.

Den 29 maj satte Galeasen "Hoppet" segel mot Stockholm och Kungliga Slottet. Beräknad ankomst 31 maj (I dag!!) och då lägger man till framför slottet. Sedan kommer "Hoppet" ligga vid Vasavarvet i ca en vecka innan hon sätter segel mot Hapsal för att inviga den estlandssvenska sångarfesten 8-9 juni.

Den estlandssvenska galeasen "Hoppet" ägs sedan 2011 av den estniska träbåtsföreningen Vikan. Hoppet byggdes i Spitham 1926-1927 och tjänade som lastfartyg i Finland. Efter ägarbyten i Sverige och Finland har hon nu alltså hittat hem till Estland igen. Hoppet är den enda bevarade skutan från de estlandssvenska båtbyggarna från tiden före Andra Världskriget.

Sedan urminnes tider har estlandssvenskarna seglat över Östersjön till Kungen i Sverige för att klaga. Ibland över behandlingen man utsattes av från markägarna, den balttyska och svenska adeln, ibland över behandlingen från Tyska Ordern eller Tsarryssland.

Denna tradition lever kvar och den 29 maj sätter Hoppet segel för resa mot Kungliga Slottet i Stockholm för att överlämna 2013 års klagobrev! Klagobrevet innehåller nu inte så många klagomål utan främst information om hur den svenska minoriteten i Estland har det och redogörelser från de olika estlandssvenska föreningarna.

 Beräknad ankomst Stockholms Slott 31 maj. I dag!! "Hoppet" kommer sedan ligga till beskådning vid Vasavarvet i Stockholm i ca en vecka innan man seglar tillbaka i lagom tid till Estlandssvenska Sångarfesten 9 juni i Hapsal!

http://www.estlandssvenskarna.org

Den estlandssvenska Sångarfesten i Hapsal den 8-9 juni 2013 

                                                                                                                                                                      Cyrillus Kreek dirigerar sångafestens körsångare 1933. Den gamla borgen utgör fonden.

Förra gången det begav sig var den 2 juli 1933. Då hade esterna mött upp för sin tionde sångfest – laulupidu och estlandssvenskarna tog efter upplägget och ordande en egen fest med sång, folkdans och hemslöjd på slottsgården i Hapsal. Nu tar vi i festkommitén – Estlandssvenska kulturrådet och Aibolands museum - chansen och bjuder in till den andra estlandssvenska sångfesten 80 år senare den 9 juni 2013!

Festdagens mål och motto är samma som för 80 år sedan:

Den svenska allmänheten uppmanas att mangrannt deltaga i den svenska sommar- och sångafesten i Hapsal den 2 juli. Enligt vad man kan förstå, kommer deltagandet att bli livligt och även deltagare utifrån väntas. Måtte svenskarna samlas i ”enighetens” tecken, och måtte det alldagliga smågrälet glömmas för en stund! Måtte man även här i Svenskestland nu visa, att vi den 2 juli kunna sjunga svenskarna samman. Enighet ger styrka och för befrämjandet av den svenska saken äro vi i stor behov av enighet. (Kustbon 14 juni 1933.)

Efter den första sångfesten skrev man i Kustbon (12 juli 1933), att: 

”Det visade sig nu, att den idé, som av fru Helga Blees lancerats att förena sången med hemslöjden och folkdansen till en kulturfest, var genialistiskt uttänkt. Djärv var den, i ty att sex månader tillbaka själva underlaget för en sångfest ännu saknades, nämligen sångkörerna. Men uppslaget gav stöten och vår lärarkår tog initiativet att skapa sångkörer å de orter, som saknade sådana, medan flitiga händer vid vävstolen och knyppeldynan förfärdigade alster av sin vackra konst. ”
Precis som då bjuder vi även den här gången in körer och orkestrar utifrån – från Sverige och Finland. Det är flera körer och orkestrar som börjar sin sommarsäsong med den estlandssvenska sångarfesten! Vi har även bjudit in folkdanser och folkmusiker från de estlandssvenska områden i Estland och unga musiker som är intresserade av det estlandssvenska kulturarvet.
Vi utgår från programmet från den förra sångarfesten och börjar dagen med en gudstjänst i domkyrkan. Därefter följer en parad genom staden som leder till slottsgården. Mellan sångerna som framförs av gemensamt av alla medverkande körer och orkestrar kommer de olika körerna dela med sig av sin egen repertoar och folkdanslag uppträda med estlandssvenska danser. Sångerna kommer klinga på både svenska och estniska!

http://www.estlandssvenskarna.org/Saangarfesten.php

 

I Haapsalu föddes Ants mormor, Babu och även Ilon Wikland. Det är en underbar stad att vandra i, den har kvar all charm med de gamla trähusen, som vi så väl känner igen från Ilon Wiklands bilder.

 

 I Tallinns Gamla Stad. Samma plats men 100 år emellan.

-----

 

Att även estniska ungdomar kan göra sig skyldiga till grymma brott upptäcktes förra året: 

 

I juni släpps tre estniska ungdomar ur fängelse. Förra sommaren i Gamla Stan organiserade de på nätterna en verklig människojakt på berusade turister och enskilda berusade vandrare  - de slogs ner och misshandlades utan förvarningvar och berövades värdefulla saker.

 Raimo Raivet, intendent vid centralpolisens avdelning för brott mot äldre personer säger: "Vi har ännu inte sett någon annan som på så kort tid och i så stor skala begått en sådan medvetet grym serie av brott."

När det gäller rån har polisen visserligen redan sett extrema händelser. Men i augusti förra året fick polisen rapporter om flera obehagliga nattliga attacker i Gamla stan." berättar Intendent Rivet.

"Det gav oss huvudvärk för snart var vi tvungna att inse att det var ett gäng som låg bakom attackerna." 

Som offret valde de en utlänning eller en man med osäker gång. De få människor som kan förväntas klä sig som det utvalda offret måste ha något värdefullt på sig. Vid lämplig tidpunkt slog de till antingen genom att förvirra offret eller attackera honom bakifrån utan förvarning. När offren slagits ned fortsatte gangstrarna att slå och klädde av dem nakna.

Offren beskrev rövarna som atletiska ungdomar. Därför lyckades polisen ganska snart avslöja namnen på dem. De första spåren fick polisen när det visade sig att det gick att spåra de stulna föremålen.

Sedan fick polisen hjälp av att Inrikesminsteriet hade övervakningskameror på Långa gatan/ Pikk tänav. På inspelningen ser man hur rånarna går fram till en tysk turist, rånar honom och springer därifrån.

Utredarna såg att en av dem var en gammal bekant, en droganvändare som fanns i kriminalregistret, Vladislav Stepanov.

Vid det första förhöret visste polisen inte vilka de övriga i gänget var. Men Stepanov sa att han inte varit med vid så många av överfallen.

Dock kunde Stepanov berätta om hur han blivit bekant med esterna och uppge deras namn. Sedan gick gripandet snabbt. Brottslingarna var: Jonas Sam (16), Erlis (18) och Risto (18). Den siste har bara gått i skolan i 8 år, i en skola för problembarn. Det är ungdomar som växt upp i sovjetiska hem, föräldrarsom inte tagit till sig det nya.

 

 

 

Kanske såg ni i SvD ledaren på sidan om försvarsfrågor. Där fanns bl.a. Lettlands försvarsminister Artis Pabriks. Det framgår så tydligt att han har levt i en annan verklighet än vi, och vill att vi ska förstå att allt inte är så enkelt som vi tror.

 

Första meningen beskriver verkligheten och visar att alla fina ord det sades på 1970-talet hos oss är helt fel. "När allt är allas, då blir vi rädda om allt." (ungefär)

Det står: 

Den som har bott i studentkorridor vet att det lätt blir så att man bidrar så lite som möjligt till det gemensamma. Till slut är det någon stackare som får nog och städar upp efter alla andra.

Just så. Om allt är allas är det ingen som bryr sig om det.

Vidare:

”Många ser tanken att man fortfarande behöver ett territoriellt försvar som anakronistisk och motbjudande. Men tyvärr behövs det”, sade Edward Lucas, tidningen The Economists internationella redaktör, på måndagens konferens om säkerhet runt den nordisk-baltiska regionen som tankesmedjan Frivärld anordnade. ”Naiviteten är utbredd och det finns en ovilja att tro på ett verkligt hot. Det behövs ingen hård säkerhet i Europa, är resonemanget, försvarsanslagen är orimligt låga och i stället förväntar man sig att USA ska vara beredda att starta tredje världskriget för vår skull.”

Vi kan ofta se hemvärnsmän ute på övningar. Vi förstår deras oro, och önskar dem all lycka, och att de ska slippa tvingas att försvara sitt land.

I Estland har man beslutat att inte svara på anklagelser om judeförföljelser och fascism under andra världskriget. Det går inte att komma fram i mediebruset och världen har bestämt att det estniska folket är "skyldigt". Ungefär som Stalin dömde dem han ville till att de var "skyldiga" och skulle straffas, vare sig de begått något brott eller inte. Ett sådant exempel bland mängder av andra är lilla Evi som redan vid sex års åldre dömdes som "skyldig".

 

President Toomas Hendrik Ilves talar om det med esterna. Han talar om esternas öde på ett sätt som känns så befriande sannt. "Vi ska aldrig ge upp utan strid." Då riktar han sig mot Ryssland och vad som hände på 1940-talet. Han talar till det estnisk-judiska samfundet och påminner om vad esterna gjorde för judarna under den första friheten, före andra världskriget. Han säger inte klart att esterna kallades av ryssarna för "vita judar" under sovjetåren, men visar ändå att det finns likheter i de båda folkens öden under de svåra åren.

En sak som står helt tydlig är emellertid att ett litet land har mycket svårt att rätta till det som större stater har bestämt är en sanning, hur mycket belägg de ändå har för sin version. Ingenstans i svensk press har jag sett att man nämnt Ilves tal t.ex. Inte heller hans tal på nationaldagarna. Små stater befattar vi oss inte med.

Ändå tycker jag mig se att man har börjat intressera sig för ett närmare samarbete här uppe i norr. Arktis är ju en stor anledning, men det gäller ju bara staterna som kan vara intressanta vid oljeutvinning.

 

Dessutom yucker jag att Mart Laar sa det så bra i går, det som jag skrivit om tidigare, nämligen att det nyligen befriade landet som tvingats till att bygga upp hela sin infrastruktur och modernisera skolutbildning och maktstruktur nu måste ge bidrag till stater som varit fria så mycket längre och som "levt loppan" på sina pengar. Har det att göra med att våra kulturer faktiskt skiljer sig åt? Hur ska vi i så fall arbeta med det? Har vi i Sverige glömt bort att vi agerar efter våra seder i respektive land; att vi inte är så lika som man vill tro. I så fall: är det en nackdel? Naturligtvis inte. Man måste bara vara medveten om det. Och det är ett hårt arbete att komma underfund om vad olika saker betyder i olika länder. Vi kan inte bara beskylla människor för "högerextremister" och därmed är saken avgjord. De är dåliga och kanske farliga människor. De vill rasera vår demokrati. Det går så fort att slänga ur sig ett invektiv. Vi såg exemplet i TV häromdagen när en jornalist anklagade en annan jornalist för högerextremism för att han nämnde ordet "fosterland". Är inte det sbsurt? Jag hörde en man på radio som lite tveksamt frågade om man fick säga "invandrare". Så märkligt är det med ordbruket i Sverige.

 

Jag säger det igen: Vi ska möta andra människor med nyfiken respekt. "Nyfiken" därför att vi ska försöka förstå den andra människan och "respekt" därför att ingen är bättre än någon annan förrän motsatsen bevisats.

 

Lennart Meri är en av de personer jag är mest ledsen för att jag aldrig fått träffa. En man med en speciell resning och frihetskänsla.

 

 I det svenskfinska diskussionsprogrammet på yle fem "Obs Debatt" pratade man om: Vem är rädd för ryssen? Är Ryssland ett hot för Finland? EU-parlamentariker Nils Torvalds och Jutta Zilliacus debatterar hotet från öst.

 

Jutta Zilliacus

Ett intressant program där man diskuterade på ett sätt man inte skulle göra i Sverige. Förresten menade de att vi svenskar inte ska vara rädda för ryssen eftersom Finland ligger emellan. 

En annan intressant sak som sas var att Ryssland bara haft 20 år på sig att skapa demokrati. Västvärlden behövde 200 år. Jo jo. Estland hade 20 år på sig första gången. De underkändes av svenskarna och dömdes till straffarbete i Sovjetunionen i 50 år. 

Jutta Zilliacus var mycket i Sovjetestland, hennes föräldrar var flyktingar från Haapsalu. Hennes uppfattning om esterna är att de är oerhört vänliga och trevliga, men du kan inte alltid lita på dem. Då minns jag kvinnan som sålde banane vid stadsmuren i Tallinn i blörjan av 1990-talet. Hon intervjuades i Lasse Holmqvists program om Estland. "Det kommer dröja mycket länge till esterna blir lika bra människor som de var under förra friheten." Ja, Sovjetunionens kultur och moral skapade människor som inte i första hand kunde vara ärliga och medkännande. De måste handla efter efter de hårda reglerna under sovjetkulturen. Det är viktig kunskap. Det tar inte lång tid att lära människor att agera helt samvetslöst. Man bara dödar tillräckligt många och skickar iväg tillräckligt många långt bort från sitt hem till ett liv i iskyla och utan mat. Jag måste ändå säga att jag har mött så många trevliga, intressanta ester. Men hur de reagerar i ett trängt läge, de kan jag inte veta. Vi har redan blivit allvarligt lurade minst två gånger. Därför menar jag att man alltid ska vara uppmärksam när man är i en främmande kultur.

Det diskuterades också vad som var viktigt att lära sig om Ryssland. Jutta Zillicus ansåg att ryssarnas mentalitet var oerhört viktig att förstå. "De är varma, glada och väkomnande, men ändå måste man lära sig hur de tänker, menade hon. Minns Runebergs ord i Fänrik Ståhl: "Ryssarna kysste och slog ihjäl med samma varma själ." Kanske inte alla ester håller med om den varma själen.

Efter alla mina studier om Ryssland har mina åsikter besannats att de tänker inte som vi. De tillhör en annan kultur, och en orsak till detta är den ortodoxa tron. Den är så genomgripande i landet och har skapat ett speciellt sett att se på livet och människan. De har inte haft någon reformation, renässans eller upplysningstid, och varför är det så viktigt? Jo, det handlade om att ifrågasätta. Att själv tänka efter och förstå det vi lär oss. Inte ens under kommunismens år förändrades så mycket. I Ryssland var det mest ett byte av huvudpersoner. Ritualer och vanor förändrades inte trots att det nu var "folkets män" som nu tog makten och började mörda och tortera i ofattbara antal.

Den enda förändringen av religionen var när det påbjöds att man inte längre skulle använda två fingrar när man gjorde korstecknet, då bröt sig grupper ur samfundet och bildade ett eget. Men för övrigt har inte mycket förändrats. Gammelryssarna, som de kallas som inte ville förändra någonting fick flytta till ensliga orter för att inte förlora sina liv. Min väninnaÕie träffade på en grupp i Sibirien, en annan bor vid Peipsi sjöns strand i Estland och en tredje bor i USA. Det finns säkert fler.

Jag googlade betydelsen av detta med fingerantalet och hittade följande svar: När prästen jag frågade förklarade hur och varför man gör korstecken sa han att man antingen gör korstecknet med en öppen hand, där de fem utsträckta då symboliserar människans 5 sinnen och Jesu fem sår. 
Man kunde även göra korstecknet med två fingrar invikta mot handflatan. I detta fall symboliserade de två vikta fingrarna att Jesus var sann människa och sann gud, medan de tre utsträckta stod för Fader, Son, Helig Ande.

Sidan: https://www.flashback.org/t844427p3

 

 Så här långt: en nöjd utrikesminister.

Estniska-ryska gränsfördraget har fått regeringens godkännande.

Regeringen godkände idag det estnisk-ryska förslaget till gränsavtal, som reglerar den estniska och ryska gränsen, vid Narva floden och Finska viken. Enligt uppgift är avtalet helt enligt estniskt önskemål. Utskottet för utrikesfrågor godkände gränsavtalen den 14 Maj.

Efter regeringens godkännande ska ratificeringsprocessen i Estland och det ryska parlamentet börja. Avtalen träder i kraft 30 dagar efter utbytet av ratifikationsinstrument.

Estlands och Rysslands utrikesminister undertecknade gränsavtal första gången den 18 maj 2005, och riksdagen ratificerade det den 20 juni. I slutet av juni meddelade Ryssland att de skulle dra tillbaka sin underskrift de tecknat eftersom de anser att avtalet möjliggör framtida territoriella anspråk till Ryssland från Etslands sida. 

I början av september förra året meddelade Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov att Ryssland är redo att återuppta diskussionerna om gränsavtalen med Estland, och i oktober beslutade man att inledda nya överläggningar om gränsavtal med Ryssland. Dessa har nu kommit en bra bit på väg.

Postimees

 

 

President Ilves har varit aktiv i veckan. Dels talade han vid det estniska judiska samfundets möte och dels var han inbjuden att tala i engelska underhuset. Estland ligger i framkant när det gäller datorer, både att använda tekniken och att stoppa hackare.

Ilves: Ett fritt och tolerant samhälle tillåter inte ondskan att återfödas.

President Toomas Hendrik Ilves talade på det estnisk - judiska samfundets konferens «95-65-25», om “Estlands smärtsamma förflutna som hjälper oss i dag att komma ihåg värdet av att upprätthålla ett fritt och demokratiskt samhälle. Det minnet kommer att finnas kvar för vår säkerhet och det är det enda sättet för att vi ska kunna bibehålla och utveckla den tolerans som vi har nu och så desperat behöver, "sade president Toomas Hendrik Ilves.

"Vi tillåter inte den historiska erfarenheten av totalitära regimer, och den blinda, mänskliga ilskan mot fientligheterna riktade mot både ester och judar att få möjlighet att växa. Vi vet alltför väl och i vår tid vad det innebär, och vad det så småningom kan leda till. Ett fritt tolerant samhälle låter det inte hända igen”, betonade Estlands statschef.

Han påminde om Estland alltid ska vara värdigt dent som skrevs i veckobladet "The Jewish Chronicle" i London, där landet omtalades som  en "oas av tolerans" år 1936. år. Då hade de mörka molnen förmörkat Europa,  när molnen över Europa gjort det allt mer dyster, och då vissa länder officiellt uppmuntrat hat och när tiotusentals "fel" böcker brändes i Berlin 1933. Vid Tartu Universitet invigdes  1934 en avdelning för judiskas studier.

Den kommunistiska ockupationen resulterade i att alla medborgarorganisationer stängdes 1940. Bl.a. innebar det att det judiska samfundet förbjöds och den kulturautonomi som funnits i Estland avslutades.

Sedan inträffade en annan mardröm - nazisternas, vars brott mot mänskligheten inte någonsin kommer glömmas och heller aldrig kan förlåtas, sade President Ilves. Om den nazistiska ockupationen förstörde kärnan av den judiska kulturen i Estland, hindrades återinförandet i decennier av den kommunistiska sovjetiska regimen. "

“Ingen av ockupationsmakterna strävade efter att ge medborgarna frihet ellr möjlighet till självständigt handlande; allt måste underordnas den främmande makten”, sade Ilves. “Estlands judar var däremot bland de första som fick sin frihet återställd, och de inser verkligheten behovet av att delta i skapandet av ett demokratiskt och fritt samhälle.”

"Genom lokala aktiviteter och det aktiva deltagande i livet Estland har judarna bidragit till födelsen av vårt land och återställandet av självständigheten. Ni hjälpte till att göra Estland större, rikare och mer andligt, "sade president Ilves.

-----

Ilves berättade i London om cybererfarenheter man har i Estland.

President Toomas Hendrik Ilves diskuterade i dag på inbjudan av den brittiska tankesmedjan The Henry Jackson Society i det brittiska underhuset tillsammans med parlamentsledamöter, beslutsfattare och opinionsbildare om IT, e-styre, och om vilka utmaningar vi kommer möta under 2000-talet.

Samtalet leddes av en av de mest framstående experter på it-säkerhet och säkerhetspolitik, baronessan Pauline Neville-Jones.

Henry Jackson Society är uppkallat efter USA senator Henry Jackson, som var demokrat med humana och liberala värderingar inrikespolitiskt såväl som utrikespolitiskt. Styrelsen analyserar utrikespolitiken med dessa värden som grund.

I estnisk radio har det i flera år sänts ett program med titeln Det mystiska Ryssland. Det är eh historiker, David Vseviov, som berättar, och det är verkligen fantastiskt att det finns så mycket att berätta. Programmet är mycket bra eftersom unga människor, och andra som inget vetat, nu har möjlighet att få förklarat för sig hur det verkligen var.

I dag talade han om Stalin och NKVD, vars chef då hette Jagoda.

 

 

 

Den siste av de gamla bolsjevikerna som satt kvar i presidiet var Molotov. De andra var avrättade. Molotov anade att han stod på Stalins lista på de dödsdömda, så han anade verkligen vad som väntade. Och Stalin ville se dem dö. Några begick självmord för att slippa en utsiktslös rättegång, men då straffade Stalin deras familj istället som en varning till de som ännu inte avrättats.

 

Stalin hade infört olika ceremonier. En av dem var att när någon ur presidiet reste från Moskva då var det stort avsked vid stationen och även han själv var där.

 

Det var tid för Molotovs semester. Han skulle vara i sin datja i sex veckor. När det var dags för det ceremoniella avskedet tänkte Stalin inte komma. Han ålade Jagoda att skicka ett meddelande att han inte skulle hinna till tåget i tid. (Det var en uppenbar lögn. Tåget skulle aldrig lämna stationen utan att Stalin kommit.) Molotov klev på sin vagn. Oroad över att Stalin uteblivit. Men for i väg på semester, sju mardrömsveckor. Han visste inte när de skulle hämta honom. Stalin å sin sida var orolig för att han skullle begå självmord.

 

Under de sex veckorna fick Stalin tid att tänka. Molotov var en bra tjänsteman, skrupelfri, han mördade alla som Stalin gav order om. Han utförde också viktiga sysslor som Stalin själv inte orkade befatta sig med, och de andra var mest idioter som inte skulle klara av de uppgifterna som Stalin inte ville utföra själv. Kanske ändå? Ja, han tog tillbaka orderna som gått till Jagioda att fängsla Molotov och ställa honom infär rätta.

 

Molotov blev förvånad när inget hände. Han fick istället nya uppgifter, och livet fortsatte.

Ska vi tycka synd om Molotov? "Nej han var en mördare bland mördare och en skurk bland skurkar." sa programledaren.

 

Molotov skriver under den fruktansvärda pakten och Stalin ser belåtet på. Baltikum nästa!

 

Kvinnan Anna,  som varit gift med en höjdare i NKVD däremot. Hon råkade illa ut.

Hon hade skiljt sig från sin man och gift om sig med en annan NKVD-höjdare. På sovjetiskt vis hade de tidigare äkta makarna ett fortsatt gott förhållande och umgicks ibland. Hon umgicks för övrigt bara med andra NKVD-höjdare och deras fruar.

En dag var det den före detta makens tur att misstänkligglöras. Och en annan dag kom NKVD och hämtade kvinnan. Hon förstod ingenting. "Ta hand om min dotter så länge, jag är snart tillbaka." sa hon till en väninna,.

Men hon anklagades för att ha haft den nyblivne skurken i sitt hem. "Ja. Naturligtvis", sa hon och försökte förklara det sammanhang som alla redan kände till.

En "undersökningsman" redovisade sina resultat varvid det framgick at5t kvinnan inte gjort något som helst fel.

Jagoda gillade inte det. Har man fängslat nå¨gon, då ser man till att fången är skyldig. Till något. Vad som helst.

Emellertid gick han med på att hon inte var skyldig i det här fallet. Men naturligtvis var hon i alla fall på något sätt skyldig. Han bytte straffet arkebusering till fem års fängelse för...Ja, någonting. Förmodlingen umgänge med misstänkta element.

 

Så gick det till i Sovjetunionen på Stalins tid. Strax därpå ockuperades Estland... Och Stalins man i Estland var Moskvarättegångarnas bödel.

 

Jag skrev maj 15, 2013.Skolor har olika ideologier.

Det handlade bl.a. om en flicka som inte fick använda sin hjärna. Så ser jag på Sovjetestland. Precis så begränsades deras liv. Det måste varit frustrerande. När de hade stridit för sin frihet 1918-1920, då fick de skapa det samhälle de själva ville leva i. De var europeer och hade ett människovärde som alla andra europeer. Det värdet som inte tillerkänts dem under lång tid. De utbildade sig och skapade sig kunskap för att kunna arbeta på alla nivåer i landet. Under tsaren var de snöpta. 

20 år fick de känna på det fria livet. Sedan omslöts de av en främmande kultur igen. Begränsningar i tänkande och vardagsliv som vi inte kan sätta oss in i. En man jag tycker är fantastisk är bankmannen Rein Otsason som jag berättade om Nov 16, 2010. Han var mannen som vågade arbeta för en estnisk valuta redan under sovjettiden. Han insåg att det skulle betyda mycket att låta en estnisk valuta få arbeta för landet. Att släppa den fri från den begränsande ryska rubeln. Det var ett första steg mot en ny frihet för hela folket. Tänk så underbart det måste ha varit att få tänka själva, att agera efter det egna förståndet och slippa lyssna till vad Moskva sa för begränsande saker till dem.

 

"Jag behöver ingen klocka, Moskva talar om vad klockan är." Det är ingen idé att tänka själv, det betyder inget. Moskva säger hur vi ska tänka i alla fall.

 

Även i Sverige fanns det människor som frivilligt lyssnade på vad Moskva sa. Regnade det i Moskva använde Hilding Hagberg paraply i Stockholm.

-----

 

Vet ni vad fort man glömmer. För en kort tid sedan var naturen grå. Allt var trist och det gällde att ha det fint inomhus för att känna att det nog inte är så tokugt i alla fall. Och plötsligt förändras allt. Natuen får färg. Träden, åkrarna, gräsmattorna är gröna. En varm grön färg som skänker sådan glädje. Tänk att det är så här vackert på våren! Det kom jag verkligen inte ihåg. Och där blommar vitsippor och blåsippor! Det är helt underbart.

 

 

 

Såg ni möjligen Uppdrag Granskning i går? Min behållning av programmet var att alltför många journalister arbetar för att deras förutfattade meningar stämde. I Sverige får vi inte säga något nedsättande om andra folk, bara oss själva. Jo, vissa små Östersjöfolk förstås. Vi ska absolut inte nämna order "fosterland" och mena Sverige, då diskriminerar vi alla som inte har sitt fosterland där, eller är vi Sverigedemokraterna allihop, och de är Satan. Min fråga är: Finns det äkta åsiktsfrihet i Sverige?

Att alla människor har ett eget fosterland, dvs ett land där de är födda eller har sina rötter betyder inget i sammanhanget. Allt som påminner oss om gamla tider är förkastligt och fel. Att det blivit så beror på skolan. Skolan betonar absolut inte Sverige. I Finland och Estland får alla barn lära sig fakta om sitt land. De får lära sig sin historia och sin kultur. På ett fullständigt självklart sätt. Just så som svenskar anser vara rasistaiskt eller högerextremt eller någon annat hemskt. Invandrarna i Finland läser finska och finsk och europeisk kultur.

 

 

Vi får inte säga att invandrare som kommer hit är analfabeter! Det är rasism eller något annat "hemskt fel". Men om en man som arbetar med somalier och gör deras tillvaro i Sverige bättre, om han säger det kan det då inte vara sant? Inte enligt Åsa Linderborg naturligtvis. Men om man bättre kan förbereda människorna för livet i Sverige genom att möta dem på deras egen nivå och starta undervisningen där, då mår väl alla bättre av det? Varför ska vi hymla om verkligheten och i alla sammanhang först fundera ut vad som är politiskt korrekt? Människan är inte i sig själv politiskt korrekt. Vi finns i så oerhört många variationer att det absolut inte kan finnas en enda lösning för männsikornas alla problem. 

 

Ingenting har blivit bättre! Vi vet fortfarande bäst utan att kontrollera våra uppgifter. Våra "sanningar". Vi frågade aldrig esterna hur livet hade varit i Estland under den sovjetiska ockupationen. Vi visste bäst! "De hade kunnat ha det jättebra om de bara inte varit fascister." Så fel! Så fruktansvärt fel! Om vi hade frågat dem hade vi fått lyssna till berättelser vi aldrig kunnat tänka oss i fanatsin. Vi hade aldrig trott på att sådana vidrigheter kunde inträffa i vår del av världen. Vi lever med "goda" ögon och tror att alla andra också innerst inne är goda. Vad de än sägs göra. Bara de är på rätt sida av tron. Dvs. till vänster. Vänster är den "goda sidan". Vilken inbillning! Hallå alla ni som vill utbilda våra barn till goda "vänstermänniskor", dvs, det som man gör i vår svenska skola: en skola ska inte utbilda barn politiskt. Det betyder att man hjärntvättar barnen. Barn ska utbildas till att tänka självständigt. Att själva se och lyssna kritiskt på det som sägs och visas i våra media. Vi ska inte ha "blåögda" barn, vi ska ha självständigt tänkande barn. Det ska inte vara ett brott att vara blond och blåögd, eller svarthårig och brunögd. De som säger så pratar bara dumheter.. Det är variationer man föds med. 

Om vi vill att alla ska vara "vänster" måste vi ge barn och ungdomar en möjlighet att fatta det beslutet själva. Utan att vi svartmålat andra sätt att tänka. Visst vill vi att de ska ha åsiktsfrihet?

 

 

I den finska skolan är det viktigt att eleverna lär sig hur man ska bete sig i klassrummet och störande elever sägs till. Läraren har auktoritet och hög status. Lärarna väljs ut noga; det är ca 10 studenter som söker till varje ledig plats på lärarutbildningen. På så sätt får man lärare med kunskap i sitt ämne. Lektionerna sker via katedern. Dvs. läraren berättar något, och sedan ska eleverna sammanfatta och diskutera det som sagts.

För mig låter det som musik. Likadant är det i Estland. Och vi som levt i många decennier med svensk skola vet att där är det ofta precis tvärtom.

Låna gärna boken "God utbildning och dålig" på biblioteket. Har de inte köpt in den, se till att de gör det. Den är läsvärd!

Estland gick vidare efter första semifinalen i Eurovisionsschlagertävlingen,

Birgit som gick vidare.

 

-----

 

Skolor har olika ideologier.

Jag läser en bok som heter "God utbildning och dålig. Internationella exermpel. Skriven av Inger Enkvist.

På svenska Yles hemsida den 25.12.12 berättas det om den estniska skolan. Visserligen inte alltid i så fina ordalag, men det här säger en del:

Det finns otaliga internationella undersökningar som jämför olika länders skolsystem. Den mest kända är, till allas vår stolthet, OECDs Pisa-rapport, den som brukar placera Finland högt upp i toppen. Samma rapport lyfter alltid Estland upp som EU:s nästbästa i klassen. Sverige kommer långt ner. Landet som gav oss Ikea; Hennes & Mauritz, Abba, och Abbas sill. Finland har haft Nokia och arga fåglar och Estland ...hmm. (Kommunistisk terror i 50 år.)

I Sverige talar man inte så mycket om Homo Sovieticus, men den människan var verkligen en realitet. I Sovjet tänkte man sig en ny människa som skulle leva i kollektiv, leva i fria förhållanden och helt underordna sig makten.

 

 

En man i tjugofemårsåldern, Kristo. Sammanboende för andra gången, ett barn med respektive kvinna. Arbetar på den stora bondgården i närheten av sitt hem. Precis som sin nuvarande sambo, Tiiu. Mamman, Veera, är hora i byn i närheten. Morfar är döende efter en stroke han fick för något år sedan. Han var svår alkoholist. Mormodern var också svår alkoholist men tvingades sluta. Eller rättare sagt: hon fick veta att om hon fortsatte skulle hon avlida. "Ett glas till och du dör." Själv dricker Kristo bara vid avlöning. Men då dricker han desto mer. Tills han stupar. Hans yngre bror gjorde detsamma, och hittades död på en gångväg morgonen efter en supardag.

Morförädrarna arbetade på kolchosen. Som mjölkerska resp. dyngrensare i ladan. Modern arbetade också där tills hon började supa och bytte yrke till horans. Då skiljde hon sig från sin make som återgick till sin tidigare hustru.

En dag gick Mormodern över till grannen och frågade vad hon skulle säga till någon i "makten" så att hennes man skulle deporteras och hon själv slapp honom. Det var före stroken. Numera håller hon honom vid liv eftersom hon behöver hans pension till avbetalningarna på huslånet. Han kostar ingenting eftersom han varken dricker eller röker, det ser hon till.

Huset de bor i är ett trähus som kolchosen stal på 1940-talet och där morföräldrarna flyttade in. När Estland blev fritt fick de överta huset mot ett lån, som de hela tiden gör avbetalningar på. Problemen de haft med sviktande tak har de löst genom att helt enkelt riva bort den delen av huset, så det har blivit allt kortare.

 

Vi menar att de är just Homo Sovjeticus. De har helt följt de koder som gällt människor på landet. Visserligen gifte de sig efter en tid, men i sin ungdom levde de i helt fria förhållanden. Han vet inte säkert hur många barn

 han har, men det är några stycken. Hon avslöjades i en gödselstack där hon låg med en gift man en lördagskväll. Det var hans fru som hittade dem.

Men. Just nu. Just nu arbetar den unge mannen och hans kvinna på grannens tomt. De arbetar småpratande tillsammans.

Hans mormor tycker det är fantastiskt att någon äntligen tar sig an deras egen trädgård också, där hon i alla år kastat ut soporna till hundarna och aldrig krattat eller räfsat. (Det luktar förfärligt där.) De unga rensar också inomhus och har eldat gammalt skräp i ett par dagar. Det har varit en mörk rök med stickande lukt, så allt var väl inte tillåtet att elda kan man gissa. Själv har mormoderna aldrig diskat särskilt ofta eller torkat av bord eller arbetsbänkar i köket. I förrgår hängdes en massa tvätt ut på klädstrecken. Jag har aldrig sett så mycket tvätt på en gång.

Att den unga kvinnan kunde flytta in i röran, beror säkert på att hon kommer från en liknande miljö.

 

Det fantastiska är att hon plötsligt gör revolution. Hon förändrar deras liv totalt. Kanske går det att bli en Homo Sapiens trots allt av en Homo Sovieticus.

 

 

Bara en liten notis:

Nu har svalungarna börjat flyga! De flyger ut från taket på vår veranda och tar en sväng, och sedan tillbaka igen. Vi hittar inget bo, så jag har ingen aning om varför de är just där. Annars bor de i ladan alldeles i närheten.

 

Koltrastarna hittar något att äta på gräsmattan. Kanske är det lagom fuktigt i dag när inte solen gassar hela tiden.

 

Jag blir så förvirrad. Det känns som sommar. Är det verkjligen inte sommar?

Gässen flyger fortfarande omkring. Snart ska de väl vidare norrut.

 

 Ladusvalan, estnisk nationalfågel.

Jag hittade ett fotogalleri där man undrar vilka som ses på bilderna. Jag känner inte dessa män, men förstår att det gäller bakteriekontroll i Tartu 1913, för 100 år sedan!!

 

Boken "Minnesgömmor" av Mats Burström är en pärla. Den berättar om det fruktansvärda skeendet i Estland under andra världskriget utan att ta till några överord. Jag blev helt tagen av de fina berättelserna från människor som nu lever överallt i världen.

Först gällde det för författaren, arkeologen Mats Burström, att hitta människor som kunde berätta om nedgrävda skatter. Sedan söka efter det gömda och få hela historien.

Var det värdesaker som gömdes? 

Sakerna var värdefulla för dem just då när de grävdes ner. 

 

En stor rysk högtid firades den 9 maj i Tallinn.

 

 

 

På Krigskyrkogården samlades många ryska män och kvinnor för att fira den stora segern i det Stora Fosterländska kriget som varade 1941 - 1945.

Vi kallar det andra världskriget 1939 - 1945.

Man samlas framför Bronssoldaten som alltså flyttats till Kyrkogården 2007 samtidigt som många ryssar i Tallinn passade på att förstöra stora delar av staden. Jag har skrivit om det tidigare, och ska berätta om vad som hände i år den 9 maj, samtidigt som jag ber er tänka om samma sak skulle kunna hända i något av de nazistockuperade länderna. Saxat ur Postimees:

Vid grinden till kyrkogården kan man köpa kryddnejlika för en Euro styck.

En rysk officer med många medaljer...

"För mig är den  9 maj minnet av den frihet, som gavs oss i slutet av det Stora fosterländska kriget. Detta är förmodligen det viktigaste som hänt, och det är därför jag försöker att komma hit varje år, "sade en ung man vid namn Andrei, som hade kommit till bronsstatyn med en vän.

De kommer med sina barn och tackar de stupade soldaterna för att de även betyder så mycket för barn som föds i dag.

 

De sjöng ryska nationella sånger.

Vad var det som hände då, 9 maj 1945? Estland hade hunnit utropa sitt fria rike igen efter att tyskarna retirerat ut ur landet och innan sovjettrupper kom in och återockuperade Estland. Det är vad ryssarna firar i Estland. Det är vad ryssarna tackar sovjetsoldaterna för. I vilket annat befriat land skulle man acceptera något sådant? Tyskland? Norge? Israel? Men Estland har sin granne precis i öster och han talar om varje dag att han finns där och att esterna inte ska känna sig säkra. Bl.a. sprider de propagandan att esterna uppför sig illa mot ryssarna i landet. Kanske borde de åtmoinstone be dem respektera att de befinner sig i ett nyligen befriat land, och att det är därför de har en högre levnadsstandard än de flesta släktingarna i Ryssland.

 

 

 

Det var någon gång 1998. Anne, Ülo, Ants och jag satt i köket i trähuset i Tallinn. Nej, Ülo satt inte. Han låg på golvet eftersom han hade så ont i ryggen. De berättade för oss om saker som hänt uner deras liv i Soivjetunionen. Det var saker som de aldrig berättat ens för varandra.

Jag tänker på det när jag läser boken "Minnesgömmor" av Mats Burström. Den handlar om det ester gömde i jorden under åren 1940-1945. Det som kanske för alltid kommer vara där därför att det inte hittats. Eller för att ingen vet att det finns gömda saker i jorden. Författaren skriver just om hur ingen har berättat om det gömda. Han ger exempel på hur olika vetenskapsmän tvivlar på att saker gömts, de tror att det är sägner.

 

Jag minns så väl när en kvinna en gång berättade om att hon sett på en bild att någon flyttat in i deras övergivna hus i Estland. Hon sa: "Min första tanke var: Hur hade de kommit in i huset? Mamma hade ju kastat nyckeln i skogen!"

 

Jag vet att det är sant att människorna gömde olika föremål i jorden. Hanno har berättat om hur hans mamma grävde ner deras silversaker för att de inte skulle försvinna om familjen deporterades till Sibirien. Men eftersom deras hus brändes ner av Förintelsearmémedlemmar på Stalins order 1941, grävde hon fram dem när de tvingades flytta hem till bondgården i Väike Maarja där Hannos farföräldrar bodde.

 

 

Ants föräldrar grävde inte ner någonting. De flydde i absolut sista stund. Följden blev att det som de lämnat kvar "togs omhand" av släktingar. När Ants kom tillbaka till Estland fick han antingen veta att om han ville ha tillbaka sakerna fick han köpa dem, eller så gömdes de när vi kom på besök. Andra såg dem istället när de var i släktens hem.

 

Jag är starkt fängslad av berättelserna och kommer skriva om dem så snart jag läst ut boken. Det blev den 12 maj 2013.

 

 

Är det verkligen inte sommar nu? Det är så varmt, solen skiner hela tiden. 30 grader på balkongen och ljumma tropiska vindar. När kommer regnet och åskan de hotat med?

-----

I går firades Veteranernas och Krigsoffrens dag i Tallinn. Båda sidorna visade sin respekt. Numera kan alla umgås, och många får nya vänner vid sådana träffar, berättade de i Aktuaalne Kaamera.

-----

 

Ett tredje möte har hållits gällande gränsen mellan Estland och Ryssland. I juni 1945 ritade Stalin om gränsen, och det är just det som samtalen gäller. Emellretid har man inte kommit fram till beslut utan talade istället om att ett nytt möte förbereds.

-----

 

-----

 

Idag placerar de röda veteranerna och deras ättlingar en blomkrans vid kommunisternas staty i Rakvere för att hedra kamrater som dödades i Blå Begen. Den finns något tiotal meter från den estniska statyn.

 

- De flesta ester tycker att det är hemskt att hedra dem, de ryska röda armésoldaterna, som förstörde deras liv. Som om nazisoldaters segrar skulle uppmärksammas i Israel. När blir ryssarnas Nürnbergrättegång av?-

 

FN: s generalförsamling antog 2004 en resolution om att den  8 och 9 maj vid slutet av andra världskriget skall man hålla högtider för att uttrycka sin respekt för alla de människor som dog i andra världskriget.

 

Först en fråga:

Är det någon i Sverige som har trott att svenskarna förr i tiden alltid gick klädda i folkdräkt?

Katarina Mazetti måste ha trott det eftersom hon tycker det är så dåligt att man under 1800-talet satte ihop speciella dräkter för olika områden. Jag minns mycket väl när vår kommun så sent som på 1970-talet satte ihop en folkdräktdräkt av traktens olika handarbeten.

-----

Plötsligt kom sommarvärmen. Bönderna är ute på åkrarna sedan flera dagar och sköter om vårsådden. Inte så många vågar gå ut utan varm jacka. Man vet ju aldrig...

-----

I Huvudstadsbladet konstateras det att

Vladimir Putins popularitet dalar

 

Apropå Bronsnatten när Ryssland protesterade mot att esterna flyttade en staty från stadens centrum till krigskyrkogården år 2007. Här kommer en kort redogörelse för Hanno Tamms kamp för ett Memorial i Vistla.

 

Vistla Memorial.

 

1989-1990 började "korståget" för att minnas de döda esterna i olika uniformer. 1989 sattes det första korset upp i Vistla, Porkoni. Det var något helt nytt i Sovjetunionen. Veteraner från båda sidor mötte upp. Lugnet varade inte länge.

19 maj 1990 sågades korset ned av ryska vandaler. Nytt kors sattes upp.

5 dec 1990 sprängde ryska armén korsen i Porkoni och Kautla, ett annat monument.

19 dec 1990 meddelade Sovjets försvarsminister Dmitrij Jazov i Kremls kongressbyggnad att 'fascisternas' minnesmärken har sprängts av armén. "Vi behövde inga som helst skäl att söka juridiskt tillstånd att göra det,  'facsisternas' minnesplatser ska förintas!" Detta uttalande gjorde Vistla Memorial berömt i en stor del av den antikommunistiska världen.

 På 55 årsdagen av det stora slaget, år 1999, satte nya kors upp av Hanno Tamm. Efter Sovjets fall sågade ryska vandaler och koppartjuvar ner återuppsatta träkors ända fram till 1996. Så fort man satte upp ett nytt träkors brändes de upp med ryska slagord skrivna på fundamentet. i Vistla mötte tusentalstals besökare upp. 

 

11-31 oktober 2004 ordnade den tyska myndigheten "Tyska krigsgravar" 37 gravar i Sauevälja, i Vistlas närhet och 77 i Vistla, och stod för alla utgifter.

På hösten 2005 var arkiekt Tiit Kaljundi färdig med en ritning över Minnesplatsen.  

På sommaren 2007 var begravningsplatsen helt iordningsställd. Vid invigningen fanns estniska  försvarsmininisteriet, kulturministeriet och Tamsalu museums vänner Man begravde om soldater, vars kvarlevor hittats i området. 

2008 var skulptör Ekke Vähi klar med själva monumentet. Hela minnesplatsen återinvigdes den 21 sept 2008. Därmed hade Hanno Tamms långvariga kamp för ett memorial i Vistla nått sitt lycklaga slut.

 

Targedin i Porkoni har också fått sitt teaterstycke i Tiit Aleksejivitjs pjäs Legionärerna.

När legionärerna drog sig tillbaka från Blå Bergen fångades de i en fälla av de estniska sovjetsoldaterna. Just vid Vistla stod de intensivaste striderna vid ett av andra världskrigets största slag.  Tragedin var att man konstaterade att biologisk bror slogs mot biologisk bror.

Vi hoppas att deras själar finner ro i Vistlas krigskyrkogård.

 

På grund av det som hände här kan man ännu högre protestera mot ryssarnas och dumans inblandning i statyflytten i Tallinn 2007. I världen finns ingen rättvisa.

Jag läste en artikel där en svensk lärare, Åke Hammarström, som flyttat till USA, jämför skolan i Sverige med den i USA. Men det jag ändå tyckte var mest intressant var när han jämförde den svenska och den estniska skolan. 

Sedan skriver han också om hur situationen är i klassrummen:

 

Det finns lärare i Sverige som glatt bryter mot skolans "trivselregler"/ordningsregler (gäller tuggummi, mössor, telefonsamtal under lektionen etc.) trots att man gemensamt beslutat om dem. Läraren förklarar: "Jag är inte bekväm med de reglerna" (typiskt ordval).

Det är alldeles för många barn som inte vet varför de går i skolan. Åtminstone borde läraren varje dag talöa om vad som ska hända under dagen och hur alla förväntas uppföra sig. Vi berättar inte för invandrarna hur vi lever i Sverige, och vi berättar inte för våra barn om varför de går i skolan eller att det finns en speciell glädje i att lära sig nya saker.

 

I Bergviksskolan använder eleverna hörselkåpor för att få lungt på lektionerna.

Ännu en artikel som förringar det svenska folket och dess kultur. Läs allt sådant med misstänksamhet och försök hitta syftet med propagandan.

 

Katarina Mazetti har skrivit om (frånvaron av) svensk kultur i ICA-kuriren. Ni vet, den där kulturen som inte finns. Ni vet svenskarna som väl egentligen inte heller finns.

Först menar hon att vårt Luciafirande inte är svenskt eftersom Lucia var ett katolskt helgon från Syrakusa som vi firar genom att sjunga en neapolitansk fiskarvisa?

Sedan gäller det vår folkdans: Vi hade alltid spelat polska, schottis och vals, men ska man vara noga kommer ordet ”polska” från Polen och schottis från Skottland. Den enda rent svenska folkmusiken är väl näverlur och kohorn, och att kula eller köla – det vill säga ett sångsätt som går ut på att med gäll röst vråla hem korna.

Det är så man gärna beskriver en svensk tradition: man vrålar hem korna när man kular.

Lite synd om dem är det allt, alla som vill avstå från mångkultur. Bort med jazz och blues som har afrikanska rötter, och bort med pop och rock också då förstås. Bort med den klassiska musiken, det mesta kommer från Centraleuropa. Vad blir kvar? Thore Skogman och Göingeflickorna? Ja, och det är ju ingen kvalitet, eller hur, och hur länge sedan skrevs deras sånger?

En statistiker i bekantskapskretsen säger att det är mycket svårt att finna en ”svensk” som i tre generationer inte har en enda utlänning. Som att hitta en vit älg i skogen ungefär. De finns, men få har sett en. Kanske borde någon grävande journalist snoka lite i Sverigedemokraternas stamtavlor, de har ju själva begärt en sorts etnisk rensning i riksdagen. 
(Allra renast är förstås de folkslag som isolerat sej i generationer och bara gifter sej med varann. De sitter där gravt inavlade med hängande hakor, svåra genetiska sjukdomar och en IQ på 70).

Svenska ”landskapsdräkter” skapades av romantiska kulturpersoner för drygt hundra år sen. De satte ihop lite plagg som var vanliga i vissa trakter och kallade dem typ Blekingedräkten. Jimmie Åkesson borde inte ha gula knäbyxor, han borde bära bomberjacka, kängor och tatueringar, den klassiska Sverigedräkten för det folkslag som bildade basen i hans parti.

Så enkelt är det att förringa vår svenska kultur. Man väljer ut vad man menar är kultur, och skriver dumheter om det. Tydligen är det också så att om vi vill ha kvar vår svenska kultur får vi inte spela, läsa, sjunga något annat än det svenska. Under den stora nationalromantiken arbetade Carl Larsson m.fl. svenska konstnärer:  de satte ihop lite plagg som var vanliga i vissa trakter. Vad fick de fram. Fantastiskt vackra dräkter tillverkade av kvinnorna i trakten. Katarina Mazetti: Jag älskar att handarbeta. Jag har gjort det sedan barnsben och jag tänker inte känna mig fånig för det. Min mormor förde över sina kunskaper till mig, och jag är henne oerhört tacksam, och det har aldrig varit något politiskt i det. Att tillverka vackra och användbara saker är jätteroligt!

 Vem är svensk? Det beror väl på om man känner sig svensk. Min man, esten, är faktiskt svensk till största delen. Han är uppväxt i den svenska miljön, har gått i svensk skola medan man fortfarande lärde sig något där. Mina barn är till hälften svenskar, men de är i själen helsvenskar med anknytning till en annan kultur också, den estniska. Min släkt däremot är svensk sedan århundraden och ingen vit älg. Jag har tagits för både italienska och jugoslaviska p.g.a. mitt mörka hår. Men det tar jag bara som en komplimang. Jag är lika mörkhårig som min pappa var, och vi har sökt i anorna och hittar ingen utlänning där. 

Det är så fruktansvärt förnedrande att någon förringar vår svenska kultur på det här viset. Jag önskar jag skulle få vara stolt över mitt svenska ursprung, men överallt läser jag att jag är ingenting värd jämfört med alla andra folk som ju har sin egen kultur. Dessutom är jag alldeles säker på, att trots att vår släkt är svenskar sedan generationer har vi alla tre syskon en intelligens på bra mycket över 70.

Dessutom undrar jag vad det är för budskap vi för fram till våra invandrare? Svenskarna har ingen kultur! Jag säger bara: Besök Nordiska Museet och Skansen. Besök vår skärgård. 

Får jag förresten presentera Wilhelm Peterson-Berger (1867-1942), en svensk kompositör inspirerad av Grieg, August Söderman (en annan svensk) och Wagner samt av svensk folkmusik. Jag undrar vad andra länders kompositörer är inspirerade av. Tänk om någon svensk har inspirerat dem.

Så här är det: Eftersom Sverigedemokraterna vill framhålla vår svenska kultur måste alla andra förringa den. Att tycka om den svenska kulturen innebär i de kretsarna att man är högerextremist! Jag tror jag inte förstår det riktigt. Jag vet inte längre vad höger och vänster i politiken är. Det handlar om min barndom, om mina barns barndom, om mina fäders liv. 

Jag blev en gång ombedd att hjälpa till vid ett kulturarrangemang för flera invandrargrupper. Jag förklarade att jag gärna gjorde det, men bara om de också hade med svenska folkmusiker. Det blev en härlig eftermiddag. Vi åt olika nationers mat, lyssnade på olika nationers folkmusik, svensk, chilensk, argentinsk, italiensk mm., och gick runt och pratade med varandra. Det är klart att det var minst eld i de svenska musikerna, men så är det kanske.

Det är sommarvarmt på sina ställen. På balkongen har vi 30 grader varmt i dag. Nu ser vi också svalor. Antagligen har de flyttat in i ladan som de brukar. Koltrastarna pickar i sig mat de hittar på gräsmattan. Allt är så idylliskt.

-----

 

 

  

Så börjar jag bläddra i en bok igen. "Undergången, estniska frontsoldater berättar" av Petter Kjellander. Den handlar om strider. Många fruktansvärda strider, och sådant läser jag sällan om. Det värsta hos oss människor, det är att vi kan sätta igång krig. I dag ser vi det i Syrien, och man kan inte riktigt förstå menngen med allt dödande.

Här ska jag citera Oberscharführer O. Valk vid Narva den 25 juli 1944:

... Jag korsade bäcken och tog mig till andra sidan varifrån jag beordrade mina soldater att följa mig i fotspåren. /.../ Då jag bytte magasin kände jag något träffa mig i ryggen. Det ringde i öronen och jag såg stjärnor. Snart insåg jag att jag låg på rygg med en skarp smärta i axlarna. Det var uppenbart att jag träffats, så jag beslutade mig för att krypa ner i ett närliggande granathål. När jag kröp kändes det som om mina ben hängde fast med snören, de var bortdomnade och livlösa.

Han hittades av sina kamrater och blev omhändertagen av en läkare som förklarade:  "Ett splitter har tagit bort en 16x4 cm stor bit och kanterna på två av dina kotor. Du har haft stor tur med det. Troligen kunde du först inte röra dina ben."

 

Striderna fortsatte vid Narva.

 

Det var mångdubbelt fler ryska soldater som föll i striderna vid Narva och Sinimäed/Blå bergen än tyska soldater. Därför har de här slagen fallit i glömska. Stalin ville inte att det skulle bli känt hur illa det var.

 

 

Nej! Jag missförstod lite grand. Att vi ska tycka att folkdanser och annat svenskt är löjligt beror ju på att vissa anser att det är högerextrema åsikter att gilla sådant. Nu kommer jag ihåg att jag skrivit om det tidigare, och jag menar fortfarande att vi ska vinna tillbaka vår kultur. Använd folkdräkter! Sjung gamla sånger! Läs gamla sagor! osv. osv. Varför ska vi låta en grupp (vänstergrupp) människor få förstöra det som är svenskt? Alla andra nationer får ha en egen kultur, bara inte vi.

Minns ni när vi inte kunde hissa svenska flaggan? Det ansågs högerextremt då. Det är över nu. Skolavslutningarna kanske ni också minns?

 

Ja, vänstermänniskor vill ju att vi alla människor i hela världen ska vara likadana. Tänk er det. Så trist. Problemet är ju att vi inte är det. Inte ens syskon är likadana och tänker likadant. Hur ska vi då alla i hela världen kunna vara det. Ärligt talat: är det inte mycket roligare och mer givande att upptäcka skillnader och hur andra tänker.

 

Jag minns också när svenskar besökte Japan för en massa år sedan, och glatt utropade: "Men dom är ju som vi!" Självklart är de inte som vi. Träng in i en kultur och du ser olikheterna. Jag lever, som sagt, i två kulturer, och jag känner mig rik. Det är oerhört givande att känna i sin själ hur olika vi är p.g.a. hur olika vi levt. Vi har olika erfarenheter helt enkelt.

 

Använd era folkdräkter och dansa!!

-----

 

Och så Estland: (som är rädd om sin kultur). I Baltikum startas många nya företag. Men det är i det minsta av de tre länderna som de flesta företag startas. Estland alltså.

En företagare intervjuades i Aktuaalne Kaamera och han menade att bara 1 % är själva idén. 99 % är hårt arbete för att genomföra idén. Jag kan av egen erfarenhet hålla med honom.

 

En hög amerikansk militär kommer till Estland i dagarna för att lära av esterna och utveckla EU:s och USA:s cyberförsvar. Estland har ju kommit längst i arbetet med frågan, de var ju utsatta 2009 under Bronsbråket och senare.

Därefter fortsätter amerikanen till Syrien och Ryssland!!

 

"Skatt- och Tullverket" har konfiskerat 6 000 liter olja som egentligen skulle förstöras, men man har beslutat att skänka all olja till SOS barnbyar i landet. Där är de mycket tacksamma och förklarar att den gåvan är till stor hjälp för dem.

Verket berättar att de beslagtar också kläder som har felaktiga etiketter för att se ut som märkeskläder. Nu funderas det om inte de också skulle kunna skänkas vidare istället för att brännas upp, som man tidigare gjort.

 

PÅ Saaremaa bygger de nu fartyg som ska ge regionala förbindelser med öarna. Staten har satsat 27 miljoner Euro, och har skapat många nya arbetstillfällen. Nu döptes ett fartyg som kostat 1,2 miljoner Euro och ska utgå från Saaremaa till en av småöarna. 

 

 

OECD och EU-kommissionen har publicerat en rapport om en jämförande analys av IKT-implementering (datoranvändning i vården)  och driftsättning av vårdsystemet, där Estland är rankad som det ledande av 30 länder.

Här har Estland en styrka. Teknik är deras grej. Precis som Sveriges.

-----

Bara en liten intressant historia från boken om Ryssland.

 

Det låter helt förfärligt, och gissa om det lånades!  Godsägarklassen blev alltmer skuldsatt. 1820 var en femtedel av de livegna pantsatta, och 1859 var situationen den att staten hade fått 66 % av alla livegna som pant. Detta gäller inte Estland där var livegenskapen redan avskaffad. Men det hela slutar mycket bra i Ryssland! När staten ägde så många livegna kunde de äntligen avskaffa livegenskapen också i Ryssland! Något som började så illa fick ändå ett bra slut.

Se våra grannfolk värna om sin kultur. Se esterna. 

Vad säger Riksantikvarieämbetet om Göranssons uttalande?