.

Någonstans någon gång i Estland.

Sovjets krigsmaskiner i Tallinns hamn 1940.

På Postimees kriminalsida läser vi:

Edgar Savisaar, överskred hastighetsbegränsningen med 47 km / t

7 aug 1940 kl 08.00
Tallinn

Irina stod, oförmögen att inse vad som verkligen hänt, i sovrummet för att plocka fram de kläder hon av någon anledning behövde, hon mindes inte mer.

En soldat stod i hallen och ropade på ryska:

"10 minuter! Skynda på!"

Soldaten såg sig omkring. Det han såg var ett rum där kläder hängde på krokar, en avlång korridor avbröts av flera dörrar. Allt var rent och snyggt.

"Vem bor så här? Var det möjligen kungen av Estland? Aldrig hade han sett något liknande. Ändå sa man ju i Moskva att Ryssland var det bästa landet i världen."

Han såg sig omkring igen, en avlång korg, eller vad det var stod bredvid honom. Han drog ner byxan och kissade. - Det var paraplystället. -  Han funderade vidare.

Moritz packade snabbt och målmedvetet; bankböcker, pass, firmans tjänstekort, personliga handlingar från frihetskriget, en ask patroner, pennor, anteckningsblock, medaljerna, skjortor, byxor, pengar, kavaj. fotoalbum ...

Soldaten skrek att tiden var ute. Irina gick ut till honom och de talade ryska. Moritz såg att soldaten gjorde korstecken och böjde huvudet en aning.

"Fem minuter då" mumlade han "fem minuter."

Moriz första fru, Claudia, talade också ryska. Han undrade hur hon hade klarat situationen. De var jämngamla och hade gift sig i ungdomen. Moritz hade längtat så otroligt efter ett barn, och hon kunde inte ge honom det. Tanken på barnet hade oroat honom i flera år och förstört äktenskapet.
Claudia blev lätt uppjagad. Hur som helst var hon i säkerhet nu. De skiljdes 1935. Moritz köpte en hattaffär åt henne i Helsingfors, men hon vantrivdes i Finland. Sålde affären och köpte en på Strandvägen i Stockholm istället. Hon gifte aldrig om sig.
Nu hade han andra problem.

Sommar 1937
Pärnu

Irina och Moritz träffades i Pärnu på en semester 1937. Hon var årets Miss Pärnu och hennes bild fanns i de flesta affärsfönster i staden. Han stannade och tittade på bilden hela tiden tills hans vänner tröttnade på honom och sa:

"Tag kontakt med henne! Gör något!"

Det var inte särskilt svårt att få veta vem hon var. Hon var dotter till rektorn på Ryska skolan. Tja, han var inte bara det, han sjöng i kyrkokören i ortodoxa kyrkan också, ansågs trevlig. Enklaste sättet att träffa honom var att gå till Ranna Hotell, Strandhotellet, på lördagskvällen. Då satt han säkert i baren och pratade med vackra kvinnor och trevliga män. Irinas mamma var dotter till en metropolit; hon var inte i baren.

Huset där de bodde var inte svårt att hitta. Gatan bakom Ranna och huset med lökkupolerna. Det gick inte att ta fel.

Moritz tog sig i kragen och gick först till en blomsteraffär. Han beställde sjutton rosor (han hade fått veta att Irina var sjutton år), sjutton tulpaner och sjutton buketter med ängsblommor. Ängsblommorna sändes med bud till Irinas mor med "en förhoppning om ett sammanträffande för att diskutera en viktig fråga." Samtidigt skickade Moritz en kartong av Sakus bästa öl och en flaska snaps tillverkad i Tapa till hennes pappa.

Irinas mor, Jelena, kände till Tallinnbon Moritz. Han hade tillbringat flera semestrar i sommarstaden Pärnu. Hon blev smickrad. Det bestämdes en tid per telefon.
De sjutton tulpanerna hade Moritz med sig till Jelena tillsammans med en flaska Vana Tallinn, likören som alla drack, och en stor ask österrikisk choklad.

"Javisst skulle Irina få följa med Moritz till tedansen på Ranna."

Ranna Hotell

Irina hade tjuvrökt och druckit sig berusad på piren flera gånger tillsammans med syster Tatiana. Naturligtvis visste hon vad pojkar och flickor gjorde när de träffades, hon var ju sjutton år! Hon blev överförtjust när mamma sa att hon skulle gå på tedans med Moritz från Tallinn. Sjutton rosor fick hon också. Dock tyckte hon att han var lite, men bara lite, för gammal. Han var trettiosex år, inte helt okänd bland de semestrande kvinnorna, frihetshjälten. Yngst bland Kuperjanovs män.

Efter tedansen var de oskiljaktiga. 1939 gifte de sig. Det var ett sagobröllop. Först gifte de sig ortodoxt, med Irinas farbror som vigselförrättare, sedan gifte de sig lutherskt. Och festen varade i dagarna tre. Pappa Joseph sjöng och sjöng och sjöng, tills metropoliten hittade på att borgmästaren ville tala med honom.

Moritz sörjde att hans far Hans inte kunde vara med. Hans hade dött tidigare under året. Han hann träffa Irina innan han dog. Till en början hade han gnällt om att "det finns trevliga estniska flickor också. Vet du inte det?" Men när han hade bekantat sig med Irina lite mer slutade han gnälla.

7 augusti 1940 kl 08.10

Tallinn

Nu stod Irina gråtande, hulkande, förtvivlad:

"Vad ska jag ta med? Vad ska jag ta med? De här människorna kan inte vara normala!!"

Moritz hjälpte henne att packa ner lite kläder, smink och sängkläder. Sedan hörde de soldatens:

" Vi måste gå nu."
Irina och Moritz lämnade sitt hem för att flytta ner i källaren i sitt hus.

Michail Gorbatjov.

"Det är fel, eftersom den framtida presidenten inte planerar några förändringar, utan bara tänker satsa på sitt gamla team för att behålla makten."  

Gorbatjov sade "att ingen utveckling av landet kommer ske eftersom dessa människor som har makten i Ryssland idag  inte avser att ändra status quo eftersom de har personliga och affärsmässiga intressen som gör att de saknar den politiska viljan att ändra något i landet."

I dagens DN läser vi att

Ryssland pekas ut för mord i Turkiet, Ingmar Nevéus.

Artikeln handlar om en ryss som kan ha mördat tre turkar som vedergällning för attentatet mot flygplatsen i Moskva då 37 människor dog. Samme ryss misstänks också för ett likande attentat som vedergällning mot tjetjenska mördare.

Det jag tycker är mycket intressant är sista stycket i artikeln:

I Ryssland är ingen särskilt upprörd över vad som ser ut att vara ett mord beställt av staten. En rad lagändringar 2006 gjorde det dessutom lagligt för den militära underrättelsetjänsten GRU och det civila FSB att utföra den här sortens aktioner.

Frågan är: Kan de alltså döda över hela världen? Räcker det med en misstanke? Detta är oroande för Rysslands grannstater.

…..

I SvD läser vi att

Få klarar nollvision om barnvräkningar. Christina Lucas.

(Detta händer i Sverige) Sedan 2007 har mer än 1900 barn vräkts. Förra året vräktes 632 barn och deras familjer, en ökning med 2 %. Under årets första sex månader vräktes 358 barn med sina familjer, en ökning med 9 %. Totalt 1387 barn var inblandade i ansökningar om vräkning. De flesta avstyrdes dock.

…..

Postimees:

Tydligen är det Putin som ska bli president nästa period i Ryssland. Det antas emellertid att Putin och Medvedev ska fortsätta som ett tandemparoch byta jobb med varandra åtminstone till 2018.

…..

Mart Laar: Estland lägger upp sin försvarsbudget såsom de nordiska länderna.

Försvarsminister Mart Laar, informerade vid mötet i Tallinn med försvarsministrarna från Litauen, Estland, Sverige och Finland, och representanter från Lettland och Danmark, att man ökar försvarsbudgeten med två procent av bruttonationalprodukten.

De söker nya gemensamma lösningar på försvarsfrågorna. Bl.a. ska man se över om man kan hitta en bra lösning för luftövervakning. När Estland och Finland gemensamt upphandlade radar fick de två stycken till priset av en.

…..

Det diskuteras om man ska bygga en bro eller en tunnel mellan Saaremaa och fastlandet.

…..

Tjänstgörande prästen fader Andreas invigde ett monument över offren för massakern i Kudjape på Saaremaa 1941. Han välsignade inte monumentet eftersom det där talades positivt om kommunismen. Fader Andreas sa att han är en fri man i ett fritt land, och handlar i enlighet sitt samvete.

I Padise kloster har man hittat en liten från 1500-talet under den pågående restaureringen där.

Padise kloster lockar inte  enbart  med ruinerna, utan snarare den ande och själ man känner i ruinen. Då man rör sig inom stenmurarna skall man veta att cisterciensermunkarn följde lärdomar av brödraskapets andlige far Bernard Clairvaux` , som var en framstående medeltida tänkare och mystiker. St. Bernards bild finns huggen i sten i själva klosterkyrkan.

Där har vi varit några gånger och vandrat runt.

.....

Aktuaalne Kaamera:

I Narva behövde man mer plats till begravningar. Någon kläckte den geniala idén att röja den plats som avvändes att begrava fångarna i ockupationslägret efter andra världskriget.

Prästen i Narva säger att det är en klar kulturkrock. Så gjorde man under sovjettiden. Slätade till en gammal gravplats och begravde nya döda över den. men nu lever vi i ett fritt Estland, ett estniskt Estland, och de som gjort detta är reprtesentanter för de ryska invånarna i Narva. Arbetet är nu stoppat och man ska försöka göra platsen till den begravningsplats över de fängslade esterna det en gång var.

I princip är det väl inget fel att ha ett reportage om den ökande barnfattigdomen i Estland i svenska nyhetsprogrammet Aktuellt. Det man kan säga är väl ändå, att det är tråkigt att det bara ska handla om något negativt när Sverige berättar om Estland, och att det har varit en stor finanskris i världen, och en ny är på gång. Estland hör till de länder i världen som klarade den krisen allra bäst bl.a. genom att alla solidariskt sänkte sina löner och för att regeringen lagt upp en fond att användas under en kris. (De hade lärt sig från förra krisen på 1930-talet.)  Ja, det finns fattigdom i Estland. Så skönt att de också har härbärgen för dem som inte klarar ett vanligt liv. Hörde ni förresten i Ekot i dag, att ca 1500 ungdomar är hemlösa i Sverige! Barnfattigdomen är ett stort problem här säger sossarna. Det är ett mycket större problem än fattigdomen i Estland. Fattigdomen drabbar en större del av den svenska befolkningen. Kanske skriver de estniska tidningarna om det. Vi får se.

...
I Postimees läser vi i dag, att esterna som nu ska hjälpa grekerna med ett lån har mycket lägre lön än dem de ska hjälpa. Grekernas minimilön är 862,82 € medan esternas genomsnittslön är 857 €.
Under 2008 var genomsnittslönen i Grekland 1950 € per månad.
Dessutom kan man lägga till att i Grekland kan man gå i pension vid 50 års ålder, i Estland vid 65.
.....

Jag hittade början på en längre text jag skrivit för länge sedan. Ants började skriva och jag fortsatte. Jag tänkte  återberätta den här. Ett stycke i taget. Ibland. Så får vi se hur det blir. Det kanske blir en hel, lång berättelse till slut. Den som lever får se.

1940

6 augusti

På kvällen den 6 augusti marscherade förintelsebataljonen ”Oktober” längs Tartu Maantee, en av de stora gatorna i Tallinn. Det var över 700 personer, män och kvinnor som sjöng Internationalen och hötte med sina knutna nävar mot husfasaderna.

Estland var ockuperat. Inte officiellt. Sovjetunionen hade beordrat nyval av parlamentet, och de bestämde också vilka partier som var tillåtna, och det var inte många. De bestämde också att alla måste gå och rösta, de som inte gjorde det hämtades av soldater. Att det sedan inte spelade någon roll vad de röstade på visade sig när resultatet presenterades innan vallokalerna stängt. Och tänk! Det var kommunisterna som vann! Vilken överraskning. Och sedan ”bad” de här människorna att Sovjetunionen skulle ta emot dem i sin famn.

Estland var ockuperat. Folk försvann utan förklaring. Det viskades och undrades. Var finns Juhan? Vem hämtade Aarne mitt i natten? Varför skulle alla offentliganställda samlas på sina respektive arbetsplatser. Med legitimationshandlingar. Bara det! Hade alla födelsebevis och pass hemma? Radion ältade nya direktiv – gör det, infinn er där, tag med er … glöm inte … Men ännu kunde ingen ana vad som skulle hända. De kunde inte föreställa sig allt de skulle drabbas av under det kommande året. Alla huvudgator i staden hade nu sin egen lokala sovjet, som understödde sin egen förintelsebataljon. Sovjeterna leddes av en ryss från Sovjetunionen, som till sin hjälp hade lokala ”kamrater” från staden. De hade utsetts av representanter från det tidigare förbjudna estniska kommunistpartiet, samt partiets ryska ledarskikt.

De lokala ”kamraterna” tillhörde vanligtvis inte stadsdelens skattebetalare, utan snarare skattesystemets utnyttjare och de flesta likviderades också ganska snart efter ”kapitalismens förintande”.

Tartu Maantee 31 var ett trevånings trähus med sex lägenheter. På gården fanns ett tvåvånings trähus med fyra lägenheter. Varje lägenhet var på 130 kvm med wc, bad, el och tel, och gården var en grön oas med gräsmattor, lagda stengångar, svalkande träd och små sittgrupper. Två helt ordinära hus i Tallinn.

Högst upp i gathuset bodde ägaren och hans unga hustru. I trähuset i en av lägenheterna längst ner med utgång till trädgården bodde hans mor och två systrar. Resten av lägenheterna var uthyrda. I en del av trähusets källare hade en potatishandlare några utrymmen och i stenhusets källare fanns en modern lägenhet för gårdskarlen. Allt var byggt med samma standard.

För övrigt var där förråd, tvättstugor och torkvindar i källar- och vindsutrymmena. Allt i exemplariskt skick, så hade nuvarande ägarens far, som byggt husen, bestämt att det skulle vara. Han var en känd pedant ”i hela Tallinn”. Hans hustru brukade senare säga: ”Han hann dö i tid. Han slapp se och vara med.” Hustrun, som i sin ungdom arbetat som bondpiga, hann inte dö i tid. Hon levde till 1956, förnedrad och skändad, utan att någonsin förstå att hon begått något av de brott hon anklagades för i NKVD:s förhörsrum eller i cellen på Pagarigatan med endast plats för en pall att sitta på. Hon förstod aldrig det hat hon utsattes för av de nya invånarna eller makthavarna, när de förstod att hon var estniska.

Den här dagen var samtliga invånare i husen hemma. Även potatishandlaren och hans anställda var närvarande eftersom de fått veta att enligt den nya socialistiska rättsordningen kunde stadsdelssovjeten fråntaga ej närvarande personer deras rätt att vistas i eller utnyttja statsegendom. Vad det betydde förstod de egentligen inte, men det var bäst att vara där.

Den kvällen inleddes nedmonteringen av det estniska välståndet. Allt arbete i städetna, avstannade. All tillverkning upphörde, alla order annullerades, förskottsinbetalningarna tillföll den aktuella stadssovjeten. Bankerna stängde. Pensioner och bidrag upphörde. Allt sparkapital frös inne. All fast egendom som var större än 170 kvm tillföll det nya riket. Alla bilar konfiskerades, och alla fartyg ned till den minsta ekan konfiskerades. Den som vägrade att omedelbart följa de nya direktiven eller var samarbetsovillig sköts på fläcken eller deporterades. De månader som följde förändrade för alltid esternas tillvaro och så småningom förändrades även människorna.

Ett femtiotal personer stod på gården och lyssnade på officeren som på ryska hysteriskt talade om något. Människorna kunde se att den ryske hyresgästen och hans hustru bleknade. Till slut avbröt husets ägare officeren, vilket resulterade i att två förintelsesoldater osäkrade sina gevär och att husets gårdskarl ställde sig som en sköld framför ägaren. Det blev dödstyst. Ägaren sköt undan gårdskarlen med ena armen och sade bestämt på estniska:

”Endast en familj här talar ryska. Vad är det för mening att tala och tala utan att vi förstår vad ni säger?”

Officeren tittade misstroget på husets ägare. Därefter utbröt en väldig palaver bland sovjeterna. Den ryske officeren slog till en av sina egna, vände på klacken och marscherade iväg. Långt senare kom en förklaring: ryssarna var helt övertygade om att alla människor talar ryska.

Under tiden hade samtliga soldater osäkrat sina vapen och vänt dem mot folket. Barn började gråta, soldaterna skrek, en av dem höjde sitt gevär mot himlen och avlossade ett skott. Hyresgästerna vände om och sprang in i husen. En äldre kvinna fick en hjärtattack och avled på marken bland soldaterna. Hon låg fortfarande kvar när invånarna hämtades tillbaka från sina lägenheter ut på gården för att ånyo lyssna, men nu på en estnisktalande bolsjevik. Det som hänt tidigare talades det inte om.

”Vår store frälsare, mänsklighetens store frälsare, allas vår lillefar Josef Stalin har äntligen kommit till Estland. Årtionden av böner har till slut gett resultat. Osv. osv.”

Människorna lyssnade. De stod som förstenade. Är detta verklighet, eller är det teater? Vad är det människan säger?

Någon hade tydligen tillkallat en ambulans. Den kom plötsligt inkörande på gården. Förvirring. Ambulansmännen klev ur och gick fram till kvinnan på marken, som ingen fått röra. Officeren ställde sig i vägen och sade:

”Innan ni lägger denna kamrat på båren skall ni förvissa er om att hon var en god kommunist”

Ambulansmännen frågade hur det skull gå till. Då gick officeren fram till kvinnan, vände sig mot människorna som stirrade frågande på honom. Han frågade:
”Vad sysslade denna kvinna med när hon var yngre?”

Kvinnans förgråtna dotter gick fram och berättade med tunn röst att mamman arbetat som barnläkare fram till pensionen och att hon aldrig talat om politik.

Då steg en av de lokala sovjeterna fram och meddelade att kvinnan var Estlandsryss, att hennes man deltagit i frihetskriget och kämpat mot Sovjet 1918-20. Att hon var kapitalistlakej, hon föraktade det arbetande folket och … Mer kunde man inte höra. Dottern skrek så förtvivlat åt honom att sluta. Barnen och flera av de andra kvinnorna började också högljutt gråta. Alla var likbleka, även männen.

Officeren skrek för att göra sig hörd:
” Lägg henne inte på båren! Släpa henne till ambulansen. Släng in henne. Dumpa henne vid bårhuset. Visa ingen barmhärtighet!”

Medan han skrek kastade sig dottern ned och omfamnade sin döda mamma. Ambulansmännen stod tveksamt och tittade på. Några soldater släpade så de två kvinnorna mot ambulansen.

”Släpp min mamma! Släpp min mamma!” Hon gallskrek!

Under tiden lyfte officeren sitt vapen och sköt henne två gånger i huvudet. Båda två kropparna slängdes in i ambulansen, ambulanspersonalen knuffades in och bilen körde iväg.

Klockan var 00.22 och samtliga befalldes att infinna sig 07.00 nästa dag för vidare information. Ingen fick lämna fastigheten.

För invånarna i huset på Tartu Maantee 31 var livet för alltid förändrat.

Den lokale sovjetsoldaten som berättat om mamman hade en gång förlösts av henne, och hennes dotter hade ibland suttit barnvakt åt honom.

Vad som sedan hände honom, det vet vi inte.

Fortsättning följer...

Både Svenskan och Dagens Nyheter skriver om bokmässan i dag, bokmässan med den tyska inriktningen.

Naturligtvis är vi alla upplärda att tro att Hitler är Djävulen, men att vi inte har slutat fördöma hela tyska folket visste jag inte. Lina Kalmteg skriver i SvD om sportjournalisten Richard Olsson som sa:

”Det är svårt att ens tycka synd om dem när de får storstryk i fotboll. Man tänker bara Hitler, Hitler, Hitler, Hitler, Hitler.”

när Tysklands damlag förlorade mot Brasilien i OS-semifinalen 2008.

Han fick be om ursäkt, men förklarade sig med att han trodde alla kände detsamma.

Ebba Witt Brattström som är Dag Hammarskjöldprofessor på Humboldtuniversitetet i Berlin skriver i DN under rubriken:

Tyskland är som Sverige – fast bättre.

Hon har just demonstrerat i Berlin för mer bildning i skolsystemet.

Smaka på B-ordet. När hörde ni det senast? I Sverige tillhör ”bildning” samma eftersatta grupp som, säg, ”nationalkanon”, ”klassiker”, ”historiemedvetande” eller ”tradition”. Termer för den civilisationsprocess som traderar det förgångna in i nutiden.

Historiemedvetande är A och O för ett folk som inte vill göra om sina fäders misstag (krig, totalitära system).

Det är ett pinsamt faktum att det finns fler studenter som studerar svenska på den tyska högskolan (närmare 4.000) än det finns skolelever som väljer tyska som B- eller C-språk i vårt land. Inom skandinavistiken, som finns på 13 tyska universitet (och i Wien, Zürich och Basel), är svenska det största ämnet. Men det är en obesvarad kärlek. För trots att Tyskland är Sveriges största handelspartner, så misstror svensken reflexmässigt allt tyskt (utom möjligen den billiga ölen). Ändå är våra länders historia sammanflätad.

… Det är hjärtskärande att se hur Schwedenpommern, avträtt av Sverige 1815, ännu vårdar minnet av den goda ”svensktiden”. Vi får lära oss i våra svenska historieböcker att svenskarna var förfärliga (om vi får lära oss något) under stormaktstiden. Men tydligen anser både ester och tyskar att de levde i ”den goda svenska tiden”. Intressant. Har de något att jämföra med?

Hon nämner många gemensamma namn i vår historia, och jag kan tillägga att många tyskar flyttade mellan Sverige och Estland. Vart språk har förändrats med de tyska invandrarna, men ibland blir det roligt. När vi reste från ett hotell i Tyskland stod en stor skylt med ett avskedsmeddelande på parkeringen: Wie bedanken uns für Ihre Besuch. Borde betyda: Vi betackar oss för ert besök. De vill inte ha oss tillbaka! Nej, vi har missuppfattat! Det tyska bedanken betyder det motsatta i svenskan. Så kan det gå.

Vi kan bara tänka på vad svensken i gemen har för uppfattning om Lidl, ett av många matvaruhus i Sverige.

Tillbaka till artikeln:

Efter kriget fick DDR:s ideologiskt styrda, ”klasslösa” skola stå modell för Stellan Arvidson när han skapade den svenska grundskolan.

Tyskarnas beundran för Sverige som jämställdhetens och modernitetens paradis på jorden har liten verklighetskontakt. Men den kan förklaras med utopifaktorn: Sverige uppfattas som ett bättre – och möjligt – Tyskland. Efter tre år i Berlin skulle jag vilja hävda att det förhåller sig tvärtom: Tyskland är i många avseenden, inte minst bildnings- och kulturpolitiskt, ett bättre Sverige. Det är nämligen, håll i er, ett kulturland. Och det handlar inte bara om att Tyskland har 80 offentligt finansierade operahus som spelar 52 veckor om året.

…I Tyskland tar man kultur på största allvar. Och vidare: Tysklands sätt att hantera hela sin historia är exemplariskt. Bara i Berlin finns över dussinet museer och minnesplatser som skildrar Tredje rikets förbrytelser. (Min anmärkning: Hur många museer och minnesplatser finns i Ryssland över Siovjetunionens förbrytelser?) I teve vittnar varje vecka överlevande från koncentrationsläger och krigsskådeplatser. Också representanter för de i krigets slutskede 14 miljoner fördrivna tysktalande får numera berätta om sina lidanden som barn. Man förstår att nuet inte kan upplevas till fullo utan kunskap om det förgångna. (Hur många gånger uppträder Gulagfångar i rysk TV och talar om sitt helvete? Eller hur ofta hör vi föredrag i de svenska skolorna om helvetet i Gulag?)

…I tyska tv-debatter talar verkliga experter till punkt. (En nåd at stilla bedja om i Sverige.) De är inte valda enligt grundkursen i mediedramaturgi (en för, en emot, en skojig). Påfallande är frånvaron av flamsighet, såväl i kultur som i politik, där alla åsikter får komma till tals. Demokratin kräver hela spektret av politiska uppfattningar, det har tyskarna lärt sig den hårda vägen. Det enda som inte tolereras är antisemitism.

Visst är det intressant! I Tyskland finns mycket för oss att utforska. Och det roliga är, att så är det med alla våra grannländer. Jag tycker att det är så roligt att vi numera kan se både norska och danska program i vår TV. Jag vill se program från många fler länder. Vår TV-kultur är så präglad av den amerikanska, och det är ensidigt. Mångfald, mina vänner, det betyder också att vara öppen för andra länders kultur även om folket inte kommit invandrande.

Detta  är viktiga artiklar, det är ju helt klart. Tänk om smutskastningen av de baltiska länderna också kunde försvinna. De har alla fått fruktansvärt hårda straff för att de slog síg fria från Sovjetunionen 1920, och de vill nu leva i nuet.

.....

Postimees:

Presidenten.

President Ilves höll ett tal i FN i går. Han menar att Estlands framgång kan vara ett exempel för andra stater med auktoritära regimer. Efter tjugo år av frihet andas man numera frisk luft i Estland.

"Människor vill uttrycka sina åsikter fritt, göra sina egna val utan att känna rädsla, hotas och trakasseras av makten. Människor längtar efter demokrati, de vill ha demokrati och alla tillhörande rättigheter. Rättssäkerhet, yttrandefrihet, rätten att fritt samlas och uttrycka sin vilja "

"Att rösta är inte bara essensen av demokrati och fria val, även om de i ett fritt och demokratiskt samhälle är oskiljaktiga komponenter," påpekade han med hänvisning till FN: s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, vars bestämmelser alla FN:s medlemsstater är skyldiga att följa.

"Ett öppet samhälle är en hörnsten i de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Om du inte fritt kan uttrycka din åsikt och om du inte har rätt till en rättvis rättegång, spelar ett valbås ingen roll. Det som gäller är samma rättigheter och frihet för alla, oberoende av vem du är med eller utan förmögenhet."

…”Estland anser att alla länder bör se till att medborgarna har fri tillgång till Internet och därmed möjlighet att söka information och möjligheter till ett fritt utbyte av idéer. "

Han glömde inte vilken risk vi alla utsätts för vid cyberattacker.

”Cyberattackerna som drabbade Estland 2007 ökade vår medvetenhet om risken. Vi har vidtagit beslutsamma åtgärder för att säkerställa IT-säkerheten, men detta bör inte begränsa friheten för Internet-användare ", sade Estlands statschef.

Han citerade också rapporten från Freedom House  2011, enligt vilken Estland har den högsta Internet-friheten i världen.

"Vårt exempel visar tydligt att balansen mellan rättigheter och säkerhet är fullt möjligt.”

Han uttryckte stöd för en rad FN-verksamheter med anknytning till innovativa idéer och initiativ."Om vi inte kan få struktur på säkerhetsrådets arbete grundat på hur världen ser ut i dag, utan fortsätter att arbeta efter hur det var i 1945 års politiska verklighet kan vi vara säkra på att säkerhetsrådet kommer att förlora sin trovärdighet över tid."

"Därför föreslår jag att vi är öppna för förändringar, och börja agera därefter."

På tal om Israel och Palestina, sade president Ilves: "En hållbar tvåstatslösning kan vara en lösning som tar hänsyn till folkens önskan om en säker och blomstrande framtid."

En förkortad version av talet, men jag vill förmedla hur han och många andra  tänker och vad han arbetar för i Estland.

Så var det med det. I går sa vår finansminister något bra om Estland, och vad händer då? Jo, Aktuellt visar ännu ett negativt Hasse Svens-reportage om att Estland är dåligt. Det är synd om ryssarna som inte har någon utbilding och bara talar ryska! Deras barn lägger sig hungriga på kvällen. Jag säger bara: gör ett reportage om barnfattigdomen i Sverige eller någon annanstans i världen också. Människor som har problem och som inte vill lära sig något, de har alltid problem. Vi har en grannfamilj där alla är gravt alkoholiserade, men de arbetar nu efter den förra krisen. Alla utom den äldste Mihkel, som har supit sönder sig och ligger till sängs. Inget av barnen eller barnbarnen svälter.

Hallå! SvT det finns fattiga människor i alla länder. Nu  skyller de på Euron, men priserna är hårt kontrollerade och alla fick en miniräknare för att kunna kontrollera prisökningar. Jo, priserna gick upp efter förra finanskrisen, de tog igen vad de förlorat, men det är inte som det var i övriga Euro-området, då priserna stack iväg så mycket.

Och kanske är det bättre att ingen offentligt säger något bra om Estland, då kanske vi slipper vi det negativa också.

…..

En delegation från Keskerakond, Savisaars parti, åker till Putins parti: Enade Rysslands kongress.

…..

För att förstå den stora kulturella skillnaden mellan Estland och Ryssland måste jag lära mig så mycket som möjligt om Ryssland också. Jag har sagt det förut och jag tänker på det när jag läser ”AB Rysslands fria röst” i SvD i dag.

Chefredaktören på radiostationen Eko Moskva intervjuas. Han berättar att han inte är särskilt populär hos Putin. Det är en fri station, utanför Putins kontroll.

Vad gäller presidentvalet säger han:

”Det finns en styrelse med 12–15 medlemmar där Putin är styrelseordförande och har den tyngsta rösten. I dag råder det delade meningar inom styrelsen om vem som ska bli vd, det vill säga näste president. Två frågor avgör. Den ena är vem som kan garantera säkerheten för styrelsen så att de kan behålla sina förmögenheter och fortsätta sin verksamhet. Den andra är vem som effektivast kan se till så att Ryssland behåller sina gränser och ökar sitt inflytande i närområdena.”

Och om ställningen som fri operatör:

” Vårt anseende gör det svå­rare att stänga ner oss, men jag vet att det kan ske bokstavligt talat över en natt”, säger han och drar handen genom sitt långa krulliga hår.

Under Jeltsins tid hade han det lugnt, medan Putin redan vid första mötet gjorde klart för Venediktov att han såg Eko Moskva som en fiende och Putin har under alla möten varit kritisk. Venediktov var som mest illa ute efter kriget mellan Ryssland och Georgien sommaren 2008 då Eko Moskvas objek­­tiva rapportering gjorde Putin rasande.

Redan vid vårt första möte 2001 kände jag att Putin, som kom från säkerhetstjänsten KGB, hade en helt annan inställning till medier än Jeltsin. Jag sa till mina vänner, som hade röstat på Putin i tron att han var en modern reformator, att vi var på väg bakåt mot sovjettiden. Då tyckte de att jag var pessimist och hade tappat min intuition. I dag vet de förstås att jag hade rätt.

Venediktov vet att han spelar ett högt spel. Kampen inom ”styrelsen”, men också starkare och mer aggressiva nationalister har ökat riskerna för alla journalister. För två år sedan kände Venediktov att han var tvungen att skaffa livvaktsskydd både för sig själv och för sin tioårige son. Men han tvekar inte att fortsätta som chefredaktör.

– Jag trivs med mitt jobb – och min uppgift, säger Rysslands starkaste fria röst.

Estland fungerar med helt andra medel. Man kan säga att det är en typiskt nordeuropeisk stat med stark demokrati och öppna förhandlingar. De har på något härligt sätt lyckats bevara sitt sätt att leva under alla olika herrar, och det är just det som är så fascinerande.

…..

Minnesdag på Frihetstorget.

Så många dagar på året är minnesdagar av krigshändelser! I morgon gäller det årsdagen av de sovjetiska truppernas intåg i Tallinn 1944 och störtande av den estniska regeringen. Många, många ester lyckades rädda sig från landet på fartyg den dagen,  där de blev beskjutna av ryska plan.

Ryska ambassaden talesman, Maria Šustitskaja, meddelar att de lägger en krans vid foten av bronssoldaten. Den ryska ambassadelegationen leds av ambassadör Jurij Merzljakoviga. Tid för ceremonin, nämnde hon inte.

Sovjetiska trupperna nådde Tallinn den 22 September 1944.   Tyska soldater hade då lämnat staden. På tornet Långe Hermann vajade den estniska flaggan och regeringen leddes av Otto Tief.

…..

Språkforskaren Martin Ehala säger att man kan inte tvinga de rysktalande eleverna att lära sig estniska. Förmågan att lära sig är beroende av motivationen. Och motivationen beror bl.a. på föräldrabakgrunden.

Allt går nu åt rätt håll, men om man drar åt tumskruvarna för hårt då kan det bli fel i alla fall. I vissa regioner fungerar det bra, i andra mindre bra.

…

På den finska bokmässan är det esterna som står i centrum i år. Det blir allt fler estniska böcker som översätts till finska.

Helsingfors besöks av många estniska författare, konstnärer, politiker och offentliga personer. Andra diskussionsämnen blir: "Estlands närhistoria och de överlevande", "Estlands närhistoria: början och slutet av demokratin."  "det finska och estniska fönster mot världen" "esterna i världen."

Jag hoppas ni lyssnade på Anders Borg i riksdagsdebatten i dag. ”Sverige är, förutom Estland, det enda land som inte behöver spara osv. osv. osv.”

Han nämnde Estland som ett föregångsland! Ett land som gjort något bra under förra finanskrisen. HÄRLIGT!

…..

Jag skrev en gång att det ska bli spännande att se vad den officiella förklaringen blir till flygolyckan i Jaroslavl där Stefan Liv omkom. Det måste ju vara en orsak till olyckan som Moskva kan godkänna, som inte pekar på att det är något fel på Ryssland.

Först menade man att handbromsen fortfarande låg i. Det är en helt OK förklaring.

I dag var det det ryska forskningsutskottets talesman Vladimir Markin som berättade för journalister att man funnit alkohol i blodet på piloterna.

Det kan säkert Moskva acceptera.

…..

Lite jämställdhet:

Det estniska parlamentet har i dag fattat beslut på socialdemokraternas begäran att regeringen ska se till att minska lönegapet mellan män och kvinnor.

Estniska kvinnors löner är i genomsnitt cirka 30 procent lägre än männens. Det påverkar pensioner, sociala avgifter och annat stöd.

…..

Socialdemokraterna arbetar också för att pappaledighet ska bli obligatoriskt.

Marianne Mikkon.

”I Estland är det fortfarande så att det är kvinnan som sköter allt hemarbete”, säger Marianne Mikkon (SD). ”De estniska kvinnorna förvärvsarbetar mer är den genomsnittliga kvinnan i EU, så det är inte förvånade att de ofta ser trötta ut.”

…..

Högsta domstolen i Tallinn har avslagit Tallinn stad begäran om att slippa e-röstning.

Det framgår inte av artikeln varför Tallinn vill förbjuda val via Internet, men Savisaar vill väl se väljarna i ögonen innan de lägger sin röst kanske. Eller har hans väljare inte datorer? Men det är ju inte förbjudet att gå till vallokalen.

…..

Såg ni bilagan i DM  i dag. Om hjärnan. Jag tycker det är så intressant. Vi kan se hur viktigt det är att vi förstår våra barn och inte dömer dem för beteenden som de inte kan styra. En mening etsade sig fast: Negativa förväntningar kan alltså vara självuppfyllande. –En stressad hjärna fungera inte som man vill, den försämrar arbetsminnet. Känns det igen?

Det var bara en tanke.

…..

När det gäller mitt huvudämne: ”Estland och vi” då passar i stället artikeln i SvD på Kultursidorna: ”Dags att släppa nidbilden av det tyska.”

Den handlar om hur vi fortfarande svartmålar allt tyskt. Ärligt talat känner jag inte riktigt igen det. Kulturcentrum i Europa ligger ju numera i Berlin, men å andra sidan umgås vi med f.d. cyklisten Jup Ripfel, som har berättat om sina svårigheter efter att han flyttat till Sverige. Han fick höra mycket smädelser. (Han är världens trevligaste människa.) När det blev jobbigt gav han sig ut på cykeln och bet ihop. Jag minns också när jag sa till min arbetskamrat från Wales att Hitler hade byggt motorvägar. Han skrek åt mig: Säg inget positivt om Hitler!

Artikelförfattaren Jens Christian Brandt menar att det är ”Hög tid att så småningom sluta slänga med kastluggen och i stället se verkligheten som den är.” Vi ska se Tyskland som det är i dag, inte som det var då.

Och det gäller Estland också. Se vad Estland är i dag. Och inte som det var under sovjettiden.

Postimees skriver i dag om borttagandet av materialet om Alfred Rosenberg från Historiska Museet i Tallinn.

Museet har kontaktat den judiska befolkningen i Estland och de svarade att de var oroade av utställningen. Varför ska man visa nazistiska brottslingar bara för att de är födda i Estland?

Det kommer ingen ny utställning på platsen där Rosenberg fanns; andra personer på utställningen flyttas om istället.
Han delade vitrinskåp med patriarken av Moskva och hela Ryssland Alexej II, född i en balttysk släkt i Tallinn. Även naturforskaren Karl Ernst von Baer finns där. (även han balttysk)

En annan artikel i Postimees säger:

Bilden av Rosenberg passade inte in bland de andra positivt presenterade personerna, säger Anton Pärn, Kulturministeriets avdelning för kulturföremål.

Alfred Rosenbergutställningen.

På Estlands Historiska museums permanenta utställning finns en display med titeln "Världsberömda ester". Alla andra personer, utom Rosenberg, presenteras med en positiv framtoning. Just därför är det olämpligt att ställa ut Alfred Rosenberg i samma sammanhang,"sade Anton Pärn, Kulturministeriets avdelning för kulturföremål.

.....

David Vseviov, historikern som vi följer på radion i serien: ”Det mystiska Ryssland”.

David Vseviov: Ondska, kan inte ställas ut samtidigt med godhet.

Vseviov, själv född som rysktalande jude som numera talar perfekt estniska och utbildat sig vid Tartu Universitet,  har faktiskt samma åsikt som jag. Rosenberg ska inte ställas ut på museet, men man ska kunna hitta uppgifter om honom där.

"Jag har alltid intresserar mig för historia och identifikationer - vi är alla del av samma mörka förflutna. Vem i historien vill vi identifiera oss med? Vi kan inte glömma och inte heller förbättra historien. Vad vill vi förmedla för budskap på museum? Jag tror inte jag vill att denne man ska presenteras på en utställning. Vad har han gett oss?

Varför ska vi koppla samman Rosenberg med Estland eller Tallinn? Han är inte bunden till vårt land varken känslomässigt eller kulturellt. Han råkar bara vara född i Tallinn. Inget annat. Vi kunde lika gärna ställa ut Dostijevskij. Det är samma sak.

Vseviov tycker att det är en teoretisk tvist som uppstått, hur mycket behövs för att fånga allt det onda? "Vi bör dock presentera ondskan mycket avskräckande.", säger Vseviov.

…..

Bebyggelse vid flygplatsen.

Pilpabyn försvinner från flygplatsområdet.

Under sovjettiden var det nödvändigt att ha en köksträdgård för att vara säker på att alltid ha något att äta. I närheten av Tallinns flygplats ligger ett sådant koloniområde. Det ska nu tas bort helt och hållet i november i år eftersom det mer och mer blivit en plats för sopor.

Numera är det huvudsakligen äldre rysktalande människor som arbetar med trädgårdsskötsel i området. Myndigheterna säger nu att det går inte att vänta med rensning och moderniseringar hur länge som helst av hänsyn till dessa människor. De måste lära sig hur det är att leva i Estland.

”Det tråkiga är, att jag inte ens vill plocka äpplen. Jag har inte klippt gräset på länge", sade en äldre kvinna om krånglet hon fått.

Hon köpte en välskött trädgårdstäppa av den tidigare användaren som blivit sjuk. Det behövdes inga köpehandlingar då. ”Det är nog ingen annan som har det heller.”

"1984 och 1985 gavs tillstånd till odling på kolonilotterna, men de var tidsbestämda på 10 år", säger Tõnu Mühle, som arbetar med att utveckla flygplatsen.


Flygplatsens befattningshavare berättar i stort sett samma historia. "På grund av dessa fula, illegala byggnader förstörs upplevelsen under landningen för flygpassagerarna. Vi måste städa upp denna plats. Observera att vi snart kommer börja bygga ut flygplatsen; förr eller senare, exakt när, det kan vi inte säga nu ", säger Mühle.

De kan inte förstå folks plötsliga entusiasm för stadsdelen.

Han berättar att nyligen körde en buss full med utländska arkitekter till området för att studera denna arkitektur i Tallinn, de gick med knäna i lera.

"Vi tittar ut på all skit genom fönstret i planet, och vi känner djup skam” avslutar han.

Carmen Kass

Såg ni möjligen artikeln om den estniska modellen Carmen Kass i SvD i dag? En mycket ovanlig modell.

Först ska ni få lite fakta om henne.

Carmen Kass föddes 1978 i Tallinn. Under sovjettiden alltså. Hon växte upp med sin mor, syster och bror i Mäo. När hon var arton år reste hon till Paris och fick uppdrag av Vouge, Elle, Image, Madame Figaro och Numéro. Hon har gått catwalk för bl.a. Calvin Klein och Ralph Lauren mm mm mm. Hon har gjort en fantastisk karriär.

Hon har också synts på bio. I den estniska deckaren Täna öösel me ei maga, I natt ska vi inte sova.

Hon är med i partiet Res Publica, och var kandidat till Europaparlamentet 2004.

Hon är delägare i moderns agentur Baltic Models.

Sedan 2004 lever hon tillsammans Eric Lobron, tysk schackmästare.

Nu vet ni lite grand om henne.

SvD skriver:

CARMEN KASS Hon må vara catwalkfavorit men när det kommer till makeuptips är hon kass. …..Vid det här tillfället är det den estniska supermodellen Carmen Kass som är iförd de vackra plaggen och Linda Öhrström sminkar. Carmen, för svenskar mest känd från Lindexreklam, har en säregen skönhet, som gjort henne till en visningsveteran och favorit hos designer som Chanels Karl Lagerfeld.

Resultatet av modeller, kläder och makeup har blivit en stor bok och en utställning på Fotografiska museet (avslutas imorgon), båda med namnet Nordic Women in Chanel. En del av intäkterna från boken går till Rädda Barnen och modellerna ställer upp gratis, Carmen likaså. Hon är mycket lågmäld med sina andra välgörenhetsprojekt. De flesta av dem stödjer hon i tysthet i hemlandet Estland, fjärran från glittrande galor och fotoblixtar.

Lika tystlåten är hon när det gäller skönhetstips. Hon använder inte makeup. Jo, makeupartisten Tom Pecheux gav henne en olja som hon använder – men inte minns namnet på. En gång skulle hon och pojkvännen på fest och de fick stanna på en bensinmack för att köpa mascara, hon har ingenting i makeupväg hemma.

Jag är van vid att fråga ut alla med minsta anknytning till och intresse för skönhetsbranschen. Och de flesta har tips i mängder, även om de inte sminkar sig till vardags. Makeupartister och modeller ses ofta med nakna ansikten, men som vana resenärer och ivriga trendspanare plockar de upp goda råd, tricks och produkter från världens alla hörn. Men här kammar jag noll. För Carmen är skönhet ett yrke, inte en passion. Som tidsfördriv backstage spelar hon schack (hon är en schackspelare i världsklass) i sin Iphone. Och där har hon minsann tips på bra appar. Schack matt.

Det är roligt med människor som skiljer sig. - Nej, skiljer ut sig, menar jag.

…..

I Postimees skriver Eva Ernis om att

Datorn är en modern tragedi för barn

Brittiska forskare har kunnat konstatera att framtiden är osäker för våra barn, som nu sitter alltför mycket framför datorn. De får begränsade kunskap om livet utanför TV och dator. De leker inte ute i det fria. 35 % av barnen har aldrig klättrat i träd, slagit en kullerbytta på ängen eller plockat blommor. 10 % kan inte cykla, 30 % har aldrig pallat äpplen och de har aldrig byggt en koja.

För barnen är tv-spel mycket populära, men att sitta framför datorn är inte en oskyldig aktivitet. "Människor som spelar för många dataspel, får samma reaktioner i hjärnan, som alkoholisten och haschmissbrukaren", säger en forskare vid Berlins Universitetssjukhus.

Vilka människor får de kontakt med på nätet? Lögnare? Rasister? Andra fördomsfulla människor?

Alla föräldrar bör ha kännedom om hur ofta och hur länge barnen sitter uppkopplade till internet. Och prata med dem!! (Har jag sagt det förut?)

…..

Väike Maarjas kyrktorn står i två delar på marken bredvid kyrkan. Det ska lyftas på plats och arbetet ska vara klart sommaren 2012. Donatorer är fortfarande välkomna med bidrag. Kostnaden beräknas till 120 000 Euro, varav regeringen bidrar med en stor summa.

.....

Ett annat ämne jag återkommit till i olika diskussioner är skolan. Behovet av utbildning som är värd namnet.

I SvD i dag finns artikeln

Studentexamen får godkänt. Skriven av Jeanette Björkqvist.

Utan studentexamen är dörren till högre studier stängd för finländska gymnasister. Men elever på Mattlidens gymnasium (i Esbo, Finland) tycker tentamen är helt okej, trots att sista året tidvis är tungt på grund av proven.

Finland tog på 1960-talet, i motsats till Sverige, beslutet att behålla den traditionella studentexamen. Det betyder att man nästa år firar 160-års jubileum för den tidvis omdebatterade formen att mäta gymnasisternas kunskaper med centraliserade examensprov det sista studieåret.

Under årens gång har examen förstås reformerats kraftigt. Numera är det kutym att eleverna delar upp sina minst fyra obligatoriska skrivningar på höst- och vårterminen. Det länge kritiserade klumpprovet där alla realämnen testades under ett enda provtillfälle är numera uppdelat så att eleverna kan fokusera på enskilda ämnen under proven.

På statlig nivå diskuteras studentexamen med jämna mellanrum. Det framförs kritik men aldrig så allvarlig att beslutsfattande myndigheter skulle ifrågasätta ändamålsenligheten med den. Tvärtom har studentexamen under åren förädlats så pass att undervisningsministeriet nu jobbar på att ersätta åtminstone en del av inträdesproven till högskolorna med studentexamens provresultat.

Också på lärarhåll tror man på studentexamen:

– Det finns bra och dåliga sidor. Det goda är att det handlar om standardiserade prov där elevernas kunskaper mäts objektivt på lika villkor och där inga personliga omdömen från lärarhåll väger in. Sedan finns det ju nog branscher där studentexamen inte kan ersätta inträdesprov, så som exempelvis hälsokunskap, säger studiehandledare Mikael Eriksson.

I Sverige har man varit rädd för att de mindre intellektuellt begåvad eleverna ska känna sig mindre värda än de mer intellektuellt begåvade, och därför suddat ut möjligheterna för de senare att känna sig nöjda med skolan. Allt för mycket tid har ägnats åt dem som tänker lite långsammare. Det har varit viktigare att inte ställa krav, än att få eleverna att ge allt de har. Åren i grundskolan har blivit bortkastade år för en övervägande del av dem. En student berättade för mig att ”Det är töntigt att läsa läxor. Man blir ansedd som en klant om man gör det.” Så är det alltså inte i Finland, och inte heller i Estland, och jag hoppas det verkligen blir en förändring i skolan, så att tiden där känns meningsfull.

På en konferens i Hyvinge i slutet av 1990-talet där det finska kommunförbundet och Finlands-svenska lärarförbundet och skolor från Sverige och Estland deltog, föreslog Finlands-svenska lärarförbundet att det finländska skolsystemet skulle anpassas efter det svenska. De nio lärarna från Sverige bl.a. en rektor för ett gymnasium avrådde förfärade från detta förslag. Finska kommunförbundet bestämde så småningom att ingen anpassning till den svenska (DDR-) skolan skulle ske. De svenska lärarna drog en suck av lättnad.

Historiska museet, Marjamäe loss (slott).

Historiska Muséet i Tallinn har en utställning om ester som på olika sätt gjort sig kända i världen.  ”Eesti esimesed”.

En av de kända esterna är Alfred Ernst Rosenberg (balttysk), som arbetade nära Hitler. Han föddes i Tallinn 1893 och avrättades i Nürnberg 1946.

Alfred Rosenberg.

I Wikipedia kan vi läsa (jag kan inte garsatera hela sanningshalten):

Rosenberg lärde känna Adolf Hitler år 1919 och gick med i DAP, NSDAP:s föregångare, samma år. Rosenberg beklädde flera höga ämbeten inom den nazistiska statsapparaten. Rosenberg formulerade den nazistiska ideologin i flera skrifter; han skrev om rasteori, antisemitism, begreppet Lebensraum  samt motståndet mot Versaillesfreden.

En liten kuriositet: Hitler tyckte att han var jobbig. Han var för omständlig.

Från 1941 till 1945 var Rosenberg riksminister för de ockuperade områdena i öst och därmed ansvarig för de krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som begicks därstädes. Vid Nürnbergprocessen 1945–1946 dömdes han till döden som krigsförbrytare  och avrättades genom.hängning.

Det var alltså han som var skyldig till att Estland som första land rapporterades som ”judenfrei”.

Då kan man naturligtvis diskutera om han var est eller tysk. Svaret är att 1. Han var balttysk. 2. Han lämnade Estland 1919, innan Estland var ett fritt land. 3. Den balttyska kulturen var helt skild från den estniska. Många av de kända esterna var just balttyskar, som världsomseglaren Krusenstern och vetenskapsmannen Struwe. De räknas inte som ester eftersom de inte talade estniska och inte visste något om den estniska kulturen. Kanske borde utställningen egentligen heta ”Kända män som fötts i Estland”.

Flera länder har protesterat mot att han finns med på utställningen, bl.a. USA och Ryssland. Historiska Muséet i Tallinn har nu fått veta av kulturministeriet att han måste tas bort. Vilket pågår just nu.

På ett sätt kan jag tycka att det ät rätt att ta bort honom. Han var en äkta förbrytare skyldig till fruktansvärda brott.På ett annat sätt tycker jag det är fel. Självklart ska vi och våra efterkommande alltid få kunskap om vad som hände och vilka som gjorde det. Det märkliga är att ingen, absolut ingen, tycker att Lenin och Stalin ska tas bort från Ockupationsmuséet i Tallinn. Jag har istället hört att man ska spara allsa minnena från sovjetockupationen, och Ryssland anser ju att inget får röras i den fria staten Estland.

.....

I går vad det final för festivalen ”Ljus över Kadriorg”

Visst är det vackert?

.....

Det är problem med ”lönnlöven” som alla nya körkortsinnehavare måste ha på bilen i Estland.

Vägverket menar att de andra förarna ser detta som en negativ upplysning. De vill att man istället ska ha en bättre utbildning i körskolorna, och det ska vara frivilligt att använda ”lönnlövet”.

Det är tänkt att visa för de andra förarna att detta är en ovan förare, ”Visa särskild försiktighet!”.

Vägverkets talesman Timothy Vijar säger att det skulle vara en tvåårsgräns för de nya förarna innan de slapp lönnlövet, och det visade också att denna förare får inte köra fortare än 70 km/tim. Nu tycker han att med en bättre undervisning och en höjning av hastigheten till 90 km/tim. skulle man få en lugnare trafikrytm. Istället för att visa tolerans ha det blivit en symbol för negativa och nedsättande attityder. Om man istället har en skylt med ”barn i bilen” eller ”främmande stad” eller liknande då visar de andra hjälpsamhet.

Vägverket kommer lämna in ett förslag på ändring till kommunikationsministeriet.

.....

Försvarsminister Mart Laar.

Mart Laar avgår som ordförande i det politiska partiet IRL; han står inte till förfogande när ordförande snart ska väljas. Han lämnar inte politiken, och står kvar som medlem i partiet.

Han har varit statsminister två gånger, men kan inte tänka sig att bli et igen. Han är intresserad av försvarspolitik, och posten som försvarsminister, som han innher nu,

Beslutet att avgå fattade Laar efter årets parlamentsval, där IRL gjordebra ifrån sig. De har starka ministerposter i regeringen.

”En dinosaurie” ska avgå i tid. Tänk dig, jag och dinosuriern Edgar Savisaar, det kan bli för mycket.

Vem vet, kanske han kan tänka sig bli EU-kommissionär.

.....

Det finns 4635 finska företag i Estland, det är en ökning med nästan 500 på ett halvår.

Nu har vi alltså fått svart på vitt att i Sverige fanns en sekt som utbildades till att döda, att ge hela ”sig” till sekten och helt lämna vanligt liv. I min värld är det mycket allvarligt och borde betyda att vi upprörs. Gör vi det? Jag har läst ganska mycket om boken, men hittar ingen som upprörs utom författaren själv. Och det anser jag är anmärkningsvärt.

De hade alltså Stalins som Gud. Vad vet vi om Stalin? Vad visste vi om Stalin på den här tiden, 1980-tal? Den som ville veta hade inga svårigheter att se. Men, som jag sagt tidigare, sökte man på kommunisternas hemsida, då var han ”inte så farlig” som Jenny Lindahl sa.

Nu gäller det här en svensk sekt, och då är vi toleranta och tycker att det är en intressant berättelse han skrivit.

Magnus Utvik skriver om Stalin som Gud

Detta har jag hittat på nätet:

Författaren och poeten Magnus Utvik får Svenska kyrkans kulturstipendium på 50 000 kronor för att skriva romanen Med Stalin som Gud, om hur det är att vara tonåring i en kommunistisk sekt.

Publicerad: Tisdag 2 november 2010 | 12:05

Det sker inga diskussioner på Svenska Kyrkans sidor! Han får bara pengar.
…..

Intervju med Utvik
(Läs mer: http://www.fria.nu/artikel/85825#ixzz1Y0dKPV81)

– Jag var med i den lilla kommunistiska sekten KPS, Kommunistiska partiet i Sverige, i början av åttiotalet. Först var jag medlem i Kommunistisk ungdom (dagens Ung vänster), men fick kontakt med en kille i min hemstad Värnamo som var med i KPS. Han var vänlig, charmig och väldigt skolad och fick mig att gå över till KPS.

Vilken sorts politik stod KPS för?
– Vår politik i KPS kunde sammanfattas på följande sätt: väpnad revolution. Enpartisystem. Förbud mot alla religiösa, borgerliga och revisionistiska organisationer. Oförsonlig kamp mot kontrarevolutionära element.
- När jag slutade vid tjugo års ålder i KPS var jag deprimerad och hade självmordstankar. KPS var en väldigt dogmatisk organisation, en sekt helt enkelt. Om detta vittnar också de före detta medlemmar som jag varit i kontakt med.

Vad hoppas du åstadkomma?
– Jag hoppas att min bok ska bidra till en diskussion om dogmatism i politiska och religiösa organisationer och hur fundamentalism bryter ner en människa. Jag vill tillägna boken till dem som fallit offer för stalinismen som verklig statsform i Sovjet, Albanien, Östtyskland och andra länder.

Hittills har inga sådana diskussioner kommit.

…..

Josef Stalin. Mannen som förstörde livet för många miljoner människor.

Mera:

Magnus Utviks bok är en stark personlig berättelse, ett drama om sökandet efter en sorts auktoritär makt med svar på allt, men som till slut enbart leder till tvivel, tunga grubblerier och katastrof.

…..

Magnus Utviks självbiografiska dokumentär är stark och utlämnande. Den visar på djupet hur man kan dras med i en extremrörelse – här en kommunistisk sekt – samtidigt som den ger en målande bild av hur vänsterrörelsens olika schatteringar såg ut i början av åttiotalet. Några av nyckelmedlemmarna i KPS får också komma till tals om de ställningstaganden de gjorde då och hur de ser på saken i dag, trettio år senare.

När KPS stod på höjden av sin bana mot slutet av åttiotalet samlade det omkring ett hundratal medlemmar. Partiet upplöstes 1993. I oktober 2010 mottog Magnus Utvik Svenska kyrkans kulturstipendium för sitt arbete med den här boken.

…..

Jag har också sett honom intervjuas i TV, och hur interjvuaren inte är ckockerad utan lite road av det han får höra.

Var är indignationen? Handlar inte det här just om det som är viktigast av allt? Att vi måste veta vad barn och ungdomar gör? Att vi måste diskutera med dem och komma underfund med om de är på väg in i något farligt. Den här sekten var helt igenom farlig. Den påminner om de värsta religiösa sekterna jag läst om, där det gäller att hålla medlemmarna så isolerade som möjligt för att de inte ska kunna diskutera med andra.

Och nästa viktiga fråga: Finns det några lika vidriga sekter i Sverige i dag?

Vi får inte veta några namn, liksom vi inte får veta namnen på svenskarna som var Stasiagenter. Varför? För att deras liv inte ska bli förstört. Men de har ju spionerat på Sverige! De är landsförrädare. Men det är klart, de är ju på den vänstra sidan, då är det inte så allvarligt, eller…

Så skönt att de inte var ester…

Jag ska nu berätta för er om ett folk som lever nära oss. Vi kallar dem ester. De är inga änglar, inga djävlar, utan rätt och slätt människor. Människor med samma variationer som hos andra folk. Låter det spännande? Jag ska fortsätta:

Först var de nomader, som så många andra. Sedan började de odla jorden och ha husdjur, som  så många andra. Men de hade otur. De hade valt att bosätta sig i ett område som andra folk var intresserade av. Det ena landet efter det andra var där och krigade och slogs. Inget annat land i Europa har så många försvarsborgar på samma areal som det här folket. Men det hjälpte inte. De tvingades att böja rygg för de olika makterna. En gång bad de faktiskt att svenskarna skulle komma. De ville ha skydd mot dem som var värre.

Till skillnad från andra makthavare såg svenskarna esterna som människor. De såg esterna som likvärdiga med dem själva. Esterna hade nu rätt att klaga i domstol. De hade samma rätt som makthavarna. Det var stort. Det ärt anledningen till att den tiden kallas ”den goda svenska tiden”.

Tyvärr förlorade svenskarna kriget mot ryssar och snart blev esterna livegna igen. Tsaren ville att hela Ryssland skulle bli mer europeiskt, så han lät tyska adelsmän flytta in i landet, ta esternas jord och låta esterna själva bli livegna med allt vad det innebär. Det var sådant som ingen i världen hade någon uppfattning om. Det fanns ingenstans att protestera helt enkelt.

Sedan kom en viss förändring i Europa. Livegenskapen upphävdes i Estland. Karl Marx spred sina teser och det blev uppror i många länder, även i Ryssland. Esterna började kunna tänka sig att bli fria. Efter nästan 600 år. De började ett fantastiskt arbete med att förbereda sig att klara sig själva. Det var så mycket de inte kunde. Att sköta en lantgård själv t.ex. Det var inte så många av dem som hade en helhetssyn på detta eftersom godsägaren bara hade gett order om vad som skulle göras utan att förklara varför och vad det betydde. De kunde inte bokföring, handel och att leda ett land bland mycket annat. Olika estniska män tog på sig olika uppgifter och folket förändrades.

Det var inte lätt att bli fri. De tog till vapen. Några hade utbildats i tsarens armé; andra, som de unga skoleleverna gav sig in i kriget utan krigsutbildning. Först besegrades ryssarna, sedan ockuperades landet av tyskar, och esterna besegrade dem också! Många dog, men de ansåg att det var värt det.

De fick tjugo turbulenta år som ett fritt folk. Hela Europa var turbulent. Flera länder blev diktaturer med diktatorns bestämda åsikter om människors olika värde. Finansproblemen var stora i världen.

Det lilla landet, som tagit sig namnet Eesti, Estland, trevade sig fram i sin nya situation. De visste hur det var att leva som en minoritet utan mycket värde, så de gav alla minoriteter möjlighet till auttonomi. Det var unikt i världen. De drog också in mark från de stora gårdarna, mark som stulits från estniska lantbrukare några århundraden tidigare. Godsägaren fick behålla så mycket mark att han kunde försörja sig, och fick betalt för resten som gick till esterna själva. Naturligtvis ansåg godsägarna (tyskarna) att de fick för lite betalt.

Många ester flyttade till staden där de etablerade sig i olika yrken som varit stängda för dem tidigare. Som i många andra av Europas länder byttes regering några gånger, och så en dag tog sig ,en av männen som varit statsminister, rätten att begära att hela riksdagen avgick. Han styrde med dekret i tre år. Därefter antogs en ny ordning och han valdes till president och en ny riksdag bildades efter allmänna, demokratiska val. Detta gav Sverige den möjlighet de ville ha för att fördöma hela landet! Jag kommer till det.

De stora diktaturerna träffades och fattade ett hemligt beslut. De delade upp vissa av  Europas länder mellan sig, och det lilla landet Estland var ett av flera länder som tillföll diktaturen Sovjetunionen. Utan att ha blivit tillfrågat naturligtvis. Vad då självständigt? Det var inte på riktigt.  Men avtalet var alltså hemligt.

Sovjet meddelade att de ville ha baser i Estland. Vad skulle presidenten svara på det? Vad hade han för möjligheter att vägra? Inget annat land i Europa syntes ha möjlighet att stödja Estlands försvar. Skulle han skicka det fåtal soldater han hade mot en säker död i ett krig mot en många gånger större krigsmakt. Finland hade klarat det, men kunde Estland? Han trodde inte det, utan upplät baser för de främmande fientliga soldaterna.

De kom. Många, många. Och alltmer ville Sovjet ha. Den stora björnen öppnade sina käftar och …. utlyste val till en ny regering.  Först sa man att det skulle vara allmänt demokratiskt val, men sedan var det bara av Sovjet tillåtna partier som var valbara. Och människor hämtades av soldater och hotades med vapen för att de skulle gå och rösta i ett val där valresultatet var klart innan vallokalerna stängt. Det tillsattes en kommunistisk regering i det landet, som av Sovjet tidigare ansetts vara fascistiskt, och som nu ”bad” att få ingå i det kommunistiska Sovjetunionen.

Var det något annat land som protesterade? Det hördes inga protester fram till Estland i alla fall.

Därefter öppnades helvetets portar. Vem hade förklarat krig? Ingen. Det var alltså inget krig. Men det dödades ju. Folk dödades på gatan, i lokaler där ”förhör” hölls, under deportationer och i Sibirien.

Var det något annat land som sa något då? Nej, de var upptagna av krig. Nästan allihop.

När många människor fått obekanta inneboende i sina lägenheter och förlorat allt sitt privatliv. När många tusen människor dött och ännu fler deporterats till ett iskallt, kargt och på alla sätt fruktansvärt Sibirien och ett år gått, då kom tyskarna. De trängde in i landet och drev de sovjetiska soldaterna framför sig. Esterna trodde att de kom för att befria dem och ge dem sin frihet tillbaka. De var lyckliga i den stora olyckan.

Var det något land som sa något nu? Ja, man menade att det var fruktansvärt att esterna var glada när tyskarna kom. Ha fascister!! Illa!!

I fyra år var tyskarna där. De tänkte inte alls ge esterna frihet. Esterna skulle deporteras till Ryssland, när tyskarna tagit det landet också. De dödade också ester, men inte lika många. De hade också baser i Estland, men de betalade hyra för de hus de in i. De dödade både ester och judar. Och här hjälptes de av några idioter från Estland också.

Var det någon som sa något nu? JA! OJA! De sa inget om de dödade esterna. Absolut inte. Nej, det var de döda judarna som man pratade om. Naturligtvis var det fruktansvärt att de oskyldiga judarna skulle dö. De hade inte gjort något ont. Det var bara det att de nationalsocialistiska tyskarna inte ansåg dem värda att leva. Men esterna, nej, det folket… Vad då? Finns det sådana?

Efter fyra år kom sovjeterna tillbaka. De fortsatte sitt mördande och utplånande av vanligt mänskligt liv i landet. Alla skulle böja sig för de nycker som kom från Moskva. Moskva ändrade sig ibland, och då var det gamla ett brott, som någon skulle straffas för. Folk dog och deporterades. Och lärde sig leva med osäkerheten, oärligheten och glädjelösheten.

Var det någon som sa något nu? Nej. Esterna var nog inte värda att leva i frihet. Sverige var först av alla länder att erkänna Sovjets ockupation av landet.

Varma gratulationer till er alla, ester, som blev fria för drygt tjugo år sedan! Och som ni gjorde det! Inte ett skott! Inte en död människa. Och så fort ni fick ordning i ert land! Ni har ju skapat ett så vackert land av ett område i totalt förfall! Jag är så glad att få tillhöra er. Tack alla ester för vad ni skapat!

Ja, jag är fortfarande upprörd för vad som sas i radioprogrammet, men nu ska jag försöka lugna ner mig!!

I dagens expressen.se kan vi läsa om att Magnus Utvik i en ny bok ”Med Stalin som gud” berättar om en vänstersekt i Sverige som han tillhörde i sin ungdom. Det är chockerande läsning. Visste någon vad som egentlige hände i vårt land?

Magnus Utvik och hans bok.

De planerade en väpnad revolution i landet.
- Om någon hade frågat om vi skulle ha kunnat döda... Ja, det kunde vi alla, säger han.

Kommunistdiktaturen Albanien var himmelriket och Stalin var gud. Det vänsterextrema partiet KPS var stalinistiska fundamentalister och kallades för kommunisternas Jehovas Vittnen.
Partiet bildades 1982, just när den breda vänsterrörelsen på 70-talet hade lagt sig. De var ett hundratal personer som planerade en väpnad revolution. De ville införa enpartidiktatur, stänga ner alla kyrkor och fängsla eller sätta en kula i huvudet på alla som gjorde motstånd.
- Det är ett brutalt budskap. De som var med var extremt hängivna. Ingen backade för att våld var nödvändigt, säger författaren Magnus Utvik.

- Partiet hade alla sekteristiska drag. …Det fanns hårt reglerade ramar för hur man skulle leva som partimedlem. Allt från hur det var tillåtet att klä sig till hur man umgicks och vad man lyssnade på för musik till hur man skulle spendera sina pengar och hur mycket pengar man skulle skänka till partiet.

När han lämnade partiet var han 20 år. Tillvaron rasade samman och han försökte ta sitt liv.

Nästan ingen av de tidigare parti­kamraterna vill i dag prata om tiden i partiet. De är nu rektorer, författare och högt uppsatta akademiker. Är det förklaringen till att vi inget hört? Är det förklaringen till att man med mild röst säger att ”är man inte vänster i sin ungdom har man inget hjärta”?

Detta är inget som oroar svenskarna. Ingenting vi behöver ”göra upp” med.

De var inte ensamma. Vad planerade kfml/r att göra i Sverige? Medlemmarna i den sekten är nu vanliga medborgare som gör uttalanden i media. Människor vi ska respektera. Har ni läst vad vänsterpartiet kommunisterna skrev om Stalin på sin webb? Jag sparade det inte, bara läste, och jag förstod varför deras Jenny Lindahl inte tyckte att Stalin var så farlig.

Jag är fortfarande upprörd över Nordegrens program i går. Ingvar Lundin grät i det programmet över två judiska unga pojkar som fått ge sitt namn till en skola, en elitskola någonstans. Jag skulle kunna gråta över många, många estniska mördade barn som aldrig fått ge sitt namn till någonting. Inte ens en gravsten.

Feank Baude? Tänkte han mörda oss?

Jag minns  när en av O-na (jag tror det var Ortmark) i TV sa till Frank Baude att om han, Baude kfml/r, fick makten skulle han, O, skjutas, medan däremot Frank Baude får leva under en socialdemokratisk regering, och Baude höll med. (min blogg Sept. 24, 2010)

Har vi någonsin varit så duktiga och rena människor som vi velat att alla ska tro, så fina att vi har rätt att döma andra folk utan att se bakgrund och orsak? Måste vi inte tro att om Sverige dragits in i kriget, då skulle det ske utrensningar. Måste vi inte lugna oss lite i våra fördömanden och se människorna i ögonen. Det vi är så dåliga på när det gäller våra barn. Se dem i ögonen och be dem berätta vad som hänt. Kanske har vi felinformerats! Kanske har vi själva inte gjort upp med vår egen historia, utan föredragit att de grymheter de svenska soldaterna utsatte människor för istället ska glömmas, och vi har strukit det från historieundervisningen så ingen ska få veta.

…..

Ur vänsterpartiet, Nackas program

”De föräldrar som inte har sina barn i samhällets fritidsverksamhet för ut sina barn i utanförskap.” … Att barnen inte får vara på fritids ”kommer att kosta mycket längre fram i barnens liv. Barn som springer lösa ute på eftermiddagarna, hamnar i negativa gäng och får då dåliga vanor.” (Nackalistan)

Jag undrar: det värsta ödet ett barn kan råka ut för, är det att vara med föräldrarna?

…..

På Saremaa vill man skjuta den varg som setts på ön.

Det har funnits vargar på ön tidigare, men ingen vill egentligen ha dem där. Borgmästaren tycker dock att man måste acceptera naturen som den är, och accepterar inte att den ska sakjutas.

Thomas Nordegren

Du har helt rätt. Jag måste skriva igen.

Nu har du i P1 försökt belysa judeförföljelserna i Baltikum. Jag skulle vilja veta hur många som du tror fortfarande anser att de grymmaste människorna under andra världskriget bor i Baltikum, som Ferenc Göndör påstod. Troligtvis de samma som tidigare.

Estland har ett speciellt museum och minnesplats för de mördade judarna.

Har de gjort upp med sin historia? Nej, säger Ingvar Lundin.

Lundins bok.

Det land som togs som exempel i programmet var Litauen. Jag vet inte tillräckligt mycket för att diskutera det. Jag har bara specialstuderat Estland; historien, litteraturen och språket. Estland var det land som först förklarades ”judenfrei” av den tyske befälhavaren. Man måste ha klart för sig att detta var drivkraft och en fjäder i hatten för honom.

Jag kan inte hjälpa att jag blir så upprörd över att de tusentals ester som mördats under kriget är helt ointressanta! Det finns ingen som diskuterar vem som gjorde det och varför de måste dö. Lidandet är detsamma för en est och en jude (est eller inte) som dör i ett krig. Var esterna skyldiga till något? Tja, Stalin ansåg det, eftersom de befriat sig från hans rike i krig mot Sovjet och Tyskland. Är det ett tillräckligt stort brott för att dömas till helvetet?

Har judar någonsin dödat någon? Är det i så fall ett brott? Var det några judar i Förintelsebataljonerna som mördade ester under den första sovjetiska ockupationen?

Jag tycker inte om att skriva så, men det hela är så fruktansvärt presenterat. Finns det verkligen INGEN, ingen i hela Sverige som kan försöka förstå vad esterna var med om under och efter andra världskriget? Försök!

Jag såg ett program om de baltiska fängelserna i SvT i början av 1990-talet. Vi fick se hemska förhållanden. Länderna hade varit fria ett par år. Länderna måste byggas upp i stort sett från grunden igen. Hela infrastrukturen förföll. Inget var ännu gjort åt fängelserna. Varför visade SvT detta program? Inte för att visa hur det ser ut i sovjetiska fängelser. Absolut inte! Man ville ifrågasätta att Sverige gav bistånd åt länder med så dåliga fängelser. (Undviker vi att hjälpa alla länder som har dåliga fängelser?) Dessutom ville man visa hur dåliga människor som lever i de baltiska länderna. (Rasism?)

I avsnittet om Lettland hade man ett reportage om en nybliven änka. Hennes man hade arbetat som vakt på en bank. Några ryska rånare hade planlagt en kupp för just den banken, och där ingick att skjuta ihjäl vakten och lägga honom utanför banken. Kvinnan, hans hustru, var förtvivlad. Hon grät under intervjun och sa, att hon önskade att rånarna skulle dömas till döden. Intervjuaren gjorde en stor affär att detta var ett typiskt exempel på de blodtörstiga balterna. (Rånarna dömdes till fängelse)

I avsnittet om Estland lade man in ett reportage om hur fruktansvärt esterna hade förföljt judarna och sett till att de mördades. Tala om vinklat program.

Jag ringde TV och fick prata med en sekreterare som bara sa, att de hade väntat sig protester, sen var det inget mer. I svensk TV och radio får man smutskasta de baltiska folken hur mycket som helst. Säg detsamma om några folk lite längre bort från vår gräns, t.ex. kurderna och du blir klassad som rasist, fascist, nazist och vad du vill.

Kräver vi svenskar att när de baltiska folken blir fria ska de ropa: ”Hurra! Nu kan vi förbättra för våra fångar!”?

Jag önskar att man slutar vinkla historien på det här sättet. Som jag skrev i mitt förra brev, är det bara dessa folk som skuldbeläggs för vad som hände när de var ockuperade. Naturligtvis fanns det nazister i Estland. Hur många nazister fanns i Sverige? Skulle allt detta kunnat hända i Sverige också. Då. Under andra världskriget?

Jag menar verkligen att när Göran Persson for till Riga och domderade och uppmanade (finns det ett starkare ord?) letterna att rannsaka sitt samvete och tänka på vad de gjorde mot judarna under 4 år av tysk ockupation. Innan de hunnit dra andan efter att själva varit utsatts i nästan 50 år!

Tilläggas kan att när Sveriges Radio påstod att judarna satt med väskorna packade i Baltikum, då hörde vi oss för med ordföranden för judiska föreningen i Tallinn. Hon bara skrattade bort det. ”Det var det värsta jag hört!”

Harry Schein

Kanske ska jag också nämna att Harry Schein hade en kolumn i DN på 90.talet där han jämförde esternas sånger på Sångfestivalplastsen som gav upphov till benämningen ”Den sjungande revolutionen”. Han förfasade sig och jämförde med sin ungdoms nazistiska massmöten i Österrike.

Det finns massor med program i radio, TV och tidningar som svartmålat Baltikum. Det är otvivelaktigt rasism, men så ointressant för den rättänkande svensken, att det bara får fortsätta. Jag berättade för dig tidigare att jag och många med mig försökt ställa till rätta, men det går inte, och på den estniska ambassaden gör de inget; de vet att det är ingen idé.

Jag lämnade allt jag skrivit till vår vän, den kände estniske författaren Arvo Mägi medan han ännu levde. Han läste det och kom sedan direkt hem till oss. Vet du, det första han ville reda ut var beskyllningarna att esterna utpekas som nazister. Sedan kunde vi lugnt prata om allt annat.

Jag tyckte att du, Thomas Nordegren, lät mindre övertygad om deras skuld i dag. Jag hoppas jag hörde rätt.

Fortfarande varma hälsningar

Historien om Vladimir Putins far.

År 2000 gavs boken ", Ot Pervogo Litsa" - samtal med Vladimir Putin, ut i Ryssland. Det kommer nu ut i estnisk översättning.

Putin säger att hans far under kriget tillhörde NKVD:s förintelsebataljoner, som bl.a. stred i skogarna runt  Kingissepp i Petersburgsområdet. Under 1941 (när tyskarna också fanns i området) när de fick slut på maten gick de till lokalbefolkningen - esterna – enligt berättelsen. De fick mat av dem, men tyskarna underrättadesbockså  om sovjeterna.

Putin berättar i boken:
"Deras möjligheter att överleva var små. Tyskarna omringade dem, och endast ett fåtal, inklusive min far, lyckades fly. /---/ Far gömde sig i ett träsk, och andades genom ett vassrör tills hundarna sprungit förbi. Så räddades han. "

Varför gjorde då lokalbefolkningen så? Med tanke på alla mord, alla våldtäkter, alla nedbrända hus, alla nedbrända lador, som fyllts med mat för vintern, alla djur som dödats på order av Stalin: "Lämna absolut inte kvar något ätbart när ni lämnar landet!" Med tanke på att det var just Förintelsebataljonerna som utfört dessa dåd, kanske det är mer naturligt och självklart att de ester som fick besök av Putins far och hans förintelsemän bförrådde dem. ( se bl.a. 27 juli 2010, 26 dec 2009)

Jag (journalisten Argo Ideon) kan inte minnas att denna historia skulle ha väckt någon särskild uppmärksamhet tidigare i Estland, men den uppmärksammades efter Bronsnatten (bråket om bronssoldaten i Tallinn 2007 i slutet av april). Ryssland Moscow Times publicerade  i maj 2007 en berättelse skriven av Lynn Berry, "Putins Estland back Complex" som diskuterar varför Putin har en gås oplockad med esterna. I artikeln nämns berättelsen om Putins far, och det refererades ganska flitigt till den efter publiceringen.

I december 2009 samtalade en högt uppsatt tjänsteman från amerikanska utrikesdepartementet, Pamela Quanrudi med estniska utrikesministeriets statssekreterare och ambassadör i Afghanistan Harri Tiido. Bland annat talade de om att den estnisk-ryska relationen är starkt pragmatisk och starkt beroende av Putin. Tiido berättade då för sin gäst samma gamla historia om Putins far - enligt en promemoria för att förklara varför Putin har ett personligt agg till Estland.

Detta skriver Postimees i dag. De skriver också mycket om USA och 11 september.

Norrsken i går natt.

"Den här gången var det en extraordinär upplevelse", skriver tidningen.

Och jag tänker på Õies berättelse från Sibirien, som jag måste skriva ner ordentligt snart. Hon berättade om en natt med ett sådant fantastiskt sken över himlen som hon aldrig sett förut. ”Hela himlen brann!” sa hon. Men de gamla berättade för henne, att det betydde att något hemskt skulle hända. ”Förra gången det syntes något liknande på himlen, då utbröt första världskriget!”

Vi kan bara hoppas att det var en tillfällighet den gången. I Sibirien var katastrofen närvarande hela tiden.

Det är hög tid att köpa torr ved i år!

På grund av de kalla vintrarna är efterfrågan på torr ved stor. Ja, nog har det gått åt väldigt mycket ved de senaste två vintrarna! Dessutom har ju elpriset ökat ordentligt, så man måste försöka hitta bättre lösningar på sin uppvärmning. Någonstans såg jag en uppgift om att det har byggts många vindkraftverk i Narvatrakten.

.....

Här blir en oppositionell anhållen av milisen i Haapsalu. Det är historiedagarna alltså.

…..

Finansminister Liigi uttryckte en tanke. ”Det måste finnas en möjlighet att utträda ur EU.” Inte så att man kastar ut länder. Men möjligheten ska finnas. "Jag kan inte se fördelarna för ett land att lämna EU", sade han. "Landet bör fortsätta att betala sina skulder, minska kostnaderna och öka intäkterna. Det bör fortsätta att göra strukturella reformer och att ändra sin inställning. "

Liigi bekräftade att Estland var positiv till att ansluta sig till euroområdet, på grund av vårt förtroende för ekonomin. Han uttryckte också förtroende för att den gemensamma valutan inte kommer att kollapsa, eftersom politikerna har en så stark önskan att undvika en kollaps av euroområdet.

…..

Boeing 737

Ryska flygbolaget Boeing gjorde en nödlandning

Flygplanet var på väg till den turkiska turistorten Antalya. Bara två dagar efter den stora olyckan som ägde rum i Yaroslavl och 43 människor miste livet hände alltså ännu en olycka, som tur var kom i9nge till skada denna gång.

.....

Och så är det de där roliga grönsakerna:

I alla fall lite roligt är det. Tänk er tjugo morötter som blire en. Det är inte siamesiska tvillingar, utan ... något annat...

I Sunt Förnuft  nr 5 2011 skriver Johan Norberg en krönika:

Egen strävan kan utrota hunger.

Antalet hungrande i utvecklingsländerna har sjunkit från 37 till 13 procent. Norberg menar att detta beror på två orsaker.

1.      ”den gröna revolutionen” med bättre grödor, konstgödsel och bevattning. Detta är ett resultat av Norman Borlaugs arbete. Han hr räddat fler människoliv än någon annan i historien, sägs det.

2.      Äganderätt. (Här spolar Norberg helt den kommunistiska tanken.) Den som äger sin jord kan låna pengar till att utveckla den, till förbättringar enligt ovan. Jorden kan inte konfiskeras av storgodsen hur som helst.

1978 producerade Kina mindre livsmedel än före Maos revolution 1949. Detta gäller även Sovjetunionen.

Jfr Sovjet:Jag vill leva, en skolflickas dagbok under Stalintiden av Nina Lugovskaja (min blogg Feb. 8, 2010):

Ett annat exempel där KGB gjort understrykning är den 31 augusti 1933 Underliga ting sker i Ryssland. Svält, kannibalism… Mycket berättar de som kommer resande från landsorten. De berättar att de inte hinner städa bort liken från gatorna, att landsortsstäderna är fulla av svältande bönder i trasor. Och Ukraina? Som flöt av mjölk och honung… Vad har det blivit av Ukraina? ... En död tyst stäpp... Där ser man inte de stora och glada byarna med deras vita ukrainska gårdar och hör inte några glada ukrainska sånger. Här och där ser man döda, tomma byggnader. Ukraina har tömts på folk. Det var ca sju miljoner ukrainare som svalt till döds när Stalin rekvirerade allt ätbart till Moskva, tom. kommande års utsäde.

Och citat från: http://www.levandehistoria.se/files/inline/Holodomor%20L%C3%A4ttl%C3%A4st_0.pdf

År 1930 gav vädret visserligen goda skördar men kollektiviseringen av jordbruket försämrade produktionen. Året efter producerade jordbruken ännu mindre spannmål, men staten ville ha ändå ha samma andel spannmål, 7 miljoner ton. Det ukrainska kommunistpartiet bad att få lämna in mindre del spannmål, men Stalin sa att det skulle vara orättvist mot andra regioner. Han skickade istället ut soldater för att få ihop 7 miljoner ton spannmål i den ukrainska delrepubliken. Det blev inte mycket kvar för folket att äta själva.

Jag fortsätter med Norbergs artikel:

Hur som helst delade byborna i Xiaogang upp marken och  i hemlighet,  eftersom det var förbjudet, bestämde de att de fick behålla det som de själva odlade. Om någon fängslades skulle de andra ta hand om familjens barn.

Aldrig hade det producerats så mycket ris i Xiaogang. ”Man kan inte vara lat när man arbetar för sin familj och för sig själv.” Grannbyarna såg vad som hände och gjorde likadant. Till slut fick kommunistpartiet veta det, och två år senare var det slut med kollektiviseringen.

Det kinesiska jordbruket ökade därefter produktionen med ca 8 % om året.

Aristoteles förklarade redan för 2 300 år sedan: ”Det som de flesta människor äger tillsammans ägnas den minsta omsorg…. Ty när alla har ett eget intresse kommer de inte klaga på varandra och de kommer att göra större framsteg, då var och en kommer sköta sin egen verksamhet.”

…..

Citat från Postimees och Virumaa Teataja:

I Böndernas Hus i Väike Maarja hålls på fredag en konferens om kalksten.

Under sovjettiden nationaliserades huset och kallades Folkets hus, då många bönder mördats eller deporterats. KGB-huset i närheten var skådeplats för mycket då; det hus som nu rivits eftersom ingen ville ha med det att göra.

Efter konferensen ska de göra en studieresa Väike maarja – Vao medeltidstorn – Liiduri kalkstensugn - Kiltsi slott - Võivere väderkvarn.

Vi väntar på utvärderingen.

…..

Den 9 – 11 september är det Nostalgi- och Historiedagar i Haapsalu. Skådespelare klär ut sig till sovjetmilis som deporterar människor osv. Det finns inte så många rysktalande i Haapsalu, men de protesterar kraftigt. Vi ska också få de skrotbilar och oanvändbara cyklar från de tekniska undrens tid: Sovjetunionen. Jag köpte en fabriksny sovjetisk spegelreflexkamera 1991 i Tallinn. Den sulle ha platsat på historiedagarna.

…..

I norra och nordöstra Estland har man stora problem med att människor stjäl grönsaker och frukt i trädgårdarna på nätterna.

…..

Förre presidenten Arnold Rüütel får en uppskattande artikel i Postimees. ”En riktig est!” Hade ryssarna förstått det på 1970-80talen hade han nog inte levt i dag. (Eller kanske levt i Sibirien)

…..

Varför störtade planet i Jaroslavl? Kanske får vi veta sanningen. Kanske blir det en snygg förklaring, som passar presidenten och statsministern. Sanningen är inte absolut. Varför använder man ryska gamla flygplan som av säkerhetsskäl absolut inte tillåts i Väst? Har det med (avsaknad av) medmänsklighet att göra? Vad kommer ske när OS-deltagarna i vinter vägrar att flyga med ryska flygplan? Frågan har redan väckts, hörde jag på radion i dag.

Jag har sökt förklaringen till Sveriges agerande vid Sovjets ockupation av Estland 1944 i den tidens händelser. I Dag i Svenska Dagbladet ser jag att grunden var redan lagd på 1920-talet! Dick Harrison recenserar John Chrispinssons nya bok: Den glömda historien. Om svenska öden och äventyr i öster under tusen år (Norstedts, 442 s). Och jag häpnar.

Jag häpnar över det totala ointresset för estlandssvenskarna och estera. Över den totala oförståelsen över deras livssituation. Över den bragd de utförde när de slogs sig fria. Över det liv de levat under tsartiden och balttyskarna. Nej, jag trodde det aldrig!

Harrison berättar i artikeln om en resa han gjorde 1987 till Viborg, och fick klart för sig att de andra svenska resenärerna inte hade en aning om att Viborg varit svenskt. Den ryske guiden berättade om ”den gamla ryska staden”. (Jag minns vår ryska guide som på mitten av 90-talet sa att Narva var ockuperat av esterna).

I Riga blev svenskarna lika förvånade över en bild av Gustav II Adolf  i katedralens fönster. "Men han var väl här och krigade, är det någon som säger. Det var ju sådant vi gjorde förr i tiden. Vår historia är full av krig och elände. Tack och lov att det ligger bakom oss."

Chrispinsson och hans bok.

Chrispinsson ger också en bild av Viborg som stämmer med den bild jag har av Sovjetunionen (det var inte lika illa i Tallinn 1978):

Efter en utförlig redogörelse för stadens månghundraåriga svenska historia konstaterar Chrispinsson att ”den gamla svenska domkyrkan ligger i ruiner, det luktar urin bland brännässlorna och det krossade glaset, bredvid står det gamla klocktornet från fjortonhundratalet och ser ut att störta samman vilket ögonblick som helst, den svenska skolan är helt oigenkännlig. Avloppsvattnet kan bubbla upp på gatan och en segt flytande sörja söker sig fram och rinner ner i gatans alla håligheter. De gamla gravplatserna är skändade, den siste svenske kyrkoherden Mosanders grav ligger idag under en busshållplats. /…/ Staden är sorglig, förfallen och negligerad och invånarna är ganska slitna de också. /…/ Det gör ont.”

”Den glömda historien” består av en kronologiskt strukturerad och lättläst genomgång av ett urval gamla östsvenska städers historia: Åbo, Viborg, Nyen/Sankt Petersburg, Riga, Tallinn, Narva, Dorpat och Hapsal. Boken är inte utan skavanker.
Den stora frågan är varför. Varför glömdes hela denna reservoar av svensk historia bort? För hundra år sedan var kunskapen och medvetenheten i högsta grad levande. Processen inleddes så sent som på 1920-talet, då det ännu fanns en stor svenskspråkig minoritet i Estland. John Chrispinsson konstaterar att man från svensk sida klart och tydligt distanserade sig från såväl estlandssvenskarna som det självständiga Estland. Svenska politiker uppfattade Estland som föråldrat och auktoritärt och estlandssvenskarna som gammalmodiga bönder som inte hade någon plats i visionen av det nya, moderna Sverige. (min understrykning)

Detta visar den stora okunskapen redan på 20-talet. Vad krävdes av ett nytt land för att det skulle bli accepterat av svenskarna? Att det hoppade fram i sin utveckling något hundratal år? Att det bara genom en fingerknäppning utvecklades till en modern stat och förbisåg att de hållts utan möjlighet till utbildning och utveckling med hjälp av livegenskapen.

Var det p.g.a. den svenska synen på esterna det dröjde flera år innan ett av våra grannpar förstod att deras respektive föräldrar flytt från Estland. Mannen var av estnisk börd, kvinnan av estlandssvensk.

Det är inte svårt att geJohn Chrispinsson rätt. Men problemet är större än så. Vi har, vilket han också är inne på i sitt efterord, en märklig tendens att se och intressera oss för det som ligger i fjärran men blunda för det som ligger nära tillhands. Det är inte svårt att finna svenskar som på 60- och 70-talen var glödande i sin iver att stödja och hjälpa förtryckta och utsatta folk i tredje världen och som ömmade om dessa människors historiska rättigheter. Man sökte rötterna till dagens orättvisor i imperialismens och kolonialismens utveckling. Ytterst få intresserade sig dock för att spåra rötterna till, och protestera mot, eländen på närmare håll, till exempel det öde som drabbade estlandssvenskarna efter andra världskriget. ”Den unga moderna generationen protesterade mot apartheidregimens massaker i Sharpeville. Det hördes inga rop på solidaritet med det tusentalet svenskar som i samma ögonblick förtrycktes, deporterades och utarmades bara några mil från Stockholm. Det moderna Sverige ville inte veta, man valde att tiga och glömma.”

”Den glömda historien”formar sig, skavankerna till trots, till ett viktigt inlägg i den pågående debatten om historieämnets roll i samtiden. Det hävdas ofta att svenskarna är västvärldens mest historielösa folk, att den i och för sig lyckosamma bristen på krig och historiska trauman har frambesvurit en framtids- och framgångsdyrkan som fått historiekunskaper att framstå som irrelevanta eller till och med farliga. Den som läser John Chrispinssons digra volym inser att det finns fog för den uppfattningen.

Genom att amputera det gamla Östsverige från vårt tidsmässiga och rumsliga medvetande har vi tackat nej till tusen år av svenska historiska erfarenheter och avstått från kunskaper som inte kan annat än berika oss. Att väcka den glömda historien till liv och införliva den med vår allmänbildning borde vara högprioriterat, och det faktum att så inte är fallet säger mycket om vilka öppna eller latenta historieskeptiska värderingar som i dag kännetecknar det svenska samhället.

Den historielösheten är förklaringen till att så få förstått hur de påverkats av Sovjetunionens och senare Rysslands propaganda mot de baltiska staterna. Vi ville att Sverige skulle vara så fint och ett föredöme, att vi försökte glömma Stormaktstiden och alla krigen.

Jag kan också vittna om hur man bad folk berätta om hur det var att leva i länder långt bort från Sverige, men aldrig frågade oss om hur det var att leva i Sovjetunionen, landet som hade sin gräns 30 mil från Stockholm.

Men, som Hegel sagt: Det enda vi säkert lär oss av historien är, att vi aldrig lär oss något av historien.

Eller som vi säger: Få vill egentligen veta något alls.

…..

I SvD skriver också Stig Fredrikson en kolumn: Landet med endast en väljare.

Gissa vilket land? Det är en aktuell politisk vits i Moskva, skriver Fredrikson, och fortsätter:  Vilka partier som tillåts ställa upp i dumavalet i december, hur resultatet blir och vem som segrar i presidentvalet i mars nästa år, det bestäms av Putin. Så stor är hans makt.

I Stockholm i april ville Putin inte besvara frågan vem av Medvedev eller han själv som skulle ställa upp i valet. Det var för tidigt att lämna ett sådant besked. Och så la han till: ”Men ni kommer att gilla det, ni kommer att bli nöjda.”

Putin är ordförande i partiet Enade Ryssland, som i Moskva kallas ”alla skurkars och tjuvars parti”. För att ge Enade Ryssland draghjälp har Putin skapat Den allryska fronten. Till den kollektivansluts stora organisationer med miljontals medlemmar. Meningen är att medlemmarna ska lägga sin röst på Enade Ryssland och säkra partiets maktinnehav.

Fredrikson ser fördelarna med att Putin ändå kliver åt sidan. Det ensidiga beroendet av inkomsterna från olja och gas har blivit som ett knark. Nu borde Ryssland snabbt börja en avvänjning.

På måndag ska Thomas Nordegren svara  på alla brev som har kommit in efter programmet om Estland. Jag passar på att skriva lite mer till honom…

Hej igen Thomas Nordegren.

Jag hörde att du ska diskutera judeutrotningen och Baltikum på måndag, och tänkte att jag skulle passa på att skicka lite mer information och några frågor.

Det är ett problem att de här länderna alltid ska diskuteras efter vad som hände under andra världskriget. Åren går och går, men de kommer aldrig ifrån det. Nej, kanske har de inte gjort upp med sin historia, men de har det inte heller gjort när det gäller de brott som skedde efter världskriget heller. Självklart kan de aldrig förneka vad som hände, men hur länge ska de skuldbeläggas? Att det dödades judar i de nazistockuperade länderna är fruktansvärt, men frågan är om man ska lägga skulden på hela befolkningen, vilket jag hörde Per Ahlmark göra i TV på 1990-talet. Vår dotter hörde också Ferenc Göndör säga under ett föredrag i skolan att Baltikum var värre än Nazi-Tyskland när det gällde förintelsen. Baltikum?

Wolfgang Benz har i sin bok "Dimensionen des Völkermordes" listat de ockuperade ländernas skuld, dock inte de baltiska:

• Bulgarien: 11 000
• Danmark: 161
• Frankrike och Belgien: 32 000
• Grekland: 60 000
• Italien: 7 600
• Jugoslavien: 55 000–60 000
• Luxemburg: 1 200
• Nazityskland: 165 000
• Nederländerna: 102 000
• Norge: 735
• Polen: 2 700 000
• Rumänien: 211 000
• Sovjetunionen: 2 100 000–2 200 000
• Tjeckoslovakien: 143 000
• Ungern: 502 000
• Österrike: 65 000

Tilläggas kan alltså

·         Estland: ca 2000 (ca 1000 estniska medborgare, ca 1000 deporterade till Estland för att förintas.)

·         Lettland 71 500

·         Litauen  143 000

Varför är esterna för alltid brännmärkta för vad som hände i deras ockuperade land, men inte de flesta andra av länderna på listan? Har vi någon gång hört talas om hur många judar som dog i Luxemburg? Grekland? Frankrike eller Belgien?

Vi skickade detta meddelande till de ledande tidningarnas redaktioner och till insändarsidor. SvD tog in det den 25 maj 2009:

Sluta se Baltikum som en enhet.

Baltikum består av tre olika stater, med tre olika kulturer och tre olika språk. Lettiska och litauiska tillhör den indoeuropeiska språkgruppen och är baltiska språk. Estniskan är ett finsk-ugriskt språk, som skiljer sig totalt från de indoeuropeiska.

En est förstår inte ett ord lettiska och vice versa. Inte ens en lett och en litauer kan tala fritt med varandra på sitt respektive modersmål, trots att språken är släkt – ungefär som svenska och tyska.

Estlands kultur har mer gemensamt med den nordiska, medan Litauens kultur är starkt influerad av den polska och Lettland har stått närmare Ryssland.

Vi talar inte om att Nordens bruttonationalprodukt – BNP – sjunker katastrofalt för att Islands BNP gör det, eller hur? Naturligtvis vore det jättebra om vi kunde tala om Nordens olja, men det är faktiskt Norge som står för den stora oljeproduktionen i Norden.

Men vi slår ihop de baltiska länderna och talar om den katastrofalt sjunkande BNP:n i Baltikum och allt möjligt elände, som Lettland tyvärr råkat in i.

Visst är det besvärligt i Estland också, men inte alls på samma sätt som i Lettland. Risken är att vi kan hjälpa till att framkalla problemen genom att agera som om problemen är desamma och inte våga handla med Estland och Litauen.

Tumregel 1: Baltikum består av tre skilda stater, med tre olika kulturer som inte ska sammanblandas.

Tumregel 2: Norden består av fem skilda stater med liknande kulturer.

Raimo Raag

professor i finsk-ugriska språk, Uppsala universitet

Karin Tamm

stud. i estniska, Uppsala universitet

Virve Raag

universitetslektor i estniska, Uppsala universitet

Ants Tamm

Sverige-est

Jag vill på intet sätt förringa vad som hände i Estland, men varför talar man aldrig om hur många ickejudiska ester som mördades? Till slut blir allt detta absurt. Till slut blir det så, att vi måste klart säga att vi värderar människoliv olika. Vi människor är verkligen inte lika mycket värda. Att mångdubbelt fler ester (drygt 7 250 )mördades under den nationalsocialistiska ockupationen är helt och fullständigt ointressant!

Varför har du fått så många brev från dina åhörare? Naturligtvis för att den här frågan alltid vinklas så, att de baltiska folken utpekas som nazikollabaratörer och behöver försvaras.

Med vänlig hälsning

…

Estland blir alltmer likt Sverige:

Man inför nya skatter men kallar dem för avgifter. T.ex. tas det nu ut en sängavgift på Tallinns största sjukhus. Det kostar 1,6 euro per dygn under 10 dagar. Sedan betalar man sedvanliga kostnader för sin sjukdom.

Man diskuterar att höja bensinskatten och elavgifter.

Det publiceras nyheter om tokiga grönsaker.

Fler nyheter:

En kvinnlig konstnär som sprang genom Väike Maarja med nken överkropp ,för att protestera mot att bara män får göra det, får inget straff för sitt tilltag.

Üllar Saaremäe ska sätta upp Mumintrollen på Rakvere teater.

Räddningsskolan i Väike Maarja ska undervisa i polisverksamhet och jourtelefon för poliser.

I Lettland finns ett politiskt parti för den rysktalande befolkningen. Det är helt underordnat Moskva. Det hoppas vinna valet.

Angela och Andrus Veerpalu väntar barn igen. Det är ännu inte helt klart med hans ev. doping.

En ny gränsövergång i SO mellan Ryssland och Estland har invigts av presidenten, premiärministern m.fl.

Utbildningscentrum i Väike Maarja.

Väike Maarja Utbildningscentrum är klar att sättas i gång en ny utbildning på uppdrag av Pandivere kvinnoförening. Kvinnor ska få möjlighet att utbildas i entreprenörskap och uppstart av familjeföretag.

Man ska lära sig affärskunskap, bokföring och handhavande av dokument, samarbete, affärsplaner bland mycket annat.

Som avslutning åker man två dagar till södra Estland eller till Lettland för att studera verksamheten på en lantgård.

Start av utbildning blir den 10 september..

Huset på bilden byggdes ursprungligen som kolchoskontor under Sovjettiden. Man tänkte ett tag öppna det som hotell efter friheten. Då skull det ha blivit skräckturism. Vi var där och tittade och tänkte att det kunde ju vara lite roligt  för att andra skulle förstå hut det kunde ha varit...

…..

Till vänster den nuvarande spa-byggnaden. Till höger tillbyggnaden.

I Rakvere finns ett mycket fint spa. Aqva spa. Det öppnade för några år sedan, och ska redan nu bygga ut sin hotellavdelning. Man har många turister från Ryssland och Finland, och dessutom är det en ”stor svensk familj” (gissa vilken) och invånarna själva som badar och får massage där. Det är så lätt för turisterna att komma dit. Efter att ha anlänt med båten till Tallinn fortsätter man bara på den stora Narvavägen i ca 10 mil och kommer till den lilla, lugna och mysiga staden Rakvere. Eller om man kommer från Ryssland via Narva är det kanske 12 mil efter gränsen att köra. För de finländska turisterna är det ju enkelt med samma valuta dessutom.

Om ett år ska den nya byggnaden vara klar. Det utlystes en arkitekttävling och arkitektbyrån KOKO vann. En stenlagd gata går mellan de två hotellbyggnaderna, som binds ihop av ett glasgalleri över gatan.

…..

Arbetslösheten sjunker i Estland. Det totala antalet arbetslösa beräknas till 48 573 invånare. Det är 332 personer färre än i början på förra veckan.

…..

Från och med den 2 september är det danska jaktplan som flyger över Estland.

Det är jaktplan från det kungliga danska flygvapnet som beskyddar de baltiska staterna fram till årets slut. Det är ett synligt bevis på att Nato finns och skall övervaka luftrummet. Ingen ska komma smygande.

Tidigare i år har bl.a. franska flygplan skyddat  landet, och i januari 2013 blir det något annat Natoland som tar över uppgiften.

Vi har läst i veckan att alla estniska skolbarn får en egen dator!

Det är 600 nybörjare i år.

Edgar Savisaar fortsätter som ledare i Keskerakond! Trots alla pengar han fått från Ryssland.

Rein Taaramäe vann dagens etapp i cykeltävlingen Vuelta a España

.

Honungen är fortfarande förhållandevis billig i Estland, och det blev mycket honung i år.

Den svenska fonden Gustav VI Adolfs Kulturfond ska bekosta renovering av gården Korsi talu på Runö!

Kossan Heidi vann Estlands skönhetspris i år. Jag har tyvärr ingen bild på henne. Det är ett påtagligt ökande intresse för lantgårdens djur. De sköts bättre och mår bättre jämfört med djuren på kolchosernas tid.

…..

Det låg en kopia på en artikel bredvid min dator. Äntligen läste jag den. Per Gudmundsson i DN 21 november 2010:

Per Gudmundsson

Världsfredsrådet grundades 1949, och året därpå antogs Stockholmsappellen mot kärnvapen. Underavdelningen Svenska Fredskommittén lockade kulturpersonligheter som författarna Artur Lundkvist och Moa Martinson, konstnärerna Siri Derkert och Albin Amelin, skådespelaren Naima Wifstrand och andra.

Men Världsfredsrådet finansierades och styrdes av Sovjetunionen, och Fredskommittén av Sveriges Kommunistiska Parti (som idag heter Vänsterpartiet). Från fredsmöten i Stockholm vid den här tiden skickades således telegram till Moskva som ”hälsar generalissimus Stalin såsom ledare för sovjetregeringens och sovjetfolkens fredspolitik” och uttryckte ”solidaritet med Sovjetunionens kamp för fred” (citat i SOU 2002:90).

För Sovjet var fredsrörelserna redskap för att säkra fortsatt dominans och för att slippa konkurrens med den egna kärnvapenarsenalen. Kulturpersonligheternas blödande hjärtan var en genväg. Allt Sovjet behövde göra var att ta över ordet fred.

Ord är politik. Sovjet hade många fronter. Kultur var en. Antifascism var en annan. Här kunde kommunisterna lägga in tesen att också fascismen var en produkt av borgerligheten. Efter Berlinmurens fall, då arkiven öppnades, framkom till och med att vissa nazistdåd i Västtyskland i själva verket utförts av underrättelseagenter från Öst. Ett enkelt sätt att styrka tesen om Västs inneboende fascism och legitimera murens – den antifascistiska skyddsvallens – existens.

Kulturutbyte, fred, antifascism. Försöken att förvränga ordens innehåll har naturligtvis inte inneburit att verklig kamp för kultur, fred eller antifascism har varit förkastlig eller resultatlös. Långtifrån alla fredsrörelser var korrupta.

Och möjligen ges en förklarande ideologisk dimension till varför Stieg Larsson, med rötter i sektvänster och erfarenhet från marxistisk gerillarörelse, grundade den antirasistiska tidskriften Expo. Men ingen kan förneka hans och Expos stordåd när det har gällt att kartlägga svenska naziströrelser. ….. Men man måste genomskåda försöken att vrida ordens betydelse. Det går. Konstnären Bo Beskow var med på kongressen när Världsfredsrådet grundades. Väl hemma frågade han i en artikel: ”Kan ordet FRED tvättas rent igen?”

Per Gudmundson Ledarskribent

En naturlig kommentar blir: Vem ska kartlägga svenska kommunistiska rörelser?

En annan: Det var en annan svårighet tidigare: att få någon att förstå att fredsrörelser kunde vara korrumperade. Alla visste väl att det gjordes provsprängningar av kärnvapen i Sovjet. Ändå sa man med eftertryck att Sovjet och kommunismen var en fredsrörelse. Samtidigt gav Sovjet också massor av pengar bl.a. till Svenska Freds för kampanjen ”Ett kärnvapenfritt Östersjön” och laddade kärnvapenmissiler riktade mot Stockholm, Oslo och Köpenhamn nära den plats i Estland där vi numera tillbringar mycket tid. Det är ett utflyktsmål som jag berättat om tidigare.

Före detta ryska medborgaren Yana Toom, som lämnade sin plats som vice borgmästare i Tallinn, har aldrig gjort hemlighet av att hon tänker ryskt och har en rysk syn på världen. Hennes uttalanden i media visar med all tydlighet att hon hatar den estniska staten. Kriget att rädda den ryska undervisningen i de ryska skolorna börjades av henne och har tagits över av Mikhail Kõlvart, som tillbringade delar av sin ungdom bakom galler, och som en gång inbjöd en estnisk delegation till det kända lägret Seliger (organiserat av pro-kreml-rörelsen Nashi) där estniska poltikers huvuden visades genomstuckna av pålar.

I dagens Postimees läser vi:

Mikhail Kõlvart vill nu att alla ska visa sin mening när det gäller beslutet i skolverket att de rysktalande eleverna i statliga skolor ska få all undervisning på estniska och med estnisk undervisningslitteratur. Man ska visa sitt missnöje med ett vitt band på kragen.

"Detta är inte att protestera, det är ett fredlig stöd för att de ryska skolorna ska kunna väljas med helrysk undervisning precis som det är föreskrivet i lag", betonade Kõlvart.

Han sa att ”bandet visar att människor inte är likgiltiga inför vad som sker i utbildningen i vårt land. "Vitt är ju färgen på vår fredliga natur och en symbol för politisk neutralitet och mänsklighetens sinnen under århundraden.” (Rysslands sinne??  Vad menar karln?  Jag vet att esterna inte upplevt det så. Dessutom kan det vita bandet ha andra betydelser)

Michail Kõlvart, som lanserat Vita bandet-idén stör utbildningen, sa Irene Käosaar, chef för Utbildningsdepartementets allmänna avdelning.

"Medborgarinitiativ är en demokratisk rättighet, men jag håller definitivt inte med.", sa Käosaar till Postimees.ee  "Kampanjen verkar mest provocerande och det gör mig ledsen att skolorna dras in i det politiska spelet. Detta kommer att påverka eleverna, föräldrarna och lärarna känslomässigt."

Påståendet att det estniska språket ska införas för hastigt är helt galet. "Någon förändring har inte ägt rum  i de flesta ryska skolor trots propåer under 10-15 år. Att nu dra i bromsen är helt fel."

"Från och med idag ska Estlands gymnasier ha undervisning i estniska för dem som inte kan språket. Under våren hade vi sammankomster med alla skolor, och då var alla med på övergången till estniska i skolan, alla utan undantag. Då hölls möten på ett konstruktivt sätt. "

Irene Köossar.

"Faktum är att Tallinns tingsrätt stödjer ändringarna i skolans nätverk och de ryskspråkiga skolorna", konstaterade Käosaar. Hon förklarade att de ryskspråkiga eleverna i Tallinn blir färre och färre för varje år, men antalet skolor förändras mycket långsamt.

Det handlar alltså om likvärdig utbildning för alla Estlands skolelever.

Hon lovordade istället de ryska skolor som har gjort ett bra jobb; en gradvis övergång till estniska språket i undervisningen. "Visst, vissa skolor har fortfarande behov av att utvecklas något. Det finns också ett behov av att kommunicera med föräldrar och att stödja elever och lärare", säger Käosaar.

Hon betonade att målet är att garantera alla elever en hög kvalitet och rättvis utbildning. "För att våra ryska skolors studenter inte ska marginaliseras när de läser akademiska ämnen i mötet med akademiker som haft all sin utbildning på det estniska språket."

Kõlvart däremot sade att attityden hos hela Estlands befolkning är en viktig fråga och nu är det lätt att visa sin uppfattning med ett vitt band på kläderna.

"Det är så vi uttrycker vår negativa inställning till denna brådska, (?? 10-15 år!)

…..

En kommentar till Erik Helmerssons kolumn i DN i går: (V): Ny ledare, gamla teser.

Han menar att … det spelar ingen roll om man väljer en ny partiledare om det växer mossa på partiprogrammet.

Några axplock: ”Kapitalismen (är) per definition odemokratisk.” Sveriges utrikespolitik ”förutsätter att Sverige vågar utmana USA, EU och det internationella kapitlets maktanspråk.”

Och så programmets pärla: ”Det ekonomiska fåtalsväldet måste ge plats åt de arbetandes demokratiska förvaltning. Införandet av socialismen kräver kapitalismens avskaffande.”

Han menar att de skulle ha stor möjlighet att ta röster från ett förvirrat socialdemokraterna. Men med nuvarande partiprogram är sannolikheten stor att partiet antingen går under helt eller att dess sympatisörer åter splittras i nya kombinationer med outtalbara bokstavskonmbinationer, för den cirka 64:e gången sedan Stalins död.

Jag förstår inte vänsterpartiet. De har inte tagit avstånd från allt det fruktansvärda som hände i Sovjet, Kina, Kuba, ja alla kommunistiska länder. De var med i Kommunistinternationalen, som var dirigerad från Moskva. De har inte tagit avstånd från det heller. Däremot är de starkt upprörda över det som pumpats i dem att Estland som det första ”judenfrei”-landet påstås ha ägnat sig åt judeutrotning. Jag har kunnat visa att det var åtta gånger fler ester som förlorade sina liv under den nazistiska ockupationen. Men det är ju helt ointressant. Dessutom hände dessa förfärliga mord under tysk ockupation, och tyskarna togs emot som befriare av esterna eftersom de levt i helvetet under den första sovjetiska ockupationen. Ja, ja, alla ni som följer min blogg vet ju det.  Men jag förstår inte vänsterpartiet.