsämja att göra så,” påpekade ministern.

Beträffande frågan om huruvida övningarna bör kopplas ihop med folkomröstningen i morgon, säger Pabriks att Lettland önskar få ytterligare information för att inte invånarna ska oroas. "Utan en detaljerad förklaring av övningens mål och mening kanske det lettiska folket tror att dessa övningar och folkomröstningen i Lettland är relaterade till varandra", säger han.
Pabriks lovar att lämna in en begäran om information till Ryssland via de lettiska diplomaterna  idag.

 

Så långt Lettland. Därefter kommer vi till Estland:

 

Aktuaalne Kaamera berättade i går om en stor demonstration i Tallinn. Det var järnvägstjänstemän, arbetare och tjänstemän Narvas elektriska industrier som gick med plakat och krävde statsministerns avgång, högre löner och ryska som huvudspråk. En rysk kvinna hade ett plakat på estniska framför magen, men tyvärr kunde hon inte säga vad det stod på plakatet, eftersom hon inte talar estniska. Att den här demonstrationen ägde rum just i går är troligen helt relaterat till språkomröstningen i Lettland. OBS: De flesta ryska barnen i Estland och Lettland talar landets språk redan.

 

Allt är initierat från Moskva.

 

Så förhåller det sig i de nyligen ockuperade länderna i öst.

 

PS. Ryska utbildningsministeriet är upprört över över att esterna påstår att andra världskriget började 1939 och inte 1941, som är sanningen i Ryssland. ..

…..

Barn som vill gå i privatskolor har just genomgått en test för att skolan ska se vad de kan. En pappa förklarade att det inte var några svåra prov. – Jag tänkte på det testet jag själv genomgick inför skolstarten för länge sedan. Det var faktiskt bara roligt. Man fick räkna, skriva och läsa för att läraren skulle veta hur hon skulle lägga upp undervisningen. Det var många pojkar men bara fem flickor. Alla flickorna hette Karin. – Pedagogprofessor Riina Virve Ruus berättade att de barn som hade aktiva föräldrar låg i framkant vid skolstarten, men redan i tredje klass var skillnaderna utjämnade. Det visar att mellan elitskolorna och de kommunala skolorna utjämnas alltså skillnaderna. Senare arbetar de privata skolorna med andra metoder.

 

De två sista inslagen i dagens ”Studio 1” var särskilt intressanta.

 

1.      Ska vi säga ”hen”  istället för han eller hon? Feministen som intervjuades menade att det skulle bli en lättnad för alla barn att själva komma underfund med vem de är. Mot honom stod socionomen som menade att det finns ingen forskning som bekräftar detta. Slutrepliken blev mannen. Han sa att det finns länder som har könsneutrala ord för personliga pronomen. Han nämnde några länder, men glömde Estland. Min fråga är: Är barnen i dessa länder olika än barnen i Sverige? Är de friare i sina lekar? Behandlas de annorlunda än de svenska barnen? Ätligt talat: Jag tror inte det. Jag har aldrig lagt märke till något sådant, men kanske vore det intressant med forskning i ämnet.

 

2.      Befolkningen i Lettland röstar i morgon om landet ska bli tvåspråkigt. Ryssarna i landet har skrapat ihop 175 000 namnunderskrifter och på så sätt fått fram en folkomröstning.

 

När Lettland blev fritt talade 40 % av befolkningen inte lettiska, i dag är de färre än  10 %. Jag tror att det är alldeles för tidigt att rösta om språket. Sovjettiden ligger för nära. Tänk er att tyska skulle bli officiellt språk i Israel!

 

Man får inte glömma att den ryska befolkningen var i överläge under ockupationen. Att letterna längtade efter att få ett eget land där de hade fullt människovärde. Däremot växer det fram en mer naturlig hållning till den rysktalande befolkningen med tiden. Tvåspråkig reklam, nationell information, information på dagligvaror och mediciner t.ex. är självklar redan.

 

Även i Estland har man arbetat för att alla elever ska ha vissa lektioner på estniska, och redan på 90-talet hade vi besök av Ave tillsammans med ryska lärare från Estland som skulle lära sig estniska. Tyvärr var lärarnas intresse alldeles för ljumt. De lärde sig inte språket trots allt. Fortfarande protesterar de ryska skolorna, och tror att det aldrig ska bli verklighet. Ibland verkar det som om de är övertygade om att Ryssland tar över landet igen, och då ska ju alla istället tala ryska!

…..

 

Det har varit mycket prat om de estniska lärarlönerna. Demonstrationer och andra protester har vi sett mycket av.

 

Strejkande lärare.

 

Nu har hälso- och sjukvårdspersonal beslutat att sympatistrejka med lärarna.

 

Jag tänker då på den där lunchserveringen i Tallinn jag såg i början på 90-talet. Den hade mycket låga priser där för att läkare och lärare hade så låga löner. Här skulle till och med de ha råd att äta!

 

"Vårdpersonal har god förståelse för lärarnas problem med de höga arbetsbelastningen och mycket låg lön. Vi vill uttrycka vår solidaritet i handling. Det är dags att lärarens viktiga och ansvarsfulla arbete belönas efter förtjänst ", säger läkarnas fackliga ordförande, Andres Cork, VD för Cork Medicinska Centrum. Han menar att detta skulle vara en solidaritetsstrejk.

"Målet är inte att patienterna ska lida utan vår aktion är avsedd att stödja lärare," sade Cork. Alla sjukhus i Tallinn och Tartu deltar, sade han.

…..

 

 

Museet.

Vi skrev om Väike Maarja Muuseum. Jurgen och jag. Där Marju, vår vän, är ny chef. Hon hittar på nya spännande saker hela tiden, och nu ska museet ge ut en årsbok som e-bok.
Boken kommer att innehålla personliga berättelser, bilder och beskrivningar som förra årets utställningar och skrifter mm.

Boken ska kunna läsas på nätet, men kommer också ges ut i bokform för skolorna och biblioteken.

 

 

 

På museet finns också en bok att köpa av Asael Truupõld, Sind Surmani.

Den berättar om olika personer från trakten. Deras öden under åren 1939 – 1941 samt 1949 – 1991. Det är en hemsk bok, men mycket lärorik. Tråkigt nog är den inte översatt ännu, kanske Marja Talgre kan göra det? Alla borde läsa den för att förstå hur livet var under sovjetisk ockupation. Svenska vänstermänniskor skulle väl inte tro att det är sant! Men så var det. Fruktansvärt! Hemskt!

Jag har fått en intressant kommentar:

astri kleppe om 7. Det kallas rasism och fördöms. (1978):

Hej Karin,

tack för din intressanta blogg!
Jag är norsk-svensk med estnisk anknytning, och har antagligen ett annat perspektiv på detta med ett (litet) lands suveränitat än den gängse svensken. Jag tänker på alla egendomliga fördömanden av Estland som efter 1991 förekommit i svenska media. Detta med kravet att för att bli estnisk medborgare måste man behärska åtminstonde grundläggande estniska, vilket i svensk press beskrevs som förtryck av den ryska minoriteten. Eller staty-konflikten i 2007, när Moskva lade sig i vad det fria demokratiska Estland gjorde med sina statyer - och svenska media igen framställde Estland som orimligt och ärkenationalistiskt. Nu, låt oss anlägga ett norskt perspektiv på det hela, och antag att tyskarna suttit kvar i Norge fram till 1991, med massor av tyska barn födda i Norge etc etc. 1991 blir alltså Norge fritt: inte skulle man underlätta för tyskar att stanna kvar i Norge! Inte ens i det verkliga Norge av idag är tyskarna särskilt populära. Inför omröstningen angående norskt EU-medlemskap, kunde upprörda tyska turister rapportera att de i Trøndelagen sett att korna hade ordet NEIN! målat på sidan. Man vill inte vara i union med Tyskland.
Varför svenska media är så Baltikumfientligt är en gåta. Kanske handlar det om att rationalisera baltutlämningen, kanske handlar det om den gamla ryss-skräcken. Eller det underliga missförståndet att kommunistiskt våld liksom är lite bättre än nazistiskt våld... Man vill inte se att det är samma gamla fascism i olika uniformer. Man viftar bort Molotov-Ribbentrop-pakten, det är som om Sovjetunionen blev OK-förklarad i och med att Hitler gick till angrepp på Sovjet, enligt formeln mina fienders fiender är mina vänner. Eller?

 

 

Tack Astri för det du skrev. Jag håller med dig i allt du skriver. Vi har ofta sagt. ”Hur skulle Norge och Danmark, Holland och Frankrike t.ex behandlat tyskarna om de stannat i landet efter befrielsen?”

Det lustiga med statyhistorien Bronssoldaten, är, förutom att det är en helt inrikespolitisk estnisk fråga också visar att esterna inte är så grymma som ryssarna själva var när de ockuperat landet.

 

1. De förstörde alla estniska monument,

 

2. De förstörde estniska gravplatser (i ett fall vet vi att de asfalterade över den)

 

3. De har obekymrat flyttat statyer de inte ville ha kvar. Den 20.8 2009 skrev jag: Hanno berättade att 1965 var han i Kaliningrad, och där hade man staplat gravstenar från en kyrkogård i en enorm hög över varandra till en stapel (området var ju Ost-Preussen tidigare, så gravarna var tyska). Högst upp satte man den röda stjärnan. Detta var symbolen för Sovjets seger över tyskarna. Alltså apropå att Ryssland anser att man inte får störa en kyrkogård, och rusar in i estniska riksdagen och kräver regeringens avgång när det hände i Estland.(Tallinn 2007)

 

Av någon anledning vill Moskva alltid ha en liten stat att brännmärka, och då gärna just Estland. Nästan varje dag ser vi något i tidningarna som bekräftar det. Och då känns det verkligen illa att svenskar har hakat på. (Det är lite bättre nu) Även under ockupationen svartmålades esterna, och i hela Sovjetunionen florerade propagandan att esterna var fascister (trots att de ”bett att få bli en del av Sovjetunionen”). Men det finns en rationell förklaring till det: Estland var Sovjets Europa. I Estland visste de t.ex. att Moskva ljög om förhållandena i världen. Ester boende i norra delarna av landet kunde se finsk TV. Alltså måste de misstänkliggöras.

 

Det finns så mycket mer att skriva i frågan, men det är ju faktiskt det jag har gjort under de här snart tre åren, så det blir kanske tjatigt om jag upprepar mig för mycket.

 

30.12 2010.i min blogg om förhållandena i Estland under ockupationen. Sanningar som aldrig nådde ut genom järnridån. Sanningar som inte heller svenska tidningar publicerade.

 

Ilmar Vihman, lärare i Pärnu berättar bl.a.:

/…/ 1960 började jag (Ilmar Vihman) som bygglärare på Byggskola nr 20 i Pärnu. I ett samtal med rektorn fick jag veta vad jag speciellt skulle tänka på. På den tiden var förhållandet mella de ryska och de estniska  skolpojkarna livsfarligt. Ryska pojkar gick omkring i staden i kvällsmörkret beväpnade med kättingar, knogjärn och järnrör. De letade efter fascister, dvs. estniska skolpojkar. Rektorn berättade att även våra elever gick omkring i staden i grupper, men obeväpnade.  Han hade ett förslag; att de skulle lära sig karate, vilket ingen ryss var intresserad av på den tiden (Putin har nu svart bälte).

 

/…/ Den ryska skolans stora auktoritet var den 15-årige studiestjärnan Volodja (Vladimir)Jakunin. Den familjen bodde ca 300 meter från oss i ett hus uppfört för det ryska flyget. Volodjas pappa var bombflygare. Både pappan och sonen Jakunin var övertygade om att alla ester, utan undantag, var fascister. /…/ 1985-1991 arbetade han som Sovjetunionens representant i FN. Med tanke på hans bakgrund var han naturligtvis spion, säger Ilmar Vihman. FBI avslöjade honom emellertid aldrig. Jakunin är sympatisk och kraftfull. Jag är säker på att jobbet som ordförande i Ryska Järnvägen (RJ) är en bluff. Vi måste tänka på att RJ får sextio miljoner dollar förutom moms och vinst. Som alla förstår kan dessa pengar användas hur som helst. Jag tror att hans egentliga uppgift är att fördela dessa pengar.

 

/…/ Apropå det, för 1 år sedan (2009) blev en man som arbetat som milis i Pärnu plötsligt miljonär. Hans mamma hade varit klassföreståndare i Jakunins klass.

Utrikesutskottets Marko Mihkelson, en av 44 medlemmar, berättade den 8 feb i Postimees om ett utkast till uttalade i parlamentet, där man vill hylla alla dem som genom sitt agerande har bidragit till att bygga eller återupprätta Estland till en självständig stat.

Mihkelson sade att lagen är avsedd påminnas om alla dem som trots kommunistiska eller nazistiska ockupationer inte förlorade tron på en oberoende estnisk republik utan vidtog verkliga åtgärder för att återställa Republiken Estland.

"För Estland, precis som för alla demokratiska stater är det en moralisk skyldighet att erkänna och hylla dem som hjälpt oss att bygga eller återupprätta vår självständiga stat. Det innebär också ett utkast till ett fördömande av det nationalsocialistiska Tyskland och det kommunistiska Sovjetunionen för den repressiva politiken och alla de aktiviteter utförda av personer som var anställda av dessa regimer och som har begått brott mot mänskligheten.”

 

När Sovjetunionens flagga halades och den estniska republikens fana hissades på tornet "långe Herman", då var Estland ett fritt land!

 

Den 14 feb. antog parlamentet deklarationen enligt ovan.

 

Initiativtagarna till förslaget meddelar att det hela beslutades i samförstånd.

"Parlamentet har hittills inte erkänt de människor som har stått för restaurering av Estlands självständighet ", säger Mihkelson.

Mihkelson sa att det hela bygger på ett uttalande om den estniska konstitutionen och det faktum att under andra världskriget i och med att Estland ockuperades förlorades den rättsliga kontinuiteten och republiken försvann.

 

Och så i dag:

 

Rysslands parlament fördömde uttalandet om självständigheten återupprättande.

Rysslands utrikesministerium fördömde på onsdagen uttalandet om republikens återupprättande på tisdagen och kallar det historieförfalskning.

 

"Tyvärr förevigar detta officiella uttalande  myten om den så kallade sovjetiska ockupationen i det allmänna medvetandet, och sätter ett likhetstecken mellan det fascistiska Tyskland, den bruna pesten, och (det kommunistiska)Sovjetunionen", sade Maria Zakharov, taleskvinna för det ryska utrikesministeriet i en kommentar. "Det estniska parlamentet antog ett uttalande där, trots uppenbart medvetet förfalskade historiska fakta av de senaste händelserna, på samma sätt som president Ilves senaste erkännande av nationella dekorationer till tidigare fascistiska underhuggare strider mot de upprepade uttalanden från den estniska regeringen att de har för avsikt att utveckla goda grannförbindelser mellan våra länder."

 

Har vi människor i Sverige, som skulle göra motsvarande uttalande? Göbbels sa: En lögn som upprepas tillräckligt många gånger blir till slut en sanning.”Det som var sanning under Sovjettiden vill man i Ryssland fortfarande betrakta som sanning, trots att dörrarna öppnats.

Hello Karin,
thanks a lot for your mail.
I was very pleased to read that Muriku Mois ts in a goof shape

The Hoffmanns have a website
http://www.familiehoffmann.com.ar/newSite/
which might interest you though it愀 in German
Yours
Jurgen

I was thinking:
you & I are probably relatives - Leontine Hoffmann nee von Breustedt
is my great-grandmother
http://villagetop.homepage.t-online.de/home.htm
(click on the images, please)

By the way: does Vaike Maarja Virgin Mary Kirik
still look like that
http://www.familiehoffmann.com.ar/newSite/v-ike-maarja-kirik-klein-st-marien/#kirik
Regards
Jurgen

 

Här kommer mitt svar:

Hello Jurgen.

No, I am sorry, we are not relatives. I am a Swede. My husband is born in Estonia, but he is not born in this part of the country, but his family arises from this area.

However I can tell you, that the man Hoffman, who had a drugstore, used some sort of machine to make the water free from dirt. This little thing (perhaps: filter) is now owned by one of our relatives and is now to be seen in the Väike Maarja Muuseum.

About the church: no, I´m sorry to tell you that the tor now is on the ground. Last summer there was a hurricane, and the tor blew down. They are repairing it now, and in May it will be back again. Our relatives told us that all your relatives’ graves are in very good shapes.

 

 

Väike Maarja Kirik as it looks like today.

Slå upp de där fina sidorna som han gett oss!

 

Jag fick en kommentar som gäller mina anteckningar den 24 nov 2011.:

 

Müüriku mõia.

 

Müüriku mõis “Marienhof” paikneb Väike –Maarja Simuna maantee ääres umbes 1 kilomeetri kaugusel Väike – Maarjast Simuna poole. (GoogleEarth -----> 59° 7' 46.65", +26° 15' 55.49 )
Mõis on rajatud 19. sajandil (1817) Tallinnast pärit kaupmehe P. J. "Papachen" Hoffmanni poolt, kes avas siin kaupluse. Konkurentsi puudumise tõttu osutus äri edukaks. Mõisahoone ehitati ühekorruselise pika puumajana mis on säilinud tänapäevani. Veel ehitas PJH mõisahoone kõrvale väikese maja ametnikele. Aastal 1891 müüs "Papachen" mõisa oma pojale Georgile. Georg H. müüs Müüriku mõisa eestlasele Jaan Allikule, kes oli rikastunud kõrtsipidamisega. Hoones, mis paiknes ametnikemajast tagapool (ei ole säilinud), avati 1902. aastal Väike-Maarja tütarlastekool. Ametnikemajas avati hiljem Väike-Maarja esimene nelja voodikohaga haigla kus arstideks olid Hoffmannid. Tänapäeval on nii mõisa peahoone kui ka ametnikemaja kasutusel korterelamutena

(Det är faktiskt den texten som jag också använde den 24 nov. Men han har väl inte sett den och översatt den. Jag tycker att det är roligt, att familjen Hoffman är hans anfäder. Det känns lite historiskt, men ändå inte lika spännande som när vi satt och pratade med vår vän Cedric från Chile och fick veta att Cedrics pappa deltog i Thor Heyerdahls färd i vassbåten Ra till Påskön; den uppgiften finns inte på nätet, men Cedric försäkrar att pappan var med som representant från Universitetet i Chile.)

 

Hello,
incidentally I came across your blog.
My great-grandmother, Leontine Hoffmann in 1886
married the grandson of Johann Peter Hoffmann
(who bought "Marienhof" in 1817.)
Have you got any info ?
Regards
Jurgen

 

Hello Jurgen,

Nice to hear your story. I don´t know so much about Müüriku mõis. Nowadays the big house is used for poor people, who gets their home in the house. We know the man "Metsa-Jaan", "The wood´s-Ian" who lives in the house. Earlier he had an apartment of his own in Väike Maarja, but in the moment he could see the sun, he moved to a little hut a bit outside Väike Maarja. Now the social office has moved him to this appartment i Müüriku. The others in the house are mostly Gipsies and Russian.

Müüriku has got a wonderful color. It is called Falu-red, whick is a special Swedish color. The house is in a very good shape.

Kind regards.

“Estlandskarin”

"Brorsan" har också sett och njutit av den vackra naturen i Estland därav komentaren i går.



Man får inte säga något nedsättande om ett folkslag som grupp. Det kallas rasism och fördöms. Rasism ska fördömas.

Om ett land fylls på med 1/3 nya människor från ett annat land, dvs. det landet som ockuperat dem, och mentaliteten och levnadsförhållandena totalt förändras; om villkoren för umgänge och villkoren för arbete och säkerhet förändras av just detta, kan man då inte säga att det var de nyinflyttade människorna som förorsakade förändringen? Får man inte säga att dessa människor är annorlunda än vi?
Om människor har bott i sina hus i alla år som vanliga människor gör, och det kommer nyinflyttade människor till övergivna hus, och det visar sig att de nya inte orkar hugga ved för att värma upp huset de tagit, utan i stället bränner upp det, planka för planka tills det inte finns något kvar att bränna, och flyttar in i ett nytt hus istället för det uppbrända, för att efter hand bränna ner det också osv. Är det inte ett tecken på att dessa nyinflyttade människor är annorlunda? Vem kan kalla detta ett normalt beteende?
Om plötsligt dessa människor får alla arbeten som affärsbiträden, och därefter blir alla kunder så fruktansvärt otrevligt bemötta i affärerna?
Vi råkade se detta själva och blev också utsatta för otrevligheter när vi frågade efter varor som biträdet måste hämta i lagret.
Får vi då inte säga, att det var just dessa människor som flyttade in, som förändrade stämningen i affärerna?
Om det plötsligt blir förbjudet med sångböcker när de här människorna flyttar in i landet? Om de utser någon på arbetsplatsen som ska kontrollera att ingen lyssnar på sånger från frihetstiden, helt vanliga visor, får jag inte tycka illa om dem som hittar på sådant?
Får jag hata dem som säger åt mina barn att de ska skvallra på sina föräldrar om de hör föräldrarna säga misstänkta saker, viket betyder att mina barn kan se till att vi alla hamnar i Sibirien?
Får jag tycka illa om dem för att de plockar fram det sämsta hos mina landsmän? Får jag hata dem för att de förändrat alla i mitt land så, att vi inte kan lita på varandra?
Om det plötsligt flyttar in främmande människor i min egen lägenhet, som skriker och härjar, förstör mitt privatliv och dessutom inte vet hur en toalett ska användas, utan fyller vatten i badkaret och använder det som toalett, som de gjorde som flyttade in en lägenhet i Ert hus, Proua Anna Lowiisa, får jag då inte säga att de är annorlunda människor?
Om dessa människor också tar sig rätten att anmäla er till stadssovjeten för att de inte tycker om er helt enkelt, är det normalt?
När ingen vuxen man vågar svara i telefonen av rädsla att han ska skickas ut på livsfarliga uppdrag åt staten, vilket den nya staten har rätt till sedan man gjort sin värnplikt, kan vi kalla det inhumant? Det var t.ex. så det gick till när estländare skickades att rensa upp i Tjernobyl utan skyddskläder efter katastrofen. Det kom ett telefonsamtal, och de som var hemma fick genast åka iväg.

När man alltid måste läsa en kurs om kommunismen som introduktion varje gång man skulle börja en ny kurs på högskolan, varför får man inte kalla detta kommunism? Varför vågar vi inte erkänna att detta prov på kommunism i verkligheten visar på allvarliga svagheter i just den filosofin?
Får jag hata dem som flyttar in i mitt land, tar makten över allt ända in i det mest privata, och ödelägger mitt liv; som kontrollerar allt jag gör, vart jag går, vem jag pratar med, till och med försöker kontrollera mina tankar?

”Men”, säger Ni nu, ”var alla estländare själva oskyldiga?”
Nej, naturligtvis inte, vad jag menar är att allt detta hände sedan de nya människorna och deras ideologi intagit landet. Det var ju deras rätt som hela tiden skulle beaktas. De minnesmärken och gravar som var så otroligt viktiga för esten, tog sig den nya makten rätten att förstöra. Med de nya människorna översköljdes landet av helt nya värderingar.
Vi var ju också på besök på en fiskkolchos utanför Tallinn, som verkligen såg välmående ut. I deras affärer fanns det många fler varor än i stadens. Människorna var bättre klädda.
Jag frågade Anne varför de inte ansökte om att få flytta dit. ”Vi är stadsmänniskor” blev hennes svar. Jag vet inte säkert vad hon menade med det.

Varför får vi berätta om andra ockupanter och skrämmas av deras inhumana och vedervärdiga sätt när estländarna inte får hata dem som förödde deras enda liv?

Men vet Ni, här finns inget hat.

Jag har aldrig hört någon hata. Istället är alla så realistiska som vi västerlänningar egentligen kräver att de ska vara. En gång sa Anne: ”Jag tänker aldrig någonsin dricka te i mitt liv. Det är ryssarnas dryck.
Men bara något år senare arbetade hon på en skola i Tallinn med rysk rektor och ryska elever och trivdes alldeles utmärkt med det.
Och Enno hade en rysk sekreterare. Det finns alldeles för många ryssar för att man ska kunna hata dem. Det är istället självklart att samarbeta med dem som vill samarbeta.

Ja, jag grät när vi stod i en lokal på sångfestivalplatsen i Tallinn och lyssnade på en inspelning av 20-30 000 människor klädda i estniska folkdräkter, som sjöng en fosterländsk sång tillsammans. Det var så mycket längtan och drömmar i den sången som sköljde över mig. Vem drömmer inte om frihet när alternativet är ett liv som slav?

Allting som kunde påminna om frihetstiden var förbjudet. Kommer Ni ihåg när många Tallinnbor var samlade för en påbjuden festlighet en gång, och några män hoppade ut från ett plan med fallskärmar. När fallskärmarna vecklade ut sig var de blå-svart-vita, som den estniska förbjudna flaggan! Vilket jubel!

När ni hade traditionella fester räckte det med ett samtal från någon viktig person för att hela festligheten skulle för alltid ställas in.

Jag minns när vi for med taxin till hotellet efter besöket hos Liia. Det var en rysk chaufför. Han gjorde inget tecken på att han sett oss när vi gick in i taxin, men Liias man pratade med honom, och sa till oss att mer än 5 rubler skulle vi inte betala för resan. Begärde han mer försökte han bara lura oss. Resan gick bra, men under en viss sträcka genom stan körde han mycket sakta. Jag stelnade till av skräck, och tänkte att ”nu händer det något”, men kunde andas ut efter en stund när han ökade farten igen. Det visade sig att han saktade farten därför att partipamparna som bodde i området inte ville bli störda av biltrafik.

Jag skulle vilja berätta för Er, Härra Hans och Proua Anna Lowiisa, om när Ants gick med sin kusin Anne på de trånga gatorna i Gamla stan. Det kändes så stort att de gjorde det. De är ju båda Era barnbarn. Det var ett tecken att det som ena dagen synes omöjligt, blir möjligt en annan dag. Jag vet att Ni, Proua Anna Lowiisa skulle ha blivit mycket lycklig om ni sett dem tillsammans. Jag vet att ni skulle ha velat se det själv med egna ögon! Ni levde ju med vetskapen att det var livsfarligt att ha kontakt med släktingar i väst. Och så en dag går de tillsammans!
Ni visste ju inte ens vad som hänt Er son efter flykten.

Kan Ni tänka Er hur Ert vackra land såg ut 1978 efter mer än 30 års ockupation?
Ni måste tänka Er hur grått allt var. Husen var grå och i förfall, människorna var grå och i förfall. Affärerna var nästan tomma. Det fanns några stora burkar med någon inläggning men för övrigt var det bara tur om man hittade något att äta.

När Anne skulle bjuda våra barn på något extra gott, köpte hon varsin apelsin åt dem av någon som hade fått tag på några stycken någonstans. Vi försökte få henne att förstå, att det var bättre att hennes egna barn åt dem eftersom våra barn kunde äta apelsiner varje dag.
När servitören på hotellrestaurangen ville ge våra snälla och underbara barn något extra, gav han dem varsin tomat. Jag fick förklara för dem i all hast att de måste visa tacksamhet. Här fick inga barn tomater.

Människor slängde dörrar i huvudet på varandra, bilar stänkte smutsvatten på de gående. Ingen brydde sig egentligen om någon annan. Aldrig kunde man höra någon glatt samtala med någon annan. Ville man in på en restaurang fanns risk att man måste övertala personalen att man skulle få komma in.
Anne stod en gång en halvtimme och förklarade att våra barn måste få följa med in på restaurangen.
Om maten eller drycken inte smakade bra, kunde man inte klaga. Man fick skylla sig själv som beställt just det.

Det är just detta som jag har så svårt att smälta. När otryggheten och ovissheten och ständig fara lurar, då blir människor stressade och nervösa och vågar inte vara vänliga. Så blev människorna i Ert underbara land.

Naturligtvis var inte allt solsken på frihetstiden heller, men då visste man vad man hade att rätta sig efter, man såg en framtid och kände att en positiv förändring ägt rum. Då, 1978, var det absolut inget positivt som väntade människor. Visserligen hade man påbörjat en upputsning av staden inför seglingsolympiaden 1980, men alla sa: ”Kom tillbaka 1981 då är allt raserat igen.” Ingen hade framtidstro.

 

Det kändes bra att läsa i Postimees i dag att de där hemska kolchosbyggnaderna ska rivas med statligt bistånd. Men det känns också bra när jag såg några betonglador rustas upp i vår närhet. Jag tror att det handlar om hönsuppfödning där. Det är fascinerande att se hur det satsades stort på massarbeten under sovjettiden. Många trista betongbyggnader i rad efter varandra. Sedan kan vi gå till muséet och se hur det såg ut när de arbetade där. Och hur ”den bäste arbetaren ” promoverades. Ändå var det så fel.

I alla fall… Nu ska många betongkomplex rivas.

"Själva syftet är att åstadkomma en renare landsbygd i Estland. De här byggnaderna är verkligen exempel på det förorenade landskapet i den annars så vackra naturen som skapades i Sovjet", förklarade miljöminister Keit Pentus. "Vare sig det är en före detta kolchos, eller industri-eller militära byggnader som nu blivit en risk att kollapsa."

Detta är ett exempel på ett försök att genomföra "Regeringens handlingsprogram 2011-2015" under rubriken "Att säkerställa en ren livsmiljö för alla invånare i Estland".

…..

Det pågår en folkräkning i Estland, och naturligtvis kan man lämna sina uppgifter på internet.

Hittills har 799 976 personer svarat.

…..

Jag läste en artikel i tidningen Axess om de baltiska länderna och deras nuvarande ekonomiska uppsving. Svårigheten för författaren var att det inte går att se de här länderna som en enhet. Det är tre mycket olika länder som arbetar på mycket olika sätt. Som jag sagt förut, den gemensamma benämningen är förvirrande. Dock går det bättre för alla tre nu, och det är vi glada för. De är inte längre ”Östeuropa”, snarare tillhör de Norden, menade författaren. Har ni hört det förut?